Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående lagstiftning örn försäkring för olycksfall för blockledare för skada ådragen under arbete i sådan befattning.

1944-05-25 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1944:46, Utlåtande i anledning av väckt motion angående lagstiftning örn försäkring för olycksfall för blockledare för skada ådragen under arbete i sådan befattning.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

7

Nr 46.

Ankom till riksdagens kansli den 25 maj 1944 kl. 1 em.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående lagstiftning örn

försäkring för olycksfall för blockledare för skada

ådragen under arbete i sådan befattning.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 309,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Hansson i Skediga hemställt,

att »riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte begära en lag örn

försäkring för olycksfall för blockledare för skada, ådragen under arbete

i denna befattning, i analogi med vad som redan gäller för hemvärnsmän och

luftskyddspersonal, och att lagen får retroaktiv verkan från och med krigsutbrottet

i september 1939.»

Såsom motivering för detta yrkande har i motionen anförts följande:

Enligt gällande bestämmelser i olycksfallsförsäkringslagen kunna blockledare,

som under arbete i denna sin egenskap råka ut för skador, icke få

ersättning av riksförsäkringsanstalten. Blockledare äro icke försäkrade mot

olycksfall i arbetet liksom andra, vilka tjänstgöra i beredskap av det ena

eller andra slaget. Detta innebär onekligen en verklig brist i lagstiftningen,

som bör rättas till.

Ett exempel belyser på ett utmärkt sätt, huru orättvist lagen, sådan den

nu är utformad, drabbar blockledare, som råka ut för olycksfall. En blockledare

skulle under höbärgningen sin plikt likmätigt hjälpa en inkallad

granne med skörden. Då dennes arbetsvagn var sönder, måste han först

reparera den i sin egen smedja. Härvid bar det sig icke bättre än att en

järnflisa träffade hans ena öga, som skadades så svårt, att det måste bortopereras.

Förutom en lång och plågsam sjukhusvistelse medförde skadan,

att hans arbetsförmåga i hög grad nedsattes, varigenom hans ekonomi avsevärt

försämrades.

Det förefaller rimligt, att den ovannämnde blockledaren fått ersättning

för den ådragna skadan. Detta har emellertid varit omöjligt för honom enligt

gällande bestämmelser. Det kan påpekas, att han med anlitande av juridisk

hjälp sökt erhålla ersättning av riksförsäkringsanstalten men utan

någon framgång. Om emellertid blockledaren varit lejd av den inkallade

för tillfället i fråga och utfört reparationen i dennes smedja, skulle hans

krav på ersättning för olycksfallet kunnat bifallas. För vanlig uppfattning

föreligger i realiteten ingen skillnad mellan dessa båda fall. Det framstår

därför som en brist i lagstiftningen att han i det förra fallet måst förvägras

ersättning och delta så mycket mer som lagen ålägger honom att hjälpa till

blocket hörande grannar. Han har icke frivilligt utan på grund av tjänsteplikt

försatts i den situation, som ledde till den så beklagliga olyckan.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

.För att råda bot för detta missförhållande bör gällande rätt kompletteras

På sesätt’ att blockledare, som skadas i detta arbete, få rätt till ersättning.

Då sådana fall, där blockledare skadats under utövning av sin uppgift,

säkerligen äro ganska få, böra de nya bestämmelserna få retroaktiv verkan

från och med krigsutbrottet (september 1939). Som bekant var detta fallet

med den helt nyligen utfärdade lagen örn rätt till ersättning för krigsskada.

Över motionen har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver

inhämtat yttranden från försäkringsrådet, riksförsäkringsanstalten

och riksblockmyndigheten. Dessa yttranden finnas såsom bilagor fogade

till detta utlåtande.

Enligt kungörelsen deh 18 juli 1942 (nr 639) angående organisation av arbetsblock

inom jordbruket skall inom rikets jordbruksnäring i enlighet med

vad i kungörelsen stadgas finnas upprättad en arbetsblockorganisation med

syfte att i ett krisläge utnyttja vad som för jordbruksnäringen finnes tillgängligt

av arbetskraft, dragare och maskinell utrustning på sådant sätt, att

bästa möjliga produktionsresultat erhålles (1 §). Den centrala ledningen

av arbetsblockorganisationen inom riket utövas av den myndighet, som

Kungl. Majit bestämmer. Denna myndighet benämnes i kungörelsen riksblockmyndigheten.

