Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss ändring i förordningen den 15 juni 1934
1944-06-06 · 13 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 10 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1944:54, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss ändring i förordningen den 15 juni 1934
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 54.
1
Nr 54.
Ankom till riksdagens kansli den 6 juni 1944 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss ändring
i förordningen den 15 juni 1934 (nr 264) om erkända
arbetslöshetskassor.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 47 i första kammaren av herr Helgesson
och nr 98 i andra kammaren av herr Nilsson i Stockholm, om viss
ändring i 11 § ovannämnda förordning.
11 § har för närvarande följande lydelse:
: ..... 11 §■
Medlem av erkänd arbetslöshetskassa, som icke senast vid utgången av
åttonde veckan eller, för kassa med månadsavgifter, andra månaden efter
den tid, å vilken stadgad avgift eller uttaxerat belopp belöper, till kassan
antingen erlagt avgift eller belopp som nu sagts eller anmält förhållande,
varå befrielse från betalningsskyldigheten kan grundas, skall anses hava
utträtt ur kassan vid sagda tidpunkt; dock att kassans styrelse äger med
hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet pröva, huruvida den, som
underlåtit att inom angiven tid anmäla omständighet, varå avgiftsbefrielse
kan grundas, ändock må bibehållas vid sitt medlemskap.
Tillsynsmyndigheten äger, därest särskilda omständigheter därtill föranleda,
beträffande viss kassa eller viss grupp av kassas medlemmar medgiva,
att den tidpunkt, då sådan påföljd som i första stycket sägs skall inträda,
bestämmes senast till utgången av tjugusjätte veckan eller, för kassa med
månadsavgifter, sjätte månaden.
Tillsynsmyndigheten må ock medgiva, att i stadgarna för viss kassa bestämmelse
intages, att kassans styrelse beträffande medlem, vilken på grund
av förhinder icke erlagt avgift före den i stadgarna eljest angivna senaste
tidpunkten, må besluta, att han likväl icke skall anses hava utträtt ur
kassan. Sådant beslut skall för att bliva gällande hava godkänts av tillsynsmyndigheten.
I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, att riksdagen måtte
besluta sådan ändring av 11 § att mellan andra och tredje styckena inskjutes
ett nytt stycke av följande innehåll:
Vid bestämmandet av den tid, inom vilken till betalning förfallen avgift
skall vara erlagd, må frånräknas sådan tid, då medlem fullgjort värnplikts
llihang
lill riksdagens protokoll 1944. 9 saini. 2 avd. Nr .54.
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 54.
tjänstgöring eller på grund av sjukdom varit förhindrad att åtaga sig förvärvsarbete,
under förutsättning att tiden styrkes på det sätt som kassans
stadgar föreskriva.
Beträffande motiveringen för denna hemställan får utskottet hänvisa till
motionen I: 47.
över motionerna ha på begäran av utskottet yttranden avgivits av socialstyrelsen,
socialvårdskommittén, Svenska arbetsgivareföreningen, landsorganisationen
i Sverige och De anställdas centralorganisation (Daco). Yttrandena
finnas såsom bilagor fogade vid detta utlåtande.
11 § i sin ursprungliga lydelse innehöll ej någon motsvarighet till stadgandet
i tredje stycket om möjlighet att i stadgarna för viss kassa intaga
bestämmelse, enligt vilken medlem, som på grund av förhinder icke erlagt
avgift före den i stadgarna eljest angivna senaste tidpunkten, kan erhålla
ytterligare uppskov.
Under förarbetena till förordningen framhölls (se proposition 1933: 209,
Bilaga G s. 57), att man särskilt på grund av att rätten till understöd vore
knuten vid att visst antal avgifter erlagts måste hålla på att avgifterna i
möjligaste mån erlades i omedelbar anslutning till den tid som de avsåge.
Eljest skulle en medlem kunna underlåta att erlägga sina avgifter och
först om han hade anledning att tro, att han komme att bliva arbetslös,
på en gång inbetala avgifterna för en längre tid och därigenom förskaffa
sig rätt till understöd med mångdubbelt större belopp. I sitt yttrande över
det förslag, på grundval av vilket förordningen utarbetades, förklarade sig
socialstyrelsen anse (se nämnda proposition s. 160), att en bestämmelse örn
automatisk uteslutning efter viss tid komme att verka för strängt, varför
styrelsen ifrågasatte, örn ej laga förfall borde kunna få åberopas. Mot detta
yttrande anförde föredragande departementschefen, att avgifterna till kassorna
komme att bliva relativt små och att svårigheter att betala dem i
allmänhet ej torde komma att förefinnas, eftersom de endast skulle utgå
under de veckor då den försäkrade varit i arbete. För övrigt ägde en person,
som uteslutits ur sin kassa under åberopande av förevarande paragraf, rätt
att när som helst åter anmäla sig som medlem i kassan. Visserligen ägde
han då icke att för rätt till understöd tillgodoräkna sig de avgifter, vilka
han erlagt under sitt tidigare medlemskap, men denna omständighet utgjorde
enligt departementschefens åsikt ej tillräckligt skäl för meddelande
av en bestämmelse örn rätt för medlem att i fråga om avgiftsbetalning åberopa
laga förfall.
