Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss ändring i förordningen den 15 juni 1934

1944-06-06 · 13 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1944:54, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss ändring i förordningen den 15 juni 1934

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 54.

1

Nr 54.

Ankom till riksdagens kansli den 6 juni 1944 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss ändring

i förordningen den 15 juni 1934 (nr 264) om erkända

arbetslöshetskassor.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 47 i första kammaren av herr Helgesson

och nr 98 i andra kammaren av herr Nilsson i Stockholm, om viss

ändring i 11 § ovannämnda förordning.

11 § har för närvarande följande lydelse:

: ..... 11 §■

Medlem av erkänd arbetslöshetskassa, som icke senast vid utgången av

åttonde veckan eller, för kassa med månadsavgifter, andra månaden efter

den tid, å vilken stadgad avgift eller uttaxerat belopp belöper, till kassan

antingen erlagt avgift eller belopp som nu sagts eller anmält förhållande,

varå befrielse från betalningsskyldigheten kan grundas, skall anses hava

utträtt ur kassan vid sagda tidpunkt; dock att kassans styrelse äger med

hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet pröva, huruvida den, som

underlåtit att inom angiven tid anmäla omständighet, varå avgiftsbefrielse

kan grundas, ändock må bibehållas vid sitt medlemskap.

Tillsynsmyndigheten äger, därest särskilda omständigheter därtill föranleda,

beträffande viss kassa eller viss grupp av kassas medlemmar medgiva,

att den tidpunkt, då sådan påföljd som i första stycket sägs skall inträda,

bestämmes senast till utgången av tjugusjätte veckan eller, för kassa med

månadsavgifter, sjätte månaden.

Tillsynsmyndigheten må ock medgiva, att i stadgarna för viss kassa bestämmelse

intages, att kassans styrelse beträffande medlem, vilken på grund

av förhinder icke erlagt avgift före den i stadgarna eljest angivna senaste

tidpunkten, må besluta, att han likväl icke skall anses hava utträtt ur

kassan. Sådant beslut skall för att bliva gällande hava godkänts av tillsynsmyndigheten.

I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, att riksdagen måtte

besluta sådan ändring av 11 § att mellan andra och tredje styckena inskjutes

ett nytt stycke av följande innehåll:

Vid bestämmandet av den tid, inom vilken till betalning förfallen avgift

skall vara erlagd, må frånräknas sådan tid, då medlem fullgjort värnplikts
llihang

lill riksdagens protokoll 1944. 9 saini. 2 avd. Nr .54.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 54.

tjänstgöring eller på grund av sjukdom varit förhindrad att åtaga sig förvärvsarbete,

under förutsättning att tiden styrkes på det sätt som kassans

stadgar föreskriva.

Beträffande motiveringen för denna hemställan får utskottet hänvisa till

motionen I: 47.

över motionerna ha på begäran av utskottet yttranden avgivits av socialstyrelsen,

socialvårdskommittén, Svenska arbetsgivareföreningen, landsorganisationen

i Sverige och De anställdas centralorganisation (Daco). Yttrandena

finnas såsom bilagor fogade vid detta utlåtande.

11 § i sin ursprungliga lydelse innehöll ej någon motsvarighet till stadgandet

i tredje stycket om möjlighet att i stadgarna för viss kassa intaga

bestämmelse, enligt vilken medlem, som på grund av förhinder icke erlagt

avgift före den i stadgarna eljest angivna senaste tidpunkten, kan erhålla

ytterligare uppskov.

Under förarbetena till förordningen framhölls (se proposition 1933: 209,

Bilaga G s. 57), att man särskilt på grund av att rätten till understöd vore

knuten vid att visst antal avgifter erlagts måste hålla på att avgifterna i

möjligaste mån erlades i omedelbar anslutning till den tid som de avsåge.

Eljest skulle en medlem kunna underlåta att erlägga sina avgifter och

först om han hade anledning att tro, att han komme att bliva arbetslös,

på en gång inbetala avgifterna för en längre tid och därigenom förskaffa

sig rätt till understöd med mångdubbelt större belopp. I sitt yttrande över

det förslag, på grundval av vilket förordningen utarbetades, förklarade sig

socialstyrelsen anse (se nämnda proposition s. 160), att en bestämmelse örn

automatisk uteslutning efter viss tid komme att verka för strängt, varför

styrelsen ifrågasatte, örn ej laga förfall borde kunna få åberopas. Mot detta

yttrande anförde föredragande departementschefen, att avgifterna till kassorna

komme att bliva relativt små och att svårigheter att betala dem i

allmänhet ej torde komma att förefinnas, eftersom de endast skulle utgå

under de veckor då den försäkrade varit i arbete. För övrigt ägde en person,

som uteslutits ur sin kassa under åberopande av förevarande paragraf, rätt

att när som helst åter anmäla sig som medlem i kassan. Visserligen ägde

han då icke att för rätt till understöd tillgodoräkna sig de avgifter, vilka

han erlagt under sitt tidigare medlemskap, men denna omständighet utgjorde

enligt departementschefens åsikt ej tillräckligt skäl för meddelande

av en bestämmelse örn rätt för medlem att i fråga om avgiftsbetalning åberopa

laga förfall.

