Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till kungörelse om ändrad lydelse av 59 § byggnadsstadgan den 20 november 1931
1944-05-05 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1944:35, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till kungörelse om ändrad lydelse av 59 § byggnadsstadgan den 20 november 1931
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 35.
1
Nr 35.
Ankom till riksdagens kansli den 5 maj 1944 kl. 1 em.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med
förslag till kungörelse om ändrad lydelse av 59 § byggnadsstadgan
den 20 november 1931 (nr 364) dels
o c k en i ämnet väckt motion.
Genom en den 25 februari 1944 dagtecknad proposition, nr 147, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden, anhållit om riksdagens yttrande
över följande förslag till
Kungörelse
om ändrad lydelse av 59 § byggnadsstadgan den 20 november 1931 (nr 364).
Härigenom förordnas, att 59 § byggnadsstadgan den 20 november 1931
skall erhålla följande ändrade lydelse.
59 §.
1 mom. Byggnad skall vara försedd med erforderliga takluckor eller
andra öppningar för uppstigning på taket.
Uppstigningsöppning skall hava ett dagermått av minst 50 X 60 centimeter.
Uppstigningsöppning i yttertak skall vara försedd med lucka av
plåt. Fönster i sådan lucka skall utgöras av trådglas.
Mellan vindsgolv och uppstigningsöppning i tak skall finnas fast stege
liksom även mellan översta våningsplanet och vindsplanet, därest trappförbindelse
saknas.
överstiger skorstens höjd över takytan på den sida, från vilken tillträde
till skorstenen lättast kan erhållas, 1,2 meter, skall järnstege finnas på
skorstenen.
2 mom. Byggnad, vars höjd överstiger 8 meter, skall, där ej Konungen
för viss stad annorlunda förordnar, tillika förses med hållfasta och varaktiga
Bihang till riksdagens protokoll 1944. 9 sami. 2 avd. Nr 35. 1
2 Andra lagutskottets utlåtande nr 35.
anordningar till skydd mot olycksfall vid arbete å taket, därvid skall gälla
följande: 8''^
1. Tak, som lutar 1:4 eller mera, skall förses med nockräcke av stadigt
järnrör i lämpliga fästanordningar. Räcket skall vara beläget omkring 15
centimeter från takytan samt vid ena sidan av och i jämnhöjd med taknocken.
Är genom taknocken uppdragen skorsten eller liknande anordning,
skall vid dennas nedre sida anordnas nockräcke eller runt densamma
anbringas skorstensband med handgrepp.
2. Å tak, som lutar i: 4 eller mera, skall därjämte vid takfoten eller
takbrott antingen anordnas ståndränna eller annan rännanordning, som
lämnar stadigt fotfäste, eller ock utföras snöräcke, dock att snöräcke icke
bör anordnas vid vinkelrännas utlopp eller eljest, när därigenom större
snöanhopning kan uppstå.
3. Är å tak, som har en lutning av 1: 4 eller mera, taknocken belägen
mer än en meter från uppstigningsöppning, skall järnstege anbringas mellan
denna och taknocken eller, om uppstigningsöppningen endast är avsedd
för förbindelse med skorsten, mellan öppningen och skorstenen. Är
å sådant tak avståndet i sidled mellan skorsten, som skall rensas av skorstensfejare,
och närmaste uppstigningsöppning större än en meter, skall
mellan denna och skorstenen takbrygga utföras med en bredd av minst
25 centimeter.
4. Takfönster med större dageröppning än 60 X 80 centimeter samt
lanterniner skola, om de uppskjuta mindre än 35 centimeter över takytan,
upptill och vid sidorna omgärdas med skyddsräcke av minst 75 centimeters
höjd. överstiger takfönstrets eller lanterninens bredd 4 meter, skall räcket
framdragas även vid nedre sidan.
Ljusbrunn skall omgivas med räcke eller annan skyddsanordning med
en höjd av minst 75 centimeter.
3 mom. Avvikelse från bestämmelserna i 1 och 2 mom. må medgivas av
byggnadsnämnden, då särskilda skäl därtill äro.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1944, då i byggnadsordning
eller brandordning intagna bestämmelser, som innefatta avsteg från vad i
kungörelsen stadgas, skola upphöra att gälla.
Bestämmelserna i 1 mom. första stycket samt 2 mom. skola gälla även
i fråga om byggnader, för vilka byggnadslov beviljats före kungörelsens
ikraftträdande, därvid skall iakttagas:
att föreskrivna åtgärder skola vara utförda senast inom fem år från
nyssnämnda dag, därest ej Konungen annorlunda bestämmer; samt
att byggnadsnämnden skall övervaka bestämmelsernas tillämpning och
göra för ändamålet erforderliga besiktningar.
