Sök i Ratio Lex

Andra lagutskottets utlåtande nr 55

1944-06-06 · 26 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 26 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1944:55, Andra lagutskottets utlåtande nr 55

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 55.

1

Nr 55.

Ankom till riksdagens kansli den 6 juni 1944 kl. 2 em.

Utlåtande i anledning au dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag om undervisning och vård av bildbara

sinnesslöa, m. m. dels o c k i ämnet väckta motioner.

Genom en den 3 mars 1944 dagtecknad proposition, nr 205, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över

socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag

till

1) lag om undervisning och vård av bildbara sinnesslöa; samt

2) lag om ändrad lydelse av 2 § 3 mom. lagen den 6 juni 1924 (nr 361)

örn samhällets barnavård och ungdomsskydd (bamavårdslag).

I anledning av propositionen ha inom riksdagen väckts två motioner, nämligen

nr 300 i första kammaren av fru Sjöström-Bengtsson m. fl. och nr 491

i andra kammaren av fröken Nygren m. fl.

I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, »att riksdagen må i

föreliggande förslag till lag om undervisning och vård av bildbara sinnesslöa

göra den ändringen, 1) att skolöverstyrelsen göres till chefsmyndighet

för centralanstalterna och 2) att skolstyrelserna i de skoldistrikt, där externatskolor

för bildbara sinnesslöa förekomma, få i uppdrag att fungera såsom

styrelse för desamma.»

Beträffande de skäl, som utöver vad nedan angives anförts till stöd för

de genom propositionen framlagda förslagen, ävensom i fråga om de skäl

motionärerna andragit till stöd för sina yrkanden, får utskottet hänvisa till

propositionen och motionerna.

Inledning.

Sinnesslövården har i vårt land hittills blivit föremål för laglig reglering

endast i ringa omfattning. Sinnessjuklagen den 19 september 1929 är emellertid

enligt uttrycklig bestämmelse (7 §) tillämplig även å sinnesslöa. På

grund härav kunna sinnesslöa intagas å sinnessjukhus, då behov härav föreligger,

och bliva då underkastade sinnessjuklagens bestämmelser, innefattande

bl. a. rätt till tvångsvis kvarhållande till dess utskrivning sker. Vissa anstalter,

som äro särskilt avsedda för vissa kategorier sinnesslöa, ha även

förklarats vara sinnessjukhus. Beträffande åtskilliga andra anstalter, där

sinnesslöa åtnjuta vård eller undervisning, har däremot icke sådant förord
Bilmng

till riksdagens protokoll 19M. .9 sami. 2 avd. Nr 55.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 55.

nande givits, och i fråga om dessa äger sinnessjuklagen icke tillämpning.

Icke heller frågan, vem skyldigheten att ombesörja vård och undervisning av

sinnesslöa åligger, har erhållit någon författningsmässig reglering. Emellertid

ha landstingen och de städer, som ej deltaga i landsting, utan att någon laglig

skyldighet härtill förelegat, i stor utsträckning upprättat anstalter för vård

och utbildning av sinnesslöa, i första hand avsedda för de s. k. bildbara sinnesslöa.

Denna landstingens verksamhet har understöds genom statsbidrag.

Sinnesslöa ha vidare omhändertagits å ett stort antal enskilda anstalter av

olika slag, vilka även åtnjuta statsbidrag. Slutligen har staten upprättat anstalter

för vissa slag av sinnesslöa, särskilt svårskötta och sådana med komplicerat

lyte. De befintliga anstalterna äro emellertid ej tillräckliga att mottaga

alla sinnesslöa, som äro i behov av anstaltsvård. Så t. ex. vårdas många

sinnesslöa barn i hemmen och gå i de allmänna folkskolorna, ehuru de sakna

förmåga att tillgodogöra sig den undervisning, som där meddelas. Frågan

om en laglig reglering av sinnesslövården och en omorganisation av densamma

efter fastare riktlinjer har därför länge varit aktuell. I propositionen

upptages till behandling frågan om införande av skolplikt för bildbara sinnesslöa

och reglering av landstingens skyldighet att omhänderhava vården av

ifrågavarande sinnesslöa. Här må dessutom anmärkas, att i propositionen nr

206 behandlas frågan om statsbidrag till byggande av anstalter för nämnda

ändamål.

De sinnesslöa pläga indelas i bildbara (imbecilla) och obildbara (idioter).

De bildbara sinnesslöa kunna i förevarande sammanhang närmast definieras

som sådana, vilka på grund av bristande förståndsutveckling icke äga förmåga

att tillgodogöra sig undervisningen i folkskolorna med deras hjälpklasser,

men som genom särskild för dem lämpad undervisning kunna bibringas

en viss grad av kunskaper och färdigheter. De efterblivna barn, för vilka

hjälpklassundervisningen är avsedd, bruka icke hänföras till sinnesslöa utan

benämnas debila.

Enligt gällande folkskolestadga föreligger skolplikt för alla barn från och

med det kalenderår, under vilket de fylla sju år. Något undantag finnes icke

föreskrivet för sinnesslöa barn, dock att barn som saknar erforderlig fattningsgåva

för att förvärva det fulla kunskapsmått, som enligt gällande reglemente

bör inhämtas, kan det oaktat erhålla tillstånd att avgå från skolan,

dock icke förrän det år, då barnet fyller 14 år. Befriade från skyldighet att

bevista undervisningen i folkskolan äro vidare barn, som åtnjuta tillfredsställande

undervisning vid offentlig läroanstalt, enskild skola eller i hemmet.

Enligt särskilda författningsbestämmelser föreligger slutligen skolplikt för

blinda och dövstumma barn vid särskilda, för sådana barn avsedda internatskolor.

Sinnesslöa barn, som icke tillhöra någon av de båda sistnämnda kategorierna

och icke heller omhändertagits å någon anstalt för sinnesslöa, skola

däremot principiellt åtnjuta undervisning i folkskola.

De olägenheter, som äro förenade med de sinnesslöas undervisning i folkskolan,

ha länge uppmärksammats. Hithörande spörsmål ha sålunda vid

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 55.

3

några tillfällen varit föremål för utredningar, som dock icke resulterat i

någon allmän laglig reglering av de sinnesslöa barnens skolplikt.

Sedermera ha förnyade framställningar till Kungl. Maj:t om genomförande

av obligatorisk skolplikt för sinnesslöa barn gjorts dels 1935 av Allmänna

svenska föreningen för vården om sinnesslöa och fallandesjuka och dels av

1937 års riksdag (i anledning av motion nr II: 107). Den 30 oktober 1941

uppdrog därefter Kungl. Maj:t åt ordföranden i nämnda förening, professor

emeritus Alfred Petrén och inspektören för sinnesslövården Anna-Lisa Annell

att såsom sakkunniga — efter undersökning rörande antalet barn i skolåldern,

som prövades böra intagas å uppfostringsanstalt för sådana sinnesslöa

barn, vilka icke vore fallandesjuka eller blinda, ävensom beträffande antalet

platser å dylika, statsunderstödda anstalter, vilka i första hand borde

avses för nämnda barn —- upprätta och till Kungl. Majit inkomma med

förslag till de åtgärder, som kunde vara erforderliga för att, utan tillbakasättande

av vårdmöjligheterna för andra sinnesslöa, bereda nu ifrågavarande

barn plats å uppfostringsanstalt.

De sålunda utsedda sakkunniga lia därefter den 21 april 1943 avgivit betänkande

rörande sinnesslövårdens organisation (Statens offentliga utredningar

1943: 29), innefattande bl. a. förslag till lag örn sinnesslövården.

Den föreslagna skolplikten.

Skälen för genomförandet av skolplikt

för bildbara sinnesslöa.

De sakkunniga sammanfatta de skäl, som tala för att de sinnesslöa skiljas

från folkskolorna och beredas särskild för dem avpassad undervisning på

följande sätt:

Under nuvarande förhållanden, då föräldrar och målsmän till de sinnesslöa

barnen — frånsett i de fall, där inskridande för barnets omhändertagande kan

ske jämlikt barnavårdslagen — kunna bestämma om dessa skola inlagas i sinnesslöskola

eller få sin undervisning inom folkskolan, komma många sådana

defekta barn att gå kvar uti denna. Detta blir emellertid till stor skada både

för dem själva och för hela skolundervisningen överhuvud taget. I den mån

läraren i en klass med ett eller flera sinnesslöa barn sysselsätter sig med dessa

barn, vilket han ju icke kan underlåta, blir detta ett för undervisningen av

de normala barnen störande moment på samma gång det lägger en onödig

börda på läraren. Närvaron av ett sinnesslött barn i en vanlig skolklass verkar

sålunda i hög grad tyngande för undervisningen i denna.

Såväl 1932 års seminariesakkunniga som 1940 års skolutredning ha i betänkanden

angående åtgärder för särskild undervisning och omvårdnad av psykiskt

efterblivna i barn- och ungdomsåren framhållit behovet av att skolplikt

för bildbara sinnesslöa barn införes.

För de sinnesslöa barnen själva medför deras skolgång i vanlig skola alls

icke den nytta, som därmed avses, i det alt de ej kunna följa den vanliga

undervisningen och denna därför ger föga resultat, medan detta kan bli ett

helt annat örn det sinnesslöa barnet får åtnjuta undervisning i sinnesslöskola.

Det är sålunda intet ovanligt att ett sinnesslött barn, som under åratal deltagit

i folkskoleundervisningen utan att lia kunnat lära sig läsa, efter överflyttning

till sinnesslöskola snart nog lär sig både att läsa och skriva.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 55.

