Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om visst tillägg till övergångsstadgandet i lagen den 18 april 1935

1944-05-19 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1944:40, Utlåtande i anledning av väckta motioner om visst tillägg till övergångsstadgandet i lagen den 18 april 1935

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 40.

1

Nr 40.

Ankom till riksdagens kansli den 19 maj 1944 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om visst tillägg till

övergångsstadgandet i lagen den 18 april 1935 (nr 113)

med vissa bestämmelser örn arbetsförmedling.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen

väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 209 i första kammaren av

herrar Petersson, Knut, och Ericsson, Carl Eric, samt nr 401 i andra kammaren

av herr von Friesen, örn visst tillägg till ovannämnda stadgande.

Enligt 2 § lagen med vissa bestämmelser örn arbetsförmedling må arbetsförmedling

icke bedrivas i förvärvssyfte. Vill någon eljest bedriva arbetsförmedling,

för vilken från arbetsgivare eller arbetssökande uppbäres

inskrivnings- eller förmedlingsavgift, periodiskt bidrag eller annan ersättning,

skall tillstånd sökas hos socialstyrelsen. Tillstånd må icke beviljas

enskild person. Vid meddelande av tillstånd skall enligt 3 § angivas

den ersättning för förmedlingen, som högst må uppbäras, samt de övriga

villkor och bestämmelser för verksamheten, som prövas erforderliga. Ersättningen

må i intet fall så bestämmas, att densamma kan förväntas överstiga

de nödiga utgifterna för förmedlingen. Avgiftsfri arbetsförmedling

får bedrivas utan tillstånd men skall enligt 5 § anmälas till socialstyrelsen.

Arbetsförmedling står under tillsyn av socialstyrelsen (6 §). Den som utan

tillstånd bedriver arbetsförmedling mot ersättning eller eljest överträder

bestämmelserna i lagen straffas enligt 8 § med böter.

Enligt övergångsbestämmelserna till lagen kunde den som vid lagens

ikraftträdande i behörig ordning bedrev arbetsförmedling i förvärvssyfte

av socialstyrelsen erhålla tillstånd att fortsätta verksamheten till och med

den 31 december 1939. Beträffande yrkesgrupper, som Konungen bestämt,

äger socialstyrelsen för tiden därefter, dock för högst ett år i sänder och

icke längre än till den 1 januari 1950, bevilja förlängning av sådant tillstånd

samt jämväl meddela nytt tillstånd att bedriva arbetsförmedling i

förvärvssyfte, dock endast för enskild person, som övertagit med vederbörligt

tillstånd bedriven verksamhet, i vilken han sedan tiden före lagens

ikraftträdande varit anställd. Innan tillstånd som nu nämnts beviljas, skall

lii hang till riksdagens protokoll 1944. 9 saini. 2 avd. Nr 40.

t

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 40.

åt arbetsgivar- och arbetarorganisationer inom den eller de yrkesgrupper

förmedlingen avser beredas tillfälle att yttra sig. Det ankommer på socialstyrelsen

att bestämma skälig ersättning för förmedlingen. I övrigt skola

lagens bestämmelser i tillämpliga delar gälla å densamma. — Genom kungörelse

den 10 februari 1939 har Kungl. Maj:t förordnat, att de yrkesgrupper,

beträffande vilka förlängt tillstånd till arbetsförmedlingsverksamhet

i förvärvssyfte skall kunna meddelas, tills vidare skola utgöras av

musiker och sceniska artister samt anställningssökande i husligt arbete,

hotell-, pensionat- och restaurangrörelse, sjukvård och jordbruk.

Enligt lagens 1 § i dess ursprungliga lydelse skulle lagen äga tillämpning

å all slags arbetsförmedling som bedrevs av annan än offentlig arbetsförmedlingsanstalt

eller godkänd sjuksköterskebyrå och som icke skedde genom

utgivande av skrift, varå tryckfrihetsförordningen är tillämplig. Till

dessa bestämmelser gjordes genom lag den 30 april 1942 (nr 209^ ett tillägg

(1 § andra stycket) av innehåll att, örn mellan utövare av verksamhet för

arbetsanskaffning och arbetssökande träffats avtal om anställning av

den arbetssökande hos verksamhetens utövare eller av den sistnämnde hos

arbetssökanden, skall, där av omständigheterna framgår, att det huvudsakliga

syftet med anställningen är förmedling av arbete åt arbetssökanden,

sådan förmedling anses såsom arbetsförmedling enligt lagen. Anledningen

till ändringen var att i rättspraxis syntes ha gjort sig gällande en tendens

att icke anse sådan verksamhet för arbetsanskaffning falla under lagen,

vilken grundades på ett anställningsavtal mellan den arbetssökande och

verksamhetens utövare, och att det med en sådan lagtolkning skapades

oböjlighet att under anställningsavtalets form dölja sedvanlig förmedlingsverksamhet,

vilken därigenom bleve undandragen erforderlig kontroll. Det

1942 gjorda tillägget till 1 § föranledde ej någon ändring av övergångsbestämmelserna

till lagen.

I motionerna, vilka äro likalydande, har med tanke närmast på vissa

s. k. hemiljälpsbyråer i Göteborg hemställts att riksdagen måtte för sin

del besluta, att till övergångsstadgandet i förevarande lag skall fogas en

bestämmelse av innehåll, att socialstyrelsen under villkor, som i övrigt

föreskrivas'' i nämnda stadgande, skall på ansökan äga meddela den som

vid ikraftträdandet av 1 § andra stycket bedrev verksamhet, som där avses,

inom någon av de yrkesgrupper varå övergångsstadgandet enligt Konungens

bestämmande skall vara tillämpligt, tillstånd till verksamhetens fortsättande

intill den 1 januari 1950.