Andra lagutskottets utlåtande nr 35.
3
I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft en i anledning
av densamma väckt motion, nr 489 i andra kammaren av herrar
Persson i Stockholm och Senander. Motionärerna hemställa, »att riksdagen
måtte besluta följande ändringar i Kungl. Maj:ts proposition nr 147 med
förslag till kungörelse om ändrad lydelse av 59 § byggnadsstadgan:
59 §.
1 inom. Byggnad skall..........på taket.
Uppstigningsöppning..........av trådglas.
Mellan vindsgolv .......... trappförbindelse saknas.
Överstiger skorstens..........på skorstenen.
2 mom. Byggnad .......... gälla följande:
1. Tak, som lutar 1:5 eller mera, skall förses med nockräcke av stadigt
järnrör i lämpliga fästanordningar. Räcket skall vara beläget omkring 15
centimeter från takytan samt vid ena sidan av och i jämnhöjd med taknocken.
Är genom taknocken uppdragen skorsten eller liknande anordning,
skall vid dennas nedre sida anordnas nockräcke eller runt densamma anbringas
skorstensband med handgrepp. Vid en taklutning av 1: 2,5 eller mera
skall nockräcket kombineras med en takbrygga av minst 30 centimeters
bredd utefter takets hela längd från gavel till gavel. Å tegel- och skiffertak
skall takbrygga anordnas redan vid en lutning av 1: 5.
2. Å tak, som lutar 1: 5 eller mera, skall därjämte vid takfoten eller takbrott
antingen anordnas ståndränna eller annan rännanordning, som lämnar
stadigt fotfäste, eller ock utföras snöräcke, dock att snöräcke icke bör anordnas
vid vinkelrännans utlopp eller eljest, när därigenom större snöanhopning
kan uppstå.
3. Är å tak, som har en lutning av 1:5 eller mera, taknocken belägen mer
än en meter från uppstigningsöppningen, skall järnstege anbringas mellan
denna och taknocken eller, om uppstigningsöppningen endast är avsedd för
förbindelse med skorsten, mellan öppningen och skorstenen. Är å sådant tak
avståndet i sidled mellan skorsten, som skall rensas av skorstensfejare, och
närmaste uppstigningsöppning större än en meter, skall mellan denna och
skorstenen takbrygga utföras med en bredd av minst 30 centimeter.
4. Takfönster med större dageröppning än 60X80 centimeter samt lanterniner
skola, örn de uppskjuta mindre än 45 centimeter över takytan, upptill
och vid sidorna omgärdas med skyddsräcke av minst 75 centimeters höjd.
överstiger takfönstrets eller lanterninens bredd 4 meter, skall räcket framdragas
även vid nedre sidan.
Ljusbrunn skall..........centimeter.
3 mom. Avvikelse ..........därtill äro.
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 35.
Denna kungörelse ..........att gälla.
Bestämmelserna i 1 mom. första stycket samt 2 mom. skola gälla även i
fråga örn byggnader, för vilka byggnadslov beviljats före kungörelsens
ikraftträdande, därvid skall iakttagas:
att föreskrivna åtgärder skola vara utförda senast inom fem år från nyssnämnda
dag, därest ej Konungen annorlunda bestämmer; samt
att yrkesinspektionen skall övervaka bestämmelsernas tillämpning och
göra för ändamålet erforderliga besiktningar.»
Det i motionen framlagda författningsförslaget har, i den mån det avviker
från Kungl. Maj:ts förslag, kursiverats.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det genom propositionen
framlagda förslaget, ävensom i fråga om de skäl, som motionärerna åberopat
till stöd för sitt yrkande, får utskottet, i den mån redogörelse därför ej
lämnas här nedan, hänvisa till propositionen och motionen.
Gällande bestämmelser m. m.
Enligt 59 § byggnadsstadgan skola i byggnadsordning meddelas
bestämmelser rörande anordningar å byggnad som avse att bereda arbetare
skydd vid verkställande av underhållsarbeten och dylikt. Med stöd
av detta stadgande ha i de flesta byggnadsordningar för städer och samhällen
intagits föreskrifter i ämnet. Föreskrifterna, som mestadels överensstämma
med bestämmelserna i § 16 punkt 5 normalförslaget till byggnadsordning
för stad, köping och större municipalsamhälle (SFS 1937: 57), innehålla
i regel, att å takfall med brantare lutning än 1:3 skola, där byggnadsnämnden
prövar erforderligt, lämpliga anordningar vidtagas till tryggande
mot olycksfall vid arbeten å taket, såsom räcke eller brygga utmed
taknocken, skyddsräcke vid takfoten eller dylikt.
