Andra lagutskottets utlåtande nr 22
1944-04-20 · 9 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 7 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1944:32, Andra lagutskottets utlåtande nr 22
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 22.
1
Kr 32.
Ankom till riksdagens kansli den 20 april 1944 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om dgrtidstillägg åt
vissa ersättningstagare enligt förordningen den 11 juni
1918 angående en särskild för fiskare avsedd försäkring
mot skada till följd av olycksfall.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 207 i första kammaren av
herr Andersson, Karl, m. fl. och nr 222 i andra kammaren av herr Johansson
i Öckerö m. fl.
I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, att riksdagen måtte
besluta, att de som åtnjuta livränta enligt ovannämnda förordning skola erhålla
dyrtidstillägg enligt samma grunder som gälla för vissa livräntetagare
enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete. Enligt motiveringen till yrkandet
torde motionärerna ha avsett, att dyrtidstillägg skall utgå endast till
livräntetagare, som uppbära ersättning i anledning av olycksfall som inträffat
före den 1 juli 1942.
Beträffande motiveringen får utskottet i övrigt hänvisa till motionen II:
222.
Över motionerna har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver
begärt yttrande från riksförsäkringsanstalten. Det i anledning härav
inkomna yttrandet finnes såsom bilaga fogat vid detta utlåtande.
Rörande innehållet i gällande författningar beträffande ersättning i anledning
av olycksfall, som drabbat fiskare, och beträffade dyrtidstillägg å ersättningar
enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete hänvisas till
bilagan.
Såsom framgår av bilagan har riksförsäkringsanstalten ifrågasatt, huruvida
icke livräntetagare enligt 1908 och 1918 års författningar angående fiskareförsäkring
böra erhålla dyrtidstillägg med 20 procent under förutsättning
att olycksfallet inträffat i arbete före den 1 juli 1942 och arbetsförmågan är
nedsatt med minst 30 procent.
Möjlighet för fiskare att med bidrag av statsmedel försäkra sig för olycksfall
infördes genom kungörelsen den 2 oktober 1908 (nr 100 s. 2) angående
en särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada till följd av olycksfall.
Denna kungörelse avlöstes 1918 av nu gällande förordning i ämnet (nr 375).
Efter ändringar den 27 mars 1942, vilka trätt i kraft den 1 juli samma
år, kan försäkring för olycksfall i arbete efter försäkringstagarens fria val
tagas i någondera av sju klasser. Försäkring i någon av de två högsta klasBihang
till riksdagens protokoll 1944. 9 sami. 2 avd. Nr 32.
Utskottet.
1
2 Andra lagutskottets utlåtande nr 32.
serna får dock äga rum endast under förutsättning att försäkringstagarens
årliga arbetsförtjänst vid tiden för försäkringens meddelande kan beräknas
uppgå till minst det belopp som avses i försäkringsklassen. Den årliga arbetsförtjänst,
på grundval av vilken livräntor (enligt de i lagen om försäkring för
olycksfall i arbete stadgade grunder) skall bestämmas vid försäkringsfall,
samt försäkringsavgiften i de olika försäkringsklasserna framgå av följande
tabell:
Årlig
arbets-
förtjänst
kronor
Årlig för- säkrings- avgift
kronor
Årlig
arbets-
förtjänst
kronor
Årlig för- säkrings- avgift
kronor
600 ......
6
1,800 ......
14
900
8
2,100......
18
1,200
10
2,400 ......
22
1,500 ......
12
Enligt de före den 1 juli 1942 gällande bestämmelserna funnos endast de
tre lägsta klasserna i ovanstående tabell. Om försäkringsfall inträffat före
nämnda dag, kunna livräntor utgå med högst följande årliga belopp:
Försäkrings- klass med
600 kr. årlig
förtjänst
Försäkrings- klass med
900 kr. årlig
förtjänst
Försäkrings- klass med
1,200 kr. årlig
förtjänst
Invaliditetslivränta..........................
400
600
800
Efterlevandelivräntor
150
225
300
änka och ett barn ........................
250
375
500
änka och två barn ........................