Inom varje län skall för liandhavandet av den lokala

ledningen av arbetsblockorganisationen finnas en av Kungl. Majit förordnad

myndighet, benämnd länsblockmyndigheten (2 §). I regel skola de inom

samma kommun belägna brukningsdelar, å vilka bedrives jordbruk, bilda

ett överblock (3 §). För varje överblock skall finnas en överblockledare,

som har att leda verksamheten inom överblocket. Dessutom skall inom överblocket

finnas en biträdande kvinnlig överblockledare med uppgift att särskilt

ägna sig åt frågor rörande utnyttjande av den kvinnliga arbetskraften

inom överblocket. För nu nämnda funktionärer skola ersättare utses (4 §).

Brukningsdelarna inom ett överblock skola, där ej för särskilt fall annorlunda

föreskrives, vara fördelade på arbetsblock, vart och ett bestående av

lämpligt antal brukningsdelar. Ägare eller brukare av sådan brukningsdel,

som ingår i arbetsblock, benämnes i kungörelsen blockmedlem (5 §). För

varje arbetsblock skall finnas en blockledare jämte ersättare för honom

(6 §). Blockmedlem är beträffande brukningsdel, som tillhör eller brukas

av honom, pliktig att hålla blockledare underrättad om planläggning av

odlingen å brukningsdelen samt att i övrigt lämna blockledaren de uppgifter,

som äro erforderliga för planläggning av verksamheten inom blocket (8 §).

Blockledare åligger att planlägga de åtgärder i fråga om jordbruksdriften

inom arbetsblocket, som kunna vara erforderliga för uppnående av syftet

med arbetsblockorganisationen. Till utgångspunkt skall härvid tagas å ena

sidan den planläggning av odlingen å de särskilda brukningsdelarna, som

verkställts av de enskilda blockmedlemmarna eller, i den mån så ej skett,

eljest befinnes lämplig, samt å andra sidan de tillgångar i fråga örn arbets
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

9

kraft, dragare och maskinell utrustning, som kunna beräknas föreligga för

arbetsblocket, då krigsmakten är fullt mobiliserad (10 §). Vad som sålunda

stadgas om blockledare äger motsvarande tillämpning å överblockledare och

biträdande kvinnlig överblockledare beträffande verksamheten inom överblock.

Överblockledare är därvid pliktig att utöva tillsyn över blockledarnas

planläggningsarbete samt tillhandagå dem med råd och anvisningar (11 §).

Överblockledare och blockledare skola medverka vid den registrering av

arbetskraft inom arbetsblocken, som kan komma att påbjudas av riksblockmyndigheten,

ävensom söka på frivillig väg anskaffa erforderlig reservarbetskraft

(12 §). Riksblockmyndigheten äger meddela närmare föreskrifter

med avseende å tillämpning av kungörelsen (16 §).

Kungl. Majit har den 5 februari 1943 utfärdat instruktioner för riksblockmyndigheten,

respektive länsblockmyndigheterna (SFS nr 53 och 54). Beträffande

riksblockmyndighetens sammansättning är stadgat, att myndigheten

skall bestå av två ledamöter från statens arbetsmarknadskommission

och två från statens livsmedelskommission jämte erforderligt antal ersättare.

Gällande allmänna bestämmelser örn försäkring för olycksfall i arbete

återfinnas i lagen den 17 juni 1916 i detta ämne. Enligt denna lag är som

huvudregel varje arbetare försäkrad för skada till följd av olycksfall i arbetet.

Såsom olycksfall i arbete anses enligt lagen jämväl olycksfall, som inträffar

vid färd till eller från arbetsstället, om färden föranletts av eller stått

i omedelbart samband med arbetsanställningen (1 §). Med arbetare förstås

i lagen envar, som mot avlöning användes till arbete för annans räkning

utan att i förhållande till honom vara att anse som självständig företagare.

Såsom arbetare anses ej den, som utför arbetet i sitt hem eller å arbetsställe,

som av honom bestämmes, ej heller den som av tillfällig anledning användes

till arbete av någon som eljest ej använder arbetare, ej heller, där arbetet

utföres för allenast en arbetsgivares räkning, dennes make och hemmavarande

barn eller adoptivbarn och föräldrar eller adoptivföräldrar i förhållande

till honom (2 §). För olycksfall utgår enligt vissa regler ersättning

för läkarvård m. m. ävensom, under förutsättning att olycksfallet medfört

sjukdom och denna varat mer än tre dagar, sjukpenning med belopp, som

bestämmes i förhållande till den skadades arbetsförtjänst. Örn olycksfall

efter upphörande av därav förorsakad sjukdom medfört förlust eller nedsättning

av arbetsförmågan under längre eller kortare tid, utgår under denna

tid livränta med belopp, som är beroende på storleken av den skadades arbetsförtjänst

och graden av nedsättningen i hans arbetsförmåga. Livränta

utgår emellertid icke, där ej arbetsförmågan blivit nedsatt med minst en

tiondel (6 §). Örn olycksfallet medfört döden, skall utgivas begravningshjälp

samt livräntor till efterlevande (7 §).