I fråga örn motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen

I: 209.

över motionerna har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen

föreskriver begärt yttrande från socialstyrelsen, statens arbetsmarknads
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 40.

3

kommission och länsarbetsnämnden i Göteborgs och Bohus län. Yttrandena

finnas såsom bilagor fogade vid detta utlåtande.

Före tillkomsten av 1935 års lag gällde på förevarande område kungörelsen

den 5 maj 1916 (nr 163) angående kommissionärer för anskaffande

av arbet saust ällning. Enligt denna kungörelse erfordrades tillstånd, om

någon ville yrkesmässigt utöva verksamhet såsom kommissionär för att

åt tjänare eller andra anskaffa anställning. Tillståndet skulle sökas hos

länsstyrelsen i det län, varest verksamheten skulle utövas. I ansökningen

skulle lämnas uppgift bland annat om de avgifter, som skulle erläggas av

den som anlitade kommissionären. Om behov av verksamheten förelåg och

sökanden ansågs lämplig för dess bedrivande, kunde det sökta tillståndet

beviljas. Tillståndet lämnades endast tills vidare och kunde av länsstyrelsen

återkallas, när omständigheterna därtill föranledde. Örn en kommissionär

ville ändra de avgifter han tillämpade, skulle han göra anmälan därom

till länsstyrelsen. Kommissionären var skyldig att i viss ordning lämna

upgifter angående sin verksamhet till polismyndighet. Uppgifterna insändes

därefter av polismyndigheten till socialstyrelsen.

1935 års lagstiftning avfattades på grundval av ett förslag till internationell

konvention angående avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer, vilken

konvention sedermera ratificerats av Sverige. Enligt konventionsförslaget

skulle avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer med vinstsyfte vara avskaffade

inom viss tid. Med uttrycket »avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer

med vinstsyfte» avsågs enligt en i konventionsförslaget införd definition

varje person eller organisation, vilken tjänade såsom mellanhand

för anskaffande av anställning åt arbetare eller av arbetare åt arbetsgivare

och gjorde detta i syfte att direkt eller indirekt från någondera erhålla

ekonomisk eller annan materiell fördel.

I en av socialstyrelsen i samband nied lagstiftningsarbetet avgiven, den

22 december 1934 dagtecknad promemoria angående olika anordningar

för arbetsförmedling i riket omnämndes i samband med redogörelsen för

de privata platskommissionärerna, att vid sidan av de auktoriserade kommissionskontoren

bedreves likartad platsförmedling i viss omfattning utan

tillstånd. Vederbörande hade därvid sökt giva sin rörelse en sådan form,

att den icke skulle falla under kommissionärsförfattningen. Sålunda hade

anordnats s. k. liemsköterskebyråer, vilkas innehavare velat anse de arbetssökande

såsom anställda hos sig och vid inkommande rekvisition å arbetskraft

sänt dem till arbetsgivaren med förpliktelse att av lönen avstå viss

del till byråns innehavare. I vissa sådana fall, då de arbetssökande icke

åtnjutit ersättning under väntetiden och något anställningsförhållande till

byråns innehavare därför icke ansetts föreligga, hade genom domstolsutslag

överträdelse av kommissionärskungörelsen förklarats vara för handen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 40.

I den proposition (1935:83), varigenom förslag till ny lagstiftning förelädes

riksdagen, definierades icke begreppet arbetsförmedling i nu ifrågavarande

hänseende. Enligt vad departementschefen uttalade borde lagstiftningen

i princip omfatta alla slag av arbetsförmedling, övergångsbestämmelserna

beträffande förbudet mot arbetsförmedling i förvärvssyfte motiverades

dels därmed att den offentliga eller utan förvärvssyfte bedrivna

förmedlingen då ännu icke torde vara rustad att övertaga förmedlingen

inom alla arbetsområden och dels därmed att hänsyn borde tagas till dem

som dittills bedrivit förmedlingsverksamhet i förvärvssyfte. Det betonades

emellertid, att övergångsbestämmelserna skulle vara tillämpliga endast på

dem som vid förordningens ikraftträdande i behörig ordning bedreve

arbetsförmedling.

I sitt utlåtande (1935: 20) i anledning av propositionen framhöll andra

lagutskottet, att billigheten syntes kräva, att vid den ifrågasatta lagstiftningens

tillämpning de kommissionärer, vilka skötte sin verksamhet på ett

sätt, som icke gåve anledning till anmärkning, skulle tillåtas fortsätta sin

förmedling under den i övergångsbestämmelserna angivna maximitiden

med bibehållen möjlighet till skälig företagarvinst. Utskottet ville tillika

framhålla önskvärdheten, att de kommissionärer, som vore därtill villiga

och lämpliga, i görligaste mån bereddes sysselsättning inom den offentliga

arbetsförmedlingen. Härigenom vunnes de uppenbara fördelarna, att den

privata förmedlingsverksamheten i förvärvssyfte avvecklades på ett för

vederbörande kommissionärer så litet betungande sätt som möjligt samt

att de offentliga förmedlingsorganen finge draga nytta av den erfarenhet,

som åtskilliga kommissionärer torde besitta. — I propositionen hade föreslagits

en bestämmelse av innehåll, att tillstånd till arbetsförmedling

utan förvärvssyfte ej skulle få beviljas, därest verksamheten icke befanns

önskvärd eller ej kunde förväntas komma att bedrivas på lämpligt sätt.

Utskottet ansåg denna bestämmelse vara ägnad att föranleda alltför stor

stränghet vid prövning av ansökningar om sådant tillstånd. Det vöre i

synnerhet betänkligt, att bestämmelsen skulle komma att tillämpas även

vid prövningen av ansökningar om tillstånd till fortsatt förmedlingsverksamhet

i förvärvssyfte. Till följd av förevarande stadgande skulle socialstyrelsen

måhända anse sig skyldig att i varje särskilt fall tillse, örn det

kunde anses finnas något behov av den verksamhet ansökningen avsåge.