350
525
700
änka och tre eller flera barn ..............•
400
600
800
föräldrar..................................
150
225
300
Örn olycksfallet förorsakats av krigsåtgärd, utgives enligt kungörelse den
30 april 1942 (nr 218) av statsmedel ett tillägg motsvarande 50 procent av ersättningen.
Enligt 1908 års fiskarförsäkringskungörelse, som fortfarande är tillämplig
beträffande olycksfall som inträffat innan 1918 års förordning trädde i kraft,
utgå ersättningar med lägre belopp än enligt lägsta klassen i sistnämnda
förordning.
För närvarande utgår enligt förordning den 30 juni 1943 (nr 449) dyrtidstillägg
å livränta enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete i anledning
av olycksfall, som inträffat före den 1 januari 1941, med 20 procent av
livräntans belopp under förutsättning att arbetsförmågan är nedsatt med
minst tre tiondelar. Dyrtidstillägg utgår dock icke å livränta, som grundas
på frivillig försäkring.
Andra lagutskottets utlåtande nr 32.
3
Såsom skäl för införandet av dyrtidstillägget anfördes, att den under de
senaste åren inträdda stegringen av levnadskostnaderna medfört, att realvärdet
av livräntorna avsevärt nedgått, och att livräntetagarnas läge i det
övervägande flertalet fall vore sådant att de vöre i stort behov av en dyrtidskompensation.
Om hänsyn skulle ha tagits endast till dessa skäl, borde även
livräntetagare enligt fiskarförsäkringsförfattningarna ha kommit i åtnjutande
av dyrtidstillägg. Av principiella skäl ansågs emellertid dyrtidstillägg icke
böra utgå å livränta enligt nämnda författningar, eftersom den grundade sig
på frivillig försäkring.
Självfallet kan staten icke åtaga sig att i vanliga fall fylla värdeminskning
å försäkringsersättningar på grund av frivillig försäkring. Fiskarförsäkringen
intager emellertid, såsom riksförsäkringsanstalten framhållit, en särställning.
På grund av den stora betydelse fiskerinäringen har för landet och de
särskilda förhållanden, varunder fiskarbefolkningen i allmänhet lever och
utövar sin näring, ha statsmakterna velat bereda fiskarna möjlighet att mot
en ringa kostnad tillförsäkra sig själva eller sina efterlevande en viss ekonomisk
trygghet vid skador till följd av olycksfall i arbete. Staten har därför
ansett sig böra i avsevärd omfattning bidraga till täckande av kostnaderna
för de vid sådana olycksfall utgående ersättningarna. Syftet härmed
torde ha varit att fiskarna och deras anhöriga vid olycksfall i arbete genom
försäkringen skulle erhålla ett sådant ekonomiskt bidrag att de kunde anses
tillförsäkrade fortsatta existensmöjligheter. Eftersom realvärdet av ersättningarna
till följd av de stegrade levnadskostnaderna nedgått, kan nämnda
syftemål icke förverkligas, om någon kompensation icke lämnas. På
grund av vad sålunda anförts ansluter sig utskottet till det i motionerna
framförda förslaget, att livräntetagare enligt fiskarförsäkringsförfattningarna
skola erhålla dyrtidstillägg.
På skäl som anförts av riksförsäkringsanstalten synes dyrtidstillägg dock
icke böra utgå å livränta, som grundar sig på försäkring för olycksfall utom
arbete eller åtnjutes på grund av olycksfall, som inträffat efter den 30 juni
1942. Dyrtidstillägget torde böra utgå även å de förhöjda livräntor, som utgivas
i anledning av olycksfall förorsakade av krigsåtgärd.
I övrigt synas beträffande dyrtidstillägget böra gälla samma bestämmelser
som i ovannämnda förordning den 30 juni 1943 (nr 449) äro stadgade beträffande
dyrtidstillägg åt livräntetagare enligt lagen örn försäkring för olycksfall
i arbete.