Försäkringen äger rum i riksförsäkringsanstalten; dock kan, där för ändamålet

bildats sådant ömsesidigt olvcksfallsförsäkringsbolag, vars delägare

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

äro arbetsgivare och för vars förbindelser delägarna svara med obegränsad

personlig ansvarighet, försäkringen av delägarnas arbetare i stället under

vissa villkor äga rum i detta bolag (4 §).

På hemställan av andra lagutskottet (utlåtande nr 36) anhöll 1937 års

riksdag i skrivelse till Kungl. Maj:t, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa

en allsidig utredning rörande en förbättrad lagstiftning om försäkring för

olycksfall i arbete samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen

kunde föranleda.

Vid 1939 års riksdag hemställde herr Lövgren i motionen 11:48, »att

riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om allsidig och skyndsam

utredning rörande möjligheterna att på ett betryggande sätt olycksfallsförsäkra

medlemmarna av riksdagen, landstingen, stads- och kommunalfullmäktigeförsamlingarna,

kyrkofullmäktige, vägfullmäktige, statliga och

kommunala utredningskommittéer samt innehavare av offentliga förtroendeuppdrag

av olika slag m. fl., som objektivt måste klassificeras som verksamma

i det allmännas tjänst, oberoende av örn det med uppdraget är förenat

ersättning eller icke».

Andra lagutskottet, som behandlade motionen, yttrade i sitt däröver avgivna

utlåtande nr 19:

Enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete är i regel envar, som

mot avlöning användes till arbete för annans räkning, berättigad till ersättning

för skada till följd av olycksfall i arbetet. I överensstämmelse härmed

äro offentliga förtroendemän i vissa fall försäkrade enligt nämnda lag

för olycksfall, som äger samband med uppdragets fullgörande. Förutsättning

härför är dock, att för uppdraget utgår arvode, vilket är att anse som

gottgörelse för utfört arbete. I andra fall åtnjuta offentliga förtroendemän

icke försäkringsskydd enligt berörda lag.

I detta sammanhang må erinras, att något stadgande icke finnes om rätt

för kommun att genom frivillig försäkring bereda ersättning åt förtroendeman

för skada till följd av olycksfall vid fullgörande av honom meddelat

uppdrag. Med hänsyn härtill har spörsmålet, örn sådan rätt är för handen,

blivit föremål för tveksamhet.

Frågan örn den omfattning, i vilken innehavare av offentliga förtroendeuppdrag

böra åtnjuta skydd mot följderna av olycksfall vid uppdragets fullgörande,

är enligt utskottets mening förtjänt av uppmärksamhet. I enlighet

med den uppfattning, som kommit till uttryck i motionen, torde kunna

ifrågasättas, om icke offentliga förtroendemän böra åtnjuta sådant skydd

oberoende av huruvida med uppdraget är förenat arvode eller icke. Till

stöd för denna uppfattning kan i fråga örn kommunala förtroendemän anföras,

att den utsträckning, i vilken arvoden utgå, är synnerligen växlande

inom olika kommuner. Framhållas må därjämte, att det beträffande vissa

kommunala förtroendeuppdrag föreligger en medborgerlig plikt att ställa

sig till förfogande för uppdragets fullgörande. Att i sistnämnda fall ersättning

icke alltid kan beredas vederbörande för skada till följd av olycksfall,

som äger samband med uppdraget, måste enligt utskottets mening anses

mindre tillfredsställande.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

11

Utskottet hemställde därför, att riksdagen i anledning av motionen måtte

i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla örn förutsättningslös och allsidig utredning

rörande möjligheten och lämpligheten av att i vidgad omfattning bereda

innehavare av offentliga förtroendeuppdrag ersättning för skada i följd

av olycksfall i samband med uppdragets fullgörande samt örn framläggande

för riksdagen av de förslag, till vilka utredningen kunde föranleda.

Utskottets hemställan bifölls av riksdagen (riksdagens skrivelse nr 96).

I 1916 års lag örn försäkring för olycksfall i arbete uppställas såsom förutsättningar

för åtnjutande av försäkringsskydd bl. a., att arbetaren erhåller

avlöning för sitt arbete samt att arbetet icke utföres i arbetarens hem eller

å arbetsställe som av honom bestämmes.

