Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till hembiträdeslag, dels ock i ämnet väckta motioner.

1944-05-25 · 32 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 28 av 32 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1944:50, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till hembiträdeslag, dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 50.

1

Nr 50.

Ankom till riksdagens kansli den 31 maj 1944 kl. 3 em.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition

med förslag till hembiträdeslag, dels ock i ämnet

väckta motioner.

Genom en den 10 mars 1944 dagtecknad proposition, nr 217, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet hållna

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga ett vid propositionen fogat förslag

till hembiträdeslag.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft följande

i anledning av densamma inom riksdagen väckta motioner, nämligen

inom första kammaren

nr 313 av herrar Ericsson, Carl Eric, och Bondeson ävensom

inom andra kammaren

nr 495 av fru Skoglund-Lindblom,

nr 496 av fru Nordgren m.fl.,

nr 497 av fröken Andersson m. fl., likalydande med motionen nr 313 i

första kammaren, samt

nr 504 av herr Senander.

Beträffande de skäl som anförts till stöd för det genom propositionen framlagda

förslaget får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan.

hänvisa till propositionen.

Yad motionärerna hemställt återgives i det följande i samband med behandlingen

av de bestämmelser som beröras av motionerna. I fråga örn motiveringen

för motionärernas yrkanden hänvisas till motionerna.

Till utskottet har inkommit dels en den 18 april 1944 dagtecknad skrivelse

från Hembiträdesföreningamas centralkommitté, vari tillstyrkts de i motionen

11:496 föreslagna ändringarna i Kungl. Maj:ts förslag, dels ock en den

28 april 1944 dagtecknad skrivelse från Arbetarrörelsens kontoristgrupp, vari

hemställts att hänsyn måtte tagas till vad i nämnda motion yrkats beträffande

helgdagsledighet.

Genom beslut den 30 juni 1933 bemyndigade Kungl. Majit chefen för socialdepartementet

att tillkalla fem sakkunniga att inom departementet biträda

med utredning rörande arbetsförhållandena inom det husliga arbetet och avgiva

de förslag, till vilka utredningen kunde föranleda. Med stöd av detta

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 9 sami. 2 avd. Nr 50.

1221 44

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 50.

bemyndigande tillkallade departementschefen därefter fem sakkunniga, vilka

antogo benämningen hembiträdesutredningen.

Utredningen, som till en början upptog frågan om utbildning av hembiträden

till behandling och däröver avgav förslag i april 1937, framlade sedermera

med skrivelse den 28 februari 1939 två alternativa förslag till lag örn reglering

av anställnings- och arbetsförhållandena inom det husliga arbetet (SOU 1939:

15). Det ena alternativet, vilket betecknades såsom huvudförslaget, tillstyrktes

av fyra av de sakkunniga, medan den femte sakkunnige tillstyrkte det

alternativa förslaget.

Över hembiträdesutredningens betänkande avgåvos yttranden av samtliga

länsstyrelser, socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten, arbetsrådet, medicinalstyrelsen,

lantbruksstyrelsen, landsorganisationen i Sverige, Sveriges husmodersföreningars

riksförbund, Fredrika-Bremer-förbundet, hembiträdesföreningarnas

samarbetskommitté, svenska barnsköterskeföreningen, svenska lantarbetsgivareföreningen,

svenska lantarbetareförbundet och svenska arbetsgivareföreningen.

Flertalet länsstyrelser infordrade yttranden från hushållningssällskapens

förvaltningsutskott. Även husmodersorganisationer och

andra sammanslutningar hördes i vissa fall av länsstyrelserna.

Sedan chefen för socialdepartementet med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande

den 12 september 1941 för verkställande inom socialdepartementet

av utredning rörande vissa befolkningspolitiska spörsmål tillkallat fyra sakkunniga

—- 1941 års befolkningsutredning — överlämnades hembiträdesutredningens

betänkande jämte de däröver avgivna remissyttrandena till befolkningsutredningen

för att tagas i övervägande vid fullgörandet av dess

uppdrag.

I anledning härav har hembiträdesutredningens såsom huvudförslag betecknade

lagförslag varit föremål för överarbetning inom befolkningsutredningen,

där arbetet därmed närmast handhafts av dess delegation för hem- och

familj ef rågor. Såsom resultat av denna överarbetning har befolkningsutredningen

med skrivelse den 28 oktober 1943 överlämnat förslag till hembiträdeslag

jämte motivering därtill.

över befolkningsutredningens förslag ha efter remiss yttranden avgivits av

arbetsrådet, socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten, statens arbetsmarknadskommission,

svenska arbetsgivareföreningen, landsorganisationen i Sverige,

svenska lantarbetsgivareföreningen, svenska lantarbetareförbundet, riksförbundet

landsbygdens folk, Sveriges husmodersföreningars riksförbund, FredrikaBremer-förbundet,

hembiträdesföreningarnas centralkommitté, folkpartiets

kvinnoförbund, högerns centrala kvinnoråd, Sveriges socialdemokratiska

kvinnoförbund, svenska landsbygdens kvinnoförbund och yrkeskvinnors klubb

i Stockholm.

Hembiträdesutredningens förslag.

Tillgång och efterfrågan på hembiträdesplatser.

Utredningen har låtit verkställa en undersökning av läget å arbetsmarknaden

i vad angår tillgång och efterfrågan å hembiträdesplatser. Det framgår

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 50.

av nämnda uppgifter, vilka sträcka sig fram till december 1938, att en betydande

brist på arbetskraft föreligger inom det husliga arbetets område. Utredningen

framhåller emellertid, att de uppgifter, som stätt den till buds,

grunda sig endast på de offentliga arbetsförmedlingarnas rapporter, men att

hembiträdena i stor utsträckning erhålla platser på annat sätt än genom

offentlig arbetsförmedling, främst genom personliga rekommendationer eller

annonser. Många platser, som anmälts som lediga till den offentliga arbetsförmedlingen

men till vilka denna icke kunnat skaffa lämplig arbetskraft, torde

sålunda tillsättas på annat sätt. Å andra sidan torde åtskilliga arbetssökande,

som anmält sig hos förmedlingen men som icke genom denna erhållit lämpliga

platser, skaffa sig sådana på andra vägar. Enligt utredningens mening

torde uppgifterna, i vad de utvisade en markerad brist på arbetskraft, vara

riktiga.

Beträffande orsakerna till den bristande tillgången på arbetskraft för hemmens

behov hänvisar utredningen i första hand till det konkurrensförhållande,

som föreligger mellan hemmen, å ena sidan, samt å andra sidan industri, handel,

restaurangrörelse och därmed jämförlig verksamhet, i vilken konkurrens

hemmen ofta droge det kortaste strået. Anledningarna därtill vore mångahanda,

främst att det husliga arbetet ofta icke betraktades såsom ett yrke i

egentlig mening, att detta arbete icke erhållit den fasta reglering av anställnings-

och arbetsvillkor, som förekomme på flertalet andra arbetsområden,

samt att arbetstiden inom hembiträdesyrket ansåges ej blott oskäligt lång utan

även alltför obestämd. Denna det husliga arbetets förmenta underlägsenhet

gentemot andra yrken medförde självfallet att, allteftersom nativitetsminskningen

gjorde sig märkbar på arbetsmarknaden, dess verkningar alldeles särskilt

drabbade det husliga arbetet. I vad anginge landsbygdens brist på huslig

arbetskraft erinrade utredningen örn flykten från landsbygden, vilken gjorde

sig särskilt märkbar inom förevarande område, eftersom de från landsbygden

till städer och andra industrisamhällen flyttande personerna till en betydande

del utgjordes av kvinnor i den ålder och sociala ställning, att de under andra

förhållanden i stor utsträckning skolat taga anställning som hembiträden.

Behovet av legal reglering av hembiträdenas

arbetstid.

Bibringandet av fackkunskap genom särskild utbildning skulle enligt hembiträdesutredningens

mening ha stor betydelse för höjandet av hembiträdeskårens

sociala anseende samt skulle tvivelsutan även i övrigt vara av vikt för

åvägabringandet av bättre förhållanden inom yrket. Särskilt borde därvid

beaktas, att om man skulle kunna vinna tillräcklig anslutning och framgång

för samhällsingripanden i syfte att uppnå förbättrade arbetsförhållanden inom

hembiträdesyrket, den kår, som ingripandet skulle avse, rimligtvis borde

kunna uppvisa ett visst mått av yrkesutbildning och kunnande. Erforderlig

förståelse för reformsträvandena kunde eljest häppeligen vara att förvänta.

Någon verklig förbättring torde emellertid icke kunna — i allt fall icke inom

rimlig tid — uppnås utan att även andra åtgärder vidtoges. Det huvudsakligaste

önskemålet från hembiträdenas sida vore en förbättring av själva

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 50.

arbetsförhållandena i yrket. Ville nian uppnå en ökad tillströmning av arbetskraft

till arbetsområdet, måste man därför söka beakta de anställdas önskemål

och krav rörande arbetsförhållandena, så långt detta över huvud kunde anses

möjligt.

Beträffande de sociala skäl, som påkallade en reglering av hembiträdenas

arbetsförhållanden, anför utredningen:

De sociala skäl, som överhuvud framtvingat den moderna arbetstidslagstiftningen

torde — och detta måhända i alldeles särskild grad — gälla även

beträffande hembiträdesyrket. Arbetstiden för denna yrkesgrupp är, såsom

allmänt är känt och genom den företagna undersökningen ytterligare bestyrkes,

icke blott osedvanligt lång utan även i hög grad obestämd. Enligt

utredningen uppgår nämligen den dagliga bruttoarbetstiden till i genomsnitt

icke mindre än 12 å 13 timmar. Att hembiträdena vid sådant förhållande

i stor utsträckning gå miste örn de sociala och kulturella fördelar, som

genom lagstiftningen tillförsäkrats de flesta andra arbetargrupper, ligger i

öppen dag. Med andra ord, hembiträdena avstängas i en betydande utsträckning

från de tillfällen till kroppslig vila och andlig vederkvickelse, som tack

vare lagstiftningen komma kamrater inom andra, eljest jämställda arbetargrupper

till del, och få därigenom även svårare att skaffa sig erforderliga insikter

rörande samhälleliga spörsmål och frågor. Såsom försvar för den längre

arbetstiden ligger nära till hands att åberopa det förhållandet, att hembiträdets

arbete i och för sig är lättare och mindre påfrestande än exempelvis

arbetet i en fabrik, detta särskilt med hänsyn till de pauser i arbetet som kunna

förekomma. Utredningen medgiver gärna, att hembiträdets arbete mången

gång är mindre både fysiskt och psykiskt påfrestande än det industriella

arbetet. Detta utgör emellertid intet bärkraftigt försvar för en fullständig

underlåtenhet att reglera hembiträdets arbetsförhållanden, detta alldeles särskilt

som en dylik reglering icke blott avser att skydda mot en direkt uttröttning

utan lika mycket avser att bereda vederbörande möjlighet till studier,

friluftsliv, umgänge med anhöriga och annan rekreation. Däremot kan den

anförda synpunkten givetvis spela en betydande roll vid prövningen av frågan,

huru långt man kan och bör gå vid en eventuell reglering av hembiträdenas

arbetsförhållanden.

Utredningen framhåller vidare, att icke blott sociala skäl påkallade en reglering

av hembiträdenas arbetsförhållanden, utan att en dylik reglering vore i

lika hög grad påkallad av hänsyn till svårigheterna att under nuvarande förhållanden

ernå en tillfredsställande rekrytering till detsamma. Då det industriella

arbetet vore arbetstidsreglerat, medan arbetet i hemmen icke blott

saknade sådan rättslig reglering utan även i praktiken regelmässigt vore

förenat med en mycket lång daglig arbetstid, vore det helt naturligt, att hembiträdesyrket

ansåges stå i en särställning, som ur arbetstagarens synpunkt

innebure en deklassering av detsamma och som hade till följd, att yrket bleve

mindre eftersträvansvärt. Då man även framgent från arbetstagarhåll torde

komma att sätta synnerligt värde på att ha en bestämd arbetstid, bomme kvinnornas

flertal sannolikt även framgent att hellre än husligt arbete välja annan

verksamhet, som erbjöde eller ansåges erbjuda större förmåner. Åtminstone

komme detta att gälla under tider då det med hänsyn till konjunkturläget

ställde sig ganska lätt för den kvinnliga arbetskraften att vinna anställning

inom industri, handel eller annan därmed jämförlig verksamhet. I och med

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 50. 5

att hembiträdesyrket bleve föremål för reglering, skulle med all sannolikhet

arbetstagarna se på det med andra ögon och mera värdesätta de med yrket i

övrigt förenade förmånerna.