Orsakerna till att undervisning av sinnesslöa barn i för dem avsedd specialskola

ger vida bättre resultat än deltagande i folkskoleundervisningen äro

flera. Då det sinnesslöa barnet vid undervisningen är i behov av en mera

personlig kontakt med läraren och en mera individualiserande behandling,

har det först och främst sin stora betydelse att klasserna i en sinnesslöskola

äro vida mindre än i en vanlig skola. I sinnesslöskolan lia klasserna sålunda

i allmänhet ej mer än högst 14 elever, medan klasserna inom folkskolan väl

ofta har mer än det dubbla antalet. Vidare är undervisningen i sinnesslöskolan

av helt annan art, avpassad efter barnets lägre intellektuella ståndpunkt. Det

tages sålunda först och främst hänsyn lill att det sinnesslöa barnet ej har

samma förkunskaper som det normala barnet utan därför i skolan först

måste lära sig mycket som de normala barnen lära sig av sin dagliga erfarenhet

i hemmet. I sinnesslöskolan börjas sålunda med sinnesövningar, att

lära barnen färger, m. m. som ej är behövligt i en vanlig skola. Och även

i fortsättningen meddelas undervisningen i sinnesslöskolan, med hänsyn till

de sinnesslöa barnens förlångsammade och begränsade fattningsförmåga,

bristande förmåga till abstrakt tänkande, o. s. v., efter helt andra metoder

än i en vanlig skola, den är mera åskådlig, gives gärna formen av lek, o. s. v.

Undervisningen i sinnesslöskolan tar sålunda sikte på att få det sinnesslöa

barnet trots sin ringa begåvning intresserat av undervisningen, medan ett

sådant barn i en vanlig skola helt naturligt ej kan få något intresse för undervisningen,

då det märker att det ej har förmåga att följa med i denna och

finner sig härutinnan vara underlägsen sina kamrater. Oförmågan att följa

den i skolan meddelade undervisningen framkallar dessutom ej sällan hos

barn demonstrativ olust mot arbetet och tar sig uttryck i ängslan, svårighet

att vara stilla, benägenhet för okynne, bråkighet och t. o. m. vanart. Icke

sällan visar det sig att ett sådant i skolan besvärligt barn blir lätthanterligt

och stillsamt, då det kommer i en för barnet lämpad omgivning.

För övrigt torde det ej vara ovanligt att de sinnesslöa barnen trivas dåligt

i en vanlig skola icke endast på grund av nu nämnda omständigheter utan

även av den anledningen att de normala barnen i sitt personliga umgänge

med dem låta dem känna sin överlägsenhet och ej sällan behandla dem illa

och giva dem sådana glåpord som fåne, idiot o. d. Redan det förhållandet

att de i sinnesslöskolan hava kamrater, nied vilka de äro jämbördiga i intellektuellt

hänseende, gör att de trivas här bättre och äro mera tillgängliga

för undervisning. Slutligen har det för sinnesslöskolans resultat med sina elever

givetvis en stor betydelse, att denna i allmänhet har lärarinnor, som erhållit

särskild utbildning för undervisning i sådan skola.

Att det sinnesslöa barnet kommer till sinnesslöskolan är för övrigt av

synnerligen stor betydelse redan från den synpunkten alt dennas viktigaste

uppgift icke är att meddela teoretiska kunskaper utan alt lära eleverna praktiskt

arbete av varjehanda slag. I sinnesslöskolan torde sålunda i allmänhet

halva undervisningstiden ägnas åt olika slag av handaslöjd och annat praktiskt

arbete, och när fråga är om sådana sinnesslöa, som visa sig oförmögna

att följa med i den teoretiska undervisningen sådan denna meddelas i sinnesslöskolan,

ägnas hela undervisningstiden åt de praktiska övningarna. Erfarenheten

har också visat att en sinnesslö, som ej ens i sinneslöskola kan

lära sig att läsa, dock kan bli mycket skicklig i praktiskt arbete, såsom t. ex.

vävning. Även i fråga om sådana sinnesslöa, vilka äro mottagliga för teoretisk

undervisning, är det emellertid av största vikt att de i skolan få lära så

mycket praktiskt arbete som möjligt, då de sinnesslöa barnen i allmänhet

i hemmet ej kunna bibringas nämnvärda praktiska färdigheter. Då vidare

föräldrar ej sällan sakna förmåga att uppfostra ett sinnesslött barn och ett

sådant därför i hemmet ofta blir indisciplinärt och självsvåldigt, medan det

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 55.

5

i sinnesslöskolan snart nog brukar kunna bibringas disciplin och ordning,

är det även av detta skäl av största vikt, att de sinnesslöa barnen vid inträde

i skolåldern överlämnas till en för sådana barn avsedd internatskola.

Slutligen är det med hänsyn till den kommande livsföringen av stor betydelse

att bildbara sinnesslöa barn i tid bli omhändertagna inom sinnesslövården

och ej få fullgöra skolgången inom folkskolan. Icke sällan komma

de efter skoltidens slut, då de äro oförmögna att genom arbete av något slag

försörja sig själva, att alltmera förfalla till ett asocialt levnadsätt med vagabondage

och kriminalitet som slutstadium, även om de ursprungligen alls icke

hade visat några vanartstendenser. Genomförandet av skolplikt för bildbara

sinnesslöa barn, varmed garanti vunnes att alla sådana barn bleve i unga år

omhändertagna av samhället, skulle därför vara ägnat att i hög grad förekomma

asocialitet och kriminalitet hos sinnesslöa.

Behandlingen av de sinnesslöa

efter skolålderns slut.

De sakkunniga övergå härefter till frågan om fortsatt utbildning å arbetshem

av de sinnesslöa efter skolålderns slut och framhålla, att det visat sig

föreligga ett behov av bestämmelser örn rättighet att kvarhålla de bildbara

sinnesslöa i anstalterna efter skolutbildningens slut även mot vederbörande

föräldrars och målsmäns vilja. De sakkunniga erinra om att 1894 års betänkande

angående sinnesslövården utgått från att de bildbara sinnesslöas

vistelse å sinnesslöanstalten kunde begränsas till fem år utöver den egentliga

skolundervisningen men att erfarenheten visat, att denna tid i många fall är

alltför kort. Med anledning härav hade också rätten till statsbidrag för arbetshemselever,

vilken 1897 begränsats till att avse högst fem år, redan år 1904

utsträckts att gälla utan annan tidsbegränsning än den av behovet betingade.

De sakkunniga fortsätta härefter:

Villkoret för att den bildbare sinnesslöe efter avslutad undervisning och utbildning

i sinnesslöskolan skall kunna få återvända till föräldrahemmet bör

vara att detta är gott och att det kan bereda honom tillfälle till sysselsättning

med sådant arbete, som han under anstaltsvistelsen lärt sig. Detta är

nämligen förutsättningen för att han icke skall mista den en gång förvärvade

arbetsförmågan och därmed alltmera förslöas. I allmänhet är det goda lantbrukarhem

på landet, som bäst lämpa sig för att taga hand örn bildbara sinnesslöa

efter genomgången skolutbildning. Tyvärr förekommer det emellertid

allt som oftast att även i stad bosatta föräldrar vilja hemtaga sina sinnesslöa

barn, sedan de genomgått sinnesslöskolan. Detta innebär emellertid en

stor risk, då livet i staden är mera komplicerat och fyllt av frestelser än

det på landet och då tillgången på sådana sysselsättningar, som lämpa sig

för den sinnesslöe, är sämre. Risken för moraliskt förfall och en mer eller

mindre asocial livsföring är för dessa stadsbarn stor, även örn föräldrahemmet

icke i och för sig är dåligt. Erfarenheten visar dessutom, att det främst

är de undermåliga föräldrarna, som äro mest angelägna att få taga hem

sina i sinnesslöskola intagna barn sedan skolgången är avslutad. Bland de å

anstalterna för asociala imbecilla intagna finnas också åtskilliga, som varit

intagna i sinnesslöskola och där ej visat någon vanart men efter alt lia blivit

hemtagna därifrån förfallit till asocialitet och kriminalitet.

Förutom de brotts- och asocialitetsförebyggande skälen för omhändertagande

redan i skolåldern av de sinnesslöa och möjligheten att genom lämplig

utbildning göra deni åtminstone partiellt arbetsföra och härigenom skapa

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 55.

förutsättningen för dem att fylla en plats i livet, är det för genomförandet

av en sund befolkningspolitik nödvändigt att få en obligatorisk registrering

av de sinnesslöa till stånd för att få möjlighet att i nödvändiga fall genom

steriliserande operation förhindra dem att fortplanta sig. De sinnesslöa äro

icke lämpliga att omhänderhava vårdnaden av barn och särskilt bland de

bildbara sinnesslöa är ärftlig belastning för psykisk undermålighet vanlig.

Genom frånvaron av registrering av de sinnesslöa i tidig ålder undandraga

sig många samhällets kontroll så länge att de redan ingått äktenskap eller i

icke legaliserad förbindelse satt barn till världen innan ingripande sker. Erfarenheten

från medicinalstyrelsens rättspsykiatriska nämnd visar att av omkring

1 000 ansökningar örn sterilisering eller abort som inkommit under de

9 första månaderna 1942 avsågo 108 gifta eller förut gifta personer, i giftermålsbalkeiis

mening sinnesslöa. Av dessa hade 40 en intelligensålder av eller

under 10 år, 11 en intelligensålder av 8 år eller därunder och 2 en intelligensålder

av 6—7 respektive 6 år. De på anstalt intagna kunna ej heller steriliseras

i önskvärd utsträckning så länge rätt saknas för anstaltsledningen att

mot de anhörigas önskan kvarhålla sinnesslö på anstalten.

I och med genomförandet av en lagstiftning, som ger sinnesslöanstalternas

ledning full befogenhet att bestämma om den sinnesslöe efter skolgångens

slut skall få hemtagas, blir det däremot möjligt att ställa sterilisering som

villkor för utskrivningen. Med särskild sinnesslölagstiftning av här angiven

art skulle sålunda vinnas att syftet med steriliseringslagen vad de sinnesslöa

angår uppnåddes.

Organisationen.

Den befintliga anstaltsorganisationen.

