Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om dyrtidstillägg å ersättningar enligt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete. Andra lagutskottet har till behandling förehaft en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 48, av herr Hage.

1944-06-09 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1944:58, Utlåtande i anledning av väckt motion om dyrtidstillägg å ersättningar enligt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete. Andra lagutskottet har till behandling förehaft en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 48, av herr Hage.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 58.

1

Nr 58.

Ankom till riksdagens kansli den 9 juni 1944 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om dyrtidstillägg å ersättningar

enligt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft en inom första kammaren

väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 48, av herr Hage. I motionen har

anförts, att motionären — jämte andra personer — vid 1941 års riksdag väckt

en motion i andra kammaren, nr 206, i vilken hemställts, att riksdagen måtte

i skrivelse till Kungl. Majit begära, att Kungl. Majit ville låta verkställa en utredning

rörande lämpligheten och behovet av en lagändring, innebärande att

avdrag icke finge göras å livränta enligt olycksfallförsäkringslagen för sådan

å pension utgående tilläggsersättning, som utgjorde kompensation för ökade

levnadskostnader. Till utgångspunkt för yrkandet i sistnämnda motion hade

lagts ett avgörande av försäkringsrådet, genom vilket försäkringsrådet funnit,

alt från livränta åt efterlevande till arbetare, som avlidit till följd av olycksfall

i arbete för statens räkning, skulle avdragas bl. a. den s. k. rörliga delen

av den till de efterlevande utgående familjepensionen.

Sedan motionären framhållit, att motionen avstyrkts av andra lagutskottet

och avslagits av riksdagen, anför motionären vidare:

Bakom avstyrkandet och avslaget låg ej något principiellt avståndstagande

från motionens yrkande. Tvärtom framhöll utskottet, alt den i motionen

upptagna frågan i nuvarande läge med stegrade levnadskostnader vore förtjänt

av den största uppmärksamhet från statsmakternas sida. »Emellertid

har Kungl. Majit», framhöll utskottet, »sedan 1937 års riksdag begärt en allsidig

utredning rörande olycksfallsförsäkringslagstiftningen, uppdragit åt

riksförsäkringsanstalten att verkställa ifrågavarande utredning.»

Utskottet anförde i nämnda fråga ytterligare följande:

»Enligt vad anstalten anfört i sitt över motionen avgivna yttrande kommer

anstalten att i samband med denna utredning ägna uppmärksamhet jämväl

åt frågan örn behovet av ändringar i 11 § olycksfallförsäkringslagen. Vidare

må erinras, att Kungl. Majit den 2 och den 7 maj 1941 beslutat inhämta

yttrande från vissa myndigheter och sammanslutningar över en av landsorganisationen

i Sverige i skrift till Kungl. Majit den 25 april 194! gjord hemställan

örn skyndsam utredning av frågan örn dyrtidstillägg å ersättningar

enligt olycksfallförsäkringslagen överhuvud taget. Därest åtgärder i sådan

riktning skulle komma alt vidtagas, synes det i motionen berörda spörsmålet

komma i ett helt annat läge.»

Med hänsyn till den sålunda åt riksförsäkringsanstalten anförtrodda utredningen

samt då spörsmålet om dyrtidstillägg å ifrågavarande ersättningar redan

vore föremål för Kungl. Majits uppmärksamhet, fann utskottet ej skäl

Bihang till riksdagens protokoll 19M. 9 sand. 2 avd. Nr 58. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 58.

att för det dåvarande tillstyrka en framställning av riksdagen till Kungl.

Majit i den riktning motionärerna föreslagit.

Emellertid har hela frågan sedan denna tid varit föremål för ytterligare

utredning. Kungl, järnvägsstyrelsen har på grundvalen av en sådan utredning

avgivit ett utlåtande av den 13 februari 1943, vari bl. a. framhålles, att

styrelsen vidhåller en förut framförd uppfattning »att något avdrag å fastställd

livränta icke må göras på grund av till livräntetagaren utgående familjepension

och å dylika belöpande dyrtidskompensation».