Utredningen framhåller ännu en synpunkt, som enligt dess mening förtjänade

beaktande i detta sammanhang, nämligen att — till följd av att kvinnorna

numera funne sysselsättning inom förvärvsområden, där tidigare uteslutande

manlig arbetskraft använts — arbetslösheten bland männen vid lågkonjunkturer

blivit större än vad eljest skulle varit fallet. Därest man kunde vinna

ökad uppskattning och förståelse för hembiträdesyrket och de kvinnliga arbetstagarna

såsom följd därav komme att i större utsträckning söka sig till detta

yrke, skulle arbetsmarknadsförhållandena röna gynnsam inverkan därav.

Starka skäl talade därför enligt utredningens mening för en reglering av

arbetsförhållandena inom det husliga arbetets område. Skäl, som talade mot

en sådan reglering, funnes emellertid jämväl. Det mest vägande av sistnämnda

skäl vore invändningen, att det husliga arbetet till sin natur vore sådant, att

det icke lämpade sig för en reglering lagstiftningsvägen. Utredningen redogör

för de svårigheter, som därvidlag gjorde sig gällande, och anför därvid:

Arbetet i ett hem måste bedrivas under andra villkor än exempelvis industriellt

arbete och låter sig därför näppeligen insnöras i samma regler, som

dem åttatimmarslagen föreskriver för industrien. Förhållandena skifta — och

måste i viss utsträckning skifta —- från hem till hem och från ort till ort. Även

kompliceras frågan därav, att det husliga arbetet icke är specialiserat utan

inrymmer en sådan mängd av olikartade arbetsuppgifter. Därför föreligga

inom det husliga arbetet icke heller förutsättningar för en intensifiering i

samma grad som på de flesta andra arbetsområden. Arbetsrytmen växlar från

hushåll till hushåll, beroende på en mängd faktorer, som icke låta sig på förhand

bestämmas och därför icke heller genom lagstiftning regleras. Det sagda

utesluter dock självfallet icke, att i fråga örn rationalisering av hemmen åtskilligt

kan göras bättre än vad det nu är. Med den moderna tidens utveckling

på det tekniska området — med arbetsbesparande maskiner av skilda slag,

med centraluppvärmning och elektricitet m. m. — och allteftersom denna utveckling

mera allmänt sträcker sina verkningar även till hemmen, kan säkerligen

mycket göras i syfte att på ett mera tillfredsställande sätt organisera det

husliga arbetet. Åtskilligt i denna riktning torde för övrigt redan vara gjort,

i vad angår stadshemmen, och arbete pågår för att främja en dylik utveckling

även för landsbygdens hem. Men även med en genomförd rationalisering av

hemarbetet lärer det likväl icke låta sig göra att reglera hembiträdenas arbetsförhållanden

exakt efter mönster av industriarbetarnas. Man behöver blott

tänka på en så enkel, men dock i detta hänseende betydelsefull faktor som

att hushållens övriga förvärvsarbetande medlemmar måste få mat innan de

gå till sitt arbete och efter det de hemkommit från detsamma. Hembiträdets

arbetsdag måste således börja tidigare och sluta senare än övriga hushållsmedlemmars.

Då dessa mestadels själva lära hava en arbetsdag, ej understigande

åtta timmar, ligger det sålunda i sakens natur, att hembiträdena få

börja sitt arbete tidigare och sluta det senare än vad vid en normal, kontinuerlig

åttatimmarsdag är fallet. Därest hembiträdenas arbetsdag likväl skulle

kunna hållas vid åtta timmar, skulle detta sålunda förutsätta, att hembiträdena

kompenserades med motsvarande raster under arbetets gång. Härvid måste

det dock beaktas, att med hänsyn till det husliga arbetets art och det sätt,

varpå arbetet i ett hem sedvanligen är organiserat, ett sådant arbetsuppehåll

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 50.

icke lärer kunna uttagas i form av en sammanhängande längre rast utan måste

splittras på ett par kortare raster, vardera omfattande kanske en timma. En

dylik ordning med kortare raster under arbetsdagen lärer dock näppeligen

vara tillfredsställande varken för husmödrarna eller hembiträdena; rasterna

skulle verka mycket splittrande på arbetet i hemmet samtidigt som de merendels

skulle bliva för korta för att hembiträdena skulle kunna utnyttja dem

på ett för dem själva tillfredsställande sätt. Med ett ord, man måste säga sig

att en reglering av arbetstiden med lagstadgade kortare uppehåll under densamma

till viss del skulle bliva en reglering på papperet, vars praktiska verkningar

i allt fall icke skulle svara mot den irritation och de svårigheter i skilda

hänseenden, som därav skulle följa.

Utredningen tillägger, att varje lagstiftning med syfte att reglera arbetsförhållandena

för en viss grujrp av arbetstagare nödvändigt medförde en motsvarande

inskränkning i vad arbetsgivarna dittills ansett som sin rätt. Liksom

vid all dylik lagstiftning finge arbetsgivaren söka sig behövlig kompensation

på annat sätt, i förevarande fall främst genom bättre organisation av arbetet

och ett rationellare utnyttjande av den egentliga arbetstiden.

Mot en reglering av arbetsförhållandena hade, enligt vad utredningen framhåller,

jämväl anförts, att arbetstillgången på detta område skulle minskas

därigenom att husmödrarna skulle söka att i större utsträckning reda sig

utan stadigvarande lejd arbetskraft, i följd varav än flera kvinnor skulle söka

sig till andra yrken. Utredningen säger sig icke dela dessa farhågor utan

fastmera vara av den uppfattningen, att de flesta husmödrar mera skulle uppskatta

en duglig hjälp i hemmet under ordnade arbets- och fritider än en måhända

mindervärdig sådan, som läte sig nöja med en praktiskt taget oinskränkt

arbetstid.

Det sätt, varpå arbetstidsförliållandena

böra regleras.

Arbetstidsförliållandena inom det husliga arbetet kunde regleras antingen

direkt genom att i en lag uttryckligen angåves hur lång den dagliga arbetstiden

finge vara eller indirekt, i vilket senare fall arbetstiden icke fastställdes

i vidare mån än att vissa minimifritider angåves, vilka arbetstagaren under''

alla förhållanden skulle äga tillgodonjuta.

Den närmast till hands liggande utvägen kunde enligt utredningen måhända

synas vara en direkt arbetstidsreglering, även örn därvid skulle behöva bestämmas

så lång arbetsdag som tio timmar. Denna utväg måste sägas vara

för hembiträdena gynnsammare än en lagstiftning, som lämnade arbetstiden

i och för sig oreglerad och inskränkte sig till att garantera vissa fritider. Flera

skäl talade emellertid emot ett beträdande av denna väg. Det skulle sålunda

utan tvivel för hembiträdenas stora massa te sig som en orättvisa, örn man

direkt i lag fastsloge, att deras arbetstid skulle betydligt överstiga vad som

i allmänhet gällde. Det torde därför kunna befaras, att en sådan lag skulle

från hembiträdenas sida mötas med större missnöje än en lag, som icke direkt

bestämde arbetstidens längd utan endast garanterade vissa minimifritider.

Såsom ett ytterligare skäl för indirekt arbetstidsreglering framhåller utred
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 50.

ningen, att frågan därigenom komrne att lösas enligt en linje, som icke stöde

i alltför skarp motsats till deras mening, vilka ansåge det husliga arbetets

område över huvud icke vara lämpat för en reglering lagstiftningsvägen. Nu

anförda synpunkt ägde enligt utredningens mening sitt berättigande lika

mycket av sakliga som av taktiska skäl. Då förevarande område vore för lagstiftningen

nytt, borde man gå fram med varsamhet och söka anknyta till och

utbygga redan befintliga sedvänjor och bruk. Vissa sådana sedvänjor funnes

i fråga örn hembiträdenas fritider men torde däremot saknas i vad anginge

arbetstidens längd. Därest det första försöket till rättslig reglering av arbetsförhållandena

på förevarande område befunnes slå väl ut, torde man i en

framtid böra upptaga till övervägande frågan örn vidtagande av ytterligare

åtgärder till likställande av hembiträdena med övriga arbetargrupper.

Beträffande frågan örn erforderliga förbättringar i hembiträdeskårens

arbetsvillkor skulle kunna uppnås på andra vägar än genom tillgripande av

särskilda lagstiftningsåtgärder, framhåller utredningen att — allteftersom

upplysningen stege och förståelsen för den anställdes berättigade krav växte

— tiden själv i sin mån arbetade till förmån för hembiträdena. Utredningen

fortsätter:

Med en dylik motivering skulle emellertid hart när varje arbetstidslagstiftning

kunna avböjas; och så långt torde väl ingen vilja gå. Och vad just det

ifrågavarande arbetsområdet beträffar lära särskilda skäl föreligga att icke

överlämna frågan till en lösning under hand och så småningom. I det husliga

arbetets natur ligger, att det på varje arbetsplats i regel utföres av allenast

en arbetare. Härav följer att arbetarsidan i allmänhet får svårare att hävda

sin ställning gentemot arbetsgivaren, än örn ett flertal arbetare samfällt framträtt

med sina önskemål. Vidare lärer krävas, för att förbättringar skola kunna

förväntas inom rimlig tid, att fasta organisationer, lämpade att sluta avtal,

finnas å både arbetsgivar- och arbetstagarsidan. Sådana organisationer finnas

emellertid icke för närvarande. Med hänsyn till hemarbetets säregna natur

och den hastiga omsättningen inom hembiträdesyrket lärer det för övrigt vara

tvivelaktigt, örn dylika organisationer av erforderlig fasthet och styrka överhuvud

kunna åstadkommas på det husliga arbetets område. Och även om en

organisationsform, öppnande möjlighet till förhandlingar och överenskommelser,

skulle komma till stånd, är det i varje fall tydligt att åvägabringandet

härav kommer att kräva en lång tid. Emellertid kan man utgå från, att örn av

något skäl försöken att lagstiftningsvägen reglera hembiträdenas anställningsförhållanden

skulle misslyckas, frågans lösning så småningom kommer att

framtvingas fackföreningsvägen.

Det må även i detta sammanhang erinras, att på flera av de yrkesområden,

där staten tidigare ingripit i reglerande syfte, fasta organisationer långt dessförinnan

funnits med allt vad detta inneburit av möjligheter till en reglering

på enskild väg. Det har emellertid likväl icke befunnits tillräckligt med det

inflytande, som organisationerna utövat, utan det har ansetts lämpligt med

samhällsingripanden för åvägabringande av erforderlig enhetlighet och stadga.

Då alltså staten funnit erforderligt att ingripa på yrkesområden, där organisationer

funnits, som kunnat företräda arbetstagarna och frambära deras

önskemål i fråga om reglering av arbetsförhållandena, synes desto större skäl

förefinnas för staten att vidtaga åtgärder beträffande ett område, där allt

hittills har varit lämnat åt sig självt, där förhållandena fått mera slumpvis

ordna sig och beträffande vilket en allmän mening synes råda därom, att det

icke är bra som det är.

opaginerad Kontrollera mot PDF

0 Andra lagutskottets utlåtande nr 50.

Behovet av legal reglering av andra arbetsförhållanden

än hembiträdenas

fritid.

Hembiträdesutredningen har på anförda skäl funnit, att en reglering icke

bör inskränkas att avse endast fritiden utan omfatta jämväl vissa andra frågor.

1 sådant hänseende yttrar utredningen:

Bland de spörsmål, som synas böra i detta sammanhang upptagas till

prövning, märkes främst frågan örn en fastare reglering av själva anställningsavtalet

och tiden för dess varaktighet. De osäkra och lösliga förhållanden,

som för närvarande äro rådande härutinnan, lära vara allmänt

kända. Lika väl som ett hembiträde stundom anser sig kunna sluta en anställning,

när helst hon så behagar, så förekommer bland vissa husmödrar

den uppfattningen, att de kunna avskeda ett hembiträde tämligen godtyckligt.

Emellertid ma bemärkas, att förutsättningen för en reglering av tiden för

avtalets giltighet torde vara, att den ömtåliga frågan om rätt för endera parten

att i vissa fall uppsäga avtalet samtidigt upptages till behandling. Vidare

synas hembiträdenas bostadsförhållanden, i de fall där hembiträdena äro

boende i arbetsgivarnas hem, böra göras till föremål för reglering. Det förekommer

utan tvivel, att hembiträden såsom bostad anvisas utrymmen, som

hygieniska och sociala synpunkter icke äro godtagbara såsom boningsrum.

