Utlåtande i anledning av väckt motion angående lagstiftning örn försäkring för olycksfall för blockledare för skada ådragen under arbete i sådan befattning.
1944-05-25 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1944:46, Utlåtande i anledning av väckt motion angående lagstiftning örn försäkring för olycksfall för blockledare för skada ådragen under arbete i sådan befattning.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 46.
7
Nr 46.
Ankom till riksdagens kansli den 25 maj 1944 kl. 1 em.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående lagstiftning örn
försäkring för olycksfall för blockledare för skada
ådragen under arbete i sådan befattning.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 309,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Hansson i Skediga hemställt,
att »riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte begära en lag örn
försäkring för olycksfall för blockledare för skada, ådragen under arbete
i denna befattning, i analogi med vad som redan gäller för hemvärnsmän och
luftskyddspersonal, och att lagen får retroaktiv verkan från och med krigsutbrottet
i september 1939.»
Såsom motivering för detta yrkande har i motionen anförts följande:
Enligt gällande bestämmelser i olycksfallsförsäkringslagen kunna blockledare,
som under arbete i denna sin egenskap råka ut för skador, icke få
ersättning av riksförsäkringsanstalten. Blockledare äro icke försäkrade mot
olycksfall i arbetet liksom andra, vilka tjänstgöra i beredskap av det ena
eller andra slaget. Detta innebär onekligen en verklig brist i lagstiftningen,
som bör rättas till.
Ett exempel belyser på ett utmärkt sätt, huru orättvist lagen, sådan den
nu är utformad, drabbar blockledare, som råka ut för olycksfall. En blockledare
skulle under höbärgningen sin plikt likmätigt hjälpa en inkallad
granne med skörden. Då dennes arbetsvagn var sönder, måste han först
reparera den i sin egen smedja. Härvid bar det sig icke bättre än att en
järnflisa träffade hans ena öga, som skadades så svårt, att det måste bortopereras.
Förutom en lång och plågsam sjukhusvistelse medförde skadan,
att hans arbetsförmåga i hög grad nedsattes, varigenom hans ekonomi avsevärt
försämrades.
Det förefaller rimligt, att den ovannämnde blockledaren fått ersättning
för den ådragna skadan. Detta har emellertid varit omöjligt för honom enligt
gällande bestämmelser. Det kan påpekas, att han med anlitande av juridisk
hjälp sökt erhålla ersättning av riksförsäkringsanstalten men utan
någon framgång. Om emellertid blockledaren varit lejd av den inkallade
för tillfället i fråga och utfört reparationen i dennes smedja, skulle hans
krav på ersättning för olycksfallet kunnat bifallas. För vanlig uppfattning
föreligger i realiteten ingen skillnad mellan dessa båda fall. Det framstår
därför som en brist i lagstiftningen att han i det förra fallet måst förvägras
ersättning och delta så mycket mer som lagen ålägger honom att hjälpa till
blocket hörande grannar. Han har icke frivilligt utan på grund av tjänsteplikt
försatts i den situation, som ledde till den så beklagliga olyckan.
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 46.
.För att råda bot för detta missförhållande bör gällande rätt kompletteras
På sesätt’ att blockledare, som skadas i detta arbete, få rätt till ersättning.
Då sådana fall, där blockledare skadats under utövning av sin uppgift,
säkerligen äro ganska få, böra de nya bestämmelserna få retroaktiv verkan
från och med krigsutbrottet (september 1939). Som bekant var detta fallet
med den helt nyligen utfärdade lagen örn rätt till ersättning för krigsskada.
Över motionen har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver
inhämtat yttranden från försäkringsrådet, riksförsäkringsanstalten
och riksblockmyndigheten. Dessa yttranden finnas såsom bilagor fogade
till detta utlåtande.
Enligt kungörelsen deh 18 juli 1942 (nr 639) angående organisation av arbetsblock
inom jordbruket skall inom rikets jordbruksnäring i enlighet med
vad i kungörelsen stadgas finnas upprättad en arbetsblockorganisation med
syfte att i ett krisläge utnyttja vad som för jordbruksnäringen finnes tillgängligt
av arbetskraft, dragare och maskinell utrustning på sådant sätt, att
bästa möjliga produktionsresultat erhålles (1 §). Den centrala ledningen
av arbetsblockorganisationen inom riket utövas av den myndighet, som
Kungl. Majit bestämmer. Denna myndighet benämnes i kungörelsen riksblockmyndigheten.