Tredje stycket i 11 § tillkom genom en författningsändring 1941. Den

däri lämnade förfallsbestämmelsen infördes (se proposition 1941: 214 s. 44,

45 och Bilaga A s. 31—33) med särskild hänsyn till sjömän å fartyg i utom
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 54.

europeisk fart, varvid det uttalades, att bestämmelsen icke torde kunna

tänkas erhålla tillämpning beträffande annan kassa än för sjöfolk.

Enligt huvudregeln i förevarande författningsrum skall avgift till erkänd

arbetslöshetskassa erläggas senast inom viss tid efter förfallodagen vid

äventyr att medlemmen eljest anses ha utträtt ur kassan. Någon allmän

bestämmelse finnes ej om rätt för medlem, som dröjt med betalning utöver

denna tid men såsom ursäkt för dröjsmålet kan åberopa laga förfall, att få

kvarstå i kassan.

Genom regeln om bestämd sista tidpunkt för avgiftsbetalning framtvingas,

att avgifterna inflyta regelbundet och utan onödiga dröjsmål. Ehuru det är

av stor vikt att så sker, kunna dock enligt utskottets mening fall förekomma

där ett strängt vidhållande av regeln ter sig obilligt och dessutom icke är

nödvändigt för uppnående av det avsedda ändamålet. Utskottet ansluter sig

därför såtillvida till syftet med motionärernas förslag att utskottet anser,

att viss möjlighet bör tillskapas för medlem i arbetslöshetskassa, som kan

åberopa förfall för dröjsmål med erläggande av avgift, att erhålla anstånd

med betalningen.

Motionärerna ha föreslagit en bestämmelse, enligt vilken vid bestämmandet

av tiden inom vilken avgift sist skall vara erlagd skulle frånräknas tid

då medlem fullgjort värnpliktstjänstgöring eller på grund av sjukdom varit

förhindrad att åtaga sig förvärvsarbete. Mot en sådan bestämmelse kan

enligt utskottets mening anmärkas, att den i ett visst avseende skulle vara

för snäv, i ett annat åter för vid. Genom densamma skulle å ena sidan

uteslutas möjligheten att erhålla anstånd av andra skäl än värnpliktstjänstgöring

och sjukdom, medan å andra sidan den som kunde åberopa sådant

skäl saklöst kunde dröja med betalningen även om han haft möjlighet att

uppfylla sin skyldighet. Med hänsyn härtill anser sig utskottet såsom den

mest ändamålsenliga lösningen böra förorda en bestämmelse, enligt vilken

dispens efter prövning av omständigheterna i varje särskilt fall kan, där

särskilda skäl föreligga, meddelas från skyldigheten att erlägga avgift inom

viss tid. I fråga örn tillämpningen av en sådan bestämmelse synes vad socialstyrelsen

anfört i sitt yttrande över motionerna böra vara vägledande.

Såsom socialstyrelsen föreslagit torde fråga örn dispens böra i första

hand behandlas av arbetslöshetskassas styrelse. Med hänsyn till intresset

av enhetlig tillämpning synes beslut, varigenom dispens meddelats, böra

för att bli gällande godkännas av tillsynsmyndigheten.

Den av utskottet förordade dispensmöjligheten föranleder ändring av

11 § tredje stycket. Därvid synes innehållet i detta böra jämkas jämväl i

andra avseenden.

Författningsändringen torde böra träda i kraft så snart den utkommit i

Svensk författningssamling.

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 54.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motioner, måtte

för sin del antaga följande förslag till

Förordning

angående ändrad lydelse av 11 § förordningen den 15 juni 1934 (nr 264) örn

erkända arbetslöshetskassor.

Härigenom förordnas, att 11 § förordningen den 15 juni 1934 om erkända

arbetslöshetskassor1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

11 §

Medlem av--— sitt medlemskap.

Tillsynsmyndigheten äger---sjätte månaden.

Styrelsen för erkänd arbetslöshetskassa må, där särskilda skäl föreligga,

besluta att medlem, som icke erlagt avgift före den i stadgarna angivna

senaste tidpunkten, likväl icke skall anses hava utträtt ur kassan. Sådant

beslut skall för att bliva gällande hava godkänts av tillsynsmyndigheten.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Stockholm den 6 juni 1944.

På andra lagutskottets vägnar:

KERSTIN HESSELGREN.

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Wistrand, Mannerskantz, Hage, Hallagård, Nils Elowsson,

Söderkvist, Holmbäck* och Helgesson;

från andra kammaren: fröken Hesselgren, herrar Pettersson i Hällbacken,* Ryberg,

Cruse,* Holm,* Hagård,* Jansson i Hällefors och Andersson i Eskilstuna.*

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

) Senaste lydelse se SFS 1943: 185.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Ludra lagutskottets utlåtande nr 54; bilagor.

