Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående revision av alkoholistlagstiftningen, m. m.

1944-05-25 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1944:44, Utlåtande i anledning av väckt motion angående revision av alkoholistlagstiftningen, m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 44.

1

Nr 44.

Ankom till riksdagens kansli den 25 maj 1944 kl. 1 em.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående revision av

alkoholistlagstiftningen, m. m.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 310,

som behandlats av andra lagutskottet, lia herrar Persson i Stockholm och

Hagberg i Luleå hemställt,

»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit hemställer örn skyndsam utredning

och förslag till en sådan revision av alkoholistlagstiftningen och av bestämmelserna

angående alkoholistvården;

att bestämmelserna i sina praktiska verkningar ge uttryck för åsikten, att

en alkoholist är en sjuk människa, i behov av vård;

att de möjliggöra en differentiering av alkoholisterna, så att varje enskild

erhåller den behandling som just hans fall kräver;

att alkoholistanstalterna erhålla den organisation och utrustning som betingas

av en sådan alkoholistlagstiftning;

att de bestämmelser, som avse att utgöra ett rättsskydd för alkoholisterna,

göras till föremål för en översyn, samt

att Kungl. Majit utan att avvakta den begärda utredningens resultat ur

stadgarna för alkoholistanstaltema avlägsnar bestämmelserna om prygel och

övriga brutala disciplinbestämmelser, som ha karaktär av plågsamma och

hälsovådliga straff».

Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för denna hemställan, får utskottet

hänvisa till motionen.

Efter remiss lia till utskottet inkommit yttranden över motionen från socialstyrelsen,

nykterhetsnämndernas riksförbund och Sveriges nykterhetsvänners

landsförbund. Det av socialstyrelsen avgivna yttrandet finnes såsom

bilaga fogat till detta utlåtande. Nykterhetsnämndernas riksförbund har i

sitt yttrande anfört, att, ehuru förbundet ej kunde dela den uppfattning, som

motionärerna hyste angående den nuvarande alkoholistvården i landet, förbundet,

i likhet med övriga målsmän inom socialvården, vore fullt medvetet

örn behovet av en grundlig översyn av densamma, önskan härom hade ävenledes

vid olika tillfällen framförts av förbundet. Det skulle därför väcka tillfredsställelse

hos alla, som vore verksamma inom alkoholistvården, därest

motionen kunde föranleda beslut av riksdagen örn skrivelse till Konungen

med anhållan örn en sakkunnigutredning i frågan. Sveriges nykterhetsvänBihang

till riksdagens protokoll 19H. 9 sami. 2 avd. Nr 44. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 4i.

ners landsförbund har anfört, att, enär den samhälleliga nykterhetsvården

enligt förbundets mening vore i behov av översyn och reformering förbundet

icke hade något att erinra mot motionärernas utredningsyrkande. Landsförhundet

kunde dock icke annat än delvis åberopa de av motionärerna anförda

skälen för en dylik utredning, vilket sammanhängde med att ifrågavarande

motion i vissa avseenden innehölle missuppfattningar eller felaktigheter.

Dessutom ville landsförbundet anföra, att frågan om samhällets alkoholistvård

enligt förbundets mening hade så intimt sammanhang med utformningen

av den svenska nykterhetslagstiftningen i övrigt, att denna vård icke

lämpligen borde bliva föremål för en fristående utredning utan upptagas i

samband med den av föregående års riksdag begärda, förutsättningslösa utredningen

av hela vår alkohollagstiftning.

De grundläggande bestämmelserna örn nykterhetsvård och alkoholistvård

återfinnas i lagen den 12 juni 1931 (nr 233) om behandling av alkoholister

(alkoholistlag). Vissa närmare bestämmelser rörande alkoholistvården lämnas

i kungörelsen den 27 maj 1932 (nr 215). Stadga för statens tvångsarbetsanstalter

och i samband med dem anordnade alkoholistanstalter är utfärdad

den 23 december 1920 (nr 945).

De jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 9 april 1943 inom finansdepartementet

tillkallade sakkunniga för utredning angående orsakerna till

försämringen i nykterhetstillståndet (nykterhetsutredningen) lia den 7 februari

1944 avlämnat betänkande angående nykterhets tillståndet under krigsåren

(SOU 1944: 3). De sakkunnigas huvuduppgift var att klarlägga orsakerna

till den under krigsåren inträdda ökningen av spritmissbruket. Till

fullgörande av detta uppdrag lia de framlagt en ingående statistisk-sociologisk

utredning, som med bilagor omfattar större delen av betänkandet. Mot

bakgrunden av denna utredning lia de sakkunniga därjämte framlagt ett

flertal förslag till åtgärder för motverkande av den inträdda försämringen i

nykterhetstillståndet.