Inom varje län skall för liandhavandet av den lokala
ledningen av arbetsblockorganisationen finnas en av Kungl. Majit förordnad
myndighet, benämnd länsblockmyndigheten (2 §). I regel skola de inom
samma kommun belägna brukningsdelar, å vilka bedrives jordbruk, bilda
ett överblock (3 §). För varje överblock skall finnas en överblockledare,
som har att leda verksamheten inom överblocket. Dessutom skall inom överblocket
finnas en biträdande kvinnlig överblockledare med uppgift att särskilt
ägna sig åt frågor rörande utnyttjande av den kvinnliga arbetskraften
inom överblocket. För nu nämnda funktionärer skola ersättare utses (4 §).
Brukningsdelarna inom ett överblock skola, där ej för särskilt fall annorlunda
föreskrives, vara fördelade på arbetsblock, vart och ett bestående av
lämpligt antal brukningsdelar. Ägare eller brukare av sådan brukningsdel,
som ingår i arbetsblock, benämnes i kungörelsen blockmedlem (5 §). För
varje arbetsblock skall finnas en blockledare jämte ersättare för honom
(6 §). Blockmedlem är beträffande brukningsdel, som tillhör eller brukas
av honom, pliktig att hålla blockledare underrättad om planläggning av
odlingen å brukningsdelen samt att i övrigt lämna blockledaren de uppgifter,
som äro erforderliga för planläggning av verksamheten inom blocket (8 §).
Blockledare åligger att planlägga de åtgärder i fråga om jordbruksdriften
inom arbetsblocket, som kunna vara erforderliga för uppnående av syftet
med arbetsblockorganisationen. Till utgångspunkt skall härvid tagas å ena
sidan den planläggning av odlingen å de särskilda brukningsdelarna, som
verkställts av de enskilda blockmedlemmarna eller, i den mån så ej skett,
eljest befinnes lämplig, samt å andra sidan de tillgångar i fråga örn arbets
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 46.
9
kraft, dragare och maskinell utrustning, som kunna beräknas föreligga för
arbetsblocket, då krigsmakten är fullt mobiliserad (10 §). Vad som sålunda
stadgas om blockledare äger motsvarande tillämpning å överblockledare och
biträdande kvinnlig överblockledare beträffande verksamheten inom överblock.
Överblockledare är därvid pliktig att utöva tillsyn över blockledarnas
planläggningsarbete samt tillhandagå dem med råd och anvisningar (11 §).
Överblockledare och blockledare skola medverka vid den registrering av
arbetskraft inom arbetsblocken, som kan komma att påbjudas av riksblockmyndigheten,
ävensom söka på frivillig väg anskaffa erforderlig reservarbetskraft
(12 §). Riksblockmyndigheten äger meddela närmare föreskrifter
med avseende å tillämpning av kungörelsen (16 §).
Kungl. Majit har den 5 februari 1943 utfärdat instruktioner för riksblockmyndigheten,
respektive länsblockmyndigheterna (SFS nr 53 och 54). Beträffande
riksblockmyndighetens sammansättning är stadgat, att myndigheten
skall bestå av två ledamöter från statens arbetsmarknadskommission
och två från statens livsmedelskommission jämte erforderligt antal ersättare.
Gällande allmänna bestämmelser örn försäkring för olycksfall i arbete
återfinnas i lagen den 17 juni 1916 i detta ämne. Enligt denna lag är som
huvudregel varje arbetare försäkrad för skada till följd av olycksfall i arbetet.
Såsom olycksfall i arbete anses enligt lagen jämväl olycksfall, som inträffar
vid färd till eller från arbetsstället, om färden föranletts av eller stått
i omedelbart samband med arbetsanställningen (1 §). Med arbetare förstås
i lagen envar, som mot avlöning användes till arbete för annans räkning
utan att i förhållande till honom vara att anse som självständig företagare.
Såsom arbetare anses ej den, som utför arbetet i sitt hem eller å arbetsställe,
som av honom bestämmes, ej heller den som av tillfällig anledning användes
till arbete av någon som eljest ej använder arbetare, ej heller, där arbetet
utföres för allenast en arbetsgivares räkning, dennes make och hemmavarande
barn eller adoptivbarn och föräldrar eller adoptivföräldrar i förhållande
till honom (2 §). För olycksfall utgår enligt vissa regler ersättning
för läkarvård m. m. ävensom, under förutsättning att olycksfallet medfört
sjukdom och denna varat mer än tre dagar, sjukpenning med belopp, som
bestämmes i förhållande till den skadades arbetsförtjänst. Örn olycksfall
efter upphörande av därav förorsakad sjukdom medfört förlust eller nedsättning
av arbetsförmågan under längre eller kortare tid, utgår under denna
tid livränta med belopp, som är beroende på storleken av den skadades arbetsförtjänst
och graden av nedsättningen i hans arbetsförmåga. Livränta
utgår emellertid icke, där ej arbetsförmågan blivit nedsatt med minst en
tiondel (6 §). Örn olycksfallet medfört döden, skall utgivas begravningshjälp
samt livräntor till efterlevande (7 §).
