Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående nya moratoriebestämmelser för värnpliktiga m. fl.

1944-05-11 · 22 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 20 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1944:37, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående nya moratoriebestämmelser för värnpliktiga m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 37.

1

Nr 37.

Ankom till riksdagens kansli den 12 maj 1944 kl. 10 fm.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående nya

moratoriebestämmelser för värnpliktiga m. fl.

Genom en den 3 mars 1944 dagtecknad proposition, nr 151, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit, under

åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll,

föreslagit riksdagen att antaga ett vid propositionen fogat förslag till lag om

upphävande av vissa lagar rörande utmätning, återtagande av avbetalningsgods

och anstånd med betalning av hyra m. m. ävensom samtycka till att förordnande

jämlikt 1 § moratorielagen meddelas i överensstämmelse med ett

vid propositionen fogat förslag till förordning angående tillämpning av moratorielagen

å värnpliktiga m. fl.

Författningsförslagen äro av följande lydelse:

1) Lag

om upphävande av vissa lagar rörande utmätning, återtagande av

avbetalningsgods och anstånd med betalning av hyra m. m.

Härigenom förordnas, att lagen den 14 oktober 1939 (nr 728) med särskilda

bestämmelser rörande utmätning hos vissa värnpliktiga m. m., lagen den 31

oktober 1939 (nr 782) örn inskränkning i rätten att återtaga avbetalningsgods

från vissa värnpliktiga m. m. och lagen den 19 april 1940 (nr 233) om anstånd

för vissa värnpliktiga med betalning av hyra m. m. skola upphöra att

gälla från och med den 1 juli 1944; dock att 1, 3 och 4 §§ lagen med särskilda

bestämmelser rörande utmätning hos vissa värnpliktiga m. m. alltjämt

skola tillämpas, om utmätning skett eller konkurs inträffat före den 1

juli 1944, samt att lagen om inskränkning i rätten att återtaga avbetalningsgods

från vissa värnpliktiga m. m. fortfarande skall gälla, där säljaren före

sistnämnda dag hos laga myndighet gjort sin rätt enligt avtalet gällande.

2) Förordning

angående tillämpning av moratorielagen å värnpliktiga lii. il.

Med stöd av moratorielagen den 3 maj 1940 (nr 300) förordnas som följer.

Allmänna bestämmelser.

1 §•

Med värnpliktig avses i denna förordning värnpliktig som icke är fast anställd

vid krigsmakten.

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 9 sami. 2 avd. Nr 37.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 37.

Förordningen äger ej tillämpning å värnpliktig, som är elev vid krigsskolan

eller undergår utbildning för vinnande av fast anställning på aktiv

stat vid marinen eller flygvapnet.

2 §.

Vad om värnpliktig stadgas i denna förordning skall äga motsvarande tilllämpning

i fråga om

l:o) civilmilitär personal på aktiv stat eller över stat, vars tjänstgöringsskyldighet

i fredstid är begränsad till viss del av året;

2:o) personal, som lönlös kvarstår i regemente (kår), i flottan, i kustartilleriet

eller i flygvapnet;

3:o) personal som frivilligt överförts till övergångsstat, så ock personal på

reservstat eller i reserven med undantag av reserven tillhörande, från aktiv

stat pensionsavgången personal;

4:o) väg- och vattenbyggnadskårens personal;

5:o) icke värnpliktig personal vid sjövärnskåren.

Om hyra och bostadsrätt.

3 §■

Värnpliktig må ej på grund av underlåtenhet att erlägga hyra, som förfaller

under tid då han fullgör militärtjänstgöring, uppsägas till avflyttning från

lägenhet som han förhyr, sa länge han sist å andra söckendagen av varje

kalendermånad erlägger den på samma månad belöpande hyran.

Vad nu sagts skall gälla jämväl elter det den värnpliktige hempermitterats

eller hemförlovats intill dess han varit fri från tjänstgöring under ett år

i följd.

4 §■

Ändå att den värnpliktige icke erlägger hyran såsom i 3 § sägs, må han ej

på grund av dröjsmålet skiljas från lägenheten, såframt det föranletts av att

familjebidrag eller hemortslön, som han med anledning av tjänstgöringen

kunde påräkna, ej hunnit utbetalas.

5 §•

Har värnpliktig, som fullgör eller fullgjort militärtjänstgöring, genom dröjsmål

med betalning av hyra, som förfallit före tjänstgöringens början eller

därefter innan han efter hempermittering eller hemförlovning varit fri från

tjänstgöring under tre månader i följd, förverkat hyresrätten till av honom

förhyrd lägenhet, och har hyresvärden med anledning därav uppsagt avtalet,

må den värnpliktige likväl ej på grund av dröjsmålet skiljas från lägenheten,

där senast å tjugufjärde söckendagen från uppsägningen rättelse sker enligt

vad i 3 kap. 34 § första stycket lagen om nyttjanderätt till fast egendom sägs.

Vad nu sagts skall ej gälla, där beslut om vräkning meddelats före militärtjänstgöringens

början.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 37.

3

I avvaktan att den värnpliktige visar sig hava fullgjort vad enligt första

stycket erfordras för hyresrättens återvinnande må beslut om vräkning icke

meddelas förrän tjugusex söckendagar förflutit efter uppsägningen.

Vad i denna paragraf är stadgat skall ej gälla, där av hyrestiden återstod

mindre än en månad när hyresrätten förverkades.

6 §.

Innehar värnpliktig lägenhet med bostadsrätt, må han ej uppsägas till avflyttning

på grund av dröjsmål med betalning till bostadsrättsföreningen, såframt

dröjsmålet föranletts av förhållande som i 4 § sägs.

Har värnpliktig, som fullgör eller fullgjort militärtjänstgöring, genom dröjsmål

med betalning till bostadsrättsförening, som skolat fullgöras före tjänstgöringens

början eller därefter innan han efter hempermittering eller hemförlovning

varit fri från tjänstgöring under tre månader i följd, förverkat nyttjanderätten

till av honom under bostadsrätt innehavd lägenhet, och har föreningen

med anledning därav uppsagt den värnpliktige till avflyttning, må

han likväl ej på grund av dröjsmålet skiljas från lägenheten, där senast å

tolvte söckendagen från uppsägningen rättelse sker genom att betalningsskyldigheten

fullgöres. Vad nu sagts skall ej gälla, där beslut om vräkning

meddelats före militärtjänstgöringens början.

I avvaktan att den värnpliktige visar sig hava fullgjort vad enligt andra

stycket erfordras för nyttjanderättens återvinnande må beslut om vräkning

icke meddelas förrän fjorton söckendagar förflutit efter uppsägningen.

7 §.„

Vad i 3—6 §§ stadgas skall äga motsvarande tillämpning, där lägenheten

med hyres- eller bostadsrätt innehaves av den värnpliktige och hans hustru

eller eljest av den värnpliktige gemensamt med annan.

Om avbetalningsköp.

8 §.

Har värnpliktig förvärvat egendom genom avbetalningsköp, och kan det

antagas att svårigheter att fullgöra köpet åsamkats honom genom militärtjänstgöring,

äge säljaren ej på grund av dröjsmål med betalning av post,

som förfallit under tjänstgöringen eller därefter, taga godset åter eller göra

annan i avtalet stadgad särskild påföljd gällande, med mindre dröjsmålet

överstiger tre månader.

Utestår förfallen post ogulden vid tjänstgöringens början, må säljaren ej

heller taga godset åter eller göra annan särskild påföljd gällande, såframt

den värnpliktige erlägger sådan post eller, om flera förfallna poster utestodo

oguldna, den först förfallna inom tre månader från tjänstgöringens början

samt erlägger varje senare post inom den tid från förfallodagen som svarar

häremot.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 37.

Med avbetalningsköp förstås i denna förordning avtal som avses i 1 § lagen

om avbetalningsköp, oavsett om avbetalningspriset överstiger tretusen kronor.

9 §■

Finnes i fall, som avses i 8 §, godset oundgängligen erforderligt för den

värnpliktige, hans make eller oförsörjda barn eller adoptivbarn, elier återstår

ej mer än en tredjedel av köpeskillingen ogulden, må säljaren ej taga godset

åter eller göra annan i avtalet stadgad särskild påföljd gällande, såframt

den värnpliktige erlägger den förfallna posten eller, om flera poster förfallit

till betalning, den först förfallna innan han efter hempermittering eller hemförlovning

varit fri från tjänstgöring under tre månader i följd samt erlägger

varje senare post inom den tid från förfallodagen som svarar häremot.

10 §.

Vad i 8 och 9 §§ är stadgat skall ej tillämpas, om säljaren före tjänstgöringens

början hos laga myndighet gjort sin rätt enligt avtalet gällande

eller om säljarens säkerhet äventyras.