Utredningen har varit föremål för sedvanlig remissbehandling.

Vid övervägande av de åtgärder, som i dagens läge kunde erfordras för

vinnande av ett bättre nykterhetstillstånd, har utredningen ansett en effektivisering

av åtgärderna mot de mer eller mindre kroniska alkoholmissbrukarna

pakallad. Utredningen bär därvid framlagt förslag dels om en utvidgning

av gällande alkoholistlag, dels örn vissa nya former för vården av alkoholister,

dels ock örn vissa åtgärder för effektivisering av nykterhetsnämndsverksamheten.

De föreslagna ändringarna av alkoholistlagen avse främst att

möjliggöra en mera effektiv nykterhetsvård beträffande ungdomliga alkoholmissbrukare.

Utredningens förslag beträffande formerna för alkoholistvården

avse dels en förkortning av tiderna för internering å alkoholistanstalt,

dels prövning av en alternativ vårdform, nämligen inackordering hos lämplig

familj på landsbygden. I båda fallen har åsyftats behandling av mindre

svårartade fall. Systemet med korttidsinternering bör enligt utredningens me
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 44.

3

ning helst prövas på en särskild anstalt. De av utredningen föreslagna åtgärderna

för effektivisering av nykterhetsnämndsverksamheten innefatta dels

en vidgning av statens bidrag till främjande av de kommunala nykterhetsnämndernas

verksamhet, dels en utbyggnad av länsnykterhetsnämnderna.

Nykterhetsutredningens förslag har berörts i propositionen nr 259 till innevarande

års riksdag angående vissa anslag till nykterhetsvården. Föredraganden,

statsrådet Rubbestad, har däri anfört, att förslag om ytterligare ändringar

i alkoholistlagen framlagts under remissbehandlingen av nykterhetsutredningens

förslag. En prövning av de ifrågasatta olika lagändringarna,

vilka lämpligen borde upptagas till behandling i ett sammanhang, skulle

emellertid draga ut på tiden. Då förslag i ämnet dessutom förutsatte remiss

till lagrådet, hade statsrådet av tidsskäl icke ansett lämpligt att söka för

årets riksdag framlägga förslag till ändringar i alkoholistlagen.

I skrivelse den 28 juni 1943 (nr 455) har riksdagen i anledning av väckta

motioner hos Kungl. Maj:t anhållit om en förutsättningslös och allsidig utredning

angående den svenska nykterhetslagstiftningens framtida innehåll

och utformning. Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

Riksdagens justitieombudsman har i skrivelse till Kungl. Majit den 31 december

1943 hemställt om vissa ändringar i mildrande riktning av de i stadgan

för statens tvångsarbetsanstalten och i samband med dem anordnade

alkoholistanstalter upptagna bestämmelserna angående disciplinstraff (se

J.O:s ämbetsberättelsse 1944 s. 187 o. f.).

Vid innevarande års riksdag har i de likalydande motionerna I: 107 av

herr Franzon och herr Karlsson, Gottfrid, samt 11:241 av herr Ekdahl hemställts,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla om skyndsam

utredning av alkoholistvårdsproblemen.

Första kammarens andra tillfälliga utskott yttrade i sitt utlåtande nr 3 i

anledning av motionen I: 107:

I motionen har framhållits behovet av en förbättring utav alkoholistvården

i landet. Av den i ärendet förebragta utredningen har också på ett övertygande

sätt bestyrkts, att förhållandena på detta område icke äro tillfredsställande.

Sålunda torde alkoholistvården bliva lidande på att det för närvarande i stor

omfattning saknas möjligheter att bereda alkoholisterna sådan specialvård,

som är betingad av den särskilt ur medicinsk synpunkt förefintliga artskillnaden

mellan olika fall. överhuvud taget synas de medicinska synpunkterna

på alkoholistvården icke vunnit tillräckligt beaktande. En brist är även att —

såsom socialstyrelsen påpekat — någon undervisning i alkoholistvård icke ingår

i läkarutbildningen. Med hänsyn till vikten ur vårdsynpunkt av att de

innersta orsakerna till alkoholismen klarläggas och då denna fråga icke torde

vara av vetenskapen till fullo löst, får utskottet vidare understryka betydelsen

av att den vetenskapliga forskningen på området lämnas tillfälle att genom

nya rön öka insikten om hithörande problem.