Förutom nämnda bestämmelser finnas i byggnadsordningarna för flertalet
städer och samhällen även vissa föreskrifter örn anordnande av taköppning
m. m. Normalförslaget till byggnadsordning för stad, köping och
större municipalsamhälle innehåller härom i § 16 punkt 2, att å byggnad
med mer än en våning skall finnas erforderligt antal lätt åtkomliga takluckor
eller tillräckligt stort öppningsbart fönster i järnram. I § 13 normalförslaget
till byggnadsordning för mindre municipalsamhälle har beträffande
boningshus upptagits i huvudsak samma bestämmelse. Dessa
föreskrifter i normalförslagen ha merendels i huvudsak följts i byggnadsordningarna.
I vissa brandordningar för städer och samhällen torde finnas
bestämmelser liknande dem, som nyss nämnts, angående takluckor, stegar
m. m., stundom utbyggda med stadganden i syfte särskilt att underlätta
och trygga skorstensfejarens arbete.
Särskilda bestämmelser till förekommande av olycksfall vid takarbete
Andra lagutskottets utlåtande nr 35.
5
lia slutligen meddelats genom kungörelsen den 14 januari
1938 (nr 16) om användande av livbälte jämte säkerhetslina
vid arbete å vissa hustak. Enligt denna kungörelse,
som utfärdats med stöd av 7 § 1 mom. och 52 § lagen den 29 juni 1912 om
arbetarskydd, skall arbetare vid utförande av arbete å tak av arbetsgivaren
tillhandahållas livbälte jämte säkerhetslina. Saknas å taket lämpliga anordningar
för säkerhetslinans fästande, skall arbetsgivaren tillhandahålla
lämplig person för linans fasthållande på betryggande sätt. Kungörelsen
har emellertid endast avseende å sådant arbete på hustak, varå lagen örn
arbetarskydd äger tillämpning och gäller sålunda icke exempelvis arbete,
som utföres av husägaren själv eller av medlem av hans familj. Från
kungörelsens tillämpning har vidare undantagits arbete å tak till byggnad,
vars taknock befinner sig högst fem meter över marken eller som är försedd
med räcke vid takfoten, ävensom, där ej på grund av snö- eller isbildning
särskild fara för halka föreligger, arbete å hustak, som har en
lutning av högst 30 grader — motsvarande lutningen 1: 1,74 — samt är
försett med fot- eller ståndränna.
i skrivelse den 23 september 1942 täll chefen för socialdepartementet ha
Sveriges bleck- och plåtslagaremästareförbund, svenska bleck- & plåtslagareförbundet,
Stockholms bleck- och plåtslagaremästareförening samt
svenska bleck- & plåtslagareförbundets avd. nr 6 i Stockholm hemställt om
vissa åtgärder för att förebygga olycksfall vid arbete på tak. Sedan vissa
yttranden inhämtats över nämnda framställning, anmodade chefen för justitiedepartementet
den 25 januari 1944 de sakkunniga som den 28 november
1941 tillkallats för att verkställa utredning av frågan om regionplanelagstiftning
och en översyn av gällande lagstiftning för byggnadsverksamheten
jämte vad därmed äger samband (stadsplaneutredningen 1942) att
skyndsamt avgiva yttrande i ärendet samt inkomma med det förslag, som
däri kunde finnas påkallat.
Stadsplaneutredningen har den 31 januari 1944 avgivit det begärda yttrandet
jämte förslag till kungörelse örn ändrad lydelse av 59 § byggnadsstadgan.
Stadsplaneutredningen.
Stadsplaneutredningen har anfört, ali det vore angeläget, att alla slag
av arbetare, som hade sysselsättning på taken, bereddes största möjliga skydd
mot olycksfall. De bestämmelser i sådant syfte, som för närvarande funnes,
syntes icke alltid vara tillräckliga. I stor utsträckning hade i byggnadsordningarna,
oberoende av hushöjden, överlåtits åt byggnadsnämnden att avgöra,
huruvida särskilda åtgärder skulle företagas till skydd mot olycksfall.