Tredje stycket i 11 § tillkom genom en författningsändring 1941. Den
däri lämnade förfallsbestämmelsen infördes (se proposition 1941: 214 s. 44,
45 och Bilaga A s. 31—33) med särskild hänsyn till sjömän å fartyg i utom
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande nr 54.
europeisk fart, varvid det uttalades, att bestämmelsen icke torde kunna
tänkas erhålla tillämpning beträffande annan kassa än för sjöfolk.
Enligt huvudregeln i förevarande författningsrum skall avgift till erkänd
arbetslöshetskassa erläggas senast inom viss tid efter förfallodagen vid
äventyr att medlemmen eljest anses ha utträtt ur kassan. Någon allmän
bestämmelse finnes ej om rätt för medlem, som dröjt med betalning utöver
denna tid men såsom ursäkt för dröjsmålet kan åberopa laga förfall, att få
kvarstå i kassan.
Genom regeln om bestämd sista tidpunkt för avgiftsbetalning framtvingas,
att avgifterna inflyta regelbundet och utan onödiga dröjsmål. Ehuru det är
av stor vikt att så sker, kunna dock enligt utskottets mening fall förekomma
där ett strängt vidhållande av regeln ter sig obilligt och dessutom icke är
nödvändigt för uppnående av det avsedda ändamålet. Utskottet ansluter sig
därför såtillvida till syftet med motionärernas förslag att utskottet anser,
att viss möjlighet bör tillskapas för medlem i arbetslöshetskassa, som kan
åberopa förfall för dröjsmål med erläggande av avgift, att erhålla anstånd
med betalningen.
Motionärerna ha föreslagit en bestämmelse, enligt vilken vid bestämmandet
av tiden inom vilken avgift sist skall vara erlagd skulle frånräknas tid
då medlem fullgjort värnpliktstjänstgöring eller på grund av sjukdom varit
förhindrad att åtaga sig förvärvsarbete. Mot en sådan bestämmelse kan
enligt utskottets mening anmärkas, att den i ett visst avseende skulle vara
för snäv, i ett annat åter för vid. Genom densamma skulle å ena sidan
uteslutas möjligheten att erhålla anstånd av andra skäl än värnpliktstjänstgöring
och sjukdom, medan å andra sidan den som kunde åberopa sådant
skäl saklöst kunde dröja med betalningen även om han haft möjlighet att
uppfylla sin skyldighet. Med hänsyn härtill anser sig utskottet såsom den
mest ändamålsenliga lösningen böra förorda en bestämmelse, enligt vilken
dispens efter prövning av omständigheterna i varje särskilt fall kan, där
särskilda skäl föreligga, meddelas från skyldigheten att erlägga avgift inom
viss tid. I fråga örn tillämpningen av en sådan bestämmelse synes vad socialstyrelsen
anfört i sitt yttrande över motionerna böra vara vägledande.
Såsom socialstyrelsen föreslagit torde fråga örn dispens böra i första
hand behandlas av arbetslöshetskassas styrelse. Med hänsyn till intresset
av enhetlig tillämpning synes beslut, varigenom dispens meddelats, böra
för att bli gällande godkännas av tillsynsmyndigheten.
Den av utskottet förordade dispensmöjligheten föranleder ändring av
11 § tredje stycket. Därvid synes innehållet i detta böra jämkas jämväl i
andra avseenden.
Författningsändringen torde böra träda i kraft så snart den utkommit i
Svensk författningssamling.
Utskottet.
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 54.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av förevarande motioner, måtte
för sin del antaga följande förslag till
Förordning
angående ändrad lydelse av 11 § förordningen den 15 juni 1934 (nr 264) örn
erkända arbetslöshetskassor.
Härigenom förordnas, att 11 § förordningen den 15 juni 1934 om erkända
arbetslöshetskassor1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
11 §
Medlem av--— sitt medlemskap.
Tillsynsmyndigheten äger---sjätte månaden.
Styrelsen för erkänd arbetslöshetskassa må, där särskilda skäl föreligga,
besluta att medlem, som icke erlagt avgift före den i stadgarna angivna
senaste tidpunkten, likväl icke skall anses hava utträtt ur kassan. Sådant
beslut skall för att bliva gällande hava godkänts av tillsynsmyndigheten.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Stockholm den 6 juni 1944.
På andra lagutskottets vägnar:
KERSTIN HESSELGREN.
Vid ärendets behandling hava närvarit
från första kammaren: herrar Wistrand, Mannerskantz, Hage, Hallagård, Nils Elowsson,
Söderkvist, Holmbäck* och Helgesson;
från andra kammaren: fröken Hesselgren, herrar Pettersson i Hällbacken,* Ryberg,
Cruse,* Holm,* Hagård,* Jansson i Hällefors och Andersson i Eskilstuna.*
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
) Senaste lydelse se SFS 1943: 185.