Då alkoholistvården sålunda obestridligen måste anses vara i behov av en

förbättring, får utskottet tillstyrka en utredning i ämnet, därvid här ovan an
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 44.

Utskottet.

givna synpunkter torde vinna beaktande. Särskilt torde böra övervägas inrättandet

av en sådan specialanstalt för alkoholister, som av motionärerna och

socialstyrelsen ifrågasatts, med uppgift icke blott att bereda vård åt vissa slag

av alkoholister utan även att vara en diagnostisk central för hela alkoholistanstaltsvården

jämte en central för vetenskaplig forskning och klinisk undervisning

i fråga om alkoholsjukdomarna. Tilläggas må, att utskottet icke förbisett,

att stora kostnader kunna komma att bliva förenade med en omläggning

av alkoholistvården i enlighet med vad här ovan ifrågasatts. Därest en

förbättring av denna vård kan komma till stånd och om till nyttigt arbete i

samhällets tjänst kunna räddas människor, som eljest skulle ligga samhället

eller anhöriga till last, synes emellertid det''allmänna icke böra undandraga

sig de härmed förenade utgifterna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa, att första

kammaren för sin del måtte besluta, att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Majit måtte anhålla örn utredning snarast möjligt av alkoholistvårdsproblemen.

I sitt utlåtande, nr 6, i anledning av motionen II: 241 anförde andra kammarens

andra tillfälliga utskott:

Utskottet instämmer i de i motionen framförda synpunkterna, som av de

hörda myndigheterna bestyrkts. Det bör enligt utskottets mening kunna avsevärt

förbättra alkoholistvården, om orsakerna till alkoholismen bättre klarläggas

såväl i allmänhet som i det enskilda fallet. Ävenså synes en genomförd

differentiering av klientelet kunna leda till bättre och mera lämpad

vård. En utredning synes därför utskottet motiverad. På denna bör då även

ankomma att överväga i vilken utsträckning centralisering bör förekomma

och i vad mån läkarutbildningen bör förbättras. Utskottet får alltså hemställa,

att andra kammaren för sin del måtte besluta, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Majit måtte anhålla om utredning snarast möjligt av alkoholistvår

dspr oblemen.

Berörda utlåtanden godkändes av respektive kamrar, varefter riksdagsskrivelse

i ärendet avläts den 13 maj 1944, nr 246.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen, har riksdagen föregående

år i skrivelse till Kungl. Majit hemställt om utredning angående den

svenska nykterhetslagstiftningens framtida innehåll och utformning. Vidare

har innevarande års riksdag hos Kungl. Majit anhållit om utredning snarast

möjligt av alkoholistvårdsproblemen. Vissa ändringar i alkoholistlagstiftningen

ha föreslagits i ett av den s. k. nykterhetsutredningen den 7 februari

1944 avgivet betänkande. Under remissbehandlingen av detta betänkande

lia förslag örn ytterligare ändringar i alkoholistlagen framställts. Vad särskilt

angår de i motionen omförmälda bestämmelserna om disciplinstraff för

å vissa alkoholistanstalter intagna personer ha förslag till ändringar däri

framlagts av riksdagens justitieombudsman i skrivelse till Kungl. Majit den

31 december 1943.

Av vad nu sagts framgår, att de i motionen berörda spörsmålen utan

någon ytterligare framställning från riksdagen till Kungl. Majit torde komma

att bliva föremål för närmare undersökning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 44. 5

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte föranleda till någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 25 maj 1944.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendeis behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Wistrand, Löfvander, Olof Carlsson, Mannerskantz,

Roos*, Hage och Nils Elowsson*;

från andra kammaren: fröken Hesselgren, herrar Pettersson i Hällbacken, Rgberg,

Hermansson*, von Seth, fru Johansson, herrar Larsson i Östersund och Jansson i Hällefors*.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 44.

Bilaga.

Till riksdagens andra lagutskott.

Genom beslut den 11 februari 1944 har Kungl. Majit anbefallt socialstyrelsen

att till riksdagens andra lagutskott avgiva yttrande över motionen nr

310 i andra, kammaren angående revision av alkoholistlagstiftningen m. m.

Med anledning härav får socialstyrelsen anföra följande.

I motionen påtalas inledningsvis, att det saknas en officiell statistik rörande

förbättringsfrek vensen bland anstalts vårdade alkoholmissbrukare. Anledningen

till att man inom alkoholistvården icke ägnat större intresse åt

upprättandet av dylik statistik är följande.

