Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om arbetslöshelsnämnd, dels ock i ämnet väckta motioner.
1944-06-15 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1944:64, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om arbetslöshelsnämnd, dels ock i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 6-4.
1
Nr 64.
Ankom till riksdagens kansli den 16 juni 1944 kl. 7 fm.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag om arbetslöshelsnämnd, dels ock i ämnet
väckta motioner.
Genom en den 5 maj 1944 dagtecknad proposition, nr 280, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit, under
åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden,
föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
om arbetslöshetsnämnd.
Härigenom förordnas som följer.
1 §■
Konungen äger förordna, att inom kommun skall finnas arbetslöshetsnämnd
för handhavande av lokala åtgärder i fråga om statlig och statsunderstödd
hjälpverksamhet vid oförvållad arbetslöshet, ävensom att för ändamålet
skall tillsättas särskild sådan nämnd. Innefattar förordnande som
nyss sagts ej föreskrift om tillsättande av särskild nämnd och beslutar kommunen
ej härom, skall i stad drätselkammare och på landet kommunalnämnd
vara arbetslöshetsnämnd.
Arbetslöshetsnämnd må vara gemensam för flera kommuner.
2 §■
Närmare föreskrifter om utseende av särskild arbetslöshetsnämnd, om
revision av arbetslöshetsnämnds verksamhet, så ock om tillämpningen i övrigt
av denna lag meddelas av Konungen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1944.
I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft följande
i anledning av densamma inom andra kammaren väckta motioner,
nämligen
Bihang till riksdagens protokoll 19H. 9 sami. 2 avd. Nr 64.
1
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 64.
nr 523 av herr Johansson i Torp m. fl.,
» 534 » herrar Håstad och Hagård samt
» 541 » herrar Severin i Gävle och Persson i Växjö.
För yrkandena i motionerna redogöres nedan. Beträffande motiveringen
för desamma får utskottet hänvisa till motionerna.
I propositionen har upptagits förutom lagförslaget även fråga örn länsarbetsnämndernas
verksamhet och organisation. Förslagen äro grundade på
en framställning från arbetsmarknadskommissionen.
Skyldighet för kommun att tillsätta arbetslöshetsorgan.
Gällande bestämmelser.
Organisationen av den statliga och statsunderstödda hjälpverksamheten
vid arbetslöshet regleras genom kungörelsen den 30 juni 1934 (nr 434) angående
statlig och statsunderstödd hjälpverksamhet vid arbetslöshet (ändrad
1935:426, 1936:464 och 1937:545).
Enligt nämnda kungörelse omhänderhavas de lokala åtgärderna för den
statliga och statsunderstödda hjälpverksamheten vid arbetslöshet inom varje
kommun av en arbetslöshetskommitté. Kommun må antingen inrätta särskild
dylik kommitté eller ock uppdraga åt lämplig ordinarie kommunal
myndighet att vara arbetslöshetskommitté. Där med hänsyn till lokala förhållanden
så prövas lämpligt, må särskild arbetslöshetskommitté vara gemensam
för två eller flera kommuner (2 §). Arbetslöshetskommitté bör
verka för och själv vidtaga de åtgärder, vilka inom området för dess verksamhet
kunna tjäna till att förebygga arbetslöshet eller mildra verkningarna
därav, ävensom för sådant ändamål samarbeta med myndigheter och
andra. Arbetslöshetskommitté bör jämväl noga tillse, att hjälpverksamheten
begränsas till vad som av verkligt behov påkallas, och särskilt iakttaga, att
verksamheten icke kommer arbetsovilliga eller eljest därtill icke berättigade
till godo (3 §). I 4 § gives det centrala arbetslöshetsorganet — d. v. s. för
närvarande statens arbetsmarknadskommission —- vissa granskningsbefogenheter
i förhållande till arbetslöshetskommittéerna, varjämte dessa ålagts vissa
uppgiftsskyldigheter till det centrala organet. Särskild arbetslöshetskommitté
består enligt 5 § av ordförande samt minst fyra och högst tio ledamöter.
För ordföranden och minst halva antalet ledamöter skola finnas suppleanter.
Ordföranden och hans suppleant förordnas, efter anmälan av vederbörande
kommunala myndighet, av länsstyrelsen för viss tid, länsstyrelsen
obetaget att före nämnda tids utgång återkalla dylikt förordnande. Ledamöter
och deras suppleanter utses för viss tid, i stad av stadsfullmäktige samt
på landet av kommunalfullmäktige eller, där sådana ej finnas, av kommunalstämma.
