Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 4 kap. 14, 15 och 16 §§ vattenlagen, m. m., jämte i ämnet väckt motion.

1944-04-27 · 29 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 28 av 29 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1944:33, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 4 kap. 14, 15 och 16 §§ vattenlagen, m. m., jämte i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

1

Nr 33.

Ankom till riksdagens kansli den 28 april 1944 kl. 2 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om ändrad lydelse av 4 kap. 14, 15 och 16 §§

vattenlagen, m. m., jämte i ämnet väckt motion.

Genom en den 3 mars 1944 dagtecknad proposition, nr 169, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag örn ändrad lydelse av 4 kap. 14, 15 och 16 §§ vattenlagen; samt

2) lag om ändrad lydelse av 7 § lagen den 20 oktober 1939 (nr 732) med

särskilda bestämmelser angående tillfällig vattenreglering.

Lagförslagen äro av följande lydelse:

1) Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 4 kap. 14, 15 och 16 §§ vattenlagen.

Härigenom förordnas, att 4 kap. 14, 15 och 16 §§ vattenlagen den 28 juni

1918 (nr 523) skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

14 §.

Varder genom vattenreglering, som verkställes jämlikt denna lag, den uttagbara

vattenkraften i det eller de strömfall, för vilkas räkning regleringen

utföres, ökad med i medeltal femhundra turbinhästkrafter, vare ägare av

sådant strömfall pliktig att för nedan angivna ändamål erlägga en årlig

avgift av minst tio öre och högst tre kronor för varje turbinhästkraft, varmed

genom regleringen den uttagbara vattenkraften i strömfallet i medeltal blivit

ökad. Medför vattenreglering sådan ändring av vattenföringen under året

att förut uttagbar vattenkraft kan utnyttjas på fördelaktigare sätt, skall, med

avseende å skyldighet att erlägga dylik avgift, så stor del av vattenkraften,

som svarar mot förhöjningen av dennas värde, anses såsom ökning av den

uttagbara vattenkraften.

Medför vattenregleringen sådan båtnad, som i första stycket sägs, för annat

strömfall än där avses, äge vattendomstolen, på ansökan av myndighet,

som Konungen bestämmer, förklara ägaren av strömfallet pliktig att gälda

avgift, som nu nämnts.

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 9 sami. 2 avd. Nr 33.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

Beloppet av avgiften skall av vattendomstolen bestämmas särskilt för varje

strömfall; och bör härvid hänsyn tagas dels till den större eller mindre förändring

av vattenstånds- och avrinningsförhållanden, som genom företaget

förorsakas, och den olägenhet eller fördel, vilken härigenom uppkommer för

den kringliggande bygden, dels ock till den större eller mindre kostnad, som

är förenad med företaget, samt företagets ekonomiska betydelse för varje särskilt

strömfall.

Avgift skall erläggas från och med kalenderåret näst efter det, då vattendomstolens

tillstånd till vattenregleringen först tages i anspråk. Är fråga om

företag, som avses i 3 kap. 1 §, skall dock, såvitt angår strömfall, för vars

ägare enligt bestämmelserna i nämnda kap. skyldigheten att taga del i kostnaden

för företaget inträder senare, avgift ej utgå förrän från och med kalenderåret

näst efter betalningsskyldighetens inträde. Har ägare av strömfall

enligt andra stycket förklarats pliktig att gälda avgift, skall den utgå från

och med kalenderåret näst efter det, då talan därom anhängiggjorts, dock ej

för tid innan skyldighet att erlägga avgift skolat inträda, därest ägaren av

strömfallet förklarats pliktig att taga del i kostnaden för företaget.

Vattendomstolens avgörande gälld för en tidrymd av tjugu år i sänder,

första gången räknat från det kalenderår, under vilket tillståndet till vattenregleringen

först tagits i anspråk. Varder ej genom ansökan hos vattendomstolen

under nittonde året av sådan tidsperiod ny prövning påkallad av

strömfallets ägare eller av myndighet, som Konungen bestämmer, skall den

förut meddelade bestämmelsen lända till efterrättelse jämväl för nästa period.

Ålägges ägare av strömfall enligt andra stycket att gälda avgift, skall avgörandet

första gången ej gälla längre än den tid, som gäller för annan avgift

enligt denna §, vilken förklarats skola utgå med anledning av företaget.

Varder strömfall bebyggt efter det avgift bestämts, äge vattendomstolen,

ändå att tid, som nyss nämnts, ej gått till ända, för återstående tiden meddela

ändrad föreskrift, när det påkallas av myndighet, som Konungen bestämmer.

Huru avgifter, som nu nämnts, skola indrivas, därom förordnar Konungen.

15 §.

Influtna avgifter skola efter de närmare bestämmelser, som härutinnan

meddelas av Konungen, användas dels till förebyggande eller minskande av

skada eller olägenhet, som vållas genom företaget och för vilken ersättning

icke blivit av vattendomstolen bestämd, samt till gottgörelse för sådan skada

eller olägenhet, dels ock för tillgodoseende av annat ändamål beträffande den

bygd, som beröres av företaget, såsom jordbrukets främjande, särskilt genom

jords torrläggning, eller beredande av tillgång till elektrisk kraft för samfärdsel,

jordbruk, hantverk eller småindustri eller eljest för befolkningens behov.

16 §.

I fråga om vattenreglering, varigenom den uttagbara vattenkraften i det

eller de strömfall, för vilkas räkning regleringen utföres, ökas med i medel
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

3

tal femhundra turbinhästkrafter, skall beträffande rätt att göra frågan angående

de villkor, varunder med hänsyn till allmänna intressen företaget må

äga bestånd, till föremål för nyprövning gälla vad i 5 § är för där avsett

fall stadgat.

Där till ----blivit ökad.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1944.

Har tillstånd till vattenreglering meddelats genom beslut, som givits före

nya lagens ikraftträdande, skall nya lagen tillämpas å företaget, såframt

regleringen medfört sådan ökning av den uttagbara vattenkraften i det eller

de strömfall, för vilkas räkning regleringen utförts, att enligt äldre lag avgift

skolat utgå; dock att 4 kap. 14 § nya lagen ej skall tillämpas med avseende å

den tidrymd av tjugu år, för vilken vattendomstolens avgörande i fråga om

avgift med anledning av företaget skall gälla.

2) Förslag

till

L.a g

om ändrad lydelse av 7 § lagen den 20 oktober 1939 (nr 732) nied särskilda

bestämmelser angående tillfällig vattenreglering.

Härigenom förordnas, att 7 § lagen den 20 oktober 1939 med särskilda

bestämmelser angående tillfällig vattenreglering1 skall erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

7 §•

Kan vattenregleringen antagas medföra avsevärt men för den bygd, som

beröres av företaget, eller är den båtnad, som vinnes, av stor betydelse, skall

för tillgodoseende av sådant allmänt ändamål beträffande bygden, som avses

i 4 kap. 15 § vattenlagen, avgift utgå för företaget med skäligt belopp, minst

två tusen och högst femton tusen kronor för år, från och med det halvår, då

tillståndet först tages i anspråk. Om indrivning och användning av sådan

avgift meddelar Konungen närmare bestämmelser.

I övrigt---äga tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1944.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft en i

anledning av densamma väckt motion, nr 472 i andra kammaren av herr

Ljungberg. För de i motionen framställda yrkandena kommer redogörelse

att lämnas i det följande.

1 Senaste lydelse, se SFS 1943: 392.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för de genom propositionen

framlagda förslagen och för motionärens yrkanden, får utskottet, i den mån

redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen och motionen.

Gällande bestämmelser.

Enligt vattenlagen gäller, att vid vissa större vattenregleringsföretag skola

utgå regleringsavgifter. Bestämmelser härom finnas i 4 kap. 14 och 15 §§.

För att sådan avgift skall utgå förutsättes enligt 14 §, att genom vattenreglering

den uttagbara vattenkraften i det eller de strömfall, för vilka regleringen

utföres, ökas med i medeltal 500 turbinliästkrafter. Ägaren av sådant

strömfall skall erlägga en årlig avgift av minst tio öre och högst tre kronor

för varje turbinhästkraft, varmed genom regleringen den uttagbara vattenkraften

i strömfallet i medeltal blivit ökad.

Beloppet av avgiften skall av vattendomstolen bestämmas särskilt för varje

strömfall. Hänsyn skall därvid tagas till den större eller mindre förändring

av vattenstånds- och avrinningsförhållandena, som genom företaget förorsakas,

och den olägenhet eller fördel, vilken härigenom uppkommer för den

kringliggande bygden. Vidare skall hänsyn tagas till den större eller mindre

kostnad som är förenad med företaget samt företagets ekonomiska betydelse

för varje särskilt strömfall.

Avgiften skall erläggas från och med kalenderåret näst efter det, då enligt

därom meddelad bestämmelse företaget skall lia fullbordats. I fråga örn

vattenregleringsföretag med tvångsdelaktighet skall dock avgift för strömfall,

vars ägare först sedan företaget är fullbordat är skyldig att taga del i

kostnaden för detsamma, ej utgå förrän från och med kalenderåret näst efter

betalningsskyldighetens inträde.

Domstolens avgörande gäller tjugu år i sänder. Varder ej under nittonde

året ny prövning påkallad av strömfallets ägare eller av myndighet åt vilken

Konungen uppdragit att föra talan i förevarande hänseende, skall den

förut meddelade bestämmelsen lända till efterrättelse jämväl för nästa period.

De influtna medlen skola enligt 15 § första punkten i första hand begagnas

till förebyggande eller minskande av och gottgörelse för skada eller olägenhet

genom företaget i sådana fall där ersättning härför icke blivit av vattendomstolen

bestämd. I den mån medlen förslå därtill må de enligt samma

paragraf andra punkten även användas för tillgodoseende av annat ändamål

beträffande den bygd som beröres av företaget, såsom jordbrukets främjande,

särskilt genom jords torrläggning, eller beredande av tillgång till

elektrisk kraft för samfärdsel, jordbruk, hantverk eller småindustri eller

eljest för befolkningens behov.

I kungörelse den 11 juni 1920 angående indrivningen och användningen

av vissa enligt vattenlagen utgående avgifter har Kungl. Majit meddelat bestämmelser

om bl. a. regleringsavgifterna. Dessa skola inbetalas till länsstyrelsen

i det län, där det företag verkställts, varför avgift skall utgå. Angåi

företaget flera län, skall avgiften erläggas till länsstyrelsen i det län, där

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

5

företaget huvudsakligen verkställts. Avgiften skall erläggas före varje års utgång.

Vill någon utfå bidrag av regleringsavgifter till förebyggande av skada

eller olägenhet, för vilken ersättning ej blivit av vattendomstolen bestämd,

eller gottgörelse därför, skall han göra ansökan hos vattenrättsdomaren.

Ärendet avgöres av vattenrättsdomaren och två vattenrättsnämndemän. Om

användning av regleringsavgifter för annat ändamål än nyss sagts skall

framställning göras hos Kungl. Maj:t.

Tillämpningen av bestämmelserna örn regleringsavgifter.

Från länsstyrelserna ha under förarbetena till propositionen införskaffats

uppgifter om de belopp som under tiden från vattenlagens ikraftträdande till

och med den 30 juni 1943 inbetalts i regleringsavgifter samt om de belopp

som av dessa medel under samma tid utbetalats för de med regleringsavgifterna

avsedda ändamålen. I följande tabell äro dessa belopp sammanställda.

Avgifter

Räntor

Utgifter

Behållning

S0/6 1943

Östergötlands län ....

........ 58125

—

8

707: 75

—

66 832: 75

Jönköpings län......

........ 60 649

_

7

142: 33

—

67 791: 33

Älvsborgs län.......

........ 9 809

—

104:23

—

9 913: 23

Kopparbergs län.....

........ 100 246

45

12

594: 53

—

112 840:98

Västernorrlands län ..