Hela antalet alkoholmissbrukare, som falla under alkoholistlagen och äro

föremål för ingripande av nykterlietsnämnd, kan uppskattas till mer än

10 000. Härav utgör anstaltsklientelet endast en jämförelsevis ringa del, för

närvarande omkring 1 700. Huvudparten av nämndfallen få sålunda känning

blott av alkoholistlagens hjälpåtgärder. Den viktigaste hjälpåtgärden

är övervakningen, vilken i korthet innebär alt alkoholmissbrukaren står under

noggrann tillsyn av nykterhetsnämnden. Innan övervakning kommer till

stånd i ett visst fall, bör nykterhetsnämnden ha haft personlig kontakt med

missbrukaren och därvid allvarligt och eftertryckligt ha klarlagt för denne

hans allvarliga läge och framhållit riskerna för ingripande av strängare

art enligt alkoholistlagen. En av de mest uppmuntrande erfarenheterna från

alkoholistvarden är, att en så pass lindrig åtgärd som övervakning visat

sig kunna vara mycket verksam, om den fullgöres på ett riktigt sätt och övervakaren

är lämplig för sin uppgift. Vad som gör övervakningen, liksom

även andra hjälpåtgärder, verksam i många fall är, att den övervakade, i

händelse åtgärden icke har åsyftad verkan, riskerar att bli föremål för

tvångsintagning på alkoholistanstalt. Det är emellertid icke själva bestämmelserna

i lagen om dessa tvångsåtgärder, som äga betydelse härvid, utan

den konkreta tillämpningen av dessa bestämmelser. Varje fall av intagning

på anstalt av en alkoholmissbrukare är därför ägnat att öka effekten hos

lagens förebyggande åtgärder och har därför betydelse icke blott för det

enskilda fallet utan även för ett obestämt antal andra fall. Med hänsyn härtill

förlorar den individuella förbättringsstatistiken rörande anstaltsklientelet

mycket av värde såsom mätare på anstaltsvårdens effekt.

Vidare måste beaktas, att omhändertagande på anstalt av en farlig alkoholist

mången gång är den enda möjligheten att skydda de anhörigas och

andra enskildas personliga säkerhet. Om en noggrant utförd statistik rörande

farliga alkoholister till äventyrs skulle visa, att anstaltsvård av detta klientel

hade ringa bestående förbättringseffekt, så kunde ju ett sådant statistiskt

resultat likväl icke ändra någonting däri, att man även i fortsättningen måste

skydda hustrur och barn till dylika individer genom att ta hand om deras

plågoandar.

En tredje synpunkt rörande förbättringsstatistiken kan sammanfattas i en

fråga, nämligen hur begreppet förbättring skall definieras. Örn den från anstalt

utskrivne varaktigt håller sig nykter under hela sitt återstående liv, så

var han definitivt förbättrad vid utskrivningen, men även för den som förblir

skötsam i nykterhetsavseende under endast en begränsad tid och kanske

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 44.

7

efter ett eller annat år återfaller i sitt gamla alkoholmissbruk bär ju anstaltsvården

haft en positiv, ehuru icke bestående effekt, vilken kan lia varit

av stor betydelse, för förhållandena i hemmet t. ex. under en ömtålig period

för familjens uppväxande barn. T. o. m. för en sådan, icke alldeles ovanlig

missbrukare, som återfaller så gott som omedelbart efter anstaltsvistelsens

slut, är omhändertagandet på anstalt mången gång till bestående gagn,

nämligen därigenom att detta för framtiden avhåller honom från sådana beteendesrubbningar,

som tidigare fört honom under alkoholistlagen, t. ex.

brutalitet mot anhöriga, underlåtenhet att fullgöra försörjningsplikt; parasitism

e. d. En hustruplågande alkoholist, som omedelbart efter utskrivningen

från anstalten återfaller i alkoholmissbruk men aktar sig för att vara svår

mot hustrun i fortsättningen, kan anstaltsvården onekligen redovisa såsom

ett partiellt förbättrat fall.