Vissa närmare bestämmelser om hur arbetslöshetskommitté bör
vara sammansatt meddelas dessutom. Vidare innehåller kungörelsen föreskrifter
om revision av arbetslöshetskommittés verksamhet.
Andra lagutskottets utlåtande nr 64.
3
Arbetsmarknadskommissionens
framställning.
Arbetsmarknadskommissionen erinrar i sin förenämnda framställning, att
någon generell skyldighet för kommun att tillsätta arbetslöshetskommitté eller
att uppdraga åt ordinarie kommunal myndighet att vara arbetslöshetskommitté
icke fastslagits genom 1934 års kungörelse. Kommun, som icke
utnyttjade den statliga arbetslöshetshjälpen eller erhållit statsbidrag till egen
hjälpverksamhet för arbetslösa, hade sålunda icke någon skyldighet att ha
arbetslöshetskommitté. Detta förhållande vore enligt kommissionen i många
avseenden till olägenhet och medförde framför allt risk för att oförvållat arbetslösa
i kommun, där arbetslöshetskommitté icke funnes, komme i en avsevärt
sämre ställning beträffande möjlighet att erhålla hjälp än arbetslösa
i kommuner, där arbetslöshetskommitté funnes. Under krisen 1932—1934
hade det mycket ofta förekommit, att arbetslösa från kommuner utan arbetslöshetskommittéer
vid personliga framställningar till det dåvarande centrala
organet — statens arbetslöshetskommission -— om hjälp och upplysningar
måst hänvisas till de ordinarie kommunala myndigheterna och då i
regel där endast haft fattigvårdsstyrelsen såsom hjälpkälla. Särskilt i de
fall då så inträffade i fråga om personer, vilkas grannar och arbetskamrater
tillhörde en närgränsande kommun, som genom tillsättande av arbetslöshetskommitté
skaffat sina hjälpsökande möjlighet att erhålla statlig eller
statsunderstödd hjälp, uppstode ofta mycket stor och förklarlig irritation.
Kommissionen fortsätter härefter:
Med hänsyn till dessa förhållanden synes det önskvärt att införa en författningsföreskrift
av innebörd att, där särskild arbetslöshetskommitté icke
tillsatts inom en kommun, kommunalnämnden (i stad drätselkammaren)
skall vara arbetslöshetskommitté. Det kan visserligen vara tveksamt, om den
kommunala förvaltningen skall belastas med ytterligare arbetsuppgifter även
i de fall, då ingen eller relativt ringa arbetslöshet föreligger inom vederbörande
kommun. Emellertid kommer i så fall något avsevärt ökat arbete
icke att påläggas de kommunala förtroendemännen och tjänstemännen, men
å andra sidan kommer möjlighet att lämna statligt stöd, exempelvis i form
av hänvisning till beredskapsarbete, därigenom att tillskapas även i sådana
fall. Någon rapportskyldighet etc. föreligger ju icke för arbetslöshetskommittéema
i andra fall än då hjälpsökande arbetslösa finnas anmälda och kommunen
finner behov av statligt stöd för arbetslöshetens lindrande.
Vid de författningsändringar, som ett införande av den föreslagna generella
skyldigheten att hava arbetslöshetskommitté betingar, synes, i anslutning
tili ett förslag av socialvårdskommittén, benämningen »arbetslöshetskommitté»
samtidigt böra utbytas mot »arbetslöshetsnämnd».
Departementschefen.
Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har anfört följande:
Såsom av arbetsmarknadskommissionens framställning framgår ligger det
i kommuns hand att avgöra, huruvida något kommunalt organ skall finnas
för att handhava den statliga och statsunderstödda hjälpverksamheten vid
oförvållad arbetslöshet. Det har inträffat, att kommun icke inrättat något
arbetslöshetsorgan, oaktat inom kommunen rått arbetslöshet av sådan
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 64.
omfattning, att ett kommunalt organ för ändamålet varit av behovet påkallat.
De arbetslösa inom sådan kommun ha till följd därav kommit i en missgynnad
ställning. På grund härav bör, såsom arbetsmarknadskommissionen
föreslagit, möjlighet tillskapas alt göra inrättande inom kommun av lokalt
arbetslöshetsorgan obligatoriskt.
