Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om tillfälligt förbud mot avstyckning, varigenom åker och äng skiljas från jordbruksfastighets skogsmark. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 22 i första kammaren av herr Andersson, Gustav Emil, m. fl. och nr 43 i andra kammaren av herr Pettersson i Norregård m. fl.

1944-04-28 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1944:34, Utlåtande i anledning av väckta motioner om tillfälligt förbud mot avstyckning, varigenom åker och äng skiljas från jordbruksfastighets skogsmark. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 22 i första kammaren av herr Andersson, Gustav Emil, m. fl. och nr 43 i andra kammaren av herr Pettersson i Norregård m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 34.

1

Nr 34.

Ankom till riksdagens kansli den 28 april 1944 kl. 4 em.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om tillfälligt förbud mot

avstyckning, varigenom åker och äng skiljas från jordbruksfastighets

skogsmark.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 22 i första kammaren av

herr Andersson, Gustav Emil, m. fl. och nr 43 i andra kammaren av herr

Pettersson i Norregård m. fl.

I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, att riksdagen måtte

besluta att i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att förslag måtte föreläggas

innevarande års riksdag om tillfälligt förbud mot sådan avstyckning, som

möjliggör att åker och äng skiljas från jordbruksfastighet tillhörande skogsmark.

Som skäl för denna hemställan ha motionärerna anfört:

Det är en allmänt erkänd sak att reglerna i vår nu gällande jorddelningslagstiftning

i vissa avseenden icke äro lyckligt utformade. De ligga också

under utredning och överarbelning genom en särskild kungl, kommitté, 1939

års fastighetsbildningssakkunniga.

Genom krisen inträdda förhållanden ha medfört en viss oro på fastighetsmarknaden

i det att förmögna samhällsbor m. fl. med olika motiv söka

förvärva skogsfastigheter. I många fall söka dessa sälja jordbruksdelen från

hemmanen för att endast behålla skogsskiftena. Nu gällande lags bestämmelser

kringgås genom att åkerjorden säljes till grannar för att »förstärka»

deras fastigheter, vilket förklaras vara »till gagn för jordbruksnäringen i

orten», varigenom villkoret för avstyckning från jordbruksfastighet enligt

19 kap 3 § i lag om delning av jord å landet av den 18 juni 1926 anses

uppfyllt.

Resultatet av dessa avstyckningar blir i många fall att väl livsdugliga hemman,

som ge full bärgning åt innehavaren, nedläggas och fristående skogsskiften

lämpade för jobberi uppstå.

Givetvis har detta förfaringssätt observerats av fastighetsbildningssakkunniga,

och det torde ej vara förmätet uttala den förhoppningen, att denna

avstyckningstyp skall förhindras. Medan kommittén fullgör sitt svåra och

tidskrävande utredningsarbete hinner emellertid en mängd olyckliga avstyckningsförrättningar,

vilka med gällande lag icke kunna förhindras, att

genomföras. Det synes önskvärt, att någon utväg funnes att i avvaktan på

ny lags ikraftträdande förhindra dylika avstyckningar.

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 9 sami. 2 avd. Nr 34.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 34.

Den effektivaste vägen härvid torde vara ett tillfälligt förbud att verkställa

avstyckning, varigenom åkerjord skiljes från tillhörande skogsmarker

i avsikt att skapa rena skogsskiften. Skall åkerjorden fördelas på grannskiften,

skall även skogsmarken, lämpligt fördelad, följa med.

På begäran av utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver

har yttrande över motionerna avgivits av fastighetsbildningssakkunniga.

Yttrandet finnes såsom bilaga fogat vid detta utlåtande.