De sakkunniga framhålla, att frågan örn de åtgärder, som krävas för införandet

av skolplikt för bildbara sinnesslöa barn, nära sammanhänger med

frågan om omhändertagande av övriga kategorier sinnesslöa, samt att i detta

sammanhang givetvis den frågan uppställer sig, huruvida den redan befintliga

organisationen för vård av de sinnesslöa helt eller delvis bör bibehållas

eller om en ny organisation bör byggas upp. Med anledning härav har utredning

verkställts rörande nu befintliga anstalter av olika slag, disponibelt

platsantal och utvidgningsmöjligheter. Ur denna utredning må här följande

anföras:

Det sammanlagda platsantalet vid samtliga skolor för sinnesslöa barn är

2 539. Frånräknas de statliga och enskilda skolorna, som ha till uppgift

att omhändertaga vissa speciella grupper av sinnesslöa — vanartade, fallandesjuka

och blinda samt sinnesslöa med talrubbningar eller psykopati —

återstå 2 127 godkända platser, av vilka 291 för externa elever och 1 836 för

internatelever. Vid ingången av år 1942 voro 1 496 skolelever intagna i internatskolorna

av vanlig typ och 212 sökande anmälda dit. Det befintliga

platsantalet skulle alltså, så långt behovet hittills genom anmälningar givit

sig tillkänna, vara tillräckligt, om icke en del av platserna i skolhemmen ständigt

voro tagna i anspråk av arbetshemselever. Det med sådana i skolhemmen

belagda platsantalet är nämligen större än antalet exspektanter till sinnesslöskolorna.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 55.

7

Att elever i sinnesslöskolorna efter avslutad skolgång i viss utsträckning

fått bo kvar i dessa anstalters skolhem beror därpå att det icke varit möjligt

att få alla från sinnesslöskolorna utgångna, som icke lämpligen kunnat hemsändas,

placerade i arbetshem, då denna gren av sinnesslövården alltjämt är

otillräckligt utvecklad. Sedan det vid 1897 års riksdag blivit beslutat att stalsbidrag

finge utgå även till arbetshem för sinnesslöa, dröjde det åtskillig tid,

innan landstingen började anordna sådana.

Av de sakkunnigas utredning framgår, att åtskilliga landsting helt sakna

egna arbetshem för sinnesslöa medan andra äga dylika hem, avsedda endast

för ettdera könet. I den mån landstingens arbetshem sålunda icke förslå

täckes emellertid behovet av arbetshemsplatser delvis genom enskilda anstalter.

I landet funnos vid 1942 års ingång 19 enskilda arbetshem, avsedda för

manliga sinnesslöa, med tillhopa 530 platser samt 24 enskilda arbetshem,

avsedda för kvinnliga sinnesslöa, med tillhopa 517 platser. Dessa enskilda

anstalter äro emellertid icke jämnt fördelade över landet utan i huvudsak

lokaliserade till södra och mellersta Sverige.

Vid arbetshemmen finnes möjlighet att såsom en friare vårdform anordna

familjevård, d. v. s. att under kontroll utackordera elever i enskilda familjer.

I de fall, då denna vårdform lämpligen kan användas, är den fördelaktig såväl

ur vårdsynpunkt som ur ekonomisk synpunkt. Vid de kommunala anstalterna

anlitas denna möjlighet i ganska stor utsträckning, och från dylika

anstalter voro vid 1942 års ingång 159 manliga och 58 kvinnliga elever utackorderade.

Vid de enskilda anstalterna har familjevården däremot tilldragit

sig mindre intresse. Från dessa voro vid nämnda tidpunkt endast 63

manliga och 20 kvinnliga elever utackorderade.

Vad därefter slutligen angår vårdhemmen finnas även såväl kommunala

som enskilda anstalter. 13 landsting lia vårdhem i anslutning till sinnesslöskola,

och å dessa hem finnas tillhopa 980 platser. Dessutom finnas atta kommunala

vårdhem med tillhopa 532 platser, vilka äro fristående och sålunda

icke anslutna till sinnesslöskola. Vissa av dessa anstalter äro avsedda endast

för vuxna sinnesslöa medan andra jämväl äro avsedda för barn. Enskilda

vårdhem finnas numera i landet till ett antal av 55 och med ett

sammanlagt platsantal av cirka 2 200.

Såsom redan nämnts äro vårdhemmen avsedda dels för (vuxna) obildbara

sinnesslöa och dels för sinnesslöa barn, beträffande vilka det ännu icke

med säkerhet kan avgöras, huruvida de kunna anses bildbara dier ej.

Erforderligt platsbehov för

skolpliktens genomförande. •

För bedömande av de organisatoriska åtgärder, som erfordras för skolpliktens

genomförande, lia de sakkunniga till samtliga skoldistrikt i landet

riktat en direkt förfrågan med begäran om uppgift pa de barn i skolåldern,

som enligt skolmyndigheternas uppfattning vore att hänföra till de

bildbara sinnesslöa, vare sig barnen undervisades i folkskola, måst upphöra

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 55.

med skolgången på grund av oförmåga att följa undervisningen eller på

grund av sinnesslöhet ej börjat i skolan. Sammanlagda antalet sådana barn

uppgick enligt de inkomna uppgifterna till 972, vilken siffra dock givetvis

icke kunde göra anspråk på att vara exakt.

Med stöd av den verkställda undersökningen beräkna de sakkunniga härefter

det erforderliga platsbehovet på följande sätt. Det godkända platsantalet

vid sinnesslöskolorna är 2 297, häri ej inräknade platserna vid epileptilterskolorna

och skolhemmet för blinda med komplicerat lyte. Av dessa platser

äro emellertid för närvarande 340 belagda med arbetshemselever. Det verkliga

behovet av ytterligare skolhemsplatser skulle därför, om de nämnda 340 befintliga

platserna kunna tagas i anspråk, icke vara större än 632. Sammanlagt

skulle enligt denna beräkning krävas 2 929 eller i runt tal 3 000 platser

vid sinnesslöskolor.

De sakkunnigas förslag till

organisatoriska åtgärder.

De sakkunniga föreslå på anförda skäl, att vård och uppfostran av bildbara

sinnesslöa barn skall, såsom hittills utan särskilda föreskrifter skett,

handhavas av landstingen samt att denna deras uppgift blir i lag fastslagen.

Då emellertid frågan örn vård av de olika kategorierna av sinnesslöa

måste ses i ett sammanhang ha de sakkunniga även uppgjort förslag till

organisationen av vården av övriga kategorier, vilket förslag i korthet går

ut på följande: I samband med sinnesslöskolorna böra landstingen upprätta

vårdhem för sinnesslöa barn under skolåldern. Från dessa överflyttas

barnen i regel till skolhemmen vid skolålderns inträde, men i vissa fall

kunna de bli kvar på vårdhemmen längre, nämligen då de icke äga förutsättningar

för att tillgodogöra sig undervisningen i sinnesslöskolorna men

möjligen längre fram kunna visa sig vara bildbara. En maximiålder av

16 ar bör dock stadgas för dessa vårdhem. Efter genomgång av sinnesslöskolan

böra eleverna omhändertagas å arbetshem eller eventuellt utackorderas

i familjevård. Till varje sinnesslöskola bör därför vara anknutet

ett arbetshem. Samarbete med enskilt arbetshem är även en möjlig utväg,

och en kombination av dessa båda möjligheter torde i regel vara det

lämpligaste. Arbetshemselevema böra emellertid alltid stå under tillsyn

av landstingsanstaltema, och även sedan de blivit slutligen utskrivna skola

de vara registrerade där och vid behov kunna återintagas. Intill 21 års

ålder skola de kunna tvångsvis kvarhållas vid arbetshemmen. De obildbara

sinnesslöa, såväl barn som vuxna, kunna ofta, örn de äro lättskötta,

utan olägenhet vårdas å enskilda vårdhem. Emellertid erbjuder det, särskilt

beträffande de vuxna, visså fördelar om de sammanföras till större anstalter,

och dessa torde i sa fall böra drivas av staten. De sakkunniga finna det

därför lämpligast, att staten övertager vården av alla obildbara sinnesslöa

över 16 år.

I fråga om de kostnader, som bliva en följd av de landstingen enligt förslaget

åliggande uppgifterna inom sinnesslövården, förutsätta de sakkun
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 55.

9

niga att, liksom hittills, statsbidrag skall utgå, samt att detta bidrag i vissa

avseenden ökas. Förutom att staten skulle helt ikläda sig kostnaderna för

vård av obildbara sinnesslöa över 16 år samt att statsbidrag till driften av

landstingsanstalterna skulle utgå enligt samma grunder som hittills föreslå

sålunda de sakkunniga, att jämväl bidrag till uppförande av nya anstalter

eller ökning av platsantalet vid befintliga anstalter skulle utgå samt att särskilt

statsbidrag skulle utgå till avlönande av lärare och föreståndare vid

sinnesslöskolorna.

Beträffande de remissyttranden, som avgivits över de sakkunnigas förslag,

såvitt det avser de organisatoriska åtgärderna, må hänvisas till s. 25—27

i propositionen.

Departementschefen.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har i denna del anfört:
»Vården

av de sinnesslöa har hittills icke blivit författningsmässigt reglerad

i nämnvärd omfattning. Särskilt i fråga om de mera högtstående eller s. k.

bildbara sinnesslöa har detta förhållande gjort sig kännbart såsom en stor

brist. Dessa kunna nämligen genom en för dem lämpad undervisning och

vård i större eller mindre grad bibringas förmåga att bidraga till sin försörjning

och att, med viss tillsyn från anhöriga eller andra, sköta sig själva

under fria förhållanden. Härigenom kan även den inom denna grupp ofta

framträdande tendensen till asocialitet och kriminalitet väsentligt motverkas.

Dylik vård och undervisning har hittills helt på frivillighetens grund men

med vissa bidrag av statsmedel lämnats av landsting och städer utanför

landsting samt vissa ideella föreningar och stiftelser. Utredningen visar emellertid,

att omkring 1 000 barn, som rätteligen borde undervisas i sinnesslöskolor,

för närvarande åtnjuta undervisning i folkskolor eller vårdas i hemmen.

Ur social synpunkt är det därför av stor betydelse, att dessa barn beredas tillgång

till en för dem lämpad undervisning och vård, och därjämte är det givetvis

av vikt ur pedagogisk synpunkt, att folkskolorna befrias från de sinnesslöa,

vilkas närvaro i klasserna uppenbarligen är till stort men för undervisningen

av de övriga eleverna. I anslutning till sinnesslöskolorna böra även

anordnas arbetshem för yrkesutbildning efter skolgångens slut och upptagningshem

för barn, som ännu icke börjat skolan. För lösning av det ifrågavarande

problemet erfordras emellertid icke endast en utökning av platsantalet

vid sinnesslöskolorna. Det har nämligen visat sig, att i många fall föräldrarna

till sinnesslöa barn vägra att sända barnen till anstalterna, och för närvarande

finnes icke någon möjlighet att tvångsvis göra detta, såvida icke förutsättningar

för deras omhändertagande för skyddsuppfostran föreligga. Dylik vägran

från föräldrarnas sida förekommer dessutom ofta i sådana fall, då föräldrarna

själva äro mer eller mindre undermåliga och då med hänsyn härtill barnens

skiljande från föräldrahemmen är särskilt önskvärt. Rätten att omhändertaga

sinnesslöa barn för uppfostran på särskilda sinnesslöanstalter bör

därför bliva föremål för laglig reglering.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 55.

