Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående utredning om åtgärder mot vanhävd av jordbruk.

1944-06-13 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1944:66, Utlåtande i anledning av väckt motion angående utredning om åtgärder mot vanhävd av jordbruk.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 66.

1

Nr 66.

Ankom till riksdagens kansli den 15 juni 1944 kl. 4 em.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående utredning om åtgärder

mot vanhävd av jordbruk.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 308,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Lindahl hemställt, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla om snabb utredning för erhållande

av en effektiv lag örn åtgärder mot vanhävd av jordbruk.

I fråga om motiveringen för denna hemställan får utskottet, i den mån

redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till motionen.

För närvarande gäller på ifrågavarande område lagen den 30 juni 19i2

örn åtgärder mot vanhävd av jordbruk. Denna lag, som betingades av försörjningssvårigheterna

under kristiden, har provisorisk karaktär; dess giltighetstid

utgår den 30 juni 1947.

Lagen är tillämplig beträffande alla, kronan icke tillhöriga brukningsdelar

med odlad jord till en vidd överstigande ett hektar. Enligt densamma skall

uppsikt hållas däröver att sådana brukningsdelar ej vanhävdas, vare sig därigenom

att jorden så vanskötes, att dess avkastningsförmåga äventyras, eller

därigenom att nödiga byggnader bortföras eller lämnas utan underhall (1 §).

Uppsikten utövas av jordbrukskommissionerna (4 §). Där på grund av inkommen

anmälan eller eljest jordbrukskommission finner skälig anledning

antaga att å brukningsdel förekommer vanhävd, åligger det kommissionen

att vei-kställa utredning i ärendet, därvid syn kan hållas av särskilt utsedda

synemän (5 §). Finner jordbrukskommissionen efter övervägande av den utredning

som förebragts, alt å brukningsdelen föreligger vanhävd, skall kommissionen

omedelbart söka att med den, som är ansvarig för avhjälpande av

vanhävden, träffa skriftlig överenskommelse, varigenom denne åtager sig att

inom viss tid vidtaga erforderliga åtgärder till vanhävdens avhjälpande. 1

överenskommelsen skola angivas de särskilda åtgärder som skola vidtagas

ävensom i fråga örn varje särskild åtgärd utsättas tid, inom vilken åtgärden

skall vara verkställd. Tiden bör i allmänhet ej överstiga två år niell må, där

så anses oundgängligen erforderligt, utsträckas till fyra år. Tillika må i överenskommelsen

fastställas vite, dock högst 500 kronor, för underlåtenhet att

fullgöra överenskommelsen. Kan överenskommelse ej träffas eller fullgöres ej

åtagande i överenskommelse, skall kommissionen utan dröjsmål anmäla för
Bihang

till riksdagens protokoll 1944. 3 sami. 2 avd. Nr GG. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 66.

hållandet till länsstyrelsen och därvid angiva de åtgärder, som kommissionen

linner nödiga för vanhävdens avhjälpande (6 §). Har sådan anmälan skett,

skall länsstyrelsen, efter hörande av den som är ansvarig för avhjälpande av

vanhävden och eventuellt hållen syn, föreskriva de åtgärder, som erfordras

för vanhävdens avhjälpande, samt förelägga den ansvarige viss tid, inom

vilken varje åtgärd skall vara verkställd. Denna tid bestämmes på samma

sätt som i överenskommelse mellan jordbrukskommissionen och den för vanhävden

ansvarige. Ilar vite fastställts i träffad överenskommelse, må länsstyrelsen,

örn skäl därtill föreligga, utdöma detta vite. Då länsstyrelsen själv

meddelar föreläggande örn åtgärder för avhjälpande av vanhävd, äger länsstyrelsen

fastställa vite till obegränsat belopp. Ställer sig vederbörande ej

föreläggandet till efterrättelse, äger länsstyrelsen utdöma vitet och meddela

nytt föreläggande (7 §). Då för säkerställande av sådd eller skörd å brukningsdel

så är oundgängligen nödvändigt, må länsstyrelsen efter anmälan av

jordbrukskommissionen förordna att för nämnda ändamål nödig åtgärd skall

verkställas genom kommissionens försorg. Innan sådant förordnande gives,

skall länsstyrelsen bereda brukaren tillfälle att yttra sig i ärendet, såvida

det kan ske utan märklig tidsutdräkt. Kostnaden för åtgärden skall förskjutas

av allmänna medel och slutligen gäldas av brukaren (9 §). Nu nämnt förordnande

går i verkställighet utan hinder av att klagan föres över detsamma

(14 §)•

Det bör anmärkas, att ingripande mot vanhävd av jordbruk kan äga rum

även med stöd av allmänna förfogandelagen den 22 juni 1939.

