Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Majlis proposition med förslag till arbetstidslag för hotell, restauranger'' och kaféer, m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

1944-05-26 · 20 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 17 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1944:49, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Majlis proposition med förslag till arbetstidslag för hotell, restauranger'' och kaféer, m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 49,

1

Nr 49.

Ankom till riksdagens kansli den 26 maj 1944 kl. 2 em.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Majlis proposition

med förslag till arbetstidslag för hotell, restauranger''

och kaféer, m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 10 mars 1944 dagtecknad proposition, nr 218, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet hållna

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1. arbetstidslag för hotell, restauranger och kaféer samt

2. lag angående ändring i lagen den 16 maj 1930 (nr 138) örn arbetstidens

begränsning.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft följande

i anledning av densamma inom riksdagen väckta motioner, nämligen

inom första kammaren

nr 307 av herr Helgesson och

» 314 » herrar Arrhén och Ericsson, Carl Eric, ävensom

inom andra kammaren

nr 494 av fru Ekendahl m. fl., likalydande med motionen nr 307 i första

kammaren,

nr 498 av herr Senander m. fl. samt

» 499 » herr Henriksson m. fl., likalydande med motionen nr 314 i första

kammaren.

Beträffande de skäl som anförts till stöd för de genom propositionen framlagda

förslagen får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här

nedan, hänvisa till propositionen.

Yad motionärerna hemställt återgives i det följande i samband med behandlingen

av de bestämmelser, som beröras av motionerna. I fråga örn motiveringen

för motionärernas yrkanden hänvisas till motionerna.

Från allmänna arbetstidslagens tillämpning är undantaget sådant arbete i

hotell-, restaurang- eller kaférörelse, som är att hänföra till allmänhetens

direkta betjänande. Frågan om lagstadgad arbetstidsreglering för den personal,

som enligt nämnda bestämmelse undantagits, har vid upprepade tillfällen varit

föremål för riksdagens behandling.

I anledning av en av riksdagen gjord hemställan uppdrog Kungl. Majit den

14 juni 1928 åt socialstyrelsen att verkställa en allsidig och förutsättningslös

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 9 sami. 2 avd. Nr 49.

1230 44

opaginerad Kontrollera mot PDF

^ Andra lagutskottets utlåtande nr 49.

utredning av frågan örn arbetsvillkoren inom hotell- och restaurangyrket ävensom

att avgiva de förslag, vartill utredningen kunde giva anledning. Sedan

utredning verkställts, avlät socialstyrelsen till fullgörande av sitt uppdrag den

3 september 1932 en skrivelse, vilken utmynnade i förklaringen, att styrelsen

ansåge sig, åtminstone för det dåvarande, sakna skäl att föreslå annan åtgärd

än någon förstärkning av den yrkesinspektrisen underordnade personalen.

Sedan 1937 års riksdag i skrivelse till Kungl. Majit anhållit om fortsatt

utredning rörande lämpligheten av en laglig reglering av arbetstiden för sådan

hotell-, restaurang- och kafépersonal, som icke faller under allmänna arbetstidslagen,

och framläggande för riksdagen av de förslag, till vilka utredningen

kunde giva anledning, anbefallde Kungl. Majit den 18 juni 1937 socialstyrelsen

att verkställa sådan utredning. Efter företagna undersökningar slutförde

socialstyrelsen detta uppdrag genom avlåtande med skrivelse den 10 september

1943 av förslag till lagstiftning i ämnet.

Över socialstyrelsens förslag ha yttranden avgivits av statskontoret,

riksförsäkringsanstalten, arbetsrådet, kommerskollegium, statens arbetsmarknadskommission,

Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms,

Uppsala, Södermanlands, Jönköpings, Kalmar, Malmöhus, Göteborgs och

Bohus samt Norrbottens län, svenska arbetsgivareföreningen, landsorganisationen

i Sverige, de anställdas centralorganisation (Daco), handelns arbetsgivareorganisation,

Sveriges arbetsgiva! eförening för hotell och restauranter,

restauranternas arbetsgivareförening, Sverges hotell- och restaurangpersonals

förbund, tjänstemannaförbundet för hotell och restauranger, Sveriges

kökschefers förening, Sveriges restaurangkassörskeförening, föreningen allmännyttiga

kafébolag, Stockholms kaféidkareförening, Sveriges kafé- och

konditoriägareförbund, Göteborgs kafé- och restaurangförening, Sveriges

hovmästares förening, Sveriges konditor-förening och svenska turisthotellens

riksförbund.

Socialstyrelsens förslag.

Vid en 1937 gjord undersökning beräknades, att hela antalet företag

inom hotell- och restaurangnäringen uppgick till omkring 17 000 och dess

personal till minst 50 000 personer, av vilka omkring fyra femtedelar utgjordes

av kvinnor. Av hela antalet arbetstagare inom näringen ansågs omkring en

fjärdedel vara inbegripen under arbetstidslagen, under det att tre fjärdedelar,

eller cirka 37 500, folio utom densamma, d. v. s. voro sysselsatta i företag med

högst fyra arbetstagare eller, om de voro anställda i större företag, hade att

direkt betjäna allmänheten. Bristen på lagstadgad arbetstidsbegränsning fylldes

i viss mån genom kollektivavtal. Genom sådana avtal var arbetstiden

reglerad för minst 14 000 organiserade arbetstagare.

Enligt en senare undersökning hade antalet organiserade arbetstagare inom

näringen vid årsskiftet 1942/43 stigit till 17 655. Då kollektivavtal gällde

även till förmån för oorganiserade arbetstagare, som sysselsattes i företag,

där sådant avtal gällde, torde på denna grund kollektivavtalad arbetstidsreglering

tillgodokomma omkring 5 000 arbetstagare. Vidare torde ett icke

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 49. 3

alldeles obetydligt antal oorganiserade arbetstagare, som stöde utan dylik

subsidiär tillämpning av kollektivavtal, vara underkastade arbetstidslagen. Då

hela antalet arbetstagare inom näringen uppginge till omkring 50 000, skulle

sålunda ungefär hälften av dem ha sin arbetstid reglerad genom kollektivavtal

eller lagstiftning, under det att en vidgad arbetstidslagstiftning sannolikt

skulle vara av särskilt intresse för den andra hälften eller omkring 25 000

arbetstagare.

Behovet av vidgad legal arbetstidsreglering.