Gällande bestämmelser om de jordpolitiska villkoren för avstyckning av

jord å landet innehållas i 19 kap. 3 § lagen den 18 juni 1926 om delning

av jord å landet. Enligt detta lagrum gäller som allmän regel, att ägovidd,

som avstyckas, skall till omfång och belägenhet samt beskaffenhet i övrigt

vara sådan, att den med hänsyn därtill och till eljest föreliggande förhållanden

lämpligen kan antingen såsom fastighet för sig på varaktigt sätt

användas för det med styckningen avsedda ändamålet eller ock, där den

skall sammanläggas med annan fastighet eller fastighetsdel, bilda en fastighet

gemensamt med denna. Avstyckning får ej ske sålunda, att stamfastigheten

ej lämpligen kan bestå såsom särskild fastighet eller, där den skall

ingå i sammanläggning, bilda en fastighet gemensamt med den fastighet eller

fastighetsdel, med vilken den skall sammanläggas. I fråga örn avstyckning

från jordbruksfastighet gäller särskilt, att avstyckning ej får äga rum med

mindre det kan antagas, att den fastighetsindelning, som genom avstyckningen

eller, där sammanläggning skall äga runi, genom avstyckningen

och sammanläggningen skulle uppstå, bereder ökade utkomstmöjligheter för

den jordbrukande befolkningen eller eljest är till gagn för jordbruksnäringen

i orten. — Rörande ägoslag, som skall ingå i fastighet avsedd till jordbruk,

stadgas bl. a., att sådan fastighet skall innehålla lämpligt belägen skog för

tillgodoseende av nödigt husbehov, i den mån tillgång till sådan finnes.

Skall sammanläggning äga rum i samband med avstyckningen, får vid uppskattningen

av behovet av bl. a. husbehovsskog medräknas tillgång av sådan

å annan fastighet eller fastighetsdel, som skall ingå i sammanläggningen.

Beträffande tilldelning av skogsmark vid avstyckning från jordbruksfastighet

gälla härutöver ytterligare regler. Sålunda får i ort med riklig skogstillgång,

där det med hänsyn till ortens näringsförhållanden, för så vitt

dessa äro grundade på förutsättningar av varaktig natur, för drivande av

självständigt jordbuk i allmänhet är erforderligt att inom fastighetens gränser

finnes skog utöver husbehovet, avstyckning ske endast så, att en var i

förrättningen ingående jordbruksfastighet i mån av tillgång erhåller sådan

skog, tillräcklig att utgöra varaktigt stöd för jordbruket. Avvikelse från

detta stadgande får dock göras beträffande viss fastighet, såframt det är

uppenbart, att den kan bestå såsom självständig fastighet utan tillgång av

skog utöver husbehovet, samt jordbrukets fördel av stödskog icke därige
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 34.

3

nom minskas. I ort med ringa skogstillgång får avstyckning verkställas så,

att skogsmarken i sin helhet tillfaller en i förrättningen ingående jordbruksfastighet,

såframt det för skogens bestånd prövas angeläget. I ort, där det

med hänsyn till ortens näringsförhållanden, för så vitt dessa äro grundade

på förutsättningar av varaktig natur, är uppenbart att för drivande av självständigt

jordbruk icke är erforderligt att till jordbruksfastighet hör skogsmark,

får ägolott avskiljas utan eljest föreskriven tilldelning härav. — Från

de här ovan återgivna speciella reglerna beträffande avstyckning från jordbruksfastighet

äro stadgade vissa undantag. Dessa regler utgöra sålunda

icke hinder för avstyckning av mark för tillgodoseende av uppkommet

behov av lägenheter för småbruk åt innehavare, som beräknas erhålla sin

huvudsakliga bärgning annorledes än av eget jordbruk, eller av bostadslägenheter

eller för beredande av plats för industriell, kommunikationsteknisk

eller kulturell anläggning eller därmed jämförligt ändamål.

19 kap. 3 § jorddelningslagen erhöll sin nuvarande lydelse genom lagändring

1937. Rörande förarbetena till denna hänvisas till sociala jordutredningens

betänkande med förslag till revision av lagstiftningen angående

avstyckning m. m. (SOU 1936:26), Kungl. Maj:ts proposition 1937: 232

samt andra lagutskottets utlåtande 1937: 32.