11 §•

Är den värnpliktige gift och leva ej makarna åtskilda på grund av söndring,

skola bestämmelserna i 8—10 §§ äga motsvarande tillämpning, om den

värnpliktiges hustru före eller efter äktenskapets ingående inköpt godset och

detta är avsett för makarnas gemensamma bruk eller för deras oförsörjda

barns eller adoptivbarns behov.

12 §.

Klagan över handräckning för återtagande av avbetalningsgods som avses

i denna förordning må förutom av den som eljest är befogad därtill föras av

köparens make eller av annan som har egendomen i sin vård.

Om utmätning och konkurs.

13 §.

Företages utmätning hos värnpliktig medan han fullgör militärtjänstgöring

eller innan han efter hempermittering eller hemförlovning varit fri från tjänstgöring

under tre månader i följd, skola från utmätningen undantagas, utom

nödiga gång- och sängkläder samt förråd och penningar i den utsträckning

som i 65 § utsökningslagen stadgas, dels lösören för gäldenärens, hans makes

och oförsörjda barns eller adoptivbarns personliga bruk, för så vitt värdet

därav icke överstiger vad som med hänsyn till deras behov och omständigheterna

i övrigt kan anses skäligt, dels ock arbetsredskap till ett värde av

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 37.

5

högst ettusen kronor. Lös pant må ej på grund av vad nu sagts undantagas

från utmätning för den gäld, varför pantsättningen skett.

Vad i första stycket stadgas med avseende å undantag från utmätning skall

under tid som där sägs äga motsvarande tillämpning, om den värnpliktige

försättes i konkurs.

14 §.

Har egendom tagits i mät hos den värnpliktige å tid som i 13 § sägs, och

kan det antagas att hans betalningssvårigheter föranletls av tjänstgöringen,

må med försäljning av den utmätta egendomen anstå under tre månader utöver

den tid som för varje särskilt fall stadgas i 162, 163 och 165 §§ utsökningslagen.

Finnes med hänsyn till tjänstgöringstidens längd ytterligare uppskov

påkallat, må med försäljningen anstå till dess den värnpliktige efter

hempermittering eller hemförlovning varit fri från tjänstgöring under tre

månader i följd.

Erfordras egendomen i den värnpliktiges näring för att bereda nödig bärgning

åt honom, hans make och oförsörjda barn eller adoptivbarn eiler är den

erforderlig för att bereda dem nödig bostad, må anstånd äga rum intill dess

den värnpliktige under nio månader i följd varit fri från tjänstgöring.

Vad i denna paragraf stadgas skall ej tillämpas, om borgenärens rätt till

betalning äventyras.

15 §.

Är den värnpliktige gift och leva ej makarna åtskilda på grund av söndring,

skola bestämmelserna i 13 och 14 §§ äga motsvarande tillämpning, örn utmätning

sker hos den värnpliktiges hustru eller hon försättes i konkurs.

16 §.

Klagan över utmätning som avses i denna förordning eller över beslut i anledning

av sådan utmätning må förutom av den som eljest är befogad därtill

föras av gäldenärens make eller av annan som har egendomen i sin vård.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1944 och gäller tills vidare.

Stadgandena i 5 § samt 6 § andra och tredje styckena skola ej tillämpas,

där beslut om vräkning meddelats före denna förordnings ikraftträdande.

Vad i 8—11 §§ är stadgat skall ej gälla, där säljaren före förordningens

ikraftträdande hos laga myndighet gjort sin rätt enligt avtalet gällande.

Bestämmelserna i 13 § skola ej tillämpas, där utmätning skett eller konkurs

inträffat före förordningens ikraftträdande.

Vad i 14 och 16 §§ stadgas skall gälla, ändock att utmätningen skett före

förordningens ikraftträdande.

Beträffande de skäl som anförts till stöd för förslagen får utskottet, i den

mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 37.

De genom propositionen framlagda förslagen lia utarbetats på grundval av

ett av tillkallade sakkunniga — militära moratorieutredningen — den 30 oktober

1943 avlämnat betänkande nied förslag bl. a. till militär moratorielag

(SOU 1943: 42).

Över betänkandet ha efter remiss yttranden avgivits av chefen för försvarsstaben,

chefen för armén, som i ärendet samrått med centrala värnpliktsbyrån,

försvarsväsendets personalvårdsnämnd, kommerskollegium,

statskontoret, riksräkenskapsverket, socialstyrelsen, arbetsmarknadskommissionen,

Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Kronobergs,

Blekinge, Kristianstads, Älvsborgs, Örebro, Gävleborgs, Västernorrlands

och Norrbottens län, överexekutor i Göteborg, Malmö och Norrköping,

svenska exekutionsmännens riksförbund, Sveriges fastighetsägareförbund,

hyresgästernas riksförbund, svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas

förbund, Sveriges köpmannaförbund, landsorganisationen i

Sverige, de anställdas centralorganisation, föreningen Sveriges stadsfogdar,

föreningen Sveriges landsfiskaler, centralstyrelsen för de svenska reservofficersförbunden

och svenska reservunderofficersförbundet. Kommerskollegium

har därvid överlämnat yttranden av Stockholms och Göteborgs handelskammare,

Skånes handelskammare, Sveriges industriförbund, Sveriges

hantverks- och småindustriorganisation, svenska cykelfabrikant- och grossistföreningen

samt Stockholms automobilhandlareförening. Överståthållarämbetet

har bifogat yttranden av kanslidirektören vid första kansliavdelningen,

skattedirektören, förste stadsfogden och uppbördsintendenten i

Stockholm ävensom familjebidragsnämnden därstädes. Vid de yttranden

som avgivits av länsstyrelserna i Uppsala, Kronobergs, Blekinge och Örebro

län lia fogats utlåtanden av vederbörande länsavdelning av föreningen Sveriges

landsfiskaler. Vidare har länsstyrelsen i Uppsala län överlämnat yttrande

av stadsfogden i Uppsala, länsstyrelsen i Kronobergs län yttranden

av landsfiskalerna i Lenhovda, Markaryds och Alvesta distrikt, länsstyrelsen

i Blekinge län yttranden av magistraten och stadsfogden i Karlskrona,

länsstyrelsen i Kristianstads län yttranden av familjebidragsnämnderna i Kristianstad

och Ängelholm samt Gråmanstorps och Borrby kommuner samt

länsstyrelsen i Örebro län yttranden av magistraten i Örebro m. fl.

Gällande bestämmelser.

Rörande erläggande av hyra stadgas i lagen örn nyttjanderätt till fast

egendom, att om avtal ej träffats örn tiden för erläggande av hyra som skall

utgå i penningar, hyran skall betalas, där den beräknas för helt, halvt eller

fjärdedels år, senast å sista söckendagen före början av vart fjärdedels år

och eljest senast å sista söckendagen före början av den tid, för vilken hyran

beräknas. Beträffande lägenhet, som omfattar högst fyra rum, kök

däri inbegripet, och helt eller delvis är uthyrd till bostad, skall dock såsom

förfallodag för den på varje kalendermånad belöpande hyran gälla sista

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 37.

7

söckendagen i nästföregående månad. Dröjer hyresgäst med erläggande av

hyra, som utgår i penningar, utöver två söckendagar efter förfallodagen, är

hyresrätten förverkad och hyresvärden berättigad uppsäga avtalet. Sker

rättelse innan uppsägning skett, må hyresvärden dock ej åberopa dröjsmålet

med betalningen såsom grund för hyresgästens skiljande från lägenheten.

Motsvarande gäller om hyresgästen senast å tolvte söckendagen efter

det uppsägning skett erlägger hyran jämte vissa kostnader.

Enligt 1 § lagen den 19 april 1940 om anstånd för vissa värnpliktiga med

betalning av hyra m. m. må värnpliktig, som inkallats till tjänstgöring jämlikt

§ 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2 värnpliktslagen, ej i något fall uppsägas

till avflyttning från lägenhet, som han förhyr, på grund av underlåtenhet att

erlägga hyra, som förfaller under tiden för tjänstgöringen eller inom ett år

efter dess slut, så länge han sist å andra söckendagen av varje kalendermånad

erlägger den på samma månad belöpande hyran. I 2 § stadgas att, oaktat

värnpliktig icke erlägger hyran så som i 1 § sägs, han ej må på grund av

dröjsmålet skiljas från lägenheten, såframt det föranletts av att bostadseller

näringsbidrag, som han med anledning av tjänstgöringen kunde påräkna,

ej hunnit utbetalas. Vad sålunda stadgas skall jämlikt 4 § äga motsvarande

tillämpning, om värnpliktig innehar lägenhet med bostadsrätt. Enligt 3 §

äger den värnpliktige, därest tjänstgöringen medför en så väsentlig förändring

i hans ekonomiska förhållanden, att det ej skäligen kan fordras, att han

skall fullgöra hyresavtalet under hela den avtalade tiden, uppsäga avtalet

att upphöra å den fardag som inträffar näst efter tre månader från uppsägningen.

