Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion örn viss ändring i lagen den 25 juni 1909

1944-05-19 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1944:41, Utlåtande i anledning av väckt motion örn viss ändring i lagen den 25 juni 1909

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr ii.

1

Nr 41.

Ankom till riksdagens kansli den 19 maj 1944 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av väckt motion örn viss ändring i lagen

den 25 juni 1909 (nr 56, s. 1) angående naturminnesmärkens

fredande, m. m.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 72,

som behandlats av andra lagutskottet, har herr von Friesen m. fl. hemställt,

att riksdagen måtte

dels besluta sådan ändring i ovannämnda lag att staten skall gälda kostnaderna

för samtliga i lagen omförmälda kungörelser samt för tavlor för

utmärkande av naturminnesmärke och deras uppsättning;

dels ock ä skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning rörande anslag

till resekostnader i samband med fridlysning av naturminnesmärken.

Rörande motiveringen till denna hemställan får utskottet hänvisa till

motionen.

över motionen har på begäran av utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen

föreskriver yttrande avgivits av vetenskapsakademien, som därvid

åberopat ett utlåtande av dess naturskyddskommitté. Redogörelse för

nämnda yttrande och utlåtande lämnas här nedan.

Enligt lagen om naturminnesmärkens fredande må fridlysning ske av

område eller till fastighet hörande naturföremål, som är av särskilt intresse

för kännedomen om landets natur eller på grund av märklig naturbeskaffenhet

eljest synes böra för framtiden skyddas. Ansökan om fridlysning,

vilken kan göras av vem som helst, skall ingivas till vederbörande länsstyrelse.

Ansökan skall innehålla bl. a. noggrann uppgift om naturminnesmärkets

beskaffenhet och läge, förslag till de fridlysningsbestämmelser som

lämpligen böra meddelas samt förslag till det sätt varpå området eller föremålet

bör utmärkas och, där så erfordras, inhägnas. Vid ansökningen skall,

om den ej framställts av fastighetens ägare, fogas skriftligt medgivande av

denne. Beträffande ansökan örn fridlysning har länsstyrelsen att utfärda

kungörelse, med föreläggande för dem, som lia något att erinra mot ansökningen,

att senast inom två månader anmäla detta hos länsstyrelsen.

Kungörelsen skall på sökandens bekostnad införas i länskungörelserna och

tidning inom orten, uppläsas i ortens kyrka samt med posten tillsändas alla

Bihang till riksdagens protokoll I9ii. 9 sand. 2 avd. Nr il.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr Al.

tända innehavare av nyttjanderätt, servitutsrätt eller annan dylik fastigheten

avseende rätt, vilka icke medgivit ansökningen. Sökanden är skyldig

att vid anfordran förskottsvis erlägga kostnaden. Bestrides ansökningen av

någon rättighetsinnehavare, vars rätt skulle lida intrång genom fridlysningsåtgärden,

må ansökningen icke beviljas, om ej intrånget är att anse som

oväsentligt. — Innan ansökan om fridlysning slutligen prövas, må länsstyrelsen

provisoriskt förbjuda åtgärd, varav skada kan tillfogas det uppgivna

naturminnesmärket. Sådant förbud skall kungöras på sökandens bekostnad.

— Örn ej ansökningen framställts av vetenskapsakademien eller dess yttrande

bifogats, åligger det länsstyrelsen att infordra utlåtande från akademien.

Ansökningen får icke bifallas, om den icke blivit tillstyrkt av akademien.

Om akademien tillstyrkt ansökningen och laga hinder för bifall

eljest ej föreligger, skall länsstyrelsen underrätta sökanden, att ansökningen

kommer att bifallas, därest naturminnesmärket på sökandens föranstaltande

och bekostnad å marken utmärkes och, där så erfordras, inhägnas enligt

de närmare bestämmelser länsstyrelsen därvid meddelar. Sedan detta villkor

fullgjorts, sker fridlysningen, därvid naturminnesmärket införes i ett hos

länsstyrelsen fört register. Fridlysningen kungöres på allmän bekostnad.