Ur förarbetena (propositionen s. 34) må här anmärkas, att syftet med

bestämmelsen om tilldelning av stödskog i vissa fall vore att förhindra att

den stödskog, som funnes kvar för jordbruket, avskildes därifrån. Det

''skulle således icke vara tillåtet att genom avstyckning uppdela en jordbruksfastighet

med stödskog så, att huvuddelen av skogsmarken utlades i en eller

flera styckningslotter för sig, medan allenast husbehovsskog bibehölles vid

inägorna. Regelmässigt borde varje i förrättningen ingående ägolott, avsedd

till jordbruk, i mån av tillgång erhålla åtminstone så stor myckenhet

stödskog som i orten ansåges erforderlig. Emellertid torde detta icke böra

utgöra absolut hinder för att i fall då den till en fastighet hörande inägojorden

vore tillräcklig för att kunna styckas till särskilda självständiga

jordbruk — något som i de åsyftade trakterna torde vara ganska sällsynt

— därifrån avskilja en jordbruksfastighet med endast husbehovsskog, såframt

säkra utkomstmöjligheter förelåge antingen genom jordbruksdriften

enbart eller med stöd av någon binäring. Ett villkor härför syntes dock

böra vara, att en för det odelade jordbruket tillräcklig myckenhet stödskog

behölles vid återstoden av inägojorden eller, med andra ord, att jordbrukets

fördel av stödskog icke minskades genom åtgärden. Huvudvikten borde

alltså läggas därpå att den fördel ett bestående jordbruk hade av stödskog

icke finge minskas genom jorddelning. — Vid bedömandet av stödskogsbehovet

skulle (propositionen s. 36) hänsyn tagas till möjligheten att genom

delning av förefintlig brukningsdel bilda nya självständiga jordbruk även
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 34.

sorn, beträffande odlingsområde, till möjligheten att av dylikt område bilda

självständigt jordbruk eller sammanslå sådant område med annan brukningsdel.

I motionerna nämnes såsom ett aktuellt skäl för ett avstyckningsförbud,

att förmögna samhällsbor m. fl. med olika motiv söka förvärva skogsfastigheter.

Denna företeelse har tidigare varit föremål för riksdagens behandling.

Vid 1937 års riksdag framställdes sålunda särskilda interpellationer

rörande spörsmålen om enskilda skogsspekulanters förvärv av jord samt örn

provisorisk lagstiftning med förbud mot sådana förvärv. I skrivelse den

19 augusti 1937 framlade därefter centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas

förbund ett förslag till lagstiftning till förhindrande av spekulation med

skogsfastigheter. Sedan ytterligare utredning förebragts blev frågan örn åtgärder

till motverkande av spekulation med skogsegendom genom proposition

(nr 262) förelagd 1938 års riksdag. Det av Kungl. Majit sålunda framlagda

förslaget innebar, att genom tillägg till skogsvårdslagen begränsning

skulle införas i fråga om vissa nytillträdande fastighetsägares rätt att avverka

äldre skog. Jordbruksutskottet, som behandlade propositionen (utlåtande

nr 88), tillstyrkte Kungl. Majits förslag, ehuru utskottet förklarade

sig anse, att full effektivitet i fråga örn förebyggande av spekulationen med

jordbruksegendomar icke kunde vinnas genom den föreslagna lagstiftningen.

Väckta motioner om längre gående åtgärder avstyrktes. Sedan propositionen

bifallits av riksdagen utfärdades den 17 juni 1938 en lag om

ändrad lydelse av 5 § skogsvårdslagen, varigenom till sagda paragraf fogades

ett nytt moment. Enligt det nya lagrummet gäller numera i fråga om

fastighet som genom köp, byte eller gåva övergår till ny ägare, vilken icke

med den föregående ägaren är gift eller i den skyldskap att efter lag kan

följa rätt till arv efter denne, att intill dess fem år förflutit från det lagfart

sökts, avverkning av äldre skog icke må utan tillstånd av skogsvårdsstyrelsen

ske i andra fall än för husbehov eller då den föranlåtes av skogens beskaffenhet

eller eljest en god skogsvårds fordringar.

Genom beslut den 8 november 1940 bemyndigade Kungl. Majit chefen för

jordbruksdepartementet att tillkalla utredningsmän för att verkställa utredning

bland annat rörande frågan om åtgärder till motverkande av överdriven

skuldsättning inom jordbruket, i vilket syfte särskilt skulle beaktas förekommande

osund spekidation i jordbruksfastigheter och dess inverkan på

skuldsättningen. De i anledning av detta bemyndigande tillkallade utredningsmännen

avgåvo den 7 augusti 1941 betänkande med förslag till lag

om inskränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet (SOU 19411 24).