I 5 § föreskrives, att om lägenhet med hyres- eller bostadsrätt

innehaves av makar, vad i 1—4 §§ stadgas skall gälla, om mannen inkallats

till tjänstgöring, dock att vid tillämpning av 3 § hänsyn skall tagas till båda

makarnas ekonomiska förhållanden. Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande

tillämpning, där eljest lägenhet med hyres- eller bostadsrätt innehaves

av två eller flera personer och någon av dem inkallats till tjänstgöring.

Bestämmelser om avbetalningsköp äro meddelade i lag den 11 juni

1915. Med avbetalningsköp förstås i denna lag avtal, varigenom lösöre säljes

mot betalning i särskilda poster, av vilka en eller flera skola erläggas

efter det godset utgivits till köparen, och under villkor tillika att säljaren

skall äga rätt att återtaga godset, örn köparen åsidosätter vad honom åligger,

eller att äganderätten till godset skall förbliva hos säljaren intill dess

betalningen eller viss del därav blivit erlagd. Har avtalet betecknats såsom

hyresavtal eller betalningen såsom vederlag för godsets bruk och nyttjande,

skall utan hinder därav avtalet anses såsom avbetalningsköp, såframt det

finnes vara åsyftat, att den som fått godset till sig utgivet skall bliva ägare

därav. Lagen äger emellertid icke tillämpning, om sammanlagda beloppet av

de poster, som köparen enligt avtalet har att erlägga (avbetalningspriset)

överstiger 3 000 kronor.

Lagen innehåller åtskilliga regler, vilka avse att bereda köparen skydd

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 37.

mot alltför stränga bestämmelser i avtalet om påföljd av kontraktsbrott. Sålunda

stadgas, bland annat, att om köparen underlåter att fullgöra sin betalningsskyldighet,

säljaren ej äger att på grund därav taga godset åter, utkräva

post som eljest ej vore förfallen eller göra annan i avtalet stadgad särskild

påföljd gällande, med mindre någon post utestår ogulden minst fjorton dagar

utöver förfallodagen och denna post antingen uppgår till minst en tiondel

av avbetalningspriset eller tillsammans med annan ogulden förut förfallen

post utgör minst en tjugondei därav. Där köparen i annat avseende

än nu sagts åsidosätter vad honom åligger, må särskild påföljd som för sådan

händelse kan vara avtalad icke vinna tillämpning, för så vitt sådant med

hänsyn till de föreliggande omständigheterna skulle vara uppenbart obilligt.

Å andra sidan innehåller lagen vissa bestämmelser, som avse att underlätta

återtagande av egendom, som sålts genom avbetalningsköp. I detta hänseende

stadgas, att därest skriftlig handling upprättats om avbetalningsköp,

säljaren äger att hos utmätningsmannen i orten söka handräckning för

godsets återtagande. Handräckning må dock ej beviljas, med mindre utmätningsmannen

finner uppenbart, att med betalningen föreligger dröjsmål,

som berättigar till godsets återtagande.

Genom lagen den 31 oktober 1939 om inskränkning i rätten att återtaga

avbetalningsgods från vissa värnpliktiga m. m. har stadgats, att om värnpliktig,

som genom avtal, varå lagen om avbetalningsköp är tillämplig, förvärvat

arbetsredskap eller lösöre, avsett till personligt bruk för honom, hans

hustru eller oförsörjda barn eller adoptivbarn, blivit inkallad till tjänstgöring

jämlikt § 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2 värnpliktslagen, säljaren icke

äger på grund av dröjsmål med betalning av förfallen post, vilket uppenbarligen

föranletts av tjänstgöringen, taga godset åter eller göra annan i avtalet

stadgad särskild påföljd gällande, med mindre dröjsmålet överstiger

tre månader eller, om godset finnes oundgängligen erforderligt för köparen

eller sådan anhörig till honom som nyss sagts, ett år. Vad sålunda stadgats

skall icke äga tillämpning, om säljarens säkerhet äventyras. Klagan över

handräckning för återtagande av egendom som avses i lagen må föras jämväl

av den värnpliktiges hustru eller av annan som har egendomen i sin

vård.

Enligt 65 § utsökningslagen skola från utmätning undantagas dels

nödiga gang- och sängkläder för gäldenären, hans make och oförsörjda barn

eller adoptivbarn dels ock nödiga arbetsredskap eller andra nödiga lösören

till ett värde av högst 500 kronor, eller, där gäldenären icke är familjeförsörjare

och ej heller har eget hushåll, högst 200 kronor. Saknas utväg till nödtorftigt

uppehälle, skall från utmätning undantagas av förråd, som finnes

i huset, vad som erfordras till underhåll för en månad eller, där tillräckligt

förråd ej finnes, av penningar, som gäldenären innehar eller äger innestående

i bank eller annan penninginrättning, så mycket som erfordras för anskaffande

av det felande. Lös pant må ej undantagas från utmätning för den

gäld varför pantsättningen skett.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 37.

9

Försäljning av utmätt egendom skall enligt 162, 163 och 165 §§ utsökningslagen

i regel vara verkställd inom viss tid, som för olika fall bestämts till en,

två, tre eller fyra månader.

I 1 § lagen den 14 oktober 1939 med särskilda bestämmelser rörande utmätning

hos vissa värnpliktiga m. m. stadgas, att örn utmätning företages

hos den, som inkallats till tjänstgöring jämlikt § 28 mom. 1 eller § 36 mom.

2 värnpliktslagen, under tiden för sådan tjänstgöring eller ock därefter

inom lika lång tid som tjänstgöringen omfattat, dock högst tre månader

från dess slut, skola från utmätningen undantagas, utom nödiga gång- och

sängkläder samt förråd och penningar i den utsträckning som 65 § utsökningslagen

stadgar, dels lösören för gäldenärens, hans makes och oförsörjda

barns eller adoptivbarns personliga bruk, för så vitt värdet därav icke överstiger

vad som med hänsyn till deras behov och omständigheterna i övrigt

kan anses skäligt, dels ock arbetsredskap till ett värde av högst femhundra

kronor. Lös pant må ej på grund av vad nu sagts undantagas från utmätning

för den gäld, varför pantsättningen skett. Enligt 2 § må, om egendom tagits

i mät hos den som fullgör eller fullgjort tjänstgöring, varom i 1 § sägs, och

det finnes, att gäldenärens betalningssvårigheter uppenbarligen äro föranledda

av tjänstgöringen, med försäljning av den utmätta egendomen anstå under

högst tre månader utöver den tid, som för varje särskilt fall stadgas i 162, 163

och 165 §§ utsökningslagen, såframt det prövas kunna ske utan att borgenärens

rätt till betalning äventyras. Erfordras egendomen i gäldenärens näring

för att bereda nödig bärgning åt gäldenären, hans make och oförsörjda

barn eller adoptivbarn eller är den erforderlig för att bereda dem nödig bostad,

må ytterligare uppskov med försäljningen äga rum under högst sex

månader, örn borgenärens rätt till betalning ej därigenom äventyras. Vad i

1 § är stadgat örn undantag från utmätning skall enligt 3 § under tid som i

1 § sägs äga motsvarande tillämpning, om gäldenären försättes i konkurs.

Klagan över utmätning, som avses i lagen eller över beslut i anledning av

sådan utmätning må enligt 4 §, förutom av den som eljest är befogad därtill,

föras av gäldenärens make eller av annan som har egendomen i sin vård.

De i förenämnda lagar åberopade bestämmelserna i § 28 mom. 1 och § 36

mom. 2 värnpliktslagen avse värnpliktslagen den 30 juni 1936, vilken numera

ersatts av värnpliktslagen den 30 december 1941. Enligt övergångsbestämmelserna

till sistnämnda lag gäller, att där i lag eller särskild författning förekommer

hänvisning till lagrum, som ersatts genom bestämmelse i nya lagen,

hänvisningen skall gälla sådan bestämmelse. Den särskilda lagstiftningen för

värnpliktiga rörande utmätning, avbetalningsköp och hyra gäller i följd

härav värnpliktiga, som enligt 28 § 1 mom. i 1941 års värnpliktslag inkallats

till tjänstgöring, »då rikets försvar eller dess säkerhet eljest det kräver». Under

nu rådande förhållanden inkallas samtliga värnpliktiga med stöd av sistnämnda

bestämmelse. I följd härav har ifrågavarande lagstiftning ansetts

äga tillämpning jämväl å värnpliktiga, vilka fullgöra sådan tjänstgöring

som även i fredstid skulle lia ålegat dem.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 37.

