Sök i Ratio Lex

Andra lagutskottets utlåtande nr 22

1944-04-20 · 9 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 7 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1944:32, Andra lagutskottets utlåtande nr 22

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 22.

1

Kr 32.

Ankom till riksdagens kansli den 20 april 1944 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om dgrtidstillägg åt

vissa ersättningstagare enligt förordningen den 11 juni

1918 angående en särskild för fiskare avsedd försäkring

mot skada till följd av olycksfall.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 207 i första kammaren av

herr Andersson, Karl, m. fl. och nr 222 i andra kammaren av herr Johansson

i Öckerö m. fl.

I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, att riksdagen måtte

besluta, att de som åtnjuta livränta enligt ovannämnda förordning skola erhålla

dyrtidstillägg enligt samma grunder som gälla för vissa livräntetagare

enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete. Enligt motiveringen till yrkandet

torde motionärerna ha avsett, att dyrtidstillägg skall utgå endast till

livräntetagare, som uppbära ersättning i anledning av olycksfall som inträffat

före den 1 juli 1942.

Beträffande motiveringen får utskottet i övrigt hänvisa till motionen II:

222.

Över motionerna har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver

begärt yttrande från riksförsäkringsanstalten. Det i anledning härav

inkomna yttrandet finnes såsom bilaga fogat vid detta utlåtande.

Rörande innehållet i gällande författningar beträffande ersättning i anledning

av olycksfall, som drabbat fiskare, och beträffade dyrtidstillägg å ersättningar

enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete hänvisas till

bilagan.

Såsom framgår av bilagan har riksförsäkringsanstalten ifrågasatt, huruvida

icke livräntetagare enligt 1908 och 1918 års författningar angående fiskareförsäkring

böra erhålla dyrtidstillägg med 20 procent under förutsättning

att olycksfallet inträffat i arbete före den 1 juli 1942 och arbetsförmågan är

nedsatt med minst 30 procent.

Möjlighet för fiskare att med bidrag av statsmedel försäkra sig för olycksfall

infördes genom kungörelsen den 2 oktober 1908 (nr 100 s. 2) angående

en särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada till följd av olycksfall.

Denna kungörelse avlöstes 1918 av nu gällande förordning i ämnet (nr 375).

Efter ändringar den 27 mars 1942, vilka trätt i kraft den 1 juli samma

år, kan försäkring för olycksfall i arbete efter försäkringstagarens fria val

tagas i någondera av sju klasser. Försäkring i någon av de två högsta klasBihang

till riksdagens protokoll 1944. 9 sami. 2 avd. Nr 32.

Utskottet.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 32.

serna får dock äga rum endast under förutsättning att försäkringstagarens

årliga arbetsförtjänst vid tiden för försäkringens meddelande kan beräknas

uppgå till minst det belopp som avses i försäkringsklassen. Den årliga arbetsförtjänst,

på grundval av vilken livräntor (enligt de i lagen om försäkring för

olycksfall i arbete stadgade grunder) skall bestämmas vid försäkringsfall,

samt försäkringsavgiften i de olika försäkringsklasserna framgå av följande

tabell:

Årlig

arbets-

förtjänst

kronor

Årlig för- säkrings- avgift

kronor

Årlig

arbets-

förtjänst

kronor

Årlig för- säkrings- avgift

kronor

600 ......

6

1,800 ......

14

900

8

2,100......

18

1,200

10

2,400 ......

22

1,500 ......

12

Enligt de före den 1 juli 1942 gällande bestämmelserna funnos endast de

tre lägsta klasserna i ovanstående tabell. Om försäkringsfall inträffat före

nämnda dag, kunna livräntor utgå med högst följande årliga belopp:

Försäkrings- klass med

600 kr. årlig

förtjänst

Försäkrings- klass med

900 kr. årlig

förtjänst

Försäkrings- klass med

1,200 kr. årlig

förtjänst

Invaliditetslivränta..........................

400

600

800

Efterlevandelivräntor

150

225

300

änka och ett barn ........................

250

375

500

änka och två barn ........................

