Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om arbetslöshelsnämnd, dels ock i ämnet väckta motioner.

1944-06-15 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1944:64, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om arbetslöshelsnämnd, dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 6-4.

1

Nr 64.

Ankom till riksdagens kansli den 16 juni 1944 kl. 7 fm.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till lag om arbetslöshelsnämnd, dels ock i ämnet

väckta motioner.

Genom en den 5 maj 1944 dagtecknad proposition, nr 280, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit, under

åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden,

föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om arbetslöshetsnämnd.

Härigenom förordnas som följer.

1 §■

Konungen äger förordna, att inom kommun skall finnas arbetslöshetsnämnd

för handhavande av lokala åtgärder i fråga om statlig och statsunderstödd

hjälpverksamhet vid oförvållad arbetslöshet, ävensom att för ändamålet

skall tillsättas särskild sådan nämnd. Innefattar förordnande som

nyss sagts ej föreskrift om tillsättande av särskild nämnd och beslutar kommunen

ej härom, skall i stad drätselkammare och på landet kommunalnämnd

vara arbetslöshetsnämnd.

Arbetslöshetsnämnd må vara gemensam för flera kommuner.

2 §■

Närmare föreskrifter om utseende av särskild arbetslöshetsnämnd, om

revision av arbetslöshetsnämnds verksamhet, så ock om tillämpningen i övrigt

av denna lag meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1944.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft följande

i anledning av densamma inom andra kammaren väckta motioner,

nämligen

Bihang till riksdagens protokoll 19H. 9 sami. 2 avd. Nr 64.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 64.

nr 523 av herr Johansson i Torp m. fl.,

» 534 » herrar Håstad och Hagård samt

» 541 » herrar Severin i Gävle och Persson i Växjö.

För yrkandena i motionerna redogöres nedan. Beträffande motiveringen

för desamma får utskottet hänvisa till motionerna.

I propositionen har upptagits förutom lagförslaget även fråga örn länsarbetsnämndernas

verksamhet och organisation. Förslagen äro grundade på

en framställning från arbetsmarknadskommissionen.

Skyldighet för kommun att tillsätta arbetslöshetsorgan.

Gällande bestämmelser.

Organisationen av den statliga och statsunderstödda hjälpverksamheten

vid arbetslöshet regleras genom kungörelsen den 30 juni 1934 (nr 434) angående

statlig och statsunderstödd hjälpverksamhet vid arbetslöshet (ändrad

1935:426, 1936:464 och 1937:545).

Enligt nämnda kungörelse omhänderhavas de lokala åtgärderna för den

statliga och statsunderstödda hjälpverksamheten vid arbetslöshet inom varje

kommun av en arbetslöshetskommitté. Kommun må antingen inrätta särskild

dylik kommitté eller ock uppdraga åt lämplig ordinarie kommunal

myndighet att vara arbetslöshetskommitté. Där med hänsyn till lokala förhållanden

så prövas lämpligt, må särskild arbetslöshetskommitté vara gemensam

för två eller flera kommuner (2 §). Arbetslöshetskommitté bör

verka för och själv vidtaga de åtgärder, vilka inom området för dess verksamhet

kunna tjäna till att förebygga arbetslöshet eller mildra verkningarna

därav, ävensom för sådant ändamål samarbeta med myndigheter och

andra. Arbetslöshetskommitté bör jämväl noga tillse, att hjälpverksamheten

begränsas till vad som av verkligt behov påkallas, och särskilt iakttaga, att

verksamheten icke kommer arbetsovilliga eller eljest därtill icke berättigade

till godo (3 §). I 4 § gives det centrala arbetslöshetsorganet — d. v. s. för

närvarande statens arbetsmarknadskommission —- vissa granskningsbefogenheter

i förhållande till arbetslöshetskommittéerna, varjämte dessa ålagts vissa

uppgiftsskyldigheter till det centrala organet. Särskild arbetslöshetskommitté

består enligt 5 § av ordförande samt minst fyra och högst tio ledamöter.

För ordföranden och minst halva antalet ledamöter skola finnas suppleanter.

Ordföranden och hans suppleant förordnas, efter anmälan av vederbörande

kommunala myndighet, av länsstyrelsen för viss tid, länsstyrelsen

obetaget att före nämnda tids utgång återkalla dylikt förordnande. Ledamöter

och deras suppleanter utses för viss tid, i stad av stadsfullmäktige samt

på landet av kommunalfullmäktige eller, där sådana ej finnas, av kommunalstämma.