........ 21 888

—

a

133:19

—

25 021:19

Jämtlands län......

........ 13 764

—

146: 25

—

13 910: 25

Norrbottens län......

........ 397 620

06

16

582: 91

245 637:26

168565:71

S:a kr. 662 101

51

48

411:19

245 637: 26

464 875: 04

En inom riksräkenskapsverket upprättad sammanställning över influtna

regleringsavgifter, upplupna räntor samt utbetalda medel under tiden den

1 juli 1941—30 juni 1942 visar följande.

Avgifter

Räntor

S:a inkomster

Utgifter

Östergötlands län............

3 875: —

1 503: 79

5 378: 79

—

Jönköpings län..............

4 503: 50

1 533: 93

6 037: 43

—

Kopparbergs län.............

9 573:15

2 364:82

11 937:97

—

Västernorrlands län..........

1581: —

407:16

1 988:16

—

Norrbottens län ''.............

46 000: —1

2 210: 55

48 210:55

50 892: 68

S:a kr.

65 532: 65

8 020: 25

73 552: 90

50 892: 68

Motsvarande uppgifter för tiden den 1

juli 1942—

30 juni 1943 framgå av

följande sammanställning.

Avgifter

Räntor

S:a inkomster

Utgifter

Östergötlands län............

3 875: —

2 310: 75

6 185: 75

—

Jönköpings län..............

4 503: 50

1 546: 52

6 050: 02

—

Älvsborgs län................

9 809: —

104: 23

9 913: 23

—

Kopparbergs län.............

9 252: 55

2 672: 22

11 924: 77

—

Västernorilands län..........

1581: —

670: 57

2 251: 57

—

Jämtlands län...............

13 764: —

146: 25

13 910: 25

—

Norrbottens län..............

45 775: —3

3 172: 56

48 947:56

8 654: 11

S:a kr.

88 560: 05

10 623: 10

99 183:15

8 654: 11

1 Härav SJÖSBO kr. av misstag erlagt först under budgetåret 1942/43.

2 Härtill kommer 41 720 kr., utgörande avgiiter för åren 1940 och 1941, vilket belopp av

misstag erlagts först under budgetåret 1942/43. Jfr not 1.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

En undersökning av de enligt vattenlagen genomförda regleringsföretagen

visar, att regleringsavgift endast sällan fastställts till så högt belopp som 2

kronor eller därutöver för varje i medeltal vunnen turbinhästkraft. I ett fall

har utdömts 2 kronor 50 cre för turbinhästkraft. Detta företag har emellertid

icke utförts.

Såsom framgår av det föregående är det endast i Norrbottens län som regleringsavgilterna

kommit till användning. Där har under tiden till den 1 juli

1942 utbetalats omkring 250,000 kronor, som gått till lappväsendet.

Framställningar om lagändring.

Länsstyrelsen i Jämtlands lån har i skrivelse den 19 januari 1942 hemställt,

att Kungl. Majit måtte vidtaga åtgärder i syfte att åstadkomma en riktig och

rättvis reglering av ersättningsfrågor i samband med de särskilt inom Jämtlands

län pågående stora sjöreglerings- och kraftanläggningarna.

Länsstyrelsen anförde därvid, att sjöregleringsföretag dittills hade genomförts

i sjön Torrön och påginge eller planerades, tills vidare med stöd av 1939

års lag med särskilda bestämmelser angående tillfällig vattenreglering, i

sjöarna Juveln, Storrensjön, Anjan, Kallsjön, Näckten, Storsjön, Hotagssjön

och Gesunden. Dessa regleringar bleve av utomordentlig betydelse

för kraftproduktionen. Genomförandet av de nu påbörjade eller planerade

regleringarna av samtliga dessa sjöar komme att giva en energivinst i storleksordningen

1 000 miljoner kWh. Regleringskostnaderna bleve i förhållande till

den energivinst som uppstode jämförelsevis obetydliga. Fördelarna av regleringen

vore för intressenterna så mycket större som den därigenom ökade råvarukraften

i regel icke syntes ha betalts i form av förhöjd köpeskilling till

respektive fallägare eller på annat sätt. Den utvunna kraften vore så gott som

uteslutande avsedd att transporteras till och utnyttjas i sydligare trakter av

landet och endast en ringa del därav skulle komma länets befolkning till

godo. De fördelar, som uppstode för den bygd, där dessa stora värden uttoges,

inskränkte sig i stort sett till de arbetstillfällen som bereddes befolkningen

under en jämförelsevis kort byggnadstid samt till de i och för sig betydande

skatteobjekt som de stora kraftverken och i viss mån även regleringsdainmarna

utgjorde för de särskilda kommuner dit de förlädes. För

bygden och länet i övrigt kunde några väsentliga fördelar av företagen eljest

icke sägas uppstå. Däremot kunde genom dessa anläggningar och åtgärder i

vissa avseenden stora skador och olägenheter uppkomma, vilka berörde såväl

enskilda rättsägare som mera allmänna intressen liksom även den jordbrukande

befolkningens och andra befolkningsgruppers trevnad och levnadsförhållanden.

Inom länet hade gjorts gällande, att den nuvarande lagstiftningen

icke gåve tillräckliga möjligheter till beredande av ersättning och kompensation

för skador av mera allmän natur.

Efter en närmare redogörelse för de skadeverkningar som vattenregleringsföretagen

ansågos hava medfört framhöll länsstyrelsen, att vattenlagens

bestämmelser om bygdekraft enligt länsstyrelsens uppfattning borde bliva

föremål för en översyn för att bereda möjligheter till billigare bygdekraft,

varefter länsstyrelsen gjorde gällande, att även bestämmelserna i 4 kap. 14

och 15 §§ vattenlagen örn regleringsavgifter syntes tarva granskning.

Bland annat uttalades det önskemålet, att en omprövning av storleken av

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

7

fastställda regleringsavgifter finge ske tidigare än vad nu vore fallet. Vidare

gjorde länsstyrelsen gällande, att större möjligheter syntes böra beredas för

tillgodoseende av behov, som avsåges i 4 kap. 15 § andra punkten. Detta

stadgande gåve icke heller full klarhet, huruvida användningen av avgifterna

vore begränsad enbart till bygden kring den reglerade sjön eller om

dessa avgifter kunde utnyttjas även i vidare omfattning. Enligt länsstyrelsens

uppfattning borde avgifterna, i den mån de ej enbart avsåge ersättning för

direkta lokala skador, få tagas i anspråk för kompensation av olägenheter

av mera allmän art eller till gagn för hela den bygd som berördes av det

reglerade vattendraget i dess helhet, och bestämmelserna i sådant hänseende

förtydligas.

Jämväl inom riksdagen har under år 1942 väckts fråga om vissa ändringar

i 4 kap. vattenlagen, nämligen i motion av herr Hedlund i Östersund m. fl.

(H: 74). ....

Motionen överensstämmer i allt väsentligt med länsstyrelsens i Jämtlands

län skrivelse den 19 januari 1942. Efter att ha redogjort som länsstyrelsen

för erfarenheterna av de genomförda vattenregleringarna i Jämtland uttalade

motionärerna, att de funne en utredning påkallad för utrönande av

huruvida den nuvarande lagstiftningen kunde anses tillfredsställande i vad

den avsåge att tillgodose berättigade anspråk på ersättning och kompensation

för skador och olägenheter, som drabbade mera samhälleligt och allmänt.

Bestämmelserna om bygdekraft, vilka uppenbarligen icke tillgodosåge

det avsedda syftet, borde bliva föremål för översyn och föreskrifterna om

regleringsavgifter borde omarbetas så att avgifterna i vidgad utsträckning

kunde tagas i anspråk för allmänna ändamål.

Motionen behandlades av andra lagutskottet, som däröver avgav utlåtande

(nr 35). Beträffande önskemålet om ökad hänsyn till vissa för den omgivande

bygden gemensamma intressen erinrade utskottet, att dessa intressen helt

naturligt komme i viss motsatsställning till sådana med vattendragen förbundna

offentliga intressen, vilka mera allmänt anknöte sig till riket i dess

helhet. Vidare kunde i fråga om utnyttjande av vattenkraft ekonomiska och

ideella krav göra sig gällande mot varandra. Såsom exempel på behov, vilka

särskilt borde tillgodoses, hade nämnts behovet av allmän elektrifiering samt

av kompensation för genom kraftföretag skövlade skönhetsvärden. De med

bygden sammanhängande intressena hade vunnit visst beaktande i vattenlagen

genom bland annat bestämmelser om bygdekraft och regleringsavgifter.

Mot sistnämnda bestämmelser sådana dessa för närvarande vore utformade

hade i vissa till utskottet inkomna yttranden riktats anmärkningar, delvis ur

andra synpunkter än dem motionärerna anlagt. Vad särskilt anginge stadgandena

örn regleringsavgifter hade dessa givit anledning till erinringar såväl

beträffande grunden för avgiftsskyldigheten som i fråga om avgifternas storlek

och användning. I förstnämnda hänseende hade bland annat framhållits,

alt beloppet av ifrågavarande avgifter icke, såsom skäligt vöre, bestämdes i

förhållande lill båtnaden av det regleringsföretag, som komme i fråga, utan

i stället anknutits till ökningen i vattenkraft. På detta sätt undginge de regie
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

ringsföretag helt avgiftsplikt, vid vilka båtnaden utgjordes av en lämpligare

fördelning till olika perioder av tillgänglig kraft.

Utskottet förklarade vidare, att ett närmare ställningstagande till det komplex

av frågor, som i anslutning till det sagda framställde sig för besvarande,

icke vore möjligt utan en ingående och allsidig utredning av de berörda instituten

angående bygdekraft och regleringsavgifter. Med hänsyn till vikten

av de intressen som komme i fråga samt till arten av de anmärkningar som

riktats mot nu gällande bestämmelser på området ville utskottet för sin del

föreslå, att en dylik utredning snarast komme till stånd.

Utskottets utlåtande utmynnade i en hemställan, att riksdagen måtte i skrivelse

till Konungen anhålla, att Kungl. Majit ville låta snarast möjligt verkställa

bl. a. utredning av frågan huruvida de i vattenlagen upptagna bestämmelserna

om bygdekraft och regleringsavgifter kunde anses tillfyllest för det

med dem avsedda syftet samt för riksdagen framlägga det förslag vartill denna

utredning kunde föranleda. Denna hemställan bifölls av riksdagen som

därefter avlät skrivelse i ämnet den 6 juni 1942 (nr 312).

Promemoria med förslag i ämnet.

Med anledning av riksdagens förenämnda skrivelse nr 312/1942 upprättades

i justitiedepartementet en den 28 december 1942 dagtecknad promemoria

angående ändring i vattenlagens bestämmelser om regleringsavgifter.

Efter en historisk översikt samt redogörelse för gällande bestämmelser och

deras tillämpning m. m. framhölls i promemorian, att genom vattenlagen infördes

i flera hänseenden vittgående befogenheter för ägare av strömfall.

Syftet med de bestämmelser som meddelades härom vore givetvis icke att gynna

de enskilda strömfallsägarna utan att till hela landets bästa främja ett rationellt

utnyttjande av vattenkraften. Bland nämnda befogenheter märktes särskilt

det vitsord som tillerkänts strömfallsägare att verkställa reglering av

vattnets avrinning ur uppströms befintliga sjöar. Med hänsyn till de förmåner

som den nya lagstiftningen innebure infördes även en grupp bestämmelser

som avsåge att tillvarataga allmänna intressen. Till denna grupp hörde stadgandena

om bygdekraft och regleringsavgifter.

Därefter anfördes i promemorian angående vattenregleringarnas betydelse

och verkningar följande.

Den utomordentligt starka ökning i kraftproduktionen som särskilt under

de senaste åren ägt rum har till stor del möjliggjorts genom vattenregleringarna.