Det syntes som örn alltför stort utrymme i en fråga av allmänt social be
-
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 35.
skaffenhet härigenom lämnats åt den lokala bestämmanderätten. Motsvarande
gällde de föreskrifter i hithörande ämne, som stundom funnes intagna
i brandordningarna. Vidare vore det särskilt beträffande äldre hus
vanligt, att anordningarna till skydd mot olycksfall vore synnerligen bristfälliga,
vilket sammanhängde med att byggnadsordningarnas bestämmelser
endast avsåge nybyggnader men icke färdiga hus. Risken lör olyckor, som
hade dödlig utgång eller medförde svåra skador och bestående men, bleve
härigenom stor.
Stadsplaneutredningen har i anslutning härtill ytterligare uttalat, att det
syntes klart att fastighetsägare liksom andra arbetsgivare, som sysselsatte
arbetare i farlig verksamhet, borde vara skyldiga att vidtaga och bekosta
erforderliga åtgärder för att skydda arbetarna mot olycksfall. Uppenbarligen
måste dock beaktas, att fastighetsägarna icke över hövan ekonomiskt
betungades. Några farhågor att ifrågavarande kostnader skulle kunna uppgå
till oskäliga belopp syntes dock ej behöva hysas. Utgifterna torde i regel begränsa
sig till en eller annan tiondels procent av byggnadskostnaden. Någon
större svårighet att på ett i byggnadstekniskt avseende ändamålsenligt sätt
fastgöra ifrågavarande anordningar vid taket utan större risk för läckage
eller andra olägenheter förelåge enligt utredningens mening i allmänhet icke.
Krissituationen syntes böra medföra, att skyldigheten att vidtaga ifrågavarande
anordningar såvitt anginge redan färdiga hus uppskötes till dess mera
normala tider kunde antagas ha inträtt. De bestämmelser, varom här vore
fråga, torde samtliga vara av den viktiga och allmängiltiga beskaffenhet, att
de borde upptagas i byggnadsstadgan, förslagsvis i dennas 59 §. Stadsplaneutredningen
ansåge det icke nödvändigt eller lämpligt att bestämmelserna
bleve gällande för hela landet. De olycksfall, som det här gällde att motverka,
inträffade regelmässigt inom tätorter, företrädesvis större städer och samhällen.
Utredningen förordade därför, att föreskrifterna i fråga endast skulle
gälla städer, köpingar och municipalsamhällen, för vilka enligt 56 eller 57 §
stadsplanelagen denna lags bestämmelser angående stad skulle gälla. Generella
undantag från tillämpningen av vissa föreskrifter borde därjämte kunna
meddelas av Kungl. Majit.
Angående de närmare detaljerna i förslaget, som i det väsentliga överensstämmer
med det i propositionen framlagda, får utskottet hänvisa till s. 14
—17 i propositionen.
Efter remiss ha yttranden över stadsplaneutredningens förslag inkommit
från byggnadsstyrelsen, riksförsäkringsanstalten, Överståthållarämbetet,
länsstyrelserna i Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Västernorrlands och
Norrbottens län, svenska stadsförbundet, Sveriges fastighetsägareförbund,
landsorganisationen, Sveriges bleck- och plåtslagaremästareförbund samt
svenska bleck- & plåtslagareförbundet. Länsstyrelserna ha överlämnat ytt
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 35.
7
randen från vissa länsarkitekter och byggnadsnämnder. Landsorganisationen
har bifogat yttranden från svenska skorstensfejeriarbetareförbundet och
svenska kommunalarbetareförbundet. Förslaget har i huvudsak tillstyrkts
eller lämnats utan erinran i yttrandena, varvid uttalats, att de föreslagna anordningarna
vore behövliga och lämpliga. För innehållet i yttrandena redogöres
å s. 18—21 i propositionen.
Departementschefen.
Föredragande departementschefen, statsrådet Bergquist, har i propositionen
anfört:
»I likhet med stadsplanentredningen samt de hörda myndigheterna och
sammanslutningarna finner jag angeläget att åtgärder vidtagas för att förebygga
olycksfall vid takarbeten. Bestämmelserna synas böra utformas i huvudsaklig
överensstämmelse med stadsplaneutredningens förslag, vilket i
stort sett vunnit anslutning i yttrandena. Något hinder mot att intaga ifrågavarande
bestämmelser, även såvitt angår redan uppförda fastigheter, i författning,
vilken utfärdas av Kungl. Majit efter riksdagens hörande,
torde icke föreligga. Att i lag upptaga dylika tekniska detaljbestämmelser,
vilka närmast avse att trygga allmän ordning och säkerhet, synes icke erforderligt.