350

525

700

änka och tre eller flera barn ..............•

400

600

800

föräldrar..................................

150

225

300

Örn olycksfallet förorsakats av krigsåtgärd, utgives enligt kungörelse den

30 april 1942 (nr 218) av statsmedel ett tillägg motsvarande 50 procent av ersättningen.

Enligt 1908 års fiskarförsäkringskungörelse, som fortfarande är tillämplig

beträffande olycksfall som inträffat innan 1918 års förordning trädde i kraft,

utgå ersättningar med lägre belopp än enligt lägsta klassen i sistnämnda

förordning.

För närvarande utgår enligt förordning den 30 juni 1943 (nr 449) dyrtidstillägg

å livränta enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete i anledning

av olycksfall, som inträffat före den 1 januari 1941, med 20 procent av

livräntans belopp under förutsättning att arbetsförmågan är nedsatt med

minst tre tiondelar. Dyrtidstillägg utgår dock icke å livränta, som grundas

på frivillig försäkring.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 32.

3

Såsom skäl för införandet av dyrtidstillägget anfördes, att den under de

senaste åren inträdda stegringen av levnadskostnaderna medfört, att realvärdet

av livräntorna avsevärt nedgått, och att livräntetagarnas läge i det

övervägande flertalet fall vore sådant att de vöre i stort behov av en dyrtidskompensation.

Om hänsyn skulle ha tagits endast till dessa skäl, borde även

livräntetagare enligt fiskarförsäkringsförfattningarna ha kommit i åtnjutande

av dyrtidstillägg. Av principiella skäl ansågs emellertid dyrtidstillägg icke

böra utgå å livränta enligt nämnda författningar, eftersom den grundade sig

på frivillig försäkring.

Självfallet kan staten icke åtaga sig att i vanliga fall fylla värdeminskning

å försäkringsersättningar på grund av frivillig försäkring. Fiskarförsäkringen

intager emellertid, såsom riksförsäkringsanstalten framhållit, en särställning.

På grund av den stora betydelse fiskerinäringen har för landet och de

särskilda förhållanden, varunder fiskarbefolkningen i allmänhet lever och

utövar sin näring, ha statsmakterna velat bereda fiskarna möjlighet att mot

en ringa kostnad tillförsäkra sig själva eller sina efterlevande en viss ekonomisk

trygghet vid skador till följd av olycksfall i arbete. Staten har därför

ansett sig böra i avsevärd omfattning bidraga till täckande av kostnaderna

för de vid sådana olycksfall utgående ersättningarna. Syftet härmed

torde ha varit att fiskarna och deras anhöriga vid olycksfall i arbete genom

försäkringen skulle erhålla ett sådant ekonomiskt bidrag att de kunde anses

tillförsäkrade fortsatta existensmöjligheter. Eftersom realvärdet av ersättningarna

till följd av de stegrade levnadskostnaderna nedgått, kan nämnda

syftemål icke förverkligas, om någon kompensation icke lämnas. På

grund av vad sålunda anförts ansluter sig utskottet till det i motionerna

framförda förslaget, att livräntetagare enligt fiskarförsäkringsförfattningarna

skola erhålla dyrtidstillägg.

På skäl som anförts av riksförsäkringsanstalten synes dyrtidstillägg dock

icke böra utgå å livränta, som grundar sig på försäkring för olycksfall utom

arbete eller åtnjutes på grund av olycksfall, som inträffat efter den 30 juni

1942. Dyrtidstillägget torde böra utgå även å de förhöjda livräntor, som utgivas

i anledning av olycksfall förorsakade av krigsåtgärd.

I övrigt synas beträffande dyrtidstillägget böra gälla samma bestämmelser

som i ovannämnda förordning den 30 juni 1943 (nr 449) äro stadgade beträffande

dyrtidstillägg åt livräntetagare enligt lagen örn försäkring för olycksfall

i arbete.