Försäkringen äger rum i riksförsäkringsanstalten; dock kan, där för ändamålet
bildats sådant ömsesidigt olvcksfallsförsäkringsbolag, vars delägare
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 46.
äro arbetsgivare och för vars förbindelser delägarna svara med obegränsad
personlig ansvarighet, försäkringen av delägarnas arbetare i stället under
vissa villkor äga rum i detta bolag (4 §).
På hemställan av andra lagutskottet (utlåtande nr 36) anhöll 1937 års
riksdag i skrivelse till Kungl. Maj:t, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa
en allsidig utredning rörande en förbättrad lagstiftning om försäkring för
olycksfall i arbete samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen
kunde föranleda.
Vid 1939 års riksdag hemställde herr Lövgren i motionen 11:48, »att
riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om allsidig och skyndsam
utredning rörande möjligheterna att på ett betryggande sätt olycksfallsförsäkra
medlemmarna av riksdagen, landstingen, stads- och kommunalfullmäktigeförsamlingarna,
kyrkofullmäktige, vägfullmäktige, statliga och
kommunala utredningskommittéer samt innehavare av offentliga förtroendeuppdrag
av olika slag m. fl., som objektivt måste klassificeras som verksamma
i det allmännas tjänst, oberoende av örn det med uppdraget är förenat
ersättning eller icke».
Andra lagutskottet, som behandlade motionen, yttrade i sitt däröver avgivna
utlåtande nr 19:
Enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete är i regel envar, som
mot avlöning användes till arbete för annans räkning, berättigad till ersättning
för skada till följd av olycksfall i arbetet. I överensstämmelse härmed
äro offentliga förtroendemän i vissa fall försäkrade enligt nämnda lag
för olycksfall, som äger samband med uppdragets fullgörande. Förutsättning
härför är dock, att för uppdraget utgår arvode, vilket är att anse som
gottgörelse för utfört arbete. I andra fall åtnjuta offentliga förtroendemän
icke försäkringsskydd enligt berörda lag.
I detta sammanhang må erinras, att något stadgande icke finnes om rätt
för kommun att genom frivillig försäkring bereda ersättning åt förtroendeman
för skada till följd av olycksfall vid fullgörande av honom meddelat
uppdrag. Med hänsyn härtill har spörsmålet, örn sådan rätt är för handen,
blivit föremål för tveksamhet.
Frågan örn den omfattning, i vilken innehavare av offentliga förtroendeuppdrag
böra åtnjuta skydd mot följderna av olycksfall vid uppdragets fullgörande,
är enligt utskottets mening förtjänt av uppmärksamhet. I enlighet
med den uppfattning, som kommit till uttryck i motionen, torde kunna
ifrågasättas, om icke offentliga förtroendemän böra åtnjuta sådant skydd
oberoende av huruvida med uppdraget är förenat arvode eller icke. Till
stöd för denna uppfattning kan i fråga örn kommunala förtroendemän anföras,
att den utsträckning, i vilken arvoden utgå, är synnerligen växlande
inom olika kommuner. Framhållas må därjämte, att det beträffande vissa
kommunala förtroendeuppdrag föreligger en medborgerlig plikt att ställa
sig till förfogande för uppdragets fullgörande. Att i sistnämnda fall ersättning
icke alltid kan beredas vederbörande för skada till följd av olycksfall,
som äger samband med uppdraget, måste enligt utskottets mening anses
mindre tillfredsställande.
Andra lagutskottets utlåtande nr 46.
11
Utskottet hemställde därför, att riksdagen i anledning av motionen måtte
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla örn förutsättningslös och allsidig utredning
rörande möjligheten och lämpligheten av att i vidgad omfattning bereda
innehavare av offentliga förtroendeuppdrag ersättning för skada i följd
av olycksfall i samband med uppdragets fullgörande samt örn framläggande
för riksdagen av de förslag, till vilka utredningen kunde föranleda.
Utskottets hemställan bifölls av riksdagen (riksdagens skrivelse nr 96).
I 1916 års lag örn försäkring för olycksfall i arbete uppställas såsom förutsättningar
för åtnjutande av försäkringsskydd bl. a., att arbetaren erhåller
avlöning för sitt arbete samt att arbetet icke utföres i arbetarens hem eller
å arbetsställe som av honom bestämmes.