Socialstyrelsen framhåller, att arbetstiden i hotell, restauranger och

kaféer måste, även örn svårartade missförhållanden endast sällan torde

förekomma, i stor omfattning få anses väl lång. Särskilt framträdde

detta vid en jämförelse med den i allmänhet för arbetarna gällande lagstadgade

arbetstidsbegränsningen och synnerligast som många arbetstagare

inom nämnda företag redan tillgodonjöte sådan begränsning. Vidare

måste de förhållanden, under vilka ifrågavarande personal utförde sitt

arbete, särskilt med hänsyn till det i stor utsträckning förekommande

nattarbetet, i många fall betecknas såsom mindre tillfredsställande i hygieniskt

avseende. Uppmärksammas borde även att cirka fyra femtedelar av

personalen utgjordes av kvinnor, d. v. s. arbetstagare, som i allmänhet ansåges

vara i särskilt behov av skydd mot överansträngning och ohälsa. En

stor del av den kvinnliga personalen inom branschen torde, yttrar socialstyrelsen

slutligen, befinna sig i åldern 20—35 år, d. v. s. den ålder, då kvinnan

helst borde bilda familj och föda barn. En lång arbetstid måste i viss mån

hindra nämnda önskemåls förverkligande samt fullgörandet av kvinnans uppgifter

i allmänhet inom familjelivet. Det syntes sålunda jämväl från befolkningspolitisk

synpunkt finnas skäl för ifrågavarande lagstiftningsåtgärd.

Emellertid funnes även skäl, som talade mot den ifrågasatta arbetstidsregleringen.

I avseende härå yttrar socialstyrelsen:

Emot den ifrågasatta regleringen åter talar bland annat, att införande av

lagstadgad arbetstidsbegränsning i allmänhet för företagen medför en del

svårigheter och ökade omkostnader, vilket i sin ordning leder till fördyring för

konsumenterna. Inom hotell-, restaurang- och kafénäringen torde det ej finnas

möjlighet att i avsevärd mån kompensera arbetstidsförkortning genom rationaliseringsåtgärder.

I många fall är också det arbete, varom här är fråga,

tidvis ganska lindrigt eller intermittent eller har karaktär allenast av beredskapstjänst.

Särskilt gäller detta kanske örn serveringspersonalens arbete.

Den fortgående ökningen av personalens fackliga organisering och därmed

följande ökad tillämpning av kollektivavtalens arbetstidsbegränsning kan

också synas i viss mån onödiggöra lagstiftning. Slutligen må framhållas, att

tillgången på yrkeskunnig personal på senare tid ofta varit knapp, och särskilt

torde så vara förhållandet för närvarande.

Beträffande den allmänheten direkt betjänande personalen, d. v. s. serverings-

och viss hotellpersonal, kan det ej bestridas, att en arbetstidsförkortning

genom bortfallande av en del möjligheter att erhålla drickspengar måste

medföra risk för inkomstminskning. Med personalens fortgående organisering

torde dock denna risk i viss mån reduceras genom garanterad minimiinkomst

e. d.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 49.

Lagstiftning på ifrågavarande område möter, såsom erfarenheten redan

visat i fråga örn kökspersonalen i de större företagen, särskilda svårigheter

och betänkligheter. Arbetsförhållandena för olika företag och yrkesspecialiteter

äro synnerligen olikartade. Med hänsyn till den långa tiden för öppethållande

och den ojämna publikfrekvensen under olika tider måste arbetet

rätt allmänt bedrivas med skiftväxling, stundom av ganska invecklad beskaffenhet.

Framhållas må slutligen, att lagstiftaren på förevarande område måste

taga hänsyn till allmänhetens behov på ett annat sätt än som varit påkallat

vid utformande av de förut utfärdade arbetstidslagarna. Möjligheten för allmänheten

att i skälig mån vid lämpliga tider finna tillgång till härbärge och

förtäring är nämligen tydligtvis — oavsett andra omständigheter av betydelse

för öppethållandet — nära beroende av arbetstidens reglering i hotell,

restauranger och kaféer.

Sammanfattningsvis anför socialstyrelsen slutligen att, ehuru skäl icke

saknades för styrelsen att, liksom styrelsen gjorde i sitt yttrande den 3 september

1932, ställa sig tveksam till frågan örn ytterligare lagstiftning på området,

styrelsen nu likväl ansåge sig, med hänsyn till den fortskridande utvecklingen

på det sociala området och särskilt beträffande arbetstidslagstiftningen,

böra förorda utsträckning av den lagstadgade arbetstidsregleringen

inom ifrågavarande näring. I betraktande av vad styrelsen anfört mot vidgad

arbetstidsreglering syntes det emellertid styrelsen vara påkallat att vid lagstiftningen

i ämnet framgå med varsamhet.

Det sätt, varpå lagstiftningen bör genomföras.

Den tilltänkta arbetstidsregleringen kan genomföras antingen genom ändring

av allmänna arbetstidslagen eller genom en ny speciallag på arbetstidsregleringens

område.

Det förra tillvägagångssättet skulle väsentligen bestå i uteslutande ur 1 §

allmänna arbetstidslagen av det i dess andra stycke under k) förekommande

undantaget för sådant arbete i hotell-, restaurang- eller kaférörelse, som är

att hänföra till allmänhetens direkta betjänande.

Socialstyrelsen har emellertid funnit sig föranlåten att i fråga örn hotell- och

restaurangpersonalen föreslå vissa avvikelser från allmänna arbetstidslagen

beträffande bland annat tillämpningsområde, arbetstid och arbetsrådets sammansättning.

Som den nya lagstiftningen dessutom borde givas endast provisorisk

giltighet, har socialstyrelsen föreslagit, att arbetstidsförhållandena

för ifrågavarande personal regleras i en speciallag.

Socialstyrelsen anser det möjligen kunna ifrågasättas att låta de arbetstagare

i hotell-, restaurang- och kaféföretag, som nu vore inbegripna under allmänna

arbetstidslagen, kvarstå under denna lag och låta den nya speciallagen

i ämnet endast äga tillämpning å arbetstagare, som hittills saknat lagstadgad

arbetstidsbegränsning. En sådan anordning skulle emellertid, säger styrelsen,

med all sannolikhet vara ägnad att medföra osäkerhet och förvirring i lagtilllämpningen.

Styrelsen anser sig därför böra förorda, att de båda grupperna

av arbetstagare inbegrepes under en gemensam ny lagstiftning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 49.

Lagens tillämpningsområde.

En huvudfråga beträffande en arbetstidslagstiftning på förevarande område

är, huruvida tillämpningsområdet skall, såsom för allmänna arbetstidslagen,

begränsas till företag med flera än fyra arbetstagare eller örn det skall

vidgas genom minskning av nämnda antal eller genom att lagens tillämplighet

gjordes helt oberoende av arbetstagarantalet.

Socialstyrelsen anför härom:

Med vidhållande för den nya lagen av allmänna arbetstidslagens arbetstagarantal

såsom förutsättning för den lagstadgade arbetstidsregleringens

tillämpning skulle den lagstadgade arbetstidsregleringen ändock komma att

få ett mycket vidgat tillämpningsområde —- måhända bortåt tre gånger större

än för närvarande. Till förmån för nu berörda begränsning talar bland annat,

att lagstadgad arbetstidsbegränsning i stort sett måste drabba de små företagen

särskilt hårt. Dessa ha nämligen i regel ej blott svagare ekonomisk förmåga

att bära därav föranledda ökade kostnader utan även mindre möjlighet

att ordna upp arbetet efter växlande förhållanden, exempelvis vid sjukdomsfall

bland personalen eller tillfälligt ökad publikfrekvens. Småföretagen utgöra

ofta endast en utvidgning av det enskilda hushållet men fylla i många

fall ett verkligt behov inom konsumtionen. Av verkställda undersökningar

synes även framgå, att lagstadgad arbetstidsbegränsning sannolikt skulle

tvinga en del av de minsta företagen att upphöra med rörelsen —- i vissa fall

tydligtvis till kännbar olägenhet för allmänheten.