Föreskrifter rörande dyrtidstillägg å livräntor enligt fiskarförsäkringsförfattningarna

synas böra meddelas i en särskild förordning, som torde böra

träda i kraft den 1 juli 1944 och i likhet med förordningen den 30 juni 1943

(nr 449) gälla till och med den 31 december 1945.

I enlighet med vad sålunda anförts har inom utskottet upprättats förslag

till förordning angående dyrtidstillägg åt vissa livräntetagare enligt förordningen

den 11 juni 1918 (nr 375) angående en särskild för fiskare avsedd

försäkring mot skada till följd av olycksfall, m. m.

Kostnaderna för dyrtidstillägg enligt de grunder utskottet föreslagit kom
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 32.

ina för nästföljande budgetår att belöpa sig å omkring 13 000 kronor. Frågan

om anvisande av medel för täckande av dessa kostnader torde komma

att upptagas av statsutskottet i samband med behandlingen av den i statsverkspropositionen

under femte huvudtiteln gjorda framställningen örn anslag

till Bidrag till fiskares försäkring.

Under hänvisning till vad ovan anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av motionerna I: 207 och II: 222,

måtte för sin del antaga följande förslag till

Förordning

angående dyrtidstillägg åt vissa livräntetagare enligt förordningen den

11 juni 1918 (nr 375) angående en särskild för fiskare avsedd försäkring

mot skada till följd av olycksfall, m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Den som äger rätt till livränta på grund av försäkring enligt kungörelsen

den 2 oktober 1908 (nr 100 s. 2) eller förordningen den 11 jim! 1918 (nr

375) angående en särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada till följd

av olycksfall äger erhålla dyrtidstillägg därå under de förutsättningar och

i enlighet med de föreskrifter som stadgas i 2 §. Har Konungen förordnat,

att livränta skall utbetalas enligt grunderna i någon av nämnda författningar,

skall dyrtidstillägg utgå även å sådan livränta. Livräntetagare, som

åtnjuter tillägg enligt kungörelsen den 30 april 1942 (nr 218) örn höjning av

vissa ersättningar enligt förordningen den 11 juni 1918 (nr 375), är berättigad

till dyrtidstillägg jämväl å tillägget.

2 §.

Dyrtidstillägg utgår å livränta och livräntetillägg i anledning av olycksfall

i arbete, som inträffat före den 1 juli 1942, därest den skadades arbetsförmåga

är nedsatt med minst tre tiondelar. Dyrtidstillägget utgör 20 procent

av förmånens belopp.

Utbytes livränta för viss tid mot sjukpenning, skall dyrtidstillägg utan hinder

därav fortfara att utgå.

3 §•

Dyrtidstillägg bestrides av statsmedel samt bestämmes och utgives av riksf

örsäkringsanstalten.

4 §.

De bestämmelser, som gälla beträffande ersättning, varå dyrtidstillägg utgår

enligt denna förordning, skola i tillämpliga delar äga motsvarande giltighet

beträffande dyrtidstillägget.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 32. 5

5 §.

De närmare föreskrifter, som, utöver vad denna förordning innehåller, finnas

erforderliga för förordningens tillämpning, meddelas av Konungen eller,

efter Konungens bemyndigande, av riksförsäkringsanstalten.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1944 och gäller till och med

den 31 december 1945.

Stockholm den 20 april 1944.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Wistrand, Forslund*, Olof Carlsson, Mannerskantz,

Roos, Hage och Hallagård;

från andra kammaren: fröken Hesselgren, herr Olovson i Västerås, fröken Andersson,

herrar Pettersson ii Hällbacken, Ryberg, fru Johansson, herrar Lundgren och Andersson

i Eskilstuna*.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 32; bilaga.

RIKSFÖRSÄKRIXGS
ANSTALTEN.

Till riksdagens andra lagutskott.

Genom remiss den 11 februari 1944 har Kungl. Maj:t anbefallt riksförsäkringsanstalten

att senast den 15 mars 1944 till utskottet avgiva yttrande över

motionerna 1:207 och 11:222 angående dyrtidstillägg åt vissa ersättningstagare

enligt förordningen den 11 juni 1918 (nr 375) angående en särskild för

fiskare avsedd försäkring mot skada till följd av olycksfall.