5

Bilaga A

Till Riksdagens andra lagutskott.

Genom remiss den 11 februari 1944 har Kungl. Majit anbefallt socialstyrelsen

att till riksdagens andra lagutskott avgiva yttrande över motionerna nr 47 i

första kammaren och nr 98 i andra kammaren angående viss ändring i förordningen

örn erkända arbetslöshetskassor samt att till socialdepartementet insända

avskrift av yttrandet. I anledning härav får socialstyrelsen anföra följande.

Socialstyrelsen har i ärendet begärt yttrande från styrelserna för samtliga

erkända arbetslöshetskassor, inalles 30. Sådant yttrande har inkommit från 27

kassor. En sammanställning därav lämnas i det följande.

Inledningsvis må framhållas, att den av motionärerna berörda 11 § arbetslöshetskasseförordningen

(motsvarande § 17 av kassornas stadgar) har stor

betydelse såväl för kassorna själva som beträffande deras enskilda medlemmar.

För kassorna, vilkas verksamhet till mycket väsentlig del finansieras genom

medlemmarnas egna tillskott, är det viktigt med en föreskrift örn en jämförelsevis

kort respittid för avgiftsbetalningen, så att avgifterna må kunna inflyta

regelbundet och utan onödiga dröjsmål. Och för den särskilde kassamedlemmen

i hans förhållande till kassan spelar detta stadgande en stor roll ur allmän

ordnings- och uppfostringssynpunkt. Påföljden av försummad avgiftsbetalning,

förlust av medlemskapet i kassan, är för den därav drabbade allvarlig

nog. Därvid mister nämligen den uteslutne all rätt till understöd, som han kan

ha uppbyggt genom inbetalade avgifter före avbrottet i medlemskapet. För

återvinnande av understödsrätt måste vederbörande i sådana fall erlägga nya

avgifter under minst ett år och ofta under avsevärt längre tid, beroende på

hans möjligheter att erhålla anställning.

Otvivelaktigt förhåller det sig så, att den sålunda ganska stränga huvudregeln

i 11 § arbetslöslietskasseförordningen i stort sett haft övervägande gynnsamma

och nyttiga verkningar. Detta bestyrkes klart av erfarenheten oell vitsordas

även utan tvekan av de styrande inom kassorna, vilka i regel också utöva

ledningen inom motsvarande fackliga organisation. Såsom tillsynsmyndighet

(iver den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen har socialstyrelsen också

städse genom upplysning och på annat sätt verkat för en noggrann tillämpning

av detta stadgande och kraftigt motarbetat understundom förekommande tendenser

i motsatt riktning. Endast vid ett par enstaka tillfällen, då omständigheterna

varit av alldeles speciell natur, har styrelsen på framställning förklarat

sig icke vilja vidtaga åtgärder, därest kassan icke toge de föreskrivna

konsekvenserna av att respittiden överskridits. Detta har gällt fall, då en kassamedlem

av någon anledning, exempelvis iråkad sinnessjukdom, under längre tid

icke kunnat råda över sig och sina handlingar och fördenskull icke haft möjlighet

att fullgöra sina förpliktelser gentemot kassan.

Styrelsen är emellertid väl medveten örn att andra situationer lätteligen

kunna uppstå, då kassamedlemmar utan eget förvållande bli urståndsätta att

i rätt tid inbetala sina avgifter oell följaktligen anstånd med avgiftsbetalningen

utöver den stadgade respittiden måste anses väl motiverat av billighetsskäl och

opaginerad Kontrollera mot PDF

(i Andra lagutskottets utlåtande nr 54; bilagor.

liknande. Understundom medför den nu gällande ordningen nära nog stötande

konsekvenser, som skulle kunna undvikas genom mera smidiga stadganden.

Det utan jämförelse vanligaste bland sådana fall är givetvis det, då en kassamedlem

skyndsamt inkallas i beredskapstjänstgöring och svårigheter därigenom

kunna uppstå för honom att i rätt tid inbetala eventuellt resterande avgifter.

Även längre tids sjukdom och andra omständigheter, såsom svårare olycksfall,

nödtvungen lokal isolering av medlem till följd av naturhinder eller epidemi

m. m., komma i detta sammanhang i åtanke.

Motionärernas förslag går ut på att låt vara endast vid värnpliktstjänstgöring

eller sjukdom bereda möjlighet för kassamedlem att erhålla anstånd med

honom åvilande avgiftsbetalning. Till den tanke, som ligger bakom detta förslag,

ger socialstyrelsen sin fulla anslutning. De invändningar, som styrelsen likväl

funnit sig böra rikta däremot, gälla alltså icke själva syftet med förslaget.