För att betrygga en tillämpning av lagen i enlighet med utskottets uttalanden

föreslog utskottet att stadgandet skulle utgå.

Riksdagen godkände utskottets utlåtande.

Anledningen till det vid 1942 års lagändring gjorda tillägget till 1 § i

lagen har förut nämnts. En kortfattad redogörelse för den ståndpunkt

rättspraxis intog före ändringen lämnas i socialstyrelsens yttrande över

motionerna.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr M.

5

Av den proposition (1942: 123), varigenom ändringsförslaget förelädes

riksdagen, framgår att ändringen särskilt avsåg bl. a. de s. k. hemhjälpsbyråerna,

vilka arbetade huvudsakligen i syfte att hos annan arbetsgivare

för kortare eller längre tid skaffa anställning åt de vid hemhjälpsbyrån

anställda. Beträffande tolkningen av den nya bestämmelsen bör uppmärksammas

ett uttalande i den av socialstyrelsen gjorda framställningen örn

lagändring. I fråga om arbetsförmedling inom en annan yrkesgrupp, nämligen

musiker och sceniska artister, anförde socialstyrelsen att den omständigheten,

att en utövare av impressarieverksamhet knutit den arbetssökande

till sig genom ett anställningskontrakt och därvid påtagit sig viss

risk för ekonomisk förlust samtidigt som den arbetssökande erhållit garanti

för viss minimiinkomst, enligt styrelsens mening icke utgjorde tillräckligt

skäl för att verksamheten skulle undandragas offentlig kontroll.

Varken i propositionen eller under riksdagsbehandlingen berördes frågan

om införande av särskilt övergångsstadgande i anledning av tillägget till 1 §.

Huvudsyftet med 1935 års lagstiftning om förbud mot arbetsförmedling Utskottet.

i förvärvssyfte var att förhindra sådan verksamhet för arbetsanskaffning,

varigenom verksamhetens utövare beredde sig företagarvinst på de arbetssökandes

bekostnad. Den frist för avveckling av sådan verksamhet, som

enligt övergångsbestämmelserna till lagen successivt kan meddelas beträffande

företag som existerade redan vid lagens ikraftträdande, motiverades

i främsta rummet med billighetsskäl. Därjämte framhölls, att den offentliga

eller utan förvärvssyfte bedrivna förmedlingen då ännu icke torde vara

rustad att övertaga förmedlingen inom alla arbetsområden.

Vad beträffar det sistnämnda skälet för en övergångsperiod anser utskottet

med stöd av yttrandena över motionerna, att det icke föreligger ett

sådant behov av den privata arbetsförmedling varom i motionerna är fråga

att det icke kan fyllas genom den offentliga arbetsförmedlingen.

Vad därefter angår billighetsskälen för beviljande av tillstånd till fortsatt

förmedlingsverksamhet är det enligt utskottets mening tvivel underkastat,

huruvida icke åtskilliga av dem som bedriva arbetsförmedling under

formen av ett anställningsförhållande mellan sig och sina biträden

falla under förbudet mot arbetsförmedling i förvärvssyfte även i den lydelse

lagen hade före 1942 års ändring. Såväl i dessa fall som i de, vilka tilläventyrs

träffats av den 1942 genomförda skärpningen, torde huvudmotivet

för användande av ett anställningsförhållande såsom led i arbetsanskaffningsverksamhet

lia varit att giva verksamheten en sådan lorm,

att den icke skulle falla under lagen. Vid sådant förhållande kan enligt

utskottets mening ej åberopas billighetsskäl för beviljande av tillstånd till

fortsatt verksamhet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 40.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner ej måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 19 maj 1944.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Wistrand, Forslund, Löfvander*, Olof

Carlsson, Roos*, Hage och Gunnar Andersson* ;

från andra kammaren: herr Olovson i Västerås, fröken Andersson, herrar

Ryberg*, Hermansson*, fru Johansson*, herrar Larsson i Östersund, Johnsson i

Kastanjegården* och Andersson i Eskilstuna.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr iO; bilagor.

7

Bilaga A.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Genom remiss den 11 februari har Kungl. Majit anbefallt socialstyrelsen

att till riksdagens andra lagutskott avgiva begärt yttrande — varav avskrift

skall av styrelsen samtidigt insändas till socialdepartementet — över de

likalydande motionerna nr 1:209 och 11:401 om visst tillägg till övergångsstadgandet

i lagen med vissa bestämmelser om arbetsförmedling.

Med anledning härav får socialstyrelsen anföra följande.

I motionerna uppgives, att lagen den 18 april 1935 med vissa bestämmelser

örn arbetsförmedling i sin ursprungliga lydelse icke ansågs tillämplig

å sådan verksamhet för arbetsanskaffning, där utövaren av verksamheten

hos sig anställde de arbetssökande och i övrigt iakttog alla en arbetsgivare

åliggande förpliktelser. Härmed förhöll sig på följande sätt: .

Redan år 1934 i yttrande över det förslag av socialstyrelsen, som ligger

till grund för 1935 års lag, uttalade Göteborgs offenliga arbetsförmedling,

att den affärsmässiga verksamhet, som bedrevs under benämningen »hemhjälp»

och som arbetade med s. k. fast anställd personal, icke kunde anses

tillgodose något arbetsmarknadsintresse. Det vore, yttrade arbetsförmedlingen,

allmänt känt, att denna anställningsform endast vöre en skenmanöver

för att kringgå gällande lagbestämmelser. Förutom i nämnda

Yttrande omnämndes överhuvud taget icke ifrågavarande slag av verksamhet

i förarbetena till 1935 års lag liksom ej heller i själva lagtexten.