Föreskrifter rörande dyrtidstillägg å livräntor enligt fiskarförsäkringsförfattningarna
synas böra meddelas i en särskild förordning, som torde böra
träda i kraft den 1 juli 1944 och i likhet med förordningen den 30 juni 1943
(nr 449) gälla till och med den 31 december 1945.
I enlighet med vad sålunda anförts har inom utskottet upprättats förslag
till förordning angående dyrtidstillägg åt vissa livräntetagare enligt förordningen
den 11 juni 1918 (nr 375) angående en särskild för fiskare avsedd
försäkring mot skada till följd av olycksfall, m. m.
Kostnaderna för dyrtidstillägg enligt de grunder utskottet föreslagit kom
-
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 32.
ina för nästföljande budgetår att belöpa sig å omkring 13 000 kronor. Frågan
om anvisande av medel för täckande av dessa kostnader torde komma
att upptagas av statsutskottet i samband med behandlingen av den i statsverkspropositionen
under femte huvudtiteln gjorda framställningen örn anslag
till Bidrag till fiskares försäkring.
Under hänvisning till vad ovan anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av motionerna I: 207 och II: 222,
måtte för sin del antaga följande förslag till
Förordning
angående dyrtidstillägg åt vissa livräntetagare enligt förordningen den
11 juni 1918 (nr 375) angående en särskild för fiskare avsedd försäkring
mot skada till följd av olycksfall, m. m.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Den som äger rätt till livränta på grund av försäkring enligt kungörelsen
den 2 oktober 1908 (nr 100 s. 2) eller förordningen den 11 jim! 1918 (nr
375) angående en särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada till följd
av olycksfall äger erhålla dyrtidstillägg därå under de förutsättningar och
i enlighet med de föreskrifter som stadgas i 2 §. Har Konungen förordnat,
att livränta skall utbetalas enligt grunderna i någon av nämnda författningar,
skall dyrtidstillägg utgå även å sådan livränta. Livräntetagare, som
åtnjuter tillägg enligt kungörelsen den 30 april 1942 (nr 218) örn höjning av
vissa ersättningar enligt förordningen den 11 juni 1918 (nr 375), är berättigad
till dyrtidstillägg jämväl å tillägget.
2 §.
Dyrtidstillägg utgår å livränta och livräntetillägg i anledning av olycksfall
i arbete, som inträffat före den 1 juli 1942, därest den skadades arbetsförmåga
är nedsatt med minst tre tiondelar. Dyrtidstillägget utgör 20 procent
av förmånens belopp.
Utbytes livränta för viss tid mot sjukpenning, skall dyrtidstillägg utan hinder
därav fortfara att utgå.
3 §•
Dyrtidstillägg bestrides av statsmedel samt bestämmes och utgives av riksf
örsäkringsanstalten.
4 §.
De bestämmelser, som gälla beträffande ersättning, varå dyrtidstillägg utgår
enligt denna förordning, skola i tillämpliga delar äga motsvarande giltighet
beträffande dyrtidstillägget.
Andra lagutskottets utlåtande nr 32. 5
5 §.
De närmare föreskrifter, som, utöver vad denna förordning innehåller, finnas
erforderliga för förordningens tillämpning, meddelas av Konungen eller,
efter Konungens bemyndigande, av riksförsäkringsanstalten.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1944 och gäller till och med
den 31 december 1945.
Stockholm den 20 april 1944.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Wistrand, Forslund*, Olof Carlsson, Mannerskantz,
Roos, Hage och Hallagård;
från andra kammaren: fröken Hesselgren, herr Olovson i Västerås, fröken Andersson,
herrar Pettersson ii Hällbacken, Ryberg, fru Johansson, herrar Lundgren och Andersson
i Eskilstuna*.
Ej närvarande vid utlåtandets justering.
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 32; bilaga.
RIKSFÖRSÄKRIXGS
ANSTALTEN.
Till riksdagens andra lagutskott.
Genom remiss den 11 februari 1944 har Kungl. Maj:t anbefallt riksförsäkringsanstalten
att senast den 15 mars 1944 till utskottet avgiva yttrande över
motionerna 1:207 och 11:222 angående dyrtidstillägg åt vissa ersättningstagare
enligt förordningen den 11 juni 1918 (nr 375) angående en särskild för
fiskare avsedd försäkring mot skada till följd av olycksfall.