Arbetsmarknadskommissionen har föreslagit, alt för ändamålet skall införas
författningsföreskrift av innebörd att, där särskild arbetslöshetskommitté
icke tillsatts inom en kommun, kommunalnämnden — i stad drätselkammare
— skall vara arbetslöshetskommitté. Denna föreskrift skulle sålunda äga tilllämpning
jämväl inom kommun, där någon arbetslöshet icke finnes. Med
hänsyn härtill och då något större antal fall, i vilka kommun, trots behov
av arbetslöshetsorgan, underlåter att inrätta sådant, icke torde behöva befaras,
synes det vara ett mera smidigt och lämpligt tillvägagångssätt att överlämna
åt Konungen att vid behov förordna örn inrättande inom kommun av
lokalt arbetslöshetsorgan, lämpligen kallat, såsom kommissionen föreslagit,
arbetslöshetsnämnd. Det bör ock ligga i Konungens hand att bestämma,
huruvida särskild arbetslöshetsnämnd skall tillsättas eller drätselkammare
respektive kommunalnämnd vara arbetslöshetsnämnd. Dock bör det vara
kommunen obetaget att tillsätta särskild nämnd, även om Konungen ej förordnat
därom.
1 anledning av vad nu anförts har inom socialdepartementet upprättats
förslag till lag om arbetslöshetsnämnd. Enligt 1 § nämnda förslag äger Konungen
förordna, att inom kommun skall finnas arbetslöshetsnämnd för handhavande
av statlig eller statsunderstödd hjälpverksamhet vid oförvållad arbetslöshet
ävensom att för ändamålet skall tillsättas särskild sådan nämnd.
Innehåller förordnande som nyss sagts ej föreskrift örn tillsättande av särskild
nämnd och beslutar kommunen ej härom, skall i stad drätselkammare
och på landet kommunalnämnd vara arbetslöshetsnämnd. Arbetslöshetsnämnd
må enligt samma paragraf vara gemensam för flera kommuner. Av paragrafens
lydelse torde framgå, att förordnande om tillsättande av särskild arbetslöshetsnämnd
kan meddelas i fråga om kommuner, som redan ha arbetslöshetsnämnd
men där denna utgöres av drätselkammare eller kommunalnämnd.
De nuvarande arbetslöshetskommittéernas sammansättning och verksamhet
äro, såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår, reglerade genom 1934
års kungörelse angående statlig och statsunderstödd hjälpverksamhet vid arbetslöshet.
För att vid behov snabbt kunna vidtaga ändringar därutinnan
synes det mig lämpligt att Konungen erhåller rätt att utfärda föreskrifter
om utseende av särskild arbetslöshetsnämnd, om revision av arbetslöshetsnämnds
verksamhet samt örn tillämpningen i övrigt av lagen. Bestämmelse
härom har intagits i 2 § departementsförslaget.
Den föreslagna lagen torde böra träda i kraft den 1 juli 1944. Samtidigt
med att lagen träder i kraft bör 2 § 1934 års kungörelse upphävas.
I motionen II: 523 har hemställts, att riksdagen måtte besluta införa generell
skyldighet för kommun att hava arbetslöshetsnämnd.
Andra lagutskottets utlåtande nr 64.
5
1 motionen II: 5A1 har hemställts, att riksdagen måtte som sin mening uttala,
att i tillämpningsföreskrifterna till lagen måtte intagas bestämmelse att
ordförande i särskild arbetslöshetsnämnd och suppleant för honom skola förordnas
av länsstyrelsen efter förslag av vederbörande kommunala myndighet.
Länsarbetsnämndernas verksamhet och organisation.
Gällande bestämmelser.
Enligt kungörelsen den 7 maj 1940 (nr 328) om länsarbetsnämnder skall
till biträde åt statens arbetsmarknadskommission i varje län samt i Stockholms
stad finnas en länsarbetsnämnd. Nämnden i Stockholms stad benämnes allenast
arbetsnämnd (1 §). Länsarbetsnämnd åligger att följa utvecklingen inom
länet på arbetsmarknadsområdet, att hos arbetsmarknadskommissionen göra
de framställningar och förslag, vartill läget giver anledning, samt att utföra
de uppgifter, som av kommissionen överlämnas till nämnden (2 §). Länsarbetsnämnd
skall vara länsarbetsstyrelse enligt lagen örn tjänsteplikt (3 §). Länsarbetsnämnd
består av en ordförande, som leder nämndens arbete, och två
ledamöter. För såväl ordförande som ledamöter skola finnas personliga ersättare.