Riksförsäkringsanstalten har också avgivit ett yttrande i frågan, daterat

den 2 januari 1943, vari även intages en positiv inställning till problemet och

förordas vissa alternativ för ordnandet av spörsmålet. Då de utredningar, som

här omnämnas, äro synnerligen grundliga och omfattande — vilket motiverar,

att de ej här bifogas som bilagor — förefaller det, som örn frågan nu kan

anses så grundligt utredd, att ett förslag till riksdagen nu kunde framläggas.

Emellertid har detta ännu icke skett. Följden därav måste bli, att — under

det att statsanställda, pensionärer m. fl. i allmänhet erhållit ett visst tillskott

i sin inkomst, allteftersom levnadskostnaderna gått uppåt — har däremot

ingen sådan kompensation tillerkänts här ifrågavarande kategorier, eftersom

livräntan för dem minskats, allteftersom dyrtidsersättningen blivit högre.

Det torde icke förhålla sig så, att de som beröras av denna fråga utgöra

ett så stort antal individer, att en rimlig och rättvis reform inom detta område

skulle medföra så synnerligen stora merkostnader för staten. Men å andra

sidan utgöra de, som beröras av en sådan orättvis anordning som denna, ett

icke obetydligt antal personer, vilka med otålighet följt den långsamma takt,

som utmärkt behandlingen av denna fråga.

Under hänvisning till vad sålunda anförts, hemställde motionären, »att

riksdagen måtte hos Kungl. Majit begära ett framläggande inför riksdagen

fortast möjligt — om möjligt till innevarande riksdag — av förslag i hela

den fråga, som berörts i den här ovan omnämnda utredningen, eller åtminstone

ett förslag, innebärande, att avdrag icke må göras å livränta enligt

olycksfallsförsäkringslagen för sådan å pension utgående tilläggsersättning,

som utgör kompensation för ökade levnadskostnader, i enlighet med vad som

förordades i motion nr 206 i andra kammaren vid 1941 års riksdag».

Lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete avser att genom

försäkring i riksförsäkringsanstalten eller i ömsesidigt arbetsgivarebolag,

varom förmäles i 4 §, tillförsäkra arbetare, som skadas till följd av olycksfall

i arbete, ersättning därför på arbetsgivarens bekostnad. Emellertid kan arbetsgivaren

även enligt annan lag eller särskild författning eller på grund av egen

utfästelse vara skyldig att vid skada till följd av olycksfall i arbete utgiva

avlöning, pension eller annan ersättning, som helt eller delvis utgör understöd

på grund av olycksfallet, varjämte arbetsgivaren genom avgifter till

kassa, pensionsinrättning eller annan försäkringsanstalt än de nämnda ömsesidiga

arbetsgivarebolagen kan hava tillförsäkrat arbetaren dylikt understöd.

För nu angivna fall stadgas i 11 § olycksfallsförsäkringslagen, att från sjukpenning,

livränta, begravningshjälp eller annan ersättning, som utgives enligt

olycksfallsförsäkringslagen, avdrages vad för motsvarande ändamål av arbetsgivaren,

kassan eller pensionsinrättningen eller på grund av försäkring ut
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 58.

3

gives för tid, under vilken ersättningen utgår. Såsom förutsättning för att

avdrag må äga rum gäller emellertid — utom vad angår av arbetsgivaren

utgivet understöd vid sjukdom — att arbetsgivaren enligt 15 § andra stycket

erhållit lindring i försäkringsavgiften, varjämte, då fråga är örn understöd

från kassa eller pensionsinrättning eller på grund av försäkring, arbetsgivaren

skall hava till minst en tredjedel bidragit till bestridande av kostnaden

för understödet. Avdrag får ej ske med större belopp än som svarar mot

arbetsgivarens bidrag. Såsom understöd skall ej anses pension, som tillförsäkrats

den skadade på grund av viss levnadsålder och anställningstid eller

eljest av annan anledning än den av olycksfallet förorsakade skadan. I fråga

örn pension, som utgår vid arbetsoförmåga i följd av olycksfallet, skall såsom

sådant understöd anses allenast den del av pensionen, som överstiger det

belopp, vartill rätt grundats genom anställningstiden. Finnas nu återgivna

bestämmelser i särskilt fall icke tillämpliga, prövar försäkringsinrättningen,

huruvida och med vilket belopp avdrag å ersättningen enligt denna lag skäligen

skall äga rum.