Men enligt styrelsens mening bör en i och för sig välmotiverad ändring och

uppmjukning av bestämmelserna i 11 § läggas efter delvis andra linjer än dem

motionärerna tänkt sig.

För att vinna ett såvitt möjligt omfattande upplysningsmaterial bär som

nämnts socialstyrelsen, efter att först vid en konferens lia dryftat den föreliggande

frågan med representanter för de erkända arbetslöshetskassorna, införskaffat

yttrande i ärendet från kassorna. Örn innehållet i dessa yttranden må

här sammanfattningsvis angivas följande.

Av de 27 kassor, som inkommit med begärt yttrande, lia inalles 10 förklarat

sig instämma med motionärerna, i en del fall dock nied vissa jämkningar eller

utvidgningar. Två kassor anse sålunda, att även andra omständigheter än värnpliktstjänstgöring

och sjukdomsfall böra kunna föranleda förlängd respittid

för enskild medlem. 1 ytterligare två fall ifrågasättes, att med värnpliktstjänstgöring

och sjukdom i här förevarande avseende må likställas även sådan

tid, då medlem är arbetslös utan att lia rätt till understöd från kassan (t. ex.

vid otillräckligt antal inbetalade avgifter eller sedan maximalt understöd uttagits).

En annan kassa förordar, att endast viss slags militärtjänstgöring, nämligen

beredskapstjänstgöring — där inkallelsen i regel sker med kort varsel

— må kunna frånräknas på sätt förutsättas i motionerna.

Flertalet kassor, nämligen 17, lia förordat en lösning efter principiellt andra

linjer lin i enlighet med motionärernas förslag. I dessa fall har man tänkt sig

en dispensanordning, varigenom tillsynsmyndigheten eller eventuellt vederbörande

kassa skulle äga rätt att i särskilda fall medgiva undantag från den i

§ 17 av kassornas stadgar intagna bestämmelsen angående viss respittid för

avgiftsbetalningen. Denna dispensmöjlighet borde enligt de avgivna yttrandena

icke begränsas enbart till fall av värnpliktstjänstgöring eller sjukdom oell

bomme alltså ur den synpunkten att gå utanför ramen för motionärernas förslag.

å andra sidan borde dispensbestämmelsen icke grunda en oavvislig rättighet

för kassamedlem att vid militärtjänstgöring eller sjukdom alltid komma

i åtnjutande av förlängt anstånd. Bestämmelsen borde tvärtom erhålla en sådan

utformning, att därav klart framginge dess begränsade syftemål, nämligen att

tillämpas endast i sällsynta undantagsfall av särskilt ömmande karaktär.

I vissa yttranden utvecklas närmare skälen till att man föredragit dispenslinjen

framför motionärernas förslag, vilket senare dock kan antagas bliva

enklare och mindre tidsödande i tillämpningen. I första hand framliålles, att en

mer eller mindre generell rätt till förlängd respittid vid värnpliktstjänstgöring

eller sjukdom icke är nödvändig eller önskvärd, och uttryckas farhågor för att

en dylik rätt säkerligen skulle komma att inverka avtrubbande på åtskilliga

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 54; bilagor. 7

medlemmars känsla för ordning och reda i sina mellanhavanden med kassan.

En av kassorna anför, att den utsträckta respittiden i sådant fall skulle komma

att utnyttjas av många medlemmar, vilkas ekonomi väl skulle tillåtit dem att

betala avgifterna enligt nu gällande regler. Vidare framhålles från andra håll,

att kontrollen över avgiftsbetalningen komme att försvåras, varjämte vissa

andra tekniska olägenheter vore att befara vid ett generellt dispensförfarande.

Särskilt textilarbetarnas erkända arbetslöshetskassa understryker de nämnda

ordningssynpunkterna så pass starkt, att dess yttrande närmast kommer att

framstå som ett halft avstyrkande av tanken att ändra här ifrågavarande bestämmelse.

Från denna kassa och flera andra håll betonas kraftigt, att den

ifrågasatta uppmjukningen endast bör få komma till användning vid speciellt

ömmande fall, ehuru också vid andra tillfällen än de båda i motionerna förutsatta.

Endast i tre fall förutsättes, att dispens må kunna beviljas av kassastyrelse.

Ehuru det icke alltid uttryckligen utsäges, synas de övriga kassorna utgå ifrån

att denna befogenhet skall utövas av tillsynsmyndigheten, givetvis dock först

efter framställning av vederbörande kassa.

Ett par kassor anse, att dispens bör kunna beviljas endast vid sådan militärtjänstgöring,

d. v. s. beredskapstjänst och liknande, där inkallelse i regel sker

med kort varsel. Såsom särskilda omständigheter av ofta mera ömmande karaktär

omnämnas arbetslöshet (utan understödsrätt) samt barnsbörd. I ett par fall

anföres mera allmänt, att dispens bör kunna komma i fråga beträffande medlemmar,

vilka hindrats fullgöra sin avgiftsplikt genom särskilda förhållanden,

varöver de icke själva kunnat råda.