Ordförandens ersättare är nämndens vice ordförande. Ordförande, ledamöter
och ersättare förordnas tills vidare av Kungl. Maj:t (7 §). Vid varje länsarbetsnämnds
sida är som rådgivande församling ställt länsarbetsnämndens
råd. Rådet utses av arbetsmarknadskommissionen och består av det antal ledamöter,
som kommissionen bestämmer (8 §). Vid handläggning av ärende av
större vikt bör länsarbetsnämnd, i den mån förhållandena det medgiva, rådgöra
med ledamöter av länsarbetsnämndens råd, vilka företräda näringsområde,
organisation eller erfarenhetsområde, som ärendet berör. Rådet i sin
helhet må även av nämndens ordförande kallas att med nämnden överlägga
rörande vissa angivna ärenden och frågor, som därmed äga sammanhang
(9 §). Landshövdingen äger påkalla sammanträde med länsarbetsnämnden
och deltaga i dess överläggningar. Han må ock väcka förslag i frågor, som
tillhöra nämndens verksamhetsområde. Därest nämndens beslut icke överensstämmer
med landshövdingens mening, äger han mot beslutet göra erinringar
hos arbetsmarknadskommissionen. I händelse landshövdingen har förfall eller
ämbetet är ledigt, äger landssekreteraren utöva de befogenheter, som enligt
kungörelsen tillkomma landshövdingen. Vad i kungörelsen är stadgat om
landshövding och landssekreterare skall beträffande Stockholm gälla överståthållaren
och underståthållaren (15 §).
Arbetsmarknadskommissionens
framställning.
I sin förenämnda framställning erinrar arbetsmarknadskommissionen, att
den centrala koordinering av arbetslöslietspolitiken och arbetsmarknadspolitiken
i övrigt, som skedde våren 1940 genom bestämmandet av den nya arbetsmarknadskommissionens
verksamhetsområde, hittills i stort sett icke givits
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 64.
någon regional motsvarighet. För arbetsförmedlings-, tjänsteplikts- och
andra arbetsmarknadsärenden än sådana, som direkt avsåge hjälpverksamheten
för arbetslösa, hade kommissionen redan vid sin tillkomst erhållit länsorgan
genom inrättandet av länsarbetsnämnderna. Mellan de lokala organen
för arbetslöshetshjälp — arbetslöshetskommittéerna — och arbetsmarknadskommissionen
funnes däremot icke några länsorgan, vilket numera mer och
mer visat sig medföra praktiska olägenheter. Efter att ha erinrat om att länsarbetsnämnderna
i första hand omhänderhade den närmaste ledningen av den
offentliga arbetsförmedlingen samt att de därjämte enligt uppdrag av kommissionen
medverkat vid överflyttande av arbetskraft till vissa under avspärrningen
särskilt viktiga arbetsområden ävensom erhållit vissa bemyndiganden
i samband med tillämpningen av författningarna om arbetsförmedlingstvång
och byggnadstillstånd fortsätter kommissionen:
Sedan arbetslöshet av större omfattning nu börjat framträda inom vissa
landsdelar, har det visat sig önskvärt att få en närmare kontakt med och
tillsyn över den kommunala hjälpverksamheten för arbetslösa. Inspektion
av arbetslöshetskommittéernas verksamhet bedrives för närvarande i huvudsak
genom direkt till kommissionens kansli knutna tjänstemän. Även om
denna inspektion intensifieras, vilket är kommissionens avsikt, synes upprättande
av organ härför inom de särskilda länen erforderligt och innebärande
praktiska fördelar. Vid överväganden om anordningar härför har kommissionen
beaktat, att länsarbetsnämnderna nu fått en rik erfarenhet beträffande
överflyttningsärenden och andra med krigstiden sammanhängande
åtgärder samt att de administrativa anordningarna därför nu torde ha fått
en praktisk utformning. På senaste tid har därjämte den minskade möjligheten
att i skogsbruk sysselsätta arbetskraft från andra områden medfört en
viss avlastning av länsarbetsnämndernas arbetsbörda. Med hänsyn till dessa
förhållanden och även med tanke på önskvärdheten av att vid en eventuellt
kommande omfattande arbetslöshet kunna delegera delar av kommissionens
beslutanderätt i avseende på hjälpverksamheten för arbetslösa har
kommissionen nu funnit tiden inne att insätta länsarbetsnämnderna såsom
länsorgan jämväl för denna gren av kommissionens verksamhet. För Stockholms
stad synes en sådan anordning emellertid icke erforderlig. Kommissionen
har därför för avsikt att åt länsarbetsnämnderna (utom arbetsnämnden
i Stockholms stad) uppdraga att öva tillsyn däröver, att arbetslöshetskommittéerna
inom respektive nämnds område bedriva sin verksamhet (i
den mån statligt stöd därtill utgår) i enlighet med gällande bestämmelser
samt på lämpligaste sätt. Det direkta liandhavandet av inspektionsverksamheten
avses komma att anförtros åt för sådana uppgifter särskilt instruerade
tjänstemän inom nämnderna. I detta sammanhang ämnar kommissionen
även i högre grad än tidigare anlita nämnderna såsom remissinstanser beträffande
framställningar från arbetslöshetskommittéerna. Härmed avses
bland annat att länsarbetsnämnderna skola bliva effektivt insatta i arbetslöshetskommittéernas
verksamhet och att få till stånd ett fortlöpande samråd
mellan nämnderna och kommittéerna.