I 15 § andra stycket föreskrives, att om arbetsgivare, kassa, pensionsinrättning

eller försäkringsanstalt är skyldig att utgiva understöd, för vilket enligt

11 § avdrag må göras, skall avgiften för försäkringen enligt olycksfallsförsäkringslagen

bestämmas till det lägre belopp, som motsvarar den minskade försäkringsrisken.

Dock må, i fråga om annan arbetsgivare än staten, sådan lindring

i försäkringsavgiften ej äga rum med mindre arbetsgivaren det begär

och tillika, där så finnes erforderligt, för utgörande av understödet ställer

säkerhet som av försäkringsinrättningen godkännes.

Med uttrycket »annan lag» i 11 § olycksfallsförsäkringslagen torde i främsta

rummet avses sjömanslagen den 15 juni 1922 (nr 270), enligt vilken vid

arbetares sjukdom viss understödsskyldighet åligger arbetsgivare. Under uttrycket

»särskild författning» inbegripas avlönings- och pensionsreglementen

m. m., i vilka givits bestämmelser rörande rätt till ersättning vid bland annat

olycksfall i arbete för vissa statstjänstemän m. fl.

Som nämnts förutsättes i 11 §, att arbetsgivare jämväl på grund av egen

utfästelse kan vara skyldig utgiva understöd. Dylikt åtagande kan göras i

personligt avtal med viss eller vissa arbetare, i kollektivavtal eller i utfästelse

till vederbörande försäkringsinrättning.

Omfattar förpliktelse eller åtagande, som ovan nämnts, utgivande av samtliga

enligt olycksfallsförsäkringslagen utgående ersättningar, säges arbetsgivaren

stå total självrisk, gäller förpliktelsen eller åtagandet endast viss eller

vissa ersättningar, säges han stå partiell självrisk.

Av kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 678) angående särskilda bestämmelser

i fråga örn tillämpning av olycksfallsförsäkringslagen å arbetare, som användas

till arbete för statens räkning, framgår att staten står total självrisk

för samtliga sina arbetare.

I fråga örn statens och kommuns arbetare torde, på grund av åtgärder som

av dessa arbetsgivare vidtagits för understöd åt arbetare vid .sjukdom och

invaliditet, såsom i form av sjukavlöning samt pensionering genom arbets
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 58.

givaren eller genom inrättning till vilken arbetsgivaren väsentligen bidrager,

samtliga i 11 § olycksfallsförsäkringslagen givna stadganden om avdrag från

ersättning i allmänhet vinna tillämpning.

Rörande de åtgärder, som från statens sida vidtagits för att bereda understöd

i anledning av skada till följd av olycksfall i arbete, må här nämnas, att

för staten såsom arbetsgivare föreligger enligt åtskilliga författningar skyldighet

att utgiva understöd, som enligt 11 § olycksfallsförsäkringslagen må avdragas

från ersättningen enligt denna lag. Bland dessa författningar märkas

främst tjänstepensionsreglementen och familjepensionsreglementen för statens

tjänstemän och arbetare. Beträffande förhållandet mellan livränta enligt

olycksfallsförsäkringslagen samt invalidpension må här återgivas följande ur

riksförsäkringsanstaltens av motionären omförmälda underdåniga skrivelse

av den 2 januari 1943:

Tjänstepension består av en i förhållande till det för tjänsten gällande pensionsunderlaget

bestämd fast del jämte därå utgående, av levnadskostnadsindex

avhängiga rörliga tillägg (dyrtidstillägg och för närvarande kristillägg).

Pension utgår dels som ålderspension, dels som sjukpension (lägst 75 procent

av tjänstepensionsunderlaget) och dels som invalidpension. Den sistnämnda

tillkommer sådan pensionsberättigad, som entledigats på grund därav, att

han till följd av olycksfall i arbete blivit oförmögen att på tillfredsställande

sätt utföra honom åliggande arbete. Invalidpension utgår med ett belopp,

som motsvarar det för den skadade vid avgången gällande pensionsunderlaget

(full ålderspension).