Framför allt gäller detta i fråga om de norrländska älvarna, där den

naturliga vattenföringen företer så starka variationer att vattenkraften icke

med fördel kan tillvaratagas i större skala utan reglering. En i hög grad bidragande

orsak till regleringarnas ökade betydelse är den utveckling som

kraftöverföringstekniken undergått och som möjliggör att kraft överföres från

norra Sverige till de södra delarna. För att belysa utvecklingen må nämnas,

att den totala kraftproduktionen i landet utgjorde år 1920 ca 2,6 miljarder

kWh, varav ca 2,4 miljarder belöpte på vattenkraften. För år 1942 beräknas

kraftproduktionen till ca 9,7 miljarder kWh, varav ca 9,1 miljarder

belöper på vattenkraften. Den i regleringsmagasinen tillgängliga volymen

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

9

motsvarade, räknat efter utbyggd fallhöjd vid normal verkningsgrad, år

1920 ca 0,25 miljarder kWh och motsvarar för närvarande ca 3 miljarder

kWh.

Genomförandet av regleringsföretagen har ej kunnat undgå att spoliera

såväl ekonomiska som estetiska och kulturella värden, vilket för befolkningen

ofta varit en kännbar förlust. Det ligger i sakens natur, att gottgörelse

i form av skadestånd icke kan givas för alla de olägenheter som kanske

framför allt under en övergångstid vållas bygden, och även om skadan skulle

kunna värderas i pengar, försvinner ofta en mer eller mindre högt skattad

nyttighet utan någon säkerhet att förlusten för bygdens del uppväges av ett

nytillskott i annan form. Det torde därför vara synnerligen välgrundat att

söka tillföra en bygd, som drabbas av mer eller mindre våldsamma ingrepp

i naturförhållandena, en kompensation som blir av bestående värde. Såväl

bygdekraftinstitutet som bestämmelserna örn regleringsavgifter synas ur dessa

synpunkter vara av stor vikt. Frågan om en revision av bestämmelserna

angående bygdekraft har funnits äga ett intimt samband med en mera omfattande

utredning angående kraftproduktionens organisation som riksdagen

innevarande år begärt, efter hemställan av statsutskottet, och har därför

icke här kunnat upptagas till undersökning. En omarbetning av bestämmelserna

om regleringsavgifter torde däremot kunna ske utan att resultatet

av nyssnämnda utredning behöver avvaktas.

Beträffande frågan om de synpunkter som borde läggas på en reform av

bestämmelserna örn regleringsavgifter anfördes i promemorian.

Frågan, huruvida regleringsavgifter böra utgå i större omfattning än nu,

är naturligtvis beroende av det syfte som regleringsavgifterna huvudsakligen

böra tjäna. I detta hänseende torde med fog kunna anmärkas, att önskemålet

örn bygdens tillgodoseende på ett sätt, som medför varaktig nytta, i

lagens nuvarande bestämmelser kommit att intaga en alltför undanskymd

plats. Ett förnyat övervägande av frågan örn ändamålet med regleringsavgifterna

synes därför påkallat. Av betydelse är naturligtvis även den inverkan

på kraftpriset som en skärpning av bestämmelserna örn regleringsavgifter

kan medföra. Att, såsom blivit ifrågasatt, helt frångå det nuvarande systemet,

enligt vilket avgiften och den av företaget berörda bygden sammanknutils,

och i stället införa ett slags accis t. ex. till förmån för länet synes

icke tillräckligt motiverat. En lösning som kan sägas utgöra en utveckling av

den tankegång som kom lill uttryck vid vattenlagens genomförande torde

i stället vara att föredraga.

I samband med en omprövning i dessa hänseenden torde stadgandena om

regleringsavgifter jämväl i övrigt böra underkastas vissa ändringar. Mot de

nuvarande bestämmelserna har anmärkts, att grunden för avgiftens beräkning

är otillfredsställande. Avgift utgår nämligen allenast för ökning av den

i ett strömfall uttagbara vattenkraften, medan däremot en förhöjning av den

förut uttagbara kraftens värde icke föranleder skyldighet att utgiva regleringsavgift.

Anmärkningen synes befogad. En annan brist i gällande bestämmelser,

vilken numera fått ökad betydelse, är att de betydande förändringar

i vattenståndsförliållandena som kunna förorsakas genom s. k. profilreglering

icke medföra skyldighet att utgiva någon sådan avgift som här är i

fråga. Med profilreglering avses alt möjliggöra utnyttjandet av större fallhöjd,

under det att egentlig vattenreglering åsyftar alt reglera vattnets avrinning.

Såsom mindre tillfredsställande får vidare anses, att örn eli strömfall

uIbygges sedan regleringsavgift fastställts för en period av tjugu år,

ändring av avgiftens belopp icke kan påkallas förrän vid utgången av denna

tid. Slutligen bar med fog framhållits, all regleringsavgifterna icke, såsom

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

nu kommit att ske, böra fonderas under en längre tid. Denna fråga sammanhänger

givetvis med frågan om det ändamål som regleringsavgifterna

skola tjäna.

I promemorian upptogs härefter frågan örn ändring i vattenlagens bestämmelser

om regleringsavgifter till närmare behandling. Härvid anfördes till

en början följande beträffande ändamålet med avgifterna.

I de sjöar, där vattenregleringarna utföras, har ägaren till ett nedströms

liggande strömfall icke någon vattenrätt i egentlig bemärkelse. Denna tillkommer

strandägarna vid sjön, i den mån vattnet överhuvud är föremål för

enskild rätt. Det har likväl icke ansetts möjligt att giva strandägarna vid sjön

direkt del i den vinst som strömfallets utbyggande och sjöns reglering medför.

De skadestånd som utdömas skola väl i viss utsträckning utgå med 50 procents

förhöjning. Men denna gottgörelse avser närmast att giva ersättning för

utebliven möjlighet att förkovra den skadade egendomen, varjämte den tjänar

som en säkerhetsmarginal. Icke heller regleringsavgifterna äro direkt avsedda

att åstadkomma en fördelning av vinsten. Av den redogörelse som förut

lämnats framgår nämligen, att de enligt lagens ord i första hand skola användas

till förebyggande eller minskande av skada eller olägenhet, som vållas

genom företaget och för vilken ersättning icke blivit av vattendomstolen bestämd,

så ock till gottgörelse för sådan skada eller olägenhet. Först i andra

hand må avgifterna användas för tillgodoseende av annat ändamål beträffande

den bygd som beröres av företaget, såsom jordbrukets främjande, särskilt

genom jords torrläggning, eller beredande av tillgång till elektrisk kraft

för samfärdsel, jordbruk, hantverk eller småindustri eller eljest för befolkningens

behov. Den omständigheten att avgifterna i första hand skola användas

för att förebygga eller gottgöra skador torde i hög grad lia medverkat

till att regleringsavgifterna, frånsett dem som utgå i Norrbottens län, ännu

icke — tjugutre år efter vattenlagens ikraftträdande — kommit till praktisk

användning. Vidare bör framhållas, att vid angivande av de omständigheter,

som vid regleringsavgifts bestämmande skola beaktas, lagen icke upptager

något moment som understryker att avgiften skall bestämmas med

hänsyn till bygdens behov. Hänsyn skall enligt gällande bestämmelser tagas

dels till den större eller mindre förändring av vattenstånds- och avrinningsförhållandena,

som genom företaget förorsakas, och den olägenhet eller fördel,

vilken härigenom uppkommer för den kringliggande bygden, dels ock till

den större eller mindre kostnad, som är förenad med företaget, samt företagets

ekonomiska betydelse för varje särskilt strömfall.

Den tanke, som nu kommit till uttryck i bestämmelserna om regleringsavgifter

allenast genom att de förklarats skola, i andra hand, användas till hela

bygdens bästa i den mån de förslå därtill, synes böra träda i förgrunden. Det

kan icke bestridas, att det för befolkningen i en bygd är i viss mån stötande

att den naturtillgång, som ett inom bygden befintligt sjösystem utgör, kan

utnyttjas tor andras intressen utan att bygden tillgodoses i vidare mån än som

nu är förhållandet. Betydelsefulla vattenregleringar lia genomförts i trakter,

där befolkningens livsvillkor äro väsentligt anspråkslösare än på andra håll.

För befolkningen är det naturligt att sammanställa önskemålen om en standardhöjning

med det synliga bevis för elektrifieringens framåtskridande i

landet, som genomförandet av ett större vattenregleringsföretag i orten utgör

för dem. Ur allmän synpunkt är det angeläget att mera avlägset belägna bygder

icke avfolkas. Därest en sådan naturtillgång i bygden som en större sjö

genom ett regleringsföretag tillför bygden en varaktig förmån t. ex. i form

av elektrifiering eller nya vägar, kan den skedda förändringen av naturför
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

11

hållandena antagas fästa befolkningen närmare vid bygden, under det att

eljest motsatsen kan befaras.

Härefter framhölls i promemorian bl. a., att regleringsavgifterna för närvarande

vore ganska obetydliga i jämförelse med övriga årskostnader för

kraftproducenterna samt att en höjning av avgifterna i regel kunde äga rum

utan att detta skulle verka betungande. En mera väsentlig skärpning kunde

dock icke undgå att medföra någon höjning av priset på den ström som

producerades vid strömfallet i fråga. Kraftindustrien torde nämligen ej sällan

i övrigt belastas med så stora utbyggnads- och överföringskostnader att

vinstmarginalen vore ganska begränsad. Men det förefölle icke obilligt att låta

kraftkonsumenterna möjligen få vidkännas ett något förhöjt pris för att på

det sättet åstadkomma en viss utjämning av den skillnad i levnadsstandarden

som förefunnes mellan de trakter, där strömmen huvudsakligen konsumerades,

och de ofta avlägset belägna och glest befolkade bygder, där vattenregleringarna

ägde rum. Ur nationalekonomisk synpunkt syntes det ej heller vara

något att erinra mot att kraftindustrien belastades med något högre avgifter

till bekostande av åtgärder som vore till verklig nytta.

På grund av det anförda föreslogs i promemorian, att vid bestämmande av

regleringsavgifter först och främst skulle tagas hänsyn till bygdens behov.

Enligt föreslaget skulle emellertid därjämte beaktas de omständigheter som

enligt gällande lag vore avgörande vid avgifternas fastställande. I fråga örn

användningen av avgifterna borde vidtagas den ändringen att avgifterna icke

skulle tagas i anspråk för avhjälpande av skador och olägenheter utan helt

avses för bygdens behov, såsom för dess förseende med elektrisk kraft, för

vägar eller till annan åtgärd som genom jordbrukets främjande eller eljest

beredde bygden varaktig förmån. Med bygden borde förstås den trakt, som

direkt eller indirekt berördes av företaget och läge inom nederbördsområdet

i fråga.

Beträffande den latitud, inom vilken regleringsavgift skall

bestämmas, framhölls i promemorian, att domstolarna vid utdömande av

avgifter i allmänhet fastställt belopp som legat långt ned på skalan. För att

i sin mån säkerställa, att högre belopp än nu komme att utdömas, när bygdens

behov föranledde därtill, föreslogs i promemorian att den övre gränsen

för latituden höjdes från nuvarande tre till fyra kronor för turbinhästkraft.

I fråga örn underlaget för regleringsavgifterna anfördes i

promemorian.

Regleringsavgift för ett strömfall bestämmes nu efter det antal turbinhästkrafter,

varmed genom regleringen den uttagbara vattenkraften i strömfallet

i medeltal blivit ökad. Den väsentliga nyttan av en vattenreglering består

emellertid däri att den förut uttagbara vattenkraften kan uttagas under en

lämpligare tid av året. Sekunda kraft kan härigenom förvandlas till prima.