Enär blockledaren i denna sin egenskap icke erhåller någon avlöning, kan

han sålunda icke få ersättning enligt nämnda lag på grund av olycksfall

som drabbar honom under utövande av sådant uppdrag. Då emellertid blockledarens

arbetsuppgifter huvudsakligen äro av organisatorisk art, torde den

olycksfallsrisk för vilken han utsättes under sitt arbete vara ganska ringa.

Frågan, huruvida han bör erhålla rätt till ersättning för olycksfall i arbete i

denna sin befattning, torde böra bedömas på samma sätt som spörsmålet,

om oavlönade offentliga förtroendemän överhuvud böra vara försäkrade för

olycksfall, som äger samband med uppdragets fullgörande. I riksdagsskrivelse

den 12 mars 1939 har hemställts om utredning angående sistnämnda

spörsmål. Utredningen handhaves av socialvårdskommittén i samband med

den pågående revisionen av olycksfallsförsäkringslagen.

Det arbete, vari det av motionären åberopade olycksfallet inträffat, torde

icke hava varit sådant arbete som det ålegat blockledaren såsom sådan att

utföra. Blockledaren synes sålunda i detta fall på grund av frivilligt åtagande

ha utfört arbete åt blockmedlem. I dylika fall, liksom då eljest blockmedlem

utför arbete åt annan blockmedlem eller ställer arbetskraft till dennes

förfogande, torde emellertid nästan alltid vid olycksfall rätt till ersättning

enligt olycksfallsförsäkringslagen föreligga. Att sådan ersättning icke kunde

utgivas i det av motionären åberopade fallet torde enligt vad riksförsäkringsanstalten

anfört i sitt remissyttrande hava berott på att den skadade utfört

arbetet på sin egen gård. Inom arbetsblockvensamheten torde det emellertid

mera sällan förekomma, att arbete för annan blockmedlems räkning utföres i

arbetarens eget hem eller å arbetsställe som av honom bestämmes. Det synes

utskottet som om skäl saknas att beträffande arbete som utföres inom arbetsblockorganisationens

ram genomföra en särlagsliftning, varigenom dispens

lämnas från ifrågavarande eller från övriga i olycksfallsförsäkringslagen angivna

allmänna villkor för åtnjutande av försäkringsskydd.

I sådana särskilda fall som det av motionären åberopade torde visserligen

omständigheterna stundom kunna tala för att ersättning beredes den skadade

av statsmedel, men utskottet saknar anledning att närmare ingå på detta

spörsmål.

Utskottet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 25 maj 1944.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Forslund*, Olof Carlsson, Roos*, Hage,

Carl Eric Ericsson*, Hallagård och Gunnar Andersson*;

från andra kammaren: fröken Hesselgren, herrar Olovson i Västerås*, Pettersson

i Hällbacken, Ryberg, Holm, von Seth, Jansson i Hällefors* och Andersson i

Eskilstuna*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

13

Bilaga A.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Sedan Kungl. Försäkringsrådet anbefallts avgiva utlåtande i anledning

av en vid 1944 års lagtima riksdag väckt motion nr 309 i andra kammaren

angående bestämmelser örn ersättning för blockledare för skada under arbete

i denna befattning och retroaktiv verkan från och med krigsutbrottet i september

1939 av dessa bestämmelser, får Rådet anföra följande.

Enligt 10 § i kungl, kungörelsen den 18 juli 1942 angående organisation

av arbetsblock inom jordbruket åligger blockledare att planlägga de åtgärder

i fråga om jordbruksdriften inom arbetsblocket, som kunna vara erforderliga

för att i ett krisläge utnyttja vad som för jordbruksnäringen finnes

tillgängligt av arbetskraft, dragare och maskinell utrustning på sådant

sätt, att bästa möjliga produktionsresultat erhålles. Blockledare har vidare

enligt 12 § samma kungörelse att medverka vid registrering av arbetskraft

samt söka på frivillig väg anskaffa erforderlig reservarbetskraft.

Då blockledares arbetsuppgifter såsom framgår av det ovan anförda huvudsakligen

avser planläggning, torde sådant arbete som det, vari av motionären

åberopat olycksfall inträffade, icke med tillämpning av gällande

bestämmelser kunna anses utgöra arbete, som åligger blockledare såsom

sådan.

För att ersättning skall utgå enligt olycksfallsförsäkringslagen fordras,

att arbete utförts mot avlöning, och att det icke utförts i den skadades hem

eller å arbetsställe, som av den skadade själv bestämts. Dessa förutsättningar

synas icke hava förelegat i fallet.