Ytterligare torde, med hänsyn till den osäkerhet som för närvarande är

rådande beträffande denna fråga, jämväl spörsmålet örn hembiträdes rätt till

sjukvård genom arbetsgivarens försorg böra erhålla rättslig reglering. Även

beträffande tiden för utbetalande av hembiträdes kontantlön synes en lagbestämmelse

böra träffas, detta främst med hänsyn till den nonchalans som

härutinnan icke sällan kommer till synes från arbetsgivarens sida. Slutligen

torde, med hänsyn till de önskemål härom som från olika håll framförts, även

frågan örn en viss standardisering av arbetsbetyg för hembiträden böra upptagas

till prövning.

Anledningen till framläggandet av alternativa

förslag.

En lagstiftning för det husliga arbetets område av den innebörd, som i det

föregående antytts, syntes enligt utredningen kunna utformas enligt tre olika

linjer. Man kunde till en början tänka sig en lagstiftning, uppbyggd efter

mönster av arbetarskyddslagen eller allmänna arbetstidslagen, d. v. s. av

tvingande karaktär och kombinerad med övervakning genom något statligt

organ, närmast yrkesinspektionen. För det andra kunde man tänka sig en lagstiftning

av i stort sett samma karaktär som nyss nämnts men utan övervakning;

lagen skulle alltså i fråga örn fritider m. m. vara av tvingande natur,

men man överlämnade åt den anställde att själv genom skadeståndstalan beivra

de eventuella åsidosättanden av lagens föreskrifter, till vilka arbetsgivaren

kunde göra sig skyldig. En dylik lag skulle alltså till sin allmänna

utformning i viss mån erinra örn semesterlagen. Det tredje alternativet slutligen

skulle innebära, att lagstiftningen gjordes helt dispositiv och för sin

tillämpning förutsatte, att parterna vore ense därom; lagen skulle således äga

tillämpning endast å tjänsteavtal, som av parterna avsetts skola underställas

lagen och som till utmärkande därav ingåtts i viss föreskriven form.

Utredningen anser sig icke kunna förorda en tvingande lagstiftning, kom
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 50.

binerad med övervakning genom statligt organ. Redan med hänsyn till det stora

antalet arbetsplatser, varmed man inom det husliga arbetet hade att räkna,

torde en övervakning icke vara möjlig. Därtill komme att den allmänna meningen

kunde förväntas med synnerligen skärpa vända sig mot ett system,

som förutsatte en statlig övervakning av förhållanden, som rörde hemlivet

och hemmen.

De båda återstående alternativen, vilka av utredningen betecknas, förslaget

örn tvingande lagstiftning utan övervakning huvudförslaget eller alternativ I

och förslaget örn dispositiv lagstiftning det alternativa förslaget eller alternativ

II, syntes däremot båda vara av beskaffenhet att i och för sig kunna

godtagas. Vartdera alternativet hade sina fördelar och sina nackdelar.

Enighet har icke kunnat uppnås inom utredningen angående vilketdera

alternativet, som borde skänkas förord. Majoriteten har ansett övervägande

skäl tala för huvudförslaget, medan en ledamot bestämt förordat det alternativa

förslaget. Förstnämnda ledamöter ha emellertid -— för den händelse en

lagstiftning i enlighet med huvudförslaget skulle slutligen avböjas — ansett

sig böra i andra hand tillstyrka en enligt det alternativa förslaget utformad

lagstiftning. I enlighet härmed ha båda förslagen framlagts såsom utredningens

förslag, därvid dock en ledamot bland majoriteten förordat en annan

utformning av det alternativa förslaget. Den ledamot, som förordat endast

sistnämnda förslag, har ansett det av honom sålunda tillstyrkta förslaget böra

i vissa delar utformas på annat sätt än vad majoriteten föreslagit. -

En enligt huvudförslaget utformad lagstiftning, som icke begränsades till

enbart en reglering av hembiträdenas fritid utan komme att omfatta även

vissa andra frågor, borde enligt utredningens mening icke i alla avseenden

givas tvingande karaktär. Tvingande lagbestämmelser borde självfallet icke

träffas i andra fall än där ett direkt samhällsintresse krävde bestämmelsernas

uppfyllande. Ett dylikt intresse förelåge beträffande själva fritidsbestämmelserna.

I fråga åter örn vissa andra av de föreslagna bestämmelserna

syntes däremot ett sådant samhälleligt intresse icke föreligga, i allt fall icke

av den styrka att lagregler av tvingande karaktär syntes motiverade. I dessa

delar torde därför lagens bestämmelser böra tillämpas endast då parterna

icke genom överenskommelse annorledes ordnat sitt mellanhavande. Lagen

finge i sådana fall sin betydelse genom att den förebyggde uppkomsten av

tvister i sådana fall, där parterna ej själva i förväg reglerat en viss fråga.

De viktigaste bestämmelserna i huvudförslaget.

Tidpunkten då det ordinarie arbetet senast skall sluta har fastställts till

lil. 19. I lanthushåll må dock, när avtal därom träffats, den ordinarie arbetstiden

för månaderna april—september sluta senast kl. 20. Tidpunkten för

arbetets början på morgonen beröres ej i lagen.

Övertidsarbete efter den ordinarie arbetstidens slut tillätes utan begränsning

i den omfattning, varom parterna må överenskomma. Men hembiträdet

är allenast i den mån avtal därom träffats skyldigt utföra över
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 50.

tidsarbete. Övertidsersättning skall, enligt tvingande bestämmelse, utgå för

egentligt övertidsarbete. Däremot är övertidsersättning ej stadgad för arbete,

som blott innefattar tillsyn av barn eller annan därmed jämförlig vakttjänst

eller för arbete, som är föranlett av sjukdom inom arbetsgivarens familj. Örn

övertidsersättningens storlek innehåller lagen icke någon bestämmelse. Övertidsersättningen

må, när parterna äro därom ense, utbytas mot en mot övertiden

svarande ledighet å ordinarie arbetstid.

En vardag i veckan efter kl. 14 samt var tredje sön- eller helgdag äger

hembiträdet dessutom åtnjuta fritid. Ledigheten var tredje sön- eller helgdag

kan efter överenskommelse utbytas mot ledighet varannan sön- eller helgdag

efter kl. 13.

I händelse avtal ej träffats örn uppsägningstid skall denna utgöra fjorton

dagar i fråga örn avtal, ingångna på obestämd tid. För bestämd tid ingångna

avtal, som ej uppsagts senast fjorton dagar före avtalstidens slut, skola anses

förlängda på en månad för varje gång. I vissa fall — såsom då endera parten

i väsentlig mån åsidosatt sina skyldigheter mot andra parten — må avtalet

uppsägas till omedelbart upphörande. Dessutom kan arbetsgivare, med iakttagande

av fjorton dagars uppsägningstid, uppsäga ett på bestämd tid anställt

hembiträde, som blir av sjukdom förhindrat fullgöra sina sysslor under viss

längre tid.

Ingår i hembiträdes löneförmåner bostad hos arbetsgivaren, äger hembiträdet,

, enligt tvingande bestämmelse, rätt till bostadsutrymme av beskaffenhet,

som i hälsovårdsstadgan föreskrives för boningsrum.

Vid sjukdom äger hembiträde, som är i arbetsgivarens hus och kost, hos

arbetsgivaren erhålla bostad och kost jämte nödig personlig tillsyn så länge

avtalet består.

Åsidosättande från arbetgivares eller hembiträdes sida av förpliktelser

enligt avtalet eller lagen medför skadeståndsskyldighet.

Vissa särbestämmelser gälla för minderåriga hembiträden, d. v. s. hembiträden

som ej fyllt 16 år. Av dessa bestämmelser må nämnas, att minderårigt

hembiträde ej må användas till övertidsarbete utöver sju timmar i

veckan. Arbetsgivare, som använder hembiträde till arbete i strid mot de

beträffande minderårigt hembiträde meddelade särbestämmelserna, är förfallen

till dagsböter.

De viktigaste bestämmelserna i det alternativa

förslaget.

Det alternativa förslaget upptager två från varandra fristående grupper av

bestämmelser, gällande den ena för minderåriga hembiträden och den andra

för vuxna hembiträden, anställda enligt normalkontrakt.

I den mån det alternativa förslaget hänför sig till minderåriga hembiträden

är det utformat analogt med huvudförslaget.

I ett normalkontrakt för vuxna hembiträden skola intagas bestämmelser

örn anställningens art och tiden för anställningen, hembiträdets kontantlön

och övriga förmåner, tiden för lönens utbetalande, hembiträdets rätt till lön

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 50.

och vård vid sjukdom ävensom vem kostnaden för sjukvård åt hembiträdet

skall åvila, den ordinarie arbetstidens slut samt huruvida och på vilka villkor

hembiträdet skall vara skyldigt utföra övertidsarbete, hembiträdets fritider,

arbetsgivarens rätt att vid hembiträdets sjukdom uppsäga avtalet samt, där

överenskommelse träffats örn den ordinarie arbetstidens längd eller örn den

tid på dagen, då arbetet skall börja, vad härutinnan blivit överenskommet.

I fråga örn anställningstiden upptager förslaget en bestämmelse, att anställningen

skall avse bestämd tid. Tills* vidare gällande avtal skola alltså ej fa

förekomma, i den mån de falla under lagens tillämpning.

Vad som i det särskilda fallet skall gälla vid avtal enligt normalkontrakt

blir, som förut nämnts, beroende på parternas fria överenskommelse. Dock

angivas i lagen vissa minimiförmåner för hembiträdet, vilka under alla förhållanden

skola utgå; bättre förmåner få väl avtalas men ej sämre. Överenskomma

parterna det oaktat, med användande av formulär för normalkontrakt,

i något hänseende örn sämre villkor för hembiträdet än vad i lagen

angives såsom minimibestämmelser, skola beträffande sådana punkter lagens

minimibestämmelser likväl gälla. De i förslaget upptagna minimibestämmelserna

sammanfalla praktiskt taget med de stadganden, som i huvudförslaget

upptagits för vuxna hembiträden.

Befolkningsutredningens förslag.

Utredningen har på anförda skäl kommit till den uppfattningen, att en laglig

reglering av hembiträdenas arbetsförhållanden av samma typ, som förekomme

inom flertalet andra yrken, vore synnerligen önskvärd.

Efter att ha framhållit såsom nödvändigt att jämsides med genomförandet

av nu ifrågavarande förslag söka andra utvägar för att undvika sociala missförhållanden

på grund av brist på hemhjälp meddelar utredningen, att det är

dess avsikt att till särskild behandling upptaga vissa av de därmed sammanhängande

frågorna samt därvid göra en analys av hembiträdesfrågans allmänna

läge och sociala innebörd.

Utredningen säger sig i lagstiftningsfrågan ha kommit till den ståndpunkten,

att örn en lagstiftning på detta område skulle genomföras den borde vara

av tvingande karaktär. En dispositiv lagstiftning löpte, såsom hembiträdesutredningen

påpekat, risken att endast bliva en lag på papperet. Utredningen

förordade, att hembiträdesutredningens huvudförslag lades till grund för lagstiftning

i ämnet men föresloge på vissa punkter modifikationer i nämnda

förslag. Ifrågavarande lagstiftning borde enligt befolkningsutredningens uppfattning

genomföras så snabbt som möjligt. Yidtoges inga åtgärder för att

underlätta rekryteringen på hembiträdesbanan, torde läget på hemarbetsmarknaden

bliva allt svårare, i den mån bristen på arbetskraft ökade. Ur utredningens

synpunkter hade det varit lämpligt, om alla med hemarbetet sammanhängande

problem hade kunnat tagas upp till prövning i ett sammanhang.

Särskilt frågan om utbildningen av den husliga arbetskraften borde ha prövats

samtidigt som lagförslaget. Då utredningen emellertid icke såge sig i stånd

att framkomma med förslag rörande den husliga utbildningen i så god tid,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 50.

att dessa kunde bliva föremål för behandling vid 1944 års riksdag, hade utredningen

ansett sig nödsakad att utbryta lagstiftningsfrågan ur sitt sammanhang.

Någon större olägenhet därav torde icke uppstå, då det skydd, som erbjödes,

måste skänkas även den okvalificerade arbetskraft, som i fortsättningen liksom

hittills kan beräknas söka sig till hembiträdesyrket.