För denna förmån utgår icke någon regleringsavgift. Ifärav har blivit en

följd, att t. ex. vid Vänerns reglering endast jämförelsevis obetydliga avgifter

utdömts, enär den väsentliga nyttan bestod i en lämpligare fördelning av vattenkraften

på året. Utom att avgifterna sålunda ibland blivit mycket obetydliga

i jämförelse med båtnaden av företaget har nämnda förhållande även

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

medfört uppenbara orättvisor mellan olika strömfallsägare. Av den uppskattade

båtnaden genom Bolmens reglering, 6,4 milj. kr., belöpte 2,94 milj. kr.

på fyra betydande strömfall, i vilka likväl den i medeltal uttagbara vattenkraften

icke ansågs bliva ökad genom regleringen. Regleringsavgift utdömdes

alltså icke för dem men väl för ett flertal andra strömfall.

Med anledning härav föreslås, att regleringsavgift skall utgå jämväl, där

båtnaden består i förhöjning au vattenkraftens värde. Avgiften torde därvid

böra beräknas efter det antal turbinhästkrafter som svarar mot förhöjningen.

Om den vattenkraft, som genom regleringen kan uttagas med större fördel,

uppgår till 1 200 turbinhästkrafter och kapitalvärdet per hästkraft genom

regleringen i medeltal ökas från 250 lill 750 kr., bör alltså avgift utgå för

medeltal uttagbara vattenkraften i ett strömfall ökas dels ock att förut uttagbar

vattenkraft ökar i värde, bör avgift beräknas på den sammanlagda båtnaden.

Vad nu sagts torde icke böra gälla korttidsreglering. Denna form av vattenreglering

är emellertid en förmån som ofta erhålles vid profilreglering.

I promemorian avhandlades vidare frågan om möjlighet borde öppnas för

det allmänna att föra särskild talan örn skyldighet för ägare av

strömfall att utgiva regleringsavgift, även om han ej är pliktig att

i övrigt deltaga i kostnaden för regleringen. I detta hänseende anfördes i promemorian

följande.

Redan vid vattenlagens tillkomst framhölls såsom en brist i bestämmelserna

örn regleringsavgifter, att sådana kunde åläggas allenast ägarna av de

strömfall för vilkas räkning regleringen utföres. Om flera strömfallsägare

förenat sig om att begära tillstånd till reglering, anses regleringen utföras

för samtliga sökandes räkning. Påkallas tillämpning av bestämmelserna i 3

kap. vattenlagen örn tvångsdelaktighet, anses regleringen bliva utförd jämväl

för ägare av strömfall, som omedelbart eller framdeles blir pliktig att

deltaga i kostnaden för företaget. Dessa bestämmelser förete den bristen, att

om sökande underlåter att påkalla tillämpning av bestämmelserna örn tvångsdelaktighet,

regleringsavgift icke kan åläggas ägare av strömfall som icke

själv anslutit sig till ansökningen om reglering. Att sökandena på det sättet

kunna disponera över bygdens anspråk på regleringsavgift från strömfallet,

är uppenbarligen icke tillfredsställande. Väl kan man tänka sig, att sökandena

i stället inom den tillämpliga latituden förpliktas att utgiva högre avgiftsbelopp

för att bygdens behov skall kunna tillgodoses, men att på det sättet belasta

visst strömfall mer än som rätteligen bort belöpa därå synes principiellt

förkastligt. Om bestämmelserna angående regleringsavgifter skärpas på sätt

här föreslagits, blir den angivna luckan i lagen av större betydelse än förut.

För att avhjälpa denna brist föreslogs i promemorian, att i vattenlagen

borde införas bestämmelse av innehåll, att — därest sökanden ej påfordrat

tillämpning av vad i 3 kap. stadgas om skyldighet för ägare av strömfall att

taga del i kostnaden för regleringsföretaget — vattendomstolen likväl ägde att

på ansökan av myndighet som Konungen bestämde förklara ägaren av strömfallet

pliktig att gälda regleringsavgift, om sådan förpliktelse eljest skolat föreligga.

800 turbinhästkrafter

Medför regleringen dels att den i

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

13

Vidare föreslogs i promemorian, alt avgift skulle utgå vid s. k. profilreglering,

om väsentlig ändring i vattenståndsförhållandena vållades

ovan byggnaden.

Beträffande den tidpunkt från vilken avgifterna skola

utgå anfördes härefter i promemorian bl. a. följande.

I 4 kap. 14 § andra stycket stadgas, att regleringsavgift skall erläggas från

och med kalenderåret näst efter det, då enligt därom meddelad bestämmelse

företaget skall hava fullbordats. Enligt 11 kap. 63 § äger vattendomstolen frihet

att bestämma den tid, inom vilken ifrågasatt byggande i vatten eller vattenreglering

skall lia fullbordats, efter vad som i varje särskilt mål finnes behövligt,

i regel dock ej till mer än tio år. Om en jämförelsevis lång tid medgives

eller företaget genomföres snabbt, kommer strömfallsägare, som ålagts

utgiva regleringsavgift, att under någon tid njuta förmån av regleringen utan

att för samma tid behöva erlägga sådan avgift. Det synes vara av vikt, att

den förmån, som regleringsavgiflen skall utgöra för bygden, kommer denna

till godo så snart företaget genomföres. Fördenskull torde vara lämpligt att

jämka tiden, då avgiften först skall utgå, så att avgift kommer att erläggas

från och med kalenderåret näst efter det, då vattendomstolens tillstådd till

företaget först tages i anspråk. Härigenom beredes bygden möjlighet att omedelbart

vidtaga åtgärder som äro önskvärda och som, när det gäller elektrifiering,

naturligtvis helst böra vara utförda, så snart kraft kan levereras.

Skulle det någon gång verka obilligt, att regleringsavgift skall utgå från nämnda

tidpunkt kan vattendomstolen bestämma lägre belopp t. ex. för beräknad

byggnadstid. I synnerhet torde detta kunna ifrågakomma vid tillstånd till

profilreglering.

Vidare framhölls i promemorian, att vad nu sagts om den tidpunkt då

avgift skulle börja utgå icke gällde utan vidare, då i målet påkallats tilllämpning

av bestämmelserna i 3 kap. örn tvångsdelaktighet. Därom stadgades

nu i 4 kap. 14 § andra stycket, att då fråga vore om företag som

avsåges i 3 kap. 1 § skulle avgift, såvitt anginge strömfall för vars ägare

skyldigheten att taga del i kostnaden för företaget inträdde efter dess fullbordande,

ej utgå förrän från och med kalenderåret näst efter betalningsskyldighetens

inträde. I promemorian föreslogs i stället, att i nu avsett fall

avgiften skulle utgå från och med det kalenderår då betalningsskyldigheten

inträdde, varigenom avgift skulle börja utgå ett år tidigare. Då avgift ålagts

ägare av strömfall, som ej vore pliktig att deltaga i kostnaden för företaget,

skulle enligt promemorian avgiftsskyldigheten icke inträda vid tidigare tidpunkt

än om bestämmelserna om tvångsdelaktighet tillämpats, varjämte avgiften

ej borde utdömas för tid som redan förflutit när talan anhängiggjordes.

I promemorian behandlades i detta sammanhang även frågan örn g i 1- tighetstiden för vattendomstolens beslut angående ifrågavarande

avgifter. Härom uttalades, att beslutet liksom för närvarande

borde gälla under tjugu år i sänder. Som följd av förslaget, att avgift skulle

utgå från och med kalenderåret näst efter det, då vattendomstolens tillstånd

först toges i anspråk, borde emellertid liden första gången räknas från och

med det kalenderår, under vilket avgiften först skolat utgå — i stället för

att den nu räknades från det år, under vilket förelaget skulle lia fullbordats.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

I promemorian föreslogs dessutom införande av ett nytt stadgande, enligt

vilket vattendomstolen under löpande period ägde att ändra avgiftens belopp,

om strömfall bebyggdes efter det avgift bestämts. Enligt promemorian

borde det nya beslutet i så fall icke vara bindande för längre tid än till den

ursprungliga tjuguårsperiodens slut. Ändring i beloppet av nu angivna skäl

borde kunna påkallas av myndighet som Konungen bestämde. Beträffande

avgift, ålagd ägare av strömfall som ej vore pliktig att deltaga i kostnaden

för företaget, föreslogs slutligen, att beslutet första gången ej skulle gälla

längre än den tid, som gällde för annan avgift med anledning av företaget.

Beträffande användningen av regleringsavgifterna ananfördes

i promemorian följande.

Regleringsavgifterna ha hittills icke i något fall kommit till användning

för att förebygga eller minska eller gottgöra oförutsedda skador eller olägenheter,

fransett de avgifter som utgått i Norrbottens län med anledning av

regleringar i Lule älv. Vid dessa regleringar underlät emellertid vattendomstolen

av särskilt skäl att utdöma ersättningar för skador och olägenheter

som åsamkades lapparna, oaktat sådana skador kunde förutses, och hänvisade

till att regleringsavgifterna borde användas för ändamålet. Detta förfarande

står i själva verket mindre väl i överensstämmelse med vattenlagens

föreskrifter.

Det är på grund av vad nu sagts icke förenat med nämnvärd risk att ändra

bestämmelserna örn regleringsaVgifternas användning så att de städse skola

användas för bygdens behov. Att försämra den skadelidandes rätt bör dock

icke komma i fråga även om försämringen kan synas endast lia teoretisk

innebörd. I stället synes man utan olägenhet kunna göra ett avsteg från vad

eljest gäller örn tid för anmälan av anspråk på ersättning med anledning

av vederbörande företag. Härom gäller enligt 2 kap. 24 §, att sådant anspråk

ina anmalis mom fem år eller den längre tid, högst tolv år, som vattendomstolen

i beslutet må lia föreskrivit. Tidsbegränsningen avser helt naturligt

att bereda företaget full trygghet mot ersättningsanspråk efter viss tid

Nyssnämnda erfarenheter visa emellertid, att risken för företaget av att tidsbegränsningen

upphäves kan anses praktiskt taget obefintlig. I allt fall har

den icke någon betydelse för företag av den storleksordning att avgifter,

som här äro i fråga, skola utgå. Med hänsyn härtill föreslås, att vad i 2 kap’

24 § stadgas om att ersättningsanspråk skall anmälas inom viss tid ej skali

äga tillämpning, när tillstånd meddelas till byggnad eller anläggning som avses

i,4 kaP- 15 § i vid promemorian fogat lagförslag. Det må framhållas, att en

sadan undantagsbestämmelse kan vara till fördel även ur andra synpunkter

Det är nämligen en lättnad, därest anspråk pa ersättning icke behöver anmälas

mom viss tid när man icke vet huruvida någon skada kommer att inträffa

För närvarande kan domstolen ha svårt att bedöma rättmätigheten av skadeståndsanspråk

som anmälas inom föreskriven tid närmast av den anledningen

att den som gör anmälan eljest skulle gå förlustig all rätt till ersättning mot

företaget.

_ 4 överensstämmelse med det anförda hade upprättats ett promemorian bilagt

förslag till lag om ändring i vissa delar av vattenlagen.

Yttranden.

Över promemorian jämte därvid fogat lagförslag ha efter remiss yttranden

avgivits av vattenöverdomstolen och samtliga vattenrättsdomare, kammar
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

15

kollegiet, kommerskollegium, vattenfallsstyrelsen och lantbruksstyrelsen,

länsstyrelserna i Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Älvsborgs, Skaraborgs,

Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens

och Norrbottens län, svenska vattenkraftföreningen, Indalsälvens

regleringsförening, Dalälvens vattenregleringsföretag och Motala ströms regleringsförening.

Kommerskollegium har jämväl överlämnat yttrande från

Sveriges industriförbund. Med länsstyrelsens i Skaraborgs län utlåtande har

överlämnats ett yttrande från statens lantbruksingenjör i länet och med

länsstyrelsens i Värmlands län utlåtande ett yttrande från länets elektricitetsförening

och ett yttrande från handelskammaren i Karlstad. Länsstyrelsen i

Gävleborgs län har överlämnat ett utlåtande från handelskammaren i Gävle

och länsstyrelsen i Västernorrlands län ett yttrande från länets elektriska

förening. Beträffande innehållet i dessa yttranden får utskottet hänvisa till

s. 31—65 i propositionen.