Av det anförda torde framgå, att en verkligt upplysande förbättringsstatistik

för anstaltsvårdade alkoholister måste bliva mycket komplicerad och

draga stora kostnader. Även örn man utan hänsyn härtill föranstaltade om

en sådan statistik, skulle denna likväl icke kunna redovisa sådana väsentliga

faktorer som anstaltsintagningens skyddsvärde med avseende å farliga alkoholister

och intagningsfrekvensens betydelse för effektiviteten hos den förebyggande

verksamheten. Själva det faktum, att anstaltsklientelet utgör endast

en del, och en relativt liten del, av hela det under behandling varande

alkoholistklientelet skulle för övrigt reducera värdet av en dylik statistik icke

blott i kvantitativt utan även i kvalitativt hänseende. Anstaltsklientelet utgör

nämligen icke ett typiskt genomsnitt av hela det av nykerhetsvårdsorganen

behandlade alkoholistklientelet utan är ett urval av detta, med genomsnittligt

sämre individuella förutsättningar för återgång till ett nyktert och ordentligt

liv. Genom nykterhetsnämndernas förebyggande verksamhet siktas

de mera förbättringsbara fallen bort och därigenom kommer anstaltsbehandlingen

i stort sett att avse en i prognostiskt hänseende genomsnittligt sämre

del av klientelet. Ju bättre den förebyggande verksamheten bedrives, dess

starkare gör sig denna urvals tendens gällande. Under de senare åren, då

nykterhetsnämnderna i stigande omfattning ägnat sig åt denna uppgift —

vilket till stor del är ett resultat av länsnykterhetsnämndernas pådrivande

verksamhet — har denna tendens yttrat sig däri, att antalet på alkoholistanstalterna

omhändertagna vårdbehövande, som förete påtagliga psykiska

brister, visat en stark stegring. En avsevärd del av klientelet på alkoholistanstalterna

utgöres sålunda numera av på olika sätt psykiskt skadade individer.

Det är i betraktande härav uppenbart, att en förbättringsstatistik,

som allenast omfattade anstaltsklientelet, icke skulle kunna ge en rättvisande

föreställning örn effektiviteten hos samhällsorganens ingripande gentemot alkoholistklientelet

i dess helhet. Å andra sidan skulle en dylik statistik, som

avsåge hela detta klientel, bli mycket vidlyftig och kostsam och näppeligen

kunna genomföras utan ohägn eller obehag för mången förutvarande nykterhetsnämndsklient,

som genom lindriga förebyggande åtgärder blivit en

nykter och skötsam människa.

Frågan örn alkoholistvårdens redovisning eller bristande redovisning av

vårdresultatet har icke större betydelse. Anledningen lill att den här likväl

belysts med någon utförlighet är, att klarhet på denna punkt iir ägnad att

ge klarhet även i fråga örn en del andra punkter i motionen.

I motionen göres gällande, att alkoholistvården söker fullgöra sin uppgift

att skydda samhället mot alkoholismens sociala verkningar genom »sådana

åtgärder mot alkoholismens offer som mer lia karaktären av repressalier än

av vård», samt alt den nuvarande alkoholistlagstiftningen . . . syftar till

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 44.

att straffa i stället för att hjälpa». Såsom allmän karakteristik av alkoliolistvården

äro dessa uttalanden missvisande. Nykterhetsnämnderna söka i första

hand att komma till rätta med sina klienter medelst förebyggande åtgärder

och även den mindre del av alkoholistklientelet, som måste intagas å anstalt,

är, då intagningen äger rum på öppen anstalt, omhändertagen på ett sätt,

som väl förtjänar beteckningen vård.

Ett visst berättigande äga dessa uttalanden däremot i den mån de rikta

sig mot den slutna vården å Svartsjöanstalten. Beträffande denna anstalt må

erinras om att den tillkom på initiativ av riksdagen. Den är avsedd för sådan

vårdbehövande, som på öppen anstalt skulle »genom avvikande från

anstalten, våldsamt, uppviglande eller hotfullt uppträdande, enständig arbetsvägran

eller annan tredska eller på annat sätt äventyra sin eller andra

där intagnas ändamålsenliga vård eller anstaltens behöriga skötsel», samt

den, som tidigare minst två gånger varit intagen på allmän alkoholistanstalt

och tillika undergått tvångsarbete, ävensom den som är behäftad med sjukdom,

som på grund av smittsamhet eller av annan anledning påkallar vård

å sjukhus, men för vilken sådan vård icke utan dröjsmål kan erhållas (5 §

i tillämpningskungörelsen rörande alkoholistvården). Det ligger i sakens natur,

att framför allt psykiskt sjuka individer göra sig skyldiga till sådant uppträdande,

som omöjliggör deras vård å öppna alkoholistanstalter. Till följd

därav har en stor del av dessa element så småningom kommit att bli hänvisade

till Svartsjöanstalten. Denna anstalt är emellertid, liksom de öppna anstalterna,

anordnad för ett i psykiskt avseende presumerat normalt klientel.