Sedermera har högsta domstolen i utslag den 22 december 1939 i ett mål

mellan allmänna åklagaren och innehavarinnan av en hemhjälpsbyrå i

Borås Ellen Arvidsson förklarat den av Arvidsson bedrivna verksamheten

vara att hänföra till arbetsförmedling och ådömt henne dagsböter jämlikt

8 § första stycket av 1935 års lag. Det antecknades emellertid i utslaget,

att Kungl. Majit med hänsyn till i målet förekomna omständigheter funnit

avseende icke kunna fästas vid Arvidssons uppgift, att biträdena vöre

anställda hos henne mot bestämd lön. Med stöd av detta uttalande har

sedermera i en del mål, där rätten ansett, att fast anställning förelegat,

åtal mot firmor av ifrågavarande slag ogillats. Detta förhållande var en

bidragande orsak till att socialstyrelsen i skrivelse den 15 januari 1942

hemställde om ett förtydligande tillägg till 1 § av 1935 års lag. Styrelsen

anförde i nämnda skrivelse, som till denna del refererades i propositionen

nr 123/42, att ifrågavarande företag (hemhjälpsbyråer) enligt socialstyrelsens

mening icke fyllde något annat behov än sådant som i allra största

utsträckning kunde tillgodoses genom sedvanlig arbetsförmedling. Såväl

den offentliga arbetsförmedlingen som vissa föreningar hade organiserat

särskild arbetsförmedling för hemhjälp efter i stort sett samma grunder

som de här ifrågavarande hemiljälpsbyråerna. I själva verket skulle ett

godkännande av hemhjälpsbyråernas verksamhet medföra en möjlighet att

inom snart sagt varje yrke bedriva avgiftskrävande arbetsförmedling i

förvärvssyfte utan den kontroll, som 1935 års lag åsyftade. Föredragande

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr AO; bilagor.

departementschefen anslöt sig i propositionen till de av socialstyrelsen

anförda synpunkterna. Styrelsen vill tillägga, att samma huvudanmärkningar,

som riktats mot den sedvanliga privata arbetsförmedlingsverksamheten,

nämligen den ur arbetsmarknadssynpunkt ogynnsamma splittringen

av utbud och efterfrågan å arbetskraft samt risken för obehörigt

utnyttjande av de arbetssökandes beroende ställning i förhållande till mellanhanden,

i lika hög grad gälla vid nu ifrågavarande slag av verksamhet.

övergångsbestämmelserna till 1935 års lag hade endast avseende å sådana

företagare, som tidigare »i behörig ordning» bedrivit arbetsförmedling,

d. v. s. som erhållit vederbörligt tillstånd att bedriva dylik verksamhet.

Av det ovan anförda framgår, att »hernöjälpsverksamheten» aldrig vunnit

något positivt erkännande av statsmakterna, även om dess utövare på

grund av lagbestämmelsernas utformning före 1942 års lagändring i viss

mån lyckats undandraga sig straffansvar. Socialstyrelsen kan sålunda icke

biträda motionärernas uppfattning, att 1942 års lagändring skulle ha riktat

sig mot en tidigare godkänd verksamhetsform. Det framgår av förarbetena,

att andra stycket av 1 § endast tillkommit i förtydligande syfte. De skäl,

som år 1935 talade för en successiv avveckling av sådan privat arbetsförmedling,

som tidigare bedrivits med myndigheternas tillstånd, föreligga

sålunda icke i förevarande fall.

Motionärerna ha vidare anfört, att ett antal hemhjälpsbyråer (i Göteborg)

blivit i så hög grad anlitade, att man kan tala om att de fyllt ett

verkligt behov. Omfattningen av ifrågavarande verksamhet undandrager

sig socialstyrelsens bedömande. Det synes emellertid troligt, att varje företag,

som uppgiver sig kunna anskaffa arbetskraft till hemmen, under nuvarande

situation på arbetsmarknaden kommer att i stor utsträckning utnyttjas

av husmödrarna. Detta är emellertid enligt socialstyrelsens förmenande

icke tillräckligt skäl för att ens temporärt och under kontroll

bibehålla en verksamhet, som är behäftad med så stora olägenheter som

den ifrågavarande. Svårigheterna inom den husliga arbetsmarknaden böra

enligt socialstyrelsens mening lösas på annan väg. Här må endast erinras

om att arbetsmarknadskommissionen och befolkningsutredningen för närvarande,

var på sitt håll, äro sysselsatta med detta problem.

Med hänvisning till vad sålunda anförts får socialstyrelsen avstyrka

det i motionerna framförda förslaget.

Stockholm den 14 mars 1944.

KARL J. HÖJER.

Tor Jerneman.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr AO; bilagor.

9

Bilaga B.

Till riksdagens andra lagutskott.

Genom remiss den 11 februari 1944 Ilar Kungl. Maj:t anbefallt statens

arbetsmarknadskommission att till riksdagens andra lagutskott avgiva yttrande

över motion nr 209 i riksdagens första kammare av herrar Knut

Petersson och Carl Eric Ericsson och motion nr 401 i riksdagens andra

kammare av herr von Friesen örn visst tillägg till övergångsstadgandet i

lagen med vissa bestämmelser örn arbetsförmedling. Med anledning härav

får arbetsmarknadskommissionen anföra följande.

Till lagen den 18 april 1935 med vissa bestämmelser om arbetsförmedling

fogades ett övergångsstadgande, vilket gav de privata kommissionärer,

som vid lagens ikraftträdande den 1 januari 1936 med länsstyrelses tillstånd

drevo förvärvsmässig platsförmedling, möjlighet till successiv avveckling

av sin verksamhet. Enligt detta stadgande äger socialstyrelsen

för ett år i sänder intill den 1 januari 1950 lämna tillstånd för bedrivande

av förmedlingsverksamhet för yrkesgrupper, som Konungen särskilt bestämt.

