Utlåtande i anledning av väckt motion örn viss ändring i lagen den 25 juni 1909
1944-05-19 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1944:41, Utlåtande i anledning av väckt motion örn viss ändring i lagen den 25 juni 1909
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr ii.
1
Nr 41.
Ankom till riksdagens kansli den 19 maj 1944 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av väckt motion örn viss ändring i lagen
den 25 juni 1909 (nr 56, s. 1) angående naturminnesmärkens
fredande, m. m.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 72,
som behandlats av andra lagutskottet, har herr von Friesen m. fl. hemställt,
att riksdagen måtte
dels besluta sådan ändring i ovannämnda lag att staten skall gälda kostnaderna
för samtliga i lagen omförmälda kungörelser samt för tavlor för
utmärkande av naturminnesmärke och deras uppsättning;
dels ock ä skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning rörande anslag
till resekostnader i samband med fridlysning av naturminnesmärken.
Rörande motiveringen till denna hemställan får utskottet hänvisa till
motionen.
över motionen har på begäran av utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen
föreskriver yttrande avgivits av vetenskapsakademien, som därvid
åberopat ett utlåtande av dess naturskyddskommitté. Redogörelse för
nämnda yttrande och utlåtande lämnas här nedan.
Enligt lagen om naturminnesmärkens fredande må fridlysning ske av
område eller till fastighet hörande naturföremål, som är av särskilt intresse
för kännedomen om landets natur eller på grund av märklig naturbeskaffenhet
eljest synes böra för framtiden skyddas. Ansökan om fridlysning,
vilken kan göras av vem som helst, skall ingivas till vederbörande länsstyrelse.
Ansökan skall innehålla bl. a. noggrann uppgift om naturminnesmärkets
beskaffenhet och läge, förslag till de fridlysningsbestämmelser som
lämpligen böra meddelas samt förslag till det sätt varpå området eller föremålet
bör utmärkas och, där så erfordras, inhägnas. Vid ansökningen skall,
om den ej framställts av fastighetens ägare, fogas skriftligt medgivande av
denne. Beträffande ansökan örn fridlysning har länsstyrelsen att utfärda
kungörelse, med föreläggande för dem, som lia något att erinra mot ansökningen,
att senast inom två månader anmäla detta hos länsstyrelsen.
Kungörelsen skall på sökandens bekostnad införas i länskungörelserna och
tidning inom orten, uppläsas i ortens kyrka samt med posten tillsändas alla
Bihang till riksdagens protokoll I9ii. 9 sand. 2 avd. Nr il.
2
Andra lagutskottets utlåtande nr Al.
tända innehavare av nyttjanderätt, servitutsrätt eller annan dylik fastigheten
avseende rätt, vilka icke medgivit ansökningen. Sökanden är skyldig
att vid anfordran förskottsvis erlägga kostnaden. Bestrides ansökningen av
någon rättighetsinnehavare, vars rätt skulle lida intrång genom fridlysningsåtgärden,
må ansökningen icke beviljas, om ej intrånget är att anse som
oväsentligt. — Innan ansökan om fridlysning slutligen prövas, må länsstyrelsen
provisoriskt förbjuda åtgärd, varav skada kan tillfogas det uppgivna
naturminnesmärket. Sådant förbud skall kungöras på sökandens bekostnad.
— Örn ej ansökningen framställts av vetenskapsakademien eller dess yttrande
bifogats, åligger det länsstyrelsen att infordra utlåtande från akademien.
Ansökningen får icke bifallas, om den icke blivit tillstyrkt av akademien.
Om akademien tillstyrkt ansökningen och laga hinder för bifall
eljest ej föreligger, skall länsstyrelsen underrätta sökanden, att ansökningen
kommer att bifallas, därest naturminnesmärket på sökandens föranstaltande
och bekostnad å marken utmärkes och, där så erfordras, inhägnas enligt
de närmare bestämmelser länsstyrelsen därvid meddelar. Sedan detta villkor
fullgjorts, sker fridlysningen, därvid naturminnesmärket införes i ett hos
länsstyrelsen fört register. Fridlysningen kungöres på allmän bekostnad.