Enligt detta förslag skulle den, som ville köpa jordbruksfastighet, söka tillstånd

till förvärvet. Vid tillståndsprövningen skulle hänsyn tagas till om

sökanden tillhörde den jordbruksidkande befolkningen eller icke, om för
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 34.

5

värvet skett i spekulationssyfte m. m. Befanns syftet med förvärvet vara

sådant, att förvärvet enligt angivna regler ej borde tillåtas, skulle ansökningen

avslås.

Detta förslag har ej föranlett någon lagstiftningsåtgärd. Beträffande skälen

härtill upplyste chefen för jordbruksdepartementet i anledning av framställda

frågor vid debatt i första kammaren den 3 juni 1942, att förslaget

avstyrkts av flertalet hörda myndigheter och korporationer. I yttrandena

hade såsom skäl för avstyrkandet framförts, bland annat, att något behov

av den föreslagna lagstiftningen icke förefunnes enligt vad den av utredningen

verkställda undersökningen gåve vid handen samt att de fördelar,

som skulle kunna vinnas genom en sådan lagstiftning, icke uppvägdes av

de nackdelar som densamma medförde. Vidare skulle förslagets genomförande

innebära en skrålagstiftning, som förbehölle rätten att äga jordbruksfastigheter

endast åt bondeklassen, ehuru personer utanför denna klass

mången gång visat sig väl skickade att på ett rationellt sätt driva jordbruk.

I flera yttranden hade gjorts gällande, att en smidigare väg att nå fram till

det åsyftade resultatet vore en skärpt vanhävds-, jorddelnings- eller skogslagstiftning.

Även i de yttranden, vari lagstiftningen i princip tillstyrkts, hade

ett flertal erinringar framställts mot den utformning förslaget erhållit. Framför

allt hade man därvid rest invändning mot att samtliga fastighetsförvärv

skulle vara underkastade prövning samt yrkat, att den jordbruksidkande

befolkningen skulle vara befriad från en dylik prövning. — Utan att taga

ståndpunkt till hållbarheten i de mot förslaget anförda argumenten ville

departementschefen framhålla, att vissa av invändningarna dock vore av

den art, att ytterligare överväganden vore erforderliga före ett slutligt ställningstagande

till huvudsyftet med utredningens förslag. Departementschefen

ansåge särskilt sådana fastighetsaffärer skadliga, som innebure att köpare

förvärvade blandade skogs- och jordbruksfastigheter i syfte att själva driva

skogsbruket medan inägojorden utarrenderades åt en jordbrukare, som

under sådana förhållanden — utan stöd av skogsbruket — kunde få svårt

att finna sin utkomst.

Utskottet återkommer till förevarande förslag i samband med behandlingen

av väckta motioner örn lagstiftning till förhindrande av att jord- och skogsbruk

övergå i den icke jordbrukande befolkningens händer.

Enligt gällande bestämmelser om tilldelning av skog vid avstyckning från

jordbruksfastighet kan skog, som i förhållande till styckningsfastigheten

är att betrakta som överloppsskog, skiljas från jordbruket, även örn det i

orten finnes andra jordbruksfastigheter som äro i stort behov av skog. De

nya avstyckningsregler, varom fastighetsbildningssakkunniga ämna framlägga

förslag, syfta enligt uppgift i de sakkunnigas yttrande över förevarande

motioner framför allt till att effektivare än för närvarande skydda jord
-

Utskottei.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 3A.

bruket genom restriktiva villkor för avstyckning. Särskilt är meningen att

ge uttryck åt tanken, att man vid prövningen huruvida skog må skiljas

från jordbruket skall taga hänsyn icke blott till de av styckningen närmast

berörda jordbruksfastigheternas skogsbehov utan även till intresset att i

orter, där jordbruket i allmänhet för att bli bärkraftigt behöver stöd i skogsbruk,

all befintlig skog, som härför erfordras och är för ändamålet tjänligt

belägen, bibehålies vid jordbruksjorden.