Skulle ersättningsrätt medgivas i ett fall som det refererade, förutsätter

detta bestämmelser om ersättning till personer, som utföra arbete på grund

av blockmyndigheters, överblockledares eller blockledares anmodan utan

att förutsättningarna för ersättning enligt olycksfallsförsäkringslagen föreligga.

Detta skulle innebära dispens från ovannämnda båda förutsättningar

för ersättning enligt olycksfallsförsäkringslagen. Då arbetet fullgöres på

grund av frivilligt åtagande, kan diskuteras, örn det är mer befogat att medgiva

dylik dispens i fall då arbetet utförts genom blockorganisationens ingripande

än då i krisläge jordbruket främjande arbete utan dylikt ingripande

utföres åt t. ex. en granne utan avlöning eller i en den skadades

egen verkstad.

Blockledare utföra i denna sin egenskap arbete på grund av frivillig överenskommelse

med överblockledaren och utan avlöning. Den omständigheten,

att arbetet bar karaktär av beredskapsarbete, liksom det förhållandet,

att blockledaren icke har möjlighet att av sin uppdragsgivare, vilket får anses

vara staten, betinga sig ersättning för arbetet, synes tala för bestämmelser

örn ersättning åt i dylikt arbete skadade i likhet med vad som gäller för

liemvärnsmän och luftskyddspersonal. Emellertid torde det arbete — planläggning

— blockledaren såsom sådan huvudsakligen har att utföra, vara

avsevärt mindre riskfyllt än hemvärnsmännens och luftskyddspersonalens.

Det kan för övrigt ifrågasättas, örn det föreligger större skäl att medgiva

rätt till ersättning för skada i arbetet åt blockledare än åt kommunala förtroendemän

utan avlöning, vilka ju icke åtnjuta dylik rätt. Även ledamöter

av kristidsnämnd utföra arbete, som har karaktär av beredskaps
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

arbete. Frågan om ersättning enligt olycksfallsförsäkringslagen till kommunala

förtroendemän, som icke åtnjuta avlöning, torde emellertid komma

under behandling i samband med den förestående allmänna revisionen av

nämnda lag. — Medgives blockledare rätt till ersättning för olycksfall, synes

motsvarande rätt böra tillerkännas även sådan överblockledare, som icke

åtnjuter någon ersättning för arbetet.

Örn ersättning för olycksfall anses böra utgå till skadade, som äro engagerade

i jordbruksblockorganisationer och icke kunna komma i åtnjutande

av ersättning enligt olycksfallsförsäkringslagen, synes bestämmelser

därom böra utfärdas huvudsakligen i enlighet med vad som gäller i kungl,

förordningen den 28 juni 1941 om ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under tjänstgöring vid luftskyddet eller under luftskyddsövning.

Bestämmelserna böra omfatta överblockledare, blockledare och personer,

som på grund av blockmyndigheters, överblockledares eller blockledares

anmodan arbeta i annans jordbruk. Emellertid förekommer, att personer

utan dylik anmodan på grund av situation (t. ex. grannes inkallelse till

militärtjänst), som är beroende av krisläget, utföra arbete i annans jordbruk,

utan att betingelserna för ersättning enligt olycksfallsförsäkringslagen

äro uppfyllda. Jämväl i sådana fall bör då ersättning för olycksfall utgå.

Undantagas från ersättning bör i likhet med vad som gäller i olycksfailsförsäkringslagen

den som arbetar för egen räkning, den som utför arbete

i sitt hem eller å arbetsställe, som av honom bestämmes, samt, där arbetet

utföres allenast för en persons räkning, dennes make och hemmavarande

barn eller adoptivbarn och föräldrar eller adoptivföräldrar i förhållande

till honom. Utföres arbetet för makars gemensamma räkning, böra de i sistnämnda

hänseende anses såsom allenast en arbetsgivare.

Undantagsbestämmelsen beträffande den som utför arbete i sitt hem eller

å arbetsställe, som av honom bestämmes, har av Försäkringsrådet vid tilllämpningen

av olycksfallsförsäkringslagen icke ansetts hava den innebörden,

att de, som skadats till följd av olycksfall i hemmet eller å arbetsställe,

som av dem själva bestämts, under alla omständigheter skola vara uteslutna

från rätt till ersättning. Ersättning har nämligen i vissa fall utgivits för

olycksfall i hemmet eller å arbetsställe, bestämt av den skadade. Exempelvis

har ersättning utgått för olycksfall, som drabbat en stenhuggare under tillyxning

av ett verktygsskaft i hemmet under ordinarie, mot timpenning avlönad

arbetstid, och för olycksfall i den skadades hem under det den skadade

fastslagit broddar å sin häst, som användes till arbete för annans räkning,

i vilket senare fall den skadade farit hem endast i avsikt att sko hästen. Om

Försäkringsrådets förslag genomföres, torde en dylik tillämpning med hänsyn

till det sätt, varpå arbetet inom blocken är organiserat, komma att beröra

förhållandevis flera fall än då olycksfallsförsäkringslagen är tillämplig.