Ludra lagutskottets utlåtande nr 54; bilagor.
5
Bilaga A
Till Riksdagens andra lagutskott.
Genom remiss den 11 februari 1944 har Kungl. Majit anbefallt socialstyrelsen
att till riksdagens andra lagutskott avgiva yttrande över motionerna nr 47 i
första kammaren och nr 98 i andra kammaren angående viss ändring i förordningen
örn erkända arbetslöshetskassor samt att till socialdepartementet insända
avskrift av yttrandet. I anledning härav får socialstyrelsen anföra följande.
Socialstyrelsen har i ärendet begärt yttrande från styrelserna för samtliga
erkända arbetslöshetskassor, inalles 30. Sådant yttrande har inkommit från 27
kassor. En sammanställning därav lämnas i det följande.
Inledningsvis må framhållas, att den av motionärerna berörda 11 § arbetslöshetskasseförordningen
(motsvarande § 17 av kassornas stadgar) har stor
betydelse såväl för kassorna själva som beträffande deras enskilda medlemmar.
För kassorna, vilkas verksamhet till mycket väsentlig del finansieras genom
medlemmarnas egna tillskott, är det viktigt med en föreskrift örn en jämförelsevis
kort respittid för avgiftsbetalningen, så att avgifterna må kunna inflyta
regelbundet och utan onödiga dröjsmål. Och för den särskilde kassamedlemmen
i hans förhållande till kassan spelar detta stadgande en stor roll ur allmän
ordnings- och uppfostringssynpunkt. Påföljden av försummad avgiftsbetalning,
förlust av medlemskapet i kassan, är för den därav drabbade allvarlig
nog. Därvid mister nämligen den uteslutne all rätt till understöd, som han kan
ha uppbyggt genom inbetalade avgifter före avbrottet i medlemskapet. För
återvinnande av understödsrätt måste vederbörande i sådana fall erlägga nya
avgifter under minst ett år och ofta under avsevärt längre tid, beroende på
hans möjligheter att erhålla anställning.
Otvivelaktigt förhåller det sig så, att den sålunda ganska stränga huvudregeln
i 11 § arbetslöslietskasseförordningen i stort sett haft övervägande gynnsamma
och nyttiga verkningar. Detta bestyrkes klart av erfarenheten oell vitsordas
även utan tvekan av de styrande inom kassorna, vilka i regel också utöva
ledningen inom motsvarande fackliga organisation. Såsom tillsynsmyndighet
(iver den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen har socialstyrelsen också
städse genom upplysning och på annat sätt verkat för en noggrann tillämpning
av detta stadgande och kraftigt motarbetat understundom förekommande tendenser
i motsatt riktning. Endast vid ett par enstaka tillfällen, då omständigheterna
varit av alldeles speciell natur, har styrelsen på framställning förklarat
sig icke vilja vidtaga åtgärder, därest kassan icke toge de föreskrivna
konsekvenserna av att respittiden överskridits. Detta har gällt fall, då en kassamedlem
av någon anledning, exempelvis iråkad sinnessjukdom, under längre tid
icke kunnat råda över sig och sina handlingar och fördenskull icke haft möjlighet
att fullgöra sina förpliktelser gentemot kassan.
Styrelsen är emellertid väl medveten örn att andra situationer lätteligen
kunna uppstå, då kassamedlemmar utan eget förvållande bli urståndsätta att
i rätt tid inbetala sina avgifter oell följaktligen anstånd med avgiftsbetalningen
utöver den stadgade respittiden måste anses väl motiverat av billighetsskäl och
opaginerad Kontrollera mot PDF
(i Andra lagutskottets utlåtande nr 54; bilagor.
liknande. Understundom medför den nu gällande ordningen nära nog stötande
konsekvenser, som skulle kunna undvikas genom mera smidiga stadganden.
Det utan jämförelse vanligaste bland sådana fall är givetvis det, då en kassamedlem
skyndsamt inkallas i beredskapstjänstgöring och svårigheter därigenom
kunna uppstå för honom att i rätt tid inbetala eventuellt resterande avgifter.
Även längre tids sjukdom och andra omständigheter, såsom svårare olycksfall,
nödtvungen lokal isolering av medlem till följd av naturhinder eller epidemi
m. m., komma i detta sammanhang i åtanke.
Motionärernas förslag går ut på att låt vara endast vid värnpliktstjänstgöring
eller sjukdom bereda möjlighet för kassamedlem att erhålla anstånd med
honom åvilande avgiftsbetalning. Till den tanke, som ligger bakom detta förslag,
ger socialstyrelsen sin fulla anslutning. De invändningar, som styrelsen likväl
funnit sig böra rikta däremot, gälla alltså icke själva syftet med förslaget.
Men enligt styrelsens mening bör en i och för sig välmotiverad ändring och
uppmjukning av bestämmelserna i 11 § läggas efter delvis andra linjer än dem
motionärerna tänkt sig.