Vissa närmare bestämmelser om hur arbetslöshetskommitté bör

vara sammansatt meddelas dessutom. Vidare innehåller kungörelsen föreskrifter

om revision av arbetslöshetskommittés verksamhet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 64.

3

Arbetsmarknadskommissionens

framställning.

Arbetsmarknadskommissionen erinrar i sin förenämnda framställning, att

någon generell skyldighet för kommun att tillsätta arbetslöshetskommitté eller

att uppdraga åt ordinarie kommunal myndighet att vara arbetslöshetskommitté

icke fastslagits genom 1934 års kungörelse. Kommun, som icke

utnyttjade den statliga arbetslöshetshjälpen eller erhållit statsbidrag till egen

hjälpverksamhet för arbetslösa, hade sålunda icke någon skyldighet att ha

arbetslöshetskommitté. Detta förhållande vore enligt kommissionen i många

avseenden till olägenhet och medförde framför allt risk för att oförvållat arbetslösa

i kommun, där arbetslöshetskommitté icke funnes, komme i en avsevärt

sämre ställning beträffande möjlighet att erhålla hjälp än arbetslösa

i kommuner, där arbetslöshetskommitté funnes. Under krisen 1932—1934

hade det mycket ofta förekommit, att arbetslösa från kommuner utan arbetslöshetskommittéer

vid personliga framställningar till det dåvarande centrala

organet — statens arbetslöshetskommission -— om hjälp och upplysningar

måst hänvisas till de ordinarie kommunala myndigheterna och då i

regel där endast haft fattigvårdsstyrelsen såsom hjälpkälla. Särskilt i de

fall då så inträffade i fråga om personer, vilkas grannar och arbetskamrater

tillhörde en närgränsande kommun, som genom tillsättande av arbetslöshetskommitté

skaffat sina hjälpsökande möjlighet att erhålla statlig eller

statsunderstödd hjälp, uppstode ofta mycket stor och förklarlig irritation.

Kommissionen fortsätter härefter:

Med hänsyn till dessa förhållanden synes det önskvärt att införa en författningsföreskrift

av innebörd att, där särskild arbetslöshetskommitté icke

tillsatts inom en kommun, kommunalnämnden (i stad drätselkammaren)

skall vara arbetslöshetskommitté. Det kan visserligen vara tveksamt, om den

kommunala förvaltningen skall belastas med ytterligare arbetsuppgifter även

i de fall, då ingen eller relativt ringa arbetslöshet föreligger inom vederbörande

kommun. Emellertid kommer i så fall något avsevärt ökat arbete

icke att påläggas de kommunala förtroendemännen och tjänstemännen, men

å andra sidan kommer möjlighet att lämna statligt stöd, exempelvis i form

av hänvisning till beredskapsarbete, därigenom att tillskapas även i sådana

fall. Någon rapportskyldighet etc. föreligger ju icke för arbetslöshetskommittéema

i andra fall än då hjälpsökande arbetslösa finnas anmälda och kommunen

finner behov av statligt stöd för arbetslöshetens lindrande.

Vid de författningsändringar, som ett införande av den föreslagna generella

skyldigheten att hava arbetslöshetskommitté betingar, synes, i anslutning

tili ett förslag av socialvårdskommittén, benämningen »arbetslöshetskommitté»

samtidigt böra utbytas mot »arbetslöshetsnämnd».

Departementschefen.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har anfört följande:

Såsom av arbetsmarknadskommissionens framställning framgår ligger det

i kommuns hand att avgöra, huruvida något kommunalt organ skall finnas

för att handhava den statliga och statsunderstödda hjälpverksamheten vid

oförvållad arbetslöshet. Det har inträffat, att kommun icke inrättat något

arbetslöshetsorgan, oaktat inom kommunen rått arbetslöshet av sådan

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 64.

omfattning, att ett kommunalt organ för ändamålet varit av behovet påkallat.

De arbetslösa inom sådan kommun ha till följd därav kommit i en missgynnad

ställning. På grund härav bör, såsom arbetsmarknadskommissionen

föreslagit, möjlighet tillskapas alt göra inrättande inom kommun av lokalt

arbetslöshetsorgan obligatoriskt.