Efter tillkomsten av förenämnda lagar har utfärdats moratorielagen den

3 maj 1940 (nr 300). Enligt 1 § i denna lag äger Konungen, därest Sverige

befinner sig i krig eller krigsfara eller här eljest råda utomordentliga, av

krig föranledda förhållanden, och riksdagen ej är samlad, efter hörande av

fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret, meddela förordnande, för

viss tid eller tills vidare, örn anstånd med betalning av gäld, om särskilda

inskränkningar i borgenärers rätt att utsöka sin fordran, att söka att gäldenär

egendom avträdes till konkurs och att i övrigt göra gällande rättsliga

verkningar av dröjsmål i avseende å betalningen, om uppskov med försäljning

av utmätt eller konkursbo tillhörig egendom, eller örn förbud för borgenär

att genom försäljning eller annorledes skaffa sig betalning ur lös pant.

Prövas under tid, då riksdagen är samlad, förhållanden vara för handen,

som nu sagts, äger Konungen med riksdagens samtycke meddela sådant förordnande.

Med stöd av moratorielagen har utfärdats förordningen den 14 juni 19A0

(nr 504) om inskränkning i rätten att återtaga avbetalningsgods m. m. I 1 §

denna förordning stadgas, att om dröjsmål med betalningen för egendom,

som förvärvats genom avbetalningsköp, uppenbarligen föranletts av betalningssvårigheter,

som åsamkats köparen genom rådande utomordentliga förhållanden,

säljaren icke äger på grund av dröjsmålet taga godset åter, utan

så är att köparen ådagalagt likgiltighet för sina skyldigheter eller säljarens

säkerhet eljest äventyras eller ock säljaren medgiver sådana villkor för återtagandet

att köparen får anses skäligen tillgodosedd. Med avbetalningsköp

förstås i förordningen avtal, som avses i 1 § lagen örn avbetalningsköp, oavsett

örn avbetalningspriset överstiger tretusen kronor. Enligt 2 § må, örn egendom

som avses i 1 § tagits i mät hos köparen och dennes betalningssvårigheter

uppenbarligen äro föranledda av rådande utomordentliga förhållanden,

med försäljning av egendomen anstå efter vad som finnes skäligt.

Moratoriebestämmelserna oell de olika personalkategorierna.

Föredragande departementschefen, statsrådet Bergquist, har i denna del anfört

följande:

De bestämmelser av moratoriekaraktär, som för närvarande gälla och om

vilkas bibehållande i huvudsak någon meningsskiljaktighet ej torde råda, äro,

såsom av redogörelsen framgår, tillämpliga endast å värnpliktiga som inkallas

lill tjänstgöring enligt 28 § 1 mom. värnpliklslagen. Uppenbarligen har det vid

bestämmelsernas tillkomst icke varit avsett att de skulle gälla för värnpliktiga,

vilka fullgjorde sådan tjänstgöring som även i fredstid skulle lia ålegat

dem. Då så ändock till följd av formen för inkallelsen blivit fallet, torde

det vara förenat med vissa svårigheter att nu genomföra någon ändring i detta

avseende. De värnpliktiga, vilka genom en dylik ändring skulle gå miste om

de förmåner som tillkommit äldre årgångar, skulle med visst fog kunna anse

sig missgynnade i förhållande till dessa. Beaktas bör jämväl, att de värnpliktiga

med hänsyn till rådande läge i allmänhet ålägges en betydande extra

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 37.

II

tjänstgöring utöver den ordinarie utbildningstiden, varigenom deras ekonomiska

förhållanden kunna komma att påverkas under en längre tidsperiod

än som på förhand kunnat beräknas. Alla värnpliktigas tjänstgöring har också

genomgående fått en prägel av vakthållning och säkerhetstjänst i ett farofyllt

läge. Jag delar fördenskull militära moratorieutredningens uppfattning,

att under nu rådande beredskapstillstånd värnpliktiga, vilka fullgöra sådan

tjänstgöring som även i fredstid skulle ha ålegat dem, böra i allo likställas

med andra värnpliktiga i de hänseenden varom här är fråga. Militära moratorieutredningen

har föreslagit att undantag borde göras för värnpliktiga, vilka

undergå utbildning för vinnande av fast anställning vid krigsmakten. Det

torde emellertid icke vara lämpligt att skilja mellan reservofficersaspiranter

och värnpliktiga som tvångsvis uttagas för utbildning till officer. I fråga om

armén torde icke heller låta sig göra att draga en gräns mellan reservofficersaspiranter

och övriga officersaspiranter förrän de senare blivit elever vid

krigsskolan. Nämnda undantag torde alltså böra begränsas till elever vid

krigsskolan och dem som undergå utbildning för vinnande av fast anställning

på aktiv stat vid marinen eller flygvapnet.

Ehuru moratorielagstiftningen sålunda under rådande beredskapstillstånd

synes böra omfatta alla värnpliktiga, med nyssnämnda undantag, möta betänkligheter

mot att utsträcka dess tillämplighet även till fredsförhållanden.

Såsom moratorieutredningen framhållit och i vissa yttranden betonats ha

moratoriebestämmelserna framvuxit ur och motiverats av de exceptionella

förhållanden som beredskapstillståndet kunde väntas medföra. För ett bibehållande

av bestämmelserna efter en återgång till normala förhållanden måste

uppenbarligen krävas mycket starka skäl. Detta gäller helt naturligt i särskild

grad de moratoriebestämmelser rörande hyra, avbetalningsköp och utmätning

som utredningen föreslagit och som — till skillnad från bestämmelserna örn

anstånd med indrivning av utskylder — ingripa i civila rättsförhållanden enskilda

emellan. Någon avgörande betydelse i detta sammanhang bör måhända

icke tillmätas den omständigheten att tidpunkten för fredstjänstgöringens början

och slut i regel kan på förhand beräknas. Ett vägande skäl mot en utsträckning

av bestämmelsernas tillämplighet till fredsförhåilanden är däremot

att, såsom även utredningen själv framhållit, fredstjänstgöringen — åtminstone

i den mån den infaller i nära anslutning till inskrivningen — i allmänhet icke

medför samma ekonomiska svårigheter som beredskapstjänstgöringen, emedan

den värnpliktige endast undantagsvis bildat familj och i många fall ej heller

erhållit anställning av stadigvarande natur. Jag vill för övrigt framhålla, att

de undantag, som moratorieutredningen i nu förevarande avseenden föreslagit

i fråga om lagstiftningens tillämplighet under den värnpliktiges första tjänstgöring

i fredstid, torde medföra, att moratoriebestämmelserna endast i ytterst

ringa utsträckning komme att vinna tillämpning. För dessa fåtaliga fall synes

det knappast berättigat att upprätthålla en särlagstiftning. Uppmärksammas

bör att andra omständigheter än värnpliktstjänstgöring, såsom sjukdom, arbetslöshet

o. d., kunna åsamka en gäldenär ekonomiska svårigheter av oförvållad

art. Frågan torde därför böra ses i ett större sammanhang. Såvitt angår

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 37.

skyldighet att erlägga hyra och betalning för gods som inköpts på avbetalning

ävensom gäldenärs rättigheter, då utmätning sker hos honom, synes mig därför

en för fredsförliållanden avsedd moratorielagstiftning icke nu böra genomföras.

En närmare utredning torde böra verkställas av frågan, vilken betydelse

med avseende å indrivning av fordringar o. d. som överhuvud taget bör

tillmätas omständigheter av opåräknad natur, vilka inverka ogynnsamt på en

persons ekonomi och betalningsförmåga.

Vad härefter angår frågan, i vad mån de militära moratoriebestämmelserna

böra vara tillämpliga å annan personal än värnpliktiga som inkallats

med stöd av värnpliktslagen, har moratorieutredningen icke föreslagit någon

ändring beträffande de egentliga krigsfrivilliga, d. v. s. underåriga, överåriga,

frikallade och kvinnor vilka anställts för fullgörande av militär tjänstgöring.

Jag delar utredningens uppfattning i denna fråga. Såsom utredningen framhållit

och i åtskilliga yttranden påpekats måste det antagas, att tjänstgöringen

som krigsfrivillig i regel ej medför någon minskning av de inkomster som den

krigsfrivillige haft att räkna med å den civila arbetsmarknaden. Anledning

torde därför saknas att utsträcka moratoriebestämmelsernas tillämplighet

till de krigsfrivilliga. I fråga om viss frivillig personal kunna andra synpunkter

göra sig gällande. Jag återkommer härtill i det följande.