För att vinna ett såvitt möjligt omfattande upplysningsmaterial bär som
nämnts socialstyrelsen, efter att först vid en konferens lia dryftat den föreliggande
frågan med representanter för de erkända arbetslöshetskassorna, införskaffat
yttrande i ärendet från kassorna. Örn innehållet i dessa yttranden må
här sammanfattningsvis angivas följande.
Av de 27 kassor, som inkommit med begärt yttrande, lia inalles 10 förklarat
sig instämma med motionärerna, i en del fall dock nied vissa jämkningar eller
utvidgningar. Två kassor anse sålunda, att även andra omständigheter än värnpliktstjänstgöring
och sjukdomsfall böra kunna föranleda förlängd respittid
för enskild medlem. 1 ytterligare två fall ifrågasättes, att med värnpliktstjänstgöring
och sjukdom i här förevarande avseende må likställas även sådan
tid, då medlem är arbetslös utan att lia rätt till understöd från kassan (t. ex.
vid otillräckligt antal inbetalade avgifter eller sedan maximalt understöd uttagits).
En annan kassa förordar, att endast viss slags militärtjänstgöring, nämligen
beredskapstjänstgöring — där inkallelsen i regel sker med kort varsel
— må kunna frånräknas på sätt förutsättas i motionerna.
Flertalet kassor, nämligen 17, lia förordat en lösning efter principiellt andra
linjer lin i enlighet med motionärernas förslag. I dessa fall har man tänkt sig
en dispensanordning, varigenom tillsynsmyndigheten eller eventuellt vederbörande
kassa skulle äga rätt att i särskilda fall medgiva undantag från den i
§ 17 av kassornas stadgar intagna bestämmelsen angående viss respittid för
avgiftsbetalningen. Denna dispensmöjlighet borde enligt de avgivna yttrandena
icke begränsas enbart till fall av värnpliktstjänstgöring eller sjukdom oell
bomme alltså ur den synpunkten att gå utanför ramen för motionärernas förslag.
å andra sidan borde dispensbestämmelsen icke grunda en oavvislig rättighet
för kassamedlem att vid militärtjänstgöring eller sjukdom alltid komma
i åtnjutande av förlängt anstånd. Bestämmelsen borde tvärtom erhålla en sådan
utformning, att därav klart framginge dess begränsade syftemål, nämligen att
tillämpas endast i sällsynta undantagsfall av särskilt ömmande karaktär.
I vissa yttranden utvecklas närmare skälen till att man föredragit dispenslinjen
framför motionärernas förslag, vilket senare dock kan antagas bliva
enklare och mindre tidsödande i tillämpningen. I första hand framliålles, att en
mer eller mindre generell rätt till förlängd respittid vid värnpliktstjänstgöring
eller sjukdom icke är nödvändig eller önskvärd, och uttryckas farhågor för att
en dylik rätt säkerligen skulle komma att inverka avtrubbande på åtskilliga
Andra lagutskottets utlåtande nr 54; bilagor. 7
medlemmars känsla för ordning och reda i sina mellanhavanden med kassan.
En av kassorna anför, att den utsträckta respittiden i sådant fall skulle komma
att utnyttjas av många medlemmar, vilkas ekonomi väl skulle tillåtit dem att
betala avgifterna enligt nu gällande regler. Vidare framhålles från andra håll,
att kontrollen över avgiftsbetalningen komme att försvåras, varjämte vissa
andra tekniska olägenheter vore att befara vid ett generellt dispensförfarande.
Särskilt textilarbetarnas erkända arbetslöshetskassa understryker de nämnda
ordningssynpunkterna så pass starkt, att dess yttrande närmast kommer att
framstå som ett halft avstyrkande av tanken att ändra här ifrågavarande bestämmelse.
Från denna kassa och flera andra håll betonas kraftigt, att den
ifrågasatta uppmjukningen endast bör få komma till användning vid speciellt
ömmande fall, ehuru också vid andra tillfällen än de båda i motionerna förutsatta.
Endast i tre fall förutsättes, att dispens må kunna beviljas av kassastyrelse.
Ehuru det icke alltid uttryckligen utsäges, synas de övriga kassorna utgå ifrån
att denna befogenhet skall utövas av tillsynsmyndigheten, givetvis dock först
efter framställning av vederbörande kassa.
Ett par kassor anse, att dispens bör kunna beviljas endast vid sådan militärtjänstgöring,
d. v. s. beredskapstjänst och liknande, där inkallelse i regel sker
med kort varsel. Såsom särskilda omständigheter av ofta mera ömmande karaktär
omnämnas arbetslöshet (utan understödsrätt) samt barnsbörd. I ett par fall
anföres mera allmänt, att dispens bör kunna komma i fråga beträffande medlemmar,
vilka hindrats fullgöra sin avgiftsplikt genom särskilda förhållanden,
varöver de icke själva kunnat råda.