Örn nu under tiden till dess de sakkunnigas förslag blivit framlagt och

slutligen bedömt klyvning av blandade jordbruks- och skogsfastigheter äger

rum eller kan antagas komma att äga rum på ett sätt och i en utsträckning,

som skulle utgöra märklig fara för förverkligandet av syftet med förslaget,

torde starka skäl kunna anföras för ett tillfälligt förbud mot avstyckning

i den riktning motionärerna föreslagit. Då utskottet förutsätter, att

Kungl. Maj:t med uppmärksamhet följer utvecklingen på området, anser

utskottet det emellertid ej erforderligt, att riksdagen gör någon framställning

i frågan.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner icke måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 28 april 1944.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets slutliga behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Olof Carlsson, Mannerskantz, Roos,

Hage, Sten och Hallagård*;

från andra kammaren: fröken Hesselgren, herrar Olovson i Västerås*, Pettersson

i Hällbacken, Cruse*, Holm, fru Johansson, herrar Håstad och Hedlund i

Rådom.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Hallagård och Hedlund i Rådom, vilka inom utskottet yrkat bifall

till förevarande motioner.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 3b; bilaga.

7

Till riksdagens andra lagutskott.

Kungl. Majit har på hemställan av lagutskottet anbefallt fastighetsbildningssakkunniga

att till utskottet inkomma med yttrande över två vid

innevarande års riksdag väckta likalydande motioner, nr 22 i första och

nr 43 i andra kammaren, örn tillfälligt förbud mot avstyckning, varigenom

åker och äng skiljas från jordbruksfastighets skogsmark.

Med anledning härav få de sakkunniga anföra följande:

Den pågående revisionen av fastighetsbildningsväsendet på landet avser

i första hand att öka möjligheterna att hindra olämplig jorddelning men

samtidigt främja lämpliga delningar och sammanläggningar. Därvid skall

enligt direktiven för utredningen hänsyn tagas särskilt till jordbruket men

även till skogsbruket och i allmänhet till näringslivets behov. Revisionen

igångsattes väl främst nied tanke på en reform av omskiftet, men under

utredningsarbetet ha de sakkunniga funnit att det är villkoren för avstyckning

som, oaktat dessa reviderats så sent som 1937, behöva först överses.

Vilka ändringar skiftesväsendet än kan komma att undergå, måste dock

enligt sakens natur den jorddelningstyp, som avstyckningen representerar,

bli den liksom för närvarande ojämförligt mest anlitade. I kombination

med sammanläggning fyller avstyckningen ju även en uppgift motsvarande

omskiftets såtillvida, att ändringen i fastighetsindelningen icke inskränker

sig till att nya gränser tillkomma inom förutvarande enheter. I vissa fall

har man för övrigt börjat använda avstyckning även som en ersättning

för skifte av förut odelad jord. Det ligger med hänsyn till det nu sagda

ingen överdrift i att beteckna avstyckningen som det viktigaste jorddelningsinstitutet,

och varje brist i dess utformning blir lätteligen av stor

praktisk betydelse.

Förslag till nytt innehåll av 19 kap. jorddelningslagen och till ny lag

örn sammanläggning av fastigheter å landet avse de sakkunniga att framlägga

denna vår. De nya avstyckningsreglerna syfta framför allt till att

effektivare än för närvarande skydda jordbruket genom restriktiva villkor

för avstyckning. Särskilt är meningen att ge uttryck åt tanken att man

vid prövningen huruvida skog må skiljas från jordbruket skall taga hänsyn

icke blott till de av styckningen närmast berörda jordbruksfastigheternas

skogsbehov utan även till intresset att i orter, där jordbruket i allmänhet

för att bli bärkraftigt behöver stöd i skogsbruk, all befintlig skog, som

härför erfordras och är för ändamålet tjänligt belägen, måtte bibehållas

vid jordbruksjorden, ett krav som med hänsyn till rådande förhållanden

kan förutses att komma all innebära alt inom stora delar av landet skog

icke vidare eller endast undantagsvis må skiljas från jordbruket. De sakkunniga

anse att ett dylikt tillgodoseende av modernäringen är av sådan

vikt för folkförsörjningen att motstående intressen regelmässigt måste

komma i efterhand och alt emellertid, örn också utövare av jordbruk eller

skogsbruk kunna lia privata önskemål, som strida mot en dylik jordpolitik,

utvecklingen av landets skogsbruksnäring icke behöver hämmas därav.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 34; bilaga.