De av de olika länsstyrelserna förda registren sammanföras av vetenskapsakademien
till ett riksregister över naturminnesmärken.
Sedan fridlysning skett, åligger det den som begärt åtgärden att underhålla
föreskriven anordning för naturminnesmärkets utmärkande och inhägnande.
Eftersättes denna skyldighet och anmäler sig icke vetenskapsakademien
eller annan villig att verkställa nödiga underhållsarbeten, kan
länsstyrelsen förklara fridlysningen upphävd. Sådant upphävande får dock
ske först sedan vetenskapsakademien hörts.
Beträffande motivet till skyldigheten för sökanden i ett fridlysningsärende
att bekosta och underhålla anordningar för naturminnesmärkets utmärkande
och inhägnande må återgivas ett yttrande av den kommitté, på grundval
av vars förslag lagen utarbetades. Kommittén anförde (N. J. A. 1909
avd. II, nr 8 s. 23):
Vid avgörande av frågan, vem som skall utföra och bekosta i förevarande
avseenden nödiga arbeten, synes man hava att välja på att lägga denna börda
på sökanden eller att låta saken utföras genom myndigheternas försorg med
allmänna medel. Då en lösning av frågan i den senare riktningen skulle
medföra såväl kostnad för staten som myndigheternas betungande med
åligganden, vilka för dem komma att ställa sig ganska främmande, samt
man väl i allmänhet vågar förutsätta, att ett förefintligt intresse, som är
tillräckligt starkt för att taga upp en fridlysningsfråga, också skall räcka
till för nu ifrågavarande bestyr, synes saken böra uppdragas åt sökanden.
I de fall, då vetenskapsakademien uppträder såsom sökande, ställer sig väl
saken något annorlunda, och något anslag av staten synes i detta avseende
kunna ifrågasättas. Något synnerligt avsevärt belopp lärer dock för detta
ändamål icke erfordras, då kostnaderna i regel synas kunna begränsas ofta
Andra lagutskottets utlåtande nr 41.
3
till rena obetydligheter samt i många fall den jordägare, som är villig att på
akademiens uppmaning avstå från sin förfoganderätt till själva naturföremålet,
väl också kommer att sträcka sin beredvillighet så långt, att han tillhandagår
akademien med de små anordningar, som behövas för naturminnesmärkets
tydliga utmärkande.
Sedan Kungl. Maj:t den 6 april 1934 lämnat chefen för ecklesiastikdepartementet
bemyndigande att tillkalla en sakkunnig att inom departementet
biträda med utredning av vissa i. samband med naturskyddsärendenas behandling
stående frågor, tillkallades samma dag för nämnda ändamål professor
emeritus Rutger Sernander. Denne avgav den 1 juli 1935 betänkande
med förslag rörande det svenska naturskyddets organisation och statliga
förvaltning samt uppgifter för det allmänna naturskyddets verksamhet (SOU
1935:26). Över betänkandet inhämtades yttranden från åtskilliga myndigheter
och sammanslutningar.
1937 väcktes inom riksdagen motioner med yrkande, att riksdagen måtte
hos Kungl. Majit anhålla örn utarbetande av förslag till en allmän naturskyddslagstiftning.
På hemställan av första lagutskottet (utlåtande nr 56)
beslöt riksdagen, med hänvisning bl. a. till att ärendet rörande ovannämnda
betänkande vore beroende på Kungl. Maj:ts prövning, att avslå motionerna.
I sin framställning örn anslag för förvaltning av nationalparker och naturskyddsärenden
för budgetåret 1939/1940 (se statsverkspropositionen 1939,
åttonde huvudtiteln s. 430) hemställde vetenskapsakademien om ett med
20 500 kronor till 32 500 kronor förhöjt bidrag till ifrågavarande ändamål.
Förhöjningen innebar en provisorisk förstärkning av de till naturskyddsverksamheten
utgående anslagsmedlen i avvaktan på ett ställningstagande
till det i ovannämnda betänkande framlagda förslaget. Departementschefen
ansåg, att någon höjning ej borde ske, förrän statsmakterna fattat ståndpunkt
till berörda betänkande, och hemställde därför örn oförändrat anslag.
