Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående utredning om åtgärder i syfte att vid svårare olycksfall bereda större och barnrika familjer bättre ekonomisk och social trygghet.

1944-05-25 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1944:45, Utlåtande i anledning av väckt motion angående utredning om åtgärder i syfte att vid svårare olycksfall bereda större och barnrika familjer bättre ekonomisk och social trygghet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 45.

1

Nr 45.

Ankom till riksdagens kansli den 25 maj 1944 kl. 1 em.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående utredning om

åtgärder i syfte att vid svårare olycksfall bereda större

och barnrika familjer bättre ekonomisk och social

trygghet.

I en inom andra kammaren väckt motion, nr 220, vilken hänvisats till

lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har herr Andersson i Vigelsbo

m. fl. yrkat, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit hemställa

om skyndsam utredning angående åtgärder för att vid olycksfall, varav död

eller full invaliditet följt, bereda större och barnrika familjer bättre ekonomisk

och social trygghet.

Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för detta yrkande, får utskottet

hänvisa till motionen.

Över motionen har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver

inhämtat yttrande från riksförsäkringsanstalten. Yttrandet finnes

såsom bilaga fogat till detta utlåtande.

I 6 och 7 §§ lagen den 17 juni 1916 (nr 235) örn försäkring för olycksfall

i arbete givas bestämmelser om livräntor till den genom olycksfall i arbete

skadade och, örn olycksfallet medfört döden, till hans efterlevande.

Enligt 6 § skall, om olycksfallet efter upphörande av därav förorsakad

sjukdom, medfört under längre eller kortare tid bestående förlust eller

nedsättning av arbetsförmågan, livränta under tiden utgå å ett årligt belopp,

motsvarande vid förlust av arbetsförmågan två tredjedelar av den skadades

årliga arbetsförtjänst och vid nedsättning av arbetsförmågan det lägre belopp

som svarar mot nedsättningen, med tillägg av belopp, svarande mot

den sannolika årliga kostnaden för förnyelse av vissa särskilda hjälpmedel.

Vid förlust av arbetsförmågan må livräntan dock, när den skadades tillstånd

kräver särskild vård, med hänsyn härtill bestämmas till högre belopp

än nu sagts, likväl ej överstigande beloppet av den årliga arbetsförtjänsten.

Livränta utgår icke, där ej arbetsförmågan blivit nedsatt med minst en

tiondel. På särskild ansökan må försäkringsrådet, när synnerliga skäl därtill

äro, besluta att i stället för livränta eller del därav skall till den skadade

utgivas ett kapital för en gång, till belopp motsvarande högst livräntans

eller livräntedelens kapitalvärde enligt gällande beräkningsgrunder.

Bihang till riksdagens protokoll 7,944. 9 sami: 2 avd. Nr 45—46. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande nr A5.

Beträffande livräntor till efterlevande stadgas i 7 §, att i ersättning skall

utgivas:

till änka eller änkling, när äktenskapet slutits före olycksfallet, en livränta

från dödsfallet, så länge livräntetagaren lever ogift, å ett årligt

belopp motsvarande en fjärdedel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst;

till varje den avlidnes barn som ej fyllt sexton år, evad det fötts inom

eller utom äktenskapet, eller adoptivbarn under nämnda ålder, som adopterats

före olycksfallet, en livränta från dödsfallet till dess barnet uppnått

samma ålder å ett årligt belopp motsvarande en sjättedel av arbetsförtjänsten;

samt

till den avlidnes fader eller moder, adoptivfader eller adoptivmoder eller,

om båda föräldrarna eller adoptivföräldrarna leva, till båda gemensamt,

därest de för sitt uppehälle varit av den avlidnes arbete väsentligen beroende,

en livränta å ett årligt belopp motsvarande värdet av det underhåll

de av den avlidne åtnjutit, dock högst en fjärdedel av den avlidnes

arbetsförtjänst.

Örn livräntor till efterlevande enligt nu angivna grunder skulle, för år

räknat tillsammans överstiga två tredjedelar av den avlidnes årliga arbetsförtjänst,

skola de, så länge anledningen härtill fortfar, nedsättas till sammanlagt

detta belopp. Härvid skall iakttagas, att livräntor till efterlevande

make och barn eller adoptivbarn skola utgå före livränta till föräldrar eller

adoptivföräldrar samt att förstnämnda livräntor skola i den mån så erfordras

nedsättas i förhållande till vad på varje livräntetagare belöper.

Livränta till änkling skall ej utgå, med mindre han för sitt uppehälle varit

av den avlidnas arbete beroende, och må ej åtnjutas av änkling, som väsentligen

åsidosatt den honom gentemot hustrun åliggande försörjningsplikt

eller väsentligen åsidosätter sin försörjningsplikt mot makarnas barn eller

adoptivbarn. Om på grund av sådan försumlighet livränta till änkling ej

skall utgå, må försäkringsrådet besluta, att livräntan i stället skall utgå

till den avlidnas barn eller adoptivbarn som ej fyllt sexton år. Till änka

eller änkling, som uppbär livränta och före fyllda sextio år ingår nytt

äktenskap, utgives ett kapital för en gång, motsvarande tre fjärdedelar

av den avlidnes årliga arbetsförtjänst.