I anledning härav får riksförsäkringsanstalten anföra följande.
Enligt nämnda förordning, vari ändringar vidtagits genom förordningar
den 31 mars 1922 (nr 131), den 18 juni 1926 (nr 216), den 5 maj 1939 (nr
143) och den 27 mars 1942 (nr 120), äger envar svensk undersåte, som har
sitt hemvist i Sverige och idkar fiske (omfattar jämväl fångst av säl) såsom
yrke eller eljest för sin utkomst, att genom försäkring i riksförsäkringsanstalten
bereda sig ersättning i huvudsak enligt bestämmelserna i lagen den
17 juni 1916 örn försäkring för olycksfall i arbete (nr 235).
Ersättning i anledning av försäkringen utgår enligt § 3 i förordningen till
följd av olycksfall, som härflyter från utövningen av fiskeyrket eller som
uppstår vid försök att rädda människoliv ur sjönöd eller vid användning av
fiskebåt, utan att fiske därvid bedrives (olycksfall i arbete). Ersättning utgår
dock ej för skada, som drabbat den försäkrade vid användning av utländsk
båt eller utländskt fartyg.
Enligt de före den 1 juli 1942 gällande ersättningsbestämmelserna kunde
försäkring tecknas i tre klasser, av riksförsäkringsanstalten benämnda A,
B och C. Beloppet av hel sjukpenning utgjorde i klass A 2 kronor 20 öre, i
klass B 1 krona 65 öre och i klass C l krona 10 öre. Den årliga arbetsförtjänst,
som omförmäles i 6 och 7 §§ av lagen örn försäkring för olycksfall
i arbete, vore bestämd till i klass A 1 200 kronor, i klass B 900 kronor och i
klass C 600 kronor. Den försäkrade tillhörde den klass, som han vid försäkringens
sökande själv valde. Den årliga försäkringspremien för olycksfall i
arbete utgjorde i klass A 10 kronor, i klass B 8 kronor samt i klass C 6 kronor.
Genom lagändring den 27 mars 1942, vilken trädde i kraft den 1 juli
1942, verkställdes en påbyggnad av försäkringen. Försäkringen indelades i
7 olika klasser. Den klass, där de lägsta ersättningsbeloppen och alltså också
de lägsta premierna gälla, betecknades klass 1, den högsta klassen betecknades
klass 7. Klasserna 1, 2 och 3 motsvara beträffande sjukpenning, arbetsförtjänst
och premier helt de förutvarande klasserna C, B respektive A. Beloppet
av hel sjukpenning utgör 2 kronor 75 öre i klass 4, 3 kronor 30 öre
i klass 5, 3 kronor 85 öre i klass 6, samt 4 kronor 40 öre i klass 7. Den årliga
arbetsförtjänsten är bestämd till 1 500 kronor i klass 4, 1 800 kronor i klass
5, 2 100 kronor i klass 6 och 2 400 kronor i klass 7. Vad klasserna 1—5 angår
har sökanden full valfrihet beträffande vilken klass han önskar tillhöra.
För erhållande av försäkring i någondera av klasserna 6 eller 7 har däremot
såsom villkor föreskrivits, att sökandens årliga arbetsförtjänst kan beräknas
uppgå till i klass 6 minst 2 100 kronor och i klass 7 minst 2 400 kronor. Den
årliga försäkringspremien utgör 12 kronor i klass 4, 14 kronor i klass 5,
18 kronor i klass 6 och 22 kronor i klass 7. Vid fastställandet av premierna
beräknades, att de avgifter, som de försäkrade hava att erlägga, skola täc
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande nr 32; bilaga. 1
ka endast hälften av kostnaderna för de utsående ersättningarna utom beträffande
klasserna 6 och 7, där premien avser att täcka något mer än hälften
av dessa kostnader. Återstoden av kostnaderna för ersättningarna vid
olycksfall i arbete utgår av statsmedel.