Vad här anförts om olycksfall bör jämväl gälla sådana yrkessjukdomar,

som avses i lagen den 14 juni 1929 om försäkring för vissa yrkessjukdomar.

I handläggningen av detta ärende hava deltagit, förutom undertecknad

Landelius, samtliga försäkringsråd och representanter.

Stockholm den 10 mars 1944.

På Kungl. Försäkringsrådets vägnar:

HUGO LANDELIUS.

/ Göte Blomqvist.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

15

Bilaga B.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Genom remiss den 11 februari 1944 har Riksförsäkringsanstalten anbefallts

att senast den 15 mars 1944 till utskottet avgiva yttrande över motionen

II: 309 angående lagstiftning örn försäkring för olycksfall för blockledare

för skada ådragen under arbete i sådan befattning.

Till åtlydnad härav får Riksförsäkringsanstalten anföra följande.

Enligt olycksfallsförsäkringslagen (§ 1) är envar arbetare försäkrad för

skada till följd av olycksfall i arbetet. Såsom arbetare (§ 2) anses i huvudsak

envar, som mot avlöning användes till arbete för annans räkning. Med avlöning

förstås därvid såväl gottgörelse i penningar som ersättning i form av

naturaförmåner. Har överenskommelse träffats örn arbetsbyte, vilket är synnerligen

vanligt mindre jordbrukare emellan, anses arbete mot avlöning

föreligga. Utföra grannar däremot småtjänster åt varandra, utan att överenskommelse

på förhand träffats örn arbetsbyte, anses arbetet ej utföras

mot avlöning. För att deltagarna i arbetsblocken — blockledare och övriga

blockmedlemmar —- skola omfattas av olycksfallsförsäkringslagen, måste

det villkoret sålunda uppställas, att de erhålla avlöning för sitt arbete. Enligt

vad anstalten inhämtat, har det vid blockens bildande förutsatts, att avlöning

i en eller annan form skall utgå till blockmedlem, som ställer arbetskraft,

dragare eller maskiner till annan blockmedlems förfogande. Blockmedlem

och sålunda även blockledare äro därför, när de själva deltaga i

dylikt arbete, i regel att betrakta såsom arbetare enligt olycksfallsförsäkringslagen

och sålunda försäkrade. Detta gäller dock icke i sådana fall, då

endast fråga är om obetydliga tjänster, som blockmedlemmarna göra varandra.

Dylika småtjänster torde dock falla utom ramen för den egentliga

blockverksamheten. I den mån blockmedlem utför arbetet i fråga i sitt eget

hem eller eljest å arbetsställe, som av honom bestämmes, är han emellertid

på grund av bestämmelserna i 2 § 2 stycket i lagen undantagen från den

obligatoriska försäkringen. På grund av sistnämnda bestämmelse kunde den

blockledare, som av motionären lärer åsyftas i det ovan relaterade fallet,

icke tillerkännas någon ersättning, oaktat han vid olyckstillfället utförde

arbete åt blockmedlem.

De uppgifter, som åligga blockledaren i denna hans egenskap, äro emellertid

huvudsakligen av organisatorisk art. Blockledaren svarar för driften

vid det honom underställda arbetsblocket. Det ankommer därför på honom

att dirigera arbetskraft, dragkraft, motorer och redskap från den ena gården

till den andra inom arbetsblocket. Vidare har han att uppsätta mobiliseringsplaner

för blocken m. m.

Enligt vad Riksförsäkringsanstalten inhämtat, utgår icke någon avlöning

till blockledaren för dessa arbeten. I motsats till vad som i allmänhet gäller

beträffande överblockledare, vilka i regel uppbära arvode av vederbörande

kristidsnämnd, omfattas blockledaren i denna sin egenskap följaktligen icke

av den obligatoriska försäkringen, oaktat att de speciella arbetsuppgifter,

som åvila honom, äro likartade med dem, som ankomma på överblockledaren.