Arbetsmarknadskommissionen har föreslagit, alt för ändamålet skall införas

författningsföreskrift av innebörd att, där särskild arbetslöshetskommitté

icke tillsatts inom en kommun, kommunalnämnden — i stad drätselkammare

— skall vara arbetslöshetskommitté. Denna föreskrift skulle sålunda äga tilllämpning

jämväl inom kommun, där någon arbetslöshet icke finnes. Med

hänsyn härtill och då något större antal fall, i vilka kommun, trots behov

av arbetslöshetsorgan, underlåter att inrätta sådant, icke torde behöva befaras,

synes det vara ett mera smidigt och lämpligt tillvägagångssätt att överlämna

åt Konungen att vid behov förordna örn inrättande inom kommun av

lokalt arbetslöshetsorgan, lämpligen kallat, såsom kommissionen föreslagit,

arbetslöshetsnämnd. Det bör ock ligga i Konungens hand att bestämma,

huruvida särskild arbetslöshetsnämnd skall tillsättas eller drätselkammare

respektive kommunalnämnd vara arbetslöshetsnämnd. Dock bör det vara

kommunen obetaget att tillsätta särskild nämnd, även om Konungen ej förordnat

därom.

1 anledning av vad nu anförts har inom socialdepartementet upprättats

förslag till lag om arbetslöshetsnämnd. Enligt 1 § nämnda förslag äger Konungen

förordna, att inom kommun skall finnas arbetslöshetsnämnd för handhavande

av statlig eller statsunderstödd hjälpverksamhet vid oförvållad arbetslöshet

ävensom att för ändamålet skall tillsättas särskild sådan nämnd.

Innehåller förordnande som nyss sagts ej föreskrift örn tillsättande av särskild

nämnd och beslutar kommunen ej härom, skall i stad drätselkammare

och på landet kommunalnämnd vara arbetslöshetsnämnd. Arbetslöshetsnämnd

må enligt samma paragraf vara gemensam för flera kommuner. Av paragrafens

lydelse torde framgå, att förordnande om tillsättande av särskild arbetslöshetsnämnd

kan meddelas i fråga om kommuner, som redan ha arbetslöshetsnämnd

men där denna utgöres av drätselkammare eller kommunalnämnd.

De nuvarande arbetslöshetskommittéernas sammansättning och verksamhet

äro, såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår, reglerade genom 1934

års kungörelse angående statlig och statsunderstödd hjälpverksamhet vid arbetslöshet.

För att vid behov snabbt kunna vidtaga ändringar därutinnan

synes det mig lämpligt att Konungen erhåller rätt att utfärda föreskrifter

om utseende av särskild arbetslöshetsnämnd, om revision av arbetslöshetsnämnds

verksamhet samt örn tillämpningen i övrigt av lagen. Bestämmelse

härom har intagits i 2 § departementsförslaget.

Den föreslagna lagen torde böra träda i kraft den 1 juli 1944. Samtidigt

med att lagen träder i kraft bör 2 § 1934 års kungörelse upphävas.

I motionen II: 523 har hemställts, att riksdagen måtte besluta införa generell

skyldighet för kommun att hava arbetslöshetsnämnd.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 64.

5

1 motionen II: 5A1 har hemställts, att riksdagen måtte som sin mening uttala,

att i tillämpningsföreskrifterna till lagen måtte intagas bestämmelse att

ordförande i särskild arbetslöshetsnämnd och suppleant för honom skola förordnas

av länsstyrelsen efter förslag av vederbörande kommunala myndighet.

Länsarbetsnämndernas verksamhet och organisation.

Gällande bestämmelser.

Enligt kungörelsen den 7 maj 1940 (nr 328) om länsarbetsnämnder skall

till biträde åt statens arbetsmarknadskommission i varje län samt i Stockholms

stad finnas en länsarbetsnämnd. Nämnden i Stockholms stad benämnes allenast

arbetsnämnd (1 §). Länsarbetsnämnd åligger att följa utvecklingen inom

länet på arbetsmarknadsområdet, att hos arbetsmarknadskommissionen göra

de framställningar och förslag, vartill läget giver anledning, samt att utföra

de uppgifter, som av kommissionen överlämnas till nämnden (2 §). Länsarbetsnämnd

skall vara länsarbetsstyrelse enligt lagen örn tjänsteplikt (3 §). Länsarbetsnämnd

består av en ordförande, som leder nämndens arbete, och två

ledamöter. För såväl ordförande som ledamöter skola finnas personliga ersättare.