Enär blockledaren i denna sin egenskap icke erhåller någon avlöning, kan
han sålunda icke få ersättning enligt nämnda lag på grund av olycksfall
som drabbar honom under utövande av sådant uppdrag. Då emellertid blockledarens
arbetsuppgifter huvudsakligen äro av organisatorisk art, torde den
olycksfallsrisk för vilken han utsättes under sitt arbete vara ganska ringa.
Frågan, huruvida han bör erhålla rätt till ersättning för olycksfall i arbete i
denna sin befattning, torde böra bedömas på samma sätt som spörsmålet,
om oavlönade offentliga förtroendemän överhuvud böra vara försäkrade för
olycksfall, som äger samband med uppdragets fullgörande. I riksdagsskrivelse
den 12 mars 1939 har hemställts om utredning angående sistnämnda
spörsmål. Utredningen handhaves av socialvårdskommittén i samband med
den pågående revisionen av olycksfallsförsäkringslagen.
Det arbete, vari det av motionären åberopade olycksfallet inträffat, torde
icke hava varit sådant arbete som det ålegat blockledaren såsom sådan att
utföra. Blockledaren synes sålunda i detta fall på grund av frivilligt åtagande
ha utfört arbete åt blockmedlem. I dylika fall, liksom då eljest blockmedlem
utför arbete åt annan blockmedlem eller ställer arbetskraft till dennes
förfogande, torde emellertid nästan alltid vid olycksfall rätt till ersättning
enligt olycksfallsförsäkringslagen föreligga. Att sådan ersättning icke kunde
utgivas i det av motionären åberopade fallet torde enligt vad riksförsäkringsanstalten
anfört i sitt remissyttrande hava berott på att den skadade utfört
arbetet på sin egen gård. Inom arbetsblockvensamheten torde det emellertid
mera sällan förekomma, att arbete för annan blockmedlems räkning utföres i
arbetarens eget hem eller å arbetsställe som av honom bestämmes. Det synes
utskottet som om skäl saknas att beträffande arbete som utföres inom arbetsblockorganisationens
ram genomföra en särlagsliftning, varigenom dispens
lämnas från ifrågavarande eller från övriga i olycksfallsförsäkringslagen angivna
allmänna villkor för åtnjutande av försäkringsskydd.
I sådana särskilda fall som det av motionären åberopade torde visserligen
omständigheterna stundom kunna tala för att ersättning beredes den skadade
av statsmedel, men utskottet saknar anledning att närmare ingå på detta
spörsmål.
Utskottet.
12
Andra lagutskottets utlåtande nr 46.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motion icke måtte föranleda till någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 25 maj 1944.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Forslund*, Olof Carlsson, Roos*, Hage,
Carl Eric Ericsson*, Hallagård och Gunnar Andersson*;
från andra kammaren: fröken Hesselgren, herrar Olovson i Västerås*, Pettersson
i Hällbacken, Ryberg, Holm, von Seth, Jansson i Hällefors* och Andersson i
Eskilstuna*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Andra lagutskottets utlåtande nr 46.
13
Bilaga A.
Till Riksdagens andra lagutskott.
Sedan Kungl. Försäkringsrådet anbefallts avgiva utlåtande i anledning
av en vid 1944 års lagtima riksdag väckt motion nr 309 i andra kammaren
angående bestämmelser örn ersättning för blockledare för skada under arbete
i denna befattning och retroaktiv verkan från och med krigsutbrottet i september
1939 av dessa bestämmelser, får Rådet anföra följande.
Enligt 10 § i kungl, kungörelsen den 18 juli 1942 angående organisation
av arbetsblock inom jordbruket åligger blockledare att planlägga de åtgärder
i fråga om jordbruksdriften inom arbetsblocket, som kunna vara erforderliga
för att i ett krisläge utnyttja vad som för jordbruksnäringen finnes
tillgängligt av arbetskraft, dragare och maskinell utrustning på sådant
sätt, att bästa möjliga produktionsresultat erhålles. Blockledare har vidare
enligt 12 § samma kungörelse att medverka vid registrering av arbetskraft
samt söka på frivillig väg anskaffa erforderlig reservarbetskraft.
Då blockledares arbetsuppgifter såsom framgår av det ovan anförda huvudsakligen
avser planläggning, torde sådant arbete som det, vari av motionären
åberopat olycksfall inträffade, icke med tillämpning av gällande
bestämmelser kunna anses utgöra arbete, som åligger blockledare såsom
sådan.
För att ersättning skall utgå enligt olycksfallsförsäkringslagen fordras,
att arbete utförts mot avlöning, och att det icke utförts i den skadades hem
eller å arbetsställe, som av den skadade själv bestämts. Dessa förutsättningar
synas icke hava förelegat i fallet.