Befolkningsutredningens förslag skiljer sig från hembiträdesutredningens,

i den mån detta återgivits här ovan, i följande delar.

Beträffande kompensationen för övertidsarbete skall denna enligt befolkningsutredningens

förslag i första hand utgå i form av en mot övertiden svarande

ledighet å ordinarie arbetstid och först i andra hand i form av kontant

ersättning. Vidare har bestämmelsen att kompensation ej utgår för arbete,

som blott innefattar tillsyn av barn eller annan därmed jämförlig vakttjänst,

utgått.

Enligt hembiträdesutredningens förslag skulle för bestämd tid ingångna

avtal, som ej uppsagts senast fjorton dagar före avtalstidens slut, anses förlängda

på en månad för varje gång. Enligt befolkningsutredningens förslag

skall i sådant fall avtalet anses förlängt att gälla tills vidare.

Med minderårigt hembiträde förstås enligt befolkningsutredningens förslag

hembiträde, som ej fyllt 18 år. I hembiträdesutredningens förslag var åldersgränsen

satt till 16 år.

Den i hembiträdesutredningens förslag förekommande straffbestämmelsen

för arbetsgivare, som använder minderårigt hembiträde till arbete i strid mot

bestämmelserna i lagen, har icke upptagits i befolkningsutredningens förslag.

Departementschefen.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har såsom allmän

motivering till det genom propositionen framlagda förslaget anfört följande:

»Vårt lands arbetstidslagstiftning har successivt utbyggts att omfatta allt

flera grupper av lönearbetare. Bland de yrkeskategorier, vilkas arbetstid

fortfarande icke är på något sätt lagligt reglerad, befinner sig hembiträdeskåren.

Ett av skälen härtill torde vara den länge rådande uppfattningen att

husligt arbete icke vore något yrke och att det för dess utövare icke krävdes

vare sig särskild utbildning eller ordnade arbetsförhållanden. Numera torde

blicken alltmer ha öppnats för att det husliga arbetet, örn det skall kunna utföras

på ett tillfredsställande sätt, kräver skicklighet och kunnighet i många

olika hänseenden och att det till sin natur är både krävande och ansträngande.

Mot införande av reglerade arbetsförhållanden inom det husliga arbetet

har rests den invändningen att arbetet inom hemmen vore till sin natur så

skiftande och oregelbundet att det icke kunde förläggas till vissa bestämda

tider. Ett visst fog har denna invändning så till vida att en legal reglering av

hembiträdenas arbetstid av hänsyn just till anförda synpunkt icke kan givas

samma utformning som den för andra yrken i allmänhet gällande. Däremot

kan invändningen icke tagas till intäkt för ett avvisande av varje slag av

arbetstidsreglering.

De oordnade arbetsförhållandena på förevarande område lia icke varit utan

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Andra lagutskottets utlåtande nr 50.

praktiska verkningar å rekryteringen till yrket. Den nu rådande utpräglade

bristen på kvalificerad arbetskraft till det husliga arbetet är icke till övervägande

del en krisföreteelse. Denna brist förefanns redan långt före kriget,

ehuru den blivit alltmera akut under de sista åren, då brist på arbetskraft

präglat även den allmänna arbetsmarknaden. Såväl vid de undersökningar

rörande arbetsförhållandena på detta område, vilka företagits på föranstaltande

av hembiträdesutredningen, som i remissyttrandena i förevarande

ärende har uttalats, att den bundenhet, som avsaknaden av reglerad fritid

medförde, varit den främsta orsaken till att hembiträdesyrket icke kunnat

hävda sig i konkurrensen med andra yrken. Denna uppfattning bestyrkes

ock därav att hembiträdesyrket i och för sig inrymmer obestridliga fördelar,

bland annat den att däri vunna erfarenheter kunna direkt nyttiggöras i händelse

av framtida familjebildning. Ej heller torde löneläget inom yrket numera

kunna anses ogynnsamt för arbetstagaren. Yrket borde därför äga förutsättningar

att verka lockande på den kvinnliga arbetskraften.

Mot genomförande nu av arbetstidsreglering på detta område har även

invänts, att de, som vilja ägna sig åt yrket, numera torde utan stöd av särskilda

lagbestämmelser kunna betinga sig väl så goda förmåner som i andra

redan reglerade yrken med ungefärligen motsvarande kompetenskrav. Denna

invändning kan emellertid icke tillerkännas någon avgörande betydelse. Man

bör nämligen icke bortse från att, i den mån hembiträdeskåren utan stöd

av lagstiftning vunnit förbättring i arbetsförhållandena, detta skett under en

tid då en allt annat än önskvärd brist på arbetskraft inom yrket varit rådande.

Förbättringarna torde också främst ha vunnits av den mera kvalificerade

delen av hembiträdeskåren. Någon garanti finnes icke för fortvaron av dessa

förbättringar för den händelse ett jämviktsläge mellan tillgång och efterfrågan

på arbetskraft inom yrket skulle — exempelvis under en arbetslöshetsperiod

— uppnås. Därtill kommer att resultatet av de av hembiträdesutredningen

åberopade statistiska undersökningarna icke ge belägg för uppfattningen

att arbetstidsförhållandena inom yrket genomgående äro tillfredsställande;

reservation får därvid dock göras för de förändringar till det

bättre, som kunna ha inträffat sedan materialet till dessa undersökningar

insamlades.

Såväl hembiträdesutredningen som befolkningsutredningen ha framhållit,

att även andra åtgärder äro erforderliga för vinnande av en såväl kvalitativt

som kvantitativt mera tillfredsställande rekrytering inom hembiträdesyrket.

Främst har härvid pekats på utbildningsfrågan. Befolkningsutredningen, som

meddelat, att den har för avsikt att framlägga förslag härom, vilket emellertid

icke kan ske i sådan tid att förslaget kan underställas innevarande års riksdag,

finner med hänsyn till det starkt framträdande behovet av en snabb

lösning av frågan om arbetstidsreglering lagstiftning härom böra genomföras

utan avvaktan på den fortsatta utredningen av utbildningsfrågan.

Att nämnda lagstiftningsfråga nu är mogen för sin lösning bestyrkes jämväl

av den positiva inställning till frågan som allmänt intagits i remissyttrandena.

Jag vill erinra om att såväl husmödrarnas och hembiträdenas

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 50.

centrala organistioner som de fyra största politiska partiernas kvinnoorganisationer

yttrat sig över befolkningsutredningens förslag.

Under åberopande av det anförda vill jag förorda, att förslag i nu förevarande

ämne förelägges riksdagen. På de skäl, som anförts av hembiträdesutredningen

och befolkningsutredningen bör man begränsa sig till att reglera

hembiträdenas fritid.

En lag i ämnet kan utformas såsom i princip antingen tvingande eller

dispositiv. Till det förra alternativet lia majoriteten av hembiträdesutredningen

ävensom befolkningsutredningen anslutit sig. Det senare alternativet

har förordats av en ledamot av hembiträdesutredningen. Då utförlig redogörelse

lämnats för de skäl, som kunna anses tala för och emot respektive förslag,

torde jag kunna inskränka mig till att meddela, att jag helt ansluter mig

till den ståndpunkt, som intagits av hembiträdesutredningens majoritet och

av befolkningsutredningen.

I hembiträdesutredningens och befolkningsutredningens förslag ingå jämväl

vissa andra bestämmelser rörande hembiträdenas arbetsförhållanden än

frågan örn deras fritid. Sålunda regleras frågorna om anställnings- och uppsägningstid,

hembiträdes rätt till bostad och till sjukvård genom arbetsgivarens

försorg, tiden för lönens utbetalande, avtalets upphörande i vissa fall och

skadestånd. Med hänsyn till att någon allmän arbetsavtalslagstiftning ännu

icke kommit till stånd ha betänkligheter yppats mot att nu införa för ett begränsat

område gällande avtalsregler. För ett friktionsfritt förhållande

mellan arbetsgivare och hembiträde är det emellertid av stor vikt, att under avtalstiden

uppkommande frågor rörande respektive parts rättigheter och skyldigheter

äro på förhand i princip reglerade. Det är ett obestridligt faktum,

att någon sådan reglering i allmänhet icke förekommer i förhållandet mellan

arbetsgivare och hembiträde. Ett starkt praktiskt behov av en dylik reglering

finnes sålunda. Yad som främst kunde anses tala mot densamma skulle vara

den omständigheten att de nu föreslagna bestämmelserna kunna, därest de

lagfästas, komma att analogivis åberopas för tillämpning inom arbetsområden,

för vilka de icke kunna anses väl avpassade. Det bör därför framhållas,

att förhållandena inom hembiträdesyrket äro så speciella, att största försiktighet

måste iakttagas vid en dylik analogisering. Iakttages detta, synas några

betänkligheter icke behöva hysas mot att i den omfattning nyss nämnts reglera

avtalsförhållandet mellan arbetsgivare och hembiträde.»

Lagrådet.

Lagrådet har såsom allmänt omdöme om förslaget yttrat:

»Såsom departementschefen anfört har vårt lands arbetstidslagstiftning

efter hand utbyggts att omfatta allt flera grupper av lönearbetare. Det framstår

därför i och för sig som naturligt att en laglig reglering kommer till stånd

även i avseende å arbetsförhållandena inom det husliga arbetet.

Under förarbetena till lagstiftningen har framhållits, att en dylik reglering

vore särskilt önskvärd med hänsyn till de rådande svårigheterna att ernå en

tillfredsställande rekrytering inom hembiträdesyrket. Då bristen på arbetskraft

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Andra lagutskottets utlåtande nr 50.

för tillgodoseende av hemmens behov sedan länge varit mycket framträdande,

vore det tydligen av största värde örn den föreslagna lagstiftningen kunde

bidraga till att skapa mera tillfredsställande förhållanden på detta område.

Att så skulle bliva fallet har dock dragits i tvivelsmål. Farhågor ha till och

med uttalats att resultatet skall bliva det motsatta, eller med andra ord att

svårigheterna för husmödrarna — enkannerligen i familjer med barn — skola

komma att ökas.

Uppenbarligen är det icke möjligt att i förväg med säkerhet bedöma vilken

betydelse lagstiftningen kan komma att få i förevarande hänseende. Övervägande

skäl synas dock tala för att en reglering av hithörande spörsmål

skall verka i gynnsam riktning. I varje fall synes önskvärt att på sätt föreslagits

genom en provisorisk lagstiftning söka föra frågan framåt.

Beträffande förslagets detaljbestämmelser kunna naturligen delade meningar

göra sig gällande. Bestämmelserna synas dock ha avvägts med tillbörlig

varsamhet; i det stora hela innefatta de ett fastställande av vad på

många håll redan tillämpas.»

Utskottets yttrande.

Det genom propositionen framlagda förslaget innebär i första hand en

reglering av hembiträdenas arbetstid. Denna bestämmes icke såsom i andra

arbetstidslagar direkt genom angivande av maximiarbetstiden under viss tidsperiod

utan indirekt genom regler örn viss minsta fritid. Å den fritid som är

tillförsäkrad hembiträdet kan dock övertidsarbete vid behov förekomma, å

kvällsledigheten efter den ordinarie arbetstidens slut utan begränsning men

å fridagar endast under vissa angivna omständigheter. Övertidsarbete förutsätter

i regel överenskommelse mellan arbetsgivaren och hembiträdet. Endast

vid sjukdomsfall är hembiträdet skyldigt att utföra arbete a övertid. Hembiträdet

är berättigat till särskild gottgörelse för allt övertidsarbete.

Den föreslagna lagen reglerar även en del avtalsförhållanden, som ej röra

hembiträdenas fritid. Sålunda givas bestämmelser bland annat angående uppsägningstid,

hembiträdenas bostadsförhållanden i fall då de bo hos arbetsgivarna,

deras rätt till vård vid sjukdom, tid för utbetalande av lön, avtalets

upphörande i förtid samt betyg.

För minderåriga hembiträden, d. v. s. sådana som ej fyllt 18 år, föreslås

vissa särbestämmelser. Bland annat skall gälla, att sadant hembiträde icke

får användas till arbete å övertid mera än sju timmar i veckan.

Den föreslagna regleringen är i princip av tvingande natur. Vissa bestämmelser

äro emellertid avsedda att tillämpas endast då parterna icke genom

överenskommelse annorledes ordnat sitt mellanhavande.