Departementschefen.

Föredragande departementschefen, statsrådet Bergquist, har i propositionen

anfört:

»I vattenlagen har vattenkraftintresset tillgodosetts genom betydande

tvångsrättigheter. En av dessa avser möjligheten att genomföra vattenregleringar.

Det är givet, att dessa befogenheter meddelats med hänsyn till den stora

betydelse kraftindustrien har för hela landet. Samtidigt som vattenlagen

tillerkänt vattenkraftintresset nu nämnda förmåner har lagstiftaren eftersträvat

att tillvarataga intressen, som äro knutna till bygden, och i sådant

syfte i vattenlagen infört bl. a. särskilda bestämmelser angående större vattenkraftanläggningar

och vattenregleringar. Bland dessa bestämmelser märkas

stadgandena om skyldighet för ägare av kraftanläggning att tillhandahålla

kraft åt kringliggande bygd samt om skyldighet för strömfallsägare att

vid vattenreglering erlägga regleringsavgift.

Det har under senare tid ifrågasatts, huruvida bestämmelserna om bygdekraft

och regleringsavgifter äro tillfyllest för det med dem avsedda syftet.

Såsom förut nämnts har sålunda länsstyrelsen i Jämtlands län i skrivelse till

Kungl. Maj:t den 19 januari 1942 uttalat den uppfattningen, att en utredning

vore påkallad för utrönande om de nuvarande bestämmelserna kunde

anses på ett tillfredsställande sätt tillgodose berättigade anspråk på kompensation

för skador och olägenheter av mera allmän natur. 1 anledning av en

inom riksdagen väckt motion har 1942 års riksdag i skrivelse till Kungl.

Maj:t den 6 juni samma år hemställt om översyn av bestämmelserna i fråga

samt om framläggande för riksdagen av det förslag vartill utredningen

kunde föranleda.

Vad angår bygdekraftinstitutet må erinras örn att — sedan riksdagen i

skrivelse den 12 maj 1942 begärt utredning rörande möjligheterna att genom

statens medverkan mera planmässigt än hittills trygga landets och

särskilt den svenska landsbygdens försörjning med elektrisk kraft — den

23 januari 1943 av chefen för handelsdepartementet tillkallats sakkunniga

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

med uppdrag att verkställa utredning i sistnämnda hänseende. I direktiven

för de sakkunnigas arbete har framhållits bl. a., att det måhända kunde

komma att visa sig att kraftförsörjningen inom vissa delar av landet skulle

kunna avsevärt förbättras genom en skärpning eller utvidgad tillämpning

av bestämmelserna om skyldighet för kraftverksägare att tillhandahålla

bygdekraft. Frågan örn bygdekraftinstitutets blivande utformning kommer

sålunda att behandlas vid nu nämnda utredning.

Beträffande regleringsavgifter har, såsom den förut lämnade redogörelsen

visar, med anledning av förstnämnda skrivelse från 1942 års riksdag verkställts

särskild utredning inom justitiedepartementet. I den härom upprättade

promemorian har i görlig mån belysts den ekonomiska betydelsen av genomförda

vattenregleringar, därmed förenade kostnader och storleken av de

regleringsavgifter som med anledning av vattenregleringarna utdömts. Med

beaktande av de önskemål som framkommo under riksdagens behandling

av motionen i ämnet har i promemorian framställts förslag örn ändring i

flera hänseenden av vattenlagens bestämmelser om regleringsavgifter. Enligt

förslaget skall sålunda regleringsavgifternas belopp bestämmas i första hand

med hänsyn till bygdens behov, ehuru med beaktande jämväl av den större

eller mindre förändring av vattenstånds- och avrinningsförhållanden som

förorsakas genom företaget, den olägenhet eller fördel vilken uppkommer

för den kringliggande bygden, den större eller mindre kostnad som är förenad

med företaget samt företagets ekonomiska betydelse för varje särskilt

strömfall. Beträffande latituden för regleringsavgifterna, som nu sträcker sig

från minst 10 öre till högst 3 kronor för varje vunnen turbinhästkraft, har

föreslagits, att den övre gränsen skulle höjas till 4 kronor. I syfte särskilt att

åstadkomma större rättvisa olika strömfallsägare emellan skall vidare enligt

förslaget regleringsavgift utgå ej blott för ökning av den uttagbara vattenkraften

i strömfall utan även med anledning av förhöjning av den uttagbara

vattenkraftens värde genom förändringar i vattenföringen under året, d. v. s.

för förvandling av sekunda kraft till prima. Förslaget avser vidare att avskaffa

den oegentligheten i gällande lag att regleringsavgift kan åläggas endast

strömfall för vars räkning regleringen utföres. Enligt förslaget skall

fördenskull .särskild talan om utgivande av regleringsavgift kunna föras mot

ägare av strömfall vilken eljest har sådan båtnad som förutsättes för att

regleringsavgift skall utgå. Tillika föreslås, att regleringsavgift skall utgå

jämväl vid s. k. profilreglering. I fråga om användningen av regleringsavgifterna

föreslås slutligen den betydelsefulla ändringen att avgifterna helt

skola användas till bygdens behov, medan de för närvarande skola i första

hand användas för avhjälpande av skador o. d. Jämväl i övrigt föreslås

vissa ändringar i nu gällande bestämmelser.

I flertalet över promemorian avgivna yttranden ha de föreslagna ändringarna

mottagits med tillfredsställelse eller lämnats utan erinran. Det har sålunda

av kammarkollegiet och flera länsstyrelser särskilt framhållits, att

de nuvarande bestämmelserna vore otillfredsställande och att bygdens intressen

för närvarande icke vore i tillbörlig grad tillgodosedda. Å andra sidan

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

17

lia vägande erinringar framställts mot förslaget, därvid betonats att detta

kunde leda till en alltför stark belastning av regleringsföretagens och kraftindustriens

ekonomi till men för konsumenterna och det allmänna. En väsentlig

begränsning av förslaget har därför förordats. Slutligen har i vissa

yttranden uttalats, att förslaget hade sådant samband med frågan om en

revision av bestämmelserna om bygdekraft att dessa frågor borde lösas i

ett sammanhang.

Det torde icke kunna bestridas, att de nuvarande bestämmelserna örn regleringsavgifter

äro otillfredsställande. De belopp som hittills utgått kunna

betecknas som ganska ringa, jämförda med de vinster regleringarna skapat.

Bestämmelserna medföra vidare en betydande orättvisa olika strömfallsägare

emellan, och de nuvarande föreskrifterna om ändamålet med avgifterna

ha föranlett, att dessa, frånsett ett speciellt undantagsfall, ännu icke

kommit till praktisk användning. Jag finner det därför önskvärt, att en översyn

av vattenlagens bestämmelser i detta hänseende äger runi, därvid emellertid

de invändningar som framställts bl. a. av vattenfallsstyrelsen kräva

beaktande. De allt större kostnaderna för erforderliga vattenregleringars

genomförande påkalla försiktighet vid utformningen av nya bestämmelser,

så att icke därav föranledes högre kraftpris än som är nödvändigt. De beräkningar

som vattenfallsstyrelsen låtit utföra angående verkan av det remitterade

förslagets genomförande utgå visserligen från en förutsättning,

som får anses praktiskt utesluten, nämligen att domstolarna skulle ensidigt

utnyttja de föreslagna bestämmelserna till bygdeintressets förmån och utdöma

högsta tänkbara avgifter. Av styrelsen anförda siffror sakna fördenskull

sannolikhetsvärde. Oavsett detta förhållande utgöra likväl de ekonomiska

synpunkter som framförts av styrelsen liksom av svenska vattenkraftföreningen

en beaktansvärd realitet. Det är från allmän synpunkt angeläget

att åtgärder icke vidtagas som försvåra ett tillvaratagande av vattenkraften.

Jag kan därför icke ansluta mig till en sådan principiell omläggning av bestämmelserna

om regleringsavgifter som i promemorian föreslagits. En begränsning

av förslaget i huvudsaklig överensstämmelse med vad vattenfallsstyrelsen

ansett lämpligt torde vara nödvändig. Om så sker, torde å andra

sidan hinder icke möta att nu upptaga frågan till övervägande utan avvaktan

på resultatet av den pågående omfattande utredningen av frågan om kraftförsörjningen

överhuvud och en revision av bestämmelserna angående bygdekraft.

På grund av vad nu anförts har jag icke upptagit förslagets bestämmelse,

att vid bestämmande av regleringsavgifternas belopp hänsyn i första hand

skall tagas till bygdens behov. Det synes mig riktigare att avgifterna

såsom för närvarande fastställas med hänsyn till de objektiva förhållanden

som äro förknippade med företaget, nämligen dettas verkningar i olika

hänseenden samt kostnaderna för och båtnaden av dess genomförande.

Av den nu angivna ståndpunkten följer, att någon närmare precisering av

vad som skall förstås med bygden icke torde erfordras i delta sammanhang.

Detta begrepp kan uppenbarligen i tillämpningen erhålla en mer eller mind
Bihang

till riksdagens protokoll 1944. 9 sami. 2 avd. Nr 33.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

re vidsträckt innebörd, men frågan har enligt nuvarande lydelsen av 4 kap.

14 § ej för avgifternas bestämmande den vikt att ett förtydligande nu synes

nödvändigt. För övrigt äro svårigheterna att giva begreppet en för alla förhållanden

lämplig avgränsning uppenbara. Uttalandet i promemorian, att

nied bygden bör förstås den trakt som direkt eller indirekt beröres av företaget

och ligger inom nederbördsområdet, visar på två viktiga synpunkter

som böra beaktas. Man får emellertid uppmärksamma, bl. a., att vattendelaren

ej alltid lärer vara den lämpligaste gränsen för vad som bör anses vara

den kringliggande bygden.

Förslaget om en höjning av r e g 1 er i n g s a v g i f t e r n a s maximum

torde icke heller böra genomföras.»

Departementschefen förklarade härefter, att han på anförda skäl icke ansett

sig böra förorda, att regleringsavgift skall utgå även med anledning av

profilreglering. Vidare anförde departementschefen:

»Vad härefter angår det i promemorian framförda förslaget, att regleringsavgift

skall utgå ej blott för ökning av den uttagbara vattenkraften i ett

strömfall utan även med anledning av förhöjning av den uttagbara

vattenkraftens värde genom förändringar i vattenföringen

under året, har detta i sak vunnit anslutning i yttrandena, med undantag

av dem som avgivits av handelskammaren i Gävle och Motala ströms regleringsförening.

Det synes också uppenbart, att på denna punkt föreligger en

verklig orättvisa olika strömfallsägare emellan. Orättvisan har varit mycket

framträdande i mål, där båtnaden för betydelsefulla strömfall bestått uteslutande

i förhöjning av den uttagbara vattenkraftens värde. Jag vill vidare

erinra, att denna form av båtnad ej sällan utgör den väsentliga vinsten av

regleringsföretaget. Att regleringsavgift ej skall beräknas därå innebär fördenskull

ej blott orättvisa olika strömfallsägare emellan utan även att det

underlag, på vilket regleringsavgift skall beräknas, blir alltför begränsat. Vattenregleringsföretagens

skadeverkningar äro självfallet under i övrigt lika

förhållanden desamma, vare sig båtnaden består i ökning av den uttagbara

vattenkraften eller i förhöjning av kraftens värde. Jag vill på grund av vad

nu anförts förorda att en ändring vidtages på denna punkt.