Motionärernas mening, att skarpare restriktioner beträffande rätten att

genom avstyckning skilja skog från jordbruksjord erfordras och böra med

det snaraste införas, delas sålunda av de sakkunniga. Men tydligt är att

lösningen av problemet icke i en blivande lagstiftning, avsedd även för

normala tider, kan ske genom ett absolut förbud av sådan innebörd som

i motionerna anges. Man måste räkna med att till jordbruket för närvarande

hörande skog icke alltid i hela sin utsträckning måste bibehållas

därvid, vare sig nu detta beror på de betingelser, under vilka jordbruket

bedrives, eller på skogens mängd eller belägenhet. Allt utrymme för

begreppet överloppsskog torde icke kunna anses ha försvunnit. Och vidare

måste tagas i beräkning att viss ändring av fastighetsindelningen, även

örn åtgärden är oförmånlig för jordbruket i så måtto att den frånhänder

detsamma skog, som helst borde bibehållas därvid, dock kan ur annan

synpunkt vara så fördelaktig för jordbruksintresset att den kan anses icke

blott försvarlig utan även positivt nyttig. Därvid komma särskilt i betraktande

sådana fall, då upplösningen av sambandet mellan skog och inägor

är förenad med sammanläggning av ofullständiga jordbruk till verkligt

bärkraftiga sådana.

Om alltså en dylik ändring i fastighetsindelningen icke bör helt förbjudas,

måste emellertid beaktas att sammanläggning av för små brukningsdelars

inägojord ingalunda alltid innebär sådan fördel för jordbruket

att den överväger skadan av förlusten av skog, och detta ej ens om de nytillskapade

jordbruksfastigheterna få sitt eget skogsbehov till fullo tillgodosett.

Något effektivt skydd mot att åtgärden företas, även där den sålunda

borde anses övervägande skadlig, kan dock lagen knappast anses bereda,

om man, såsom ju bör ske, tolkar de något dunkla uttrycken i lagtexten

i överensstämmelse med det sätt, på vilket bestämmelserna motiverades

under förarbetena. (Jämför t. ex. beträffande uttrycket »gagn för jordbruksnäringen

i orten» uttalanden av jordstyckningskommissionen i dess

betänkande 1920 sid. 292.) Att närmare ingå på dessa tolkningsspörsmål,

som äro av tämligen invecklad beskaffenhet, torde här icke erfordras,

utan det må vara tillräckligt att vitsorda att lagreglerna, sådana de blivit

utformade och motiverade och sådana de i enlighet därmed tillämpas, icke

äro fullt effektiva till förekommande av dylik skadlig avstyckning.

De sakkunniga, som med uppmärksamhet följt utvecklingen av fastighetsförhållandena

inom olika bygder, anse sig även kunna vitsorda, att på

grund av kristiden tendenserna att söka placera kapital i jord avsevärt

ökats, därvid särskilt skogsmark synes vara begärlig. Och enär dylik mark,

som redan skilts från jordbruket, mera sällan hålles till salu, blir det helt

naturligt jordbrukarnas skog som främst kommer i fråga som spekulationsobjekt.

över förvärv från bolags sida kan hållas tämligen effektiv kontroll

genom den särskilda bolagsförbudslagen, men de s. k. enskilda skogsköparnas

verksamhet underkastas ju icke motsvarande uppsikt. Den fara,

som genom denna verksamhet hotar jordbruket, blir särskilt betänklig

under tider av sådan isolering, som den vari vårt . folk för närvarande

tvingas leva.

örn en så radikal lagstiftning, som med motionerna avses, icke eljest

skulle kunnat förordas ens som ett provisorium, så synes därför som skäl

för förslaget emellertid kunna, på sätt ock i motionerna skett, åberopas

de av krisen föranledda utomordentliga förhållandena. De sakkunniga anse

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 3i; bilaga.