Skulle ersättningsrätt medgivas i ett fall som det refererade, förutsätter
detta bestämmelser om ersättning till personer, som utföra arbete på grund
av blockmyndigheters, överblockledares eller blockledares anmodan utan
att förutsättningarna för ersättning enligt olycksfallsförsäkringslagen föreligga.
Detta skulle innebära dispens från ovannämnda båda förutsättningar
för ersättning enligt olycksfallsförsäkringslagen. Då arbetet fullgöres på
grund av frivilligt åtagande, kan diskuteras, örn det är mer befogat att medgiva
dylik dispens i fall då arbetet utförts genom blockorganisationens ingripande
än då i krisläge jordbruket främjande arbete utan dylikt ingripande
utföres åt t. ex. en granne utan avlöning eller i en den skadades
egen verkstad.
Blockledare utföra i denna sin egenskap arbete på grund av frivillig överenskommelse
med överblockledaren och utan avlöning. Den omständigheten,
att arbetet bar karaktär av beredskapsarbete, liksom det förhållandet,
att blockledaren icke har möjlighet att av sin uppdragsgivare, vilket får anses
vara staten, betinga sig ersättning för arbetet, synes tala för bestämmelser
örn ersättning åt i dylikt arbete skadade i likhet med vad som gäller för
liemvärnsmän och luftskyddspersonal. Emellertid torde det arbete — planläggning
— blockledaren såsom sådan huvudsakligen har att utföra, vara
avsevärt mindre riskfyllt än hemvärnsmännens och luftskyddspersonalens.
Det kan för övrigt ifrågasättas, örn det föreligger större skäl att medgiva
rätt till ersättning för skada i arbetet åt blockledare än åt kommunala förtroendemän
utan avlöning, vilka ju icke åtnjuta dylik rätt. Även ledamöter
av kristidsnämnd utföra arbete, som har karaktär av beredskaps
-
14
Andra lagutskottets utlåtande nr 46.
arbete. Frågan om ersättning enligt olycksfallsförsäkringslagen till kommunala
förtroendemän, som icke åtnjuta avlöning, torde emellertid komma
under behandling i samband med den förestående allmänna revisionen av
nämnda lag. — Medgives blockledare rätt till ersättning för olycksfall, synes
motsvarande rätt böra tillerkännas även sådan överblockledare, som icke
åtnjuter någon ersättning för arbetet.
Örn ersättning för olycksfall anses böra utgå till skadade, som äro engagerade
i jordbruksblockorganisationer och icke kunna komma i åtnjutande
av ersättning enligt olycksfallsförsäkringslagen, synes bestämmelser
därom böra utfärdas huvudsakligen i enlighet med vad som gäller i kungl,
förordningen den 28 juni 1941 om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under tjänstgöring vid luftskyddet eller under luftskyddsövning.
Bestämmelserna böra omfatta överblockledare, blockledare och personer,
som på grund av blockmyndigheters, överblockledares eller blockledares
anmodan arbeta i annans jordbruk. Emellertid förekommer, att personer
utan dylik anmodan på grund av situation (t. ex. grannes inkallelse till
militärtjänst), som är beroende av krisläget, utföra arbete i annans jordbruk,
utan att betingelserna för ersättning enligt olycksfallsförsäkringslagen
äro uppfyllda. Jämväl i sådana fall bör då ersättning för olycksfall utgå.
Undantagas från ersättning bör i likhet med vad som gäller i olycksfailsförsäkringslagen
den som arbetar för egen räkning, den som utför arbete
i sitt hem eller å arbetsställe, som av honom bestämmes, samt, där arbetet
utföres allenast för en persons räkning, dennes make och hemmavarande
barn eller adoptivbarn och föräldrar eller adoptivföräldrar i förhållande
till honom. Utföres arbetet för makars gemensamma räkning, böra de i sistnämnda
hänseende anses såsom allenast en arbetsgivare.
Undantagsbestämmelsen beträffande den som utför arbete i sitt hem eller
å arbetsställe, som av honom bestämmes, har av Försäkringsrådet vid tilllämpningen
av olycksfallsförsäkringslagen icke ansetts hava den innebörden,
att de, som skadats till följd av olycksfall i hemmet eller å arbetsställe,
som av dem själva bestämts, under alla omständigheter skola vara uteslutna
från rätt till ersättning. Ersättning har nämligen i vissa fall utgivits för
olycksfall i hemmet eller å arbetsställe, bestämt av den skadade. Exempelvis
har ersättning utgått för olycksfall, som drabbat en stenhuggare under tillyxning
av ett verktygsskaft i hemmet under ordinarie, mot timpenning avlönad
arbetstid, och för olycksfall i den skadades hem under det den skadade
fastslagit broddar å sin häst, som användes till arbete för annans räkning,
i vilket senare fall den skadade farit hem endast i avsikt att sko hästen. Om
Försäkringsrådets förslag genomföres, torde en dylik tillämpning med hänsyn
till det sätt, varpå arbetet inom blocken är organiserat, komma att beröra
förhållandevis flera fall än då olycksfallsförsäkringslagen är tillämplig.