Vid övervägande av hithörande frågor har socialstyrelsen i likhet med flertalet
kassor ansett sig böra förorda dispensvägen såsom den enligt styrelsens
mening smidigaste och mest ändamålsenliga. Styrelsen har därvid icke bortsett
ifrån, att den av motionärerna föreslagna anordningen i praktiken sannolikt
i många fall skulle ställa sig enklare. Det bör kraftigt understrykas, att förlängt
anstånd med avgiftsbetalning under alla förhållanden bör kunna ifrågakomma
endast i undantagsfall av särskilt ömmande karaktär, detta alltså även
vid militärtjänstgöring och sjukdom. I enlighet härmed torde dispensmöjligheten
i fråga örn värnpliktstjänstgöring i huvudsak komma till användning vid
beredskapsinkallelser o. d. med kort varsel; styrelsen finner dock knappast anledning
förorda, att den s. k. första tjänstgöringen uttryckligen undantages
från dispensbestämmelsen. Vad sjukdom beträffar bör det givetvis endast vara
fall av svårare och mera långvarig sjuklighet, som må kunna föranleda dispens.
Såsom nämnts, lia vissa kassor ansett, att även pågående arbetslöshet — utan
rätt för vederbörande medlem att uppbära understöd från kassan — borde
kunna föranleda utökning av respittiden. Härtill må anföras, att den arbetslöse
kassamedlemmen i sådana fall vanligen kan antagas lia bättre möjligheter att
på ett eller annat sätt ordna sina ekonomiska mellanhavanden med kassan än vid
fall av mera långvarig beredskapst jänstgöring eller sjukdom. Örn han exempelvis
åtnjuter kontantunderstöd från arbetslöshetskommitté eller fattigvården,
hör det icke vara oöverkomligt för honom att erlägga sin avgift till kassan.
Möjlighet härtill bör också i regel föreligga för t, ex. säsongarbetare, vilka
enligt stadgarna för flera kassor äro avstängda från understödsrätt under vissa
månader av året. Detta hindrar givetvis ej, ali anstånd med avgiftsbetalningen
i särskilda fall kail vara berättigat även vid arbetslöshet, för vilken icke understödsrätt
föreligger, på grund av sammanfallande med andra omständigheter
(t. ex. sjukdom i familjen o. d.). I övrigt torde såsom dispensanledning särskilt
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 54; bilagor.
kunna tankas sådana fall, då omständigheter, varöver medlemmar icke kunnat
råda, hindrat dem att inom föreskriven tid inbetala sina avgifter. Bland sådana
omständigheter ha tidigare nämnts medlems omhändertagande för sinnessjukdom
samt nödtvungen isolering på grund av smittosam sjukdom o. d. Framhållas
må, att sådana särskilda förhållanden lia godtagits såsom skäl för att bevilja
arbetssökande kassamedlemmar viss befrielse från skyldigheten att besöka den
offentliga arbetsförmedlingen enligt 19 § arbetslöshetskasseförordningen. Man
kan även tänka sig sådana fall, då kassamedlemmar exempelvis vid skogs- eller
vägarbeten, särskilt i Norrbottens eller Västerbottens lappmarksdistrikt, på
grund av de stora avstånden till vederbörande redogörare undantagsvis böra
kunna tillerkännas en förlängning av den sedvanliga respittiden.
I detta sammanhang må framhållas, att förordningen den 26 juni 1931 örn
erkända sjukkassor lämnar viss möjlighet i speciella fall till förlängt anstånd
med avgiftsbetalningen. I 18 §, första stycket, stadgas nämligen, att medlem
i sådan kassa, som överskridit den föreskrivna respittiden (2 månader), skall
anses ha utträtt ur kassan, där ej kassans styrelse dessförinnan av särskild
anledning medgivit honom ytterligare anstånd med betalningen.
Beträffande slutligen förfaringssättet vid meddelandet av dispens bör det
enligt styrelsens mening icke i något fall kunna komma i fråga, att vederbörande
kassas styrelse ensam bestämmer därom. Tillsynsmyndigheten bör alltså i varje
särskilt fall ha godkänt sådant beslut av kassastyrelse.
Med utgångspunkt härifrån torde den ifrågasatta lagändringen på enklaste
sätt kunna genomföras i form av ett tillägg till tredje stycket av 11 § arbetslöshetskasseförordningen.
Enligt detta stycke må i stadgarna för viss kassa föreskrivas,
att kassastyrelsen beträffande medlem, vilken på grund av förhinder
icke erlagt avgift inom den föreskrivna respittiden, må tillerkänna medlemmen
rätt att kvarstå i kassan. Sådant beslut skall godkännas av tillsynsmyndigheten.
För det syfte, varom nu särskilt är fråga, torde det vara tillfyllest, att tredje
stycket av 11 § erhåller följande ändrade lydelse:
Tillsynsmyndigheten må ock medgiva, att i stadgarna för viss kassa
bestämmelse intages, att kassans styrelse beträffande medlem, vilken på
grund av förhinder eller till följd av omständighet av särskilt ömmande
natur icke erlagt avgift före den i stadgarna eljest angivna senaste tidpunkten,
må besluta, att han likväl icke skall anses hava utträtt ur kassan.