De av de olika länsstyrelserna förda registren sammanföras av vetenskapsakademien

till ett riksregister över naturminnesmärken.

Sedan fridlysning skett, åligger det den som begärt åtgärden att underhålla

föreskriven anordning för naturminnesmärkets utmärkande och inhägnande.

Eftersättes denna skyldighet och anmäler sig icke vetenskapsakademien

eller annan villig att verkställa nödiga underhållsarbeten, kan

länsstyrelsen förklara fridlysningen upphävd. Sådant upphävande får dock

ske först sedan vetenskapsakademien hörts.

Beträffande motivet till skyldigheten för sökanden i ett fridlysningsärende

att bekosta och underhålla anordningar för naturminnesmärkets utmärkande

och inhägnande må återgivas ett yttrande av den kommitté, på grundval

av vars förslag lagen utarbetades. Kommittén anförde (N. J. A. 1909

avd. II, nr 8 s. 23):

Vid avgörande av frågan, vem som skall utföra och bekosta i förevarande

avseenden nödiga arbeten, synes man hava att välja på att lägga denna börda

på sökanden eller att låta saken utföras genom myndigheternas försorg med

allmänna medel. Då en lösning av frågan i den senare riktningen skulle

medföra såväl kostnad för staten som myndigheternas betungande med

åligganden, vilka för dem komma att ställa sig ganska främmande, samt

man väl i allmänhet vågar förutsätta, att ett förefintligt intresse, som är

tillräckligt starkt för att taga upp en fridlysningsfråga, också skall räcka

till för nu ifrågavarande bestyr, synes saken böra uppdragas åt sökanden.

I de fall, då vetenskapsakademien uppträder såsom sökande, ställer sig väl

saken något annorlunda, och något anslag av staten synes i detta avseende

kunna ifrågasättas. Något synnerligt avsevärt belopp lärer dock för detta

ändamål icke erfordras, då kostnaderna i regel synas kunna begränsas ofta

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 41.

3

till rena obetydligheter samt i många fall den jordägare, som är villig att på

akademiens uppmaning avstå från sin förfoganderätt till själva naturföremålet,

väl också kommer att sträcka sin beredvillighet så långt, att han tillhandagår

akademien med de små anordningar, som behövas för naturminnesmärkets

tydliga utmärkande.

Sedan Kungl. Maj:t den 6 april 1934 lämnat chefen för ecklesiastikdepartementet

bemyndigande att tillkalla en sakkunnig att inom departementet

biträda med utredning av vissa i. samband med naturskyddsärendenas behandling

stående frågor, tillkallades samma dag för nämnda ändamål professor

emeritus Rutger Sernander. Denne avgav den 1 juli 1935 betänkande

med förslag rörande det svenska naturskyddets organisation och statliga

förvaltning samt uppgifter för det allmänna naturskyddets verksamhet (SOU

1935:26). Över betänkandet inhämtades yttranden från åtskilliga myndigheter

och sammanslutningar.

1937 väcktes inom riksdagen motioner med yrkande, att riksdagen måtte

hos Kungl. Majit anhålla örn utarbetande av förslag till en allmän naturskyddslagstiftning.

På hemställan av första lagutskottet (utlåtande nr 56)

beslöt riksdagen, med hänvisning bl. a. till att ärendet rörande ovannämnda

betänkande vore beroende på Kungl. Maj:ts prövning, att avslå motionerna.

I sin framställning örn anslag för förvaltning av nationalparker och naturskyddsärenden

för budgetåret 1939/1940 (se statsverkspropositionen 1939,

åttonde huvudtiteln s. 430) hemställde vetenskapsakademien om ett med

20 500 kronor till 32 500 kronor förhöjt bidrag till ifrågavarande ändamål.

Förhöjningen innebar en provisorisk förstärkning av de till naturskyddsverksamheten

utgående anslagsmedlen i avvaktan på ett ställningstagande

till det i ovannämnda betänkande framlagda förslaget. Departementschefen

ansåg, att någon höjning ej borde ske, förrän statsmakterna fattat ståndpunkt

till berörda betänkande, och hemställde därför örn oförändrat anslag.