Såsom stadsplaneutredningen föreslagit torde bestämmelsernas tillämpning,
i varje fall till dess vidare erfarenhet vunnits, böra begränsas till städer
och stadsliknande samhällen. Skulle för område på landet med byggnadsplan
eller utomplansbestämmelser behov av särskilda byggnadsföreskrifter
till skydd mot olycksfall vid takarbete uppkomma, torde sådana föreskrifter
kunna enligt länsstyrelsens bestämmande intagas i byggnadsordning för
området. Undantag från de föreslagna bestämmelserna synes för särskilda
fall böra kunna medgivas av byggnadsnämnden. Därest för stad eller samhälle
generella undantag från vissa bestämmelser visa sig erforderliga, torde
beslut därom kunna meddelas av Kungl. Majit med stöd av Kungl. Majits
allmänna befogenhet att medgiva undantag från byggnadsstadgans föreskrifter.
En erinran om möjligheten att erhålla sådant generellt undantag synes
dock, på sätt utredningen föreslagit, böra intagas i författningen. Tillämpningen
av bestämmelserna, vilka äro av byggnadsteknisk natur, synes böra
övervakas av de myndigheter, som handha byggnadskontrollen i allmänhet,
närmast byggnadsnämnderna och deras sakkunniga biträden. Samarbete bör
dock av dessa myndigheter i erforderlig mån sökas med yrkesinspektionen
och dess tjänstemän. Anvisning härom torde böra utfärdas av byggnadsstyrelsen
och på lämpligt sätt bringas till byggnadsnämndernas kännedom.
Enligt 1 mom. första stycket i stadsplaneutredningens förslag skall byggnad
vara försedd med erforderliga takluckor eller andra öppningar för uppstigning
på taket. Såsom stadsplaneutredningen framhållit innebär detta
stadgande, vilket är avsett att gälla både nya byggnader och befintliga hus,
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 35.
icke att takluckor skola anordnas på alla byggnader. Meningen är endast,
att takluckor eller andra uppstigningsöppningar skola finnas, om och i den
mån detta av byggnadsnämnden prövas erforderligt. I synnerhet för mindre
byggnader torde särskilda uppstigningsöppningar ofta kunna undvaras. Med
hänsyn härtill torde de av Sveriges fastighetsägareförbund uttalade farhågorna,
att stadgandets tillämpning å äldre hus skulle komma att medföra
onödig belastning för fastighetsägarna, icke vara berättigade.
1 mom. innehåller vidare föreskrifter angående uppstigningsöppnings
dagermått och utförande i övrigt, angående stegförbindelse mellan vindsgolv
och uppstigningsöppning i tak samt mellan översta våningsplanet och
vindsplanet ävensom rörande anbringande av järnstege å skorsten med mer
än 1,2 meters höjd. Dessa bestämmelser, vilka endast skola gälla nya byggnader,
ha icke mött gensaga i yttrandena och torde böra genomföras. — —- —
I 2 mom. av förslaget ha upptagits strängare säkerhetsföreskrifter för
byggnader med större höjd än 8 meter och brantare taklutning än 1:4.
Dessa föreskrifter äro samtliga avsedda att gälla ej endast nybyggnader utan
även befintliga hus. Riksförsäkringsanstalten samt landsorganisationen
m. fl. facksammanslutningar ha ansett ifrågavarande skyddsåtgärder böra
vidtagas redan vid en taklutning av 1:5, under det att fastighetsägareförbundet
och byggnadsnämnden i Göteborg funnit gränsen böra sättas vid
en lutning av 1:3. Den av stadsplaneutredningen föreslagna lutningsgränsen,
vilken förordats av byggnadsstyrelsen m. fl. myndigheter, synes utgöra
en skälig medelväg och därför böra godtagas. Betydande skärpningar ha
därjämte föreslagits av riksförsäkringsanstalten, som bl. a. ansett de i 2
mom. angivna säkerhetsåtgärderna erforderliga redan då taknockens höjd
över marken överstege 5 meter, samt av Överståthållarämbetet och länsstyrelsen
i Malmöhus län, vilka förordat att säkerhetsåtgärderna med vissa
undantag skulle vidtagas även beträffande byggnader med lägre höjd än
8 meter. Behovet av dessa skärpningar synes dock icke styrkt. Arbetareorganisationerna
själva ha ej haft något att erinra mot att bestämmelsernas
tillämpning inskränktes till byggnader med större höjd än 8 meter. För
riksförsäkringsanstaltens förslag att beräkna byggnadshöjden till taknocken
tala måhända vissa skäl, bl. a. att denna beräkningsgrund användes i 1938
års kungörelse om användande av livbälte jämte säkerhetslina. Emellertid
synes ej böra i det speciella hänseende, varom här är fråga, användas
ett annat sätt för byggnadshöjdens beräknande än det som eljest gäller
enligt 36 § byggnadsstadgan.