Rörande önskvärdheten av skolplikt för de bildbara sinnesslöa i särskilda

för dem inrättade skolor äro meningarna icke heller delade. I fråga örn sättet

för genomförandet härav och den lämpligaste organisationen av sinnesslöskolorna

finnas däremot olika möjligheter. De sakkunnigas förslag går ut på

att den nuvarande på frivillighetens grund uppbyggda organisationen skall

bibehållas och ytterligare utbyggas och att sålunda vissa delar av sinnesslövården,

i första hand vård och undervisning av de bildbara sinnesslöa, anförtros

åt landsting och de städer, som icke deltaga i landsting. Från andra håll,

bl. a. av kommunalskatteberedningen, har föreslagits, att sinnesslövården

skulle helt övertagas av staten i analogi med vad som nu åtminstone i huvudsak

gäller i fråga om sinnessjukvården. Alternativt framkastar kommunalskatteberedningen

ytterligare en möjlighet, som kan sägas utgöra en kompromiss

mellan de båda förut nämnda. Enligt detta förslag skulle själva vården

och undervisningen av de sinnesslöa omhänderhavas av landsting och städer

i den omfattning, de sakkunniga föreslagit, medan kostnaderna härför genom

höjning av statsbidragen skulle praktiskt taget helt och hållet överflyttas på

staten.

Skälen för ett fullständigt förstatligande av sinnesslövården äro främst, att

det särskilt beträffande vissa kategorier sinnesslöa kan vara fördelaktigt med

en differentiering på olika anstalter samt att statsdriften skulle möjliggöra en

koncentration till större enheter, vilket i många fall kan vara fördelaktigt ur

ekonomisk synpunkt. Då vidare vissa delar av sinnesslövården under alla förhållanden

skulle handhavas av staten och det alltid i tämligen stor utsträckning

måste förekomma förflyttning av sinnesslöa mellan de olika slagen av

anstalter, skulle det även ur dessa synpunkter vara till fördel, om samtliga

anstalter stöde under gemensam ledning.

Till förmån för de sakkunnigas linje talar främst den omständigheten, att

man enligt detta har en befintlig organisation att anknyta till och vidare

att anstalterna härigenom få möjlighet att upprätthålla en intimare kontakt

med hemorten. Ur vårdsynpunkt är det av stor betydelse, att de sinnesslöa

icke komma till en miljö, som alltför mycket avviker från den, de

äro vana vid. Även för möjligheterna att efter utbildningen återföra dem

till ett friare levnadssätt är det av betydelse, att avståndet icke blir för stort

mellan anstalterna och de platser hos anhöriga eller hos andra arbetsgivare,

där de sinnesslöa skola placeras.

Vid övervägande av de skäl, som sålunda anförts för och emot ett förstatligande

av sinnesslövården i dess helhet har jag, utan att nu taga ståndpunkt

till frågan om den slutliga fördelningen av kostnaderna, ansett mig

böra ansluta mig till de sakkunnigas förslag såvitt angår huvudmannaskapet

för sinnesslöskolorna och därtill anslutna arbetshem samt upptagningshem för

barn. En laglig reglering av landstingens och städernas skyldigheter i detta

avseende bör därför genomföras. Innan en dylik reglering kan träda i kraft

fordras emellertid betydande byggnadsarbeten, och den tidrymd, inom vilken

dessa kunna färdigställas, kan, bland annat med hänsyn till rådande

materialsvårigheter, icke nu fastställas. Det torde emellertid vara lämpligt

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 55.

11

att såsom grundval för anstaltsorganisationens utbyggnad nu genomföra de

erforderliga lagstiftningsåtgärderna, varemot fastställandet av dagen för

ikraftträdandet av bestämmelserna om landstingens och städernas skyldigheter

torde böra anstå till en senare tidpunkt.

Icke heller de föreslagna stadgandena om skolplikt för bildbara sinnesslöa

torde kunna erhålla full giltighet förrän erforderligt platsantal genom anstaltsorganisationens

utbyggnad står till förfogande. Emellertid synes det

lämpligt att omedelbart genomföra lagstiftningen även i denna del. Det torde

icke heller möta något hinder att låta dessa bestämmelser genast träda

i kraft så till vida, att rätt att tvångsvis omhändertaga och kvarhålla de

bildbara sinneslöa införes, ehuru tillämpningen härav under övergångstiden

måste bli beroende av frågan, huruvida plats finnes disponibel å vederbörande

anstalt.

Särskilt med hänsyn till behovet av att befria folkskolorna från där befintliga

sinnesslöa är det av stor betydelse att den nya organisationen av

sinnesslövården må kunna träda i funktion så snart som möjligt. Den viktigaste

förutsättningen härför är givetvis, att landstingens och städernas

anstaltsorganisation utbygges och anpassas för de avsedda uppgifterna. Jag

kommer därför att i annat sammanhang upptaga frågan om statsbidrag till

nybyggnad och utvidgning av de ifrågavarande anstalterna. I samband härmed

kommer jag även att beröra frågan om bidrag till driften av dessa

anstalter och till lärarpersonalens avlöning. Däremot är jag för närvarande

icke beredd att framlägga närmare förslag till de åtgärder, som erfordras

i fråga örn den del av sinnesslövården, som enligt de sakkunnigas förslag

skulle ankomma på staten. Lösningen av dessa frågor torde därför böra få

anstå till en senare tidpunkt.»

Huvudgrunderna för en författningsmässig reglering av

sinnesslövården.

Beträffande de sakkunnigas förslag härutinnan ävensom de avgivna remissyttrandena

får utskottet hänvisa till s. 29—38 i propositionen.

Föredragande departementschefen har angående förslagets huvudgrunder

anfört:

»Såsom jag redan i det föregående framhållit torde den nu ifrågavarande

lagstiftningen böra innehålla två huvudgrupper av bestämmelser, nämligen

dels sådana som röra skyldighet för landsting och städer utanför landsting

att anordna anstalter för vård och uppfostran av bildbara sinnesslöa

och dels föreskrifter angående de sinnesslöas intagning i och utskrivning

från dylika anstalter, tvångsmedel, besvärsrätt m. m. Däremot äro stadganden

rörande statens skyldighet att omhändertaga vissa kategorier av

sinnesslöa icke av beskaffenhet att behöva fastslås i lag. Behovet av tvångsmedel

i dessa fall torde även vara tillräckligt tillgodosett genom redan befintliga

lagar (sinnessjuklagen och barnavårdslagen). Vid sådant förhål
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 55.

lande torde, såsom också framhållits av socialvårdskommittén, den av de

sakkunniga föreslagna rubriken till lagen (lag om sinnesslövården) vara

alltför omfattande. I stället synes lagen lämpligen böra rubriceras såsom lag

angående undervisning och vård av bildbara sinnesslöa.

Såsom de sakkunniga närmare utvecklat erfordras för fullgörandet av de

uppgifter, som skola åvila landsting och städer utanför landsting, anstalter

av olika slag, nämligen i främsta rummet skolhem med sinnesslöskolor samt

i anslutning därtill upptagningshem för sinnesslöa barn under skolåldern och

arbetshem för elever, som avslutat utbildningen i sinnesslöskola. De sakkunniga

ha föreslagit, att dessa olika anstalter för vinnande av enhetlighet i ledning

och administration samordnas i en centralanstalt för varje landstingsområde

eller stad, som icke deltager i landsting. Detta förslag, som icke föranlett

några erinringar, finner jag mig böra biträda. Även externatskolorna

synas, där sådana förekomma, lämpligen böra inordnas under centralanstaltens

styrelse. Härigenom vinnes att alla ansökningar örn intagning i

sinnesslöskola samlas till ett ställe, centralanstaltens styrelse, där sålunda

avgörandet träffas, huruvida vederbörande lämpligen bör undervisas i externatskola

eller intagas i internatanstalt. Härigenom erhålles även på ett

tidigt stadium en enhetlig registrering av och kontroll över samtliga sinnesslöa

barn inom kommunens område.

Givetvis bör hinder icke föreligga för att, såsom hittills i vissa fall ägt

rum, flera landsting eller landsting och stad anordna gemensam centralanstalt.

De sakkunniga ha föreslagit, att skyldigheten att anordna centralanstalt

för bildbara sinnesslöa skulle kunna i särskilda fall överflyttas på enskild

anstalt, som av medicinalstyrelsen godkännes för sådant ändamål. Härvid

torde de sakkunniga i första hand ha tänkt på förhållandena i Stockholms

stad, som för närvarande icke har någon egen internatskola utan tillgodosett

sitt behov av internatplatser genom överenskommelse med Föreningen

för sinnesslöa barns vård. Föreningens sinnesslöanstalt vid Slagsta fungerar

enligt denna överenskommelse i realiteten som internatanstalt för Stockholms

stad, och den torde även, ehuru formellt en enskild anstalt, i huvudsak

drivas med medel, som anslås av Stockholms stad. Det synes emellertid

vara mindre tillfredsställande att åt en enskild anstalt överlåta så viktiga

avgöranden som att besluta om tvångsintagning å internatanstalt och dylikt,

särskilt som inga garantier finnas för en sådan förenings bestånd eller

för kvalifikationerna hos dess ledning. Det synes därför vara en riktigare

lösning, att landsting och stad skola kunna i viss omfattning, i den mån

behovet av anstaltsplatser blivit fyllt genom särskilda överenskommelser,

befrias från skyldighet att anordna anstalt av visst slag, t. ex. skolhem eller

arbetshem, men att det dock alltid skall finnas en kommunal anstaltsstyrelse,

till vilken beslutanderätten i fråga om intagning samt ansvaret för

de sinnesslöas omhändertagande kunna knytas. I allmänhet torde väl också

någon eller några av de avdelningar, av vilka en fullständig centralanstalt

består, komma att sortera direkt under denna styrelse.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 55.