Åsidosättande från arbetsgivares eller hembiträdes sida av förpliktelser

enligt avtalet eller lagen skall enligt förslaget medföra skadeståndsskyldighet.

Utskottet delar departementschefens åsikt om behovet av en lagstadgad

reglering på ifrågavarande område. Detta framträder vad beträffar arbetstidsförhållandena

särskilt mot bakgrunden av att de flesta andra grupper av löne
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 50.

arbetare redan fått sin arbetstid legalt reglerad. Den mot den ifrågasatta

lagstiftningen gjorda invändningen, att de som vilja ägna sig åt hembiträdesyrket

numera torde kunna utan stöd av lagbestämmelser betinga sig väl så

goda förmåner som i andra redan reglerade yrken med ungefärligen motsvarande

kompetenskrav, kan såsom departementschefen uttalat icke tillerkännas

någon avgörande betydelse. Ett av syftena med lagstiftningen och

ett väsentligt sådant är ju att skapa förutsättningar för en tillfredsställande

rekrytering och därigenom avhjälpa den framträdande bristen på arbetskraft

inom hembiträdesyrket. I den mån hembiträdeskåren vunnit förbättringar i

sina arbetsförhållanden, torde detta väsentligen ha berott just på den

bristande tillgången i förhållande till efterfrågan på arbetskraft. När man

nu åsyftar att öka tillgången, synes avseende icke kunna fästas vid en invändning,

som förutsätter att bristen på arbetskraft blir bestående. Såsom

lagrådet anfört innefattar den ifrågasatta lagstiftningen i det stora hela ett

fastställande av vad på många håll redan tillämpas. Genom den lagliga

regleringen komma således redan vunna förbättringar för hembiträdeskåren

att bevaras och utsträckas att bliva tillämpliga även beträffande dem som

icke på avtalsvägen kunnat uppnå motsvarande villkor.

Beträffande utformningen av fritidsregleringen synes tillbörlig hänsyn ha

tagits till det husliga arbetets speciella karaktär. Vad angår detaljerna har

utskottet icke funnit anledning till erinran annat än mot den i 9 § föreslagna

möjligheten till utsträckning av ordinarie arbetstiden i fråga om arbete i

jordbrukshushåll samt mot den i 13 § föreslagna formen för övertidsgottgörelse.

Utskottet återkommer till dessa frågor i det följande.

Av skäl som anförts av sakkunnigutredningarna och departementschefen

anser utskottet det välbetänkt att även vissa andra spörsmål än det örn hembiträdenas

fritid regleras i förevarande sammanhang. Mot vad härutinnan

föreslagits har utskottet ingen erinran.

Utskottet övergår härefter till detaljbestämmelserna i förslaget. I den

mån dessa ej beröras här nedan, ha de icke föranlett något yttrande från

utskottets sida.

6 §•

Förslaget inrymmer i denna paragraf bestämmelser örn hembiträdes bostadsförhållanden

i fall då i hembiträdets löneförmåner ingår bostad hos arbetsgivaren.

I anslutning härtill stadgas, att hembiträdet skall äga att i sitt

bostadsutrymme under fritid mottaga tillfälliga besök, i den mån märklig

olägenhet därigenom ej kan anses uppkomma för arbetsgivaren eller dennes

familj. Detta stadgande är avsett att bliva tillämpligt såväl då hembiträdet

fått sig tillförsäkrat eget rum som då hon anvisats annat bostadsutrymme.

Stadgandet är dispositivt; det skall således icke gälla, om parterna träffat

därifrån avvikande överenskommelse.

Hembiträdesutredningens förslag innehöll ej någon uttrycklig bestämmelse

örn besöksrätten. I fråga örn dispositionsrätten till eget rum föreslog utredningen

ett stadgande av innehåll, att hembiträdet skulle äga bruka detta utan

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 50.

17

intrång av arbetsgivaren eller dennes familj. Utredningen framhöll, att hembiträde,

som anvisats eget rum, måste anses ha rätt att under fritid mottaga

besök på sitt rum utan särskilt tillstånd av arbetsgivaren. Därmed vore självfallet

icke sagt, att hembiträdet hade rätt att inlogera en främmande människa

i det åt henne anvisade rummet vare sig för längre tid eller över en natt.

Endast arbetsgivaren, d. v. s. lägenhetsinnehavaren, kunde enligt utredningens

mening vara berättigad att i lägenheten eller något av dess rum inrymma

främmande personer.

Befolkningsutredningen föreslog, att hembiträde skulle äga bruka eget

rum endast »för egen räkning». Innebörden häri är oklar.

I förhållande till hembiträdesutredningens förslag innebär Kungl. Maj:ts

en viss utvidgning, nämligen i fråga örn besöksrätten, då hembiträdet icke

anvisats eget rum.

Departementschefen har ansett det icke kunna ifrågakomma att bestämma

ett visst klockslag, efter vilket hembiträdet icke mot arbetsgivarens önskemål

skulle få hysa gäster i sitt rum. Å andra sidan borde tydligen främmande

personer icke få bruka hembiträdets rum annat än såsom tillfälliga besökande.

Med hänsyn till att hembiträdet hade sin bostad inom arbetsgivarens lägenhet,

borde denne kunna såsom ett naturligt krav uppställa, att ordning och skick

iakttoges av den besökande. Olägenhet av besök hos hembiträdet kunde

även vållas arbetsgivaren exempelvis i sådana fall då hembiträde, som icke

fått sig eget rum tillförsäkrat, under fridagar mottoge besök, varigenom

arbetsgivaren hindrades utföra de sysslor denne hade att i hembiträdets ställe

utföra. Det syntes departementschefen lämpligt att i lagen giva uttryck för

dessa synpunkter.

I motionen 11:496 har gjorts gällande, att det med besöksrätten förbundna

villkoret, som ligger i uttrycket »i den mån märklig olägenhet därigenom ej

kan anses uppkomma för arbetsgivaren eller dennes familj», torde vara

ägnat att skapa tvister mellan parterna, eftersom begreppet »märklig olägenhet»

torde vara svårt att närmare definiera. Motionärerna lia därför yrkat,

att förstnämnda citerade uttryck måtte utgå. Enligt deras uppfattning torde

med departementschefens uttalande örn den olägenhet för arbetsgivaren som

kunde uppstå vid besök hos hembiträde, som icke tillförsäkrats eget rum,

knappast lia åsyftats annat fall än då hembiträdet fått sig anvisat köket

såsom bostad. Da detta numera säkerligen endast torde förekomma rent

undantagsvis, kunde det knappast anses motivera en särskild bestämmelse i

lagen. Att arbetsgivaren borde kunna uppställa det kravet att den besökande

iakttoge ordning och skick syntes vara en självklar sak, som icke behövde

angivas i lagen.

Vad beträffar motionärernas uttalande om hembiträdenas bostadsförhållanden,

då de ej anvisats eget rum, torde böra anmärkas, att hembiträdesutredningcn

i sitt ar 1939 avgivna betänkande med stöd av företagna undersökningar

kostaterade, att det i en ej obetydlig utsträckning förekomme, att.

hembiträdena anvisades sovplats i kök eller alkover, mellangångar eller

dylika utrymmen. Dessa nämndes dock såsom exempel på mindre önskvärda

Bihang lill riksdagens protokoll 1944. 9 sami. 2 avd. Nr 50.

1227 44 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 50.

bostadsutrymmen. Med hänsyn till den omfattning, i vilken köket faktiskt

användes såsom sovplats för hembiträde, ansåg sig hembiträdesutredningen

emellertid icke kunna föreslå ett principiellt förbud häremot. — Exempel

torde kunna anföras på bostadsutrymmen även av annan karaktär än de nyss

nämnda. Sålunda torde det ej vara alltför sällsynt, att hembiträde anvisas

sovplats i barnkammare.

Den i lagtexten föreslagna inskränkningen av besöksrätten torde sålunda i

det avseende varom nu är fråga ha större betydelse än motionärerna antagit.

Hembiträdet bör ej ha rätt att mottaga besök i rum, som ej är hennes eget,

örn besöket skulle vara hinderlig! för de sysslor någon familjemedlem har att

uträtta. Även om det, såsom motionärerna anfört, kan anses självklart, att

ordning och skick skall iakttagas vid besök hos hembiträdet, synes alltså

visst utrymme finnas för den inskränkande bestämmelsen. Yad denna avser

att uttrycka torde böra gälla, även örn den utginge ur lagtexten. Örn den borttoges,

skulle emellertid den återstående oinskränkta bestämmelsen örn rätt

för hembiträdet att mottaga tillfälliga besök i sin tur kunna föranleda till

tvister mellan parterna. Utskottet har övervägt möjligheten att helt slopa

bestämmelsen örn besöksrätt i paragrafens första stycke och omformulera

andra stycket, så att därav framginge, att hembiträde skulle äga mottaga besök

på eget rum. Detta skulle emellertid innebära en enligt utskottets mening

opåkallad inskränkning i de rättigheter som tillerkänts hembiträdena i Kungl.

Maj:ts förslag. På grund av det anförda finner utskottet ej skäl att tillstyrka

bifall till motionen II: 496 i denna del.

Bestämmelsen örn rätt för hembiträde att mottaga besök utan särskilt

tillstånd av arbetsgivaren innehåller, såsom redan berörts, ytterligare en begränsning;

den avser endast tillfälliga besök. I motionerna 1:313 och II: 497

har i enlighet med ett av socialstyrelsen framfört förslag hemställts, att i

fråga örn besöksrätten måtte göras ett tillägg till paragrafen av följande

innehåll: Dock äger hembiträdet icke hysa gäster i rummet efter kl. 23,

därest arbetsgivaren motsätter sig detta.

Utskottet anser i likhet med departementschefen, att det icke bör ifrågakomma

att bestämma ett visst klockslag, efter vilket hembiträdet icke skulle

få hysa gäster i sitt rum. Därmed är ej sagt, att hembiträdet skulle vara

berättigat att utan arbetsgivarens samtycke ens tillfälligtvis låta en främmande

person vistas i sitt rum över natten. De särskilda förpliktelser som

följa av att hembiträdet har sin bostad i arbetsgivarens hem böra enligt utskottets

mening utesluta en sådan rätt. I enlighet härmed synes förevarande

bestämmelse böra givas den tolkningen, att hembiträdet skall ha rätt att under

egen fritid utan särskilt tillstånd låta besökande vistas i sitt rum intill den

tidpunkt på kvällen som med hänsyn till orts- och grannförhållanden samt

husbondefamiljens levnadssätt kan anses tillbörlig.

7 §•

I förevarande lagrum upptagas regler örn hembiträdes rätt till vård vid

sjukdom. I sådant avseende föreslås, att hembiträde, som är i arbetsgivarens

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Andra lagutskottets utlåtande nr 50.

hus och kost, vid sjukdom skall äga av arbetsgivaren erhålla bostad och kost

jämte nödig personlig tillsyn, så länge avtalet består. Undantag härifrån

göres dock för det fall att behov av vård å sjukvårdsinrättning prövats föreligga

och intagning å sådan inrättning jämväl ägt rum. Denna rätt till sjukvård

är ovillkorlig; förbehåll som strider mot bestämmelsen skall vara utan

verkan.

För egentliga sjukvårdskostnader skall hembiträdet enligt förslaget självt

svara. Örn arbetsgivaren bestritt sådan kostnad, skall han äga rätt att söka

den åter av hembiträdet.

Rätten till lön under sjukdom regleras icke i förslaget.

Den hembiträdet enligt denna paragraf tillerkända rätten till sjukvård

skall, såsom nämnts, vara »så länge avtalet består». Denna tidsbestämning

hänför sig, såvitt angår ett på obestämd tid slutet avtal, till bestämmelsen

örn uppsägningstid i 5 §. Eftersom denna är 14 dagar, är arbetsgivaren pliktig

att draga försorg örn hembiträdet under minst denna tid. För de mera sällsynta

fall, då hembiträde anställts på bestämd tid (d. v. s. överenskommelse

vid avtalets ingående träffats örn viss slutdag för anställningen), skall enligt

14 § i förslaget arbetsgivaren, sedan hembiträdets sjukdom varat minst 14

dagar, äga uppsäga avtalet till upphörande efter ytterligare 14 dagar. Hembiträde,

som är anställt på bestämd tid, är alltså tillförsäkrat sjukvård av

arbetsgivaren under minst 28 dagar.