Då överblockledarens arbete i betydande utsträckning torde vara

bihang lill riksdagens protokoll 1044. 0 sami. 2 avd. Förslag nr 36. 2

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr i6.

förlagt till överblockledarens hem, är denne emellertid i allmänhet på grund

av den ovan anförda bestämmelsen i 2 § 2 stycket olycksfallsförsäkringslagen

undantagen från den obligatoriska försäkringen.

Med hänsyn till den relativt obetydliga olycksfallsrisk, med vilket arbetet

som blockledare i allmänhet torde vara förenat, och särskilt med beaktande

av att blockledarna i regel omfattas av försäkringen, då de utföra arbete åt

blockmedlemmar, synes det anstalten icke påkallat att åtminstone för närvarande

tillskapa någon särskild lagstiftning för beredande av försäkringsskydd

åt blockledarna. Detta desto mer som, enligt vad anstalten under hand

inhämtat från riksblockmyndigheten, utfärdandet av en särskild arbetsblocklag

är under övervägande och möjlighet sålunda finnes att genom införandet

i nämnda lag av bestämmelser örn avlöning till blockledare tillförsäkra

blockledarna motsvarande rätt till ersättning för olycksfall för

skada ådragen under arbete i sådan befattning, som tillkommer överblockledare

och andra funktionärer inom arbetsblockorganisationen, vilka redan

enligt gällande bestämmelser erhålla avlöning för utfört arbete.

Riksförsäkringsanstalten anser sig därför på anförda skäl icke kunna

tillstyrka bifall till det av motionären framställda förslaget.

I detta ärendes handläggning hava, förutom undertecknade, deltagit byråchefen

Östrand och byrådirektören Källström. Stockholm den 1 mars 1944.

SAM LARSSON.

E. Granstedt.

Bilaga C.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Genom remiss den 11 februari 1944 har riksblockmyndigheten anbefallts

att senast den 15 mars 1944 till utskottet avgiva yttrande över motionen

II: 309 angående lagstiftning örn olycksfallsförsäkring för blockledare för

skada, ådragen under arbete i sådan befattning.

Till åtlydnad härav får riksblockmyndigheten anföra följande.

Enligt den av riksblockmyndigheten utfärdade instruktionen för blockledare

åligger det denne att dels planlägga och dels efter särskilt beslut av

överordnat organ inom blockorganisationen verkställa de åtgärder i fråga

örn jordbruksdriften inom blocket, som kunna vara erforderliga för att i ett

krisläge bästa möjliga produktionsresultat skall ernås. Under planläggningsskedet

åligger det blockledaren bl. a. att upprätta en mobiliseringsplan för

blocket, att anteckna och till överblockledaren meddela de förändringar,

som inträffa inom blocket och röra förhållanden, varom uppgift lämnats i

mobiliseringsplanen, att samla blockmedlemmarna till överläggningar angående

jordbruksdriftens planläggning och upprätthållande, att till överblockledaren

avgiva förslag angående utbildning och övning av reservarbetskraft

och annan extra arbetskraft, att vara överblockledaren behjälplig vid

fördelning och utnyttjande av extra arbetskraft samt att upprätthålla kon
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

takten med angränsande block. Under ett verkställighetsskede åligger det

enligt instruktionen blockledare att, utöver vad som nyss angivits, efter beslut

av överordnat organ genomföra åtgärder för jordbruksdriftens upprätthållande

inom blocket.

För överblockledarna gäller en instruktion med motsvarande innehåll.

Hitintills — under planläggningsskedet — har blockledarnas arbete huvudsakligen

bestått i upprättande av mobiliseringsplaner, vilket utförts dels

i bostaden och dels vid besök å gårdarna. Därjämte lia blockiedarna haft

att vid personliga sammanträffanden med blockmedlemmarna rådgöra med

dem i frågor, som angå jordbruksdriften i blocket. Slutligen lia blockledarna

i ett icke obetydligt antal fall personligen fått ingripa i skötseln av blockmedlem

tillhörig brukningsdel antingen genom att själv lämna gården vissa

tjänster eller också genom att anskaffa erforderlig hjälp till gården från

annat håll. Under ett verkställighetsskede däremot blir blockledarnas huvudsakliga

uppgift att praktiskt ingripa i jordbruksdriften inom blocket.

Överblockledarna uppbära i egenskap av biträden åt kristidsnämnderna

ersättning för sitt arbete vanligen enligt vissa av kristidsstyrelserna föreslagna

normer. Uppdraget såsom blockledare bär däremot ansetts vara ett

rent förtroendeuppdrag, och någon ersättning för detsamma utgår icke utom

i rena undantagsfall. Såväl överblockledare som blockledare äro visserligen

skyldiga att åtlyda direktiv från riksbloclcmyndigheten men äro ändock i

princip att anse såsom kristidsnämndernas biträden och därför i egenskap

av kommunala förtroendemän att hänföra till den grupp av befattningshavare,

för vilka staten icke har något direkt ekonomiskt ansvar.