Avdrag å invalidlivränta för pension, som utgår vid arbetsoförmåga i följd

av olycksfallet (invalidpension) får enligt 11 8 olycksfallsförsäkringslagen

allenast göras för den del av pensionen, som överstiger det belopp, vartill

rätt grundats genom anställningstiden. Sådan rätt anses enligt praxis hava

grundats med avseende på så stor del av pensionen, som motsvarar bråktalet

av pensionstagarens antal tjänstår och det antal tjänstår, som erfordras för

full ålderspension. Avdrag göres därjämte för å denna avdragsgilla del av

pensionen belöpande del av dyrtids- och kristillägg (S. F. 1925: 275 respektive

S. F. 1941: 30), dock — enligt av riksförsäkringsanstalten tillämpad praxis —

endast såvida dylikt var tillförsäkrat den skadade redan vid tiden för olycksfallet.

Beträffande tjänstepension hava under år 1941 och 1942 fastställts nya

reglementen, allmänna tjänstepensionsreglementet (S. F. 1941: 1008) och

1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare (S. F. 1942:452), vilka trätt

i kraft den 1 juli 1942. I båda hava pensionsunderlagen höjts i jämförelse

med tidigare bestämmelser. Då emellertid, som förut nämnts, avdrag från

livränta göres med den del av invalidpensionen, vartill rätt anses icke hava

grundats genom pensionstagarens anställningstid, föranleder denna ändring

icke någon förändring beträffande grunderna för avdragens bestämmande.

Beträffande förhållandet mellan efterlevandelivränta enligt olycksfallsförsäkringslagen

och familjepension anföres i skrivelsen:

I flertalet fall där familjepension utgår till den, som tillerkänts livränta

enligt olycksfallsförsäkringslagen, är pensionen tillerkänd jämlikt 1936 års

allmänna familjepensionsreglemente (S. F. 1936: 542) eller 1936 års familjepensionsreglemente

för arbetare (S. F. 1936:543).

a) Familjepension enligt 1936 års allmänna familjepensionsreglemente

består av en fast och en rörlig del. För varje lönegrad var fastställt ett /a
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andrei lagutskottets utlåtande nr 58.

5

miljepensionsunderlag (= last del till änka med full pension). För varje

lönegrad var likaså fastställt ett visst /amiliepensionsavdrag, vilket befattningshavaren

hade att vidkännas. Dyrtidskompensation utgår helt av statsmedel

i form av den rörliga delen efter index enligt samma grunder som

för dyrtidstillägg å nyreglerad avlöning (enligt S. F. 1923: 265); från och

med den 1 januari 1941 utgår även kristillägg (S. F. 1941:31).

Pensionens fasta del består av en »grundpension», som anses täckt av familjepensionsavdragen,

medan återstoden av fasta delen utgör statsbidrag.

Detta bidrag utgör 120 kronor i varje fullt familjepensionsunderlag (»120- kronorstillägget»).

Familjepensionen bestämdes i förhållande till ett vid befattningshavarens

död för honom gällande grundbelopp (familjepensionens grundbelopp), vilket

fastställdes med hänsyn till antalet tjänstår och det för den avlidne senast

gällande familjepensionsunderlaget. Förutsättningen för att full familjepension

skulle utgå var, att den avlidne intill pensionsåldern skulle hava kunnat

förvärva för full ålderspension föreskrivet antal tjänstår. Under denna förutsättning

utgår pension till änka med belopp motsvarande familjepensionsunderlaget.

Skulle den avlidne intill pensionsåldern icke hava kunnat förvärva

för full ålderspension föreskrivet antal tjänstår, blev familjepensionens

grundbelopp — under förutsättning att för full ålderspension erfordrats

trettio tjänstår — lika med familjepensionsunderlaget minskat med Vl20

för varje full fjärdedel av år, varmed antalet sålunda beräknade tjänstår

understeg trettio. (För befattning, i vilken för full ålderspension erfordrades

tjugufem tjänstår, minskades familjepensionsunderlaget med Vioo för varje

full fjärdedel av år, varmed antalet tjänstår på ovan angivet sätt understeg

tjugufem.)