Han framhöll emellertid, att enligt hans uppfattning de dåvarande förhållandena
med avseende å naturskyddsverksamheten icke vore tillfredsställande
och att det syntes angeläget, att på detta område en nyordning komme
till stånd, som möjliggjorde ett mera planmässigt och effektivt arbete. Det
vöre departementschefens förhoppning att under den närmaste tiden kunna
upptaga ifrågavarande spörsmål till fortsatt behandling. — Riksdagen beslöt
i enlighet med Kungl. Majlis förslag.
I statsverkspropositionen till 1940 års riksdag, åttonde huvudtiteln (s. 277),
erinrade departementschefen i samband med behandlingen av ifrågavarande
anslag örn sitt ovan nämnda yttrande, därvid han anmärkte, att åtgärder
för åstadkommande av en nyordning av naturskyddsverksamheten torde
komma att för statsverket medföra ej oväsentliga merutgifter. På grund
härav måste under rådande läge nied nämnda fråga anstå.
4
Andra tagutskottets utlåtande nr il.
I anledning av en vid 1941 års riksdag väckt motion beslöt riksdagen på
hemställan av båda kamrarnas första tillfälliga utskott (utlåtande nr 6 i
båda utskotten) att i skrivelse till Kungl. Majit hemställa om utredning rörande
åtgärder till bevarande och skydd av sådana områden i vårt land,
som av olika skäl böra bibehållas för framtiden som exempel på ursprungliga
landskapstyper eller vilkas bevarande i orubbat skick är angeläget för
vetenskap och forskning.
En 1942 i första kammaren väckt motion med yrkande om utredning
rörande åtgärder till ökat skydd för den svenska naturen avslogs på hemställan
av första kammarens första tillfälliga utskott (utlåtande nr 1). Därvid
hänvisades till den av föregående års riksdag gjorda framställningen.
I anledning av en av herr Fredrik Ström vid 1943 års riksdag framställd
interpellation, huruvida chefen för jordbruksdepartementet vore beredd att
vidtaga erforderliga åtgärder för ett tillfredsställande skydd och en erforderlig
vård av den svenska naturen, uppgav statsrådet Domö, som förordnats
att i nämnda departementschefs ställe föredraga ärenden rörande naturminnesmärken
och nationalparker, bl. a. följande (första kammarens protokoll
nr 23 s. 2):
För närvarande pågår genom Svenska naturskyddsföreningen en inventering
av de olika områden m. m. inom landet som kunna befinnas böra
skyddas för framtiden. Denna inventering, vilken torde utföras på ett fullt
betryggande sätt och i samarbete med sakkunskapen på ifrågavarande område,
torde bliva av grundläggande betydelse för ett fortsatt arbete på naturskyddets
område. Att överföra denna verksamhet till en statlig utredning
eller ställa densamma under statlig kontroll synes icke vara vare sig behövligt
eller lämpligt. För att slutföra inventeringsarbetet torde emellertid bliva
nödvändigt att ställa ytterligare medel till Svenska naturskyddsföreningens
förfogande. Att från statens sida nu innan naturskyddsföreningen slutfört sitt
förutnämnda arbete vidtaga vidare åtgärder synes knappast ändamålsenligt.
Sedermera efter inventeringens avslutande torde snarast möjligt till förnyat
övervägande böra upptagas frågan om vilka åtgärder, som i fortsättningen
kunna bliva erforderliga för att få till stånd skydd för den svenska naturen
i den omfattning som kan finnas behövligt.
Bidrag av statsmedel för naturskyddsändamål utgå för närvarande till
vetenskapsakademien för förvaltning av nationalparker och naturskyddsärenden
samt till svenska naturskyddsföreningen. För innevarande budgetår
är till vetenskapsakademien för nämnda ändamål under åttonde huvudtiteln
anslaget ett belopp av 11 800 kronor, varav 4 800 kronor äro avsedda för
vården av särskilda nationalparker och 7 000 kronor för förvaltning av
naturskyddsärenden. Anslaget för nästföljande budgetår, som uppförts under
nionde huvudtiteln, är oförändrat. Såsom bidrag till svenska naturskyddsföreningen
är under åttonde huvudtiteln för innevarande budgetår anvisat
ett anslag av 1 000 kronor. Detta har för nästa budgetår höjts till 5 000
kronor (uppfört under nionde huvudtiteln).