Enligt 9 § skall den årliga arbetsförtjänst, som omförmäles i 6 och 7 §§,

regelmässigt utgöra hela den avlöning — vinstandelar, där sådana förekommit,

inräknade — som den skadade under ett år, räknat tillbaka från

olycksfallet, åtnjutit av arbetsgivaren i den verksamhet, i vilken olycksfallet

inträffat. Om den årliga arbetsförtjänsten överstiger tretusenniohundra

kronor, skall det överskjutande beloppet icke tagas i beräkning.

Understiger den årliga arbetsförtjänsten fyrahundrafemtio kronor, skall

den beräknas till detta belopp.

Den som äger rätt till livränta enligt olycksfallsförsäkringslagen äger

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 45.

3

enligt förordningen den 30 juni 1943 (nr 449) angående dyrtidstillågg åt

vissa ersättningstagare enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete,

m. m. erhålla dyrtidstillågg med 20 procent av livräntans belopp, om olycksfallet

inträffat före den 1 januari 1941. Dyrtidstillågg skall dock icke utgå,

därest arbetsförmågan icke är nedsatt med minst tre tiondelar. Förordningen

gäller till och med den 31 december 1945.

I sitt utlåtande nr 36 vid 1931 års riksdag hemställde andra lagutskottet

i anledning av väckta motioner, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Majit anhålla, att Kungl. Majit ville låta verkställa en allsidig utredning

rörande en förbättrad lagstiftning örn försäkring för olycksfall i arbete, vid

vilken utredning de synpunkter, som kommit till uttryck i utskottets motivering,

borde tagas under omprövning, samt för riksdagen framlägga de

förslag, vartill utredningen kunde föranleda. I sin motivering anförde utskottet

bland annat, att det kunde ifrågasättas, huruvida icke lagen borde

taga större hänsyn till den skadades försörjningsförhållanden. Utskottets

hemställan bifölls av riksdagen. v

Utredningen rörande revisionen av olycksfallsförsäkringslagen är för

närvarande anförtrodd åt socialvårdskommittén.

I underdånig skrivelse den 25 september 1943 framlade riksförsäkringsanstalten

förslag till ändringar i förordningen den 18 juni 1927 om ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring. Anstalten

anförde däri bl. a., att de ersättningsförmåner som utginge enligt

förordningen knappast vore tillfyllest, särskilt beträffande de inkallade

som hade försörjningsplikt gentemot anhöriga. Skäl förelåge enligt anstaltens

mening att införa rätt till särskild ersättning för vissa anhöriga till

de skadade, som förklarats berättigade till livränta enligt militärersättningsförordningen.

Denna ersättning syntes böra fastställas och utgivas av riksförsäkringsanstalten

i form av visst familjetillägg till invalidlivräntan i fall,

då den skadades arbetsförmåga vore nedsatt med minst en tredjedel. Beträffande

efterlevandelivräntor föreslog riksförsäkringsanstalten, att livräntor

till flera efterlevande sammanlagt finge uppgå till högst det belopp,

vartill den avlidnes årliga arbetsförtjänst bestämts, i stället för såsom hittills

till högst två tredjedelar av arbetsförtjänsten.

I propositionen nr 107 till innevarande års riksdag med förslag till förordning

angående ändring i vissa delar av militärersättningsförordningen

har föredragande departementschefen, statsrådet Sköld, anfört, att de sålunda

föreslagna ändringarna skulle föregripa den pågående översynen av

olycksfallsförsäkringslagen, vilken torde komma att uppdragas åt socialvårdskommittén.

Enär nämnda översyn ännu icke slutförts, syntes det

ofrånkomligt, att med reformförslag, som kunde återverka på denna lag,

finge anstå. Vid den fortsatta revisionen av olycksfallsförsäkringslagen borde

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 45.

Utskottet.

även frågan om ändringar i militärersättningsförordningen beaktas. Militärersättningsförordningens

bestämmelser kunde dock icke anses medgiva

skäliga ersättningsförmåner under alla omständigheter. Med visst berättigande

hade sålunda påtalats, att livräntor såväl till skadade familjeförsörjare

som till efterlevande vore otillräckliga. Genom propositionen framlades

därför förslag till sådana ändrade bestämmelser, som syntes kunna

genomföras utan avvaktan på nyssnämnda ytterligare utredningsarbete.

Andra lagutskottet, som i anledning av propositionen avgivit utlåtande

nr 38, har däri förklarat sig biträda departementschefens åsikt, att riksförsäkxångsanstaltens

förslag i förevarande hänseenden icke nu kunde läggas

till grund för lagstiftning.