Ser man emellertid till de förhållanden, varunder arbetet inom hotell-, restaurang-

och kafébranschen bedrives, lära dessa sannolikt i stort sett vara

sämre i de små företagen än i de större —- detta kanske särskilt i fråga örn

lokalerna. Arbetet i småföretagen anses även ofta vara synnerligen jäktigt.

Å andra sidan förekommer antagligen mindre nattarbete i småföretagen än

i de stora. Vidare lär väl oftast arbetet i småföretagen vara mer omväxlande

och mindre noggrant reglerat än i storföretagen. Beträffande slutligen möjligheten

till kontroll å lagens efterlevnad är det uppenbart, att denna skulle

bliva skäligen svag i fråga om de mycket talrika småföretagen.

Vid övervägande av de skäl, som talade för och mot en utvidgning av den

lagstadgade arbetstidsbegränsningen till att omfatta jämväl företag med

mindre än fem arbetstagare, säger sig socialstyrelsen ha funnit skälig hänsyn

till arbetarskyddets krav påkalla sådan utvidgning. Å andra sidan hade

styrelsen ej ansett sig kunna föreslå en obegränsad utvidgning utan trott sig

böra förorda en medelväg. Styrelsen hade därvid stannat för att tillstyrka en

sådan utvidgning, att den ifrågavarande arbetstidsbegränsningen skulle avse

företag med i regel fler än två arbetstagare. Till följd av bristande statistiskt

material läte det sig ej göra att beräkna hur många arbetstagare den lagstadgade

arbetstidsregleringen efter denna utvidgning skulle komma att omfatta.

Ehuru arbetstidsregleringen med den avgränsning socialstyrelsen sålunda

förordade skulle beredas ett avsevärt ökat tillämpningsområde, anser styrelsen

densamma dock komma att i stort sett endast träffa yrkesmässigt bedrivna

företag, varemot familjeföretagen lämnades utanför.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 49.

Departementschefen.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har såsom allmänna

motiv för lagstiftningen anfört följande:

»Sådant arbete i hotell-, restaurang- eller kaférörelse, som är att hänföra till

allmänhetens direkta betjänande, är ej underkastat någon lagstadgad arbetstidsreglenng.

Frågan örn att införa arbetstidsreglering för denna betydande

personalgrupp har varit aktuell under nästan hela tiden sedan direkt arbetstidsreglering

lagstiftningsvägen infördes i vårt land. Till frågans förberedande

ha vid två skilda tillfällen omfattande undersökningar verkställts rörande

arbetsförhållandena för hotell- och restaurangpersonalen.

Under den långa tid frågan sålunda stått på dagordningen ha ej oväsentliga

förbättringar med avseende å arbetstidens längd inom näringen vunnits avtalsvägen.

Förhållandet är emellertid, trots den sålunda skedda utvecklingen, det

att endast en mindre del av arbetstagarna i näringen fått sin arbetstid genom

kollektivavtal så begränsad att något omedelbart aktuellt behov av kortare

arbetstid icke kan, sett uteslutande ur arbetarskyddssynpunkt, anses föreligga.

Särskilt för arbetstagarna vid de inom branschen talrikt förekommande småföretagen

gäller däremot i stor utsträckning, såsom de företagna undersökningarna

givit vid handen, en oskäligt lång arbetstid. Detta missförhållande

framträder bjärtare ju fler områden av den privata näringsverksamheten som

få sin arbetstid legalt reglerad.

Att det socialpolitiskt sett är ett framträdande önskemål att få till stånd en

lagstadgad arbetstidsreglering för hotell- och restaurangpersonal torde sålunda

ligga i öppen dag. De invändningar, som framkommit i remissyttrandena,

ha icke heller i allmänhet härrört av något på principiella skäl grundat motstånd

mot det föreliggande förslaget. Den tveksamhet som kommit till synes

har i stället gällt frågan örn lämpligheten av att just nu genomföra reformen

i fråga. Det är dels det nuvarande läget på arbetsmarknaden och dels det

rådande prisstoppet som ansetts utgöra skäl för ett uppskov.

Yad den förra synpunkten beträffar torde de remissinstanser, som framhävt

ifrågavarande synpunkt, anse, att för reformens genomförande den tidpunkt

bör avvaktas, då den av krigsförhållandena betingade bristen på arbetskraft

icke längre gör sig gällande. Då omkring fyra femtedelar av arbetstagarna

inom näringen utgöras av kvinnor, är det givetvis i främsta rummet tillgången

på kvinnlig arbetskraft som är av betydelse. Sannolikt kommer omedelbart

efter kriget situationen härutinnan att lätta, i det att en avveckling kan beräknas

ske inom åtskilliga verksamhetsgrenar av användandet av kvinnlig arbetskraft.

Denna lättnad torde emellertid bliva av relativt kort varaktighet,

enär de numerärt sett svagaste årskullarna inom kort börja träda in i förvärvslivet.

En hopkoppling av frågorna örn tillgången på arbetskraft och örn arbetstidsreglering

skulle därför i verkligheten komma att leda till lång tids uppskov

med den senare frågan. En sådan ståndpunkt är emellertid icke rimlig, bland

annat ur den synpunkten att en yrkesgrupp icke bör av sådan anledning förmenas

det skydd mot för lång arbetstid, som lagstiftningen tillerkänt andra

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 49. 7

grupper inom samhället; i den mån särskilda åtgärder framdeles må bliva

nödvändiga i anledning av inträffade förskjutningar i befolkningsutvecklingen,

böra dessa givas en betydligt vidare syftning.

Vad därefter angår förevarande frågas samband med den av statsmakterna

för närvarande förda prispolitiken må förutskickas att socialstyrelsens förslag

i fråga örn den ordinarie arbetstidens längd ger arbetsgivarna större svängrum

än de äga enligt allmänna arbetstidslagen. Huvudsakligen blir det de smärre

företagen, för vilka arbetstidsregleringen blir kännbar. I vilken grad regleringen

kommer att medföra ökade lönekostnader för företagarna är icke möjligt att på

förhand beräkna, bland annat av den anledningen att personalens inkomster till

stor del baseras på drickspenningar med garanterad minimiinkomst. En ökning

av lönekontot på grund av arbetstidsförkortningen förutsätter tydligen antingen

att inkomstgarantien i högre grad än förut blir tagen i anspråk eller att arbetarparten

på grund av den nya lagstiftningen påfordrar och erhåller andra

avtalsvillkor än de för närvarande gällande. Jag har emellertid kommit till

den uppfattningen, att nu ifrågavarande faktor icke är av den storleksordning,

att de därav härflytande betänkligheterna mot att nu genomföra den ifrågasatta

lagstiftningen böra väga tyngre än de skäl av socialpolitisk art, som tala

till förmån för att nu utvidga arbetstidslagstiftningen till att omfatta även

ifrågavarande personalgrupper.