Ingressen till bestämmelserna i 2 mom. torde lämpligen böra innehålla
förutnämnda erinran om att dispens från bestämmelserna kan för viss stad
(eller visst samhälle) meddelas av Kungl. Maj:t. Generell dispens torde
kunna medgivas såväl från samtliga föreskrifter i 2 mom. som från viss
eller vissa av dem. Såsom villkor för dispensen lärer Kungl. Maj:t kunna
föreskriva, att andra lämpliga skyddsåtgärder vidtagas.
Andra lagutskottets utlåtande nr 35.
9
De i första punkten av 2 mom. intagna föreskrifterna angående nockräckes
beskaffenhet och utförande torde i stort sett vara ändamålsenliga
och lämpliga. Frånsett byggnadsnämnden i Göteborg ha de hörda myndigheterna
och sammanslutningarna godtagit förslaget om nockräckets anordnande
vid sidan av och i jämnhöjd med taknocken. En sådan placering
synes också vara lämpligare än att anbringa räcket rätt över nocken. Avståndet
mellan räcket och takytan synes av skäl, som anförts av landsorganisationen
m. fl., böra höjas från av stadsplaneutredningen föreslagna
10 centimeter till 15 centimeter. Att såsom riksförsäkringsanstalten yrkat
föreskriva, att räcket skall utföras av rostskyddat stål, synes ej nödvändigt
för att åvägabringa tillräcklig hållfasthet.
Beträffande bestämmelserna i andra punkten av 2 mom. har byggnadsnämnden
i Göteborg, med hänsyn till risken för läckage och andra olägenheter
vid anordnande av snöräcke, uttalat att sådant räcke endast borde
få förekomma, därest annan stadig rännanordning ej ginge att anbringa
utan svårighet. Med anledning härav må framhållas, att enligt stadgandet
i fråga valrätt finnes mellan å ena sidan ståndränna eller annan rännanordning,
som lämnar stadigt fotfäste, och å andra sidan snöräcke. Vid
valet av skyddsanordning bör givetvis tillses, att den som med hänsyn till
samtliga omständigheter är lämpligast kommer till utförande.
Föreskrifterna i tredje punkten av 2 mom. om anordnande av stegförbindelse
mellan uppstigningsöppning och taknock eller skorsten ha ej föranlett
någon anmärkning i yttrandena. Däremot ha bestämmelserna i
denna punkt örn utförande av takbrygga med minst 25 centimeters bredd
eller taknockens avplanande till minst 15 centimeter avstyrkts av fastighetsägareförbundet,
som ansett den sålunda föreslagna säkerhetsåtgärden
helt onödig. Å andra sidan har en väsentlig utvidgning av skyldigheten att
anordna takbrygga förordats av landsorganisationen m. fl. sammanslutningar.
Dessa organisationer ha ansett, att takbrygga med minst 30 centimeters
bredd borde utföras utefter takets hela längd, så snart taklutningen
överstege 1:2,5. Å tegel- och skiffertak borde takbrygga finnas, när lutningen
överstege 1:5. Förslaget om taknockens avplanande ha organisationerna
bestämt avstyrkt.
De av stadsplaneutredningen föreslagna bestämmelserna örn anordnande
av takbrygga åsyfta i främsta rummet att bereda skydd för skorstensfejare.
Dessa måste utföra sitt arbete, även örn blåst, regn, snö och isbildning
göra arbetet särskilt riskfyllt. Bestämmelserna medföra, att takbrygga
eller avplanad nock i regel skall finnas för förbindelse i sidled mellan
varje skorsten, som skall rensas av skorstensfejare, och närmaste uppstigningsöppning.
De av landsorganisationen m. fl. föreslagna skärpningarna
torde närmast avse att bereda större skydd för andra arbetare, som lia sitt
arbete på taket, såsom plåtslagare och elektriker. Det torde emellertid kunna
ifrågasättas, huruvida skäl föreligga att skärpa utredningens förslag på denna
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 35.
punkt. Genomförandet av arbetareorganisationernas förslag skulle medföra
betydande kostnader för fastighetsägarna, vilka kostnader uppenbarligen
icke böra påläggas dem utan tillräcklig anledning. De föreslagna skärpningarna
gå för övrigt betydligt längre än plåtslagareorganisationerna påyrkade
i sin framställning år 1942. Stadsplaneutredningens förslag synes därför
även i denna del böra godtagas. Med hänsyn till den kritik som av arbetareorganisationerna
riktats mot anordningen med avplanad nock lärer emellertid
den alternativa bestämmelsen härom böra utgå. Hinder torde dock
ej möta att byggnadsnämnden, då detta finnes utan olägenhet kunna ske,
på grund av nämnden given dispensbefogenhet medger, att takbryggan
ersättes med avplaning av nocken till lämplig bredd. Enär tegel- eller
skifferklädda tak icke lämpligen böra utföras med mindre lutning än 1:4,
synes, såsom stadsplaneutredningen framhållit, särskild bestämmelse om
anordnande av takbrygga på sådant tak ej vara erforderlig.