Ordförandens ersättare är nämndens vice ordförande. Ordförande, ledamöter

och ersättare förordnas tills vidare av Kungl. Maj:t (7 §). Vid varje länsarbetsnämnds

sida är som rådgivande församling ställt länsarbetsnämndens

råd. Rådet utses av arbetsmarknadskommissionen och består av det antal ledamöter,

som kommissionen bestämmer (8 §). Vid handläggning av ärende av

större vikt bör länsarbetsnämnd, i den mån förhållandena det medgiva, rådgöra

med ledamöter av länsarbetsnämndens råd, vilka företräda näringsområde,

organisation eller erfarenhetsområde, som ärendet berör. Rådet i sin

helhet må även av nämndens ordförande kallas att med nämnden överlägga

rörande vissa angivna ärenden och frågor, som därmed äga sammanhang

(9 §). Landshövdingen äger påkalla sammanträde med länsarbetsnämnden

och deltaga i dess överläggningar. Han må ock väcka förslag i frågor, som

tillhöra nämndens verksamhetsområde. Därest nämndens beslut icke överensstämmer

med landshövdingens mening, äger han mot beslutet göra erinringar

hos arbetsmarknadskommissionen. I händelse landshövdingen har förfall eller

ämbetet är ledigt, äger landssekreteraren utöva de befogenheter, som enligt

kungörelsen tillkomma landshövdingen. Vad i kungörelsen är stadgat om

landshövding och landssekreterare skall beträffande Stockholm gälla överståthållaren

och underståthållaren (15 §).

Arbetsmarknadskommissionens

framställning.

I sin förenämnda framställning erinrar arbetsmarknadskommissionen, att

den centrala koordinering av arbetslöslietspolitiken och arbetsmarknadspolitiken

i övrigt, som skedde våren 1940 genom bestämmandet av den nya arbetsmarknadskommissionens

verksamhetsområde, hittills i stort sett icke givits

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 64.

någon regional motsvarighet. För arbetsförmedlings-, tjänsteplikts- och

andra arbetsmarknadsärenden än sådana, som direkt avsåge hjälpverksamheten

för arbetslösa, hade kommissionen redan vid sin tillkomst erhållit länsorgan

genom inrättandet av länsarbetsnämnderna. Mellan de lokala organen

för arbetslöshetshjälp — arbetslöshetskommittéerna — och arbetsmarknadskommissionen

funnes däremot icke några länsorgan, vilket numera mer och

mer visat sig medföra praktiska olägenheter. Efter att ha erinrat om att länsarbetsnämnderna

i första hand omhänderhade den närmaste ledningen av den

offentliga arbetsförmedlingen samt att de därjämte enligt uppdrag av kommissionen

medverkat vid överflyttande av arbetskraft till vissa under avspärrningen

särskilt viktiga arbetsområden ävensom erhållit vissa bemyndiganden

i samband med tillämpningen av författningarna om arbetsförmedlingstvång

och byggnadstillstånd fortsätter kommissionen:

Sedan arbetslöshet av större omfattning nu börjat framträda inom vissa

landsdelar, har det visat sig önskvärt att få en närmare kontakt med och

tillsyn över den kommunala hjälpverksamheten för arbetslösa. Inspektion

av arbetslöshetskommittéernas verksamhet bedrives för närvarande i huvudsak

genom direkt till kommissionens kansli knutna tjänstemän. Även om

denna inspektion intensifieras, vilket är kommissionens avsikt, synes upprättande

av organ härför inom de särskilda länen erforderligt och innebärande

praktiska fördelar. Vid överväganden om anordningar härför har kommissionen

beaktat, att länsarbetsnämnderna nu fått en rik erfarenhet beträffande

överflyttningsärenden och andra med krigstiden sammanhängande

åtgärder samt att de administrativa anordningarna därför nu torde ha fått

en praktisk utformning. På senaste tid har därjämte den minskade möjligheten

att i skogsbruk sysselsätta arbetskraft från andra områden medfört en

viss avlastning av länsarbetsnämndernas arbetsbörda. Med hänsyn till dessa

förhållanden och även med tanke på önskvärdheten av att vid en eventuellt

kommande omfattande arbetslöshet kunna delegera delar av kommissionens

beslutanderätt i avseende på hjälpverksamheten för arbetslösa har

kommissionen nu funnit tiden inne att insätta länsarbetsnämnderna såsom

länsorgan jämväl för denna gren av kommissionens verksamhet. För Stockholms

stad synes en sådan anordning emellertid icke erforderlig. Kommissionen

har därför för avsikt att åt länsarbetsnämnderna (utom arbetsnämnden

i Stockholms stad) uppdraga att öva tillsyn däröver, att arbetslöshetskommittéerna