Att därstädes bereda ändamålsenlig vård åt psykiskt abnorma personer möter

därför stora svårigheter. Så länge alkoholistanstalten på Svartsjö ännu hade

relativt ringa beläggning, voro dessa svårigheter mindre framträdande.

Under 1930-talet inträdde emellertid en kraftig stegring i anstaltens beläggning.

Tack vare tillkomsten av den s. k. slutna paviljongen på anstalten blev

det dock under en tid möjligt för anstalten att på nödtorftigt sätt tillmötesgå

kraven på god vård åt psykiskt icke normala individer. Den fortsatta stegringen

av anstaltens klientel har emellertid ställt anstalten inför uppgifter,

som den icke kan fylla med nuvarande resurser.

Frågan om en mera ändamålsenlig vård och behandling av dessa vårdbehövande

framfördes av socialstyrelsen till Kungl. Majit i utlåtande den 13

oktober 1937. Härvid anförde styrelsen bland annat:

»Den aktuella situationen i fråga örn vårduppgifterna för alkoholistanstalten

å Svartsjö kan karakteriseras på följande sätt. I samma mån som den

organiserade alkoholistvården kommer att omfatta ett stigande antal vårdbehövande

alkoholister, i samma mån ökas de sannolika anspråken på denna

anstalt att mottaga svårskötta vårdbehövande, däribland psykiskt sjuka eller

abnorma. Då denna anstalt icke är organiserad för vård av sådana människor,

har man därför att räkna med ökade svårigheter för anstalten att fullgöra

de vårduppgifter, som påläggas densamma. Dessa svårigheter sammanhänga

även med den hos alkoholmissbrukare vanliga bristen på insikt rörande

deras alkoholmissbruk och om orsakerna till samhällets ingripande,

vilken är ägnad att åstadkomma svåra spänningar inom ett klientel av denna

beskaffenhet. Denna spänning tar sig ofta uttryck genom olämpligt uppträdande,

vilket stör det dagliga livet å anstalten, irriterar de intagna, försvårar

vårdverksamheten samt överanstränger och sliter ut personalen.

Enligt socialstyrelsens mening är det därför ett trängande behov, att åtgärder

vidtagas för de psykiskt sjuka och abnorma alkoholmissbrukarnas

omhändertagande och vård å en anstalt, organiserad för den dubbla uppgiften

att dels bereda medicinsk vård och behandling av psykiskt icke normala

människor och dels utgöra förvaringsanstalt för asociala individer. Med hän
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 44.

9

syn till att klientelet även å andra anstalter med sociala vårduppgifter — såsom

lösdrivaranstalter, skyddshem, uppfostringsanstalter och arbetshem — i

icke ringa omfattning utgöres av dylika individer, vilka anstalterna sakna

resurser att på lämpligt sätt vårda, torde även för dessa anstalters del finnas

ett starkt behov av en dylik anstalt. Hela denna viktiga fråga örn en evakueringsanstalt

för psykiskt abnorma asociala individer av olika slag synes

därför böra lili föremål för utredning.»

Denna framställning har ännu icke föranlett någon åtgärd. Socialstyrelsen

bär emellertid i annat sammanhang anmält för Kungl. Maj:t, att styrelsen

har för avsikt att efter erforderlig utredning ånyo bringa detta spörsmål under

Kungl. Maj:ts prövning.

Med anledning av uttalandena i motionen örn bestämmelserna rörande

disciplinstraff vid Svartsjöanstalten må framhållas, att vissa lindringar i dessa

bestämmelser ha föreslagits av riksdagens justitieombudsman i framställning

den 31 december 1943, vilken är föremål för utredning. Vid socialstyrelsens

senaste inspektion av Svartsjöanstalten, den 14 oktober 1943, hade

styrelsen anledning att behandla frågan om användande av disciplinstraff å

detta psykiskt sjuka klientel. Härom anföres i den över inspektionen uppgjorda

promemorian:

»Såsom den på sin tid å Svartsjö verkställda undersökningen av de intagnas

sinnesbeskaffenhet visar, består klientelet till stor del av psykiskt sjuka

eller abnorma människor. Anstaltens styrelse har ju också begärt att få inrätta

en sinnessjukavdelning för vård av de mest abnorma eller sjuka bland

de intagna. Att dylika personer uppträder obehärskat vid vissa tillfällen är

helt naturligt. Utsikterna att genom längre tids straffcell kunna påverka dem

till bättre uppträdande lär också vara tämligen obetydliga. Det synes inte

heller finnas någon större anledning att alltför allvarligt betrakta verbala

förlöpningar. På sinnessjukhusen hör det ju till ordningen för dagen att patienterna

använda de grövsta tillmälen mot läkare och personal, utan att

detta någonsin föranleder några ingripanden som skulle kunna betraktas såsom

disciplinära.