Även »120-kronorstillägget» minskade i samma proportion som familjepensionsunderlaget.

För änka jämte barn utgår familjepensionens grundbelopp ökat nied femtio

procent för första barnet oell därutöver med tjugu procent av grundbeloppet

för varje ytterligare barn.

Avdrag å livränta göres enligt 11 § för vad av statsmedel utgives till pensionstagare,

d. v. s. dennes andel av »120-kronorstillägget» jämte hela rörliga

delen — samt beträffande livränta på grund av olycksfall efter den 31 december

1940 — jämväl för kristillägget.

b) Familjepension enligt 1936 års familjepensionsreglemente för arbetare

(S. F. 1936: 543) består ävenledes av en fast och en rörlig del. I den

fasta delen ingår emellertid förutom »120-kronorstillägget» visst ytterligare

.statsbidrag, olika stort för tvenne olika kategorier, nämligen beträffande

arbetare i anställning, för vilken krävdes särskild yrkesutbildning, V- av

grund pensionen (= fasta delen minskad med »120-kronorstillägget») och beträffande

arbetare i anställning, för vilken ej krävdes dylik utbildning. Vio

av grundpensionen. Avdrag från livränta göres för dylik pension med belopp

motsvarande »120-kronorstillägget», nämnda särskilda statsbidrag till grundpensionen

samt hela rörliga delen — beträffande livränta på grund av

olycksfall efter den 31 december 1940 jämväl för kristillägget.

Från och med den 1 juli 1942 hava 1936 års familjepensionsreglementen

ersatts av 1941 års allmänna familjepensionsreglemente (S. F. 1941: 1009)

respektive 1942 års familjepensionsreglemente för arbetare (S. F. 1942: 453).

Vid denna omläggning av familjepensioneringen för tjänstemän och arbetare

i statens tjänst åsyftades ej någon reell förbättring av de totala pensionsförmånerna.

Jämfört med tidigare bestämmelser höjdes visserligen pensionsunderlagen.

Denna förhöjning är emellertid avsedd att approximativt motsvara

den minskning av det rörliga tilläggets storlek, som biljer av att enligt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 58.

de nya pensionsbestämmelserna det rörliga tillägget beräknas på samma sätt

som enligt avlöningsförfattningarna, d. v. s. på grundval av 1935 års levnadskostnadsindex

i stället för som tidigare 1914 års index.

11 § olycksfallsförsäkringslagen har erhållit sin nu gällande lydelse genom

lag den 26 juni 1936, som trädde i kraft den 1 januari 1937. Förslag till denna

lagändring framlades till 1936 års riksdag genom proposition nr 218; lill

grund för förslaget låg ett av riksförsäkringsanstalten avgivet förslag till ändrad

lydelse av 11 § olycksfallsförsäkringslagen. Beträffande anstaltens motivering

till de föreslagna ändringarna samt föredragande departementschefens

yttrande i denna del, får utskottet hänvisa till sitt utlåtande nr 22 vid 1941

års riksdag, s. 3—7.

Bestämmelserna i 11 § olycksfallsförsäkringslagen i deras lydelse enligt lagen

den 26 juni 1936 innebära, att arbetare i vissa hänseenden tillerkännes

en mer gynnad ställning än enligt lagrummet i dess förutvarande lydelse.

Enligt meddelad övergångsbestämmelse skall emellertid ersättningsanspråk,

som grundats på ett före den 1 januari 1937 inträffat olycksfall, bedömas

enligt äldre lag. Genom kungörelsen den 8 april 1938 (nr 112) angående viss

tillämpning av 11 § lagen om försäkring för olycksfall i arbete beträffande

livräntor till arbetare, som före år 1937 skadats i arbete för statens räkning,

har emellertid Kungl. Maj:t berett arbetare, som före år 1937 skadats i arbete

för statens räkning, för tiden efter den 30 juni 1938 gottgörelse för förmåner,

som han med den tidigare tillämpningen av 11 § skolat gå miste om.