I anledning härav får riksförsäkringsanstalten anföra följande.

Enligt nämnda förordning, vari ändringar vidtagits genom förordningar

den 31 mars 1922 (nr 131), den 18 juni 1926 (nr 216), den 5 maj 1939 (nr

143) och den 27 mars 1942 (nr 120), äger envar svensk undersåte, som har

sitt hemvist i Sverige och idkar fiske (omfattar jämväl fångst av säl) såsom

yrke eller eljest för sin utkomst, att genom försäkring i riksförsäkringsanstalten

bereda sig ersättning i huvudsak enligt bestämmelserna i lagen den

17 juni 1916 örn försäkring för olycksfall i arbete (nr 235).

Ersättning i anledning av försäkringen utgår enligt § 3 i förordningen till

följd av olycksfall, som härflyter från utövningen av fiskeyrket eller som

uppstår vid försök att rädda människoliv ur sjönöd eller vid användning av

fiskebåt, utan att fiske därvid bedrives (olycksfall i arbete). Ersättning utgår

dock ej för skada, som drabbat den försäkrade vid användning av utländsk

båt eller utländskt fartyg.

Enligt de före den 1 juli 1942 gällande ersättningsbestämmelserna kunde

försäkring tecknas i tre klasser, av riksförsäkringsanstalten benämnda A,

B och C. Beloppet av hel sjukpenning utgjorde i klass A 2 kronor 20 öre, i

klass B 1 krona 65 öre och i klass C l krona 10 öre. Den årliga arbetsförtjänst,

som omförmäles i 6 och 7 §§ av lagen örn försäkring för olycksfall

i arbete, vore bestämd till i klass A 1 200 kronor, i klass B 900 kronor och i

klass C 600 kronor. Den försäkrade tillhörde den klass, som han vid försäkringens

sökande själv valde. Den årliga försäkringspremien för olycksfall i

arbete utgjorde i klass A 10 kronor, i klass B 8 kronor samt i klass C 6 kronor.

Genom lagändring den 27 mars 1942, vilken trädde i kraft den 1 juli

1942, verkställdes en påbyggnad av försäkringen. Försäkringen indelades i

7 olika klasser. Den klass, där de lägsta ersättningsbeloppen och alltså också

de lägsta premierna gälla, betecknades klass 1, den högsta klassen betecknades

klass 7. Klasserna 1, 2 och 3 motsvara beträffande sjukpenning, arbetsförtjänst

och premier helt de förutvarande klasserna C, B respektive A. Beloppet

av hel sjukpenning utgör 2 kronor 75 öre i klass 4, 3 kronor 30 öre

i klass 5, 3 kronor 85 öre i klass 6, samt 4 kronor 40 öre i klass 7. Den årliga

arbetsförtjänsten är bestämd till 1 500 kronor i klass 4, 1 800 kronor i klass

5, 2 100 kronor i klass 6 och 2 400 kronor i klass 7. Vad klasserna 1—5 angår

har sökanden full valfrihet beträffande vilken klass han önskar tillhöra.

För erhållande av försäkring i någondera av klasserna 6 eller 7 har däremot

såsom villkor föreskrivits, att sökandens årliga arbetsförtjänst kan beräknas

uppgå till i klass 6 minst 2 100 kronor och i klass 7 minst 2 400 kronor. Den

årliga försäkringspremien utgör 12 kronor i klass 4, 14 kronor i klass 5,

18 kronor i klass 6 och 22 kronor i klass 7. Vid fastställandet av premierna

beräknades, att de avgifter, som de försäkrade hava att erlägga, skola täc
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 32; bilaga. 1

ka endast hälften av kostnaderna för de utsående ersättningarna utom beträffande

klasserna 6 och 7, där premien avser att täcka något mer än hälften

av dessa kostnader. Återstoden av kostnaderna för ersättningarna vid

olycksfall i arbete utgår av statsmedel.