Han framhöll emellertid, att enligt hans uppfattning de dåvarande förhållandena

med avseende å naturskyddsverksamheten icke vore tillfredsställande

och att det syntes angeläget, att på detta område en nyordning komme

till stånd, som möjliggjorde ett mera planmässigt och effektivt arbete. Det

vöre departementschefens förhoppning att under den närmaste tiden kunna

upptaga ifrågavarande spörsmål till fortsatt behandling. — Riksdagen beslöt

i enlighet med Kungl. Majlis förslag.

I statsverkspropositionen till 1940 års riksdag, åttonde huvudtiteln (s. 277),

erinrade departementschefen i samband med behandlingen av ifrågavarande

anslag örn sitt ovan nämnda yttrande, därvid han anmärkte, att åtgärder

för åstadkommande av en nyordning av naturskyddsverksamheten torde

komma att för statsverket medföra ej oväsentliga merutgifter. På grund

härav måste under rådande läge nied nämnda fråga anstå.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra tagutskottets utlåtande nr il.

I anledning av en vid 1941 års riksdag väckt motion beslöt riksdagen på

hemställan av båda kamrarnas första tillfälliga utskott (utlåtande nr 6 i

båda utskotten) att i skrivelse till Kungl. Majit hemställa om utredning rörande

åtgärder till bevarande och skydd av sådana områden i vårt land,

som av olika skäl böra bibehållas för framtiden som exempel på ursprungliga

landskapstyper eller vilkas bevarande i orubbat skick är angeläget för

vetenskap och forskning.

En 1942 i första kammaren väckt motion med yrkande om utredning

rörande åtgärder till ökat skydd för den svenska naturen avslogs på hemställan

av första kammarens första tillfälliga utskott (utlåtande nr 1). Därvid

hänvisades till den av föregående års riksdag gjorda framställningen.

I anledning av en av herr Fredrik Ström vid 1943 års riksdag framställd

interpellation, huruvida chefen för jordbruksdepartementet vore beredd att

vidtaga erforderliga åtgärder för ett tillfredsställande skydd och en erforderlig

vård av den svenska naturen, uppgav statsrådet Domö, som förordnats

att i nämnda departementschefs ställe föredraga ärenden rörande naturminnesmärken

och nationalparker, bl. a. följande (första kammarens protokoll

nr 23 s. 2):

För närvarande pågår genom Svenska naturskyddsföreningen en inventering

av de olika områden m. m. inom landet som kunna befinnas böra

skyddas för framtiden. Denna inventering, vilken torde utföras på ett fullt

betryggande sätt och i samarbete med sakkunskapen på ifrågavarande område,

torde bliva av grundläggande betydelse för ett fortsatt arbete på naturskyddets

område. Att överföra denna verksamhet till en statlig utredning

eller ställa densamma under statlig kontroll synes icke vara vare sig behövligt

eller lämpligt. För att slutföra inventeringsarbetet torde emellertid bliva

nödvändigt att ställa ytterligare medel till Svenska naturskyddsföreningens

förfogande. Att från statens sida nu innan naturskyddsföreningen slutfört sitt

förutnämnda arbete vidtaga vidare åtgärder synes knappast ändamålsenligt.

Sedermera efter inventeringens avslutande torde snarast möjligt till förnyat

övervägande böra upptagas frågan om vilka åtgärder, som i fortsättningen

kunna bliva erforderliga för att få till stånd skydd för den svenska naturen

i den omfattning som kan finnas behövligt.

Bidrag av statsmedel för naturskyddsändamål utgå för närvarande till

vetenskapsakademien för förvaltning av nationalparker och naturskyddsärenden

samt till svenska naturskyddsföreningen. För innevarande budgetår

är till vetenskapsakademien för nämnda ändamål under åttonde huvudtiteln

anslaget ett belopp av 11 800 kronor, varav 4 800 kronor äro avsedda för

vården av särskilda nationalparker och 7 000 kronor för förvaltning av

naturskyddsärenden. Anslaget för nästföljande budgetår, som uppförts under

nionde huvudtiteln, är oförändrat. Såsom bidrag till svenska naturskyddsföreningen

är under åttonde huvudtiteln för innevarande budgetår anvisat

ett anslag av 1 000 kronor. Detta har för nästa budgetår höjts till 5 000

kronor (uppfört under nionde huvudtiteln).