Beträffande frågan, huruvida moratoriebes tämmelserna böra gälla för

frivilligt tjänstgörande värnpliktiga, torde i och för sig vissa skäl föreligga

att göra en skillnad mellan olika kategorier. Många frivilligt tjänstgörande

värnpliktiga torde, såsom framhållits i yttrandena, kunna jämställas med

de egentliga krigsfrivilliga med avseende å tjänstgöringens inverkan å deras

ekonomiska förhållanden. Arbetsmarknadskommissionen har av denna anledning

ifrågasatt att i fråga om moratoriebestämmelsernas tillämplighet

göra samma gränsdragning mellan olika kategorier av frivilligt tjänstgörande

värnpliktiga som skett i fråga örn rätten till hemortslön. Emellertid

torde en sådan gränsdragning på här ifrågavarande område vålla betydande

olägenhet vid tillämpningen med hänsyn till svårigheterna för en utomstående

att avgöra, om en värnpliktig tillhör den ena eller andra gruppen av

frivilligt tjänstgörande. Jag finner fördenskull anledning icke föreligga att

frångå utredningens förslag att lagstiftningen bör äga tillämpning å alla frivilligt

tjänstgörande värnpliktiga.

I enlighet med vad jag nu anfört böra således moratoriebestämmelserna

vara tillämpliga på envar värnpliktig som fullgör militärtjänstgöring, med

undantag av vissa värnpliktiga, vilka undergå utbildning för vinnande av

fast anställning vid krigsmakten.---Med anledning av vad statskon
toret

erinrat därom att vissa befattningshavare i statens tjänst under tjänstgöring

vid mobiliserad del av försvarsväsendet bibehållas vid i fredstid utgående

löneförmåner, vill jag anmärka, att, i den mån värnpliktig ej genom

inkallelsen försättes i försämrat ekonomiskt läge, de moratofiebestämmelser,

jag ämnar föreslå, i allmänhet icke kunna åberopas. Några särbestämmelser

för nyssnämnda befattningshavare torde icke böra meddelas.

Vidkommande annan personal än värnpliktiga har moratorieutredningen

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 37.

13

föreslagit, alt Kungl. Maj:t skulle äga förordna om lagstiftningens tillämplighet

å personal, som är anställd vid försvarsväsendet eller tillhör frivilliga

automobilkåren, sjövärnskåren eller svenska röda korsets frivilliga sjukvårdstrupper.

I åtskilliga yttranden har påyrkats, att den personal som sålunda avsåges

borde, åtminstone i viss omfattning, uttryckligen angivas i författningstexten.

Det torde icke heller möta några svårigheter att tillgodose dessa önskemål.

Moratorieutredningen har i sin motivering utförligt redogjort för sin

uppfattning om vilka personalkategorier lagstiftningen bör avse. I likhet med

utredningen finner jag gränsdragningen böra ske med ledning av synpunkten,

huruvida den personal varom fråga är kan anses såsom heltidsanställd vid

försvaret eller har sin huvudsakliga bärgning av civilt yrke. För den senare

av dessa två grupper kan uppenbarligen militärtjänstgöringen tänkas medföra

ekonomiska svårigheter av enahanda art som för värnpliktiga. Även örn vederbörande

redan i fredstid åtnjuter viss inkomst från försvarsmakten torde

lagstiftningen böra göras tillämplig. Någon erinran häremot torde icke kunna

göras i betraktande av att flertalet av de bestämmelser som ifrågasättas

äro beroende av att den inkallade åsamkas betalningssvårigheter genom

tjänstgöringen.

I enlighet med det anförda torde det vara tydligt, att personal på aktiv

stat, vilken såväl under fredsförhållanden som under beredskapstjänstgöring

är heltidsanställd vid försvaret, icke bör omfattas av moratoriebestämmelserna.

Undantag synes dock böra göras beträffande sådan personal på aktiv

stat, vars tjänstgöringsskyldighet i fredstid är inskränkt till viss del av året,

nämligen bataljonsläkare vid fältläkarkåren, bataljonsveterinärer vid fältveterinärkåren,

marinläkare av 2. graden, marinläkarstipendiater och flygläkare

av 2. graden. Med dessa bör jämställas motsvarande personal över

stat. Personal, som erhållit avsked från aktiv tjänst med tillstånd att lönlös

kvarstå i regemente (kår), i flottan, i kustartilleriet eller i flygvapnet, bör

likaledes omfattas av lagstiftningen, såsom ock föreslagits av utredningen.

Rörande personal på övergångs-, avgångs- och disponibilitetsstat har utredningen

icke gjort något uttalande. De synpunkter som i det föregående

angivits böra vara vägledande vid gränsdragningen synas mig närmast giva

vid handen, att dessa personalkategorier i allmänhet icke kunna göra anspråk

på att komma i åtnjutande av de förmåner moratoriebestämmelserna innebära.

Ett undantag synes dock böra göras för personal som frivilligt överförts

till övergångsstat. Såsom uttalats i flera yttranden synes det vidare rimligt,

att personalen på reservstat och i reserven, vilken personal under den förstärkta

försvarsberedskapen tyngts av inkallelser i större omfattning än de

värnpliktiga, inbegripes under moratorielagstiftningen. Härvid torde dock böra

undantagas personal, som med pension avgått från aktiv stat. Dylik personal

uppehåller i stor utsträckning särskilda för pensionerad personal avsedda

arvodesbefattningar inom försvarsväsendet. Vid sidan av personal i reserven

torde personalen i väg- och vattenbyggnadskåren, som är jämställd med reservpersonalen,

böra särskilt omnämnas.

Vad slutligen angår frågan, huruvida medlemmar av frivilliga för rikets

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 37.

försvar avsedda kårer eller föreningar böra omfattas av lagstiftningen, har

chefen för försvarsstaben anmärkt, att frivilliga automobilkåren från och

med den 1 januari innevarande år utgått ur organisationen. Chefen för försvarsstaben

har vidare anmärkt, att personalen i sjövärnskåren och svenska

röda korsets frivilliga sjukvårdstrupper utgjordes av antingen värnpliktiga

eller krigsfrivilliga. Något särskilt stadgande örn dessa organisationer borde

därför icke meddelas. I fråga om den frivilliga personalen vid sjövärnskåren,

som under rådande beredskapstillstånd varit inkallad lill tjänstgöring i relativt

stor omfattning, torde emellertid skäl tala för att den inbegripes under lagstiftningen.

Däremot torde tillräcklig anledning härtill saknas beträffande personalen

i svenska röda korsets frivilliga sjukvårdstrupper, liksom skäl icke

synas föreligga att, såsom i ett yttrande förordats, göra lagstiftningen tillämplig

beträffande medlemmar av Sveriges lottakårer eller föreningen svenska blå

stjärnan. Detsamma torde få anses vara fallet i fråga om en grupp frivillig

personal, som i viss mån intager en ställning, jämförlig med icke värnpliktiga

medlemmar av förenämnda frivilliga försvarsorganisationer. Jag åsyftar härvid

sådan personal som anställts i vissa uti vederbörliga sammansättningsplaner

(mobiliseringstabeller) upptagna befattningar och kan inkallas till

tjänstgöring, när behov därav anses föreligga. Icke heller synes mig anledning

finnas att i detta sammanhang upptaga frågan om bestämmelsernas utvidgning

att avse personal, som under militärtjänstgöring drabbats av kroppsskada,

medförande rätt till ersättning enligt därom meddelade bestämmelser.

Moratoriebestämmelserna torde böra erhålla formen av en med stöd av

moratorielagen den 3 maj 1940 utfärdad förordning.

Hyra och bostadsrätt.

Militära liioratorieiitredningen.

I förhållande till gällande rätt innebär moratorieutredningens förslag i fråga

om hyra och bostadsrätt icke annan ändring än en utvidgning av föreskriften

att den värnpliktige icke på grund av dröjsmål med hyresbetalning får skiljas

från lägenhet, som han förhyr, då dröjsmålet föranletts av att bostadseller

näringsbidrag icke hunnit utbetalas. Enligt förslaget skall ifrågavarande

regel gälla, då dröjsmålet med hyresbetalningen föranletts av att familjebidrag

eller hemortslön, som den värnpliktige kunnat påräkna, ej hunnit utbetalas.

Att jämväl andra former av familjebidrag än bostads- och näringsbidrag

medtagits i bestämmelsen har motiverats därmed att reglerna för fastställande

av familjebidrags belopp kunde medföra att den värnpliktige behövde

disponera familjepenning för hyresbetalning. Undantagsvis kunde det

motsvarande gälla om förväntat sjuk- eller begravningsbidrag och örn hemortslön.

För att bereda den värnpliktige ett ytterligare skydd mot vräkningshot

under hans militärtjänstgöring föreslås vidare en förlängning av den tid,

inom vilken hyresrätten kan återvinnas vid förverkande på grund av underlåten

hyresbetalning. Har hyresrätten förverkats under tjänstgöringen eller

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 37.

15

därefter, innan den värnpliktige efter hempermittering eller hemförlovning

varit fri från tjänstgöring under trettio dagar i följd, må den värnpliktige enligt

förslaget ej skiljas från lägenheten, därest senast å tjugufjärde söckendagen

från verkställd uppsägning rättelse sker enligt vad i 3 kap. 34 § lagen

om nyttjanderätt till fast egendom sägs. Beslut om vräkning av den värnpliktige

må i anledning härav icke meddelas förrän tjugusex söckendagar förflutit

från uppsägningen. Vad sålunda stadgats skall dock ej gälla, där av hyrestiden

återstod mindre än en månad när hyresrätten förverkades.