Vad här anförts om olycksfall bör jämväl gälla sådana yrkessjukdomar,
som avses i lagen den 14 juni 1929 om försäkring för vissa yrkessjukdomar.
I handläggningen av detta ärende hava deltagit, förutom undertecknad
Landelius, samtliga försäkringsråd och representanter.
Stockholm den 10 mars 1944.
På Kungl. Försäkringsrådets vägnar:
HUGO LANDELIUS.
/ Göte Blomqvist.
Andra lagutskottets utlåtande nr 46.
15
Bilaga B.
Till Riksdagens andra lagutskott.
Genom remiss den 11 februari 1944 har Riksförsäkringsanstalten anbefallts
att senast den 15 mars 1944 till utskottet avgiva yttrande över motionen
II: 309 angående lagstiftning örn försäkring för olycksfall för blockledare
för skada ådragen under arbete i sådan befattning.
Till åtlydnad härav får Riksförsäkringsanstalten anföra följande.
Enligt olycksfallsförsäkringslagen (§ 1) är envar arbetare försäkrad för
skada till följd av olycksfall i arbetet. Såsom arbetare (§ 2) anses i huvudsak
envar, som mot avlöning användes till arbete för annans räkning. Med avlöning
förstås därvid såväl gottgörelse i penningar som ersättning i form av
naturaförmåner. Har överenskommelse träffats örn arbetsbyte, vilket är synnerligen
vanligt mindre jordbrukare emellan, anses arbete mot avlöning
föreligga. Utföra grannar däremot småtjänster åt varandra, utan att överenskommelse
på förhand träffats örn arbetsbyte, anses arbetet ej utföras
mot avlöning. För att deltagarna i arbetsblocken — blockledare och övriga
blockmedlemmar —- skola omfattas av olycksfallsförsäkringslagen, måste
det villkoret sålunda uppställas, att de erhålla avlöning för sitt arbete. Enligt
vad anstalten inhämtat, har det vid blockens bildande förutsatts, att avlöning
i en eller annan form skall utgå till blockmedlem, som ställer arbetskraft,
dragare eller maskiner till annan blockmedlems förfogande. Blockmedlem
och sålunda även blockledare äro därför, när de själva deltaga i
dylikt arbete, i regel att betrakta såsom arbetare enligt olycksfallsförsäkringslagen
och sålunda försäkrade. Detta gäller dock icke i sådana fall, då
endast fråga är om obetydliga tjänster, som blockmedlemmarna göra varandra.
Dylika småtjänster torde dock falla utom ramen för den egentliga
blockverksamheten. I den mån blockmedlem utför arbetet i fråga i sitt eget
hem eller eljest å arbetsställe, som av honom bestämmes, är han emellertid
på grund av bestämmelserna i 2 § 2 stycket i lagen undantagen från den
obligatoriska försäkringen. På grund av sistnämnda bestämmelse kunde den
blockledare, som av motionären lärer åsyftas i det ovan relaterade fallet,
icke tillerkännas någon ersättning, oaktat han vid olyckstillfället utförde
arbete åt blockmedlem.
De uppgifter, som åligga blockledaren i denna hans egenskap, äro emellertid
huvudsakligen av organisatorisk art. Blockledaren svarar för driften
vid det honom underställda arbetsblocket. Det ankommer därför på honom
att dirigera arbetskraft, dragkraft, motorer och redskap från den ena gården
till den andra inom arbetsblocket. Vidare har han att uppsätta mobiliseringsplaner
för blocken m. m.
Enligt vad Riksförsäkringsanstalten inhämtat, utgår icke någon avlöning
till blockledaren för dessa arbeten. I motsats till vad som i allmänhet gäller
beträffande överblockledare, vilka i regel uppbära arvode av vederbörande
kristidsnämnd, omfattas blockledaren i denna sin egenskap följaktligen icke
av den obligatoriska försäkringen, oaktat att de speciella arbetsuppgifter,
som åvila honom, äro likartade med dem, som ankomma på överblockledaren.