I motionerna 1:313 och 11:497 har med särskild syftning på arbetsgivarens

förpliktelser vid tidsbestämt arbetsavtal anmärkts, att ehuru arbetsgivaren

vid hembiträdets sjukdom i möjligaste mån borde giva henne erforderlig vård,

bestämmelserna i förevarande paragraf dock ofta kunde komma att medföra

en orimlig börda för arbetsgivaren såväl i ekonomiskt och organisatoriskt

som i personligt hänseende. En uppmjukning av dessa bestämmelser vore

därför synnerligen önskvärd. Bland annat kunde ifrågasättas att ej giva dem

tvingande karaktär.

I motionen II: 504 har yrkats, att andra stycket i förevarande paragraf

måtte erhålla följande ändrade lydelse:

Hembiträde, som varit anställt hos samma arbetsgivare i minst tre månader,

skall, utöver vad ovan sagts, erhålla halv lön i 30 dagar, fri läkare och medicin

samt fri sjukhusvård på allmän sal i 30 dagar. Överstiger anställningstiden

ett år, skola sagda förmåner utgå under 60 dagar.

Rätten för hembiträde att vid sjukdom under en övergångsperiod få åtnjuta

kost och logi samt personlig tillsyn av arbetsgivaren synes utskottet

vara av den vikt att någon uppmjukning av de föreslagna bestämmelserna

icke bör komma i fråga. Att, såsom ifrågasatts i motionerna 1:313 och

TI: 497, göra bestämmelserna dispositiva, kan utskottet icke finna lämpligt,

då hembiträdets förmåner därigenom skulle bliva beroende av arbetsgivarens

goda vilja.

Frågan örn arbetstagares rätt till lön vid sjukdom har, såsom departementschefen

anmärkt, ännu icke varit föremål för någon allmän reglering, och

opaginerad Kontrollera mot PDF

w Andra lagutskottets utlåtande nr 50.

något trängande skäl att nu i ett speciellt fall lösa frågan synes icke kunna

anföras. Enligt vad hembiträdesutredningen upplyst torde några mera framträdande

missförhållanden här icke föreligga, då för hembiträdenas vidkommande

frågan i praxis erhållit en relativt tillfredsställande lösning. Det

torde enligt utredningen förhålla sig så, att vid kortare sjukdomar avdrag på

lönen regelmässigt icke brukade ske, medan man däremot vid längre sjukdomar

i allmänhet ansåge lön icke böra utgå; det torde nämligen mer och mer

anses, att hembiträdet självt hade att genom sjukförsäkring gardera sig mot

ekonomiska förluster i händelse av långvarigare sjukdomar. Dock borde

måhända anmärkas, att det sist anförda icke syntes äga tillämpning beträffande

trotjänarinnor eller överhuvud för hembiträden med mycket långvarig

anställning hos en och samme arbetsgivare.

Såsom skäl för att arbetsgivaren icke ålagts att svara för egentliga sjukvårdskostnader

har hembiträdesutredningen anfört, att utvecklingen under

senare tid gått i riktning mot en avskrivning av den enskilde arbetsgivarens

vårdnadsplikt vid sjukdom och en överflyttning härav å det allmänna. Denna

utveckling stöde tvivelsutan väl överens med modern uppfattning. Utredningen

funne det därför uteslutet, att man nu skulle gå tillbaka till legostadgans

ordning och sålunda föreskriva en legal skyldighet för arbetsgivaren

att bekosta hembiträdets sjukvård. Utskottet ansluter sig till denna ståndpunkt.

På grund av vad sålunda anförts kan utskottet icke tillstyrka bifall till

motionen II: 504.

9 §-

9 § innehåller stadgandena örn den ordinarie arbetstiden. Denna skall enligt

tvingande bestämmelse sluta senast klockan 19. Dock må i fråga örn arbete i

jordbrukshushåll sådan överenskommelse träffas, genom vilken den ordinarie

arbetstiden för månaderna april—september utsträckes intill klockan 20. Från

tillämpligheten av dessa regler har i förslaget gjorts undantag beträffande

hembiträde, som uteslutande eller huvudsakligen har till uppgift att sköta

barn. För sådant hembiträde regleras alltså icke kvällsledigheten under

arbetsdagar. Däremot skall hon enligt 10 § komma i åtnjutande av samma

rätt till fridagar som andra hembiträden.

I motionerna ha erinringar gjorts mot samtliga bestämmelser i detta lagrum.

I motionen 11:504 har till en början såsom en väsentlig brist anmärkts,

att den föreslagna lagen endast angiver tiden för arbetets slut. Motionären

har yrkat, att paragrafen måtte kompletteras med en föreskrift, som begränsar

arbetstiden per dag till ett visst maximum, exempelvis 10 timmar, måltider inberäknade.

Av skäl som anförts av sakkunnigutredningarna och departementschefen

finner utskottet det övertygande framgå, att någon direkt reglering av hembiträdenas

arbetstid med hänsyn till de speciella förhållanden, varunder husligt

arbete bedrives, icke lämpligen kan äga rum. Ej heller torde det vara

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 50. 21

möjligt att för närvarande bestämma en viss tidpunkt, vid vilken arbetet skall

börja. Utskottet får alltså avstyrka bifall till förevarande yrkande.

Beträffande huvudregeln, att den ordinarie arbetstiden skall sluta senast

klockan 19, har i motionerna 1:313 och 11:497 i överensstämmelse med vissa

remissyttranden yrkats, att tidpunkten för arbetets normala avslutande fastställes

till klockan 19 i allmänhet och till klockan 19.30 för den händelse en

mot den sålunda gjorda förlängningen av arbetstiden svarande ledighet herodes

hembiträdet som kompensation. Skillnaden mellan detta förslag och

Kungl. Majlis skulle väsentligen bliva, att någon särskild överenskommelse

angående övertidsarbete ej skulle förutsättas för arbete före klockan 19.3 0.

Om, såsom utskottet ämnar föreslå, den primära kompensationsformen för

övertidsarbete bestämmes i pengar, skulle hembiträdet dessutom för arbete

före klockan 19.3 0 ej vara berättigad till penningersättning. Det motionsvis

framförda förslaget har i remissyttrandena motiverats med de sena måltidsvanorna

i större städer.

Såsom skäl mot ett framflyttande av tidpunkten för arbetets avslutande

till klockan 19.3 0 har departementschefen bland annat anfört, att hembiträdenas

ordinarie arbetstid även utan en sådan förskjutning bleve avsevärt

längre än inom de yrken, som beträffande den kvinnliga arbetskraften stöde

i konkurrensförhållande till hembiträdesyrket. Det kunde också befaras, att

i händelse ändring av förslagen i sådan riktning skulle företagas tiden mellan

klockan 19 och 19.3 0 skulle utnyttjas även av arbetsgivare, som skulle kunna

äga möjlighet att förlägga middagsmålet till tidpunkt före klockan 18. Vid

en avvägning av de motsatta partsintressen, som här gjorde sig gällande, borde

även beaktas, att någon begränsning i möjligheten att efter överenskommelse

med hembiträdet påkalla övertidsarbete icke vore föreslagen annat än i fråga

örn minderåriga hembiträden.

Utskottet ansluter sig till dessa synpunkter och kan alltså icke förorda

bifall till det yrkande varom nu är fråga.

Beträffande bestämmelsen örn möjlighet till utsträckning av ordinarie

arbetstiden i jordbruksliushåll ha yrkanden framställts dels i motionen 11:495

och dels i motionen 11:49G. Den förra utmynnar i en hemställan, att lagrummet

måtte erhålla sådan lydelse, att nämnda möjlighet kan begagnas endast

under andra veckodagar än helgdag och dag före helgdag. I den senare har

hemställts, att bestämmelsen måtte helt utgå.

Motsvarighet till särbestämmelsen för jordbrukshushåll fanns upptagen i

såväl hembiträdesutredningens som i befolkningsutredningens förslag. Den

har emellertid avstyrkts i de yttranden som avgivits av statens arbetsmarknadskommission,

riksförbundet landsbygdens folk, Sveriges socialdemokratiska

kvinnoförbund och svenska landsbygdens kvinnoförbund. Kommissionen

har förklarat sig icke finna välbetänkt att på detta sätt ställa arbetskraften i

jordbrukshushållen, där som regel hembiträdena finge börja sitt arbete tidigare

än i andra hushåll, i en i formellt hänseende sämre ställning än andra

hembiträden vad beträffade arbetstidens slutpunkt. Därest så skedde kunde

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande nr 50.

förväntas, att jordbrukshushållen, som redan nu hade avsevärda svårigheter

att erhålla tillräckligt med arbetskraft, skulle få sin konkurrensförmåga i detta

hänseende ytterligare nedsatt.

Departementschefen har ansett, att särbestämmelsen, trots de olägenheter

som med hänsyn till rekryteringen av hembiträden till jordbrukshushåll vore

förenade med en sådan, icke torde kunna undvaras, enär under den för jordbruket

bråda årstiden de med sådd och skörd sysselsattas arbete icke kunde

städse avslutas å sådan tid, att hembiträdets åligganden i sin tur kunde fullgöras

till klockan 19.

Utskottet finner för sin del, att vid en avvägning av de mot varandra stående

synpunkterna intresset av en tillfredsställande rekrytering av hembiträden

till jordbrukshushållen bör väga tyngst. Utskottet vill därför föreslå,

att ifrågavarande särbestämmelse måtte utgå ur lagen.

Vidkommande slutligen undantagsbestämmelsen i fråga om hembiträde,

som uteslutande eller huvudsakligen har till uppgift att sköta barn, föreligga

yrkanden dels i motionen II: 496 och dels i motionen II: 504.

I den förra har yrkats, att undantaget måtte begränsas att avse allenast

examinerad barnsköterska, medan i den senare hemställts, att undantaget

måtte helt utgå.

I hembiträdesutredningens förslag fanns ej motsvarighet till ifrågavarande

bestämmelse, vilket berodde därpå att barnsköterskor — dock endast examinerade

— voro helt undantagna från lagens tillämpning. Befolkningsutredningen

upptog i sitt förslag ett stadgande, enligt vilket för hembiträde, som

anställts för att uteslutande eller huvudsakligen sköta barn, ej skulle gälla bestämmelserna

örn arbetstidens slutpunkt. I förhållande till detta torde Kungl.

Maj:ts förslag innebära den avvikelsen, att avgörande vikt ej skall fästas vid

för vilket ändamål hembiträdet anställts utan vid de uppgifter hembiträdet

faktiskt har.

För utskottet framstår det såsom uppenbart, att lagens kvällstidsreglering

icke kan bliva tillämplig beträffande barnsköterska, till vars uppgifter hör

arbete, som regelmässigt måste utföras efter klockan 19. Den sena tidpunkten

för arbetets avslutande följer så att säga med yrket. Att här göra skillnad

mellan examinerade barnsköterskor och andra hembiträden med i huvudsak

samma arbetsuppgifter torde ej vara befogat. För övrigt torde uttrycket

»examinerad barnsköterska» icke vara ägnat att åstadkomma nödig avgränsning,

eftersom utbildning i barnskötsel bedrives på olika sätt och någon

officiell examen icke finnes. På grund härav får utskottet avstyrka bifall till

de i frågan väckta motionerna.

10 §.

Enligt detta lagrum skall hembiträde äga åtnjuta fridagar i viss angiven

omfattning.

I motionen 11:496 har beträffande helgdagsledigheten, frånsett den 1 maj,

yrkats, att hembiträde skall äga åtnjuta fridagar minst varannan söndag eller

annan allmän helgdag av kyrklig karaktär.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Andra lagutskottets utlåtande nr 50.

I motionen 11:504 har hemställts, att lagrummet måtte erhålla följande

lydelse:

Hembiträde äger, ändå annat avtalats, åtnjuta fridagar i minst följande

omfattning:

a) en fridag varje vecka, varav minst var tredje sådan förlägges till söneller

helgdag;

b) den 1 maj--— nämnda dag.

De i propositionen föreslagna bestämmelserna torde vara avfattade i anslutning

till de i praxis förekommande huvudtyperna av ledighet. Utskottet

delar departementschefens uppfattning, att sedvänjan att bereda hembiträdena

helledighet varannan söndag ännu icke torde ha trängt så igenom, att tiden

kan anses vara inne att lagfästa densamma. Enligt utskottets mening böla

därför de i motionerna gjorda yrkandena icke föranleda ändring i Kungl.

Maj:ts förslag.

13 §•

I denna paragraf av förslaget lämnas regler örn kompensation för övertidsarbete.

Denna skall i första hand utgå i form av ledighet å ordinarie arbetstid.