Vidare framhåller kommissionen, att det för länsarbetsnämnderna förelåge
ett behov av samarbete med motsvarande organ inom andra verksamhetsområden.
Garantier för att detta behov bleve effektivt tillgodosett förelåge emellertid
icke, vilket medförde en viss risk för felbedömningar på grund av bris
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 64.
7
tande kännedom om inriktningen och omfattningen av planeringsarbetet inom
andra områden. Med tanke därpå hade inom en del län anordnats konferenser
angående hithörande frågor, i regel under ordförandeskap av vederbörande
landshövding och med representanter för statliga och kommunala organ samt
näringsidkare och arbetarsammanslutningar såsom deltagare. Det vöre enligt
kommissionens mening angeläget, att detta samarbete nu gåves en fastare
form.
För att länsarbetsnämnderna skulle kunna tjäna såsom samordningsorgan för
planeringsarbetet och även för den närmare kontakt mellan nämnderna och
arbetslöshetskommittéerna, som kommissionen sökte få till stånd genom inkoppling
av nämnderna i ledningen för hjälpverksamheten för arbetslösa,
syntes en förstärkning av länsarbetsnämnderna böra genomföras. Nämnderna
borde därvid i högre grad än hittills givas en sådan sammansättning, att statliga
organ inom länet, kommunrepresentanter samt de olika intressentgrupperna
på arbetsmarknaden bereddes tillfälle att framföra sina synpunkter och deltaga
i överläggningar inom nämnden angående sysselsättningsprogrammet.
Samarbetet med landshövdingarna, vilket kommissionen tillmätte stor betydelse,
borde vidare regleras på annat sätt än hittills.
Kommissionen föreslår därefter följande riktlinjer för länsarbetsnämndernas
sammansättning:
Länsarbetsnämndens ordförande bör vara en allmänt betrodd och såvitt
möjligt i arbetsmarknadsfrågor förfaren man. Länsarbetsnämnd skall för
övrigt bestå av en vice ordförande med enahanda kvalifikationer som ordföranden,
en representant för arbetsgivare, en för arbetstagare och en för kommunala
intressen. (En ökad representation för intressenterna på arbetsmarknaden
vore visserligen i sig önskvärd. Kommissionen anser sig emellertid
icke böra förorda en så avsevärd utvidgning av nämnden, som detta skulle
innebära.) Landshövdingen i länet skall äga rätt att närvara vid länsarbetsnämndens
sammanträden och därvid fungera som ordförande. (Givetvis föreligger
intet hinder mot att landshövding, som är därtill villig, förordnas till
länsarbetsnämndens ordförande.) Särskilt vid behandling av frågor om
samordning av planeringsarbetet med tanke på en sysselsättningskris, torde
det vara av värde, örn landshövdingen deltager i nämndens arbete. Såväl ordföranden
och vice ordföranden som övriga ledamöter böra utses av Kungl.
Majit, ordföranden och vice ordföranden efter förslag av arbetsmarknadskommissionens
chef, arbetsgivarrepresentanten efter förslag av svenska arbetsgivareföreningen
och arbetstagarrepresentanten efter förslag av landsorganisationen
i Sverige. Beträffande frågan örn vilket organ som skall vara
förslagsställare vid utseende av representanten för de kommunala intressena
kan tvekan råda. Med hänsyn lill att landsting (resp. stad som ej tillhör landsting)
enligt lagen den 15 juni 1934 örn offentlig arbetsförmedling skall vara
huvudman för den offentliga arbetsförmedlingen synes det — även om sagda
lag för närvarande är provisoriskt satt ur kraft — lämpligt att låta landsting
(resp. stad som ej tillhör landsting) vara förslagsställare i fråga örn den ledamot
i länsarbetsnämnden, som närmast skall företräda de kommunala intressena.