Sådant beslut skall för att bliva gällande hava godkänts av tillsynsmyndigheten.
En sålunda utvidgad undantagsbestämmelse skulle därefter intagas i stadgarna
för de kassor, som besluta om tillämpning för sin del av den ifrågavarande
dispensanordningen.
De från arbetslöshetskassorna inkomna yttrandena i ärendet bifogas i avskrift.
*
Stockholm den 14 mars 1944.
KARL J. HÖJER.
TOR J ERNEMAN.
* Här uteslutna.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande nr 54; bilagor.
9
Bilaga B.
Till Riksdagens andra lagutskott.
Genom remiss don 11 februari 1944 bär Kungl. Maj :t anbefallt socialvurdskomrnittén
att till riksdagens andra lagutskott avgiva yttrande över likalydande motionerna
1:47 oell II: 98 om ändring av 11 § förordningen örn erkända arbetslöshetskassor.
Med anledning härav får kommittén anföra följande.
Jämlikt 11 § förordningen örn erkända arbetslöshetskassor skall avgift till
kassan vara av medlemmen erlagd senast vid utgången av åttonde veckan efter
den tid å vilken avgiften belöper. Har detta icke skett skall medlemmen anses
hava utträtt ur kassan vid sagda tidpunkt. Har medlem underlåtit att inom
angiven tid anmäla förhållande varå avgiftsbefrielse kail grundas, äger kassans
styrelse att med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet pröva,
huruvida medlemskapet dock må bibehållas. För viss kassa eller för viss grupp
av kassas medlemmar äger tillsynsmyndigheten medgiva, att tidpunkten för
avgifts erläggande skall kunna bestämmas till utgången av tjugusjätte veckan.
Denna senare bestämmelse har tillkommit närmast med tanke på sjöfolket.
I de remitterade motionerna påpekas, att värnpliktstjänstgöring och sjukdom
kunna föranleda sådana hinder att medlemmen icke inom föreskriven tid
får möjlighet fullgöra sin betalningsskyldighet gentemot hassan.. Även genom
ren obetänksamhet kan en medlem komma i en liknande situation och därmed
förlora medlemskapet i kassan. Det föreslås, att den ovan angivna respittiden,
i regel åtta veckor, skall kunna förlängas med tid då medlem ^fullgjort
värnpliktstjänstgöring eller på grund av sjukdom varit förhindrad åtaga sig
förvärvsarbete.
Respittiden för avgifternas erläggande är visserligen förhållandevis lång,
närmare 2 månader. Då emellertid avgifterna ofta erläggas månadsvis blir i
realiteten denna respittid ofta kortare. Det i motionerna påtalade förhållandet
har särskild aktualitet i de fall, då en medlem i en erkänd arbetslöshetskassa drabbas
av olycksfall, hastigt insjuknar eller med mycket kort varsel erhåller order
om inställelse till värnpliktstjänstgöring. I det sistnämnda fallet föreligger
ofta icke tid tillse, att de ekonomiska förpliktelserna gentemot kassan fullgjorts
för tiden före inryckningen. Det är även förklarligt örn efter inryckningen
frågan om resterande avgifters erläggande faller vederbörande ur minnet. Vid
olycksfall eller hastiga sjukdomsfall kan det stundom vara omöjligt för medlemmen
att iakttaga här stadgade skyldigheter.
Verkningarna för medlemmen av ett utträde ur kassan äro ganska betydande.
Vid återinträde i kassan räknas nämligen de tidigare erlagda avgifterna medlemmen
icke till godo. För att på nytt förvärva understödsrätt fordras sålunda
att ha erlagt minst 52 veckoavgifter. Med hänsyn till bestämmelserna i stadgarna
i det fackförbund han tillhör blir lian vidare ofta automatiskt utesluten
ur detta. Vad i motionerna anförts är sålunda värt allt beaktande.
Emellertid bär frågan örn respittidens eventuella förlängning även en annan
sida. Det måste för kassorna framstå som angeläget att till betalning förfallna
avgifter utan för långt dröjsmål inbetalas till kassan. En generell förlängning
av respittiden vid alla fall av sjukdom och vid all värnpliktstjänstgöring skulle
sannolikt föranleda ökat administrativt arbete. Det kan för övrigt ifrågasättas
örn behov verkligen föreligger att i så stor omfattning, som i motionerna förut*
satts, medge anstånd med avgiftsbctalningcn. Vidare må framhållas att anlett
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 54; bilagor.
ning att medge anstånd med avgifternas erläggande icke synes föreligga vid
inryckningen till första värnpliktstjänstgöringen.