Jag vill därför förorda, att socialstyrelsens förslag upptages till saklig

behandling och att ett på grundval av detsamma utarbetat förslag förelägges

riksdagen.

Av skäl, till vilka jag senare skall återkomma, böra de materiella bestämmelserna

örn arbetstiden inom hotell- och restaurangnäringen med hänsyn till

de inom näringen rådande speciella förhållandena givas ett i förhållande till

allmänna arbetstidslagen i viss mån avvikande innehåll. Dylika särbestämmelser

böra emellertid lämpligen icke inflyta i allmänna arbetstidslagen. Jag

biträder därför socialstyrelsens förslag örn införande av en speciell arbetstidslag

för hotell-, restaurang- och kaféföretag. Lagen bör, såsom styrelsen föreslagit,

omfatta även den personal inom näringen, som nu faller under allmänna

arbetstidslagen.

Socialstyrelsen har föreslagit, att den föreslagna lagen skall bliva tillämplig

å företag med flera än två arbetstagare. I flera remissyttranden har yrkats

att endast företag med flera än fyra arbetstagare skola hänföras under lagen,

överensstämmelse skulle i så fall ernås med motsvarande stadgande i allmänna

arbetstidslagen. Såsom skäl härför har anförts att lagen eljest skulle

för småföretagen medföra alltför stora svårigheter.

Att arbetstidsregleringen blir mera kännbar för småföretagen än för större

företag sammanhänger främst därmed att personalen inom de förra företagen

i allmänhet har längre arbetstid än annan personal. Då lagen ansetts påkallad

i första hand med hänsyn till den längre arbetstiden inom smärre företag,

skulle det innebära en motsägelse att sedermera undantaga huvudparten av

dessa företag från lagens tillämpning. Å andra sidan måste beaktas att en

utsträckning av lagen till alla företag inom branschen skulle innebära, att

opaginerad Kontrollera mot PDF

o Andra lagutskottets utlåtande nr 49.

därunder folie företag, som endast utgjorde en utvidgning av det enskilda

hushållet. Den medelväg, som socialstyrelsen valt, synes mig lämpligt avpassad,

varför jag ansluter mig till förslaget att lagen skall vara tillämplig

på företag med flera än två arbetstagare. I arbetstagarantalet skall uppenbarligen

inräknas sådan personal inom företaget, som för närvarande är hänförlig

under allmänna arbetstidslagen.»

Lagrådet har vid granskning av lagförslagen icke ingått i bedömande av

förutsättningarna för genomförande av en lagstiftning i förevarande syfte och

med ifrågasatt räckvidd.

Utskottets yttrande.

För närvarande finnes icke någon legal arbetstidsreglering för sådan personal

inom hotell-, restaurang- och kafénäringen, som har att direkt betjäna

allmänheten. Den i ärendet förebragta utredningen bestyrker enligt utskottets

mening behovet av en lagstiftning även på nu ifrågavarande område. Utskottet

ser den föreslagna regleringen såsom ett naturligt led i det alltjämt förb

gående utbyggandet av arbetstidslagstiftningen.

Utskottet delar departementschefens åsikt, att regleringen av arbetstiden

för hotell-, restaurang- och kaféföretag bör ske genom en speciallag och att

denna bör omfatta även den personal inom näringen, som nu faller under

allmänna arbetstidslagen.

Detaljbestämmelserna i de framlagda förslagen föranleda ej yttrande från

utskottets sida i vidare mån än såvitt angår spörsmål, som avses i de i anledning

av propositionen väckta motionerna. Dessa spörsmål hänföra sig till

nedan angivna paragrafer i den föreslagna arbetstidslagen för hotell, restauranger

och kaféer.

1 §•

Denna paragraf upptager de grundläggande bestämmelserna örn lagens tilllämpningsområde.

Huvudfrågan är, huruvida tillämpligheten skall göras beroende

av företagens storleksordning. I detta avseende föreslås i propositionen,

att lagen skall äga tillämpning å rörelse, vari till arbete för arbetsgivares

räkning i regel användas minst tre arbetstagare.

Rörande denna fråga yrkas, i motionerna 1: 307 och II: 494, att uttrycket

»minst tre» måtte ändras till det av socialstyrelsen föreslagna »flera än två»,

i motionen II: 498, att lagen måtte bliva tillämplig beträffande alla företag

oavsett arbetstagarnas antal, samt i motionerna 1:314 och II: 499, att tillämpningsområdet

måtte i enlighet med motsvarande bestämmelser i allmänna

arbetstidslagen begränsas till företag, vari i regel användas flera än fyra

arbetstagare.

Vad beträffar det förstnämnda yrkandet lära uttrycken »minst tre» och

»flera än två» i förevarande hänseende vara synonyma. Anledningen till att i

Kungl. Maj:ts förslag valts det förra torde vara att man velat vinna överensstämmelse

med uttryckssättet i lantarbetstidslagen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 49.

9

Yad angår de andra yrkandena bör erinras om att Kungl. Maj:ts förslag,

såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen, innebär en kompromiss

mellan de två i motionerna representerade meningarna. Utskottet ansluter sig

till de skäl, som av departementschefen anförts till stöd för den i propositionen

föreslagna lösningen, och kan alltså icke förorda ändring av Kungl. Maj:ts

förslag i det avseende varom nu är fråga.

2 §■

Enligt denna paragraf i förslaget skall lagen icke vara tillämplig beträffande

bland annat hovmästare, kökschef, husfru eller annan befattningshavare

i överordnad ställning och ej heller beträffande bokhållare eller annat kontorsbiträde.

I motionen II: 498 yrkas, att undantagsbestämmelserna rörande nu nämnda

personalkategorier måtte utgå.

I fråga örn undantaget för överordnade befattningshavare är att märka, att

ett likartat stadgande återfinnes i allmänna arbetstidslagen, lantarbetstidslagen

och arbetstidslagen för detaljhandeln. I likhet med departementschefen

anser utskottet, att samma skäl som legat till grund för undantagsstadgandet

i dessa lagar tala för införande av ett dylikt även i förevarande lag.

Undantaget beträffande bokhållare eller annat kontorsbiträde står i nära

överensstämmelse med motsvarande stadgande i allmänna arbetstidslagen och

överensstämmer helt med bestämmelse i lantarbetstidslagen. I arbetstidslagen

för detaljhandeln finnes däremot ej något undantag för denna personal. Beträffande

frågan örn det befogade i ett dylikt undantag vad angår förevarande

lag har socialstyrelsen ansett det tvivelaktigt, örn en arbetstidsbegränsning

enligt 8-timmarsprincipen skulle vara önskvärd för ifrågavarande personal,

vilkens arbetstid sannolikt torde understiga 8 timmar örn dagen. Enligt vad

Daen anfört i sitt remissyttrande borde bokhållare och andra kontorsbiträden

undantagas från lagens tillämpning av den anledningen att deras arbetstidsförhållanden

eljest säkerligen skulle avsevärt försämras. I avsaknad av närmare

utredning rörande arbetstidsförhållandena för personalen i fråga finner

utskottet med hänsyn till de nu återgivna yttrandena ej skäl föreligga att

frångå Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet får alltså avstyrka bifall till den rörande 2 § väckta motionen.