Ledigheten skall, örn parterna äro därom ense, kunna utbytas mot särskild

övertidsersättning.

I motionerna II: 496 och 11: 504 har yrkats, att den primära kompensations
formen

måtte bliva övertidsersättning.

Enligt motionen II: 496 bör paragrafens första stycke i anslutning till detta

yrkande erhålla följande ändrade lydelse:

För arbete å övertid är hembiträdet berättigat till särskild övertidsersättning.

Äro arbetsgivaren och hembiträdet därom ense, må övertidsersättningen

utbytas mot sådan ledighet å ordinarie arbetstid, som kan anses skälig med

hänsyn till arten av det å övertid utförda arbetet. Ledigheten må icke förläggas

till tid före klockan 9 och må ej heller varje gång utgå under kortare

tid än två timmar.

I motionen II: 504 har föreslagits denna lydelse av samma stycke:

Såsom gottgörelse för arbete å övertid är arbetsgivare pliktig att utge

kontant ersättning (övertidsersättning). Äro arbetsgivaren och hembiträdet

därom ense, må den kontanta ersättningen utbytas mot ledighet å ordinarie

arbetstid.

I fråga örn den form, i vilken kompensation för övertidsarbete skall utgå,

skilde sig hembiträdesutredningens och befolkningsutredningens förslag från

varandra. Enligt det förra förslaget skulle kompensationen i första hand

utgå i form av övertidsersättning och i andra hand, därest parterna enades

därom, i form av motsvarande ledighet å annan tid. Enligt befolkningsutredningens

förslag gällde motsatt ordning. Båda dessa alternativ ha vissa skäl

för sig.

Med hänsyn bland annat till att penningersättningen är den vanliga formen

för övertidskompensation inom andra yrken finner utskottet för sin del övervägande

skäl tala för att denna form kommer att i första hand tillämpas även

opaginerad Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutskottets utlåtande nr 50.

beträffande hembiträdena. Från en regel utformad i enlighet härmed bör

dock enligt utskottets mening undantag göras för vakttjänst samt för arbete

som är föranlett av sjukdomsfall.

Vakttjänst, såsom tillsyn av barn, passning av telefon eller dörrklocka elle]''

dylikt, innebär oftast icke arbete i egentlig mening utan består väsentligen i

en skyldighet för hembiträdet att icke tillbringa sin fritid utanför arbetsgivarens

hem och att vara till hands vid förekommande behov. Det synes icke

skäligt att föreskriva skyldighet för arbetsgivaren att ersätta sådan tjänstgöring

med pengar. Arbetsgivaren bör enligt utskottets mening hava rätt att

välja mellan Sådan ersättning och gottgörelse genom ledighet å ordinarie

arbetstid. Vad nu sagts bör dock gälla endast i fråga om tjänstgöring, som

uteslutande är att anse som vakttjänst. Örn vakttjänsten kombineras med annat

arbete för arbetsgivarens eller dennes familjs räkning, blir arbetsgivaren skyldig

att gälda övertidsersättning.

Arbetsgivaren synes böra tillerkännas valrätt mellan övertidsersättning och

gottgörelse genom ledighet även då övertidsarbetet föranletts av sjukdomsfall,

som avses i 12 § andra stycket.

13 § i Kungl. Maj:ts förslag har av utskottet ändrats i överensstämmelse

med nu anförda synpunkter.

14 §.

I 14 § upptagas bestämmelser rörande uppsägning av tidsbestämt arbetsavtal

på grund av hembiträdets sjukdom.

De under 7 § anmärkta, i motionerna 1:313 och 11:497 gjorda erinringarna

beträffande hembiträdes rätt till vård vid sjukdom hänföra sig även till 14 §.

Även i sådant avseende torde de få anses besvarade genom vad utskottet anfört

under 7 §.

I motionen 11: 504 har yrkats, att de i förevarande lagrum föreslagna tidsperioderna

örn 14 dagar måtte ökas till 15 dagar. Denna hemställan torde stå

i samband med motionärens ändringsyrkande beträffande 7 §. Då detta avstyrkts

av utskottet, torde ej heller den nu ifrågavarande hemställan böra

föranleda någon ändring i Kungl. Majlis förslag.

15 §.

I 15 § tredje stycket föreskrives, att hembiträde skall vara skyldigt att

efter anmodan av arbetsgivaren på dennes bekostnad anskaffa och för arbetsgivaren

förete läkarintyg angående sitt hälsotillstånd.

I motionerna 1:313 och II: 497 har uttryckts tillfredsställelse med nämnda

bestämmelse. Särskilt med avseende å nyanställda hembiträden vore det

viktigt, att arbetsgivaren hade rätt att kräva friskbetyg. Möjligen vore det

ännu bättre, örn steget toges fullt ut så att hembiträdet ålades skyldighet att

uppvisa läkarintyg vid avtalets ingående. En dylik bestämmelse skulle vara

synnerligen önskvärd för familjer med barn.

Utskottet vill erinra örn att departementschefen i motiveringen till ifrågavarande

stadgande ansett hinder icke möta mot en tillämpning av detsamma

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Andra lagutskottets utlåtande nr 50.

redan vid hembiträdes tillträdande av anställning. Bestämmelsen om skyldighet

för arbetsgivaren att bekosta läkarintyget har tillkommit såsom korrektiv

mot att stadgandet skulle av arbetsgivaren utnyttjas i trakasseringssyfte. De

i motionerna anförda synpunkterna föranleda ej något annat yttrande från

utskottets sida.

16 §.

16 § upptager regler örn rätt för hembiträde att uppsäga arbetsavtalet till

upphörande i förtid. Såsom grund för uppsägning skall bland annat anses,

örn arbetsgivaren underlåter att lämna hembiträdet tillbörlig kost eller bostad,

där sådan förmån är avtalad.

Mot denna bestämmelse har i motionerna I:313 och II: 497 invänts, att

uttrycket »tillbörlig» säkerligen kunde tolkas på liera olika sätt, varför det

borde utgå.

Örn ordet »tillbörlig» borttoges ur lagtexten, skulle denna icke komma att

giva uttryck för den tanke som förestavat ifrågavarande uppsägningsgrund.

Genom detta ord angives, att förmånerna skola vara av den kvantitet och

kvalitet som skäligen kan fordras. Yad beträffar bostadens beskaffenhet erinras

örn att arbetsgivaren enligt 6 § är skyldig att tillhandahålla bostadsutrymme

av beskaffenhet som sägs i hälsovårdsstadgan. Brister han häri

eller underlåter han, i fall då han utfäst bättre bostad, att uppfylla sitt

åtagande, lärer laga skäl till uppsägning föreligga. Vidkommande kosten torde

stadgandet få anses innebära, att hembiträdet äger uppsäga avtalet, örn densamma

är otillräcklig eller av dålig beskaffenhet. Med hänsyn till det anförda

anser utskottet, att stadgandet bör bibehållas i den i propositionen

föreslagna avfattningen.

Utskottets hemställan.

Under åberopande av vad i det föregående anförts får utskottet hemställa^

A. att riksdagen, med förklarande att det genom propositionen

framlagda förslaget icke kunnat i oförändrat skick antagas,,

måtte för sin del antaga följande förslag till

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Hembiträdeslag.

Härigenom förordnas som följer.

Lagens tillämpningsområde.

1 §•

Denna lag äger tillämpning å avtal, varigenom arbetstagare åtager sig att

utföra huvudsakligen husligt arbete i arbetsgivarens hushåll.

Från lagens tillämpning undantagas:

a) avtal, som är ingånget för viss sammanhängande tid understigande en

månad;

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Andra lagutskottets utlåtande nr 50.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

b) avtal, som avser mindre antal dagar i veckan än sex;

c) avtal, som icke innefattar heltidssysselsättning.

Arbetstagaren kallas i denna lag hembiträde.

2 §■

Såsom hembiträde skall vid tillämpning av denna lag ej räknas:

a) medlem av arbetsgivarens familj;

b) husföreståndarinna eller därmed jämförlig arbetsledare i hushåll, där

hembiträde är anställt;

c) hushållerska eller annan, som självständigt sköter hemmet i husmoders

ställe.

Avtalets ingående samt anställnings- och uppsägningstid.

3 §•

Avtal örn anställande av hembiträde skall upprättas skriftligen, örn endera

parten det begär.

4 §■

Anställningen skall, där ej annorlunda överenskommits, taga sin början

klockan 12 å anställningens första dag och sluta klockan 19 å dess sista dag.

5 §•

Är avtal ingånget för bestämd tid, skall avtalet, där ej arbetsgivaren och

hembiträdet annorlunda åsämjas, upphöra att gälla då den överenskomna tiden

gått till ända. Om avtalstiden ej understiger ett år, skall avtalet dock anses

förlängt på obestämd tid, därest uppsägning ej skett senast fjorton dagar före

avtalstidens slut.

Är avtalstiden ej bestämd, skall avtalet, där ej annat överenskommits, upphöra

att gälla fjorton dagar efter det uppsägning å någondera sidan skett.

Bostad, vård vid sjukdom samt tid för löns utbetalande.

6 §•

Ingår i hembiträdes löneförmåner bostad hos arbetsgivaren, äger hembiträdet,

ändå att annorlunda avtalats, rätt till bostadsutrymme av beskaffenhet

som sägs i hälsovårdsstadgan. Hembiträdet äger därstädes under fritid

mottaga tillfälliga besök, i den mån märklig olägenhet därigenom ej kan anses

uppkomma för arbetsgivaren eller dennes familj. Vid avtalets upphörande

äger hembiträdet nyttja bostadsutrymmet till klockan 8 dagen efter sista

arbetsdagen.

Har hembiträde fått eget rum sig tillförsäkrat, må det ej tagas i anspråk

för arbetsgivarens eller hans familjs räkning.

7 §•

Blir hembiträde, som är i arbetsgivarens hus och kost, på grund av sjukdom

förhindrat att utföra sina sysslor, äger hembiträdet att, så länge avtalet

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 50. di

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Består, av arbetsgivaren erhålla bostad och kost jämte nödig personlig tillsyn,

där ej behov av vård å sjukvårdsinrättning prövats föreligga och intagning

å sådan inrättning jämväl ägt rum. Häremot stridande förbehåll vare utan

verkan.

Har arbetsgivare, utöver vad i första stycket sägs, bestritt kostnad för sjukvård

åt hembiträdet, må arbetsgivaren söka kostnaden åter av hembiträdet.

8 §-

Hembiträde tillkommande kontant lön, som beräknas för månad eller längre

tid, skall, där ej annat överenskommits, utbetalas å sista söckendagen i varje

kalendermånad.

Kvällsledighet och fridagar.

9 §•

Hen ordinarie arbetstiden skall,

ändå att annorlunda avtalats, sluta

senast klockan 19. Dock må i fråga

om arbete i jordbrukshushåll sådan

överenskommelse träffas, genom vilken

den ordinarie arbetstiden för månaderna

april—september utsträckes

intill klockan 20.

Yad i denna paragraf stadgas gäller

ej i fråga örn hembiträde, som uteslutande

eller huvudsakligen har till

uppgift att sköta barn.

Den ordinarie arbetstiden skall,

ändå att annorlunda avtalats, sluta

senast klockan 19. Vad salunda stadgats

gäller dock ej i fråga örn hembiträde,

som uteslutande eller huvudsakligen

har till uppgift att sköta

barn.

10 §•

Hembiträde äger, ändå att annat avtalats, åtnjuta fridagar i minst följande

omfattning:

a) antingen var tredje söndag eller annan allmän helgdag av kyiklig karaktär

eller efter klockan 13 varannan sådan dag;

b) en bestämd vardag varje vecka efter klockan 14;

c) den 1 maj efter klockan 13, såframt fridag ej jämlikt stadgandet under

a) åtnjutes nämnda dag.

11 §‘

Fridag som hembiträde enligt avtal äger åtnjuta må, när arbetsgivaren och

hembiträdet äro därom ense, för särskilt fall utbytas mot motsvarande ledighet

å annan tid.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Andra lagutskottets utlåtande nr 50.

(Kungl. Majlis förslag.) (Utskottets förslag.)

Arbete å övertid.

12 §.

Arbetsgivare äger, där så är av behovet påkallat, efter den enligt 9 § bestämda

slutpunkten för den ordinarie arbetstiden använda hembiträdet till

arbete å övertid.

Jämväl å fridag må hembiträde användas till arbete å övertid, såframt

arbetet föranledes av akut sjukdomsfall inom arbetsgivarens familj eller, beträffande

jordbrukshushåll, jämväl av sjukdomsfall bland djuren.