Praktiskt synes detta böra ordnas så, att förslag avgives av landstingets
förvaltningsutskott, i förekommande fall gemensamt med drätselkammaren
i stad (drätselkamrarna i städer) inom länet, som icke deltager i landsting.
För Göteborgs och Bohus län bör förslaget dock avgivas av förvaltnings
-
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 64.
utskottet gemensamt med stadskollegiet i Göteborg. I fråga om Stockholms
stad synes förslaget lämpligen böra avgivas av stadskollegiet. För varje ledamot
av länsarbetsnämnden med undantag av ordföranden och vice ordföranden
skall finnas en ersättare, vilken skall utses på samma sätt som den ordinarie
ledamoten. Förslag till ledamot och ersättare för ledamot bör givetvis
i samtliga fall upptaga mer än ett namn.
Till länsarbetsnämnden knytes ett råd bestående av vägdirektören, landstingsdirektören,
egnahemsdirektören, länsjägmästaren och hushållningssällskapets
sekreterare samt dessutom enligt bestämmande av statens arbetsmarknadskommission
representanter för näringslivet inom länet. Näringslivets
representanter böra företräda arbetsgivare och arbetstagare inom nordoch
skogsbruk, de stora industrierna samt handel, småindustri och hantverk.
Bland arbetstagarrepresentanterna böra såväl kroppsarbetare som tjänstemän
vara företrädda. Länsarbetsnämnden skall äga rätt att med rådet adjungera
ytterligare personer.
Rådet till arbetsnämnden i Stockholms stad bör utom representanter för
näringslivet omfatta de tjänstemän inom stadens förvaltning, som närmast
motsvara de förut uppräknade tjänstemännen inom de olika länen.
Endast då stora, principiellt viktiga frågor skola avgöras, skall rådet behöva
samlas i sin helhet. Annars må enskilda ledamöter av rådet kunna kallas
till överläggningar med länsarbetsnämnden, när detta befinnes påkallat.
Kommissionen hemställer om genomförande av vad kommissionen sålunda
förordat.
Yttrande över arbetsmarknadskommissionens
framställning.
Kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering, som efter remiss avgivit
yttrande över arbetsmarknadskommissionens framställning, anför:
I sitt den 10 maj 1944 till chefen för finansdepartementet avgivna utlåtande
angående investeringsutredningens betänkande m. m. har kommissionen
bland annat i korthet berört frågan om den lokala organisationen av investeringsplanernas
genomförande. Under hänvisning härtill får kommissionen
med nedan angivna erinringar tillstyrka det av arbetsmarknadskommissionen
ingivna förslaget till regional koordinering av arbetslöshetspolitiken och
arbetsmarknadspolitiken i övrigt.
Kommissionen utgår från att länsarbetsnämndernas arbetsformer och arbetsuppgifter
komma att närmare regleras genom av arbetsmarknadskommissionen
utfärdad instruktion. Med hänsyn till behovet av en fri anpassning
efter skilda krav i olika lägen synes det önskvärt att länsarbetsnämnderna
icke stelt låsas fast genom alltför hårdragna bestämmelser eller föreskrifter.
Vad beträffar det råd, som enligt förslaget skulle knytas till länsarbetsnämnden,
vill kommissionen understryka dess betydelse såsom organ för
kontakt mellan länsarbetsnämnden och näringslivet inom länet. Sammanförandet
i detta råd av olika länsinstanser, som nu fristående äro sysselsatta
med planeringen av arbetsobjekt, är väl ägnat att sammanhålla och giva
erforderlig överblick över detta planeringsarbete. Icke minst med tanke härpå
är det önskvärt att rådsinstitutionen kommer att rationellt och effektivt
utnyttjas.
Enligt förslaget skulle i rådet obligatoriskt ingå bland andra landstingsdirektören,
egnahemsdirektören, länsjägmästaren och hushållningssällskapets
sekreterare. Med hänsyn till önskvärdheten av en viss valfrihet i fråga örn
personrepresentationen synes det kommissionen lämpligare att föreskriva att
Andra lagutskottets utlåtande nr 64.