4 §•

Enligt de i detta lagrum föreslagna bestämmelserna skall den ordinarie

maximiarbetstiden för personal, som har att direkt betjäna allmänheten, utgöra

153 timmar per tre veckor, motsvarande alltså en veckoarbetstid av 51

timmar. För annan personal, d. v. s. den beträffande vilken allmänna arbetstidslagens

48 timmars arbetsvecka nu gäller, föreslås ingen annan ändring

än att den maximala arbetstiden skall räknas per tre veckor och alltså för

denna period utgöra 144 timmar.

En av socialstyrelsen föreslagen begränsning av den dagliga arbetstiden

till 11 timmar har ej upptagits i Kungl. Ma.jrts förslag.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 49.

I motionerna 1:307 och II: 494 yrkas, att den dagliga arbetstiden måtte begränsas

till 11 timmar.

I motionen II: 498 hemställes, att arbetstiden per treveckorsperiod måtte

bestämmas till 144 timmar för all personal.

Beträffande arbetstiden för personal, som har att direkt betjäna allmänheten,

framgår av en i propositionen lämnad redogörelse, att denna enligt gällande

kollektivavtal överstiger den nu föreslagna begränsningen till 153 timmar

per tre veckor.

Örn hänsyn skulle tagas uteslutande till de motiv, vilka förestavade den

svenska arbetstidslagstiftningen, saknades enligt vad departementschefen uttalat

tillräcklig anledning att för nu ifrågavarande personal bestämma annan

maximiarbetstid än den enligt allmänna arbetstidslagen gällande eller, uttryckt

för dag, åtta timmar. Den enda omständighet, som syntes kunna åberopas

i motsatt riktning, vore, att serveringsarbetet påstodes vara i hög grad

intermittent och medgiva talrika vilopauser. Detta påstående ägde nog sin

riktighet beträffande flertalet smärre kaféföretag, särskilt i mindre befolkningscentra,

men å andra sidan torde inom större företag och överhuvud

inom större samhällen arbetet i allmänhet kunna betraktas som jäktigt och

påfrestande. — Då departementschefen likväl föresloge införande för den

allmänheten direkt betjänande personalen av en något längre arbetstid, berodde

detta därpå att, därest arbetstiden fastställdes till 144 timmar för tre

veckor, det icke torde låta sig göra att föreskriva en så kraftig arbetstidsförkortning

för de smärre och mindre bärkraftiga företagen. Man bleve då i

stället nödsakad att begränsa lagens tillämpningsområde antagligen på det

sätt att företag med mindre än fyra eller fem anställda folie utanför. Därmed

hade emellertid de företag, som hade de mest otillfredsställande arbetstidsförhållandena,

lämnats orubbade. I sådant läge syntes lända till större gagn

för personalen, sedd som en enhet, örn även företag med 3—4 arbetstagare

inrymdes under lagstiftningen men denna till gengäld så modifierades i förhållande

till allmänna arbetstidslagen att den ordinarie arbetstiden fastställdes

till 153 timmar för tre veckor.

Utskottet godtar för sin del dessa skäl för en något längre arbetstid för

personal, som har att direkt betjäna allmänheten. Lösningen bör enligt utskottets

mening betraktas som en övergångsform och komma under omprövning.

sedan erfarenhet vunnits örn dess verkningar.

Mot en begränsning av den dagliga arbetstiden till 11 timmar har invänts

att det vore nödvändigt för en rationell uppbyggnad av ett treveckors arbetstidsschema

att ha möjlighet att under ett eller flera dygn utsträcka nettoarbetstiden

till mera än elva timmar. Departementschefen har framhållit en

omständighet, som tyder på att nämnda invändning icke saknar fog, nämligen

att någon dygnsmaximering icke förekommer i det s. k. stora hotelloch

restaurangavtalet. Det lage därjämte med hänsyn till de långa tiderna

för hotellens och restaurangernas öppethållande nära till hands att göra jämförelse

med stadgandet i 4 § andra stycket allmänna arbetstidslagen, enligt

vilket någon dygnsmaximering icke förekommer vid arbete med regelbunden

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 49.

skiftindelning. Departementschefen har därför ansett sig böra tillmötesgå

yrkandena örn att någon dygnsmaximering icke skulle upptagas i lagen. Enär

lagen endast vore avsedd att få provisorisk giltighet, skulle vid tidpunkten

för lagens eventuella förlängning uppkomma tillfälle att taga frågan under

omprövning, därest det skulle visa sig att frånvaron av nu ifrågavarande bestämmelse

föranlett oskälig arbetsanhopning.

Ehuru utskottet inser, att svårigheter kunna uppkomma av en begränsning

av den dagliga arbetstiden, finner utskottet likväl skälig hänsyn till

personalens behov av vila bjuda, att en bestämmelse därom införes i lagen.

Begränsningen synes böra fastställas till 11 timmar. Därest i undantagsfall

oundgängligt behov skulle föreligga av en längre daglig arbetstid, torde

arbetsrådet med stöd av 5 § 1 mom. kunna meddela dispens från bestämmelsen.

7 § 1 mom.

Detta moment upptager regler örn övertidsarbete för utförande av förbeTedelse-

eller avslutningsarbeten. I sådant avseende föreskrives, att nödigt

antal arbetstagare må användas å övertid under högst 21 timmar under

loppet av tre veckor, dock icke något dygn mer än IV2 timme.

Motsvarande tidslängder utgöra enligt gällande arbetstidslagar sju timmar

i veckan med tillägg i fråga örn arbetstidslagen för detaljhandeln att övertiden

icke något dygn må uppgå till mera än IV2 timme samt att ordinarie

arbetstid och övertid av nu nämnt slag icke utan tillstånd av arbetsrådet må

något dygn överstiga 10 timmar.

I motionen II: 498 har yrkats, att maximitiden under tre veckor för övertidsarbete

av ifrågavarande slag måtte i enlighet med vad socialstyrelsen

föreslagit begränsas till 18 timmar.

Utskottet finner icke skäl föreligga att beträffande övertidsarbete för

hotell- och restaurangpersonalen stadga en från reglerna i andra arbetstidslagar

avvikande begränsning och får därför avstyrka bifall till förevarande

yrkande.