På hemställan av andra lagutskottet (uti. nr 36) anhöll 1937 års riksdag i

skrivelse till Kungl. Maj:t (nr 261), att Kungl. Maj:t ville låta verkställa en

allsidig utredning rörande en förbättrad lagstiftning örn försäkring för olycksfall

i arbete samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen

kunde föranleda. Genom beslut den 11 juni 1937 anbefallde Kungl. Maj:t riksförsäkringsanstalten

att verkställa den i skrivelsen begärda utredningen. Sedermera

har ifrågavarande uppdrag överlämnats till socialvårdskommittén.

Vid 1941 års riksdag hemställde herr Hage m. fl. i en inom andra kammaren

väckt motion, nr 206, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit

begära, att Kungl. Majit ville låta verkställa utredning rörande lämpligheten

och behovet av en lagändring, innebärande, att avdrag icke må göras å livränta

enligt olycksfallsförsäkringslagen för sådan å pension utgående tilläggsersättning,

som utgör kompensation för ökade levnadskostnader.

Andra lagutskottet, som behandlade motionen, yttrade i sitt däröver avgivna

utlåtande nr 22, bl. a. följande:

Enligt utskottets mening är den i motionen upptagna frågan i nuvarande

läge med stegrade levnadskostnader förtjänt av den största uppmärksamhet

från statsmakternas sida. Såsom förut nämnts har emellertid Kungl. Majit,

sedan 1937 års riksdag begärt en allsidig utredning rörande olycksfallsförsäkringslagstiftningen,

uppdragit åt riksförsäkringsanstalten att verkställa ifrågavarande

utredning. Enligt vad anstalten anfört i sitt över motionen avgivna

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 58.

7

yttrande kommer anstalten att i samband med denna utredning ägna uppmärksamhet

jämväl åt frågan om behovet av ändringar i 11 § olycksfallsförsäkringslagen.

Vidare må erinras, att Kungl. Maj:t den 2 och den 7 maj 1941

beslutat inhämta yttrande från vissa myndigheter och sammanslutningar över

en av landsorganisationen i Sverige i skrift till Kungl. Majit den 25 april 1941

gjord hemställan om skyndsam utredning av frågan örn dyrtidstillägg å ersättningar

enligt olycksfallsförsäkringslagen över huvud taget. Därest åtgärder

i sådan riktning skulle komma att vidtagas, synes det i motionen berörda

spörsmålet komma i ett helt annat läge. Med hänsyn till den sålunda åt riksförsäkringsanstalten

anförtrodda utredningen samt då spörsmålet om dyrtidstillägg

å ifrågavarande ersättningar redan är föremål för Kungl. Majits uppmärksamhet,

finner utskottet ej skäl att för närvarande tillstyrka en framställning

av riksdagen till Kungl. Majit i den riktning motionärerna föreslagit.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde utskottet, att motionen

icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd. Reservation anfördes

av herr Hage. Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.

Den, som äger rätt till livränta enligt olycksfallsförsäkringslagen, äger enligt

förordningen den 30 juni 1943 (nr 449) angående dyrtidstillägg dt vissa

ersåttningstagare enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete, m. m.

erhålla dyrtidstillägg med 20 procent av livräntans belopp, örn olycksfallet

inträffat före den 1 januari 1941. Dyrtidstillägg skall dock icke utgå, därest

arbetsförmågan icke är nedsatt med minst tre tiondelar. Förordningen gäller

till och med den 31 december 1945.

I underdånig skrivelse den 2 januari 1943 anförde riksförsäkringsanstalten,

att anstalten på i skrivelsen angivna grunder funnit vissa ändringar i 11 §

olycksfallsförsäkringslagen böra ifrågakomma utan avvaktan på den allsidiga

utredningen av olycksfallsförsäkringslagstiftningen. Då det i utskottets

utlåtande nr 22 vid 1941 års riksdag behandlade spörsmålet numera på grund

av prisutvecklingen blivit alltmer aktuellt, ansåge sig anstalten sålunda böra

underställa Kungl. Majits prövning bl. a. frågan örn sådan ändring av nämnda

paragraf borde vidtagas, att dyrtidskompensation å pension helt eller delvis

skulle vara avdragsfri. Sedan anstalten efter en redogörelse för gällande

regler i ämnet framhållit, att dyrtidstillägg numera utginge å livränta enligt

olycksfallförsäkringslagen i sådana fall, där olycksfallet inträffat före den 1

januari 1941, anförde anstalten, att dyrtidstilläggen å livräntorna vore avsedda

att i någon mån utjämna den olikhet i livräntebeloppen, som föranleddes

av att livräntor i anledning av olycksfall före, respektive efter 1941 års ingång