Fiskare, som tecknat försäkring för olycksfall i arbete, kan enligt 6 §

fiskarförsäkringsförordningen erhålla tilläggsförsäkring enligt samma grunder

för olycksfall utom arbetet, dock med de inskränkningar beträffande

vissa olycksfall och på de villkor i övrigt, som av riksförsäkringsanstalten

bestämmes. Till försäkringen för olycksfall utom arbetet utgår icke statsbidrag

utan de försäkrade hava att själva bära hela kostnaden för ersättningarna.

Premien för försäkringen för olycksfall utom arbetet utgör 2 kronor i

klass 1, 2 kronor 75 öre i klass 2, 3 kronor 50 öre i klass 3, 4 kronor 25 öre

i klass 4, 5 kronor i klass 5, 5 kronor 75 öre i klass 6 och 6 kronor 50 öre

i klass 7.

Genom kungörelse den 30 april 1942 (nr 218), vilken ersatt kungörelsen

den 27 oktober 1939 (nr 755) har förordnats, att till ersättning enligt fiskarförsäkringsförordningen

i form av sjukpenning, livränta eller begravningshjälp,

skall, där olycksfall, som avses i 3 § av förordningen (olycksfall i arbete),

förorsakats av krigsåtgärd, av statsmedel utgivas ett tillägg motsvarande

femtio procent av ersättningen. I sistnämnda förordning har tillika

föreskrivits, att, om inom sådant område och under sådan tid, att lagen om

krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer är gällande, person,

som är försäkrad enligt bestämmelserna i fiskarförsäkringsförordningen

blivit borta och all underrättelse örn honom upphört, skall han anses hava

omkommit genom olycksfall till följd av krigsåtgärd, där ej med hänsyn till

antaglig lid och plats för försvinnandet eller andra omständigheter finnes

sannolikt, att annan orsak till försvinnandet förelegat.

Beträffande förvaltningskostnaderna gäller, att dessa helt bestridas av statsmedel,

i vad angår såväl försäkringen för olycksfall i som utom arbetet.

Fiskarförsäkringsförordningen föregicks av kungl, kungörelse den 2 oktober

1908 angående en särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada till

följd av olycksfall (nr 100 s. 2). Ersättningarna enligt nämnda kungörelse

utgingo i huvudsak enligt i 1901 års olycksfallsersättningslag stadgade grunder

och voro lägre än de, som utgå enligt fiskarförsäkringsförordningen i

lägsta försäkringsklassen. I den mån premierna befunnos otillräckliga för

bestridandet av ersättningarna, fylldes bristen av statsmedel.

De nu remitterade motionerna synas gå ut på att de livräntetagare, som

enligt de före den 1 juli 1942 gällande ersättningsbestämmelserna enligt fiskarförsäkringsförordningen

åtnjuta livränta, skola komma i åtnjutande av

dyrtidstillägg enligt samma grunder, som föreskrivas i förordningen den 30

juni 1943 (nr 449) angående dyrtidstillägg åt vissa ersättningstagare enligt

lagen om försäkring för olycksfall i arbete m. m.

Genom proposition den 30 oktober 1941, nr 316, framlades för riksdagen

förslag till, bland annat, förordning angående dyrtidstillägg åt vissa livräntetagare

enligt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete m. m. Socialvårdskommittén

framhöll i avgivet yttrande, att dyrtidstillägg icke borde utgå å

andra livräntor än sådana, som grundade sig på obligatorisk försäkring och

sorn beräknats efter en invaliditetsgrad av minst 30 procent. Då den s. k.

fiskarförsäkringen vöre frivillig, torde dyrtidstillägg av principiella skäl därför

icke utgå å livräntor på grund av desamma. Efter att hava framhållit,

att den under de senaste åren inträdda stegringen av levnadskostnaderna

medfört, alt realvärdet av de förmåner, som enligt lagen örn försäkring för

olycksfall i arbete och därmed sammanhörande eller jämförliga författningar

utginge lill skadade eller sjuka personer samt i vissa fall lill deras efterle
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr ,32; bilaga.