Före tillkomsten av 1942 års vanhävdslag funnos inga bestämmelser med

syfte att förhindra vanhävd å jordbruksjord i allmänhet. Lagen den 27 juni

1927 angående uppsikt å vissa jordbruk avsåg endast brukningsdelar, som

folio under den sociala arrendelagstiftningen, d. v. s. sådana som omfattade

odlad jord eller inrösningsjord till en vidd av lägst fyra och högst tjugofem

hektar och som ägdes av bolag, ekonomiska föreningar eller enskilda s. k

spekulanter. Genom övergångsbestämmelserna till 1942 års vanhävdslag sattes

uppsiktslagen med vissa närmare angivna undantag ur kraft under vanhävdslagens

giltighetstid.

I samband med framläggande av förslag till nya arrendebestämmelser

(prop. nr 346/1943) förelädes riksdagen även förslag till vissa ändringar i

1927 års uppsiktslag, avsedda att träda i tillämpning den 1 juli 1947, då 1942

års vanhävdslag upphörde att gälla. Detta förslag innebar icke några mera

genomgripande förändringar i uppsiktslagen. Riksdagen biföll emellertid icke

förslaget. Tredje särskilda utskottet anförde i sitt av riksdagen i förevarande

del godkända utlåtande nr 2, att utskottet ej kunde finna det erforderligt

att för det dåvarande taga ståndpunkt till frågan, huruvida eller i vad mån

uppsiktslagen borde ändras i den riktning som avsåges i Kungl. Maj:ts

förslag. För tiden till den 1 juli 1947 skulle rättsläget ej undergå någon ändring

genom förslagets antagande. Då utskottet ansåge sig kunna utgå från

att förslag till ny ''lagstiftning, avsedd att träda i stället för 1927 års uppsiktslag,

komme alt föreläggas riksdagen före nyssnämnda tidpunkt, hemställde

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 66. 6

utskottet, att det föreliggande förslaget till ändringar i uppsiktslagen ej måtte

vinna riksdagens bifall.

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 12 maj 1944 har chefen för jordbruksdepartementet

tillkallat sju utredningsmän för att verkställa utredning

rörande ny lagstiftning om uppsikt å jordbruk, avsedd att då vanhävdslagens

giltighetstid utgår träda i stället för 1927 års uppsiktslag. Enligt direktiven för

utredningen bör vid denna bl. a. närmare undersökas den omfattning i vilken

vanhävd av jordbruk förekommer liksom ock omfattningen av en spårad tendens

att nedlägga nu självständiga jordbruk eller sammanslå dessa med andra

till större enheter. Under utredningen bör övervägas, om icke en ny uppsiktslag

bör få en mera generell giltighet än 1927 års lag. I direktiven anmärkes,

att i 1942 års vanhävdslagstiftning åsyftades en förenkling av förfarandet

vid behandlingen av ärenden rörande vanhävd i förhållande till 1927

års uppsiktslag. Med utgångspunkt från erfarenheterna av 1942 års lag bör

under utredningen undersökas, om och i vad mån ytterligare förenkling i förfarandet

kan ske utan eftersättande av rättssäkerheten.

Mot den nu gällande vanhävdslagen har motionären riktat anmärkningar

huvudsakligen i följande avseenden. Maximibeloppet, 500 kronor, för det vite

jordbrukskommissionen kan fastställa för underlåtenhet att fullgöra överenskommelse

om avhjälpande av vanhävd, enligt motionen » den högsta straffsumma

lagen känner till», anses vara för lågt då det gäller stora gårdar.

En tredskande jordbrukare kan i sådant fall vara benägen att hellre betala

vitet än att nedlägga stora kostnader för fullgörande av överenskommelsen.

Anståndstiden för fullgörande av ålagda förpliktelser anses kunna enligt lagens

formulering uttänjas under en avsevärd tid, vilket enligt motionären bidrager

till att göra lagens effekt tämligen illusorisk. Motionären nämner vidare,

att de i 9 § stadgade befogenheterna för säkerställande av sådd eller

skörd »äro av det slag, som tar en omfattande tid och först i allra sista hand

torde komma till användning, även örn mycket talar för att just detta ingripande

har rationell betydelse».