I jordbrukshushåll må hembiträde därjämte å dag, då hembiträdet eljest

skulle hava jämlikt 10 § under b) åtnjutit fridag, för brådskande arbete under

sådd eller skörd användas till arbete å övertid.

Hembiträde är skyldigt utföra arbete å övertid, som föranledes av omständigheter

som i andra stycket sägs. I fråga om hembiträdes skyldighet i övrigt

att utföra arbete å övertid gäller vad därom kan anses vara med arbetsgivaren

överenskommet.

13 §.

Såsom gottgörelse för arbete å

övertid är arbetsgivare pliktig att å

ordinarie arbetstid bereda hembiträdet

den ledighet, som kan anses skälig

med hänsyn till arten av det å

övertid utförda arbetet. Ledigheten

må icke förläggas till tid före klockan

9 och må ej heller varje gång utgå

under kortare tid än två timmar. Äro

arbetsgivaren och hembiträdet därom

ense, må ledigheten utbytas mot särskild

övertidsersättning. Sådan ersättning

skall ock utgå, där hembiträdet

vid anställningens upphörande

ännu icke kommit i åtnjutande av

hembiträdet såsom gottgörelse för

övertidsarbete tillkommande ledighet.

För arbete å övertid äger hembiträde

erhålla gottgörelse. Denna skall

utgå i penningar eller ock, där arbetet

innefattar allenast vakttjänst eller

är föranlett av omständigheter som i

12 § andra stycket sägs, i form av

ledighet å ordinarie arbetstid. Ändå

att arbetet å övertid är av sådan art

att gottgörelsen skall utgå i form av

penningar, må den, där arbetsgivaren

och hembiträdet äro därom ense, utbytas

mot ledighet.

Ledighet såsom gottgörelse för arbete

å övertid skall motsvara vad som

kan anses skäligt med hänsyn till

arten av det å övertid utförda arbetet.

Ledigheten må icke förläggas till

tid före klockan 9 och må ej heller

varje gång utgå under kortare tid än

två timmar. Där hembiträdet vid anställningens

upphörande ännu icke

kommit i åtnjutande av hembiträdet

såsom gottgörelse för övertidsarbete

tillkommande ledighet, skall i stället

utgå övertidsersättning.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 50.

29

(Kungl. May.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Avtal, varigenom hembiträde helt eller delvis undandragits förmån enligt

denna paragraf, vare utan verkan.

Avtalets upphörande i vissa fall samt betyg.

14 §.

Har hembiträde, som är anställt för bestämd tid, på grund av sjukdom varit

under minst fjorton dagar oförmöget att utföra sina sysslor, äger arbetsgivaren

uppsäga avtalet med iakttagande av fjorton dagars uppsägningstid.

Återfår hembiträdet före uppsägningstidens utgång sin arbetsförmåga, vare

uppsägningen, örn annan ej anställts i hembiträdets ställe, förfallen.

Avtal, som avviker från vad i denna paragraf sägs, vare utan verkan mot

hembiträde.

15 §.

Arbetsgivare äger uppsäga avtal till omfedelbart upphörande:

a) örn hembiträdet i väsentlig mån åsidosätter sina skyldigheter mot

-arbetsgivaren;

b) om hembiträdet befinnes lida av tuberkulos eller av könssjukdom i

smittsamt skede.

Uppsägning av anledning som i första stycket under a) sägs må dock ej

ske, örn till grund därför uteslutande åberopas förhållande, varom arbetsgivaren

ägt vetskap mera än en vecka före uppsägningen.

Hembiträde är skyldigt att efter anmodan av arbetsgivaren på dennes bekostnad

anskaffa och för arbetsgivaren förete läkarintyg angående sitt hälsotillstånd.

16 §.

Hembiträde äger uppsäga avtal till omedelbart upphörande:

a) örn arbetsgivaren dröjer med erläggande av överenskommen lön utöver

två söckendagar efter förfallodagen eller underlåter att lämna hembiträdet

tillbörlig kost eller bostad, där sådan förmån är avtalad;

b) om arbetsgivaren eller någon av dennes familj eljest i väsentlig mån

åsidosätter sina skyldigheter mot hembiträdet;

c) om arbetsgivaren eller någon inom dennes bostad boende befinnes lida

av tuberkulos eller av könssjukdom i smittsamt skede;

d) örn arbetsgivaren med sitt hushåll stadigvarande bosätter sig å annan ort.

Uppsägning av anledning som i första stycket under a) eller b) sägs må

dock ej ske, örn till grund därför uteslutande åberopas förhållande, varom

hembiträdet ägt vetskap mera än en vecka före uppsägningen. Ej heller må

förhållande som i första stycket under d) sägs åberopas till stöd för uppsägning,

där hembiträdet medföljt till den nya orten.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Andra lagutskottets utlåtande nr 50.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

17 §.

Då avtal uppsagts, vare arbetsgivaren skyldig att på begäran lämna hembiträdet

betyg angående anställningen.

Betyget skall innehålla uppgift örn anställningens art och anställningstiden,

hembiträdets flit, ordning och skicklighet i arbetet ävensom, där hembiträdet

så begär, av vem avtalet uppsagts och, där uppsägningen skett av arbetsgivaren,

anledningen därtill.

Förbehåll, varigenom hembiträde enligt denna paragraf tillkommande rätt

inskränkes, vare ogillt.

Särskilda bestämmelser rörande minderåriga hembiträden.

18 §.

Hembiträde, som icke fyllt aderton år, må, ändå att annat avtalats, icke

mera än sju timmar i veckan användas till arbete å övertid.

Arbetsgivare må icke använda minderårigt hembiträde till arbete på sådant

sätt, att hembiträdets användande kan anses medföra fara för olycksfall eller

för överansträngning eller annan menlig inverkan på hembiträdets hälsa eller

kroppsutveckling.

Arbetsgivaren skall tillse, att hembiträdet erhåller de raster i arbetet, som

med hänsyn till bestämmelserna i andra stycket äro erforderliga.

Skadestånd.

19 §.

Åsidosätter arbetsgivare eller hembiträde sina förpliktelser enligt avtalet

eller denna lag, gälde därav uppkommen skada.

Vid bedömande örn och i vad mån skada uppstått, skall hänsyn tagas även

till omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse.

Örn det med hänsyn till den skadevållandes ringa skuld, den skadelidandes

förhållande i avseende å tvistens uppkomst, skadans storlek eller omständigheterna

i övrigt finnes skäligt, må skadeståndets belopp nedsättas; fullständig

befrielse från skadeståndsskyldighet må ock äga rum.

20 §.

Talan å skadestånd, som i 19 § avses, skall anhängiggöras inom sex månader

från det skadan timade. Försummas det, vare rätt till talan förlorad.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1944 och gäller till och med den

31 oktober 1947.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Andra lagutskottets utlåtande nr 50.

B. att motionerna I: 313, II: 495—II: 497 och II: 504, i den

mån de icke beaktats genom vad utskottet under A. hemställt,

icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 25 maj 1944.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Löfvander, Olof Carlsson, Mannerskantz,

Roos*, Hage, Carl Eric Ericsson* och Söderkvist;

från andra kammaren: fröken Hesselgren, herr Olovson i Västerås*, fröken

Andersson, herrar Pettersson i Hällbacken, Ryberg, fru Nordgren, herr Cruse och

fru Johansson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer

1) av herr Hage;

2) av herr Carl Eric Ericsson;

3) av herr Olovson i Västerås, fru Nordgren, herr Cruse och fru Johansson,

vilka anfört:

beträffande 6 § första stycket i utskottets förslag till hembiträdeslag:

Med tillstyrkande av vad som i denna del anförts i motionen II: 496 förorda

vi, att satsen »i den mån märklig olägenhet därigenom ej kan anses uppkomma

för arbetsgivaren eller dennes familj» utgår och att 6 § första stycket

alltså erhåller följande lydelse:

Ingår i hembiträdes löneförmåner bostad hos arbetsgivaren, äger hembiträdet,

ändå att annorlunda avtalats, rätt till bostadsutrymme av beskaffenhet

som sägs i hälsovårdsstadgan. Hembiträdet äger därstädes under fritid

mottaga tillfälliga besök. Vid avtalets upphörande äger hembiträdet nyttja

bostadsutrymmet till klockan 8 dagen efter sista arbetsdagen.

beträffande 9 § i utskottets förslag till hembiträdeslag:

I 9 § sägs, att vad som stadgas i sagda paragraf icke skall gälla i fråga örn

hembiträde, som uteslutande eller huvudsakligen har till uppgift att sköta

barn.

Ett undantagande av dessa hembiträden från denna del av lagens bestämmelser

synes oss vara ur flera synpunkter olämpligt. Å ena sidan skulle

detta kunna leda till ett kringgående av lagen, enär svårigheterna att draga

gränsen mellan vad som är huvuduppgiften för ett ensamt hembiträde i en

familj med minderåriga barn — skötseln av barnen eller de övriga sysslorna

i hemmet — säkerligen torde bli stora. Å andra sidan kan en dylik undan
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Andra lagutskottets utlåtande nr 50.

tagsbestämmelse lätt komma att medföra svåra konsekvenser för familjer

med små barn genom att hembiträdena undvika att taga plats i sådana

familjer eller åtaga sig skötseln av barn, då de därigenom riskera att gå miste

örn en förmån, som andra hembiträden lagenligt äro tillförsäkrade. Och därtill

en av de förmåner, som hembiträdena sätta mycket stort värde på.

I motionen II: 496 har yrkats att en dylik undantagsbestämmelse endast

borde gälla beträffande examinerad barnsköterska, som oftast intager en helt

annan ställning i familjen än hembiträdet och vars arbetsavtal i regel är

baserat på bestämmelser, uppgjorda av vederbörandes organisation. Gentemot

detta har framhållits att det dels vore svårt att definiera begreppet

examinerad barnsköterska, då några bestämda regler för barnsköterskeutbildningen

inte finnas, och dels att en stor del familjer icke ha ekonomiska möjligheter

att hålla sig med särskilt utbildad barnsköterska. De sålunda anförda

skälen synas oss bärande. Yi påyrka därför endast sådan ändring i

ifrågavarande paragraf, att hembiträde, som uteslutande har till uppgift att

sköta barn, d. v. s. barnsköterska, skall undantagas från stadgandet i 9 §,

vilken bör erhålla följande lydelse:

Den ordinarie arbetstiden skall, ändå att annorlunda avtalats, sluta senast

klockan 19. Vad sålunda stadgats gäller dock ej i fråga örn hembiträde, som

uteslutande har till uppgift att sköta barn.

beträffande 10 § i utskottets förslag till hembiträdeslag:

Under hänvisning till de skäl, som anförts i motionen II: 496, yrka vi, att

10 § måtte erhålla följande lydelse:

Hembiträde äger, ändå att annat avtalats, åtnjuta fridagar i minst följande

omfattning:

a) varannan söndag eller annan allmän helgdag av kyrklig karaktär;

b) en bestämd vardag varje vecka efter klockan 14;

c) den 1 maj efter klockan 13, såframt fridag ej jämlikt stadgandet under

a) åtnjutes nämnda dag.

4) av herrar Mannerskantz och Carl Eric Ericsson samt fröken Andersson,

vilka beträffande 13 § i utskottets förslag till hembiträdeslag anfört:

Den i Kungl. Maj:ts förslag intagna bestämmelsen att gottgörelse förarbete

å övertid i första hand skall utgå i form av ledighet under den ordinarie

arbetstiden synes vara den lämpligaste med hänsyn till de skiftande

förhållanden, som råda beträffande arbetet i hemmen. Även bör särskilt beaktas

att många hushåll, där husmodern synnerligen väl behöver hjälp av

hembiträde på grund av stor familj eller annat eget arbete, icke hava en ekonomi

som tål vid en ekonomisk belastning utöver hembiträdets ordinarie

löneförmåner. Icke minst sedan utskottet föreslagit borttagande av bestämmelsen

i 9 § i fråga örn utsträckt arbetstid vid jordbrukshushåll under sommarhalvåret

kan utskottets förslag örn obligatorisk kontant övertidsersättning

komma att bliva betungande i de fall, som därav beröras.

I anledning härav yrkas, att 13 § måtte erhålla den i propositionen föreslagna

lydelsen.

Stockholm 1944. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1944:416 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majlis proposition med förslag till hembiträdeslag. a1 i texten