9
landstingets förvaltningsutskott, egnahemsnämnden, skogsvårdsstyrelsen och
hushållningssällskapets förvaltningsutskott skola äga utse vardera en representant
i rådet. Kommissionen vill beträffande rådets sammansättning i övrigt
framhålla önskvärdheten av att såväl den enskilda som den kooperativa
varuförmedlingen samt det husliga arbetet komma att där vara representerade.
Kommissionen förutsätter att landshövdingen, som enligt förslaget skall
äga rätt att närvara vid länsarbetsnämndens sammanträden och därvid
fungera såsom ordförande, skall vara oförhindrad att låta sig åtföljas av
landssekreteraren.
Inom kommissionen har ifrågasatts huruvida icke länsarbetsnämnderna
för att effektivt kunna bedriva sin verksamhet borde vara utrustade med teknisk
personal. Det ankommer emellertid på arbetsmarknadskommissionen
att i sinom tid pröva denna fråga.
Departementschefen.
Arbetsmarknadskommissionens framställning åsyftar sådan utvidgning av
länsarbetsnämndernas verksamhet att åt dem komma att anförtros vissa uppgifter
i fråga om hjälpverksamheten för arbetslösa. Sålunda skulle länsarbetsnämnderna
öva tillsyn över att de kommunala arbetslöshetsorganen
bedreve sin verksamhet i enlighet med gällande bestämmelser och på lämpligt
sätt. Länsarbetsnämnderna skulle vidare anlitas som remissinstanser beträffande
framställningar från de kommunala organen. Överhuvud avser
kommissionen att få till stånd ett fortlöpande samråd mellan nämnderna och
de kommunala organen.
En utveckling i enlighet med de av kommissionen uppdragna riktlinjerna
synes mig ur flera synpunkter vara till gagn. Att i händelse av en arbetslöshetskris
länsarbetsnämnderna icke skulle vara inkopplade såsom ett mellanled
mellan kommissionen och de kommunala organen i fråga örn hjälpverksamheten
vore föga rationellt, överhuvud taget bör eftersträvas att länsarbetsnämnderna
bli ordentligt insatta i alla de verksamhetsgrenar med lokal
anknytning, för vilka arbetsmarknadskommissionen utgör det centrala organet.
Därmed vinnes ock ökad möjlighet för kommissionen att på länsarbetsnämnderna
överflytta beslutanderätten i fråga om åtskilliga ärenden av den
natur att en central prövning kan utan olägenhet undvaras.
Jämväl de åtgärder som arbetsmarknadskommissionen förordat för förstärkning
av länsarbetsnämnderna synas mig välgrundade. Särskilt må framhållas
betydelsen av ett nära samarbete med länsstyrelserna. Detta samarbete
bör så bedrivas att dessa få fullständig kännedom om det aktuella arbetslöshetsläget
och de åtgärder som planeras därutinnan. Då bestämmelserna
om landshövdingens rätt att deltaga i länsarbetsnämndens sammanträden,
påkalla sådana sammanträden m. m. icke kunna enbart utgöra garanti för att
länsstyrelsen är insatt i länsarbetsnämndens aktuella verksamhet, bör så ordnas
att alla viktigare beslut av länsarbetsnämnden för kännedom översändas
till länsstyrelsen.
Kommissionen har vidare sökt vinna en förstärkt ställning åt länsarbetsnämnderna
genom utökning av antalet ledamöter samt genom sådana före
Bihang
till riksdagens protokoll 10H. 0 sorni. 2 avel. Nr 64. 2
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 64.
Utskottet.
skrifter om deras utseende att därigenom säkerhet skall vinnas för att såsom
ledamöter i nämnderna komma att ingå representativa företrädare för arbetsmarknaden
och för de kommunala intressena. Mot vad kommissionen i detta
syfte föreslagit har jag i huvudsak ej något att erinra. Jag finner
mig även kunna tillstyrka vad arbetsmarknadskommissionen föreslagit i
fråga om länsarbetsnämndens råd. Dock torde härutinnan böra göras den av
kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering föreslagna modifikationen,
innebärande att i stället för landstingsdirektör, egnahemsdirektör, länsjägmästare
och hushållningssällskapets sekreterare skulle obligatoriskt ingå i
rådet de representanter, som utsetts av huvudmännen för ifrågavarande
tjänstemän.
Med hänsyn till den betydelse nu nämnda frågor äga har jag ansett det
lämpligt att en redogörelse för vad härutinnan förekommit lämnas riksdagen.