Vid övervägande av hithörande frågor har socialstyrelsen i likhet med flertalet

kassor ansett sig böra förorda dispensvägen såsom den enligt styrelsens

mening smidigaste och mest ändamålsenliga. Styrelsen har därvid icke bortsett

ifrån, att den av motionärerna föreslagna anordningen i praktiken sannolikt

i många fall skulle ställa sig enklare. Det bör kraftigt understrykas, att förlängt

anstånd med avgiftsbetalning under alla förhållanden bör kunna ifrågakomma

endast i undantagsfall av särskilt ömmande karaktär, detta alltså även

vid militärtjänstgöring och sjukdom. I enlighet härmed torde dispensmöjligheten

i fråga örn värnpliktstjänstgöring i huvudsak komma till användning vid

beredskapsinkallelser o. d. med kort varsel; styrelsen finner dock knappast anledning

förorda, att den s. k. första tjänstgöringen uttryckligen undantages

från dispensbestämmelsen. Vad sjukdom beträffar bör det givetvis endast vara

fall av svårare och mera långvarig sjuklighet, som må kunna föranleda dispens.

Såsom nämnts, lia vissa kassor ansett, att även pågående arbetslöshet — utan

rätt för vederbörande medlem att uppbära understöd från kassan — borde

kunna föranleda utökning av respittiden. Härtill må anföras, att den arbetslöse

kassamedlemmen i sådana fall vanligen kan antagas lia bättre möjligheter att

på ett eller annat sätt ordna sina ekonomiska mellanhavanden med kassan än vid

fall av mera långvarig beredskapst jänstgöring eller sjukdom. Örn han exempelvis

åtnjuter kontantunderstöd från arbetslöshetskommitté eller fattigvården,

hör det icke vara oöverkomligt för honom att erlägga sin avgift till kassan.

Möjlighet härtill bör också i regel föreligga för t, ex. säsongarbetare, vilka

enligt stadgarna för flera kassor äro avstängda från understödsrätt under vissa

månader av året. Detta hindrar givetvis ej, ali anstånd med avgiftsbetalningen

i särskilda fall kail vara berättigat även vid arbetslöshet, för vilken icke understödsrätt

föreligger, på grund av sammanfallande med andra omständigheter

(t. ex. sjukdom i familjen o. d.). I övrigt torde såsom dispensanledning särskilt

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 54; bilagor.

kunna tankas sådana fall, då omständigheter, varöver medlemmar icke kunnat

råda, hindrat dem att inom föreskriven tid inbetala sina avgifter. Bland sådana

omständigheter ha tidigare nämnts medlems omhändertagande för sinnessjukdom

samt nödtvungen isolering på grund av smittosam sjukdom o. d. Framhållas

må, att sådana särskilda förhållanden lia godtagits såsom skäl för att bevilja

arbetssökande kassamedlemmar viss befrielse från skyldigheten att besöka den

offentliga arbetsförmedlingen enligt 19 § arbetslöshetskasseförordningen. Man

kan även tänka sig sådana fall, då kassamedlemmar exempelvis vid skogs- eller

vägarbeten, särskilt i Norrbottens eller Västerbottens lappmarksdistrikt, på

grund av de stora avstånden till vederbörande redogörare undantagsvis böra

kunna tillerkännas en förlängning av den sedvanliga respittiden.

I detta sammanhang må framhållas, att förordningen den 26 juni 1931 örn

erkända sjukkassor lämnar viss möjlighet i speciella fall till förlängt anstånd

med avgiftsbetalningen. I 18 §, första stycket, stadgas nämligen, att medlem

i sådan kassa, som överskridit den föreskrivna respittiden (2 månader), skall

anses ha utträtt ur kassan, där ej kassans styrelse dessförinnan av särskild

anledning medgivit honom ytterligare anstånd med betalningen.

Beträffande slutligen förfaringssättet vid meddelandet av dispens bör det

enligt styrelsens mening icke i något fall kunna komma i fråga, att vederbörande

kassas styrelse ensam bestämmer därom. Tillsynsmyndigheten bör alltså i varje

särskilt fall ha godkänt sådant beslut av kassastyrelse.

Med utgångspunkt härifrån torde den ifrågasatta lagändringen på enklaste

sätt kunna genomföras i form av ett tillägg till tredje stycket av 11 § arbetslöshetskasseförordningen.

Enligt detta stycke må i stadgarna för viss kassa föreskrivas,

att kassastyrelsen beträffande medlem, vilken på grund av förhinder

icke erlagt avgift inom den föreskrivna respittiden, må tillerkänna medlemmen

rätt att kvarstå i kassan. Sådant beslut skall godkännas av tillsynsmyndigheten.