Enligt vad i promemorian föreslås skall regleringsavgift, såvitt angår båtnad

som nu nämnts, beräknas efter det antal turbinhästkrafter som svarar

mot förhöjningen i kraftens värde. Härmed avses, att regleringsavgift skall

beräknas å ett tänkt antal turbinhästkrafter, vilket tal förhåller sig till totala

antalet turbinhästkrafter, som öka i värde, på samma sätt som värdeökningen

förhåller sig till sistnämnda antal turbinhästkrafters värde efter regleringen.

I promemorian har även givits exempel på denna beräkning.

Beträffande utformningen av den föreslagna bestämmelsen har som förut

nämnts vattenfallsstyrelsen ansett, att det kunde föreligga tveksamhet örn

tillämpningen på grund av svårigheten att i det enskilda fallet fastställa skillnaden

i kraftens värde under olika tider. Även svenska vattenkraftföreningen

har funnit ett förtydligande önskvärt. Vattenrättsdomaren i Västerbygdens

vattendomstol har förordat, att regleringsavgifterna alltid borde beräknas

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

19

med direkt ledning av den värdeökning, uttryckt i penningar, som en anläggning

erhölle genom reglering. Avgiften borde i så fall utgå med lägst 10

öre och högst 3 kronor — eventuellt 4 kronor — för 1 000 kronor av värdeökningen.

Handelskammaren i Karlstad har återigen ansett, att regleringsavgifterna

borde beräknas med ledning av det genom regleringen ökade antalet

utvunna kilowattimmar.

Det är uppenbarligen förenat med vissa svårigheter att finna en regel i

nu förevarande hänseende som icke kan föranleda viss ojämnhet i tillämpningen.

Olägenheterna härav böra dock icke överdrivas. Alla beräkningar

av båtnaden av en större vattenreglering måste bliva mer eller mindre summariska.

Det är också att märka, hurusom latituden för avgifterna är mycket

vid. Därest en restriktiv uppskattning av båtnaden göres, kan avgiftens belopp

per turbinhästkraft sättas något högre än om en mindre försiktig uppskattning

av båtnaden äger rum.

Den metod som vattenrättsdomaren i Västerbygdens vattendomstol förordat

kan synas innebära en beaktansvärd förenkling. Hans förslag medför

emellertid en omläggning av grundvalen för regleringsavgifts bestämmande

även när fråga är om regleringsavgift för ökning av den uttagbara vattenkraften.

Jag är icke beredd att förorda en så principiellt betydelsefull ändring

av grunderna för bestämmande av regleringsavgift. Handelskammarens i

Karlstad förslag, enligt vilket antalet genom regleringen vunna kilowattimmar

skulle vara avgörande, har jag icke heller ansett mig kunna upptaga i

detta sammanhang. En sådan grund kan icke ensam leda till rättvisa i tilllämpningen.

Vid övervägande av de olika alternativ som kunna komma i fråga har jag

icke funnit skäl att frångå den i promemorian föreslagna regeln. Jag vill

framhålla, att vattenrättsdomarna och vederbörande vattenrättsingenjörer

torde komma att för tillämpningen av den i lagförslaget upptagna principen

utarbeta ett schema som med hänsyn till ändamålet tillgodoser skäliga krav

på noggrannhet.

I det remitterade förslaget har angivits, att regleringsavgift skall utgå allenast

med anledning av sådan förhöjning av vattenkraftens värde som föranledes

av ändring i vattenföringen under året. Härmed avses att utesluta korttidsreglering,

vilken icke ansetts böra föranleda skyldighet att gälda regleringsavgift.

I detta hänseende överensstämmer förslaget med den ståndpunkt

som gällande lag intager i fråga om regleringsavgift med anledning av ökning

av den uttagbara vattenkraften. I det yttrande som avgivits av Motala ströms

regleringsförening har anmärkts, att nämnda uttryck kunde föranleda olika

tolkningar. Det synes dock tjäna sitt ändamål att utesluta korttidsregleringarna.

Någon anledning att i tillämpningen befara missförstånd på denna

punkt synes mig icke föreligga.

Enligt 4 kap. 16 § kan i fråga om vattenreglering, som avses i 14 §, ny

prövning efter viss tid påkallas angående de villkor, varunder med hänsyn

till allmänna intressen företaget må äga bestånd. Dessa allmänna intressen

synas emellertid icke kräva, att jämväl företag, som bliva avgiftsskyldiga till

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

följd av förslaget att förhöjning av vattenkraftens värde skall jämställas med

ökning av uttagbar vattenkraft, underkastas reglerna om nyprövning. På

grund härav har ändring vidtagits i 16 § i syfte att undantaga företag som

nu nämnts.

I promemorian har påpekats, att om sökanden eller sökandena till ett regleringsföretag

underlåta att påkalla tillämpning av bestämmelserna om

tvångsdelaktighet, regleringsavgift för närvarande icke kan åläggas alla strömfall

som ha båtnad av företaget. Enligt 4 kap. 14 § vattenlagen skall hänsyn

tagas endast till det eller de strömfall för vilkas räkning regleringen utföres,

och allenast ägare av sådant strömfall kan förpliktas att erlägga regleringsavgift.

Detta innebär, att om regleringen kommit lill stånd med stöd av bestämmelserna

i 3 kap. örn tvångsdelaktighet, samtliga ägare av de till regleringssamfälligheten

hörande strömfallen kunna bliva avgiftsskyldiga, medan

vid företag utan tvångsdelaktighet endast sådana strömfallsägare, vilka varit

sökande till eller eljest frivilligt anslutit sig till företaget, komma i fråga. Sökandena

kunna på det sättet disponera över möjligheterna att ålägga ett

strömfall regleringsavgift. Detta är uppenbarligen icke tillfredsställande. För

att avhjälpa denna brist har i promemorian föreslagits, att vattendomstolen

skall äga att på ansökan av myndighet som Konungen bestämmer förklara

ägaren av strömfall pliktig att gälda regleringsavgift.

Den föreslagna bestämmelsen har ej föranlett erinran i yttrandena. För

egen del finner jag en sådan bestämmelse påkallad. Det synes lämpligen böra

anförtros åt kammarkollegiet att föra talan om skyldighet att utgiva regleringsavgift.

Med anledning av vad vattenfallsstyrelsen uttalat torde bestämmelsen

i redaktionellt hänseende böra jämkas. Någon föreskrift som

ger möjlighet att före utgången av den eljest stadgade giltighetstiden för

beslut örn regleringsavgift nedsätta beloppet av sådana avgifter, för den

händelse ytterligare ett strömfall ålägges avgift, torde icke vara av behovet

påkallad. Ur skälighetssynpunkt vill jag framhålla, att vid fastställande av

övriga strömfallsägares bidragsplikt hänsyn ej tagits till den båtnad som

ägaren av det nytillkomna strömfallet njutit. Vad angår företag, för vilka

tillstånd lämnats redan vid tiden för lagens ikraftträdande, torde det vara

lämpligt att meddela en särskild övergångsbestämmelse. Jag återkommer till

denna fråga i det följande.

Såsom förut nämnts gäller för närvarande beträffande den tidpunkt, från

vilken regleringsavgift skall utgå, att sådan avgift skall erläggas från och

med kalenderåret näst efter det, då enligt därom meddelad bestämmelse företaget

skall ha fullbordats. Enligt 11 kap. 63 § vattenlagen har vattendomstolen

att i sammanhang med meddelande av tillstånd till vattenreglering giva

föreskrift om den tid inom vilken företaget skall vara utfört. Jämförelsevis

lång tid härför kan utmätas, dock i regel ej över tio år. På grund härav kan

företaget komma att under flera år efter dess faktiska fullbordande åtnjuta

frihet från skyldigheten att erlägga regleringsavgift. Då det synts vara av

vikt att den förmån som regleringsavgiften avser att utgöra för bygden kom
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

21

mer denna till godo så snart förelaget genomförts, har i promemorian föreslagits,

att avgiften skall utgå från och med kalenderåret näst efter det, då

vattendomstolens tillstånd först tages i anspråk. Med anledning av detta

förslag har vattenrättsdomaren i Norrbygdens vattendomstol uttalat, att

regleringsavgift syntes böra utgå från året efter det arbetena i fråga i verkligheten

påbörjats. I övrigt har förslaget ej föranlett något uttalande i de

avgivna yttrandena. Jag finner den i promemorian föreslagna bestämmelsen

lämplig och anser mig således icke böra biträda den mening som nyssnämnde

vattenrättsdomare uttalat.

I 14 § andra stycket stadgas nu, att då fråga är om företag med tvångsdelaktighet,

avgift för strömfall, vars ägare är skyldig att taga del i kostnaden

för företaget först efter dess fullbordande, ej utgår förrän från och

med kalenderåret näst efter betalningsskyldighetens inträde. Enligt förslag

i promemorian skulle avgiften börja utgå ett år tidigare. För denna ändring

ha emellertid enligt min mening icke anförts tillräckliga skäl. Vad angår

tidpunkten för avgiftsskyldighetens inträde då ägare av strömfall, för

vars räkning regleringen icke utföres, på talan från det allmännas sida ålägges

att utgiva avgift torde böra stadgas, att avgift skall utgå för tid efter det

sådan talan anhängiggjorts, dock ej tidigare än från och med det kalenderår,

då skyldighet att erlägga avgift skolat inträda om tvångsdelaktighet tilllämpats.

Vad härefter angår frågan om giltighetstiden för vattendomstolens

beslut har i promemorian föreslagits — utom en mindre

följdändring — att vattendomstolen under eljest gällande tjuguårsperiod

skall äga att ändra avgiftens belopp om ett strömfall bebygges efter det avgift

bestämts. Vattenfallsstyrelsen har som förut nämnts ifrågasatt, huruvida

denna bestämmelse vore befogad, och framhållit, att enligt styrelsens mening

en strömfallsägare, som under en längre tid erlagt regleringsavgifter utan att

ha dragit någon nytta av regleringen, borde kunna under återstående del av

tjuguårsperioden få åtnjuta förmånen av den lägre avgiften. Styrelsen har

även förklarat sig anse, att om avgiften skulle höjas med anledning av att

strömfallet bebyggts, beloppet av de avgifter som kunde ha ålagts andra

strömfall borde minskas. Även i ett par andra yttranden ha erinringar framställts

mot den i promemorian föreslagna bestämmelsen.

I princip synes det riktigt, att en möjlighet bör finnas att, om ett strömfall

bebygges under ifrågavarande tjuguårsperiod, höja beloppet av en avgift

som bestämts med hänsyn till att strömfallet vid beslutets meddelande

var obebyggt, särskilt om strömfallet bebygges kort efter det avgiften fastställts.

Skulle ägaren av elt strömfall under längre tid ha erlagt avgifter för

detsamma, oaktat det varit obebyggt, bör hänsyn därtill tagas, när fråga uppkommer

att med anledning av bebyggelsen höja avgiftens belopp. Jag finner

på grund härav den föreslagna bestämmelsen böra godtagas. Då höjningen

av avgiften föranletts av den ökade båtnad som vinnes genom utbyggnaden,

torde anledning icke föreligga att, såsom ifrågasatts, i samband

därmed minska för andra strömfall utgående avgifter. Det torde böra till
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

komma kammarkollegiet att väcka talan om att höjd regleringsavgift skall

utgå.

I detta sammanhang har vattenrättsdomaren i Norrbygdens vattendomstol

uttalat, att bestämmelse borde meddelas som möjliggjorde att såväl

redan medgivna som nya företag, vilka reellt utgjorde en enhet, finge avgifterna

bestämda för samma tjuguårsperiod. Detta önskemål torde dock

icke vara av den vikt, att bestämmelserna i ämnet böra kompliceras med

särskilda föreskrifter i angivna syfte. Svårigheter möta givetvis att bestämma

vad som är en reell enhet.

Jag övergår härefter till frågan örn regleringsavgifternas användning.