vande, avsevärt nedgått, uttalade departementschefen, att han funne det vara

ett viktigt samhällsintresse att tillse, att en viss förbättring härutinnan genomfördes,

samt tillstyrkte, att dyrtidstillägg av statsmedel skulle utgå till alla

livräntetagare med undantag allenast för de fall, då livräntan grundade sin

på frivillig försäkring samt da invaliditetsgraden icke uppginge till minst 30

procent. Tillägg syntes dock böra utgå endast å livräntor, som avsåge olycksfall,

vilka inträffat före utgången av år 1940. Livränta på grund av olvckstali,

som inträffat därefter, finge nämligen i regel anses hava beräknats med

viss hänsyn till den efter krigsutbrottet höjda lönenivån. Av principiella

skid ansåge departementschefen dyrtidstillägg icke böra utgå enligt fiskarförsäkringsförordningen.

Propositionen antogs av riksdagen, och förordningen i

ärendet utfärdades den 19 december 1941 (nr 942). I förordningen stadgas

(efter viss ändring av 1 §. vidtagen genom förordning den 22 maj 1942, nr

244) bl. a.: Den som i anledning av olycksfall, som inträffat eller sjukdom

som yppats före den 1 januari 1941, äger rätt till livränta enligt någon avvissa

i 2 § av förordningen omförmälda lagar eller författningar äger erhålla

dyrtidstillägg därå motsvarande 15 procent av livräntans belopp. Dyrtidstilllägg

utgår däremot icke å livränta, som grundas på frivillig försäkring, samt

ej heller å livränta till livräntetagare, vars invaliditetsgrad understiger 30

procent. Genom Kungl. Majds förordning den 30 juni 1943 (nr 449) angående

dyrtidstillägg åt vissa ersättningstagare enligt lagen örn försäkring för

olycksfall i arbete m. m., vilken trädde i kraft den 1 januari 1944, verkställdes

en höjning av nämnda dyrtidstillägg från 15 till 20 procent.

På grund av den stora betydelse fiskerinäringen har för landet och de

särskilda förhållanden, varunder fiskarbefolkningen i allmänhet lever och

utövar sin näring, har staten funnit det angeläget att möjliggöra för fiskare

att mot en ringa kostnad tillförsäkra sig själva och sina efterlevande ekono

misk trygghet vid skador till följd av olycksfall i arbetet; och har staten därför

ansett sig böra såsom ovan angivits i avsevärd omfattning bidraga lill

täckande av kostnaderna för de vid dylika olycksfall utgående ersättningarna.

Därigenom att staten, i den mån premierna äro otillräckliga för bestridandet

av försäkringskostnaderna, sålunda fyller bristen, skiljer sig fiskarförsäkringen

i vad den avser försäkring för olycksfall i arbetet, såsom motionärerna

ock framhållit, från annan frivillig försäkring. Däremot torde fiskarförsäkringen,

vad beträffar försäkring för olycksfall utom arbetet, vara

att jämställa med övrig frivillig försäkring.

Dyrtidstillägg å ersättning, som grundar sig på enligt fiskarförsäkringsförordningen

tecknad frivillig försäkring för olycksfall utom arbetet, torde därför

enligt anstaltens mening icke böra komma i fråga. Med hänsyn åter till

vad som ovan anförts beträffande fiskarförsäkringen för olycksfall i arbetet,

synes det däremot anstalten, att, då det gäller denna försäkring, de principiella

skäl, som eljest tala mot utgivande av dyrtidstillägg å ersättningar, grundade

på frivillig försäkring, icke göra sig lika starkt gällande. Då staten här

lämnar bidrag till försäkringen i så betydande omfattning som sker, torde det

få antagas, att staten syftat till att, vid skada till följd av olycksfall i arbetet,

fiskarna själva samt deras efterlevande genom försäkringen skulle erhålla

ett sådant ekonomiskt bidrag, att de kunde anses tillförsäkrade fortsatta existensmöjligheter.