Fiskare, som tecknat försäkring för olycksfall i arbete, kan enligt 6 §
fiskarförsäkringsförordningen erhålla tilläggsförsäkring enligt samma grunder
för olycksfall utom arbetet, dock med de inskränkningar beträffande
vissa olycksfall och på de villkor i övrigt, som av riksförsäkringsanstalten
bestämmes. Till försäkringen för olycksfall utom arbetet utgår icke statsbidrag
utan de försäkrade hava att själva bära hela kostnaden för ersättningarna.
Premien för försäkringen för olycksfall utom arbetet utgör 2 kronor i
klass 1, 2 kronor 75 öre i klass 2, 3 kronor 50 öre i klass 3, 4 kronor 25 öre
i klass 4, 5 kronor i klass 5, 5 kronor 75 öre i klass 6 och 6 kronor 50 öre
i klass 7.
Genom kungörelse den 30 april 1942 (nr 218), vilken ersatt kungörelsen
den 27 oktober 1939 (nr 755) har förordnats, att till ersättning enligt fiskarförsäkringsförordningen
i form av sjukpenning, livränta eller begravningshjälp,
skall, där olycksfall, som avses i 3 § av förordningen (olycksfall i arbete),
förorsakats av krigsåtgärd, av statsmedel utgivas ett tillägg motsvarande
femtio procent av ersättningen. I sistnämnda förordning har tillika
föreskrivits, att, om inom sådant område och under sådan tid, att lagen om
krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer är gällande, person,
som är försäkrad enligt bestämmelserna i fiskarförsäkringsförordningen
blivit borta och all underrättelse örn honom upphört, skall han anses hava
omkommit genom olycksfall till följd av krigsåtgärd, där ej med hänsyn till
antaglig lid och plats för försvinnandet eller andra omständigheter finnes
sannolikt, att annan orsak till försvinnandet förelegat.
Beträffande förvaltningskostnaderna gäller, att dessa helt bestridas av statsmedel,
i vad angår såväl försäkringen för olycksfall i som utom arbetet.
Fiskarförsäkringsförordningen föregicks av kungl, kungörelse den 2 oktober
1908 angående en särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada till
följd av olycksfall (nr 100 s. 2). Ersättningarna enligt nämnda kungörelse
utgingo i huvudsak enligt i 1901 års olycksfallsersättningslag stadgade grunder
och voro lägre än de, som utgå enligt fiskarförsäkringsförordningen i
lägsta försäkringsklassen. I den mån premierna befunnos otillräckliga för
bestridandet av ersättningarna, fylldes bristen av statsmedel.
De nu remitterade motionerna synas gå ut på att de livräntetagare, som
enligt de före den 1 juli 1942 gällande ersättningsbestämmelserna enligt fiskarförsäkringsförordningen
åtnjuta livränta, skola komma i åtnjutande av
dyrtidstillägg enligt samma grunder, som föreskrivas i förordningen den 30
juni 1943 (nr 449) angående dyrtidstillägg åt vissa ersättningstagare enligt
lagen om försäkring för olycksfall i arbete m. m.
Genom proposition den 30 oktober 1941, nr 316, framlades för riksdagen
förslag till, bland annat, förordning angående dyrtidstillägg åt vissa livräntetagare
enligt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete m. m. Socialvårdskommittén
framhöll i avgivet yttrande, att dyrtidstillägg icke borde utgå å
andra livräntor än sådana, som grundade sig på obligatorisk försäkring och
sorn beräknats efter en invaliditetsgrad av minst 30 procent. Då den s. k.
fiskarförsäkringen vöre frivillig, torde dyrtidstillägg av principiella skäl därför
icke utgå å livräntor på grund av desamma. Efter att hava framhållit,
att den under de senaste åren inträdda stegringen av levnadskostnaderna
medfört, alt realvärdet av de förmåner, som enligt lagen örn försäkring för
olycksfall i arbete och därmed sammanhörande eller jämförliga författningar
utginge lill skadade eller sjuka personer samt i vissa fall lill deras efterle
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande nr ,32; bilaga.