Andra lagutskottets utlåtande nr 41. 5
I sitt utlåtande i anledning av motionen har vetenskapsakademiens naturskyddskommitté
anfört:
Såsom av motionärerna framhållits, lia stadgandena om skyldighet för
sökanden i ett fridlysningsärende att gälda vissa kostnader utan tvivel i betydande
mån motverkat syftet med lagens tillkomst. Fridlysning av ett område
eller ett naturföremål såsom naturminnesmärke innebär att markägaren
eller markinnehavaren för sig och efterkommande helt avhänder sig rätten
att förfoga över detsamma. Genom sitt i det allmännas intresse lämnade
medgivande till en sådan åtgärd gör han icke sällan en kännbar ekonomisk
uppoffring och måste mot denna bakgrund finna det föga rimligt att dessutom
åläggas gälda de kostnader, som uppkomma i samband med fridlysningsärendets
handläggning genom länsstyrelsen. Vetenskapsakademien har
genom sin naturskyddskommitté sedan länge haft sin uppmärksamhet riktad
på detta förhållande och i åtskilliga fall själv ställt sig såsom sökande, då en
fridlysning eljest näppeligen kunnat komma till stånd. Ofta är det nämligen
icke blott orts- utan även läns- eller till och med riksintressen, som
därvid stå på spel, varför kostnaderna för fridlysnings utfärdande generellt
borde gäldas av allmänna medel. Det till akademiens disposition ställda
statsanslaget för naturskyddsärendenas behandling är emellertid alltför obetydligt
för att kunna i någon större utsträckning tagas i anspråk även för
ändamål av detta slag. Det är under sådana omständigheter i hög grad av
behovet påkallat, att kostnaderna för den formella handläggningen av de
fridlysningsärenden, varom här är fråga, i överensstämmelse med motionärernas
förslag för framtiden bestridas av länsstyrelserna.
I motionen har dessutom föreslagits, dels att anslagstavlor för utmärkning
av fridlysta naturminnesmärken kostnadsfritt tillhandahållas hos länsstyrelserna,
dels ock att anslag lämnas sakkunnig person till resekostnader,
traktamenten och transport av tavlor etc. i samband med den undersökning,
beskrivning och utmärkning av till fridlysning ifrågasatta naturminnesmärken,
som föreskrivas i 2 resp. 6 § naturminnesmärkeslagen.
Vad först tillhandahållandet av anslagstavlor beträffar, så har detta hittills
i regel skett kostnadsfritt genom vetenskapsakademiens naturskyddskommittés
försorg. Tavlorna lia såsom tjänsteförsändelse per post tillställts sökanden
utom i de fall, då antalet tavlor nödvändiggjort transport per järnväg,
varvid kommittén bestridit fraktkostnaderna med statsmedel. Tavlorna
lia utförts huvudsakligen i två standardtyper, den ena med texten »Naturminnesmärke,
fridlyst enligt lag» och avsedd för utmärkning av enstaka
naturföremål, den andra nied texten »Naturskyddsområde, fridlyst enligt
lag» för uppsättning i gränserna av fridlysta naturskyddsområden. I undantagsfall
har dock, såsom i Kopparbergs län, för att stimulera naturskyddsintresset,
en lokal länsförening medgivits att inom länet uppsätta egna
tavlor av ett från akademiens typer något avvikande utseende. Kommittén
anser i motsats till motionärerna att fridlysningstavlorna alltjämt böra i
huvudsak tillhandahållas av den myndighet, som fått det statliga naturskyddet
sig anförtrott, enär dessa tavlor böra vara av enhetliga typer och
anvisningarna för deras uppsättande ävensom för naturminnesmärkenas utmärkning
i övrigt böra lämnas av den sakkunniga naturskyddsmyndigheten.