Departementschefen.

Vad moratorieutredningen föreslagit beträffande anstånd med erläggande

av hyra och avgift till bostadsrättsförening torde böra genomföras.

Även utredningens förslag att utsträcka respittiden för återvinnande av hyresrätt,

som förverkats på grund av underlåten hyresbetalning, synes mig böra

godtagas. Sin väsentliga betydelse torde bestämmelserna härom komma att

få för de personalkategorier, vilka icke äro berättigade till familjebidrag

eller hemortslön men för vilka moratoriebestämmelserna ansetts böra gälla.

Det torde få anses motiverat att dessa personalkategorier tillerkännes en anståndsrätt

som i. viss mån motsvarar den som bereus de värnpliktiga vid

dröjsmål med utbetalande av familjebidrag eller hemortslön. I fråga om värnpliktiga

som åtnjuta familjebidrag jämte hemortslön kan anmärkas, att

de, på sätt fastighetsägareförbundet framhållit, åtnjuta skydd mot vräkning

redan genom bestämmelsen, att de ej må skiljas från lägenheten på

grund av dröjsmål med erläggande av hyran, vilket föranletts av att familjebidrag

eller hemortslön, som kunnat påräknas med anledning av tjänstgöringen,

ej hunnit utbetalas. Häremot kan emellertid åberopas, att den värnpliktige

till följd av sin bortovaro från hemmet under tjänstgöringen har

svårare att ordna sina ekonomiska förhållanden och att det för den skull kan

vara skäligt att i förevarande hänseende bereda honom ett rådrum utöver

vad som följer av vanliga regler. Vad angår den tid efter tjänstgöringens

slut, under vilken den värnpliktige skall vara berättigad till en förlängd tid

för återvinning, synes mig skäligt, att denna förmån får åtnjutas under tre

månader från tjänstgöringens slut. För att den förlängda återvinningstiden

skall få åtnjutas fordras enligt moratorieutredningens förslag, att tidpunkten

för hyresrättens förverkande infallit efter militärtjänstgöringens början.

Det torde emellertid böra beredas möjlighet för den värnpliktige att återvinna

hyresrätten, även örn den förverkats före militärtjänstgöringens början,

därest ej beslut om vräkning redan meddelats. På grund härav bör bestämmelsen

omarbetas. Med anledning av vad landsorganisationen anmärkt

rörande återvinningsfristens längd vill jag framhålla, att bestämmelsen örn

en respittid av tjugufyra söckendagar från det uppsägning skett, jämförd med

den allmänna hvreslagens föreskrifter, innebär alf vederbörande får anstånd

med hyrans betalning minst en månad.

I fråga örn bostadsrätt har moratorieutredningen icke föreslagit någon

motsvarighet till regeln örn återvinning av hyresrätt. Enligt lagen den 25

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 37.

april 1930 örn bostadsrättsföreningar gäller, alt bostadsrättsförening är berättigad

uppsäga bostadsrättshavaren till avflyttning från den av honom under

bostadsrätt innehavda lägenheten om han dröjer med erläggande av vissa

avgifter till föreningen fjorton dagar eller den längre tid, som må vara bestämd

i stadgarna, från det föreningen efter förfallodagen skriftligen anmodat

honom att fullgöra sin betalningsskyldighet. Sker uppsägning, är bostadsrättshavaren

skyldig att genast avflytta, och vräkning kan äga rum

i vanlig ordning. Då värnpliktig, som innehar lägenhet under bostadsrätt,

icke synes böra vara sämre ställd än värnpliktig, som förhyr lägenhet, i

fråga om möjligheten att kunna behålla sin bostad, torde det vara lämpligt,

att en regel införes örn återvinning av nyttjanderätten till lägenhet, som

innehaves under bostadsrätt, när nyttjanderätten förverkats på grund av

dröjsmål med betalning till bostadsrättsföreningen. Med hänsyn till den längre

respittid som en bostadsrättshavare i allmänhet åtnjuter, torde i detta fall

den tid, inom vilken betalningsskyldigheten skall fullgöras för att nyttjanderätten

skall återvinnas, kunna bestämmas till tolv söckendagar. Vräkningsbeslut

bör i anledning härav icke få meddelas förrän fjorton söckendagar

förflutit efter verkställd uppsägning.

Såväl i fråga om hyra som beträffande bostadsrätt synes vidare, med

anledning av de erinringar som gjorts i vissa yttranden, återvinningsrätten

böra utsträckas att avse jämväl de fall, då lägenheten med hyres- eller bostadsrätt

innehaves av värnpliktig och dennes hustru gemensamt eller eljest

av två eller flera personer, av vilka någon är värnpliktig och inkallats till

militärtjänstgöring. Däremot torde det svårligen låta sig göra att, såsom hyresgästernas

riksförbund påyrkat, utvidga regeln att omfatta även sådana

fall, då en värnpliktig väl är berättigad till familjebidrag för kostnaden för

lägenhets förhyrande, men han ej själv deltagit i slutandet av hyresavtalet.

Fastighetsägareförbundet har hemställt om utfärdande av föreskrift angående

underrättelse till hyresvärden om inkallelsen till tjänstgöring. Tillräckliga

skäl att införa en dylik underrättelseplikt torde dock icke föreligga, då

det i allmänhet icke torde bereda hyresvärden någon svårighet att erhålla

upplysning örn att hyresgästen inkallats. Vad förbundet anmärkt rörande

svårigheterna att vinna utmätning i den värnpliktiges avlöning för militärtjänstgöringen

synes mig icke heller böra föranleda någon åtgärd.

Vad härefter angår frågan örn rätt att i förtid uppsäga hyresavtal må

erinras, att gällande regler i detta hänseende tillkommo vid en tidpunkt, då

läget på hyresmarknaden ännu icke kännetecknades av den lägenhetsbrist

som sedermera gjort sig starkt märkbar. Reglerna ha, såvitt känt, icke kommit

till användning i nämnvärd omfattning. Med hänsyn till den rådande

bristen på lägenheter, vilken i stort sett torde komma att bestå under en

relativt lång tid, synes en bestämmelse om rätt för den till beredskapstjänst

inkallade att bliva fri från ett ingånget hyresavtal i nuvarande läge vara

skäligen betydelselös. Den nuvarande bestämmelsen —- som går utöver den

ram för moratoriebestämmelser som uppdragits genom moratorielagen den

3 maj 1940 — avsåg att bereda den som genom värnpliktstjänstgöring ovän
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andru lagutskottets utlåtande nr 37.

17

tat försattes i väsentligt sämre ekonomiska omständigheter möjlighet att inskränka

sina utgifter genom att hyra en mindre våning för familjen. Detta

skäl har numera ej samma bärkraft, sedan flertalet värnpliktiga varit inkallade

och en anpassning torde lia ägt rum till de förhållanden som skapats

av beredskapstillståndet. Jag finner på grund av det anförda skäl icke

föreligga att bibehålla någon rätt för den till militärtjänstgöring inkallade

att uppsäga hyresavtal till upphörande i förtid. Det må nämnas, att en hyresgäst

enligt allmän lag äger rätt att uppsäga hyresavtal om hyresvärden utan

skälig anledning vägrar att godtaga någon till vilken hyresgästen vill överlåta

lägenheten.

Avbetalningsköp.

Militära moratorieutredningen.