För det syfte, varom nu särskilt är fråga, torde det vara tillfyllest, att tredje

stycket av 11 § erhåller följande ändrade lydelse:

Tillsynsmyndigheten må ock medgiva, att i stadgarna för viss kassa

bestämmelse intages, att kassans styrelse beträffande medlem, vilken på

grund av förhinder eller till följd av omständighet av särskilt ömmande

natur icke erlagt avgift före den i stadgarna eljest angivna senaste tidpunkten,

må besluta, att han likväl icke skall anses hava utträtt ur kassan.

Sådant beslut skall för att bliva gällande hava godkänts av tillsynsmyndigheten.

En sålunda utvidgad undantagsbestämmelse skulle därefter intagas i stadgarna

för de kassor, som besluta om tillämpning för sin del av den ifrågavarande

dispensanordningen.

De från arbetslöshetskassorna inkomna yttrandena i ärendet bifogas i avskrift.

*

Stockholm den 14 mars 1944.

KARL J. HÖJER.

TOR J ERNEMAN.

* Här uteslutna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 54; bilagor.

9

Bilaga B.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Genom remiss don 11 februari 1944 bär Kungl. Maj :t anbefallt socialvurdskomrnittén

att till riksdagens andra lagutskott avgiva yttrande över likalydande motionerna

1:47 oell II: 98 om ändring av 11 § förordningen örn erkända arbetslöshetskassor.

Med anledning härav får kommittén anföra följande.

Jämlikt 11 § förordningen örn erkända arbetslöshetskassor skall avgift till

kassan vara av medlemmen erlagd senast vid utgången av åttonde veckan efter

den tid å vilken avgiften belöper. Har detta icke skett skall medlemmen anses

hava utträtt ur kassan vid sagda tidpunkt. Har medlem underlåtit att inom

angiven tid anmäla förhållande varå avgiftsbefrielse kail grundas, äger kassans

styrelse att med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet pröva,

huruvida medlemskapet dock må bibehållas. För viss kassa eller för viss grupp

av kassas medlemmar äger tillsynsmyndigheten medgiva, att tidpunkten för

avgifts erläggande skall kunna bestämmas till utgången av tjugusjätte veckan.

Denna senare bestämmelse har tillkommit närmast med tanke på sjöfolket.

I de remitterade motionerna påpekas, att värnpliktstjänstgöring och sjukdom

kunna föranleda sådana hinder att medlemmen icke inom föreskriven tid

får möjlighet fullgöra sin betalningsskyldighet gentemot hassan.. Även genom

ren obetänksamhet kan en medlem komma i en liknande situation och därmed

förlora medlemskapet i kassan. Det föreslås, att den ovan angivna respittiden,

i regel åtta veckor, skall kunna förlängas med tid då medlem ^fullgjort

värnpliktstjänstgöring eller på grund av sjukdom varit förhindrad åtaga sig

förvärvsarbete.

Respittiden för avgifternas erläggande är visserligen förhållandevis lång,

närmare 2 månader. Då emellertid avgifterna ofta erläggas månadsvis blir i

realiteten denna respittid ofta kortare. Det i motionerna påtalade förhållandet

har särskild aktualitet i de fall, då en medlem i en erkänd arbetslöshetskassa drabbas

av olycksfall, hastigt insjuknar eller med mycket kort varsel erhåller order

om inställelse till värnpliktstjänstgöring. I det sistnämnda fallet föreligger

ofta icke tid tillse, att de ekonomiska förpliktelserna gentemot kassan fullgjorts

för tiden före inryckningen. Det är även förklarligt örn efter inryckningen

frågan om resterande avgifters erläggande faller vederbörande ur minnet. Vid

olycksfall eller hastiga sjukdomsfall kan det stundom vara omöjligt för medlemmen

att iakttaga här stadgade skyldigheter.

Verkningarna för medlemmen av ett utträde ur kassan äro ganska betydande.

Vid återinträde i kassan räknas nämligen de tidigare erlagda avgifterna medlemmen

icke till godo. För att på nytt förvärva understödsrätt fordras sålunda

att ha erlagt minst 52 veckoavgifter. Med hänsyn till bestämmelserna i stadgarna

i det fackförbund han tillhör blir lian vidare ofta automatiskt utesluten

ur detta. Vad i motionerna anförts är sålunda värt allt beaktande.

Emellertid bär frågan örn respittidens eventuella förlängning även en annan

sida. Det måste för kassorna framstå som angeläget att till betalning förfallna

avgifter utan för långt dröjsmål inbetalas till kassan. En generell förlängning

av respittiden vid alla fall av sjukdom och vid all värnpliktstjänstgöring skulle

sannolikt föranleda ökat administrativt arbete. Det kan för övrigt ifrågasättas

örn behov verkligen föreligger att i så stor omfattning, som i motionerna förut*

satts, medge anstånd med avgiftsbctalningcn. Vidare må framhållas att anlett

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 54; bilagor.

ning att medge anstånd med avgifternas erläggande icke synes föreligga vid

inryckningen till första värnpliktstjänstgöringen.