Enligt kommitténs uppfattning skulle motionärernas syftemål uppnås genom
en sådan ändring av förordningen, att kassans styrelse erhåller befogenhet att,
efter prövning av varje särskilt fall, medge att medlem, som på grund av
olycksfall eller sjukdom förhindrats att inom i stadgarna föreskriven tid erlägga
tidigare till betalning förfallna avgifter, erhåller förlängt betalningsanstånd.
Dylikt medgivande bör emellertid givas allenast, då särskilda omständigheter
kunna anses motivera en dylik åtgärd. Liknande anstånd synes vidare böra
medgivas vid inkallelse till beredskapstjänstgöring.
I detta ärendes handläggning hava deltagit förutom undertecknad Eriksson,
ordförande, herrar Bexelius, Höjer, Olsson, Skoglund, Wallén samt fru Nordgren.
Stockholm den 8 mars 1944.
På socialvårdskommitténs vägnar:
BERNH. ERIKSSON.
/ T. Hessler.
Bilaga C.
Till Riksdagens andra lagutskott.
Genom remiss den 9 februari 1944 har tillfälle beretts Svenska arbetsgivareföreningen
att avgiva yttrande över två inom riksdagen väckta likalydande
motioner, nr 47 i första kammaren av herr Helgesson och nr 98 i andra kammaren
av herr Nilsson i Stockholm, angående viss ändring i förordningen örn
erkända arbetslöshetskassor.
Motionärerna ha föreslagit, att i 11 § av förordningen skall införas en bestämmelse
av huvudsaklig innebörd, att vid beräknandet av den tid, inom vilken
avgift till arbetslöshetskassa skall vara erlagd, för att medlem icke skall
anses ha utträtt ur kassan, må frånräknas sådan tid, då medlem fullgjort värnpliktstjänstgöring
eller varit av sjukdom förhindrad att åtaga sig förvärvsarbete.
Föreningen får i anledning härav anföra följande.
Det erinras om att under förarbetena till förordningen var ifrågasatt, huruvida
icke laga förfall borde kunna få åberopas vid underlåten betalning av
medlemsavgift till erkänd arbetslöshetskassa. I Kungl. Maj:ts proposition nr
209 till 1933 års riksdag hävdade emellertid chefen för socialdepartementet
den meningen, att laga förfall icke borde få göras gällande. De skäl, som departementschefen
därvid anförde till stöd för sin ståndpunkt, torde fortfarande
äga giltighet. Sålunda måste avgifterna till arbetslöshetskassorna anses så låga,
att någon nämnvärd svårighet att erlägga dem icke ens under sjukdom eller
vid militärinkallelse torde förefinnas, i synnerhet som avgift skall beräknas
Andra lagutskottets utlåtande nr 54; bilagor.
11
endast för den tid, som kassamedlemmen varit i arbete. Vidare äger den, som
uteslutits ur kassa på grund av att avgift icke erlagts inom föreskriven tid,
rätt att när som helst återanmäla sig såsom medlem av kassan. Slutligen är
det alltjämt av vikt, att överensstämmelse bibehålies mellan ifrågavarande stadgande
och motsvarande bestämmelse i 18 § kungl, förordningen örn erkända
sjukkassor, enligt vilket stadgande laga förfall icke kan åberopas, då fråga
uppstår, huruvida medlem av erkänd sjukkassa på grund av underlåtenhet att
erlägga medlemsavgift skall anses ha utträtt ur kassan. I betraktande av sistnämnda
synpunkt bör det förhållandet, att »fackorganisationerna i allmänhet
tillämpa motsvarande bestämmelser på sådant sätt, att den tid medlem varit
sjuk eller fullgjort militärtjänstgöring borträknas vid fastställande av senaste
betalningsdag för föreliggande avgiftsskuld», icke tillmätas någon betydelse,
allra helst som det icke göres gällande, att någon enhetlig praxis i berörda
hänseende förefinnes inom organisationerna.
Under åberopande av det anförda får föreningen hemställa, att motionerna
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 11 mars 1944.
Svenska arbetsgivareföreningen
IVAR O. LARSON.
Bilaga D.
Till Andra lagutskottet.
Genom remiss den 9 februari 1944 har landsorganisationen i Sverige beretts
tillfälle att avgiva yttrande över inom riksdagen väckta likalydande motioner
nr 47 i första kammaren av hr Helgesson och nr 98 i andra kammaren av hr
Nilsson i Stockholm angående viss ändring i förordningen örn erkända arbetslöshetskassor.
Motionärerna föreslå sådant tillägg till 11 § arbetslöshetskasseförordningen
att vid bestämmandet av den tid, inom vilken till betalning förfallen avgift
skall vara erlagd, sådan tid må frånräknas då medlem fullgjort värnpliktstjänstgöring
eller på grund av sjukdom varit förhindrad att åtaga sig förvärvsarbete,
under förutsättning att tiden styrkes på det sätt, som kassans stadgar föreskriva.