Då överblockledarens arbete i betydande utsträckning torde vara
bihang lill riksdagens protokoll 1044. 0 sami. 2 avd. Förslag nr 36. 2
16
Andra lagutskottets utlåtande nr i6.
förlagt till överblockledarens hem, är denne emellertid i allmänhet på grund
av den ovan anförda bestämmelsen i 2 § 2 stycket olycksfallsförsäkringslagen
undantagen från den obligatoriska försäkringen.
Med hänsyn till den relativt obetydliga olycksfallsrisk, med vilket arbetet
som blockledare i allmänhet torde vara förenat, och särskilt med beaktande
av att blockledarna i regel omfattas av försäkringen, då de utföra arbete åt
blockmedlemmar, synes det anstalten icke påkallat att åtminstone för närvarande
tillskapa någon särskild lagstiftning för beredande av försäkringsskydd
åt blockledarna. Detta desto mer som, enligt vad anstalten under hand
inhämtat från riksblockmyndigheten, utfärdandet av en särskild arbetsblocklag
är under övervägande och möjlighet sålunda finnes att genom införandet
i nämnda lag av bestämmelser örn avlöning till blockledare tillförsäkra
blockledarna motsvarande rätt till ersättning för olycksfall för
skada ådragen under arbete i sådan befattning, som tillkommer överblockledare
och andra funktionärer inom arbetsblockorganisationen, vilka redan
enligt gällande bestämmelser erhålla avlöning för utfört arbete.
Riksförsäkringsanstalten anser sig därför på anförda skäl icke kunna
tillstyrka bifall till det av motionären framställda förslaget.
I detta ärendes handläggning hava, förutom undertecknade, deltagit byråchefen
Östrand och byrådirektören Källström. Stockholm den 1 mars 1944.
SAM LARSSON.
E. Granstedt.
Bilaga C.
Till Riksdagens andra lagutskott.
Genom remiss den 11 februari 1944 har riksblockmyndigheten anbefallts
att senast den 15 mars 1944 till utskottet avgiva yttrande över motionen
II: 309 angående lagstiftning örn olycksfallsförsäkring för blockledare för
skada, ådragen under arbete i sådan befattning.
Till åtlydnad härav får riksblockmyndigheten anföra följande.
Enligt den av riksblockmyndigheten utfärdade instruktionen för blockledare
åligger det denne att dels planlägga och dels efter särskilt beslut av
överordnat organ inom blockorganisationen verkställa de åtgärder i fråga
örn jordbruksdriften inom blocket, som kunna vara erforderliga för att i ett
krisläge bästa möjliga produktionsresultat skall ernås. Under planläggningsskedet
åligger det blockledaren bl. a. att upprätta en mobiliseringsplan för
blocket, att anteckna och till överblockledaren meddela de förändringar,
som inträffa inom blocket och röra förhållanden, varom uppgift lämnats i
mobiliseringsplanen, att samla blockmedlemmarna till överläggningar angående
jordbruksdriftens planläggning och upprätthållande, att till överblockledaren
avgiva förslag angående utbildning och övning av reservarbetskraft
och annan extra arbetskraft, att vara överblockledaren behjälplig vid
fördelning och utnyttjande av extra arbetskraft samt att upprätthålla kon
-
17
Andra lagutskottets utlåtande nr 46.
takten med angränsande block. Under ett verkställighetsskede åligger det
enligt instruktionen blockledare att, utöver vad som nyss angivits, efter beslut
av överordnat organ genomföra åtgärder för jordbruksdriftens upprätthållande
inom blocket.
För överblockledarna gäller en instruktion med motsvarande innehåll.
Hitintills — under planläggningsskedet — har blockledarnas arbete huvudsakligen
bestått i upprättande av mobiliseringsplaner, vilket utförts dels
i bostaden och dels vid besök å gårdarna. Därjämte lia blockiedarna haft
att vid personliga sammanträffanden med blockmedlemmarna rådgöra med
dem i frågor, som angå jordbruksdriften i blocket. Slutligen lia blockledarna
i ett icke obetydligt antal fall personligen fått ingripa i skötseln av blockmedlem
tillhörig brukningsdel antingen genom att själv lämna gården vissa
tjänster eller också genom att anskaffa erforderlig hjälp till gården från
annat håll. Under ett verkställighetsskede däremot blir blockledarnas huvudsakliga
uppgift att praktiskt ingripa i jordbruksdriften inom blocket.
Överblockledarna uppbära i egenskap av biträden åt kristidsnämnderna
ersättning för sitt arbete vanligen enligt vissa av kristidsstyrelserna föreslagna
normer. Uppdraget såsom blockledare bär däremot ansetts vara ett
rent förtroendeuppdrag, och någon ersättning för detsamma utgår icke utom
i rena undantagsfall. Såväl överblockledare som blockledare äro visserligen
skyldiga att åtlyda direktiv från riksbloclcmyndigheten men äro ändock i
princip att anse såsom kristidsnämndernas biträden och därför i egenskap
av kommunala förtroendemän att hänföra till den grupp av befattningshavare,
för vilka staten icke har något direkt ekonomiskt ansvar.