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 41. 5

I sitt utlåtande i anledning av motionen har vetenskapsakademiens naturskyddskommitté

anfört:

Såsom av motionärerna framhållits, lia stadgandena om skyldighet för

sökanden i ett fridlysningsärende att gälda vissa kostnader utan tvivel i betydande

mån motverkat syftet med lagens tillkomst. Fridlysning av ett område

eller ett naturföremål såsom naturminnesmärke innebär att markägaren

eller markinnehavaren för sig och efterkommande helt avhänder sig rätten

att förfoga över detsamma. Genom sitt i det allmännas intresse lämnade

medgivande till en sådan åtgärd gör han icke sällan en kännbar ekonomisk

uppoffring och måste mot denna bakgrund finna det föga rimligt att dessutom

åläggas gälda de kostnader, som uppkomma i samband med fridlysningsärendets

handläggning genom länsstyrelsen. Vetenskapsakademien har

genom sin naturskyddskommitté sedan länge haft sin uppmärksamhet riktad

på detta förhållande och i åtskilliga fall själv ställt sig såsom sökande, då en

fridlysning eljest näppeligen kunnat komma till stånd. Ofta är det nämligen

icke blott orts- utan även läns- eller till och med riksintressen, som

därvid stå på spel, varför kostnaderna för fridlysnings utfärdande generellt

borde gäldas av allmänna medel. Det till akademiens disposition ställda

statsanslaget för naturskyddsärendenas behandling är emellertid alltför obetydligt

för att kunna i någon större utsträckning tagas i anspråk även för

ändamål av detta slag. Det är under sådana omständigheter i hög grad av

behovet påkallat, att kostnaderna för den formella handläggningen av de

fridlysningsärenden, varom här är fråga, i överensstämmelse med motionärernas

förslag för framtiden bestridas av länsstyrelserna.

I motionen har dessutom föreslagits, dels att anslagstavlor för utmärkning

av fridlysta naturminnesmärken kostnadsfritt tillhandahållas hos länsstyrelserna,

dels ock att anslag lämnas sakkunnig person till resekostnader,

traktamenten och transport av tavlor etc. i samband med den undersökning,

beskrivning och utmärkning av till fridlysning ifrågasatta naturminnesmärken,

som föreskrivas i 2 resp. 6 § naturminnesmärkeslagen.

Vad först tillhandahållandet av anslagstavlor beträffar, så har detta hittills

i regel skett kostnadsfritt genom vetenskapsakademiens naturskyddskommittés

försorg. Tavlorna lia såsom tjänsteförsändelse per post tillställts sökanden

utom i de fall, då antalet tavlor nödvändiggjort transport per järnväg,

varvid kommittén bestridit fraktkostnaderna med statsmedel. Tavlorna

lia utförts huvudsakligen i två standardtyper, den ena med texten »Naturminnesmärke,

fridlyst enligt lag» och avsedd för utmärkning av enstaka

naturföremål, den andra nied texten »Naturskyddsområde, fridlyst enligt

lag» för uppsättning i gränserna av fridlysta naturskyddsområden. I undantagsfall

har dock, såsom i Kopparbergs län, för att stimulera naturskyddsintresset,

en lokal länsförening medgivits att inom länet uppsätta egna

tavlor av ett från akademiens typer något avvikande utseende. Kommittén

anser i motsats till motionärerna att fridlysningstavlorna alltjämt böra i

huvudsak tillhandahållas av den myndighet, som fått det statliga naturskyddet

sig anförtrott, enär dessa tavlor böra vara av enhetliga typer och

anvisningarna för deras uppsättande ävensom för naturminnesmärkenas utmärkning

i övrigt böra lämnas av den sakkunniga naturskyddsmyndigheten.