I fråga om rätten att återtaga avbetalningsgods från värnpliktiga innehåller

militära moratorieutredningens förslag följande bestämmelser. Värnpliktig,

som före militärtjänstgöringens början på avbetalning inköpt arbetsredskap

eller lösöre, avsett till personligt bruk för honom själv, hans make eller

oförsörjda barn eller adoptivbarn, skall äga åtnjuta anstånd under en tid

av tre månader med betalning av post som förfaller under tjänstgöringen,

där det ej finnes uppenbart att den värnpliktiges betalningssvårigheter icke

föranletts av tjänstgöringen samt säljarens säkerhet icke äventyras genom

anståndet. Vad utredningen i denna del föreslagit innebär bl. a. en omkastning

av bevisbördan angående orsaken till betalningssvårigheterna. Är den

värnpliktige berättigad till anstånd, skola förfallodagarna för senare förfallande

poster anses förskjutna lika lång tid som anståndet omfattar. Anståndet

kommer härigenom att avse amorteringsplanen i dess helhet. Finnes

godset oundgängligen erforderligt för den värnpliktige eller för sådan

anhörig till honom som nyss sagts, eller återstår av köpeskillingen icke mer

än en tredjedel ogulden, skall den värnpliktige äga åtnjuta anstånd under

hela tjänstgöringstiden och intill dess han varit fri från tjänstgöring under

tre månader i följd med betalning av post som förfaller under nämnda tid,

varjämte förfallodagarna för senare förfallande poster skola anses i motsvarande

mån förskjutna. Anstånd skall kunna åtnjutas även i fråga om post

som förfallit till betalning före tjänstgöringens början, där säljaren, oaktat

han varit därtill berättigad, underlåtit att återtaga godset eller göra annan i

avtalet stadgad särskild påföljd gällande. Därvid skall så anses som hade

posten eller, om betalningsförsummelsen omfattar flera poster, den äldsta

av dessa förfallit å dagen för tjänstgöringens början. Förfallodagarna för

övriga oguldna poster skola anses i motsvarande mån förskjutna. Förslaget

upptager vidare en uttrycklig bestämmelse örn att den värnpliktige oaktat

anstånd åtnjutes skall vara skyldig att gälda ränta, som blivit utfäst eller

enligt lag skall utgå vid dröjsmål med betalning av förfallen gäld. Därjämte

föreslås att anståndsreglerna skola gälla även då godset inköpts av den

värnpliktiges hustru före eller efter äktenskapets ingående, under förutsättning

att godset är avsett för makarnas gemensamma bruk och makarna leva

Bihang tilt riksdagens protokoll 1944. 9 samt. 2 avd. Nr 37. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 37.

samman. Såsom enligt gällande rätt skall klagan över handräckning för

återtagande av egendom som avses med bestämmelserna kunna föras även

av den värnpliktiges hustru eller av annan som har egendomen i sin vård.

I förslaget ha icke upptagits några regler om skyldighet för den värnpliktige

att underrätta säljaren örn tjänstgöringen för att rätt till anstånd skulle

föreligga. De sakkunniga ha i detta hänseende uttalat, att det icke kunde

anses rimligt att en värnpliktig, som på grund av okunnighet om en dylik

föreskrift eller kanske på grund av en av omständigheterna förklarlig glömska

underläte sin underrättelseplikt, skulle förlora rätten till anstånd. Alt ålägga

någon militär myndighet ansvar för underrättelsepliktens fullgörande vore

uppenbarligen omöjligt. Då emellertid säljaren hos ortens familjebidragsnämnd

kunde inhämta upplysning huruvida köparen vore inkallad till militärtjänstgöring,

behövde säljaren icke löpa risken att påkalla ett resultatlöst

handräckningsförfarande med åtföljande kostnader.

Departementschefen.

De av moratorieutredningen föreslagna reglerna om inskränkning i rätten

att återtaga avbetalningsgods torde i huvudsak böra godtagas. I fråga örn bestämmelsernas

utformning lärer det emellertid vara önskvärt att närmare ansluta

till de stadganden som nu gälla i ämnet. Skyddet för de värnpliktiga i

fråga om rätten lill gods som köpts på avbetalning bör alltså enligt min mening

såsom hittills innefatta ett förbud i viss omfattning att på grund av

dröjsmål med betalning av förfallen post taga godset åter eller göra gällande

annan i avtalet stadgad särskild påföljd av betalningsförsummelse. För att

skyddet skall åtnjutas synes till en början böra förutsättas, att betalningssvårigheter

åsamkats den värnpliktige genom tjänstgöringen. Beträffande den av

utredningen föreslagna bevisregeln torde det vara obestridligt, att man ej av

den värnpliktige kan fordra att han skall kunna styrka detta. Det lärer emellertid

icke vara erforderligt att fördenskull, med avvikelse från eljest gällande

regler, ålägga motparten att förebringa bevisning om att den värnpliktiges betalningssvårigheter

ej uppkommit genom militärtjänstgöringen. Jag anser det

från den värnpliktiges synpunkt tillfyllest att föreskriva, att det skall kunna

antagas att svårigheter att fullgöra köpet åsamkats honom genom tjänstgöringen.

Det torde i allmänhet icke möta några svårigheter att verkställa

en dylik sannolikhetsbedömning. Såsom ytterligare villkor för alt anstånd

skall få åtnjutas bör i överensstämmelse med gällande rätt och de sakkunnigas

förslag stadgas, att säljarens säkerhet icke får äventyras genom anståndet.

Frågan huruvida detta villkor är uppfyllt bör avgöras från fall till

fall med ledning av en värdering av godset och de upplysningar som i övrigt

kunna vara tillgängliga. Denna prövning är givetvis, såsom i vissa

yttranden framhållits, av grannlaga natur. Någon anledning att ändra den

nuvarande bestämmelsen i detta hänseende torde emellertid ej föreligga.

Enligt moratorieutredningens förslag skola anståndsreglerna icke omfatta

gods som inköpts under tjänstgöringstiden. I det yttrande som avgivits av

landsorganisationen har förordats, att reglerna skulle gälla även örn godset

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 37.

] 9

inköpts under tjänstgöringstiden. Starka billighetsskäl synas tala för denna

ståndpunkt. Jag vill nämna, att om den värnpliktige under militärtjänstgöring

inköpt gods på avbetalning och han sedermera efter hempermittering eller

hemförlovning inkallas på nytt, anståndsreglerna även enligt utredningens förslag

bliva tillämpliga under denna nya tjänstgöringsperiod.

I likhet med moratorieutredningen finner jag det befogat, alt anståndsreglerna

erhålla sådan utformning att den värnpliktiges rätt till anstånd kvarstår

under hela den återstående amorteringstiden, så att han icke en tid efter

militärtjänstgöringens slut står inför tvånget att nödgas på en gång inbetala

ett större belopp. Anståndstiden torde i allmänhet böra såsom hittills utgöra

tre månader från förfallodagen. Är godset oundgängligen erforderligt för köparen

eller vissa nära anhöriga till honom, synes det riktigt att, såsom utredningen

föreslagit, anståndstiden sättes i relation till tjänstgöringens längd, så

att anstånd skall få åtnjutas under hela tjänstgöringstiden och intill dess den

värnpliktige efter hempermittering eller hemförlovning varit fri från tjänstgöring

under tre månader i följd. Jag delar också utredningens mening, att

den längre anståndstiden städse bör gälla jämväl då två tredjedelar av köpeskillingen

blivit guldna.

Utredningens förslag, att anstånd bör få åtnjutas även med avseende å post

som förfallit till betalning före tjänstgöringens början, har i vissa yttranden

mött kritik. Av gjorda uttalanden framgår dock tydligt, att avbetalningsköpare

i mycket stor utsträckning ligga efter med betalningen av en eller flera

poster utan att detta föranleder åtgärd från säljarens sida, blott inbetalningar

ske något så när enligt amorteringsplanen. Till följd av detta förhållande

skulle skyddet för den värnpliktige kunna bliva helt illusoriskt, om icke rätt

till anstånd, åtminstone i viss omfattning, beredes honom beträffande de före

tjänstgöringens början förfallna posterna. En bestämmelse om anstånd jämväl

för det fall att post förfallit före tjänstgöringens början torde därför

böra meddelas. Har säljaren redan före tjänstgöringens början bos laga myndighet

gjort sin rätt gällande, synes emellertid det sålunda inledda förfarandet

böra få fortgå.

Det av vissa näringsorganisationer framförda kravel, att för rätt till anstånd

bör fordras att köparen gjort anmälan till säljaren om militärtjänstgöringen,

har moratorieutredningen avvisat under erinran att det icke kan

anses rimligt att en värnpliktig, som på grund av okunnighet eller glömska

försummat att fullgöra en dylik underrättelseplikt, skall förlora rätten till

anstånd. Den av utredningen anvisade utvägen att hos ortens familjebidragsnämnd

inhämta upplysning, huruvida köparen är inkallad till militärtjänstgöring,

torde, såsom handelskammaren i Göteborg anfört, innebära en relativt

enkel möjlighet alt i flertalet fall skaffa uppgift härutinnan. Att införa

något stadgande i detta hänseende synes icke erforderligt.

Moratorieutredningen har funnit billigheten kräva, att köparen förpliktas

erlägga dröjsmålsränta som kompensation för den förlust som åsamkas säljaren

genom köparen beviljat anstånd, samt har ansett, att härigenom även

köparens benägenhet att utan verkligt behov utnyttja anståndsreglerna kom
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andru lagutskottets utlåtande nr 37.

me att motverkas. Utredningen har fördenskull föreslagit ett stadgande, enligt

vilket den värnpliktige oavsett anståndet skall vara skyldig erlägga ränta,

som blivit utfäst eller enligt lag skall utgå vid dröjsmål med betalning av

förfallen gäld. Såsom i ett yttrande erinrats gäller emellertid enligt lagen örn

avbetalningsköp, att ränta icke räknas säljaren till godo vid det avräkningsförfarande

som sker i samband med handräckning för godsets återtagande,

medan däremot ränta i vanlig ordning tillgodoräknas säljaren, då godset

återtages efter stämning till domstol. Om det föreslagna stadgandet skall få

den betydelse, som synes ha varit avsedd, borde det sålunda kompletteras

med en föreskrift om att ränta skulle tillgodoräknas säljaren jämväl vid

handräckningsförfarande enligt lagen örn avbetalningsköp. Då det emellertid

står säljaren fritt att anlita domstols vägen, om han vill utkräva sin rätt till

ränta, synes något behov av dylika föreskrifter ej föreligga. Med den utformning

av anståndsreglerna jag föreslår torde det icke heller vara erforderligt

att upptaga någon erinran om den skyldighet att gälda ränta å förfallna poster,

som enligt lag åligger köparen.