Enligt ett år 1941 antaget tillägg till 11 § kan tillsynsmyndigheten medgiva
att i stadgarna för viss kassa bestämmelse intages att kassans styrelse beträffande
medlem, vilken på grund av förhinder icke erlagt avgift före den i stadgarna
eljest angivna senaste tidpunkten, må besluta att han likväl icke skall
anses hava utträtt ur kassan; sådant beslut skall för att bliva gällande hava
godkänts av tillsynsmyndigheten. Bestämmelsen tillkom efter socialstyrelsens
förslag oell tog särskilt sikte på sjömän å fartyg i utomeuropeisk fart. Det med
-
12
Undra lagutskottets utlåtande nr 54; bilagor.
givande av längre respit, bestämmelsen möjliggör, ansågs också av styrelsen
icke kunna ifrågakomma för annan kassa än sjöfolkets. Formellt hindrar bestämmelsen
dock icke att medgivande lämnas även annan kassa.
Det synes emellertid som om möjligheten av längre respit i de särskilda
av motionärerna angivna fallen, då medlem insjuknar eller inkallas till militärtjänstgöring,
icke nödvändigt bör göras beroende av för kassan lämnat medgivande
resp. av tillsynsmyndighetens efterhandsgodkännande av kassastyrelsens
beslut. Med förslaget att frånräkning av sjukdoms- resp. värnpliktstiden
skall vara beroende av prövning av styrelsen i varje särskilt fall och att förhindret
och tiden för detsamma skall styrkas på sätt kassans stadgar föreskriva
synes någon risk för missbruk av frånräkningsrätten icke föreligga.
Landsorganisationen får sålunda tillstyrka motionärernas förslag.
Stockholm den 13 mars 1944.
Landsorganisationen i Sverige
AUG. LINDBERG.
/ Arnold Sölvén.
Bilaga E.
Till Riksdagens andra lagutskott.
Daco, som genom remiss den 9 februari 1944 beretts tillfälle att avgiva yttrande
över likalydande motioner nr 47 i första kammaren av herr Helgesson
och nr 98 i andra kammaren av herr Nilsson i Stockholm angående viss ändring
i förordningen örn erkända arbetslöshetskassor, får med anledning härav
anföra följande.
Motionären föreslår viss ändring i 11 § i 1934 års förordning örn erkända
arbetslöshetskassor. Förslaget innebär, att tid, då medlemmen fullgjort värnpliktstjänstgöring
eller på grund av sjukdom varit förhindrad att åtaga sig
förvärvsarbete, icke skall inräknas i den tid, inom vilken förfallen medlemsavgift
skall erläggas, för att medlemmen skall få stå kvar i kassan. Otvivelaktigt
kan en del ömmande fall förekomma, där det kan visa sig mycket svårt
för en medlem, som tidigare av en eller annan orsak slarvat med avgiftsbetalningen,
att erlägga avgiften inom föreskriven tid. Detta gäller emellertid icke
endast tid, då medlemmen fullgör värnpliktstjänstgöring eller på grund av
sjukdom är förhindrad åtaga sig förvärvsarbete, utan samma resonemang kan
även föras t. ex. beträffande tid, under vilken medlemmen varit arbetslös. I
ett sådant fall kan han ofta ha betydligt svårare att erlägga förfallen avgift
än exempelvis under militärtjänstgöring. En annan utväg än den av motionären
föreslagna att lösa detta problem vore att låta tillsynsmyndigheten efter förslag
från kassa meddela dispens i ömmande fall. Någon oavvislig rätt för medlem
att på grund av värnpliktstjänstgöring eller annan därmed jämförlig orsak
åtnjuta dispens torde dock ej böra ifrågakomma.
Andra lagutskottets utlåtande nr 54; bilagor.
13
Daeo ställer sig emellertid mycket tveksam till tanken att på denna punkt
uppmjuka avgiftsdisciplinen. I all frivillig försäkringsverksamhet och särskilt
sådan, som är av denna speciella karaktär, måste det anses vara av synnerligen
stor vikt, att medlemmarna lära sig inse betydelsen av att avgifterna erläggas
punktligt. Avgiftsrestantier böra endast få förekomma i undantagsfall. För
tjänstemannagruppernas del torde sällan värnpliktstjänstgöring och sjukdom
spela sådan roll i ekonomiskt avseende, att medlemmarna helt urståndsättas
att fullgöra sina skyldigheter.
Med stöd av vad ovan anförts, ber Daeo få hemställa, att den ifrågavarande
motionen icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Skulle andra lagutskottet
likväl anse, att viss ändring i av motionären avsett syfte är påkallad,
hemställer Daeo, att allenast sådan ändring vidtages, att möjlighet beredes
tillsynsmyndigheten att meddela dispens. I så fall bör emellertid hänsyn även
kunna tagas till andra omständigheter, som äro av likartad betydelse som värnpliktstjänstgöring
och sjukdom.
Stockholm den 11 mars 1944.
Daeo
(De anställdas centralorganisation)
G. OSVALD.
/ Otto Nordenskiöld.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1944:394 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående viss ändring i förordningen den 15 juni 1934 a1 i texten