På socialstyrelsens initiativ tillkom år 1942 en lagändring, som

utvidgade begreppet arbetsförmedling. De slag av arbetsförmedlingar, som

man genom lagändringen i främsta rummet syftade till att införa under

lagens tillämpningsområde, vörö dels visst slag av impressarieverksamhet

för musiker och statister, dels sådan verksamhet, som bedrivits av s. k.

hemhjälpsbyråer. Särskilda övergångsbestämmelser för de kategorier, som

beröras av lagändringen 1942, utfärdades icke.

I motionerna har framhållits, att de grupper, som drabbas av den nya

bestämmelsen i lagen, icke liksom andra platskommissionärer, som redan

tidigare fallit under lagens tillämpningsområde, få möjlighet till successiv

avveckling av sin verksamhet. Motionärerna lia hemställt, att riksdagen

måtte besluta att till övergångsstadgandet i lagen fogas en bestämmelse

av innehåll, att nämnda stadgande jämväl må tillämpas på de platskommissionärer,

vilka bedriva sådan verksamhet, som avses med lagändringen

år 1942, och vilka tillhöra de yrkesgrupper, varpå övergångsstadgandet

enligt Konungens bestämmande skall vara tillämpligt. Socialstyrelsen skulle

under villkor, som i övrigt föreskrivas i stadgandet, på ansökan av den,

som vid lagändringens ikraftträdande bedrev däri avsedd verksamhet, äga

meddela tillstånd till verksamhetens fortsättande intill den 1 januari 1950.

Såsom exempel på platskommissionärer, som falla under den nya lagbestämmelsen,

nämnas åtta s. k. hemhjälpsbyråer i Göteborg. Motionärerna

anföra, att dessa byråer lia förskaffat sig ett gott anseende och

synas fylla ett verkligt behov. Innehavarna äro äldre damer, som äro helt

beroende av denna verksamhet för sin försörjning.

Vid deli internationella arbetsorganisationens konferens 1933 antogs ett

förslag till konvention (nr 34) angående avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer.

Enligt denna konvention skola avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer

med vinstsyfte vara avskaffade inom tre är från konventionens

ikraftträdande för vederbörande medlemsstat. Under denna tid

må nya sådana byråer icke upprättas. En redan befintlig avgiftskrävande

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 40; bilagor.

byrå i vinstsyfte kan emellertid erhålla tillstånd av vederbörande myndighet

att under vissa förutsättningar fortsätta sin verksamhet. Härom gäller

bl. a., att byrån skall inneha ett för år meddelat tillstånd, som må förnyas

efter vederbörande myndighets gottfinnande under en tidsrymd ej överstigande

tio år. Sverige har för sin del ratificerat konventionen den 15

november 1935. Konventionen bär för Sverige trätt i kraft den 1 januari

1937. Visserligen antogs lagen den 18 april 1935 med vissa bestämmelser

om arbetsförmedling före ratificeringen av 1933 års konvention angående

avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer, men lagen bygger helt på denna

konvention.

Övergångsstadgandet i 1935 års lag äger jämlikt konventionens bestämmelser

tillämpning på dem, som vid lagens ikraftträdande i behörig ordning

bedrevo arbetsförmedling, för vilken från arbetsgivare eller arbetssökande

uppbäres ersättning. De s. k. hemhjälpsbyråerna i Göteborg hade

i regel icke sökt länsstyrelsens tillstånd för verksamhetens bedrivande och

kommo därför icke att falla under lagens övergångsbestämmelser. Enligt

kommissionens uppfattning äro dessa övergångsbestämmelser tillämpliga

endast på dem, som den 1 januari 1936 i behörig ordning bedrevo arbetsförmedling

i förvärvssyfte.

Vad själva sakfrågan beträffar vill kommissionen anföra följande.

I Kungl. Maj:ts proposition nr 83/1935 med anhållan örn riksdagens

yttrande över förslag till förordning med vissa bestämmelser örn arbetsförmedling

m. m. har departementschefen bl. a. framhållit, att på orter,

där välordnad avgiftsfri förmedling finnes, en jämsides härmed bedriven

förmedling i förvärvssyfte knappast torde ha någon uppgift att fylla. Enligt

kommissionens uppfattning synes de s. k. hemhjälpsbyråernas arbetsförmedlingsverksamhet

vara av sådan art eller omfattning, att den kan

ombesörjas av den offentliga arbetsförmedlingen.

Den offentliga arbetsförmedlingen har genom en under senare år omfattande

utbyggnad gjorts alltmera skickad att omliänderha förmedling

av all slags arbetskraft. Sålunda ha särskilt på de större orterna specialavdelningar

av arbetsförmedlingen inrättats, som ha till speciell uppgift

alt handha förmedling av arbetskraft inom vissa begränsade yrkesområden.

För förmedling av arbetsanställning i hemmen ha i Stockholm, Göteborg

och Malmö inrättats s. k. hemhjälpscentraler. På övriga större orter lia

inrättats särskilda avdelningar för förmedling av arbetskraft till det husliga

området. Redan nu synes den offentliga arbetsförmedlingen på flertalet

orter, och icke minst i Stockholm, Göteborg och Malmö, lia en sådan

organisation, att den väl fyller behovet av arbetsförmedling inom det husliga

området.