inom respektive nämnds område bedriva sin verksamhet (i

den mån statligt stöd därtill utgår) i enlighet med gällande bestämmelser

samt på lämpligaste sätt. Det direkta liandhavandet av inspektionsverksamheten

avses komma att anförtros åt för sådana uppgifter särskilt instruerade

tjänstemän inom nämnderna. I detta sammanhang ämnar kommissionen

även i högre grad än tidigare anlita nämnderna såsom remissinstanser beträffande

framställningar från arbetslöshetskommittéerna. Härmed avses

bland annat att länsarbetsnämnderna skola bliva effektivt insatta i arbetslöshetskommittéernas

verksamhet och att få till stånd ett fortlöpande samråd

mellan nämnderna och kommittéerna.

Vidare framhåller kommissionen, att det för länsarbetsnämnderna förelåge

ett behov av samarbete med motsvarande organ inom andra verksamhetsområden.

Garantier för att detta behov bleve effektivt tillgodosett förelåge emellertid

icke, vilket medförde en viss risk för felbedömningar på grund av bris
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 64.

7

tande kännedom om inriktningen och omfattningen av planeringsarbetet inom

andra områden. Med tanke därpå hade inom en del län anordnats konferenser

angående hithörande frågor, i regel under ordförandeskap av vederbörande

landshövding och med representanter för statliga och kommunala organ samt

näringsidkare och arbetarsammanslutningar såsom deltagare. Det vöre enligt

kommissionens mening angeläget, att detta samarbete nu gåves en fastare

form.

För att länsarbetsnämnderna skulle kunna tjäna såsom samordningsorgan för

planeringsarbetet och även för den närmare kontakt mellan nämnderna och

arbetslöshetskommittéerna, som kommissionen sökte få till stånd genom inkoppling

av nämnderna i ledningen för hjälpverksamheten för arbetslösa,

syntes en förstärkning av länsarbetsnämnderna böra genomföras. Nämnderna

borde därvid i högre grad än hittills givas en sådan sammansättning, att statliga

organ inom länet, kommunrepresentanter samt de olika intressentgrupperna

på arbetsmarknaden bereddes tillfälle att framföra sina synpunkter och deltaga

i överläggningar inom nämnden angående sysselsättningsprogrammet.

Samarbetet med landshövdingarna, vilket kommissionen tillmätte stor betydelse,

borde vidare regleras på annat sätt än hittills.

Kommissionen föreslår därefter följande riktlinjer för länsarbetsnämndernas

sammansättning:

Länsarbetsnämndens ordförande bör vara en allmänt betrodd och såvitt

möjligt i arbetsmarknadsfrågor förfaren man. Länsarbetsnämnd skall för

övrigt bestå av en vice ordförande med enahanda kvalifikationer som ordföranden,

en representant för arbetsgivare, en för arbetstagare och en för kommunala

intressen. (En ökad representation för intressenterna på arbetsmarknaden

vore visserligen i sig önskvärd. Kommissionen anser sig emellertid

icke böra förorda en så avsevärd utvidgning av nämnden, som detta skulle

innebära.) Landshövdingen i länet skall äga rätt att närvara vid länsarbetsnämndens

sammanträden och därvid fungera som ordförande. (Givetvis föreligger

intet hinder mot att landshövding, som är därtill villig, förordnas till

länsarbetsnämndens ordförande.) Särskilt vid behandling av frågor om

samordning av planeringsarbetet med tanke på en sysselsättningskris, torde

det vara av värde, örn landshövdingen deltager i nämndens arbete. Såväl ordföranden

och vice ordföranden som övriga ledamöter böra utses av Kungl.

Majit, ordföranden och vice ordföranden efter förslag av arbetsmarknadskommissionens

chef, arbetsgivarrepresentanten efter förslag av svenska arbetsgivareföreningen

och arbetstagarrepresentanten efter förslag av landsorganisationen

i Sverige. Beträffande frågan örn vilket organ som skall vara

förslagsställare vid utseende av representanten för de kommunala intressena

kan tvekan råda. Med hänsyn lill att landsting (resp. stad som ej tillhör landsting)

enligt lagen den 15 juni 1934 örn offentlig arbetsförmedling skall vara

huvudman för den offentliga arbetsförmedlingen synes det — även om sagda

lag för närvarande är provisoriskt satt ur kraft — lämpligt att låta landsting

(resp. stad som ej tillhör landsting) vara förslagsställare i fråga örn den ledamot

i länsarbetsnämnden, som närmast skall företräda de kommunala intressena.