Moratorieutredningens förslag att anståndsreglerna skola gälla även i fråga

om gods, som inköpts av värnpliktigs hustru, har ej föranlett erinran i yttrandena

och torde böra genomföras. För att förekomma missbruk har utredningen

föreslagit, att anstånd i dessa fall skall få förekomma endast örn

godset inköpts för makarnas gemensamma bruk. Denna bestämmelse torde,

såsom i vissa yttranden uttalats, vara för snäv. För min del finner jag den

böra utvidgas så att anståndsreglerna skola vara tillämpliga, när gods som

inköpts av den värnpliktiges hustru är avsett för makarnas gemensamma

bruk eller för deras oförsörjda barns eller adoptivbarns behov.

I flera yttranden har erinrats, att den med stöd av moratorielagen utfärdade

förordningen den 14 juni 1940 om inskränkning i rätten att återtaga

avbetalningsgods m. m. är tillämplig även å värnpliktiga, varigenom ovisshet

kan uppkomma örn vilken författning som i ett givet fall skall tillämpas.

Nämnda förordning är ej såsom lagen den 31 oktober 1939 om inskränkning

i rätten att återtaga avbetalningsgods från vissa värnpliktiga m. m. inskränkt

till gods av viss beskaffenhet och den avser jämväl avbetalningsköp, vid vilka

avbetalningspriset överstiger 3 000 kronor. Det synes mindre tillfredsställande,

att de regler om inskränkningar i rätten att återtaga avbetalningsgods,

som gälla till förmån för värnpliktiga, skola vara av olika innehåll beroende

på godsets beskaffenhet och pris. På grund härav synas de allmänna moratoriebestämmelserna

för värnpliktiga böra utvidgas att omfatta allt slags egendom

som förvärvats genom avbetalningsköp, oavsett avbetalningsprisets belopp.

Om så sker, torde något praktiskt behov för värnpliktiga att åberopa

1940 års förordning i allmänhet ej komma att föreligga. De värnpliktiga torde

dock icke på grund härav böra undantagas från tillämpningsområdet för sistnämnda

förordning, då det kan tänkas att en värnpliktig genom rådande

utomordentliga förhållanden åsamkats betalningssvårigheter, vilka icke ha

något samband med militärtjänstgöring.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lanni skottets utlåtande nr 37.

21

Utmätning och konkurs.

Militära moratorieutredningen.

I förhållande till gällande rätt innebär moratorieuiredningens förslag i

fråga om utmätning och konkurs endast smärre jämkningar. Sålunda föreslås,

att reglerna skola bliva tillämpliga även då utmätning sker hos den värnpliktiges

hustru eller hon försättes i konkurs. Vidare innebär förslaget, att

utmätningsfriheten beträffande arbetsredskap utsträckes till ett värde av 1 000

kronor i stället för 500 kronor. I fråga om anstånd med utmätt egendoms

försäljning föreslås, att med försäljningen skall kunna anstå under tiden för

tjänstgöringen och högst intill dess den värnpliktige efter hempermittering

eller hemförlovning varit fri från tjänstgöring under tre månader i följd, därest

det ej finnes uppenbart att betalningsvårigheterna icke äro föranledda

av tjänstgöringen och det prövas kunna ske utan att borgenärens rätt till

betalning äventyras. Erfordras egendomen i gäldenärens näring för att bereda

nödig bärgning åt honom, hans make eller oförsörjda barn eller adoptivbarn

eller är den erforderlig för att bereda dem nödig bostad, skall anståndet

kunna utsträckas till dess den värnpliktige under nio månader i följd varit

fri från tjänstgöring, om borgenärens rätt till betalning ej därigenom äventyras.

Departementschefen.

I likhet med moratorieutredningen finner jag det motiverat, att de särskilda

bestämmelserna om utmätning hos värnpliktiga bliva tillämpliga även då utmätning

sker bos den värnpliktiges hustru. Förslaget att arbetsredskap till ett

värde av 1 000 kronor skola få undantagas från utmätning kan jag likaledes

tillstyrka. Att såsom landsorganisationen ifrågasatt icke upptaga någon bestämd

värdegräns utan låta en skälighetsprövning vara avgörande för den

omfattning, i vilken utmätningsfrihet skulle föreligga, synes betänkligt. Med

anledning av vad arbetsmarknadskommissionen i detta sammanhang anfört

vill jag framhålla, att värdegränsen, likaväl som motsvarande värdegräns i

65 § utsökningslagen, endast avser egendom som i och för sig är av den beskaffenhet

att den får utmätas för den värnpliktiges gäld.

Vad angår den tid, under vilken den värnpliktige eller hans hustru skall

äga rätt att från utmätning undantaga egendom i större omfattning än eljest

är stadgat, har moratorieutredningen i nära anslutning till gällande rätt föreslagit,

att bestämmelserna skola vara tillämpliga under tid då den värnpliktige

fullgör militärtjänstgöring samt därefter intill dess han efter hempermittering

eller hemförlovning varit fri från tjänstgöring under lika lång lid

som tjänstgöringen omfattat, dock högst tre månader. Denna regel torde

kunna föranleda vissa tillämpningssvårigheter. Jag föreslår fördenskull

att bestämmelserna skola, oavsett tjänstgöringens längd, tillämpas intill dess

den värnpliktige varit fri från tjänstgöring under tre månader i följd.

Vidkommande härefter frågan, under vilken tid anstånd skall kunna äga

rum med utmätt egendoms försäljning, synes förslaget att anknyta anstånds
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande nr 37.

Utskottet.

tiden till tjänstgöringens längd vara lämpligt. För vissa fall lämnar dock, såsom

landsorganisationen påpekat, den av utredningen föreslagna regeln eli

sämre skydd för den värnpliktige än gällande lag. Detta är fallet, då utmätningen

skett mot slutet av tjänstgöringen eller under den närmaste tiden därefter.

Då det synes rimligt, att den som åsamkats betalningssvårigheter genom

militärtjänstgöring kommer i åtnjutande av ett visst rådrum, även om

utmätningen skett först sedan tjänstgöringen upphört, synes som allmän regel

böra föreskrivas att vid utmätning, som sker under tiden för tjänstgöringen

eller därefter innan den värnpliktige varit fri från tjänstgöring under

tre månader i följd, anstånd skall kunna beviljas under tre månader utöver

den tid som enligt 162, 163 eller 165 § utsökningslagen är medgiven. Härutöver

bör i anslutning till utredningens förslag stadgas, att där ytterligare

uppskov med hänsyn till tjänstgöringens längd finnes påkallat, anstånd skall

kunna äga rum intill dess den värnpliktige varit fri från tjänstgöring under

tre månader i följd eller, om egendomen erfordras i den värnpliktiges näring

för att bereda honom, hans make och oförsörjda barn eller adoptivbarn nödig

bärgning eller den är erforderlig för att bereda dem nödig bostad, intill

dess han under nio månader i följd varit fri från tjänstgöring. Såsom villkor

för att anstånd skall äga rum torde böra uppställas, att det kan antagas att

den värnpliktiges betalningssvårigheter föranletts av tjänstgöringen samt att

borgenärens rätt till betalning ej äventyras genom uppskovet. Rörande dessa

båda villkor får jag hänvisa till vad jag anfört angående motsvarande förutsättningar

för rätten att åtnjuta anstånd i fråga örn återtagande av avbetalningsgods.

Lagrådet, vars utlåtande inhämtats över lagförslaget, har lämnat detta

utan erinran.

Vid granskning av de genom propositionen framlagda förslagen har utskottet

icke funnit anledning till erinran mot desamma. Utskottet får därför

hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 11 maj 1944.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Olof Carlsson, Mannerskantz, Roos, Hage,

Sten, Hallagård och Hagman;

från andra kammaren: fröken Hesselgren, herrar Olovson i Västerås, Pettersson i

Hällbacken, Ryberg, Cruse, fru Johansson, herrar Håstad och Andersson i Eskilstuna.

Stockholm 1944. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

442314

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1944:292 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående nya moratoriebestävimelser för värnpliktiga TO. fl. a1 i texten