vande, avsevärt nedgått, uttalade departementschefen, att han funne det vara
ett viktigt samhällsintresse att tillse, att en viss förbättring härutinnan genomfördes,
samt tillstyrkte, att dyrtidstillägg av statsmedel skulle utgå till alla
livräntetagare med undantag allenast för de fall, då livräntan grundade sin
på frivillig försäkring samt da invaliditetsgraden icke uppginge till minst 30
procent. Tillägg syntes dock böra utgå endast å livräntor, som avsåge olycksfall,
vilka inträffat före utgången av år 1940. Livränta på grund av olvckstali,
som inträffat därefter, finge nämligen i regel anses hava beräknats med
viss hänsyn till den efter krigsutbrottet höjda lönenivån. Av principiella
skid ansåge departementschefen dyrtidstillägg icke böra utgå enligt fiskarförsäkringsförordningen.
Propositionen antogs av riksdagen, och förordningen i
ärendet utfärdades den 19 december 1941 (nr 942). I förordningen stadgas
(efter viss ändring av 1 §. vidtagen genom förordning den 22 maj 1942, nr
244) bl. a.: Den som i anledning av olycksfall, som inträffat eller sjukdom
som yppats före den 1 januari 1941, äger rätt till livränta enligt någon avvissa
i 2 § av förordningen omförmälda lagar eller författningar äger erhålla
dyrtidstillägg därå motsvarande 15 procent av livräntans belopp. Dyrtidstilllägg
utgår däremot icke å livränta, som grundas på frivillig försäkring, samt
ej heller å livränta till livräntetagare, vars invaliditetsgrad understiger 30
procent. Genom Kungl. Majds förordning den 30 juni 1943 (nr 449) angående
dyrtidstillägg åt vissa ersättningstagare enligt lagen örn försäkring för
olycksfall i arbete m. m., vilken trädde i kraft den 1 januari 1944, verkställdes
en höjning av nämnda dyrtidstillägg från 15 till 20 procent.
På grund av den stora betydelse fiskerinäringen har för landet och de
särskilda förhållanden, varunder fiskarbefolkningen i allmänhet lever och
utövar sin näring, har staten funnit det angeläget att möjliggöra för fiskare
att mot en ringa kostnad tillförsäkra sig själva och sina efterlevande ekono
misk trygghet vid skador till följd av olycksfall i arbetet; och har staten därför
ansett sig böra såsom ovan angivits i avsevärd omfattning bidraga lill
täckande av kostnaderna för de vid dylika olycksfall utgående ersättningarna.
Därigenom att staten, i den mån premierna äro otillräckliga för bestridandet
av försäkringskostnaderna, sålunda fyller bristen, skiljer sig fiskarförsäkringen
i vad den avser försäkring för olycksfall i arbetet, såsom motionärerna
ock framhållit, från annan frivillig försäkring. Däremot torde fiskarförsäkringen,
vad beträffar försäkring för olycksfall utom arbetet, vara
att jämställa med övrig frivillig försäkring.
Dyrtidstillägg å ersättning, som grundar sig på enligt fiskarförsäkringsförordningen
tecknad frivillig försäkring för olycksfall utom arbetet, torde därför
enligt anstaltens mening icke böra komma i fråga. Med hänsyn åter till
vad som ovan anförts beträffande fiskarförsäkringen för olycksfall i arbetet,
synes det däremot anstalten, att, då det gäller denna försäkring, de principiella
skäl, som eljest tala mot utgivande av dyrtidstillägg å ersättningar, grundade
på frivillig försäkring, icke göra sig lika starkt gällande. Då staten här
lämnar bidrag till försäkringen i så betydande omfattning som sker, torde det
få antagas, att staten syftat till att, vid skada till följd av olycksfall i arbetet,
fiskarna själva samt deras efterlevande genom försäkringen skulle erhålla
ett sådant ekonomiskt bidrag, att de kunde anses tillförsäkrade fortsatta existensmöjligheter.