Praktiskt synes detta böra ordnas så, att förslag avgives av landstingets

förvaltningsutskott, i förekommande fall gemensamt med drätselkammaren

i stad (drätselkamrarna i städer) inom länet, som icke deltager i landsting.

För Göteborgs och Bohus län bör förslaget dock avgivas av förvaltnings
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 64.

utskottet gemensamt med stadskollegiet i Göteborg. I fråga om Stockholms

stad synes förslaget lämpligen böra avgivas av stadskollegiet. För varje ledamot

av länsarbetsnämnden med undantag av ordföranden och vice ordföranden

skall finnas en ersättare, vilken skall utses på samma sätt som den ordinarie

ledamoten. Förslag till ledamot och ersättare för ledamot bör givetvis

i samtliga fall upptaga mer än ett namn.

Till länsarbetsnämnden knytes ett råd bestående av vägdirektören, landstingsdirektören,

egnahemsdirektören, länsjägmästaren och hushållningssällskapets

sekreterare samt dessutom enligt bestämmande av statens arbetsmarknadskommission

representanter för näringslivet inom länet. Näringslivets

representanter böra företräda arbetsgivare och arbetstagare inom nordoch

skogsbruk, de stora industrierna samt handel, småindustri och hantverk.

Bland arbetstagarrepresentanterna böra såväl kroppsarbetare som tjänstemän

vara företrädda. Länsarbetsnämnden skall äga rätt att med rådet adjungera

ytterligare personer.

Rådet till arbetsnämnden i Stockholms stad bör utom representanter för

näringslivet omfatta de tjänstemän inom stadens förvaltning, som närmast

motsvara de förut uppräknade tjänstemännen inom de olika länen.

Endast då stora, principiellt viktiga frågor skola avgöras, skall rådet behöva

samlas i sin helhet. Annars må enskilda ledamöter av rådet kunna kallas

till överläggningar med länsarbetsnämnden, när detta befinnes påkallat.

Kommissionen hemställer om genomförande av vad kommissionen sålunda

förordat.

Yttrande över arbetsmarknadskommissionens

framställning.

Kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering, som efter remiss avgivit

yttrande över arbetsmarknadskommissionens framställning, anför:

I sitt den 10 maj 1944 till chefen för finansdepartementet avgivna utlåtande

angående investeringsutredningens betänkande m. m. har kommissionen

bland annat i korthet berört frågan om den lokala organisationen av investeringsplanernas

genomförande. Under hänvisning härtill får kommissionen

med nedan angivna erinringar tillstyrka det av arbetsmarknadskommissionen

ingivna förslaget till regional koordinering av arbetslöshetspolitiken och

arbetsmarknadspolitiken i övrigt.

Kommissionen utgår från att länsarbetsnämndernas arbetsformer och arbetsuppgifter

komma att närmare regleras genom av arbetsmarknadskommissionen

utfärdad instruktion. Med hänsyn till behovet av en fri anpassning

efter skilda krav i olika lägen synes det önskvärt att länsarbetsnämnderna

icke stelt låsas fast genom alltför hårdragna bestämmelser eller föreskrifter.

Vad beträffar det råd, som enligt förslaget skulle knytas till länsarbetsnämnden,

vill kommissionen understryka dess betydelse såsom organ för

kontakt mellan länsarbetsnämnden och näringslivet inom länet. Sammanförandet

i detta råd av olika länsinstanser, som nu fristående äro sysselsatta

med planeringen av arbetsobjekt, är väl ägnat att sammanhålla och giva

erforderlig överblick över detta planeringsarbete. Icke minst med tanke härpå

är det önskvärt att rådsinstitutionen kommer att rationellt och effektivt

utnyttjas.

Enligt förslaget skulle i rådet obligatoriskt ingå bland andra landstingsdirektören,

egnahemsdirektören, länsjägmästaren och hushållningssällskapets

sekreterare. Med hänsyn till önskvärdheten av en viss valfrihet i fråga örn

personrepresentationen synes det kommissionen lämpligare att föreskriva att

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 64.