vore bestämda efter skilda lönenivåer. Detta torde kunna anses tala för att

ifrågakommande ändrade avdragsregler beträffande rörliga pensionsförmåner

borde göras enhetliga, d. v. s. att särregler icke borde införas för det fall

att dyrtidstillägg å livräntan utginge.

"l ill lösning av förevarande spörsmål framlade anstalten tre alternativa förslag.

Enligt det första alternativet .skulle avdrag å livränta icke få göras För

å pension utgående dyrtidskompensation. Härom anförde anstalten bl. a, att

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 58.

Utskottet.

de av levnadskostnadernas storlek avhängiga pensionsförmånerna principiellt

torde intaga en sådan särställning, att det förtjänade övervägas, huruvida

dessa över huvud borde föranleda avdrag. Det andra alternativet innebar, att

avdrag för rörlig pensionsförmån skulle få ske enligt nuvarande praxis, dock

att avdrag icke skulle få göras för kristillägg. Enligt det tredje alternativet

skulle avdrag få göras för å avdragsgill pensionsdel belöpande del av dyrtidskompensation.

Anstalten framhöll, att de ifrågasatta ändringarna i främsta

rummet vore av betydelse för de statsanställda men att bestämmelserna det

oaktat torde böra givas en allmängiltig avfattning för att, i den mån så läte sig

göra, bliva tillämpliga även beträffande arbetare hos kommun eller enskild

arbetsgivare med total självrisk. Beträffande den årliga kostnadsökning, som

skulle uppstå för statsverket enligt de tre alternativen, hänvisade anstalten

till en särskild uppställning, uppgjord med utgångspunkt från livräntebestånden

den 12 december 1942. Enligt uppställningen skulle nämnda kostnadsökning

bliva, enligt det första alternativet 70 307 kronor 96 öre, enligt

det andra alternativet 11 457 kronor 76 öre samt enligt det tredje alternativet

60 867 kronor 8 öre. Då förevarande avdragsfråga vore av väsentligen

statsfinansiell betydelse, ansåge sig anstalten icke böra förorda något speciellt

av de anförda alternativen.

över riksförsäkringsanstaltens framställning avgåvos remissyttranden av

försäkringsrådet, statskontoret, järnvägsstyrelsen, Svenska arbetsgivareföreningen,

Landsorganisationen i Sverige och De ömsesidiga socialförsäkringsbolagens

förening. Ärendet är därefter beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

I 11 § olycksfallsförsäkringslagen stadgas, att avdrag å ersättning enligt

lagen under vissa förutsättningar skall göras för andra, av arbetsgivaren bekostade

förmåner av motsvarande slag. Lagrummet innehåller icke några

särskilda regler beträffande förmåner, som äro avhängiga av levnadskostnadernas

storlek.

Beträffande avdrag från invalidlivränta enligt olycksfallsförsäkringslagen

för invalidpension till arbetare i statens tjänst innebär 11 §, att avdrag får göras

för den del av invalidpensionen, som överstiger det belopp, vartill rätt

grundats genom anställningstiden. Sådan rätt anses enligt praxis hava grundats

med avseende på så stor del av pensionen, som motsvarar bråktalet av pensionstagarens

antal tjänstår och det antal tjänstår, som erfordras för full

ålderspension. Avdrag göres därjämte för å denna avdragsgilla del av pensionen

belöpande del av dyrtids- och kristillägg, dock — enligt av riksförsäkringsanstalten

tillämpad praxis — endast såvida dylikt var tillförsäkrat

den skadade redan vid tiden för olycksfallet.

Vad åter angår avdrag från efterlevandelivränta enligt olycksfallsförsäkringslagen

för familjepension åt efterlevande till arbetare i statens tjänst halli

§ tolkats så, att avdrag göres för den del av pensionens fasta del, som utgår

av statsbidrag. Vidare avdragas följande jämväl av statsmedel bekostade dyrlidskompensationer,

nämligen pensionens hela rörliga del (rörliga tillägg) samt

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 58.