8 §•

I 8 § lämnas föreskrifter örn skyldighet för arbetsgivare att föra anteckningar

om arbete å övertid m. m. Enligt första stycket bör arbetsgivaren anskaffa

och å arbetsstället förvara övertids journal, upprättad enligt formulär,

som fastställes av arbetsrådet. Enligt andra stycket åligger det arbetsgivaren

att göra anteckning örn övertidsarbete i sådan journal. Arbetsrådet

äger dock föreskriva, att anteckningen får verkställas på annat sätt. I fråga

örn övertidsarbete för förberedelse- eller avslutningsarbeten är arbetsgivaren

ej skyldig att föra anteckningar, örn övertiden finnes upptagen i arbetstidsschema.

I motionerna 1:307 och II: 494 har hemställts, att de återgivna bestämmelserna

måtte sålunda ändras att arbetsgivare skall vara ovillkorligen skyldig

att anskaffa och föra övertids journal.

De bestämmelser varom nu är fråga stå i saklig överensstämmelse med

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande m 49.

motsvarande stadganden i allmänna arbetstidslagen, lantarbetstidslagen och

arbetstidslagen för detaljhandeln.

Bestämmelserna innebära en ovillkorlig skyldighet för arbetsgivaren att

utom i ett visst fall föra anteckning örn uttaget övertidsarbete. Däremot har

arbetsgivaren viss frihet att med tillstånd av arbetsrådet välja sättet för anteckningens

verkställande. I enlighet härmed är straffsanktionen i 13 § anknuten

till skyldigheten att i föreskrivna fall föra anteckningar. Om man i

likhet med utskottet anser, att arbetsrådet skall äga möjlighet att medgiva

att dylika anteckningar skola få föras på annat sätt än i överti ds journal, kan

uppenbarligen icke stadgas skyldighet för arbetsgivaren att under alla omständigheter

anskaffa sådan. Beträffande företag, där något övertidsarbete

ej förekommer eller sådant endast är att hänföra till förberedelse- eller avslutningsarbete,

som upptagits i arbetstidsschema, synes en dylik föreskrift

vara ändamålslös. På grund av det anförda får utskottet avstyrka bifall till

ifrågavarande yrkande.

Utskottets hemställan.

Under åberopande av vad i det föregående anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen, med förklarande att det genom propositionen

framlagda förslaget till arbetstidslag för hotell, restauranger

och kaféer icke kunnat i oförändrat skick antagas, måtte för sin

del antaga följande förslag till

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

Arbetstidslag

för hotell, restauranger och kaféer.

Härigenom förordnas som följer.

Lagens tillämpningsområde.

1 §•

Denna lag äger tillämpning å hotell-, restaurang- och kaférörelse, vari

till arbete för arbetsgivares räkning i regel användas minst tre arbetstagare,

häri icke inräknad arbetstagare, vilken användes till arbete som i

andra stycket avses. I omedelbar anslutning till rörelse av nämnda slag

utövad annan verksamhet, vilken ej bedrives såsom självständigt företag,

skall vid tillämpning av lagen anses inbegripen i rörelsen.

Från lagens tillämpning undantagas:

a) arbete, som utföres under sådana förhållanden, att det ej kan anses

ankomma på arbetsgivaren att vaka över arbetets anordnande;

b) arbete, som till sin natur är så oregelbundet, att det icke kan förläggas

till bestämda tider;

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Andra lagutskottets utlåtande nr 49.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag:)

c) arbete, som bedrives av staten;

d) arbete, som har till ändamål att bereda sjukvård, fattigvård, uppfostran

eller undervisning eller att tillgodose annat därmed jämförligt

behov;

e) arbete, varå arbetstidslagen för detaljhandeln äger tillämpning;

f) skeppstjänst.

2 §•

Såsom arbetstagare skall vid tillämpning av denna lag ej räknas:

a) medlem av arbetsgivarens familj;

b) hovmästare, kökschef, husfru eller annan befattningshavare i överordnad

ställning;

c) bokhållare eller annat kontorsbiträde.

3 §■

På begäran av domstol, allmän åklagare, yrkesinspektör eller den, vars

rätt därav beröres, åligger det arbetsrådet att avgöra, huruvida lagen äger

tillämpning å visst arbete eller viss arbetstagare.

Ar mål, som handlägges vid domstol, beroende av fråga, varom i första

stycket förmäles, skall domstolen hänskjuta frågan till arbetsrådet, när

part sådant äskar eller domstolen finner det nödigt, och må slutligt utslag

av domstolen ej meddelas, förrän arbetsrådets beslut kommit domstolen

tillhanda.

I annan fråga rörande lagens tillämpning än som i första stycket avses

har arbetsrådet att på begäran av domstol, allmän åklagare, yrkesinspektör

eller den, vars rätt av frågan beröres, avgiva utlåtande.

Ordinarie arbetstid.

4 §•

Arbetsgivare må icke använda arbetstagare

till arbete under längre

tid än att arbetstiden, raster och måltidsuppehåll

oräknade, kommer att

under loppet av tre kalenderveckor

uppgå beträffande arbetstagare, som

har att direkt betjäna allmänheten,

till 153 timmar och i fråga örn annan

arbetstagare till 144 timmar.

Arbetsgivare må icke använda arbetstagare

till arbete under längre

tid än att arbetstiden, raster och måltidsuppehåll

oräknade, kommer att

under loppet av tre kalenderveckor

uppgå beträffande arbetstagare, som

har att direkt betjäna allmänheten,

till 153 timmar och i fråga örn annan

arbetstagare till 144 timmar. Arbetstiden

må ej något dygn överstiga 11

timmar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1:4

Andra lagutskottets utlåtande nr 49.

(Kungl. Marits förslag:) (Utskottets förslag:)

5 §•

1 mom. Arbetsrådet må, när skäl därtill äro, medgiva, att den i 4 §

angivna arbetstiden, utan att förlängas för år räknat, fördelas på annat

sätt än i nämnda paragraf sägs.

2 mom. Finnes i visst fall av särskilda skäl påkallat, att arbetstiden

utsträckes längre än i 4 § sägs, äger arbetsrådet lämna medgivande därtill.

3 mom. Undantag från de i 4 § angivna begränsningarna må ock av

arbetsrådet medgivas, då det av uttalande av arbetstagarnas sammanslutning

eller sammanslutningar eller annorledes framgår, att det stora flertalet

av de arbetstagare, som skulle beröras av undantaget, finner detsamma

önskvärt och arbetstiden ej därigenom kommer att oskäligt utsträckas.

Arbete å övertid.

6 §•

Har natur- eller olyckshändelse eller annan omständighet, som ej kunnat

förutses, vållat avbrott i ett företags drift eller ock medfört överhängande

fara för sådant avbrott eller för skada å liv, hälsa eller egendom, må

arbetstagare, i den mån det är nödigt med hänsyn till berörda förhållande,

användas till arbete å övertid. Örn sådant arbete samt dess anledning,

omfattning och varaktighet åligger det arbetsgivaren att senast

inom två dygn från dess början göra anmälan till arbetsrådet.

Arbetet må icke fortsättas utöver sist angivna tid, utan att tillstånd

därtill sökts hos nämnda myndighet. Angående sådan ansökan har arbetsrådet

att ofördröjligen meddela beslut.

Anmälan eller ansökan, varom här är sagt, må anses gjord, när densamma

i betalt brev avlämnats till posten.