Beträffande föreskrifterna i 2 mom. fjärde punkten angående utförande
av skyddsräcke vid takfönster och lanterniner har landsorganisationen
m. fl. föreslagit, att räcket borde anbringas ej blott upptill och vid sidorna
utan även nedanför fönstret eller lanterninen. Detta förslag synes böra
genomföras, dock endast därest fönstrets eller lanterninens bredd överstiger
4 meter. För att undvika snöanhopning synes härvid lämpligt, att
skyddsräcket på nedre sidan består av en enda tvärslå som fästes i övre
delen av stöden för räcket. Höjden av räcket synes böra utgöra minst
75 centimeter. Såsom landsorganisationen m. fl. påyrkat torde räcke eller
annan skyddsanordning även böra finnas omkring s. k. ljusbrunn. I övrigt
torde de i denna punkt föreslagna bestämmelserna vara lämpliga.
I 3 mom. torde böra upptagas bestämmelser om rätt för byggnadsnämnden
att medgiva undantag från föreskrifterna i 1 och 2 morn., då särskilda
skäl därtill äro. Särskilt beträffande äldre byggnader synes det nödvändigt,
att dispens kan medgivas av byggnadsnämnden i viss utsträckning. Byggnadsnämnden
i Malmö har sålunda exempelvis påvisat, att anbringandet av
föreskrivna nockräcken och andra skyddsanordningar på vissa äldre byggnader,
där taket utförts av tegel på läkt utan underpanel och papp, kan
vara förenat med alltför stora kostnader och andra svårigheter. I dylika
fall bör dispens kunna medgivas. Såsom villkor för eftergift från de föreslagna
säkerhetsbestämmelserna bör byggnadsnämnden emellertid uppställa,
att andra lämpliga skyddsanordningar utföras. Nockräcke kan sålunda
stundom ersättas med krokar för fästande av säkerhetslina. I vissa fall.
t. ex. för de angivna byggnaderna i Malmö, torde det vara ändamålsenligt,
att nockräcket fastsättes lodrätt över nocken i stället för vid sidan av densamma.
De nya bestämmelserna torde böra träda i kraft den 1 juli 1944. I byggnadsordning
eller brandordning nämnda dag intagna föreskrifter, som innefatta
avsteg från de nya bestämmelserna, böra därvid upphöra att gälla.
Andra lagutskottets utlåtande nr 35. 11
Uttrycklig föreskrift därom synes, såsom Överståthållarämbetet förordat, böra
meddelas.
I fråga örn redan uppförda byggnader har stadsplaneutredningen föreslagit
en tidsfrist å fem år för genomförandet. Förkortning av denna
tid till tre år har påyrkats av landsorganisationen m. fl. sammanslutningar,
medan Överståthållarämbetet och byggnadsnämnden i Stockholm däremot
förordat viss förlängning. Fastighetsägareförbundet har för sin del ansett,
att ikraftträdandet beträffande befintliga byggnader borde uppskjutas till
tidpunkt som Kungl. Majit ägde bestämma, sedan fritt liyresläge inträtt i
landet. Anledning torde visserligen finnas till antagande att en tidsfrist
av fem år skall vara tillräcklig för åtgärdernas genomförande. Skulle omständigheterna
omöjliggöra detta, lärer Kungl. Majit böra förordna om erforderligt
uppskov. Föreskrift härom har fördenskull upptagits.
Det av stadsplaneutredningen föreslagna övergångsstadgandet torde i
övrigt böra jämkas så att det omfattar jämväl byggnader, för vilka byggnadslov
beviljats före de nya bestämmelsernas ikraftträdande men som
ännu icke uppförts.»
I första momentet av 59 § i dess i propositionen föreslagna lydelse har Utskottet.
såsom ett första stycke upptagits en bestämmelse, att byggnad skall vara
försedd med erforderliga takluckor eller andra öppningar för uppstigning
på taket. Detta stadgande synes i ett remissyttrande ha tolkats så att luckor
eller öppningar skola finnas å samtliga byggnader. Meningen med stadgandet
är emellertid såsom stadsplaneutredningen och föredragande departementschefen
anfört, att öppningar skola finnas, örn och i den mån så prövas
erforderligt. Utskottet anser det lämpligt, att stadgandet omformuleras så
att den nu angivna innebörden därav otvetydigt framgår.