Att psykiskt abnorma eller sjuka människor, som tvingas att under långa

tider leva ett liv som föga överensstämmer med deras egna önskningar, stundom

försöker undandraga sig detta genom rymning är också helt naturligt.

Med hänsyn till klientelets beskaffenhet synes det därför inte finnas anledning

att betrakta rymningar såsom mycket allvarliga förseelser. På sinnessjukhusen

förekommer rymningar ständigt och föranleder aldrig andra åtgärder

än skärpt övervakning.

Att döma dessa abnorma och emotionellt obalanserade människor till

straffcell i veckotal för förseelser av detta slag och därtill beröva dem möjligheten

till sysselsättning under isoleringst i deri synes därför vara en åtgärd

som föga överensstämmer med de krav som numera ställas på behandling av

psykiskt sjuka eller abnorma människor. Örn straffcell i vissa fall måste tillgripas

såsom disciplinärt medel, bör det kunna räcka med betydligt kortare

tider. Isoleringen har då närmast till uppgift att för några dagar hindra kontakt

med andra patienter och alt ge patienten själv tid att återvinna en vists

balans så att han inte genom oroligt uppträdande stör lugnet på avdelningen.

Att därtill beröva honom sysselsättning är däremot en åtgärd, som har en

alltför utpräglad tendens att tillfoga strafflidande för att passa på en anstalt

som väsentligen har alt vårda psykiskt sjuka eller abnorma människor. Eftersom

den sinnessjukavdelning som skall inrättas på anstalten enligt uppgivet

program skall betraktas såsom ett sinnessjukas i miniatyr måste det

anses såsom uteslutet att reagera på beteendesrubbningar av ovan berört eller

Bihang litt riksdagens protokoll 1944. 9 sami. 2 avd. Nr 44. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Amira lagutskottets utlåtande nr 44.

annat slag nied disciplinära åtgärder. I annat fall blir sinnessjukavdelningens

beteckning missvisande.»

Påståendet i motionen, att alkoholistanstalterna i gemen — sålunda icke

endast Svartsjöanstalten — faktiskt äro utrustade som straffanstalter är

grundlöst. De flesta av dessa anstalter lia karaktären av större lantgårdar,

där den intagne får arbeta ide på åker och äng eller i skog eller i en mindre

verkstad för gårdens behov. Efter arbetstidens slut har han full frihet att

röra sig över anstaltens fritidsområde och att efter sin egen personliga smak

ägna sig åt förströelser utomhus eller inomhus. Murar och stängsel, lås och

vakter och andra fån g vård sin rä tini agens attribut saknas alldeles på dessa

anstalter, utom nödiga isoleringsrum för intagna, som tillfälligtvis råka ur

jämvikt, samt för omhändertagande under några få dagar av rymlingar o. d.

Helt utan andra disciplinmedel än dessa, mera sällan anlitade, kunna anstalterna

icke vara, men det viktigaste av dem är nedsättning eller temporär indragning

av den felandes flitpengar.

Flertalet alkoholistanstalter äro relativt små vårdinrättningar, merendels

med 40—80 vårdplatser; den största anstalten omfattar 178 vårdplatser. Av

ekonomiska skäl har det därför varit omöjligt att tillgodose de i motionen

framförda önskemålen, att dessa anstalter skulle stå under medicinsk ledning

samt vara försedda med anordningar för medicinsk-psykiatrisk vård

och resurser för diagnostik och behandling samt ämnesomsättningsundersökningar

ävensom lia läkare med psykiatrisk utbildning. På socialstyrelsens

tillskyndan bär varje anstalt emellertid, med endast något enda undantag,

anställt psykiater, som tid efter annan besöker anstalten för undersökning

och behandling av klientelet.

Motionärerna klandra frånvaron av föreskrivna formella kvalifikationer

för anstaltspersonalen. Denna brist är t. o. m. större än motionärerna angiva.

För flertalet föreståndarebefattningar gälla nämligen icke ens de i motionen

uppgivna villkoren. Orsakerna härtill äro flera. På grund av att anstalterna

äro små lia de icke kunnat uppställa höga formella krav på personalen.