13

De sakkunniga lia föreslagit, att de kommunala sinnesslöa^ tal terna skola

stå under överinseende av medicinalstyrelsen och under närmaste tillsyn

av inspektören för sinnesslövården samt att därjämte sinnesslöskolor samt

arbetshem, som äro knutna till skolhem, skola vara underkastade pedagogisk

inspektion. Häremot har i vissa yttranden gjorts gällande, att de föreslagna

centralanstalterna helt eller åtminstone till övervägande del ha karaktären

av skol- och uppfostringsanstalter samt att det vid sådant förhållande

läge närmast till hands att överinseendet över anstalterna skulle anförtros

åt skolöverstyrelsen.

Inom sinnesslövården finnas vissa grenar (t. ex. vårdhem för obildbara

sinnesslöa), där vårdsynpunkterna helt överväga, och andra grenar (t. ex.

skolhem), där undervisnings- och uppfostringsmomenlen träda i förgrunden.

Beträffande de förstnämnda grenarna torde någon tvekan icke råda

om att de böra stå under medicinalstyrelsens överinseende. I fråga om de

sistnämnda grenarna åter förhåller det sig så, att det visserligen i främsta

rummet är fråga örn skolundervisning och uppfostran men att denna med

hänsyn till klientelets beskaffenhet måste meddelas med ett helt annat hänsynstagande

till medicinska synpunkter än vid annan undervisning. Vid

arbetshemmen slutligen meddelas visserligen undervisning i praktiska färdigheter

(yrkesutbildning), men de viktigaste och mest maktpåliggande uppgifterna

vid denna verksamhetsgren torde dock hänga samman med elevernas

anpassning och utplacering i förvärvsverksamhet under mera fria förhållanden.

För dessa uppgifter torde medicinsk skolning och insikter i sociala

frågor vara av större betydelse än rent pedagogisk utbildning.

Enligt de sakkunnigas förslag, till vilket jag i det föregående uttalat min

anslutning, skulle den kommunala sinnesslövården organiseras i centralanstalter,

i regel omfattande såväl skolhem som arbetshem och vårdhem,

eventuellt även externatskola. Någon uppdelning av det egentliga överinseendet

över anstalterna efter dessa olika grenar lärer icke kunna komma i

fråga. Vid bedömande av frågan vilken myndighet, som bör utöva överinseendet,

bör beaktas att de av skolöverstyrelsen framhävda pedagogiska synpunkterna

endast äga giltighet under skoltiden, medan den sinnesslöe enligt

förslaget dels kan omhändertagas redan före skolåldern, dels skall stå under

övervakning jämväl såsom vuxen. För ett effektivt utnyttjande av samtliga

platser för sinnesslöa, däri inbegripet sådana platser, vilka stå till förfogande

å sinnessjukhus, bör vidare en enhetlig ledning av samtliga sinnesslöanstalter

och sinnessjukhus för mottagande av sinnesslöa eftersträvas.

Sådan ledning kan emellertid ej tänkas utövad av annan myndighet än

medicinalstyrelsen. Vidare synes det nära sambandet med socialvården bliva

med medicinalstyrelsen såsom överordnad myndighet bäst tillgodosett, då

det redan nu bedrives ett intimt samarbete mellan medicinalstyrelsen och

socialstyrelsen i socialmedicinska frågor. På grund av nu anförda skäl ansluter

jag mig lill de sakkunnigas förslag att förlägga överinseendet över de

kommunala anstalterna hos medicinalstyrelsen.

Uppenbart är emellertid, att undervisningen vid sinnesslöskolor och arbets
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 55.

hem bör stå under pedagogisk inspektion av skolöverstyrelsen genom den

pedagogiske inspektören för sinnesslöundervisningen. Föreskrift om sådan

inspektion torde böra införas i lagtexten såsom också skett i de sakkunnigas

förslag.

I fråga örn intagningsproceduren synes det vara riktigt att, såsom socialstyrelsen

framhållit, omhändertagandet i största möjliga utsträckning bör

ske på frivillighetens väg och att tvångsåtgärder böra anlitas endast som

en yttersta utväg. Vederbörande skolmyndighet bör av denna anledning och

med hänsyn till sin på direkt erfarenhet grundade kännedom om barnen i

första hand omhänderha särskiljandet av de sinnesslöa barn, som icke redan

före skolålderns inträde omhändertagits å sinnesslöanstalt. Den erforderliga

läkarundersökningen torde då i regel kunna verkställas genom skolans försorg,

och med ledning av undersökningens resultat kunna föräldrarna uppmanas

att göra ansökan om barnets intagande i vederbörande centralanstalt.

Emellertid synes det vara lämpligt, att anmälan från skolan till barnavårdsnämnden

sker såväl då ansökan till centralanstalten redan kommit

till stånd genom skolans förmedling som då något hinder härför mött. Härigenom

erhåller barnavårdsnämnden kännedom om samtliga sinnesslöa barn

inom sitt område och kan åläggas ansvaret för att de bli omhändertagna i

enlighet med lagen. Har ansökan till centralanstalten icke gjorts av vederbörande

vårdnadshavare och kan icke heller barnavårdsnämnden förmå honom

att ingiva sådan ansökning, bör givetvis nämnden vara behörig att

själv föranstalta härom.

Avgörandet av frågan om intagning i centralanstalt synes böra läggas hos

centralanstaltens läkare i samråd med föreståndaren. Avgörandet gäller dels

frågan, huruvida barnet är sinnesslött eller icke, och dels frågan, huruvida

det utan närmare prövning kan anses vara obildbart eller örn det i sinnesslöskola

hör undergå prövning i fråga om bildharhet.

Även om prövningen giver vid handen, att det är fråga örn ett hildbart

sinnesslött barn, kan det stundom ifrågakomma, att barnet av särskilda

skäl bör sändas till en specialanstalt. Det kan även inträffa, att centralanstalten

på grund av platsbrist eller annan anledning vill föranstalta om dess

omhändertagande å annan anstalt. I den mån barnet icke omhändertages

å statsanstalt bör det emellertid fortfarande betraktas som inskrivet vid centralanstalten

och stå under dess kontroll och tillsyn.

Om avgörandet av intagningsfrågan sålunda lägges i läkarens hand är

det givet, att vissa garantier böra skapas för läkarens kompetens på ifrågavarande

område. Föreskrifter i dylikt hänseende synas böra utfärdas i administrativ

ordning.

För att i sista hand säkerställa omhändertagandet av de sinnesslöa erfordras

givetvis en viss möjlighet lill tvångsutövning. Att, såsom de sakkunniga

föreslagit, för detta ändamål anknyta till barnavårdslagen genom att möjliggöra

omhändertagande till samhällsvård av sinnesslött barn även utan

föräldrarnas medgivande, synes med hänsyn till de vägande erinringar, som

i yttrandena framförts häremot, icke kunna komma i fråga. Icke heller

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 55.

15

synes det vara lämpligt att anknyta till institutet skyddsuppfostran. Härför

skulle bl. a. krävas, att åtskilliga specialbestämmelser för de ifrågavarande

fallen infördes i barnavårdslagen. I stället bör i förevarande lag särskilt

regleras den möjlighet till tvångsutövning, som bör ifrågakomma. Härvid

synes det ligga närmast till hands att anknyta till sinnessjuklagens bestämmelser

i motsvarande hänseende. Detta skulle innebära, att handräckning

av polismyndighet för verkställande av beslut om intagning bör kunna

erhållas på begäran av den, som ansökt om intagning. Likaså bör handräckning

kunna anlitas för att till anstalten återföra den, som därifrån olovligen

undanhåller sig.

Då beslut rörande intagning å sinnesslöanstalt sålunda skall kunna genomföras

tvångsvis, måste uppenbarligen möjlighet öppnas att anföra besvär

över beslutet. Även i detta avseende synes det vara lämpligt att anknyta

till sinnessjuklagen och föreskriva, att besvär i dylika fall skola anföras hos

sinnessjuknämnden. Denna har redan nu att handlägga liknande ärenden

beträffande sådana sinnesslöa, som äro intagna å sinnessjukhus. I fråga örn

beslut, varigenom utskrivning vägrats, synes motsvarande besvärsrätt böra

stadgas.

I fråga örn utskrivning bör, såsom de sakkunniga föreslagit, förekomma

olika former: ^ackordering i familjevård, försöksutskrivning och definitiv

utskrivning. Beslutanderätten i fråga örn de båda förstnämnda åtgärderna

torde i regel böra tillkomma centralanstaltens styrelse eller förståndare även

i de fall, då vederbörande enligt särskild överenskommelse omhändertagits

å enskild anstalt. I särskilda fall synes emellertid utskrivningsrätten kunna

delegeras till föreståndare för dylika anstalter. I fråga örn definitiv utskrivning

bör beslutanderätten liksom vid inskrivningen tillkomma läkaren efter

samråd med föreståndaren.

Definitiv utskrivning torde i fråga om barn, som tillhör ifrågavarande

kategori (bildbara sinnesslöa), i regel icke böra ske förrän vid fyllda 21 år.

Sedan denna ålder uppnåtts bör retentionsrätten enligt förevarande lag bortfalla.

Utskrivning skall därför ske, då det begäres, och återintagning icke

äga rum utan medgivande.

De sakkunnigas lagförslag har inom departementet underkastats en genomgripande

omarbetning för tillgodoseende av de synpunkter, som nu

framlagts. Härvid ha åtskilliga av de sakkunniga föreslagna bestämmelser

med närmare föreskrifter rörande vården å de kommunala anstalterna m. m.

uteslutits, emedan de avse ämnen, som lämpligen kunna med stöd av ett

i lagen givet bemyndigande regleras i administrativ ordning.»

Utskottets yttrande.

Det genom propositionen framlagda förslaget till lag örn undervisning och

vård av bildbara sinnesslöa innebär, alt skolplikt i särskild ordning införes

för nämnda kategori sinnesslöa. Därjämte loreskrives .skyldighet för dem att

underkasta sig viss praktisk utbildning efter skoltidens slut. Undervisningen

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 55.

och vården av de bildbara sinnesslöa skall i princip ombesörjas av landstingen

och de städer som icke deltaga i landsting.