Då realvärdet av de ersättningar, som utgå på grund av den
tecknade försäkringen, emellertid avsevärt nedgått till följd av stegrade levnadskostnader,
skulle förverkligandet av angivna syftemål i vissa fall dock
kunna äventyras, därest någon kompensation härutinnan icke lämnades. Det
synes därför anstalten kunna ifrågasättas, örn icke dyrtidstillägg bör utgå
av statsmedel i viss omfattning vid försäkring för olycksfall i arbetet, trots
de principiella betänkligheter, som kunna anföras häremot.
Andra lagutskottets utlåtande nr 32; bilaga. 9
I likhet med motionärerna anser riksförsäkringsanstalten att dyrtidstillägg
bör komma i fråga endast å livräntor, som avse olycksfall, vilka inträffat
löre den 1 juli 1942. Genom den påbyggnad av försäkringen med nya försäkringsklasser,
som då trädde i kraft, hava nämligen fiskarna bereus möjlighet
att taga försäkring i högre klass, medförande rätt till högre ersättningslörmåner
än som tidigare kunnat utgå och därigenom bereda sig kompensation
för penningvärdets fall. Riksförsäkringsanstalten vill i detta sammanhang
även framhålla, att anstalten omedelbart i anslutning till författningsändringens
tillkomst i mars månad 1942 igångsatte en betydande propaganda
bland fiskarna för övergång till de högre försäkringsklasserna. Det oaktat har
emellertid en vid årsskiftet 1943/44 företagen undersökning visat, att endast
omkring 25 procent av det antal fiskare, som tecknat försäkring före den 1
juli 1942, utnyttjat möjligheten härtill. Detta förhållande giver visst stöd för
antagandet, att även de fiskare, som skadat sig under de närmaste åren före
sistnämnda dag men efter det dyrtiden börjat göra sig mera markant gällande
och vilka samtliga tillhörde högsta försäkringsklassen (1 200 kronor), endast
i ringa omfattning skulle hava övergått till högre försiikringsklass, därest
sådan möjlighet funnits. Någon säker slutsats beträffande det enskilda fallet
kan dock givetvis icke dragas härav. Ehuru anstalten sålunda finner det i
viss mån tveksamt, huruvida dessa fiskare böra tillerkännas dyrtidstillägg,
synes detta dock anstalten skäligt med hänsyn till vad nyss anförts samt svårigheterna
att bestämma annan lämplig tidpunkt för avgränsning av rätten
till dyrtidstillägg.
Det ifrågasatta dyrtidstillägget synes böra utgå även å de förhöjda livräntor,
som utgivas på grund av olycksfall, förorsakade av krigsåtgärd. Tillägget
torde utan behovsprövning böra utgå oberoende av vilken klass försäkringstagaren
tillhör. I övrigt synes detsamma böra utgå enligt samma grunder,
som enligt ovan angivna förordning den 30 juni 1943 angående dyrtidstilllägg
åt vissa ersättningstagare enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete
m. m. gälla beträffande dyrtidstillägg å livräntor enligt olycksfallsförsäkringslagen
d. v. s. med 20 procent och under förutsättning att arbetsförmågan
är nedsatt med minst 30 procent.
Till ledning för bedömandet av kostnaderna för nämnda dyrtidstillägg må
nämnas, att de årliga beloppen av utgående livräntor på grund av olycksfall
i arbete före den 1 juli 1942 utgjorde den 31 december 1943:
Kronor
Enligt 1908 års kungörelse.
Invalider med invaliditetsgrad av 30 procent och däröver...... 355
Änkor .................................................... 1920
Enligt 1918 års förordning.
Invalider med invaliditetsgrad av 30 procent och däröver........ 11 320
Efterlevande .............................................. 50 685
Summa 64 280.
I handläggningen av delta ärende hava, förutom undertecknade, deltagit
byråchefen Wolff samt tjf byråchefen Davidson.
Stockholm den 24 februari 1944.
SAM LARSSON.
E. Granstedt.
Biliana lill riksdagens protokoll 1944. 0 sami. 2 avd. Nr 32.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1944:224 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om dyrtidstillägg åt vissa er sättning st ägare enligt förordningen den 11 juni 1918 angående en särskild a1 i texten