En förutsättning för att denna del av naturskyddsverksamheten skall
kunna tillfredsställande bedrivas är dock att större anslag av statsmedel än
hittills ställas till förfogande. Utom tillverkningen av tavlorna drager dessas
uppsättande icke obetydliga kostnader, isynnerhet örn järnstolpar, betong
-
6
Andra lagutskottets utlåtande nr il.
pelare eller dylikt ävensom hä »nåd erfordras, varjämte utmärkningen i sin
helhet av ett naturminnesmärke eller naturskyddsområde bör övervakas av
sakkunnig person. Såsom framgått av den av naturskyddskommittén på senare
år i skilda delar av landet föranstaltade inspektionen av fridlysta
naturminnesmärken förefinnas i detta hänseende i många fall otvivelaktigt
allvarliga brister, vilka i saknad av medel ännu blott delvis kunnat avhjälpas.
Utmärkningen av ett naturminnesmärke är för övrigt icke blott en
angelägenhet i samband med utfärdandet av fridlysningen utan måste kontinuerligt
underhållas, en uppgift, som varken kan ifrågakomma för länsstyrelsens
del eller, enligt vad erfarenheten visat, åläggas fastighetsägaren,
utan måste tillkomma naturskyddsmyndigheten. Ett åsidosättande av kravet
på underhåll av utmärkningen medför allvarliga olägenheter, i det att icke
blott det enskilda naturminnesmärket lättare än eljest kan bliva föremål
för åverkan utan även aktningen för naturskyddet som sådant sättes i fara.
I den mån, de blygsamma resurserna det medgivit, har naturskyddskommittén
på sin bekostnad föranstaltat om närmare undersökning och beskrivning
av naturminnesmärken och naturskyddsområden genom sakkunniga.
Då det emellertid ur kostnadssynpunkt varit fullständigt ogörligt att låta på
förhand besiktiga varje eller ens flertalet till fridlysning föreslagna föremål
eller områden, har kommittén i åtskilliga fall tvingats låta sig tills vidare
nöja med en mer eller mindre ofullständig, av markägaren eller annan intresserad
person verkställd utredning såsom grundval för prövning av en
inkommen ansökan om fridlysning. Detta förhållande har inneburit en
betydande nackdel, och misstag ha såsom följd därav icke kunnat helt undvikas.
Av sådana och åtskilliga andra skäl har akademien på kommitténs
hemställan i samband med avgivandet av förslag till riksdagspetita år efter
år yrkat på beviljande av större anslag till naturskyddsändamål, ehuru hittills
utan resultat. Att på länsstyrelserna överlåta föranstaltandet och bekostandet
av sådan undersökning och beskrivning av naturminnesmärken, som
borde föregå varje ansökan örn fridlysning, synes icke lämpligt, enär dessa
sakna tillgång till lämplig personal för ändamålet och utgifter av dylikt slag
närmast böra kontrolleras av den sakkunniga naturskyddsmyndigheten.
Såsom kommittén vid upprepade tillfällen med styrka hävdat, kan naturskyddsverksamheten
icke längre på tillfredsställande sätt upprätthållas
med hittillsvarande synnerligen bristfälliga organisation och obetydliga understöd
av statsmedel. Härför erfordras numera obetingat en fast statsinstitution
med goda resurser både i fråga om sakkunnig personal och anslag
till verksamhetens bedrivande. Till denna institutions uppgifter böra bl. a.
höra de åtgärder beträffande undersökning, beskrivning och utmärkning av
naturminnesmärken, som berörts av motionärerna. Motionen aktualiserar
sålunda ånyo institutionsfrågan, som beklagligtvis ännu icke upptagits av
statsmakterna till slutligt avgörande.
Under åberopande av det sålunda anförda har naturskyddskommittén
dels tillstyrkt sådan ändring i lagen angående naturminnesmärkens fre
dande, att länsstyrelserna skola bestrida de kostnader för kungöx-elser, som
uppkomma vid fridlysningsärendes behandling, samt att den myndighet,
som handhar den statliga naturskyddsverksamheten, skall gälda kostnader
för naturminnesmärkes utmärkning och underhållet av densamma, dels ock
i samband därmed förordat utredning rörande behovet av ökade anslags
-
Andra lagutskottets utlåtande nr Al.