I den remitterade motionen har motionären uttalat, att blockledare enligt
bestämmelserna i olycksfallsförsäkringslagen icke kunna av riksförsäkringsanstalten
erhålla ersättning för skador, som drabba dem under arbetet såsom
blockledare, detta till skillnad mot andra personer, som tjänstgöra i beredskap
av ett eller annat slag. För att belysa detta redogör motionären för ett
fall, då en blockledare, som skadats under arbete i sådan befattning, icke
kunnat tillerkännas ersättning enligt olycksfallsförsäkringslagen. Blockledaren
i fråga skulle under höbärgningen hjälpa en inkallad granne med skörden
och därvid använda dennes arbetsvagn. Vagnen var emellertid sönder,
varför blockledaren sökte reparera den i sin egen smedja. Därvid skadades
blockledarens ena öga så svårt, att det måste bortopereras. Motionären anser
det vara en brist i lagstiftningen, att ersättning icke kunnat utgå till blockledaren
och föreslår en kompletterande lagstiftning örn olycksfallsförsäkring
för blockledare för skada, ådragen under arbete i denna befattning, i analogi
med vad som redan gäller för hemvärnsmän och luftskyddspersonal, samt
att lagen får retroaktiv verkan från och med krigsutbrottet i september 1939.
Orsaken till att blockledaren i det relaterade fallet icke erhållit ersättning
för skadan synes vara, att arbetet, varunder olyckshändelsen inträffade,
utfördes på blockledarens egen gård. Enligt 2 § andra stycket olycksfallsförsäkringslagen
omfattar nämligen den obligatoriska försäkringen icke
skada, som drabbar en person under arbete i dennes hem eller eljest å arbetsställe,
som av honom bestämmes. Något undantag från den angivna
principen torde hitintills icke lia gjorts och bör därför heller icke ifrågasättas
beträffande blockledarna. Av nämnda princip följer alltså ali en
blockledare — lika litet som en överblockledare — kan komma i åtnjutande
av obligatorisk olycksfallsförsäkring under arbete med exempelvis skrivgöromål
o. d., utförda i bostaden.
Bihang till riksdagens protokoll 1944. 9 sand. 2 avd. Nr 45—56.
2
18
Andra lagutskottets utlåtande nr 46.
Jämlikt 1 och 2 §§ olycksfallsförsäkringslagen är i huvudsak var och en,
som mot avlöning användes till arbete för annans räkning, försäkrad för
skada till följd av olycksfall i detta arbete. Såsom avlöning räknas därvid
såväl gottgörelse i penningar som ersättning genom tjänster eller andra naturaförmåner.
Beträffande den praktiska verksamheten inom arbetsblocken
gäller den principen, att blockmedlem, som erhåller tjänster i en eller annan
form (arbetskraft, dragare eller maskiner), är skyldig lämna skäligt vederlag
för dessa. Detta medför, att blockledare, som själv mot vederlag i en eller
annan form, såsom driftsledare eller på annat sätt, utför arbete åt blockmedlem,
är olycksfallsförsäkrad under detta arbete, såvida det icke utföres i
blockledarens eget hem eller å arbetsställe, som av honom bestämmes.
Motionären har föreslagit, att särskild lag skulle utfärdas örn blockledares
försäkring och åberopar därvid vad som gäller för hemvärnsmän och luftskyddspersonal.
Dessa äro emellertid olycksfallsförsäkrade endast under
övning, då de stå under särskilt utsett befäl, varför de knappast äro jämförbara
med blockledarna. Då den olycksfallsrisk, som blockledaren i denna
sin egenskap löper utan att vara obligatoriskt försäkrad, är ringa, synas icke
tillräckligt starka skäl tala för att någon särskild lagstiftning bör skapas
för detta ändamål.
I det av motionären relaterade fallet synas omständigheterna kunna motivera,
att frågan om beredande av ersättning åt denne blockledare på därom
gjord särskild framställning av statsmakterna upptages till välvillig behandling.
I detta ärendes handläggning hava, förutom undertecknade, deltagit herrar
Andersson, Carell, Magnusson och Lundquist.
Stockholm den 16 mars 1944.
RIKSBLOCKMYNDIGHETEN
BO HAMMARSKJÖLD.
Herman Löfgren.
Centraltryckeriet, Ésselte ab. Stockholm 1Ö44
442281
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.