Enligt kommitténs uppfattning skulle motionärernas syftemål uppnås genom

en sådan ändring av förordningen, att kassans styrelse erhåller befogenhet att,

efter prövning av varje särskilt fall, medge att medlem, som på grund av

olycksfall eller sjukdom förhindrats att inom i stadgarna föreskriven tid erlägga

tidigare till betalning förfallna avgifter, erhåller förlängt betalningsanstånd.

Dylikt medgivande bör emellertid givas allenast, då särskilda omständigheter

kunna anses motivera en dylik åtgärd. Liknande anstånd synes vidare böra

medgivas vid inkallelse till beredskapstjänstgöring.

I detta ärendes handläggning hava deltagit förutom undertecknad Eriksson,

ordförande, herrar Bexelius, Höjer, Olsson, Skoglund, Wallén samt fru Nordgren.

Stockholm den 8 mars 1944.

På socialvårdskommitténs vägnar:

BERNH. ERIKSSON.

/ T. Hessler.

Bilaga C.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Genom remiss den 9 februari 1944 har tillfälle beretts Svenska arbetsgivareföreningen

att avgiva yttrande över två inom riksdagen väckta likalydande

motioner, nr 47 i första kammaren av herr Helgesson och nr 98 i andra kammaren

av herr Nilsson i Stockholm, angående viss ändring i förordningen örn

erkända arbetslöshetskassor.

Motionärerna ha föreslagit, att i 11 § av förordningen skall införas en bestämmelse

av huvudsaklig innebörd, att vid beräknandet av den tid, inom vilken

avgift till arbetslöshetskassa skall vara erlagd, för att medlem icke skall

anses ha utträtt ur kassan, må frånräknas sådan tid, då medlem fullgjort värnpliktstjänstgöring

eller varit av sjukdom förhindrad att åtaga sig förvärvsarbete.

Föreningen får i anledning härav anföra följande.

Det erinras om att under förarbetena till förordningen var ifrågasatt, huruvida

icke laga förfall borde kunna få åberopas vid underlåten betalning av

medlemsavgift till erkänd arbetslöshetskassa. I Kungl. Maj:ts proposition nr

209 till 1933 års riksdag hävdade emellertid chefen för socialdepartementet

den meningen, att laga förfall icke borde få göras gällande. De skäl, som departementschefen

därvid anförde till stöd för sin ståndpunkt, torde fortfarande

äga giltighet. Sålunda måste avgifterna till arbetslöshetskassorna anses så låga,

att någon nämnvärd svårighet att erlägga dem icke ens under sjukdom eller

vid militärinkallelse torde förefinnas, i synnerhet som avgift skall beräknas

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 54; bilagor.

11

endast för den tid, som kassamedlemmen varit i arbete. Vidare äger den, som

uteslutits ur kassa på grund av att avgift icke erlagts inom föreskriven tid,

rätt att när som helst återanmäla sig såsom medlem av kassan. Slutligen är

det alltjämt av vikt, att överensstämmelse bibehålies mellan ifrågavarande stadgande

och motsvarande bestämmelse i 18 § kungl, förordningen örn erkända

sjukkassor, enligt vilket stadgande laga förfall icke kan åberopas, då fråga

uppstår, huruvida medlem av erkänd sjukkassa på grund av underlåtenhet att

erlägga medlemsavgift skall anses ha utträtt ur kassan. I betraktande av sistnämnda

synpunkt bör det förhållandet, att »fackorganisationerna i allmänhet

tillämpa motsvarande bestämmelser på sådant sätt, att den tid medlem varit

sjuk eller fullgjort militärtjänstgöring borträknas vid fastställande av senaste

betalningsdag för föreliggande avgiftsskuld», icke tillmätas någon betydelse,

allra helst som det icke göres gällande, att någon enhetlig praxis i berörda

hänseende förefinnes inom organisationerna.

Under åberopande av det anförda får föreningen hemställa, att motionerna

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 11 mars 1944.

Svenska arbetsgivareföreningen

IVAR O. LARSON.

Bilaga D.

Till Andra lagutskottet.

Genom remiss den 9 februari 1944 har landsorganisationen i Sverige beretts

tillfälle att avgiva yttrande över inom riksdagen väckta likalydande motioner

nr 47 i första kammaren av hr Helgesson och nr 98 i andra kammaren av hr

Nilsson i Stockholm angående viss ändring i förordningen örn erkända arbetslöshetskassor.

Motionärerna föreslå sådant tillägg till 11 § arbetslöshetskasseförordningen

att vid bestämmandet av den tid, inom vilken till betalning förfallen avgift

skall vara erlagd, sådan tid må frånräknas då medlem fullgjort värnpliktstjänstgöring

eller på grund av sjukdom varit förhindrad att åtaga sig förvärvsarbete,

under förutsättning att tiden styrkes på det sätt, som kassans stadgar föreskriva.