7
medel att utgå till naturskyddsmyndigheten för bekostande av undersökning,
beskrivning och utmärkning av till fridlysning ifrågasatta eller redan
fridlysta naturminnesmärken.
Vetenskapsakademien har under åberopande av naturskyddskommitténs
utlåtande anslutit sig till dess förslag.
Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen har frågan örn naturskyddsväsendets
omorganisation och åtgärder i övrigt till ökat skydd för
naturen sedan länge varit aktuell. Lösningen av densamma har emellertid
uppskjutits med hänsyn bl. a. till det rådande statsfinansiella läget.
Det nu genom motionen väckta spörsmålet utgör endast en detalj i det
frågekomplex som kommer att uppstå i samband med en revision av naturskyddslagstiftningen.
Spörsmålet är väsentligen av ekonomisk natur, eftersom
vetenskapsakademien med erforderliga medel till sitt förfogande skulle
kunna i större utsträckning än nu är fallet själv låta utföra nödiga undersöknings-
och beskrivningsarheten och ställa sig som sökande i fridlysningsärenden.
Då det är ett allmänt intresse att naturen och i synnerhet områden eller
föremål som kunna karakteriseras som naturminnesmärken skyddas för
åverkan, synas starka skäl tala för att kostnaderna för erforderliga skyddsåtgärder
skola bäras av det allmänna. Utskottet anser i likhet med motionärerna
och vetenskapsakademiens naturskyddskommitté, att stadgandena
örn skyldighet för sökande i ett fridlysningsärende att betala kostnaderna
för kungörelseförfarandet i samband med handläggningen av ärendet samt
bekosta och underhålla anordningarna för naturminnesmärkets utmärkande
och inhägnande i betydande mån motverkat syftet med gällande lag. Det
kan därför ifrågasättas, huruvida icke i avvaktan på en fullständig revision
av naturskyddslagstiftningen den nu gällande lagen borde ändras i förevarande
delar. Med hänsyn till möjligheten av fridlysningsansökningar utan
tillräckliga skäl kunde måhända en bestämmelse, enligt vilken statsverket
skulle bekosta kungörelseförfarandet, ej göras ovillkorlig. I övrigt synes en
lagändring kunna utformas i enlighet med de riktlinjer vetenskapsakademien
angivit i sitt yttrande över motionerna. Eftersom de ifrågasatta lagändringarna
skulle erhålla endast provisorisk karaktär och spörsmålet torde
kunna i viss mån lösas även genom ökade bidrag till den naturskyddsverksamhet
som utövas av vetenskapsakademien och Svenska naturskyddsföreningen,
vill utskottet för sin del föreslå, att frågan örn lämpligheten av en
lagändring göres till föremål för närmare utredning.
Vad härefter angår den i motionen väckta frågan örn anslag till resekostnader
i samband med fridlysning av naturminnesmärken torde densamma
komma under bedömande i samband med prövningen av vetenskapsakademiens
medelsbehov för naturskyddsändamål. Särskild utredning torde
icke vara erforderlig.
Utskottet.
8
Andra lagutskottets utlåtande nr il.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Majit ville låta verkställa närmare utredning rörande
lämpligheten av att i avvaktan på en fullständig revision
av naturskyddslagstiftningen sålunda ändra lagen angående
naturminnesmärkens fredande att kostnaderna för
kungörelser i fridlysningsärenden och för åtgärder för utmärkande
och inhägnande av naturminnesmärken skola gäldas
medelst allmänna medel, ävensom för riksdagen framlägga
det förslag vartill utredningen kan föranleda; samt
B. att förevarande motion, i den mån den icke beaktats
genom vad utskottet under A. hemställt, icke måtte föranleda
till någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 19 maj 1944.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Wistrand, Löfvander*, Mannerskantz,
Hage, Sten och Söderkvist*;
från andra kammaren: fröken Hesselgren, herrar Pettersson i Hällbacken*,
Ryberg*, fru Nordgren*, herrar Cruse*, Holm, Jansson i Hällefors och Håstad.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Centraltryckeriet, Esselte ab. Stockholm 1944
442129
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1944:316 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion örn viss ändring i lagen den 25 juni 1909 s. 1 i texten