Av den tidigare lämnade redogörelsen framgår, att under tiden från

vattenlagens ikraftträdande till och med den 30 juni 1943 i regleringsavgifter

influtit, förutom räntor, omkring 660 000 kronor. Såsom förut nämnts ha dessa

medel — frånsett ett av särskilda förhållanden föranlett undantagsfall —

icke kommit till praktisk nytta. Detta synes vara att tillskriva väsentligen den

omständigheten att avgifterna enligt lagens nuvarande lydelse skola i första

hand användas till förebyggande eller minskande av skada eller olägenhet,

som vållas av företaget och för vilken ersättning ej blivit av vattendomstolen

bestämd, samt till gottgörelse för sådan skada eller olägenhet. Bristande

kännedom om avgifterna torde måhända även ha bidragit till att de ej

blivit utnyttjade.

I promemorian har föreslagits, att regleringsavgifterna städse skola användas

för bygdens behov, varigenom varje betänklighet mot att omedelbart

taga dem i användning skulle undanröjas. För att icke till följd härav

skadelidandes rätt skulle försämras har tillika föreslagits ett avsteg från

vad eljest gäller om tid för anmälan av anspråk på ersättning med anledning

av vederbörande företag. Någon tidsbegränsning för anmälan av ersättningsanspråk

skulle sålunda enligt förslaget icke gälla i fråga om större

vattenregleringsföretag eller kraftstationer.

Dessa bestämmelser ha föranlett delade meningar i yttrandena. Sålunda

har i ett flertal yttranden uttalats, att regleringsavgifterna alltjämt borde

få komma till användning till förebyggande eller minskande av skada eller

olägenhet samt till gottgörelse därför. Likaledes har i flera yttranden framställts

invändning mot förslaget om upphävande vid större företag av den

tidsbegränsning som nu gäller för anmälan av ersättningsanspråk mot företaget.

De invändningar som sålunda framställts torde böra beaktas. Jag har sålunda

icke ansett mig kunna biträda förslaget, att regleringsavgifterna skola

helt användas till bygdens behov, eller förslaget örn upphävande av nämnda

tidsbegränsning. I fråga om användningen av regleringsavgifterna torde lämpligen

böra stadgas, att de enligt de närmare bestämmelser som meddelas

av Konungen skola användas dels till förebyggande eller minskande av

skada eller olägenhet, som vållas genom företaget och för vilken ersättning

icke blivit av vattendomstolen bestämd, samt till gottgörelse för sådan skada

eller olägenhet dels ock för tillgodoseende av annat ändamål beträffande

s. 23 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

23

den bygd som beröres av företaget, såsom jordbrukets främjande, särskilt genom

jords torrläggning, eller beredande av tillgång till elektrisk kraft för samfärdsel,

jordbruk, hantverk eller småindustri eller eljest för befolkningens

behov. Genom att de olika ändamålen på detta sätt jämställas kan tvekan ej

råda örn tillåtligheten av att omedelbart utanordna en del, vilken i regel torde

kunna bestämmas till minst hälften av regleringsavgifternas belopp, för tillgodoseende

av bygdens allmänna behov. Det närmare bestämmandet av den

del som i det särskilda fallet bör reserveras för avhjälpande av oförutsedda

skador o. d. får ske med hjälp av erfarenhetens vittnesbörd och med hänsyn

till omständigheterna. Att såsom i ett yttrande föreslås överlåta åt vattendomstolen

att i samband med avgiftens fastställande bestämma, hur stor del därav

som skall gå till bygdens allmänna behov, synes mig icke lämpligt. Det torde

vara mera ändamålsenligt att låta Kungl. Majit träffa avgörande i detta

hänseende. Hittills gjorda erfarenheter tyda på att sannolikheten för att anspråk

skola framställas med anledning av oförutsedda skador är mycket

liten. Sannolikt är, att sedan en del av utdömda avgifter för ett företag under

några år avsatts för avhjälpande av oförutsedda skador, avsättande

av ytterligare belopp för sådant ändamål kan anstå till dess det visar sig

om något behov yppas.

I promemorian har slutligen även föreslagits, att regleringsavgifter, därest

de ej kunna erhålla lämplig användning inom den bygd som beröres av

företaget, skola få användas inom närbelägen bygd. Denna bestämmelse,

mot vilken invändningar framställts av bl. a. vattenfallsstyrelsen, torde äga

nära samband med det förut berörda spörsmålet om bygdebegreppets omfattning.

Då frågan härom ej upptagits till lösning i detta sammanhang, torde

det icke böra komma i fråga att nu meddela någon bestämmelse om

avgifternas användning inom närbelägen bygd.

De nya bestämmelserna torde böra träda i kraft den 1 juli 1944.

Enligt det vid promemorian fogade förslaget skulle de nya bestämmelserna,

frånsett ett undantagsstadgande beträffande användningen av regleringsavgifterna,

äga tillämpning även när tillstånd meddelats före lagens ikraftträdande.

I avgivna yttranden har yrkats, att undantag i viss utsträckning skulle

göras beträffande företag som redan erhållit vederbörligt tillstånd.

Det är uppenbart, att om avgift bestämts genom lagakraftägande beslut,

det ej bör påkallas att i anledning av förslaget örn vidgat underlag för avgiften

en omprövning äger rum under den vid lagens ikraftträdande gällande

tjuguårsperioden. Detta skulle bl. a. medföra alltför stor omgång. Bestämmelsen

om möjlighet att föra särskild talan mot ägaren av visst strömfall örn

skyldighet att utgiva regleringsavgift torde i och för sig kunna göras tillämplig

även under löpande gillighetsperiod. Det är emellertid att märka, hurusom

det i sådant fall icke kan komma i fråga att tillämpa den nya regeln örn

skyldighet att utgiva regleringsavgift på grund av förhöjning av vattenkraftens

värde, enär därigenom olika regler skulle gälla för olika strömfall, som

erhållit båtnad av regleringen. Med hänsyn härtill torde övervägande skäl

lala för att bestämmelsen ej må tillämpas under ifrågavarande period. Vad

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

härefter angår regeln om att avgift må höjas med anledning av att ett strömfall

bebygges, synes det icke heller föreligga tillräckliga skäl att låta denna

regel tillämpas under den för regleringsföretaget i övrigt vid lagens ikraftträdande

gällande tjuguårsperioden.

Där tillstånd till vattenreglering givits enligt äldre lag och avgift enligt då

gällande bestämmelser överhuvud ej skolat utgå med anledning av företaget,

torde avgift ej heller böra ifrågakomma enligt nya lagen.

Beträffande övriga jämkningar i 4 kap. 14 § torde vara självfallet, att de

böra tillämpas endast med avseende å företag, till vilka tillstånd meddelas

efter nya lagens ikraftträdande.

Avgörande, huruvida äldre eller ny lag skall tillämpas i angivna hänseenden,

torde av praktiska skäl böra vara den dag, då vattendomstolens beslut

örn tillstånd till regleringen gavs och alltså icke den dag då tillståndet vann

laga kraft. Skulle tillstånd undantagsvis givas först i högre instans, bör vad

nu sagts tillämpas på den högre instansens beslut.

De nya bestämmelserna i 4 kap. 15 § torde kunna omedelbart tillämpas även

beträffande avgifter som influtit före lagens ikraftträdande. Något särskilt

stadgande härom synes ej erforderligt.

Den vidtagna omarbetningen av 4 kap. 15 § vattenlagen föranleder en följdändring

i 7 § lagen den 20 oktober 1939 med särskilda bestämmelser angående

tillfällig vattenreglering.»

Lagrådet har vid sin granskning av de till lagrådet remitterade förslagen

funnit förslaget till lag örn ändrad lydelse av 4 kap. 14, 15 och 16 §§ vattenlagen

icke föranleda annan erinran än att, i ändamål att vinna överensstämmelse

beträffande betalningsterminer, sådan ändring i 14 § fjärde stycket

syntes böra vidtagas, att i det fall, då ägare av strömfall enligt andra stycket

förklarats pliktig att gälda avgift, denna skulle utgå tidigast från och med

kalenderåret näst efter del, då talan därom anhängiggjorts. Förslaget till lag

om ändrad lydelse av 7 g lagen den 20 oktober 1939 med särskilda bestämmelser

angående tillfällig vattenreglering lämnades av lagrådet utan erinran.

Vad lagrådet anmärkt beaktades vid den slutliga utformningen av förslaget.

Motionen.

I motionen har anförts:

»Beträffande skyldigheten att erlägga regleringsavgift föreslås den utvidgad

att omfatta jämväl företag, vilka medföra att förut uttagbar vattenkraft

kan utnyttjas på fördelaktigare sätt. I principiellt hänseende torde

intet vara att invända mot sålunda föreslagen utvidgning av avgiftsplikten.

I förslaget har emellertid avgiftsplikten i ifrågavarande hänseende knutits

vid förutsättningen, att vattenregleringen skulle medföra ''sådan ändring av

vattenföringen under året'' att den åsyftade värdestegringen inträdde. Det

gäller att vid tolkningen av det citerade uttrycket utröna, vad som avses med

''vattenföring under året’. Departementschefen har angivit, att uttrycket utan

vidare synes tjäna sitt ändamål att utesluta korttidsregleringarna. Detta

synes såtillvida vara riktigt, att dygns- och veckoregleringar otvivelaktigt icke

s. 25 Kontrollera mot PDF

Andru lag ut tikal tels utlåtande nr 33.

25

kunna inbegripas under uttrycket. Men fråga är, om man icke med uttrycket

även utesluter andra företag, som avsikten icke varit att utesluta.

Begreppet Vattenföringen under året’ måste rimligtvis anses omfatta hela den

under ett år tillgängliga vattenmängden. Men begreppet utsäger ingenting om

hur denna vattenmängd fördelar sig under olika delar av året. Emellertid

är just denna fördelning av största betydelse, när det gäller att värdesätta

den alstrade vattenkraften. I sitt yttrande har vattenfallsstyrelsen sålunda

framhållit, att belastningen i medeltal under vinterhalvåret är 6 % högre och

under sommarhalvåret 6 °/o lägre än årsgenomsnittet samt att vattentillgången

företer en i det stora hela motsatt variation. Det är regleringsförelagens

uppgift att, så långt tillgängliga magasinsresurser det medge, bringa vattentillgångens

växlingar i fas med belastningens; med andra ord i förevarande fall

att överföra vatten från sommarhalvåret till vinterhalvåret. Uppenbarligen

kan en sådan överföring försiggå utan alt den totala under året tillgängliga

vattenmängden — alltså vattenföringen under året — ändras. Det i förslaget

till lagtext införda begreppet Vattenföring under året’ synes alltså ulesluta

förutom korttidsregleringarna (d. v. s. dygns- och veckoregleringar) jämväl

alla sådana regleringar med högst ett års period, som utan att inverka på den

uttagbara vattenkraftens storlek dock i avgörande grad inverka på dess värde.

Säkerligen avses icke detta med förslaget. För att undanröja oklarheten

i förslaget i detta avseende synes det vara erforderligt att utbyta uttrycket

''vattenföringen under året" mot ett tydligare och mera adekvat. Man kunde

förslagsvis i stället skriva ’vattenfördelningen under året’.

Det är vidare att framhålla, att belastningen icke vid alla vattenkraftverk

företer växlingar mellan vinter- och sommarhalvåren utan vid somliga är

i det stora hela jämn under hela året. Så är exempelvis i regel fallet med kraftverk,

som uteslutande betjäna industriföretag. Däremot är den säsongmässiga

belastningsvariationen särskilt framträdande vid kraftverk, som avsätta sin

produktion huvudsakligen för s. k. borgerlig förbrukning. Då kraftverk av

bägge här angivna huvudtyper eller mellanformer mellan dem många gånger

ligga i samma vattendrag och betjäna sig av samma regleringsföretag, inträffar

det ofta, att den tappningsplan, som lägges till grund för vattenframsläppningen,

blir en kompromiss mellan bägges längst gående önskemål. I

dylika fall kan det uppenbarligen bliva mycket svårt att på ett rättvist sätt i

det särskilda fallet avgöra, huru den genom regleringen åstadkomna förändringen

i vattenfördelningen inverkar på kraftens värde, och avväga de häremot

svarande avgifterna. Det, som länder det ena kraftverket till fördel, kan

ha en alldeles motsatt inverkan vid det andra. Härtill kommer, att förändringar

i ett kraftverks belastningsförhållanden exempelvis vid äganderättens övergång

från ett industriellt lill ett kommunalt eller statligt intresse uppenbarligen

kunna föranleda stora förändringar i fråga örn värdesättningen av vid

olika tidpunkter under året tillgänglig vattenkraft.