Enligt ett år 1941 antaget tillägg till 11 § kan tillsynsmyndigheten medgiva

att i stadgarna för viss kassa bestämmelse intages att kassans styrelse beträffande

medlem, vilken på grund av förhinder icke erlagt avgift före den i stadgarna

eljest angivna senaste tidpunkten, må besluta att han likväl icke skall

anses hava utträtt ur kassan; sådant beslut skall för att bliva gällande hava

godkänts av tillsynsmyndigheten. Bestämmelsen tillkom efter socialstyrelsens

förslag oell tog särskilt sikte på sjömän å fartyg i utomeuropeisk fart. Det med
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Undra lagutskottets utlåtande nr 54; bilagor.

givande av längre respit, bestämmelsen möjliggör, ansågs också av styrelsen

icke kunna ifrågakomma för annan kassa än sjöfolkets. Formellt hindrar bestämmelsen

dock icke att medgivande lämnas även annan kassa.

Det synes emellertid som om möjligheten av längre respit i de särskilda

av motionärerna angivna fallen, då medlem insjuknar eller inkallas till militärtjänstgöring,

icke nödvändigt bör göras beroende av för kassan lämnat medgivande

resp. av tillsynsmyndighetens efterhandsgodkännande av kassastyrelsens

beslut. Med förslaget att frånräkning av sjukdoms- resp. värnpliktstiden

skall vara beroende av prövning av styrelsen i varje särskilt fall och att förhindret

och tiden för detsamma skall styrkas på sätt kassans stadgar föreskriva

synes någon risk för missbruk av frånräkningsrätten icke föreligga.

Landsorganisationen får sålunda tillstyrka motionärernas förslag.

Stockholm den 13 mars 1944.

Landsorganisationen i Sverige

AUG. LINDBERG.

/ Arnold Sölvén.

Bilaga E.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Daco, som genom remiss den 9 februari 1944 beretts tillfälle att avgiva yttrande

över likalydande motioner nr 47 i första kammaren av herr Helgesson

och nr 98 i andra kammaren av herr Nilsson i Stockholm angående viss ändring

i förordningen örn erkända arbetslöshetskassor, får med anledning härav

anföra följande.

Motionären föreslår viss ändring i 11 § i 1934 års förordning örn erkända

arbetslöshetskassor. Förslaget innebär, att tid, då medlemmen fullgjort värnpliktstjänstgöring

eller på grund av sjukdom varit förhindrad att åtaga sig

förvärvsarbete, icke skall inräknas i den tid, inom vilken förfallen medlemsavgift

skall erläggas, för att medlemmen skall få stå kvar i kassan. Otvivelaktigt

kan en del ömmande fall förekomma, där det kan visa sig mycket svårt

för en medlem, som tidigare av en eller annan orsak slarvat med avgiftsbetalningen,

att erlägga avgiften inom föreskriven tid. Detta gäller emellertid icke

endast tid, då medlemmen fullgör värnpliktstjänstgöring eller på grund av

sjukdom är förhindrad åtaga sig förvärvsarbete, utan samma resonemang kan

även föras t. ex. beträffande tid, under vilken medlemmen varit arbetslös. I

ett sådant fall kan han ofta ha betydligt svårare att erlägga förfallen avgift

än exempelvis under militärtjänstgöring. En annan utväg än den av motionären

föreslagna att lösa detta problem vore att låta tillsynsmyndigheten efter förslag

från kassa meddela dispens i ömmande fall. Någon oavvislig rätt för medlem

att på grund av värnpliktstjänstgöring eller annan därmed jämförlig orsak

åtnjuta dispens torde dock ej böra ifrågakomma.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 54; bilagor.

13

Daeo ställer sig emellertid mycket tveksam till tanken att på denna punkt

uppmjuka avgiftsdisciplinen. I all frivillig försäkringsverksamhet och särskilt

sådan, som är av denna speciella karaktär, måste det anses vara av synnerligen

stor vikt, att medlemmarna lära sig inse betydelsen av att avgifterna erläggas

punktligt. Avgiftsrestantier böra endast få förekomma i undantagsfall. För

tjänstemannagruppernas del torde sällan värnpliktstjänstgöring och sjukdom

spela sådan roll i ekonomiskt avseende, att medlemmarna helt urståndsättas

att fullgöra sina skyldigheter.

Med stöd av vad ovan anförts, ber Daeo få hemställa, att den ifrågavarande

motionen icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Skulle andra lagutskottet

likväl anse, att viss ändring i av motionären avsett syfte är påkallad,

hemställer Daeo, att allenast sådan ändring vidtages, att möjlighet beredes

tillsynsmyndigheten att meddela dispens. I så fall bör emellertid hänsyn även

kunna tagas till andra omständigheter, som äro av likartad betydelse som värnpliktstjänstgöring

och sjukdom.

Stockholm den 11 mars 1944.

Daeo

(De anställdas centralorganisation)

G. OSVALD.

/ Otto Nordenskiöld.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1944:394 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående viss ändring i förordningen den 15 juni 1934 a1 i texten