Den föreslagna skolplikten och skyldigheten att genomgå praktisk utbildning

fyller såsom allmänt omvittnats ett sedan länge känt behov och är därför att

hälsa med stor tillfredsställelse.

I vissa remissyttranden har ifrågasatts, huruvida icke ifrågavarande verksamhet

bör övertagas av staten. Även kommunalskatteberedningen har i sitt

den 19 augusti 1943 avgivna betänkande angående den kommunala skatteutjämningen

gjort gällande, att verksamheten borde förstatligas. Jämväl enligt

utskottets mening tala vissa skäl för denna ståndpunkt. Till stöd för förslaget

att skyldigheten att ombesörja vården och undervisningen av de bildbara sinnesslöa

ålägges landstingen och de städer som icke deltaga i landsting har

föredragande departementschefen emellertid anfört främst den omständigheten,

att man här hade en befintlig organisation att anknyta till. Anstalterna

finge vidare möjlighet att upprätthålla en intimare kontakt med hemorten.

Ur vårdsynpunkt vore det av stor betydelse, att de sinnesslöa icke komme

till en miljö, som alltför mycket avveke från den de vöre vana vid. Även för

möjligheterna att efter utbildningen återföra dem till ett friare levnadssätt

vore det av betydelse, att avståndet icke bleve för stort mellan anstalterna

och de platser hos anhöriga eller hos andra arbetsgivare, där de sinnesslöa

skulle placeras efter utbildningstidens slut.

Utskottet anser på de av departementschefen sålunda anförda skälen, att

vården och undervisningen bör omhänderhavas av landsting och städer utom

landsting. Härvid har utskottet även beaktat, att Kungl. Maj :t i propositionen

nr 206 till innevarande års riksdag intagit den ståndpunkten, att huvudparten

av kostnaderna för ifrågavarande verksamhet skall täckas genom statsbidrag.

Utskottet övergår härefter till en närmare behandling av förslaget till lag

örn undervisning och vård av bildbara sinnesslöa.

Därvid vill utskottet till en början framhålla, att det dagliga arbetet vid de

föreslagna centralanstalterna i övervägande grad torde komma att präglas av

undervisning och uppfostran. Ehuru undervisning och uppfostran av bildbara

sinnesslöa i viss utsträckning måste ske med beaktande av medicinska synpunkter,

är det dock utan tvivel så, att denna undervisning och uppfostran i

främsta rummet är en pedagogisk fråga. Härutinnan bör också framhållas,

att gränsen mellan bildbara sinnesslöa barn och de barn, som undervisas i

folkskolans hjälpklasser, är flytande och ofta mycket svår att draga. Enligt

förslaget ha centralanstalterna tilldelats uppgifter, som sammanhänga med

elevernas anpassning och utplacering i förvärvsverksamhet under mera fria

förhållanden, och vidare föreslås införande av övervakning från anstalternas

sida över eleverna efter utskrivningen. Det förhållandet, att sålunda vissa uppgifter

av social natur åläggas anstalternas ledning, synes emellertid icke såsom

i propositionen gjorts gällande böra föranleda till ett utvidgat medicinskt inflytande.

Det är att märka, att skolan numera fullgör en hel del skiftande uppgifter

av social beskaffenhet. Elevernas utplacering och anpassning i för
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 55.

17

värvsverksamhet torde vara en uppgift, som i praktiken kominer att åvila anstaltsföreståndaren,

vilken förutsattes bliva en person med pedagogisk utbildning.

Beträffande övervakningen över de utskrivna har i lagförslaget uttryckligen

föreskrivits, att den skall tillkomma föreståndaren, som jämväl skall

bistå de utskrivna med råd och hjälp.

Enligt utskottets mening är det även med hänsyn till barnen och deras

anhöriga lämpligt, att den karaktär, som anstaltsverksamheten delvis har av

vård, icke framhäves mer än som är erforderligt.

Om sålunda de pedagogiska synpunkterna böra tillerkännas ett större inflytande

än de medicinska, bör dock tillses, att de medicinska momenten

tillbörligt beaktas.

Kungl. Majit har i likhet med de sakkunniga föreslagit, att överinseendet

över centralanstalterna skall utövas av medicinalstyrelsen. Under medicinalstyrelsen

skall tillsynen över anstalterna utövas av inspektören för sinnesslövården.

Undervisningen vid anstalterna skall därjämte vara underkastad

den pedagogiska inspektion, som Konungen bestämmer. I åtskilliga av de

remissyttranden, som avgivits över sakkunnigbetänkandet, har gjorts gällande,

att överinseendet borde tillkomma skolöverstyrelsen i stället för medicinalstyrelsen.

Yrkande örn ändring av lagförslaget i denna riktning har

framställts i de i ämnet väckta motionerna.

Då enligt vad utskottet ovan utvecklat verksamheten vid anstalterna torde

vara av övervägande pedagogisk art, anser utskottet starka skäl tala för

motionärernas ståndpunkt.

Såsom motiv för att tillsynen bör utövas av medicinalstyrelsen har departementschefen

bl. a. anfört, att för ett effektivt utnyttjande av samtliga

platser för sinnesslöa, däri inbegripet sådana platser, vilka stå till förfogande

å sinnessjukhus, borde eftersträvas en enhetlig ledning av samtliga sinnesslöanstalter

och sinnessjukhus för mottagande av sinnesslöa. Det synes emellertid

utskottet icke finnas anledning befara, att några större svårigheter

i förevarande hänseende komma att uppstå, örn skolöverstyrelsen göres till

tillsynsmyndighet.

Utskottet vill på anförda skäl förorda, att tillsynen över centralanstalterna

skall utövas av skolöverstyrelsen. Under skolöverstyrelsen bör tillsynen utövas

av inspektören för sinnesslöundervisningen. 1 lagen bör emellertid stadgas,

att anstalterna i medicinskt-psykiatriskt hänseende skola vara underkastade

den inspektion, som Konungen bestämmer. Härigenom torde tillbörlig

hänsyn tagas till de medicinsk-psykiatriska synpunkterna.

Enligt förslaget skall externatskola, där sådan inrättas, inordnas under

vederbörande centralanstalts styrelse. I de i ämnet väckta motionerna bar

yrkats, att den lokala skolstyrelsen får i uppdrag att vara styrelse för exter - natskola. En enhetlig ledning över de olika grenarna av centralanstaltens

verksamhet torde emellertid vara nödvändig. Enligt förslaget skola alla ansökningar

örn intagning i sinnesslöanstalt samlas till ett ställe, centralanstaltens

styrelse. Med hänsyn till önskvärdheten av enhetlighet i registreringen

av och kontrollen över de sinnesslöa barnen synes en sådan anordning vara

Bihang lill riksdagens protokoll 194i. 9 sami. 2 avd. Nr 55. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 55.

motiverad. På grund av vad nu anförts kan utskottet icke förorda, att skolstyrelsen

skall utöva den närmaste tillsynen över externatskola.

I 7 § i förslaget stadgas, att fråga örn inskrivning vid centralanstalt skall

avgöras av centralanstaltens läkare efter samråd med föreståndaren. Likaså

skall det enligt 11 § tillkomma läkaren att elter samråd med föreståndaren

fatta beslut om definitiv utskrivning. Enligt utskottets mening är det lämpligare,

att avgörandet av dessa frågor lägges hos föreståndaren. Till stöd

härför vill utskottet åberopa vad utskottet ovan anfört därom att verksamheten

vid anstalterna torde vara av övervägande pedagogisk art. Föreståndaren

bör dock fatta sitt beslut efter samråd med läkaren. I praktiken torde det

sällan komma att inträffa, att föreståndaren och läkaren komma till olika

uppfattning i förevarande frågor. Föreståndaren lärer icke komma att meddela

beslut örn inskrivning med mindre läkaren förklarat barnet vara sinnesslöa
I

15 § meddelas bestämmelser om besvär över läkares beslut, varigenom

någon inskrivits vid centralanstalt eller framställning om utskrivning lämnats

utan bifall. Besvär skola i dessa fall anföras hos sinnessjuknämnden. Enligt

utskottets mening synas några betänkligheter ur rättssäkerhetssynpunkt icke

möta, att den av utskottet föreslagna tillsynsmyndigheten, skolöverstyrelsen,

blir besvärsinstans. Givetvis bör skolöverstyrelsen vid avgörandet av dessa

frågor anlita erforderlig medicinsk-psykiatrisk sakkunskap. I tveksamma fall

torde yttrande böra inhämtas från medicinalstyrelsen. Att besvärsrätt tillkommer

envar, som enligt 12 § äger påkalla utskrivning, torde vara klart utan

att särskild föreskrift behöver givas därom. — Jämväl mot de beslut som

avses i 16 § torde talan böra fullföljas hos skolöverstyrelsen.

Utskottet vill framhålla önskvärdheten av att de ärenden, varom nu är

fråga, av skolöverstyrelsen avgöras utan tidsutdräkt.

Bestämmelserna örn talan mot beslut rörande inskrivning, utskrivning och

överflyttning till annan anstalt synas böra sammanföras i 15 §.

Rätt till klagan över skolöverstyrelsens beslut torde böra stadgas för vissa

fall, nämligen dels då skolöverstyrelsen lämnat utan bifall besvär över beslut,

varigenom någon inskrivits å centralanstalt eller varigenom framställning om

definitiv utskrivning avslagits, och dels då skolöverstyrelsen med ändring av

anstaltsföreståndares beslut förordnar, att någon skall inskrivas å anstalt eller

att definitiv utskrivning icke skall få äga rum. Föreskrift bör upptagas, att

ändring skall sökas inom tid, som är bestämd för överklagande av förvaltande

myndigheters och ämbetsverks beslut. Mot övriga beslut, som skolöverstyrelsen

meddelar jämlikt 15 § i dess av utskottet föreslagna lydelse, torde någon klagorätt

icke behöva stadgas. Med hänsyn till att avgörandet av besvären över

skolöverstyrelsens beslut kan draga ut pa tiden bör lämpligen föreskrivas, att

skolöverstyrelsens beslut går i verkställighet utan hinder av förd klagan.’