Vidare är alkoholistvården alltjämt en jämförelsevis ny vårdform och

någon annan utbildning än den som kan vinnas under praktiskt arbete i vårdens

tjänst finnes icke. — Socialstyrelsen vill i detta sammanhang framhålla,

att de öppna alkoholistanstalterna, trots sina i allmänhet små ekonomiska

resurser, i stort sett ha lyckats förvärva goda ledarkrafter och lämplig underordnad

personal.

1 motsats mot vad i motionen göres gällande är anstaltsvården för alkoholister

numera i rätt hög grad differentierad. Den statliga Venngarnsanstalten

får mottaga psykiskt ömtåliga fall, som ställa särskilda anspråk på anstaltsledningen.

Den stora Åsbroanstalten, invid Hallsberg, är asylanstalt för relativt

förkomna, lättskötta återfallsalkoholister. Godtemplarordens anstalt å

Dagöholm, vid Katrineholm, är avsedd för unga alkoholmissbrukare, sorn

icke tidigare varit omhändertagna på anstalt, och även Hemmet Älvgården,

vid Hedemora, får mottaga relativt unga alkoholister. Ribbingebäckanstalten,

i Järlåsa i västra Uppland, är avsedd för mindre arbetsföra personer, som

icke lämpligen kunna vårdas å andra anstalter, där arbetsterapien utgör ett

viktigt led i behandlingen. Den i samma trakt belägna Björknäsanstalten får

mottaga ett relativt stort antal kringflackande alkoholister. Till Frälsningsarméns

anstalt å Furön i Mälaren hänvisas en relativt godartad del av anstaltsklientelet

och detta gäller även, i något mindre utpräglad grad, beträffande

de övriga öppna anstalterna, nämligen Holmahemmet vid Höör, Väst
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andru lagutskottets utlåtande nr 44.

11

kusthemmet i Kinnatrakten och Vårnäshemmet i Vingåkersbygden ävensom

Holmforshemmet invid Boden, vilken sistnämnda anstalt såsom den enda

anstalten i Norrland dock får mottaga även jämförelsevis svåra fall från denna

del av landet. Till denna senare grupp av anstalter hör också den numera

enda statsunderstödda enskilda alkoholistanstalten, Härnöhemmet invid

Mariefred. En svag punkt i fråga om differentieringen utgör, såsom framgår

av vad ovan sagts, de icke nöjaktiga anordningarna för vård och behandling

av psykiskt sjuka och abnorma individer inom alkoholistklientelet.

Motionärerna antyda till slut, att proceduren vid prövningen av frågor örn

tvångsåtgärd mot alkoholmissbrukare erbjuder långt mindre garantier för

rättssäkerheten än som stå svåra förbrytare till buds. Med avseende härå må

endast påpekas, att det initiativtagande organet i det övervägande flertalet

fall utgöres av vederbörande nykterhetsnämnd, d. v. s. ett kommunalt organ,

som på grund av sin sammansättning lär erbjuda garanti mot övergrepp.

Tvärtemot vad motionärerna påstå, att alkoholistlagstiftningen är synnerligen

effektiv i fråga om myndigheternas möjligheter till ingripande mot enskilda

medborgare, förhåller det sig i verkligheten så, att tillämpningen av

denna lagstiftning alltjämt är svag på många håll. Att ingå på orsakerna härtill

torde icke vara nödvändigt i detta sammanhang.

I motionen hemställes örn skyndsam utredning samt förslag till revision av

alkoholistlagstiftningen och av bestämmelserna angående alkoholistvården.

Socialstyrelsen, som är uppsiktsmyndighet över alkoholistvården i riket,

saknar anledning att motsätta sig en allsidig granskning av denna vårdform

och den till grund för denna gällande lagstiftningen. Det skulle

i själva verket vara lämpligt, att lagstiftningen om samhällets nykterhetsvård

bleve föremål för översyn i samband med den allmänna omprövning av alkohollagstiftningen,

varom riksdagen hemställt hos Kungl. Majit. Emellertid

lär vad som framförts i förevarande motion icke utgöra skäl för någon åtgärd.

I detta ärendes handläggning ha deltagit t. f. generaldirektören Höjer, byråcheferna

Nyström och Berggren, t. f. byråcheferna Jerneman, Richert och

Hävermark, experten för alkoholistvårdsärenden, professorn Kinberg, samt

sekreteraren A. Åman, föredragande.

Stockholm den 11 mars 1944.

A. Åman.

KARL J. HÖJER.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.