Sedan flera år har tillgången på heltidsanställd huslig arbetskraft varit

synnerligen knapp, och detta förhållande har framkallat en ökad efterfrågan

på tillfällig hemhjälp. Hushållen lia sålunda i allt större utsträckning

fått övergå från heltids- till korttidsanställd arbetskraft. Fördelen

med denna hjälpform är, att den tillgängliga arbetskraften fördelas på

flera hushåll, som härigenom få hjälp nied vissa sysslor eller vid anhopning

av arbete. Det förtjänar påpekas, att den tillfälliga hemhjälpen visat

sig synnerligen tillfredsställande för vissa kategorier av hushåll och icke

endast kan betraktas som en nödfallslösning av deras hemhjälpsproblem.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr AO; bilagor.

11

Arbetsförmedlingarna ha också medverkat till en popularisering av den

tillfälliga hemhjälpen. Av följande tablå framgår, att medan antalet tillsatta

hemhiträdesplatser minskat, har förmedlingen av korttidslijälp till

hemmen undergått en påtaglig ökning under de sista åren. Siffrorna omsluta

förmedlingsverksamheten inom hela landet.

Husligt arbete.

Hembiträden

Tillfällig hemhjälp

Övrigt husligt arbete

År

Arbets-

sökande

personer

Lediga

platser

Tillsatta

platser

Arbets-

sökande

personer

Lediga

platser

Tillsatta

platser

Arbets-

sökande

personer

Lediga

platser

Tillsatta

platser

1941

40 940

69 775

39 345

12112

80056

76 975

10990

16 134

8 643

1942

37 258

74 367

35 528

12 447

101 678

94 239

11 346

21 034

11 324

1943

29 142

71540

28 318

13 029

117 656

105 001

13 628

31702

18 017

Av siffrorna framgår sålunda, att antalet tillsatta hemhiträdesplatser,

som år 1941 utgjorde omkring 39 000, minskat till omkring 28 000 år 1943.

Däremot uppvisar gruppen tillfällig hemhjälp en ökning under samma

tid från omkring 77 000 till 105 000, d. v. s. en ökning av omkring 28 000

tillsatta platser. Beträffande arbetsförmedlingens statistik rörande den tillfälliga

hemhjälpen bör även framhållas, att dessa siffror omfatta endast

de platser, som tillsatts genom arbetsförmedlingens direkta förmedling.

De inkludera således icke det stora antal arbetstillfällen, som tillgodoses

med arbetskraft genom att husmödrarna kontraktera med anvisade hemhjälpsbiträden

om regelbundna arbetsåtaganden under en längre tidsperiod

eller genom att hushållen vid upprepat behov av hjälp vända sig

direkt till den, som arbetsförmedlingen en gång anvisat. Arbetsförmedlingen

kräver icke — till skillnad från de förvärvsmässigt bedrivna privata

hemhjälpsbyråerna — att varje förnyat arbetsåtagande skall förmedlas

och kontrolleras genom arbetsförmedlingen.

Tillgången på tillfällig hemhjälp har tidvis icke varit tillräcklig för att

helt tillgodose efterfrågan. Detta gäller särskilt under bråda tider höst

och vår samt vid helgerna. De svårigheter, som förelegat för husmödrarna

att få arbetskraft till hemmen, lia gjort, att dessa ofta anmält sitt behov

av arbetskraft såväl hos samtliga hemhjälpsbyråer som vid den offentliga

arbetsförmedlingen. Det är därför troligt, att den kundkrets på 3 000 hushåll,

som hemiljälpsbyråerna i Göteborg enligt motionen sägas betjäna,

i verkligheten icke är på långt när så stor, enär dubbelanmälningar äro

en vanlig företeelse.

Den offentliga arbetsförmedlingens hemhjälpscentral i Göteborg startade

sin verksamhet i sin nuvarande utformning så sent som i november

1941. Under den förflutna tiden har den väsentligt utvidgat sin verksamhet

och synes lia tillvunnit sig ett allt större förtroende hos allmänheten. I

fråga örn förmedling av tillfällig hemhjälp i Göteborg märkes en betydande

ökning av verksamheten under åren 1942 och 1943.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr AO; bilagor.

År

Lediga platser

Tillsatta platser

1942

7 261

6 898

1943

9 874

8 588

När det i motionerna sägs, att de s. k. hemlijälpsbyråerna i Göteborg

effektuera tillsammans genomsnittligen mer än fem gånger så många beställningar

årligen som den offentliga arbeslförmedlingens hemhjälpscentral

därstädes, bör det framhållas, att någon statistisk jämförelse mellan

arbetsförmedlingens och de privata byråernas arbetsresultat icke kan göras,

vilket ovan antytts. För hemhjälpsbyråernas del, vilka för att kringgå

1935 års lag endast skaffa kortare sysselsättning åt de hos byrån formellt

»anställda», blir varje utsändning i arbete betraktad såsom ny placering,

för vilken byrån betingar sig ekonomisk gottgörelse. Regelbunden utplacering

hos en och samma arbetsgivare blir av en hemhjälpsbyrå redovisad

såsom lika många arbetsanställningar. Olikheterna i arbets- och redovisningsmetoderna

.göra sålunda, att arbetsförmedlingens siffror i själva verket

representera en oerhört mycket större förmedlingseffektivitet än hemhjälpsbyråernas.

Såväl i fråga om lokaler som övrig organisation torde den offentliga

arbetsförmedlingen äga tillfredsställande kapacitet för att fylla de krav,

som kunna ställas på förmedlingen av arbetskraft till hemmen för Göteborgs

vidkommande.

I vad avser möjligheterna att helt tillgodose behovet av arbetskraft på

det husliga arbetsområdet synas de s. k. hemhjälpsbyråerna ha minst lika

stora svårigheter att kämpa med som den offentliga arbetsförmedlingen.