De nu föreslagna bestämmelserna örn klagorätt i anledning av skolöverstyrelsens

beslut torde böra upptagas i 16 §.

I sitt utlåtande i anledning av Kungl. Maj :ts proposition nr 284 med förslag

till lag angående ändrad lydelse av 2 § 16 :o) och 17:o) lagen den 26 maj

1909 (nr 38 s. 3) örn Kungl. Maj:ts regeringsrätt ämnar utskottet taga stånd
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 55.

19

punkt till frågan, huruvida de besvärsmål, som nu nämnts, skola prövas av

Kungl. Majit i statsrådet eller i regeringsrätten.

De ändringar i lagförslaget, som utskottet ovan förordat, medföra följdändringar

i 3, 10, 12 och 17 §§.

Utskottet föreslår därjämte vissa formella ändringar i 12, 13 och 14 §§.

De äro betingade av att å centralanstalt kunna ha inskrivits jämväl barn, som

sedermera befinnas vara icke sinnesslöa eller obildbara. Sådana barn få enligt

11 § första stycket icke utan medgivande kvarhållas å anstalten.

I övergångsbestämmelserna till förslaget till lag om undervisning och vård

av bildbara sinnesslöa stadgas i sista stycket, att, därest i stad finnes varken

skolhem eller externatskola, de uppgifter som enligt lagen ankomma på centralanstaltens

styrelse och föreståndare under övergångstiden i den mån så är

möjligt i stället skola fullgöras av barnavårdsnämnden. Enligt utskottets mening

är det lämpligast, att dessa uppgifter tillkomma skolstyrelsen.

I förslaget till lag örn ändrad lydelse av 2 § 3 mom. barnavårdslagen är viss

jämkning påkallad därav att vid förslagets utformning icke beaktats ändringar,

som vidtagits i nämnda lagrum år 1940 ävensom tidigare i år efter

propositionens avlämnande.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen, med förklarande att de genom propositionen

framlagda lagförslagen icke kunnat av riksdagen i oförändrat

skick antagas, måtte för sin del antaga följande förslag

till

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

1) Lag

om undervisning och vård av bildbara sinnesslöa.

Härigenom förordnas som följer:

Inledande bestämmelse.

1 §■

Med sinnesslö förstås i denna lag den, som på grund av bristande förståndsutveckling

icke kan tillgodogöra sig folkskolans vanliga undervisning

eller hjälpundervisning. Med bildbar sinnesslö avses den, som är mottaglig

för sådan teoretisk eller praktisk undervisning, som meddelas i sinnesslöskola.

Från lagens tillämpning undantages sinnesslö, som är intagen å sinnessjukhus

eller staten tillhörig anstalt för sinnesslöa.

Örn liandliavandet av bildbara sinncsslöas undervisning och vård.

2 §•

Det åligger landsting och stad, som ej deltager i landsting, att draga försorg

örn att bildbara sinnesslöa inom landslingsområdet eller staden erhål
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande nr 55.

(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag:)

la undervisning och vård enligt i denna lag eller med stöd därav meddelade

föreskrifter. För sådant ändamål skall för varje landstingsområde

och för varje stad, som nyss sagts, finnas genom landstingets eller stadens

försorg upprättad ceritralanstalt med erforderligt antal platser. Två eller

flera landsting och städer må förena sig om gemensam centralanstalt.

3 §•

Centralanstalt skall omfatta:

a) upptagning shem för sinnesslöa barn, som ej börjat skolan;

b) skolhem med sinnesslöskola för undervisning av barn i skolåldern;

c) arbetshem för ytterligare utbildning i praktiskt hänseende av dem,

som avslutat skolundervisningen i skolhemmet.

Där genom överenskommelse med Där genom överenskommelse med

enskilt upptagningshem, skolhem eller enskilt upptagningshem, skolhem eller

arbetshem omhändertagandet av de arbetshem omhändertagandet av de

sinnesslöa ordnats på tillfredsställan- sinnesslöa ordnats på tillfredsställande

sätt, äger medicinalstyrelsen med- de sätt, äger skolöverstyrelsen medgigiva

befrielse från skyldighet att an- va befrielse från skyldighet att anordna

hem av motsvarande slag. ordna hem av motsvarande slag.

I den mån så lämpligen kan ske, må behovet av skolplatser tillgodoses

genom inrättande av externatskola eller externatplatser vid skolhem.

4 §•

Överinseendet över rikets centralanstalter

utövas av medicinalstyrelsen.

Under medicinalstyrelsen utövas

tillsynen över anstalterna av inspektören

för sinnesslövården. Undervisningen

vid anstalterna skall därjämte

vara underkastad den pedagogiska inspektion,

som Konungen bestämmer.

Överinseendet över rikets centralanstalter

utövas av skolöverstyrelsen.

Under skolöverstyrelsen utövas tillsynen

över anstalterna av inspektören

för sinnesslöundervisningen. Anstalterna

skola därjämte i medicinskti

psykiatriskt hänseende vara underkastade

den inspektion, som Konungen

bestämmer.

Centralanstalt skall stå under ledning av en av landstinget eller stadsfullmäktige

i stad, som ej deltager i landsting, utsedd styrelse. Vid centralanstalt

skola läkare och föreståndare finnas anställda.

Om inskrivning i sinnesslöanstalt.

5 §•

Finnes barn, som intagits eller anmälts till intagande i folkskola, vara

sinnesslött skall skolstyrelsen, där det icke kan anses uteslutet att barnet

är hildbart, föranstalta om att ansökan genom vårdnadshavare^ försorg

göres om barnets inskrivning vid vederbörande centralanstalt. Skolstyrelsen

gore ock anmälan om förhållandet till barnavårdsnämnden.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 55.

21

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

Det åligger barnavårdsnämnden att vidtaga de åtgärder, som äro påkallade

för att alla bildbara sinnesslöa barn i skolåldern erhålla sådan undervisning

och vård, som avses i denna lag, och äger nämnden, där vederbörande

vårdnadshavare underlåter att ingiva ansökan till centralanstalt, att själv

göra dylik ansökan.

Där skäl därtill åro må med ingivande av ansökan anstå, dock högst

till dess barnet fyllt nio år.

6 §•

Ansökan örn inskrivning å centralanstalt skall insändas till dess styrelse

eller föreståndare och vara åtföljd av

1) åldersbetyg;

2) av läkare utfärdat utlåtande angående den sinnesslöes förståndsutveckling;
3)

uppgifter rörande den sinnesslöes levnadsförhållanden;

4) där den sinnesslöe undervisats i folkskola, redogörelse av vederbörande

lärare för dennes iakttagelser rörande barnet.

7 §•

Finner centralanstaltens läkare efter

samråd med föreståndaren vid

granskning av ansökan örn inskrivning

vid anstalten barnet vara sinnesslött

och att barnet är hildbart eller

med hänsyn till sin förståndsutveckling

bör prövas i fråga örn bildbarhet,

skall läkaren meddela beslut örn barnets

inskrivning vid anstalten.

Finnes barnet på grund av vanart

Finner centralanstaltens föreståndare

efter samråd med läkaren vid

granskning av ansökan om inskrivning

vid anstalten barnet vara sinnesslött

och att barnet är hildbart eller

med hänsyn till sin förståndsutveckling

bör prövas i fråga om bildbarhet,

skall föreståndaren meddela beslut

örn barnets inskrivning vid anstalten,

eller lyte eller annan dylik omstän
-

dighet böra intagas å anstalt, som avses i 1 § andra stycket, må i ställest

ansökningen vidarebefordras till sådan anstalt.

Centralanstalt må föranstalta om där inskrivet barns vård å annan lämplig

sinnesslöanstalt men skall i dylikt fall barnet anses alltjämt vara inskrivet

vid centralanstalten och stå under dess tillsyn.

8 §•

Vid centralanstalt inskriven må överflyttas till annan centralanstalt i den

män ändring av den inskrivnes mantalsskrivningsort därtill föranleder.

Om utskrivning m. m.

9 §•

I upptagningshem må sinnesslö kvarbliva högst intill dess han fyllt

tolv år.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande nr 55.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

I skolhem intagen elev skall kvarbliva därstädes, så länge hans förmåga

att tillgodogöra sig skolundervisningen därtill föranleder, dock högst åtta år.

Bildbar sinnesslö, som avslutat undervisningen i skolhem, skall därefter

i arbetshem fortsätta utbildningen i praktiskt hänseende, där ej åtgärd, som

i 10 § sägs, finnes omedelbart kunna vidtagas.

10 §.

Sinnesslö, som avslutat undervisningen i skolhemmet, må utackorderas i

familjevård eller försöksutskrivas till enskilt hem, där lämplig vård och betryggande

tillsyn kunna beredas. Den som utackorderats eller försöksutskrivits

må, där så finnes erforderligt, överflyttas till annat hem eller återintagas

i anstalten.

Under ferierna må skolelev i den utsträckning, som finnes lämplig, vistas

i enskilt hem, där lämplig vård och betryggande tillsyn kunna beredas.

Beslut örn åtgärder, som i denna Beslut om åtgärder, som i denna

paragraf avses, fattas av centralan- paragraf avses, fattas av centralan
-

staltens styrelse eller, efter dess bemyndigande,

av anstaltens föreståndare.

I fall, som avses i 7 § tredje

stycket, må styrelsen ock, efter medgivande

av inspektören för sinnesslöa

vården, bemyndiga föreståndare för

annan anstalt att meddela dylika beslut

beträffande där intagen sinnesslö.

staltens styrelse eller, efter dess bemyndigande,

av anstaltens föreståndare.

I fall, som avses i 7 § tredje

stycket, må styrelsen ock, efter medgivande

av inspektören för sinnesslöundervisningen,

bemyndiga föreståndare

för annan anstalt att meddela

dylika beslut beträffande där intagen

sinnesslö.

11 §•

Den som befinnes icke vara sinnesslö samt sinnesslö, som befinnes vara

obildbar, må ej utan medgivande kvarhållas å centralanstalt.

Bildbar sinnesslö, som är inskriven vid cenlralanstalt, må ej därifrån definitivt

utskrivas före tjuguett års ålder, där ej fråga är om överflyttning till

annan anstalt, som i 1 § andra stycket eller 8 § sägs, eller det visas att den

sinnesslöe beredes tillfredsställande vård och uppfostran på annat sätt.