Andra momentet inledes med ett stadgande, att de i momentet upptagna
bestämmelserna skola gälla beträffande byggnader med däri angiven höjd,
där ej Konungen för viss stad annorlunda förordnar. Generell dispens torde
enligt vad i propositionen uttalas kunna medgivas såväl från samtliga föreskrifter
i momentet som från viss eller vissa av dem. Enligt utskottets förmenande
lärer hinder ej möta att dispensen må avse endast byggnader, för
vilka byggnadslov beviljats före kungörelsens ikraftträdande. En sådan begränsning
torde i vissa fall vara lämplig.
Beträffande de i andra momentet upptagna säkerhetsföreskrifterna ha förslag
till ändringar i skärpande riktning framställts i den i ämnet väckta
motionen. De väsentligaste av de föreslagna skärpningarna äro, att de i
första, andra och tredje punkterna angivna säkerhetsanordningarna skola
gälla tak som luta 1 : 5 eller mera, samt att en del tak under vissa angivna
förutsättningar skola förses med takbrygga av minst 30 centimeters bredd
utefter takets hela längd från gavel till gavel.
Enligt utskottets mening äro de i propositionen föreslagna föreskrifterna
12
Andra lagutskottets utlåtande nr 35.
ägnade att tillgodose kravet på att arbetare med iakttagande av normal aktsamhet
skyddas mot olycksfall vid arbete å tak. En skärpning av dessa
föreskrifter torde komma att medföra en ekonomisk belastning av fastighetsägarna,
som icke står i proportion till det ökade skydd, som därigenom
beredes. Utskottet anser sig därför icke böra förorda de av motionärerna
härutinnan föreslagna ändringarna.
I propositionen har uttalats, att tillämpningen av de föreslagna bestämmelserna,
vilka vore av byggnadsteknisk natur, syntes böra övervakas av de
myndigheter, som handhade byggnadskontrollen i allmänhet, närmast byggnadsnämnderna
och deras sakkunniga biträden. Motionärerna däremot anse,
att tillsynen — åtminstone såvitt fråga är om byggnader, för vilka byggnadslov
beviljats före den föreslagna kungörelsens ikraftträdande — bör utövas
av yrkesinspektionen.
Enligt 4 § byggnadsstadgan har byggnadsnämnden för närvarande att
övervaka samtliga i nämnda stadga och i övriga författningar givna bestämmelser
angående stadens byggnadsväsen. Ett undantag från denna regel
torde medföra betydande praktiska svårigheter och bör därför enligt utskottets
mening undvikas. Föredragande departementschefen har i propositionen
uttalat, att byggnadsnämnderna och deras biträden vid tillämpningen av
de föreslagna föreskrifterna böra söka samarbete med yrkesinspektionen
och dess tjänstemän samt att anvisning härom bör utfärdas av byggnadsstyrelsen
och på lämpligt sätt bringas till byggnadsnämndernas kännedom.
Därest ett sådant samarbete kommer till stånd, torde garantier vinnas för
att tillämpningen av förevarande bestämmelser sker med utgångspunkt från
att de äro tillkomna ur arbetarskyddssynpunkt. Av nu anförda skäl vill
utskottet förorda Kungl. Maj:ts förslag i nu förevarande hänseende.
I övrigt föranleder det genom propositionen framlagda förslaget icke
någon erinran från utskottets sida.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anmäla,
att riksdagen ej funnit skäl att i anslutning till det vid ifrågavarande
proposition fogade kungörelseförslaget göra andra
uttalanden än utskottet i förevarande utlåtande upptagit;
samt
B. att motionen II: 489 icke måtte föranleda till någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 5 maj 1944.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Andra lagutskottets utlåtande nr 35.
13
Vid ärendets behandling hava närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Wistrand, Roos, Hage, Söderkvist,
Hagman*, Näsström* och Wahlund;
från andra kammaren: fröken Hesselgren, herrar Pettersson i Hällbacken*,
Holm*, fru Johansson, herrar Larsson i Östersund, Håstad och Hedlund i Rådom*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av fröken Hesselgren.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1944:282 Skrivelse till Korkingen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till kungörelse örn ändrad lydelse av 59 § byggnadsstadgan den 20 november 1931 s. 1 i texten