9

landstingets förvaltningsutskott, egnahemsnämnden, skogsvårdsstyrelsen och

hushållningssällskapets förvaltningsutskott skola äga utse vardera en representant

i rådet. Kommissionen vill beträffande rådets sammansättning i övrigt

framhålla önskvärdheten av att såväl den enskilda som den kooperativa

varuförmedlingen samt det husliga arbetet komma att där vara representerade.

Kommissionen förutsätter att landshövdingen, som enligt förslaget skall

äga rätt att närvara vid länsarbetsnämndens sammanträden och därvid

fungera såsom ordförande, skall vara oförhindrad att låta sig åtföljas av

landssekreteraren.

Inom kommissionen har ifrågasatts huruvida icke länsarbetsnämnderna

för att effektivt kunna bedriva sin verksamhet borde vara utrustade med teknisk

personal. Det ankommer emellertid på arbetsmarknadskommissionen

att i sinom tid pröva denna fråga.

Departementschefen.

Arbetsmarknadskommissionens framställning åsyftar sådan utvidgning av

länsarbetsnämndernas verksamhet att åt dem komma att anförtros vissa uppgifter

i fråga om hjälpverksamheten för arbetslösa. Sålunda skulle länsarbetsnämnderna

öva tillsyn över att de kommunala arbetslöshetsorganen

bedreve sin verksamhet i enlighet med gällande bestämmelser och på lämpligt

sätt. Länsarbetsnämnderna skulle vidare anlitas som remissinstanser beträffande

framställningar från de kommunala organen. Överhuvud avser

kommissionen att få till stånd ett fortlöpande samråd mellan nämnderna och

de kommunala organen.

En utveckling i enlighet med de av kommissionen uppdragna riktlinjerna

synes mig ur flera synpunkter vara till gagn. Att i händelse av en arbetslöshetskris

länsarbetsnämnderna icke skulle vara inkopplade såsom ett mellanled

mellan kommissionen och de kommunala organen i fråga örn hjälpverksamheten

vore föga rationellt, överhuvud taget bör eftersträvas att länsarbetsnämnderna

bli ordentligt insatta i alla de verksamhetsgrenar med lokal

anknytning, för vilka arbetsmarknadskommissionen utgör det centrala organet.

Därmed vinnes ock ökad möjlighet för kommissionen att på länsarbetsnämnderna

överflytta beslutanderätten i fråga om åtskilliga ärenden av den

natur att en central prövning kan utan olägenhet undvaras.

Jämväl de åtgärder som arbetsmarknadskommissionen förordat för förstärkning

av länsarbetsnämnderna synas mig välgrundade. Särskilt må framhållas

betydelsen av ett nära samarbete med länsstyrelserna. Detta samarbete

bör så bedrivas att dessa få fullständig kännedom om det aktuella arbetslöshetsläget

och de åtgärder som planeras därutinnan. Då bestämmelserna

om landshövdingens rätt att deltaga i länsarbetsnämndens sammanträden,

påkalla sådana sammanträden m. m. icke kunna enbart utgöra garanti för att

länsstyrelsen är insatt i länsarbetsnämndens aktuella verksamhet, bör så ordnas

att alla viktigare beslut av länsarbetsnämnden för kännedom översändas

till länsstyrelsen.

Kommissionen har vidare sökt vinna en förstärkt ställning åt länsarbetsnämnderna

genom utökning av antalet ledamöter samt genom sådana före
Bihang

till riksdagens protokoll 10H. 0 sorni. 2 avel. Nr 64. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 64.

Utskottet.

skrifter om deras utseende att därigenom säkerhet skall vinnas för att såsom

ledamöter i nämnderna komma att ingå representativa företrädare för arbetsmarknaden

och för de kommunala intressena. Mot vad kommissionen i detta

syfte föreslagit har jag i huvudsak ej något att erinra. Jag finner

mig även kunna tillstyrka vad arbetsmarknadskommissionen föreslagit i

fråga om länsarbetsnämndens råd. Dock torde härutinnan böra göras den av

kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering föreslagna modifikationen,

innebärande att i stället för landstingsdirektör, egnahemsdirektör, länsjägmästare

och hushållningssällskapets sekreterare skulle obligatoriskt ingå i

rådet de representanter, som utsetts av huvudmännen för ifrågavarande

tjänstemän.

Med hänsyn till den betydelse nu nämnda frågor äga har jag ansett det

lämpligt att en redogörelse för vad härutinnan förekommit lämnas riksdagen.