Bildbar sinnesslö må ej utan medgivande kvarhållas å centralanstalt efter

fyllda tjuguett år.

Det ankommer på centralanstaltens Det ankommer på centralanstaltens

läkare att efter samråd med förestån- föreståndare att efter samråd med badaren

fatta beslut örn definitiv ut- karen fatta beslut örn definitiv utskrivning.

skrivning.

12 §.

Utskrivning må påkallas av den Utskrivning må påkallas av den

sinnesslöe själv, om han fyllt aderton inskrivne själv, om han fyllt aderton

s. 23 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 55.

23

(Kungl. Maj:ts förslag:)

(Utskottets förslag:)

år, ävensom av hans förmyndare och

vårdnadshavare. Utskrivning må ock

beslutas av centralanstaltens läkare

utan särskild framställning.

13

Det åligger föreståndare vid centralanstalt

att föra register över dem, som

utskrivits från anstalten, samt att, där

de ej överflyttats till annan anstalt, i

den mån så utan större svårighet kan

ske hålla sig underrättad örn deras

vistelseort och levnadsförhållanden.

Föreståndaren skall ock, där så erfordras,

bistå de utskrivna med råd

och hjälp.

Beträffande utskriven skall vad i 8

ning.

14

Vård av sinne sslö, som är inskriven

vid centralanstalt, skall vara kostnadsfri

från det den sinne sslöe inträtt i

skolåldern till dess han fyllt tjuguett

år, dock att anstalten äger att såsom

ersättning för vårdkostnaden uppbära

den sinnesslöe tillkommande folkpension,

invalidunderstöd eller barnbidrag.

Om besvär och

15

Har läkare vid centralanstalt meddelat

beslut örn inskrivning av sinnesslö

vid anstalten eller lämnat framställning

örn utskrivning utan bifall

må envar, som enligt 12 § äger påkalla

utskrivning, genom skriftlig

framställning hänskjuta frågan till

sinnessjuknämndens prövning.

16

/ andra fall än i 15 § sägs må klagan

över beslut rörande inskrivning,

år, ävensom av hans förmyndare och

vårdnadshavare. Utskrivning må ock

beslutas utan särskild framställning.

§•

Det åligger föreståndare vid centralanstalt

att föra register över bildbara

sinnesslöa, som utskrivits från anstalten,

samt att, där de ej överflyttats

till annan anstalt, i den mån så utan

större svårighet kan ske hålla sig underrättad

om deras vistelseort och levnadsförhållanden.

Föreståndaren skall

ock, där så erfordras, bistå de utskrivna

med råd och hjälp.

§ stadgas äga motsvarande tillämp
-

§•

Vård av den, som är inskriven vid

centralanstalt, skall vara kostnadsfri

från det den inskrivne inträtt i skolåldern

till dess han fyllt tjuguett år,

dock att anstalten äger att såsom ersättning

för vårdkostnaden uppbära

den inskrivne tillkommande folkpension,

invalidunderstöd eller barnbidrag.

handräckning.

Klagan över beslut rörande inskrivning,

utskrivning eller överflyttning

till annan anstalt må föras hos skolöverstyrelsen.

Talan mot beslut, varigenom

inskrivning vägrats, må fullföljas

förutom av den, som saken rör,

av vederbörande skolstyrelse och barnavårdsnämnd.

§•

klar skolöverstyrelsen förklarat, att

någon skall inskrivas vid centralan
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutskottets utlåtande nr 55.

(Kungl. Maj.ts förslag:)

utskrivning och överflyttning till annan

anstalt föras hos medicinalstyrelsen.

över beslut, varigenom inskrivning

vägrats, må klagan föras förutom

av den, som saken rör, av vederbörande

skolstyrelse och barnavårdsnämnd.

17

Underlåter någon att efterkomma

beslut om inskrivning vid centralanstalt

är vederbörande polismyndighet

skyldig att på begäran av barnavårdsnämnd

eller anstaltens föreståndare

lämna nödig handräckning för beslutets

verkställande. Handräckning må

dock ej lämnas, med mindre tjugu dagar

förflutit från det beslutet delgivits

vederbörande vårdnadshavare och det

visas, att beslutet icke inom nämnda

tid överklagats. Dock må sinnessjuknämnden

i ärende, som dragits under

dess prövning, förordna att beslutet

skall verkställas i avbidan på ärendets

slutliga avgörande.

(Utskottets förslag:)

stalt, eller lämnat framställning örn

definitiv utskrivning utan bifall, må

ändring i beslutet sökas hos Konungen

inom tid, som för överklagande av

förvaltande myndigheters och ämbetsverks

beslut år bestämd.

Övriga av skolöverstyrelsen jämlikt

15 § meddelade beslut må icke

överklagas.

Skolöverstyrelsens beslut tråder i

verkställighet utan hinder därav att

klagan forts.

§•

Underlåter någon att efterkomma

beslut om inskrivning vid centralanstalt

är vederbörande polismyndighet

skyldig att på begäran av barnavårdsnämnd

eller anstaltens föreståndare

lämna nödig handräckning för beslutets

verkställande. Handräckning för

verkställande av föreståndares beslut

må dock ej lämnas, med mindre tjugu

dagar förflutit från det beslutet delgivits

vederbörande vårdnadshavare

och det visas, att beslutet icke inom

nämnda tid överklagats. Dock må

skolöverstyrelsen i ärende, som dragits

under dess prövning, förordna att beslutet

skall verkställas i avbidan på

ärendets slutliga avgörande.

18 §.

Polismyndighet vare ock skyldig att på begäran av föreståndare för centralanstalt

lämna nödig handräckning för återförande till anstalten av där inskriven,

som olovligen undanhåller sig från anstalten.

Särskilda föreskrifter.

19 §.

Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av denna lag utfärdas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1945, dock att föreskrifterna i

2 § icke skola äga tillämpning förrän den dag, Konungen förordnar.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 55.

25

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

I övrigt skola följande övergångsbestämmelser gälla:

Intill dess centralanstalt anordnats skall vad i lagen föreskrives beträffande

dylik anstalt i stället i tillämpliga delar gälla landsting eller stad,

som ej deltager i landsting, tillhörigt skolhem med därtill eventuellt anslutet

upptagnings- eller arbetshem. Finnes

extematskola, där sådan finnes.

Finnes i stad varken skolhem eller

externatskola skola, i den mån så

är möjligt, de uppgifter, som enligt

lagen ankomma på centralanstaltens

styrelse och föreståndare, i stället fullgöras

av barnavårdsnämnden och de

uppgifter, som åligga läkare vid centralanstalt,

i stället fullgöras av vederbörande

stadsläkare.

ej skolhem, skall vad nu sagts gälla

Finnes i stad varken skolhem eller

externatskola skola, i den mån så är

möjligt, de uppgifter, som enligt lagen

ankomma på centralanstaltens

styrelse och föreståndare, i stället fullgöras

av skolstyrelsen och de uppgifter,

som åligga läkare vid centralanstalt,

i stället fullgöras av vederbörande

stadsläkare.

2) Lag

om ändrad lydelse av 2 § 3 mom. lagen den 6 juni 1924 (nr 361) örn

samhällets barnavård och ungdomsskydd (barnavårdslag).

Härigenom förordnas, att 2 § 3 mom. bamavårdslagen den 6 juni 1924

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

3 mom. Örn vissa på barnavårdsnämnden

eller dess ordförande ankommande

åtgärder är stadgat i lagarna

om äktenskaplig börd, om barn

i äktenskap, örn adoption, örn barn

utom äktenskap, om förbud för vissa

underhållsskyldiga att avflytta från

riket, om förmynderskap, om förskottering

av underhållsbidrag till barn,

örn socialregister samt örn undervisning

och vård av bildbara sinnesslöa

ävensom i 14 kap. 45 § strafflagen,

i lagen örn särskild förundersökning

i brottmål oell i förordningen om

mödrahjälp.

§•

3 mom. Örn vissa på barnavårdsnämnden

eller dess ordförande ankommande

åtgärder är stadgat i lagarna

örn äktenskaplig börd, örn barn

i äktenskap, örn adoption, om barn

utom äktenskap, om förbud för vissa

underhållsskyldiga alt avflytta från

riket, örn förmynderskap, om förskottering

av underhållsbidrag till barn,

örn socialregister samt örn undervisning

och vård av bildbara sinnesslöa

ävensom i 14 kap. 45 § strafflagen,

i lagarna örn särskild förundersökning

i brottmål och om eftergift av

åtal mot vissa underåriga samt i för
3
-

1 Senaste lydelse se SFS 1944: 216.

Bihang till riksdagens protokoll 19U. 9 sami. 2 avd. Nr 55.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Andra lagutskottets utlåtande nr 55.

(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag:)

ordningarna om moderskapspenning

och om mödrahjälp.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1945.

B. att motionerna 1:300 och 11:491 måtte anses besvara

de genom vad utskottet under A. anfört.

.Stockholm den 6 juni 1944.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Wistrand, Forslund, Löfvander, Mannerskantz,

Roos, Hage och Nils Elowsson;

från andra kammaren: fröken Hesselgren, herrar Ryberg, Hermansson, fru Johansson,

herrar Larsson i Östersund, Jansson i Hällefors och Håstad*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Särskilda yttranden:

1) av herrar Löfvander, Mannerskantz, Hage och Ryberg, som anfört:

Inom utskottet ha vi uttalat såsom vår åsikt, att undervisning och vård av

bildbara sinnesslöa är en statlig uppgift, varför denna helt bör avlyftas från

landstingen och städerna utom landsting.

2) av herr Håstad, som anfört:

Med hänsyn till att ifrågavarande lag gör intrång på den personliga friheten

även efter det att tiden för den normala skolplikten utlöpt har jag velat anföra,

att det ur principiella synpunkter hade varit önskligt, att Kungl. Maj:t,

innan propositionen framlades, remitterat lagförslaget tili lagrådet för dess

granskning.

Stockholm 1944. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

442667

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1944:386 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om undervisning och vård av bildbara sinnesslöa, m. m. s. 1 i texten