Detta bevisas kanske bäst därav, att de s. k. hemhjälpsbyråerna för egen

del vid flera tillfällen hos den offentliga arbetsförmedlingen inlämnat

beställning på arbetskraft. Kommissionen är av den uppfattningen, alt

den offentliga arbetsförmedlingen otvivelaktigt synes lia jämförelsevis

större möjligheter att tillgodose hemmens behov av arbetskraft än den

privata arbetsförmedlingen. Genom sin ständiga kontakt med sökande från

övriga yrkesområden kan den i betydande grad bidraga till att överföra

ledig arbetskraft till det husliga arbetsområdet.

Vid en eventuell fredskris, då permitteringar i stor utsträckning kunna

tänkas uppstå inom industriyrkena och arbetstillgången inom dessa yrkesområden

kan bli ringa, bär det sin speciella betydelse, att kontakten med

bristområdena på arbetsmarknaden blir så intim som möjligt. Det är känt.

att den husliga arbetskraften under kriget i viss utsträckning lämnat sitt

vanliga yrke för arbete inom industrien eller inom andra näringsområden.

Den offentliga arbetsförmedlingen, som genom sin kontrollverksamhet i

fråga om medlemmarna i de erkända arbetslöshetskassorna omedelbart

kommer i kontakt med de permitterade, har därför möjligheter att medverka

till en återgång till det husliga arbetsområdet av arbetskraft, som

är lämplig och villig härtill. Alldeles oavsett den nämnda kontrollverksamheten

synes det önskvärt ur allmän sysselsättningssynpunkt och för

ett rationellt utnyttjande av arbetskraften, att arbetstillfällena koncentreras

till så få centraler som möjligt. Anordningar, som kunna vara ägnade att

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr AO; bilagor.

13

försvåra överblicken över arbetsmarknaden och motverka ett rationellt utnyttjande

av arbetskraften, böra därför undvikas.

I detta ärendes slutliga avgörande ha deltagit, förutom kommissionens

ordförande, ledamöterna Lundquist, Andersson, Carell, Falk, Brodén, Vahloch

Adamsson samt ersättaren Stjernstedt.

Stockholm den 2 mars 1944.

STATENS ARBETSMARKNADSKOMMISSION

A. THOMSON.

Sven Skogh.

Bilaga C

Till Riksdagens andra lagutskott.

Genom remiss av den 11 februari 1944 har Kungl. Majit anbefallt länsarbetsnämnden

i Göteborgs och Bohus län att till utskottet avgiva yttrande

över motion nr 209 i riksdagens första kammare av herrar Knut Petersson

och Carl Eric Ericsson och motion nr 401 i riksdagens andra kammare av

herr Bertil von Friesen om visst tillägg till övergångsstadgandet i lagen med

vissa bestämmelser örn arbetsförmedling.

Länsarbetsnämnden har icke ansett sig böra taga ställning till de juridiska

förhållandena i den verksamhet, som bedrives av de i motionerna

berörda hemhjälpsbyråerna, utan funnit sig böra begränsa sitt yttrande

till ett ställningstagande till de rena arbetsförmedlingssynpunkter, som ur

en mera lokal synvinkel kunna läggas på berörda förhållanden. Länsarbetsnämnden

får i detta hänseende anföra följande.

I syfte att tillgodose de krav på rationell förmedlingsverksamhet, som

numera ställas på den offentliga arbetsförmedlingen, ha specialförmedlingar

av olika slag under senare år kommit till stånd. Sålunda inrättades

i november 1941 vid arbetsförmedlingen i Göteborg en hemhjälpscentral

med syftemål att tillgodose arbetsmarknadspartemas krav på effektivt förmedlingsarbcte

beträffande husligt arbete och kvinnlig sjukvårdspersonal,

varvid den senare förmedlingsgrenen skulle omfatta personal jämväl till

anstalter och inrättningar. Förmedlingsverksamheten för husligt arbete

uppdelades på tvenne expeditioner: en för fasta hembiträden och en för

kvalificerad, tillfällig hemhjälp. Dessutom förmedlas på en särskild expedition,

som dock icke ingår i hemhjälpscentralen, arbetskraft för tvätt och

rengöringsarbete av grövre art (trappstädningsarbete, rengöringsarbete i

nybyggnader, efter reparationer etc.). I förevarande fall är det emellertid

expeditionen för tillfällig, kvalificerad hemhjälp, som har den största aktualiteten,

d. v. s. arbetsuppgifterna här äro helt identiska med dem, som

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 40; bilagor.

hemhjälpsbyråerna ägna sig åt. Verksamheten vid ifrågavarande expedition

belyses av följande siffror.

År

Ans. om arb.

Arb.sök. pers.

Led. pl.

Tills. pl.

1942

5 007

279

7 261

6 898

1943

7 432

739

9 874

8 588

Antalet »arbetssökande personer» är i realiteten betydligt större. Ovanstående

siffror omfatta endast sådana som yrkesgruppsmässigt äro att

hänföra till den tillfälliga hemhjälpens arbetsområde och sålunda äro

direkt inskrivna vid expeditionen för tillfällig hemhjälp. Härtill komma i

mycket stor utsträckning personer, som på grund av annan yrkestillhörighet

äro inskrivna på annan arbetsförmedlingsexpedition, t. ex. den för industri

och hantverk, men som vilja lia tillfälligt hemarbete som extrasysselsättning.

Dessa personer upptagas som arbetssökande i respektive expeditioners

statistik.

Även under de två första månaderna av år 1944 har omsättningen på

expeditionen för tillfällig kvalificerad hemhjälp givit belägg för att verksamheten

alltfort kommer att utvecklas. Sålunda har februari månad, som

torde kunna betraktas som en av de minst arbetstyngda månaderna under

året, innevarande år givit ett mycket gott resultat med 882 tillsatta platser

(år 1942 238 st. och 1943 691 st.) Vid etablerandet av en specialförmedling

är det givetvis av största vikt, att förutsättningarna för en sådan

i fråga örn lämplig personal och ändamålsenliga lokaler äro för handen.