Enligt utskottets förmenande äro de livräntor, som jämlikt olycksfallsförsäkringslagen

utgivas vid invaliditet eller dödsfall, ofta att anse såsom otillräckliga

i de fall, där de utgå till större familjer som för sin utkomst äro

helt beroende av dessa livräntor.

På hemställan av utskottet anhöll riksdagen den 8 maj 1937 i skrivelse

till Kungl. Majit, att Kungl. Majit ville låta verkställa en allsidig utredning

rörande en förbättrad lagstiftning örn försäkring för olycksfall i arbete, vid

vilken utredning de synpunkter som kommit till uttryck i utskottets motivering

borde tagas under omprövning. I denna motivering anförde utskottet

bland annat, att det kunde ifrågasättas, örn icke i olycksfallsförsäkringslagen

större hänsyn borde tagas till den skadades försörjningsförhållanden.

Den utredning, varom riksdagen sålunda hemställt, är för närvarande anförtrodd

åt socialvårdskommittén. Kommittén har enligt vad utskottet inhämtat

påbörjat arbetet därmed.

Då sålunda den i motionen berörda frågan redan är föremål för utredning,

saknas enligt utskottets mening anledning att göra någon framställning till

Kungl. Majit i ämnet. Utskottet vill emellertid i detta sammanhang uttala

önskvärdheten av att arbetet med revisionen av olycksfallsförsäkringslagen

bedrives utan tidsutdräkt.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 25 maj 1944.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 45.

5

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Wistrand, Forslund*, Olof Carlsson,

Roos*, Hage, Carl Eric Ericsson* och Hallagård;

från andra kammaren: fröken Hesselgren, herrar Olovson i Västerås*, Pettersson

i Hällbacken, Ryberg, Holm, von Seth, Jansson i Hällefors* och Andersson i

Eskilstuna*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Bilaga.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Genom beslut den 11 februari 1944 har Kungl. Maj:t anbefallt Riksförsäkringsanstalten

att till Riksdagens andra lagutskott avgiva yttrande över

en motion i andra kammaren, nr 220, angående utredning om åtgärder i

syfte att vid svårare olycksfall bereda större och bamrika familjer bättre

ekonomisk och social trygghet. Med anledning härav får Riksförsäkringsanstalten

anföra följande.

Det förhåller sig onekligen så som motionärerna framhålla, att ersättningarna

enligt olycksfallsförsäkringslagen vid invaliditet eller dödsfall måste

framstå såsom otillräckliga i de fall, där de utgå till större familjer, som

äro helt beroende av dem för sin utkomst. Det torde därför få anses synnerligen

önskvärt, att en förbättring av ersättningsförmanerna i dylika fall

kunde komma till stånd.

I sin skrivelse den 25 september 1943 med förslag bland annat till ändring

i vissa delar av förordningen den 18 juni 1927 (nr 234) om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, har Riksförsäkringsanstalten

upptagit denna fråga till behandling i vad den rör nämnda

förordnings tillämpningsområde. Enligt utländsk lagstiftning, framhöll anstalten

härvid, har numera ansetts skäligt, att viss tilläggsersättning utgår

för invalidernas anhöriga. Det syntes anstalten som örn starka skäl förelåge

för att jämväl i svensk lagstiftning införa rätt till sådan särskild ersättning

för vissa anhöriga till de skadade, som förklarats berättigade till livränta

enligt militärersättningsförordningen. Denna ersättning syntes böra fastställas

och utgivas av Riksförsäkringsanstalten i form av visst familjetillägg till

livräntan i fall, då den skadades arbetsförmåga är nedsatt med minst en

tredjedel. I anslutning till detta uttalande framlade anstalten förslag örn

vilka anhöriga, som borde komma i åtnjutande av dessa familjetillägg, samt

storleken av desamma.

I propositionen i ämnet (nr 107) till innevarande års riksdag bär Kungl.

Maj:t icke upptagit anstaltens ifrågavarande förslag utan i stället förordat,

att bestämmelserna om provisoriska familjebidrag åt dem, som drabbats av

kroppsskada, fortsättningsvis skola gälla i avvaktan på den ytterligare utredning

rörande militärersättningsförordningen, som Kungl. Majit avser

skola komma till stånd.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 45.

Enligt uttalande av föredragande departementschefen bör den tillämnade

ytterligare utredningen rörande militärersättningsförordningen verkställas i

samband med den förestående revisionen av olycksfallsförsäkringslagen,

vilken torde komma att uppdragas åt socialvårdskommittén. Det torde enligt

anstaltens mening få ankomma på denna kommitté att verkställa utredning

och framlägga förslag jämväl rörande nu förevarande spörsmål.

I detta ärendes handläggning lia, förutom undertecknade, byråcheferna

Östrand och Wolff samt byrådirektörerna Sidvall och Källström deltagit.

Stockholm den 14 mars 1944.

SAM LARSSON.

W. STENHOLM.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.