7 §•

X morn. Till betjäning av gäster, som vid upphörande av servering

befinna sig inom det för serveringen avsedda området, samt till sådana

förberedelse- eller avslutningsarbeten, som för driftens ohindrade gång

nödvändigtvis måste utföras före eller efter den allmänna arbetstiden, må

nödigt antal arbetstagare användas å övertid under högst 21 timmar under

loppet av tre kalenderveckor, dock icke något dygn mer än en och en

halv timme.

- 2■ mom. Finner arbetsgivare i annat fall än som avses i 6 § med

hänsyn till särskilt förhållande påkallat att använda arbetstagare till arbete

å övertid, vare därtill berättigad i avseende å arbetare, som fyllt aderton

år, för högst 36 timmar under loppet av tre kalenderveckor och 200

timmar under loppet av ett kalenderår.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 49.

15

(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag:)

3 mom. Är eftergift utöver vad enligt 2 mom. medgives av trängande

behov påkallad, må sådan, dock för högst 150 timmar under loppet av

ett kalenderår, meddelas av arbetsrådet.

4 mom. På arbetsrådet ankommer att pröva i vad mån den, som fyllt

sexton men ej aderton år, må användas till arbete, som avses i 2 eller

3 mom.

5 mom. I fråga örn arbetstagares skyldighet att utföra arbete, sorn''

avses i denna paragraf, gäller vad därom kan anses vara med arbetsgivaren

överenskommet, men åligger det arbetsgivaren tillse, att icke arbetstagaren

genom användande till dylikt arbete utsättes för överansträngning

eller ohälsa.

Anteckning om arbete å övertid m. m.

8 §•

Arbetsgivare bör anskaffa och å arbetsstället förvara övertidsjournal,

upprättad enligt formulär, som fastställes av arbetsrådet.

Rörande arbetstagares användande till arbete å övertid åligger det

arbetsgivaren att göra anteckning i sådan övertidsjournal senast den första

söckendagen efter varje period av tre veckor eller, därest då icke kan

avgöras, huruvida övertid uttagits, så snart sådant kan bedömas. Arbetsrådet

äger dock föreskriva, att anteckning örn arbete å övertid får verkställas

å annan tid och på annat sätt än nu angivits. I fråga örn sådant

arbete å övertid, som avses i 7 § 1 morn., är arbetsgivaren icke pliktig

att göra dylik anteckning, där övertiden finnes behörigen upptagen å det

i 11 § 2 mom. föreskrivna arbetstidsscliema.

Beslut av arbetsrådet enligt 6 eller 7 § skall biläggas journal eller

annan handling, däri anteckning enligt andra stycket skall göras, och

skall journalen eller handlingen jämte bilagda beslut förvaras å arbetsstället

under minst tre år, räknat beträffande journalen eller handlingen

från den tid, då sista anteckningen gjordes däri, och beträffande beslutet

från detsammas datum.

Arbetsgivare åligger att efter därom framställd begäran bereda hos

honom anställd arbetstagare tillfälle att själv eller genom ombud taga

del, såvitt arbetstagaren angår, av övertidsjournal eller sådan handling,

som i tredje stycket sägs.

Allmänna bestämmelser.

9 §■

För tjänstgöring i arbetsrådet vid handläggning av ärende, som avses

i denna lag, utser Konungen för viss tid två ledamöter, vilka äro förtrogna

med förhållandena inom hotell-, restaurang- och kafénäringen. En

ledamot skall utses bland personer, föreslagna av de svenska arbetsgivare
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 49.

(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag:)

föreningarnas förtroenderåd, och vid tjänstgöring i arbetsrådet ersätta en

av dess ledamöter, som utsetts efter förslag av arbetsgivarsammanslutningar;

en ledamot skall utses bland personer, föreslagna av landsorganisationen

i Sverige, samt vid tjänstgöring i arbetsrådet ersätta en av

dess ledamöter, som utsetts efter förslag av arbetarsammanslutningar. För

var och en av ledamöterna utses i enahanda ordning minst två suppleanter,

förtrogna med förhållandena inom omförmälda näring.

Vid arbetsrådets behandling av ärende, som avses i denna lag, skola,

med iakttagande av vad i 9 § 6 mom. lagen den 16 maj 1930 örn arbetstidens

begränsning stadgas, närvara båda de ledamöter, som utsetts i

här nämnd ordning, eller för dem utsedda suppleanter. I övrigt skola

bestämmelserna i nämnda paragraf i tillämpliga delar äga motsvarande

giltighet.

10 §.

1 mom. Aro sådana rikssammanslutningar av arbetsgivare och arbetstagare,

som kunna anses företräda flertalet arbetsgivare och arbetstagare

inom visst verksamhetsområde, som i denna lag avses, ense örn viss eftergift

i något avseende, varom stadgas i 5 § eller 7 § 3 morn., må Konungen,

på framställning av arbetsrådet eller efter dess hörande, förordna,

att eftergiften må inom verksamhetsområdet i fråga allmänt tillgodonjutas.

2 mom. Skulle tillämpningen av denna lag medföra särskilda svårigheter

inom viss del av riket eller sådana svårigheter för visst arbete eller

företag, att dess fortsatta bedrivande därigenom äventyras, må Konungen,

på framställning av arbetsrådet eller efter dess hörande, medgiva av förhållandena

påkallat undantag från lagens tillämpning.

11 §•

1 mom. Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas av yrkesinspektionen.

Därvid skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse vad som

finnes stadgat rörande tillsyn å efterlevnaden av lagen den 29 juni 1912

örn arbetarskydd.

2 mom. Å arbetsställe skall på lämplig plats finnas anslaget arbetstidsschema,

som för varje arbetstagare eller grupp av arbetstagare med

samma arbetstidsindelning angiver tiderna för arbetets början och slut

samt de tider, som äro anslagna för arbetstagarnas måltider, och längden

av den tid, över vilken varje arbetstagare härför förfogar.

Arbetsrådet må, när skäl därtill äro, medgiva befrielse för viss arbetsgivare

från den i detta moment stadgade skyldigheten.

12 §.

Använder arbetsgivare arbetstagare till arbete i strid mot vad som

stadgas i denna lag eller mot föreskrift, som meddelats med stöd av lagen,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 49.

17

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag:)

straffes med dagsböter. Var arbetstagaren under 18 år, vare den, som

har vårdnaden örn arbetstagaren, där användandet skett med hans vetskap

och vilja, förfallen till böter från och med fem till och med femtio kronor.

13 §.

Försummar arbetsgivare att fullgöra anmälningsskyldighet, som föreskrives

i 6 §, eller att iakttaga vad enligt 8 § andra, tredje eller fjärde

stycket eller 11 § 2 mom. åligger honom, straffes med dagsböter.

Har arbetsgivare mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift i anteckning,

som avses i 8 § andra stycket, straffes med dagsböter ej under fem.

14 §.

Förseelse mot denna lag åtalas vid polisdomstol, där sådan är inrättad,

men eljest vid allmän domstol.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.