Då realvärdet av de ersättningar, som utgå på grund av den

tecknade försäkringen, emellertid avsevärt nedgått till följd av stegrade levnadskostnader,

skulle förverkligandet av angivna syftemål i vissa fall dock

kunna äventyras, därest någon kompensation härutinnan icke lämnades. Det

synes därför anstalten kunna ifrågasättas, örn icke dyrtidstillägg bör utgå

av statsmedel i viss omfattning vid försäkring för olycksfall i arbetet, trots

de principiella betänkligheter, som kunna anföras häremot.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 32; bilaga. 9

I likhet med motionärerna anser riksförsäkringsanstalten att dyrtidstillägg

bör komma i fråga endast å livräntor, som avse olycksfall, vilka inträffat

löre den 1 juli 1942. Genom den påbyggnad av försäkringen med nya försäkringsklasser,

som då trädde i kraft, hava nämligen fiskarna bereus möjlighet

att taga försäkring i högre klass, medförande rätt till högre ersättningslörmåner

än som tidigare kunnat utgå och därigenom bereda sig kompensation

för penningvärdets fall. Riksförsäkringsanstalten vill i detta sammanhang

även framhålla, att anstalten omedelbart i anslutning till författningsändringens

tillkomst i mars månad 1942 igångsatte en betydande propaganda

bland fiskarna för övergång till de högre försäkringsklasserna. Det oaktat har

emellertid en vid årsskiftet 1943/44 företagen undersökning visat, att endast

omkring 25 procent av det antal fiskare, som tecknat försäkring före den 1

juli 1942, utnyttjat möjligheten härtill. Detta förhållande giver visst stöd för

antagandet, att även de fiskare, som skadat sig under de närmaste åren före

sistnämnda dag men efter det dyrtiden börjat göra sig mera markant gällande

och vilka samtliga tillhörde högsta försäkringsklassen (1 200 kronor), endast

i ringa omfattning skulle hava övergått till högre försiikringsklass, därest

sådan möjlighet funnits. Någon säker slutsats beträffande det enskilda fallet

kan dock givetvis icke dragas härav. Ehuru anstalten sålunda finner det i

viss mån tveksamt, huruvida dessa fiskare böra tillerkännas dyrtidstillägg,

synes detta dock anstalten skäligt med hänsyn till vad nyss anförts samt svårigheterna

att bestämma annan lämplig tidpunkt för avgränsning av rätten

till dyrtidstillägg.

Det ifrågasatta dyrtidstillägget synes böra utgå även å de förhöjda livräntor,

som utgivas på grund av olycksfall, förorsakade av krigsåtgärd. Tillägget

torde utan behovsprövning böra utgå oberoende av vilken klass försäkringstagaren

tillhör. I övrigt synes detsamma böra utgå enligt samma grunder,

som enligt ovan angivna förordning den 30 juni 1943 angående dyrtidstilllägg

åt vissa ersättningstagare enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete

m. m. gälla beträffande dyrtidstillägg å livräntor enligt olycksfallsförsäkringslagen

d. v. s. med 20 procent och under förutsättning att arbetsförmågan

är nedsatt med minst 30 procent.

Till ledning för bedömandet av kostnaderna för nämnda dyrtidstillägg må

nämnas, att de årliga beloppen av utgående livräntor på grund av olycksfall

i arbete före den 1 juli 1942 utgjorde den 31 december 1943:

Kronor

Enligt 1908 års kungörelse.

Invalider med invaliditetsgrad av 30 procent och däröver...... 355

Änkor .................................................... 1920

Enligt 1918 års förordning.

Invalider med invaliditetsgrad av 30 procent och däröver........ 11 320

Efterlevande .............................................. 50 685

Summa 64 280.

I handläggningen av delta ärende hava, förutom undertecknade, deltagit

byråchefen Wolff samt tjf byråchefen Davidson.

Stockholm den 24 februari 1944.

SAM LARSSON.

E. Granstedt.

Biliana lill riksdagens protokoll 1944. 0 sami. 2 avd. Nr 32.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1944:224 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om dyrtidstillägg åt vissa er sättning st ägare enligt förordningen den 11 juni 1918 angående en särskild a1 i texten