I förevarande fall uppfylla förhållandena i Göteborg högt ställda krav.

Därtill kommer att länsarbetsnämnden icke minst med tanke på den även

ur icke juridisk synpunkt illojala konkurrens, som vid hemhjälpscentralens

etablerande skulle komma att göra sig gällande från hemhjälpsbyråhåll,

alltifrån begynnelsen ansett det i högsta grad angeläget att verksamheten

bedreves så, att anmärkningar mot densammas effektivitet icke skulle

kunna anföras. Genom de åtal, som anhängiggjorts mot innehavarna av

hembjälpsbyråer i Göteborg och som numera hänskjutits till Kungl. Majit

för avgörande, har nämnden blivit underkunnig om, att viss kritik riktats

mot arbetsförmedlingens ifrågavarande verksamhet. Nämnden inskränker

sig härvidlag till att konstatera, att denna kritik emanerar från personer,

som hava ett ekonomiskt intresse av att försöka hävda sin egen verksamhet

på arbetsförmedlingens bekostnad. Arbetsförmedlingen å sin sida saknar

icke helt kännedom om mindre omsorgsfullt genomförda förmedlingstransaktioner,

som hemhjälpsbyråerna i många fall gjort sig skyldiga till.

I detta sammanhang kan det förtjäna nämnas, att det jämväl förekommit,

att hemhjälpsbyråer gjort hänvändelse till hemhjälpscentralen för

erhållande av hjälp med anskaffande av arbetskraft.

Arbetsförmedlingen av idag bedriver emellertid icke blott förmedlingsverksamhet.

Enligt direktiv från statens arbetsmarknadskommission tillkommer

det även arbetsförmedlingen att följa utvecklingen på arbetsmarknaden,

en utveckling, som icke minst under senare år är underkastad

snabba och omfattande växlingar genom att över- respektive underskott

på arbetskraft inom olika arbetsmarknadsområden uppstå.

I sådana situationer är det arbetsförmedlingens uppgift att så effektivt

som möjligt söka åvägabringa en utjämning genom att arbetskraft från ett

område inplaceras i sysselsättning på ett annat, där omständigheterna (den

arbetssökandes personliga förutsättningar) så kunna medgiva. I föreva
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr bO; bilagor.

15

rande sammanhang kunna dessa omständigheter få snar aktualitet t. ex.

genom att kvinnlig arbetskraft vid fredsslutet kan bringas att lämna anställningar

inom det industriella området. I ett sådant läge bör arbetsförmedlingen

så effektivt som möjligt medverka till att sådan arbetskraft

tillföres det husliga området.

Sedan en längre tid tillbaka har arbetskraftsfrågan på detta område en

brännande aktualitet. Det är naturligtvis omöjligt att för dagen utsäga

något örn hur utvecklingen härvidlag kan komma att gestalta sig. Det

torde emellertid ligga i öppen dag, alt det icke ur arbetsmarknadssynpunkt

kan anses förmånligt, att utplaceringen av den arbetskraft varom här är

fråga, splittras på skilda händer med synnerligen olikartade och bristfälliga

förutsättningar för ett rationellt handhavande av ifrågavarande

uppgifter. Ett upphörande av hemhjälpsbyråernas verksamhet kommer

givetvis att medföra en ökad belastning av hemhjälpscentralens verksamhet.

Med hänsyn till densammas fasta förankring hos allmänheten i Göteborg

torde det emellertid icke vålla några svårigheter att på bästa sätt —

genom utökning av personalen etc. — möta och genomföra de nyttillkommande

arbetsuppgifter, som den kan ställas inför. Länsarbetsnämnden

kan sålunda icke finna några som helst principiellt bärande skäl för att

förmedlingsverksamhet av berörd art skall få bedrivas av enskilda personer.

Nämnden vill gentemot i motionerna förefintliga uppgifter, att hemil

jälpsbyråerna »effektuera tillsammans genomsnittligen mer än fem gånger

så många beställningar som den offentliga arbetsförmedlingens hernöjälpscentral»

påpeka, att jämförelse mellan arbetsförmedlingens statistik å den

ena sidan och hemhjälpsbyråernas å den andra icke utan vidare kan göras.

Från hemhjälpsbyråernas sida bli alltid de enskilda, periodiskt återkommande

arbetstillfällen hos samma arbetsgivare i statistiskt hänseende betraktat

som lika många tillsatta platser som arbetstillfällen. Motsvarande

förhållanden upptagas i hemhjälpscentralens statistik såsom en tillsatt plats

oavsett huru många de enskilda arbetstillfällena under året bliva. Härigenom

uppstår givetvis en differens, som, statistiskt sett, talar till hemhjälpsbyråernas

favör. I vilken utsträckning de olikartade redovisningsmetoderna

i och för sig omöjliggöra en rent siffermässig jämförelse beträffande

det effektiva förmedlingsresultatet kan icke avgöras —- att olikheterna äro

av väsentlig betydelse ligger emellertid i öppen dag.

Sammanfattningsvis får länsarbetsnämnden som sin mening hävda den

uppfattningen, att nuvarande förhållanden ingalunda äro ägade att främja

förhållandena på ifrågavarande arbetsmarknadsområde. Nämnden bortser

i detta sammanhang från »konkurrensförhållandet» som sådant och har

vid bedömandet av frågan endast tagit hänsyn till de arbetsmarknadssynpunkter,

som böra vara avgörande för frågans bedömande.

Länsarbetsnämnden i Göteborgs och Bohus län

CARL BRÄNNBERG.

Sven Dreyer.

Åke L:son Aldin.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.