9

sålunda att här är fråga om en kristidslagstiltning mera än om åtgärder

i avbidan på en blivande reform av jorddelningslagens regler om avstyckning.

Hur långt en sådan reform kan sträcka sig och när den kan tänkas

bli genomförd synes därför icke böra tillmätas avgörande betydelse i ärendet,

liksom det ej heller kan anses utelutet att den provisoriska lagen bar

en uppgift att fylla även efter det nya, för normala förhållanden lämpade

regler blivit lagfästade.

Emellertid skulle ett tillfälligt av kristidsförhållandena föranlett avstyckningsförbud

vara av värde även ur den synpunkten att därigenom övergången

till ny lag med skärpta restriktioner skulle förmedlas. Det är ju

ganska naturligt att, så snart förslag örn lagstiftning i dylik riktning framlagts,

den alltjämt enligt gällande lag tillåtna jorddelningsverksambet, som

enligt förslaget skulle förhindras, visar tendens att kraftigt öka, och erfarenheten

från tidigare genomförda skärpningar av villkoren för jorddelning

bestyrker också att sålunda själva offentliggörandet av lagförslagen

stimulerar till utnyttjande av befintliga luckor i lagen. Ett av kristidsförhållandena

föranlett tillfälligt förbud av nu ifrågasatt slag bör kunna

genomföras snabbare än den vidlyftigare och för stadigvarande giltighet

avsedda reformen av jorddelningslagens avstyckningsvillkor och skall, örn

denna reform kan äga rum medan förbudet är gällande, i ett viktigt hänseende

förhindra alt tiden mellan förslagets framläggande och reformens

verkställande utnyttjas av enskilda på nyss angivet sätt.

På nu anförda grunder anse de sakkunniga att motionerna kunna tillstyrkas

med hänsyn till rådande kristidsförhållanden och att det ifrågasatta

tillfälliga förbudet mot viss avstyckning icke skulle innefatta något föregripande

av revisionen av jorddelningslagstiftningen utan därmed äga huvudsakligen

det samband att förbudet kan förekomma vissa med denna

lagstiftnings genomförande eljest förenade olägenheter.

Förbudet lärer dock icke böra göras alldeles ovillkorligt. Allt vad som

kan hänföras under begreppet skogsmark bör ej hemfalla under förbudet,

utan därifrån torde få undantagas avstyckning av smärre skogbärande

områden, som äro avsedda för annat ändamål än skogsbruk, såsom för

bostadstomter, grustag, upplagsplatser och dylikt. (Jämför 3 § i 1925 års

bolagsförbudslag och 4 § i 1916 års lag om vissa inskränkningar i rätten

alt förvärva fast egendom etc.). Undantag med hänsyn till överlåtarens

eller förvärvarens person synes däremot icke böra göras, utan förbudet

torde böra gälla, även örn endera av kontrahenterna är t. ex. kronan, kommun

eller annan institution. Det skulle sålunda även avse bolagsförvärv

och härigenom komma att gälla vid sidan av bolagsförbudslagen samt följaktligen

inverka på frågan, huruvida tillstånd till själva förvärvet skall

meddelas enligt denna lag. Motsvarande gäller nyssberörda lag av år 1916.

Emellertid förutsätta de sakkunniga att även enligt den tillfälliga lagen

skulle beredas möjlighet att erhålla dispens från förbudet och att denna

lag sålunda skulle kunna sägas åsyfta, förutom någon skärpning av den

kontroll, som för närvarande utövas å bolags och vissa andras jordförvärv,

en utvidgning av kontrollen till all avse dylika förvärv i allmänhet, där de

lia nu ifrågavarande innebörd för jordbruket. Dispensmöjlighet är ju

dock något belt annai jin en i lagen noggrant genomförd uppdelning av

fallen i tillåtna och otillåtna avstyckningar. En sådan av lagstiftaren gjord

uppdelning måste, liven örn viss frihet alt handla efter omständigheterna i

linning lill riksdagens protokoll l!)''i''i. !) saini. 2 anil. Nr ,‘S''i. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 34; bilaga.

det särskilda fallet medges de tillämpande myndigheterna, dock betydligt

binda prövningen och göra denna till en rättstillämpning, en tolkning av

vad som enligt lag är vederbörandes rätt. Dispens från ett allmänt förbud

bör däremot meddelas, blott där sökanden förebragt utredning, som tillfyllest

visar att den begärda avstyckningen icke skulle lända jordbruket till

skada, och måhända endast örn därtill kan åberopas särskilda skäl för åtgärden.