I motionen II: 534 har yrkats, att riksdagen ville för sin del uttala, att
länsarbetsnämnden måtte erhålla sådan sammansättning, att i nämnden skulle
finnas jämväl en representant för tjänstemännen, vilken skulle utses av Kungl.
Majit efter förslag av tjänstemännens centralorganisation.
Vad först beträffar det genom propositionen framlagda lagförslaget finner
utskottet i likhet med arbetsmarknadskommissionen och departementschefen,
att möjlighet bör tillskapas att göra inrättande inom kommun av lokalt arbetslöshetsorgan
obligatoriskt. I fråga örn formen härför har arbetsmarknadskommissionen
förordat en bestämmelse, enligt vilken arbetslöshetsnämnd
skall finnas i alla kommuner och, där särskild sådan ej tillsatts, utgöras av
kommunalnämnden eller, i stad, drätselkammaren, medan i propositionen
valts det tillvägagångssättet att Konungen vid behov skall äga förordna, att
inom kommun skall finnas arbetslöshetsnämnd. Enligt utskottets mening
är den senare metoden alt föredraga. De farhågor som i motionen II: 523 uttalats
beträffande svårigheterna att utreda behovet av arbetslöshetsorgan torde
vara överdrivna. Särskilt sedan länsarbetsnämnderna erhållit de vidgade
befogenheter, för vilka redogjorts i propositionen, synes kunna förutsättas
att behandlingen av ett ärende angående tillämpning av den föreslagna lagen
skall kunna ske utan onödig tidsutdräkt och med tillbörligt hänsynstagande
till alla på frågan inverkande skäl. Utskottet anser sig sålunda icke böra
tillstyrka bifall till ändringsyrkandet i motionen II: 523.
Enligt den gällande kungörelsen angående statlig och statsunderstödd
hjälpverksamhet vid arbetslöshet skall ordförande i särskild arbetslöshetskommitté
och suppleant för honom förordnas av länsstyrelsen »efter anmälan
av vederbörande kommunala myndighet». Såsom hemställts i motionen
II: 541 synas de kommunala myndigheterna böra erhålla större inflytande
vid tillsättandet av nämnda poster. Utskottet delar motionärernas uppfattning,
att ordförande och suppleant för honom böra utses efter förslag av
vederbörande kommunala myndighet. Detta innebär givetvis icke, att det
tillsättande organet skulle vara bundet av förslaget.
Andra lagutskottets utlåtande nr 6-4.
11
Med denna erinran tillstyrker utskottet antagandet av det genom propositionen
framlagda lagförslaget.
I propositionen har vidare lämnats en redogörelse för vissa tillämnade åtgärder
för utvidgning av länsarbetsnämndernas verksamhet och förstärkning
av deras organisation. Åtgärderna innebära, att länsarbetsnämnderna skola
insättas såsom mellanled mellan arbetsmarknadskommissionen och de kommunala
organen även i fråga örn hjälpverksamheten för arbetslösa och i
övrigt fungera såsom samordningsorgan beträffande den lokala verksamheten
i arbetsmarknadsfrågor. Mot de i dessa hänseenden förordade åtgärderna
har utskottet i stort sett intet att erinra.
Vad angår den tillämnade förstärkningen av länsarbetsnämndens sammansättning
finner utskottet i anledning av vad som anförts i motionen II: 534,
att i nämnden lämpligen bör ingå även en representant för tjänstemän och
kontorsanställda. Denne torde, såsom motionärerna föreslagit, böra utses
av Kungl. Majit efter förslag av tjänstemännens centralorganisation.
I fråga om sammansättningen av länsarbetsnämndens råd synes utöver
vad som framgår av departementschefens anförande böra beaktas vad kommissionen
för ekonomisk efterkrigsplanering framhållit beträffande önskvärdheten
av att såväl den enskilda som den kooperativa varuförmedlingen
samt det husliga arbetet komma att bliva representerade.
Under hänvisning till det sålunda anförda får utskottet hemställa,
A. att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition;
samt
B. att motionerna 11:523, 11:534 och 11:541 måtte anses
besvarade genom vad utskottet ovan anfört.
Stockholm den 15 juni 1944.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Wistrand, Mannerskantz, Roos, Hage, Sten,
Hagagård och Nils Elowsson;
från a lidra kammaren: fröken Hesselgren, fröken Andersson, herrar Pettersson i Hällbacken,
Ryberg, Hermansson*, Earsson i Östersund, Lundgren* och Jansson i Hällefors.
* Ej närvarande vid utlålandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1944:418 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 14 juni 1940 s. 13 i texten