15 §.

Beträffande verksamhet, som bedrives av kommun, skall vad i denna

lag är stadgat angående arbetsgivare gälla arbetsföreståndaren.

Lag samma vare, där arbetsrådet efter framställning av arbetsgivare

godtagit viss person såsom arbetsföreståndare i arbetsgivarens ställe.

16 §.

Där i lag eller författning ytterligare begränsning stadgats beträffande

användande av minderårig eller kvinna till arbete, skall sådan begränsning

lända till efterrättelse.

Denna lag träder i kraft, såvitt den avser arbetsrådets befogenhet och

verksamhet, den 1 oktober 1944 och i övrigt den 1 januari 1945 samt

gäller till och med den 31 december 1947. Beträffande förseelse mot

lagen, som begåtts under tiden för dess giltighet, skall dock vad i lagen

är stadgat fortfara att gälla efter sistnämnda dag.

Bihang till riksdagens protokoll 1944. .9 sami. 2 avd. Nr 49.

12S0 u 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 49.

B. att riksdagen måtte antaga följande genom propositionen

framlagda förslag till

Lag

angående ändring i lagen den 16 maj 1930 (nr 138) örn arbetstidens

begränsning.

Härigenom förordnas, dels att 1 § lagen den 16 maj 1930 örn arbetstidens

begränsning1 skall under tiden från och med den 1 januari 1945

till och med den 31 december 1947 hava ändrad lydelse på sätt nedan

angives, dels och att 10 § 1 mom. nämnda lag icke skall äga giltighet

under nämnda tid.

1 §■

Denna lag — — — här nedan.

Från lagens tillämpning undantagas:

a) arbete, som — — — äger tillämpning,

k) arbete, varå arbetstidslagen för hotell, restauranger och kaféer äger

tillämpning, samt

l) arbete, som — — — hans bostad.

C. att motionerna I: 307, I: 314, II: 494, II: 498 och II: 499,

i den mån de icke beaktats genom vad utskottet under A. hemställt,

icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 26 maj 1944.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Wistrand, Forslund, Löfvander,

Mannerskantz, Hage*, Holmbäck och Helgesson*;

från andra kammaren: fröken Hesselgren, fröken Andersson, herrar Hermansson,

Cruse*, fru Johansson, herrar Jansson i Hällefors, Andersson i Eskilstuna*

och Hedlund i Rådom.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

1 Senaste lydelse se SFS 1942: 653.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 49.

19

Reservationer

I. beträffande utskottets förslag till arbetstidslag för hotell, restauranger

och kaféer:

1 § första stycket.

1) av herr Helgesson;

2) av herrar Hermansson, Cruse, fru Johansson och herr Jansson i Hälle

fors, vilka anfört:

Lagens snäva tillämpningsområde skulle innebära en försämring inom

vissa områden, då det redan nu i det riksavtal, som tillämpas inom hotelloch

restaurangnäringen, hittills förfarits på så sätt, att så snart en funnits

anställd i ekonomiavdelningen arbetstiden i lagen om arbetstidens begränsning

gällt för denne. Skäligt vore att även denna lag sattes i överensstämmelse

med vad som förut enligt avtal gällt för ekonomipersonalen. Då denna

lag emellertid endast avser en provisorisk åtgärd, ha vi velat stanna vid att

yrka, att lagen omfattar företag med minst två anställda. Detta skulle medföra,

att ett mycket stort antal näringsställen, som nu ha två ordinarie anställda

men som vid ledigheter eller vid liknande fall måste anställa en

ersättare, icke skulle falla utanför lagen.

Yi tillåta oss därför hemställa, att 1 § första stycket måtte erhålla följande

lydelse:

Denna lag äger tillämpning å hotell-, restaurang- och kaférörelse, vari till

arbete för arbetsgivares räkning i regel användas minst två arbetstagare,

häri icke inräknad arbetstagare, vilken användes till arbete som i andra

stycket avses. I omedelbar anslutning till rörelse av nämnda slag utövad

annan verksamhet, vilken ej bedrives såsom självständigt företag, skall vid

tillämpning av lagen anses inbegripen i rörelsen.

3) av herrar Wistrand och Mannerskantz samt fröken Andersson, vilka

anfört:

I lagen örn arbetstidens begränsning har lagstiftningen från lagens tillämpning

undantagit arbetsföretag, vid vilka i regel användas fyra arbetare

och därunder.

Det synes oss oberättigat att i nu förevarande lagstiftning stadga en vidare

tillämpning än den i den allmänna arbetstidslagen sålunda föreskrivna. Bland

de företag, vilka genom den nu föreslagna arbetstidsregleringen skulle få

sin arbetstid reglerad, återfinnas en rad hotell, restauranger och pensionat,

där rörelsen är av anspråkslös omfattning och svårligen kan bära de utökningar

av personal och kostnader, som bleve en följd av den föreslagna arbetstidsregleringens

tillämpning beträffande dem. Det är ett allmänt intresse att

dessa företag, vilka ofta betjäna mindre bemedlade folkkategorier, icke nödgas

inställa sin verksamhet.

I anslutning härtill få vi hemställa, att 1 § första stycket med bifall till

motionerna I: 314 och II: 499 måtte erhålla följande lydelse:

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande nr d9.

Denna lag äger tillämpning å hotell-, restaurang- och kaférörelse, vari till

arbete för arbetsgivares räkning i regel användas flera än fyra arbetstagare,

häri icke inräknad arbetstagare, vilken användes till arbete som i andra stycket

avses. I omedelbar anslutning till rörelse av nämnda slag utövad annan verksamhet,

vilken ej bedrives såsom självständigt företag, skall vid tillämpning

av lagen anses inbegripen i rörelsen.

4 §•

av herrar Wistrand, Löfvander, Mannerskantz, fröken Andersson och herr

Hedlund i Rådom, vilka anfört:

De av departementschefen beträffande frågan örn begränsning av den

dagliga arbetstiden anförda synpunkterna synas oss bärande icke minst med

hänsyn till de smärre och medelstora företagen. Den omständigheten att

arbetet vid dylika företag ofta är mycket intermittent talar även för att vådorna

av en längre maximiarbetstid än 11 timmar kunna beräknas bliva små. Yi få

därför hemställa, att 4 § måtte erhålla den i propositionen föreslagna lydelsen.

8 §■

av herr Helgesson.

II. beträffande utskottets hemställan under C.

av herrar Wistrand och Mannerskantz samt fröken Andersson, vilka i anslutning

till sin reservation beträffande 1 § första stycket i arbetstidslagen

för hotell, restauranger och kaféer ansett, att nämnda hemställan bort erhålla

följande lydelse:

C. att motionerna I: 307, II: 494 och II: 498, i den mån de icke beaktats

genom vad utskottet under A. hemställt, icke måtte föranleda till någon riksdagens

åtgärd.

■Stockbolln 1944. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1944:393 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till arbetstidslag för hotell, restauranger och kaféer, m. m. a1 i texten