9

— beträffande livränta på grund av olycksfall, som inträffat efter den 31

december 1940 — jämväl kristillägg.

I förevarande motion har nu hemställts, att avdrag å livränta enligt olycksfallsförsäkringslagen

icke må göras för sådan å pension utgående tilläggsersättning,

som utgör kompensation för ökade levnadskostnader.

Riksförsäkringsanstalten har i underdånig skrivelse den 2 januari 1943 underställt

Kungl. Maj:ts prövning frågan om sådan ändring borde vidtagas

i 11 § olycksfallsförsäkringslagen, att dyrtidskompensation å pension helt eller

delvis skulle bliva avdragsfri. Anstalten framhöll i sin skrivelse, att ifrågavarande

spörsmål på grund av prisutvecklingen blivit alltmer aktuellt.

Riksförsäkringsanstalten framlade tre alternativa förslag till lösning av

förevarande spörsmål. Enligt det första alternativet skulle avdrag icke få göras

för å pension utgående dyrtidskompensation. Anstalten anförde härutinnan,

att de av levnadskostnadernas storlek avhängiga pensionsförmånerna principiellt

torde intaga en sådan ställning, att det förtjänade övervägas, huruvida

de överhuvud borde föranleda avdrag. Såsom ett andra alternativ föreslog

anstalten en sådan bestämmelse, att avdrag för rörlig pensionsförmån skulle

få äga rum enligt nuvarande praxis, dock att avdrag icke skulle få göras

för kristillägg. Det tredje alternativet innebar, att avdrag skulle få göras endast

för den del av dyrtidskompensationen som belöpte på den avdragsgilla

pensionsdelen. — Riksförsäkringsanstalten ansåg sig icke böra förorda

något speciellt av de framlagda alternativen.

De för närvarande tillämpade reglerna om avdrag lör dyrtidskompensation

leda otvivelaktigt i många fall till resultat som få anses vara obilliga. Skäl

synas tala för att dessa av levnadskostnadernas storlek beroende pensionsförmåner

i enlighet med det första av riksförsäkringsanstalten framlagda

alternativet överhuvud icke böra föranleda avdrag å livränta. Därest en sådan

lösning av förevarande spörsmål icke anses böra ifrågakomma, torde

avdragsreglerna, såvitt dyrtidskompensationen angår, dock böra ändras i för

livräntetagaren förmånligare riktning. Härvid kan eventuellt det andra eller

tredje av de av riksförsäkringsanstalten framlagda alternativa förslagen

vinna beaktande.

Vad ovan anförts har haft avseende å arbetare i statens tjänst. Utskottet

anser sig nu icke böra taga ståndpunkt till frågan, huruvida de ändrade

avdragsregler, som utskottet enligt vad ovan anfört anser erforderliga, böra

få motsvarande tillämpning på arbetare i tjänst hos kommuner eller enskilda.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen i anledning av förevarande motion måtte i

skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit måtte

för riksdagen framlägga förslag till sådana ändrade regler om

avdrag från livränta enligt olycksfallsförsäkringslagen, att

pensionsförmåner som äro beroende av levnadskostnadernas

storlek helt eller delvis bliva avdragsfria; samt

II. att förevarande motion, i den mån den icke besvarats

Bihang till riksdagens protokoll 19U. 9 sami. 2 avd. Nr 58. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 58.

genom vad utskottet under A. anfört, icke måtte föranleda till

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 9 juni 1944.

På andra lagutskottets vägnar:

KERSTIN HESSELGREN.

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Wistrand, Mannerskantz, Hage, Hallagård, Nils Elowsson,

Söderkvist*, Holmbäck* och Helgesson*;

från andra kammaren: fröken Hesselgren, herrar Ryberg, Cruse*, Holm*, Larsson i

Östersund*, Hagård*, Jansson i Hällefors* och Andersson i Eskilstuna*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1944. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

442652

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1944:391 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion örn dyrtidstillägg å ersättningar enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete. a1 i texten