En förutsättning för att denna del av naturskyddsverksamheten skall

kunna tillfredsställande bedrivas är dock att större anslag av statsmedel än

hittills ställas till förfogande. Utom tillverkningen av tavlorna drager dessas

uppsättande icke obetydliga kostnader, isynnerhet örn järnstolpar, betong
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr il.

pelare eller dylikt ävensom hä »nåd erfordras, varjämte utmärkningen i sin

helhet av ett naturminnesmärke eller naturskyddsområde bör övervakas av

sakkunnig person. Såsom framgått av den av naturskyddskommittén på senare

år i skilda delar av landet föranstaltade inspektionen av fridlysta

naturminnesmärken förefinnas i detta hänseende i många fall otvivelaktigt

allvarliga brister, vilka i saknad av medel ännu blott delvis kunnat avhjälpas.

Utmärkningen av ett naturminnesmärke är för övrigt icke blott en

angelägenhet i samband med utfärdandet av fridlysningen utan måste kontinuerligt

underhållas, en uppgift, som varken kan ifrågakomma för länsstyrelsens

del eller, enligt vad erfarenheten visat, åläggas fastighetsägaren,

utan måste tillkomma naturskyddsmyndigheten. Ett åsidosättande av kravet

på underhåll av utmärkningen medför allvarliga olägenheter, i det att icke

blott det enskilda naturminnesmärket lättare än eljest kan bliva föremål

för åverkan utan även aktningen för naturskyddet som sådant sättes i fara.

I den mån, de blygsamma resurserna det medgivit, har naturskyddskommittén

på sin bekostnad föranstaltat om närmare undersökning och beskrivning

av naturminnesmärken och naturskyddsområden genom sakkunniga.

Då det emellertid ur kostnadssynpunkt varit fullständigt ogörligt att låta på

förhand besiktiga varje eller ens flertalet till fridlysning föreslagna föremål

eller områden, har kommittén i åtskilliga fall tvingats låta sig tills vidare

nöja med en mer eller mindre ofullständig, av markägaren eller annan intresserad

person verkställd utredning såsom grundval för prövning av en

inkommen ansökan om fridlysning. Detta förhållande har inneburit en

betydande nackdel, och misstag ha såsom följd därav icke kunnat helt undvikas.

Av sådana och åtskilliga andra skäl har akademien på kommitténs

hemställan i samband med avgivandet av förslag till riksdagspetita år efter

år yrkat på beviljande av större anslag till naturskyddsändamål, ehuru hittills

utan resultat. Att på länsstyrelserna överlåta föranstaltandet och bekostandet

av sådan undersökning och beskrivning av naturminnesmärken, som

borde föregå varje ansökan örn fridlysning, synes icke lämpligt, enär dessa

sakna tillgång till lämplig personal för ändamålet och utgifter av dylikt slag

närmast böra kontrolleras av den sakkunniga naturskyddsmyndigheten.

Såsom kommittén vid upprepade tillfällen med styrka hävdat, kan naturskyddsverksamheten

icke längre på tillfredsställande sätt upprätthållas

med hittillsvarande synnerligen bristfälliga organisation och obetydliga understöd

av statsmedel. Härför erfordras numera obetingat en fast statsinstitution

med goda resurser både i fråga om sakkunnig personal och anslag

till verksamhetens bedrivande. Till denna institutions uppgifter böra bl. a.

höra de åtgärder beträffande undersökning, beskrivning och utmärkning av

naturminnesmärken, som berörts av motionärerna. Motionen aktualiserar

sålunda ånyo institutionsfrågan, som beklagligtvis ännu icke upptagits av

statsmakterna till slutligt avgörande.

Under åberopande av det sålunda anförda har naturskyddskommittén

dels tillstyrkt sådan ändring i lagen angående naturminnesmärkens fre

dande, att länsstyrelserna skola bestrida de kostnader för kungöx-elser, som

uppkomma vid fridlysningsärendes behandling, samt att den myndighet,

som handhar den statliga naturskyddsverksamheten, skall gälda kostnader

för naturminnesmärkes utmärkning och underhållet av densamma, dels ock

i samband därmed förordat utredning rörande behovet av ökade anslags
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr Al.