I den remitterade motionen har motionären uttalat, att blockledare enligt

bestämmelserna i olycksfallsförsäkringslagen icke kunna av riksförsäkringsanstalten

erhålla ersättning för skador, som drabba dem under arbetet såsom

blockledare, detta till skillnad mot andra personer, som tjänstgöra i beredskap

av ett eller annat slag. För att belysa detta redogör motionären för ett

fall, då en blockledare, som skadats under arbete i sådan befattning, icke

kunnat tillerkännas ersättning enligt olycksfallsförsäkringslagen. Blockledaren

i fråga skulle under höbärgningen hjälpa en inkallad granne med skörden

och därvid använda dennes arbetsvagn. Vagnen var emellertid sönder,

varför blockledaren sökte reparera den i sin egen smedja. Därvid skadades

blockledarens ena öga så svårt, att det måste bortopereras. Motionären anser

det vara en brist i lagstiftningen, att ersättning icke kunnat utgå till blockledaren

och föreslår en kompletterande lagstiftning örn olycksfallsförsäkring

för blockledare för skada, ådragen under arbete i denna befattning, i analogi

med vad som redan gäller för hemvärnsmän och luftskyddspersonal, samt

att lagen får retroaktiv verkan från och med krigsutbrottet i september 1939.

Orsaken till att blockledaren i det relaterade fallet icke erhållit ersättning

för skadan synes vara, att arbetet, varunder olyckshändelsen inträffade,

utfördes på blockledarens egen gård. Enligt 2 § andra stycket olycksfallsförsäkringslagen

omfattar nämligen den obligatoriska försäkringen icke

skada, som drabbar en person under arbete i dennes hem eller eljest å arbetsställe,

som av honom bestämmes. Något undantag från den angivna

principen torde hitintills icke lia gjorts och bör därför heller icke ifrågasättas

beträffande blockledarna. Av nämnda princip följer alltså ali en

blockledare — lika litet som en överblockledare — kan komma i åtnjutande

av obligatorisk olycksfallsförsäkring under arbete med exempelvis skrivgöromål

o. d., utförda i bostaden.

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 9 sand. 2 avd. Nr 45—56.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

Jämlikt 1 och 2 §§ olycksfallsförsäkringslagen är i huvudsak var och en,

som mot avlöning användes till arbete för annans räkning, försäkrad för

skada till följd av olycksfall i detta arbete. Såsom avlöning räknas därvid

såväl gottgörelse i penningar som ersättning genom tjänster eller andra naturaförmåner.

Beträffande den praktiska verksamheten inom arbetsblocken

gäller den principen, att blockmedlem, som erhåller tjänster i en eller annan

form (arbetskraft, dragare eller maskiner), är skyldig lämna skäligt vederlag

för dessa. Detta medför, att blockledare, som själv mot vederlag i en eller

annan form, såsom driftsledare eller på annat sätt, utför arbete åt blockmedlem,

är olycksfallsförsäkrad under detta arbete, såvida det icke utföres i

blockledarens eget hem eller å arbetsställe, som av honom bestämmes.

Motionären har föreslagit, att särskild lag skulle utfärdas örn blockledares

försäkring och åberopar därvid vad som gäller för hemvärnsmän och luftskyddspersonal.

Dessa äro emellertid olycksfallsförsäkrade endast under

övning, då de stå under särskilt utsett befäl, varför de knappast äro jämförbara

med blockledarna. Då den olycksfallsrisk, som blockledaren i denna

sin egenskap löper utan att vara obligatoriskt försäkrad, är ringa, synas icke

tillräckligt starka skäl tala för att någon särskild lagstiftning bör skapas

för detta ändamål.

I det av motionären relaterade fallet synas omständigheterna kunna motivera,

att frågan om beredande av ersättning åt denne blockledare på därom

gjord särskild framställning av statsmakterna upptages till välvillig behandling.

I detta ärendes handläggning hava, förutom undertecknade, deltagit herrar

Andersson, Carell, Magnusson och Lundquist.

Stockholm den 16 mars 1944.

RIKSBLOCKMYNDIGHETEN

BO HAMMARSKJÖLD.

Herman Löfgren.

Centraltryckeriet, Ésselte ab. Stockholm 1Ö44

442281

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.