Metoden med dispensabelt förbud låter utgången bero på administrativt

gottfinnande samt är därför och med hänsyn till fastighetsindelningens

betydelse för civila rättigheter icke lämplig för normala förhållanden

men synes försvarlig beträffande en tillfällig kristidslagstiftning av

förevarande slag.

Av flera olika skäl synes befogenheten att meddela dispens böra förbehållas

Kungl. Majit. Endast härigenom lärer lagstiftaren kunna undvika

att mera detaljerat ange regler för prövningen och därmed glida över till

systemet med lagstadgade villkor för avstyckning. Intresset av effektivitet

och enhetlig tillämpning bör också befordras genom att ej ens i första instans

prövningen ankommer på lokala myndigheter. Sambandet med

ärenden rörande dispens från förvärvsförbud bör ock beaktas. Kungl.

Majit torde i regel komma att, liksom i dylika ärenden, höra lantmäteristyrelsen

i nu ifrågavarande fall. Särskilt må framhållas hurusom en befogenhet

för länsstyrelse att avgöra fråga örn dispens från avstyckningsförbud

skulle vara olämplig ur den synpunkten att lagstiftningen härigenom

skulle komma att te sig såsom avsåge den egentligen att från överlantmätare

och ägodelningsrätt överflytta den prövning, som för närvarande

utövas av dem.

Med möjlighet att av Kungl. Majit erhålla dispens uppstår fråga, huru

detta institut skall förhålla sig till själva avstvckningsförfarandet. Klart

synes vara att prövningen, huruvida de enligt jorddelningslagen gällande

avstyckningsvillkoren äro uppfyllda, icke i anledning av ansökan om dispens

bör överflyttas från de ordinarie myndigheterna och att således själva

det beslut, varigenom avstyckningen sker, fastställelsen å förrättningen,

skall meddelas i vanlig ordning. Men det kan ifrågasättas, huruvida icke

jorddelningsförfarandet dock bör till större eller mindre del föregå dispensärendets

avgörande.

Det är tydligen önskligt att man i detta ärende har tillgång till sådan

utredning, som presteras genom förrättningen, och det kunde måhända

tyckas att även fastställelsemyndigheten borde sagt sitt ord örn de allmänna

villkoren, innan dispensfrågan prövades, så att Kungl. Majit icke i onödan

bleve besvärad med ansökningar och ej den situation kunde uppkomma

att avstyckning, i fall då Kungl. Majit meddelat dispens, vägrades av de

ordinarie myndigheterna.

Men oavsett att metoden med villkorliga fastställelsebeslut av flera skäl

såvitt möjligt bör undvikas, så synes det kunna innebära ett alltför stort

slöseri med tid, arbete och kostnader, om man skulle behöva utföra hela

avstyckningsförfarandet, så när som på själva det slutliga beslutet, innan

besked i dispensfrågan erhållits. Särskilt i fall då besvär anförts eller då

avstyckningen är förenad med sammanläggning, men även i övriga fall,

vore ett dylikt system opraktiskt.

En medelväg mellan berörda motstående intressen torde få sökas, t. ex.

så att man, sedan förrättning inletts och utredningsmaterial därigenom

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 34; bilaga.

11

erhållits, till Kungl. Maj:t hänskjuter sökandens begäran om dispens eller

hänvisar honom att inom förelagd tid söka sådan och emellertid låter förrättningen

vila. Om sålunda dispensärendet icke skall avse de vanliga

avstyckningsvillkoren, blir naturligtvis att iakttaga att beslut, varigenom

dispens meddelats, icke må i någon mån binda sedermera skeende prövning,

huruvida dessa villkor äro uppfyllda.

I detta ärende ha samtliga de sakkunniga deltagit.

Stockholm den 11 mars 1944.

På de sakkunnigas vägnar:

HARALD MALMBERG.

G. Quensel.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.