I motionen II: 534 har yrkats, att riksdagen ville för sin del uttala, att

länsarbetsnämnden måtte erhålla sådan sammansättning, att i nämnden skulle

finnas jämväl en representant för tjänstemännen, vilken skulle utses av Kungl.

Majit efter förslag av tjänstemännens centralorganisation.

Vad först beträffar det genom propositionen framlagda lagförslaget finner

utskottet i likhet med arbetsmarknadskommissionen och departementschefen,

att möjlighet bör tillskapas att göra inrättande inom kommun av lokalt arbetslöshetsorgan

obligatoriskt. I fråga örn formen härför har arbetsmarknadskommissionen

förordat en bestämmelse, enligt vilken arbetslöshetsnämnd

skall finnas i alla kommuner och, där särskild sådan ej tillsatts, utgöras av

kommunalnämnden eller, i stad, drätselkammaren, medan i propositionen

valts det tillvägagångssättet att Konungen vid behov skall äga förordna, att

inom kommun skall finnas arbetslöshetsnämnd. Enligt utskottets mening

är den senare metoden alt föredraga. De farhågor som i motionen II: 523 uttalats

beträffande svårigheterna att utreda behovet av arbetslöshetsorgan torde

vara överdrivna. Särskilt sedan länsarbetsnämnderna erhållit de vidgade

befogenheter, för vilka redogjorts i propositionen, synes kunna förutsättas

att behandlingen av ett ärende angående tillämpning av den föreslagna lagen

skall kunna ske utan onödig tidsutdräkt och med tillbörligt hänsynstagande

till alla på frågan inverkande skäl. Utskottet anser sig sålunda icke böra

tillstyrka bifall till ändringsyrkandet i motionen II: 523.

Enligt den gällande kungörelsen angående statlig och statsunderstödd

hjälpverksamhet vid arbetslöshet skall ordförande i särskild arbetslöshetskommitté

och suppleant för honom förordnas av länsstyrelsen »efter anmälan

av vederbörande kommunala myndighet». Såsom hemställts i motionen

II: 541 synas de kommunala myndigheterna böra erhålla större inflytande

vid tillsättandet av nämnda poster. Utskottet delar motionärernas uppfattning,

att ordförande och suppleant för honom böra utses efter förslag av

vederbörande kommunala myndighet. Detta innebär givetvis icke, att det

tillsättande organet skulle vara bundet av förslaget.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 6-4.

11

Med denna erinran tillstyrker utskottet antagandet av det genom propositionen

framlagda lagförslaget.

I propositionen har vidare lämnats en redogörelse för vissa tillämnade åtgärder

för utvidgning av länsarbetsnämndernas verksamhet och förstärkning

av deras organisation. Åtgärderna innebära, att länsarbetsnämnderna skola

insättas såsom mellanled mellan arbetsmarknadskommissionen och de kommunala

organen även i fråga örn hjälpverksamheten för arbetslösa och i

övrigt fungera såsom samordningsorgan beträffande den lokala verksamheten

i arbetsmarknadsfrågor. Mot de i dessa hänseenden förordade åtgärderna

har utskottet i stort sett intet att erinra.

Vad angår den tillämnade förstärkningen av länsarbetsnämndens sammansättning

finner utskottet i anledning av vad som anförts i motionen II: 534,

att i nämnden lämpligen bör ingå även en representant för tjänstemän och

kontorsanställda. Denne torde, såsom motionärerna föreslagit, böra utses

av Kungl. Majit efter förslag av tjänstemännens centralorganisation.

I fråga om sammansättningen av länsarbetsnämndens råd synes utöver

vad som framgår av departementschefens anförande böra beaktas vad kommissionen

för ekonomisk efterkrigsplanering framhållit beträffande önskvärdheten

av att såväl den enskilda som den kooperativa varuförmedlingen

samt det husliga arbetet komma att bliva representerade.

Under hänvisning till det sålunda anförda får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition;

samt

B. att motionerna 11:523, 11:534 och 11:541 måtte anses

besvarade genom vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 15 juni 1944.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Wistrand, Mannerskantz, Roos, Hage, Sten,

Hagagård och Nils Elowsson;

från a lidra kammaren: fröken Hesselgren, fröken Andersson, herrar Pettersson i Hällbacken,

Ryberg, Hermansson*, Earsson i Östersund, Lundgren* och Jansson i Hällefors.

* Ej närvarande vid utlålandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1944:418 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 14 juni 1940 s. 13 i texten