7

medel att utgå till naturskyddsmyndigheten för bekostande av undersökning,

beskrivning och utmärkning av till fridlysning ifrågasatta eller redan

fridlysta naturminnesmärken.

Vetenskapsakademien har under åberopande av naturskyddskommitténs

utlåtande anslutit sig till dess förslag.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen har frågan örn naturskyddsväsendets

omorganisation och åtgärder i övrigt till ökat skydd för

naturen sedan länge varit aktuell. Lösningen av densamma har emellertid

uppskjutits med hänsyn bl. a. till det rådande statsfinansiella läget.

Det nu genom motionen väckta spörsmålet utgör endast en detalj i det

frågekomplex som kommer att uppstå i samband med en revision av naturskyddslagstiftningen.

Spörsmålet är väsentligen av ekonomisk natur, eftersom

vetenskapsakademien med erforderliga medel till sitt förfogande skulle

kunna i större utsträckning än nu är fallet själv låta utföra nödiga undersöknings-

och beskrivningsarheten och ställa sig som sökande i fridlysningsärenden.

Då det är ett allmänt intresse att naturen och i synnerhet områden eller

föremål som kunna karakteriseras som naturminnesmärken skyddas för

åverkan, synas starka skäl tala för att kostnaderna för erforderliga skyddsåtgärder

skola bäras av det allmänna. Utskottet anser i likhet med motionärerna

och vetenskapsakademiens naturskyddskommitté, att stadgandena

örn skyldighet för sökande i ett fridlysningsärende att betala kostnaderna

för kungörelseförfarandet i samband med handläggningen av ärendet samt

bekosta och underhålla anordningarna för naturminnesmärkets utmärkande

och inhägnande i betydande mån motverkat syftet med gällande lag. Det

kan därför ifrågasättas, huruvida icke i avvaktan på en fullständig revision

av naturskyddslagstiftningen den nu gällande lagen borde ändras i förevarande

delar. Med hänsyn till möjligheten av fridlysningsansökningar utan

tillräckliga skäl kunde måhända en bestämmelse, enligt vilken statsverket

skulle bekosta kungörelseförfarandet, ej göras ovillkorlig. I övrigt synes en

lagändring kunna utformas i enlighet med de riktlinjer vetenskapsakademien

angivit i sitt yttrande över motionerna. Eftersom de ifrågasatta lagändringarna

skulle erhålla endast provisorisk karaktär och spörsmålet torde

kunna i viss mån lösas även genom ökade bidrag till den naturskyddsverksamhet

som utövas av vetenskapsakademien och Svenska naturskyddsföreningen,

vill utskottet för sin del föreslå, att frågan örn lämpligheten av en

lagändring göres till föremål för närmare utredning.

Vad härefter angår den i motionen väckta frågan örn anslag till resekostnader

i samband med fridlysning av naturminnesmärken torde densamma

komma under bedömande i samband med prövningen av vetenskapsakademiens

medelsbehov för naturskyddsändamål. Särskild utredning torde

icke vara erforderlig.

Utskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr il.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

att Kungl. Majit ville låta verkställa närmare utredning rörande

lämpligheten av att i avvaktan på en fullständig revision

av naturskyddslagstiftningen sålunda ändra lagen angående

naturminnesmärkens fredande att kostnaderna för

kungörelser i fridlysningsärenden och för åtgärder för utmärkande

och inhägnande av naturminnesmärken skola gäldas

medelst allmänna medel, ävensom för riksdagen framlägga

det förslag vartill utredningen kan föranleda; samt

B. att förevarande motion, i den mån den icke beaktats

genom vad utskottet under A. hemställt, icke måtte föranleda

till någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 19 maj 1944.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Wistrand, Löfvander*, Mannerskantz,

Hage, Sten och Söderkvist*;

från andra kammaren: fröken Hesselgren, herrar Pettersson i Hällbacken*,

Ryberg*, fru Nordgren*, herrar Cruse*, Holm, Jansson i Hällefors och Håstad.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Centraltryckeriet, Esselte ab. Stockholm 1944

442129

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1944:316 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion örn viss ändring i lagen den 25 juni 1909 s. 1 i texten