I över förslaget ingivet remissyttrande har även påvisats svårigheten att

rättvist omräkna värdeförhöjt effektbelopp till ekvivalens med i medeltal

tillgänglig effekt. De å-priser, som härför skola läggas till grund, måste

framgå ur omfattande tekniskt-ekonomiska utredningar, grundade på förutsättningar,

som i hög grad hänföra sig till för det särskilda kraftföretaget

speciella driftförhållanden och övriga kraftresurser. För vederbörande vallendomstol

torde det erbjuda nästan oöverstigliga svårigheter alt härutinnan

självständigt bilda sig en tillförlitlig uppfattning. Det är att befara, att

vattendomstolarna i detta avseende bli hänvisade till eli mer eller mindre

okriliskl godlagande av sökandens uppgifter i den mån dessa icke lill äventyrs

skulle vara behäftade med rena räknefel. I ännu högre grad blir sä

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

naturligtvis förhållandet med sökandens motparter. Hur önskvärt och i principiellt

hänseende rättvist det än vore alt kunna efter vägning i värdehänseende

jämställa vattenkraft, som på grund av regleringsåtgärder kan uttagas

på fördelaktigare sätt än tidigare, med ökning i den uttagbara vattenkraften,

synes frågan ännu icke ha blivit tillräckligt utredd för att kunna bli

föremål för lagstiftning.

Under alla omständigheter måste tillses, att lagtexten erhåller ett entydigt

innehåll. Om därför riksdagen, trots de förhållanden, som härovan belysts,

skulle finna, att stadgande i lagen bör införas om att avgift skall erläggas

vid reglering, som medför värdeökning av den förut uttagbara vattenkraften,

bör sista meningen av första stycket i 14 § erhålla förslagsvis denna

lydelse:

''Medför vattenreglering sådan ändring av vattenfördelningen under året,

att förut uttagbar vattenkraft kan uttagas på tid, då den har större värde än

tidigare, skall, med avseende å skyldighet att erlägga dylik avgift, denna del

av vattenkraften med i förhållande till värdeökningen reducerat belopp anses

såsom ökning av den uttagbara vattenkraften.’»

Motionären anför vidare, att ändringen i 4 kap. 15 § vattenlagen innebure,

att begreppet »bygd» erhölle en mera framträdande betydelse än hittills. Härav

följde ett större behov än tidigare att i lagen definiera detta begrepp. Det

syntes med hänsyn till den motivering, som på sin tid anfördes för införandet

av regleringsavgifter, vara uppenbart, att några rättsligt bärande skäl ej

kunna åberopas för en utsträckning av bygdebegreppet att omfatta område,

beläget på nämnvärt avstånd nedanför regleringsdammen. »Bygden» borde

rimligtvis endast omfatta det område närmast omkring den reglerade sjön,

som direkt eller indirekt berördes av företaget. En bestämning av begreppet i

enlighet härmed syntes böra införas antingen i lagtexten eller i uttalande av

riksdagen. Därmed skulle man råda bot för den oklarhet i berörda hänseende,

som de svävande uttalandena i propositionen snarare syntes hava förstärkt

än skingrat.

Utskottet.

Enligt 4 kap. 14 § vattenlagen sådant detta lagrum för närvarande lyder

utgå vattenregleringsavgifter endast örn genom regleringen ökning skett av

den i strömfallet uttagbara vattenkraften. Den väsentliga nyttan av en vattenreglering

består emellertid ej sällan däri, att den förut uttagbara vattenkraften

kan uttagas under en lämpligare tid av året, varigenom sålunda sekunda

kraft kan förvandlas till prima. I propositionen föreslås nu sådant

tillägg till 14 §, att regleringsavgifter skola utgå även om båtnaden av regleringen

är av sist angivna beskaffenhet. Undantag härifrån skall dock gälla

vid korttidsreglering. Tillägget har i lagtexten utformats så att, därest vattenreglering

medför sådan ändring av vattenföringen under året att förut

uttagbar vattenkraft kan utnyttjas på fördelaktigare sätt, skall med avseende

å skyldighet att erlägga vattenregleringsavgift så stor del av vattenkraften,

som svarar mot förhöjningen av dennas värde, anses såsom ökning av den uttagbara

vattenkraften. Föredragande departementschefen har i motiveringen

s. 27 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

27

till detta stadgande utvecklat denna regel så, att avgift skall beräknas å

ett tänkt antal turbinhästkrafter, vilket tal förhåller sig till det totala antalet

turbinhästkrafter, som öka i värde, på samma sätt som värdeökningen

förhåller sig till sistnämnda antal turbinhästkrafters värde efter regleringen.

I den i ämnet väckta motionen har — ehuru däri icke framställts någon

erinran mot det berättigade i att regleringsavgifter skola utgå även i de fall

som nu nämnts — likväl ifrågasatts, huruvida en lagändring av föreslagen

art bör genomföras. Såsom skäl för sin ståndpunkt i sistnämnda hänseende

har motionären åberopat svårigheten att fastställa skillnaden i kraftens värde

under olika tider. Samma erinringar framställdes även i några av de remissyttranden,

som avgåvos över den promemoria som låg till grund för propositionen.

Såsom föredragande departementschefen anfört måste emellertid

alla beräkningar av båtnaden av en större vattenreglering bliva mer eller

mindre summariska. Dessutom är att märka, att latituden för avgifterna är

mycket vid, varigenom avgiftens belopp kan anpassas allt efter som uppskattningen

av båtnaden varit mer eller mindre restriktiv.

Motionären har även framställt anmärkningar mot den utformning förslaget

i denna del erhållit i propositionen. I stadgandet herde enligt motionären

utsägas att, därest vattenreglering medför sådan ändring av vattenfördelningen

under året, att förut uttagbar vattenkraft kan uttagas på tid,

då den har större värde än tidigare, skall, med avseende å skyldighet att

erlägga dylik avgift, denna del av vattenkraften med i förhållande till värdeökningen

reducerat belopp anses såsom ökning av den uttagbara vattenkraften.

I fråga örn det i propositionen använda uttrycket »vattenföringen under

året» synes motionären anse, att detta skulle betyda hela den under ett år

tillgängliga vattenmängden, d. v. s. summan av allt vatten som rinner fram

under ett år. Enligt utskottets mening kan uttrycket icke tolkas på dylikt

sätt. Ordet vattenföring förekommer redan i 1 kap. 6 § och 9 kap. 10 § vattenlagen

i samma betydelse som i det nu föreslagna stadgandet. Med vattenföringen

under året måste avses sammanfattningen av de växlande vattenföringarna

i vattendraget eller, om man ser förhållandena grafiskt, den kurva

som vid rådande förhållanden bildas av de momentana vattenmängderna

under årets lopp. Tillägget »under året» avser att utesluta korltidsregleringarna.

Att i detta sammanhang införa uttrycket vattenfördelningen, vilket i

denna bemärkelse ej förekommer i vattenlagen, synes ej lämpligt. Förutsättningen

för att regleringsavgift skall utgå vid ändring av vattenföringen under

året angives i propositionen vara att »förut uttagbar vattenkraft kan utnyttjas

på fördelaktigare sätt». Motionären anser, att det citerade uttrycket

bör utbytas mot orden »förut uttagbar vattenkraft kan uttagas på tid, då

den har större värde än tidigare». Aven härutinnan skulle emellertid motionärens

förslag örn det genomfördes medföra en avvikelse från i vattenlagen

eljest gängse terminologi. Sålunda återfinnes det i propositionen använda

uttrycket i samma betydelse i 11 kap. 95 §. Vad angår sättet för beräknande

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

av underlaget för avgifterna synes den i propositionen föreslagna formuleringen

jämväl vara att föredraga framför motionärens förslag. Av lagtexten

i propositionen torde framgå, att, när i lagtexten talas om »den del av vattenkraften,

som svarar mot förhöjningen av dennas värde», med ordet »vattenkraften»

avses endast sådan förut uttagbar vattenkraft, som på grund av den

ändrade vattenföringen får högre värde, och sålunda icke såsom motionären

synes vilja ifrågasätta jämväl vattenkraften i övrigt i strömfallet.

I anslutning till vad departementschefen uttalat vill utskottet framhålla,

att det torde kunna förutsättas, att vattenrättsdomarna och vederbörande

vattenrättsingenjörer komma att för tillämpningen av den i lagförslaget upptagna

principen utarbeta ett schema som kan tjäna till ledning vid beräkningen.

Enligt vad utskottet inhämtat har från sakkunnigt håll framhållits,

att uttryck för den värdeförhöjning, som sker genom en reglering, i dessa

fall erhålles genom en jämförelse mellan å ena sidan värdet före regleringen

å den vattenkraft, som överflyttas till annan tid, och å andra sidan den

kostnad det skulle draga att under nyssnämnda tid anskaffa motsvarande

kraftbelopp på annat sätt, exempelvis genom ångkraftproduktion. Det sålunda

angivna förfaringssättet synes utskottet utgöra en praktisk metod

för den beräkning som enligt lagförslaget skall ske.

På grund av vad nu anförts anser utskottet, att någon ändring av Kungl.

Maj:ts förslag i denna del icke bör vidtagas.

I motionen har även framhållits behovet av att det i 4 kap. 14 och 15 §§

redan nu förekommande ordet bygd närmare definieras i lagen eller i utskottets

motivering. Tydligen medför såsom motionären anfört den föreslagna

ändringen i sistnämnda paragraf, att en närmare precisering av detta

begrepp framstår såsom mera önskvärd än för närvarande. Såsom departementschefen

framhållit äro emellertid svårigheterna att giva begreppet en

för alla förhållanden lämplig avgränsning uppenbara. I förenämnda inom

justitiedepartementet utarbetade promemoria uttalades, att med bygden borde

förstås den trakt som direkt eller indirekt berördes av företaget och läge

inom nederbördsområdet i fråga. Mot detta uttalande framställdes vissa erinringar

under remissbehandlingen. Departementschefen har anfört, att nämnda

uttalande i promemorian visade på två viktiga synpunkter som borde

beaktas men att vattendelaren dock ej alltid syntes vara den lämpligaste

gränsen för vad som borde anses vara den kringliggande bygden.

Utskottet anser, att resultaten av den i propositionen omförmälda utredningen

angående bygdekraftsinstitutet lämpligen böra avvaktas, innan slutlig

ståndpunkt tages till frågan, huruvida och på vad sätt bygdebegreppet, såvitt

avser bestämmelserna örn regleringsavgifter, bör närmare definieras.

I övrigt har utskottet intet att erinra i anledning av de genom propositionen

framlagda lagförslagen.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition;

samt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 33■ ""

B. att motionen II: 472 icke måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 27 april 1944.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Wistrand, Forslund*, Löfvander, Olof

Carlsson, Mannerskantz, Roos och Hage;

från andra kammaren: herrar Pettersson i Hällbacken, Holm, Johnsson i Kastan jegården*,

Lundgren, Jansson i Hällefors, Håstad, Andersson i Eskilstuna och Hedlund i

Rådom.

* Ej närvarande vid utlåtandes justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1944:257 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående verkställande av en undersökning rörande avdikningens inverkan på frostländigheten. s. 10 i texten