Innan ovan nämnda utredning tillsatts, har på begäran av utskottet yttranden

över motionen avgivits av lantbruksstyrelsen, egnahemsstyrelsen, statens

livsmedelskommission, landets jordbrukskommissioner samt Riksförbundet

landsbygdens folk och Småbrukarnas riksförbund. Sveriges lantbruksförbund,

som bereus tillfälle att yttra sig över motionen, har icke begagnat sig

därav.

Lantbruksstyrelsen anser, att vanhävdslagen i stort sett torde ha motsvarat

de krav som ställts på densamma. Även om det, såsom motionären anfört,

i det enskilda fallet kunde möta svårigheter att snabbt få till stånd de för

vanhävdens avhjälpande nödiga åtgärderna, syntes dock de påtalade bristerna

hos lagen icke vara av sådan art, att det för den förhållandevis korta tid,

under vilken lagen fortfarande ägde giltighet, .skulle vara behövligt med en

ändring av densamma.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 66.

Egnahemsstyrelsen uttalar, att då vanhävdslagen finge anses ha varit i kraft

under alltför kort tid för att därav ännu skulle kunna dragas några säkra

slutsatser rörande dess förmåga att fylla sin uppgift, egnahemsstyrelsen icke

funne tillräckliga skäl föreligga att tillstyrka den av motionären föreslagna

utredningen.

Livsmedelskommissionens yttrande utmynnar i omdömet, att enligt kommissionens

uppfattning en utredning enligt motionärens förslag ej vore erforderlig

men att det däremot kunde ifrågasättas, örn ej det i 6 § vanhävdslagen

stadgade vitesmaximum holde höjas. Kommissionen framhåller emellertid,

att olägenheterna av den gällande maximeringen ej borde överskattas,

eftersom tidsfristen för ett stort antal åtgärder för avhjälpande av vanhävd

kunde göras relativt kort och länsstyrelsen vid underlåtenhet att företaga

överenskommen åtgärd kunde utsätta så högt vite som kunde anses erforderligt

för att framtvinga densamma.

Riksförbundet landsbygdens folk anser sig kunna konstatera, att vanhävdslagen

icke till fullo fyllt det avsedda syftemålet. Frågan om ett effektivt bekämpande

av vanhävd vore emellertid en mycket ömtålig sak och i hög grad

beroende på kvalifikationerna hos det organ, som skulle övervaka lagens

efterlevnad. Då jordbrukskommissionernas sammansättning och arbetsformer

ännu icke vore fullt utmejslade, kunde man ifrågasätta, huruvida det icke

vore lämpligt att tillsvidare ställa sig avvaktande beträffande en omrevidering

av vanhävdslagen. Då denna vore av provisorisk karaktär, torde det

vara lämpligt alt först när frågan om lagens eventuella förlängning bleve

aktuell upptaga frågan örn vilka ändringar och kompletteringar, som kunde

vara behövliga. Vid den tidpunkten torde det föreligga betydligt större förutsättningar

än för närvarande att på ett sakligt sätt bedöma dessa frågor.

Småbrukarnas riksförbund håller före, att en utredning örn vanhävdslagstiftningens

utformning efter kriget borde tagas upp i samband med frågorna

örn brukningsdelarnas rationalisering och komplettering av ofullständiga

jordbruk samt behandlingen av jordbrukets marknadsfrågor. En revision

av nuvarande lag med tanke på krigstidens speciella förhållanden torde enligt

förbundets mening knappast vara nödvändig, även om enstaka fall kunde

anföras som motiv därför.

Femton jordbrukskommissioner avstyrka motionen av liknande skäl som

anförts av lantbruksstyrelsen och egnahemsstyrelsen eller förklara sig sakna

erfarenhet, som bör föranleda sådan utredning som motionären föreslagit.

Fyra av dessa (i Malmöhus, Blekinge, Gävleborgs och Jämtlands län) ifrågasätta

emellertid, huruvida icke vitesmaximum i 6 § vanhävdslagen borde

höjas eller helt borttagas.

Utan att i övrigt taga ståndpunkt till motionärens yrkanden förklara jordbrukskommissionerna

i Kalmar norra hushållningssällskaps verksamhetsområde

och Hallands län, att nyssnämnda vitesmaximum bör höjas.

Jordbrukskommissionen i Värmlands län har i stort sett ingenting att anmärka

mot gällande vanhävdslag. Därest den anses böra ytterligare effektiviseras,

har kommissionen emellertid ingenting att erinra mot en utredning

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 66.

5

i sådant syfte, eftersom härigenom kunde vinnas erfarenheter, som kunde läggas

till grund för en eventuell ny lagstiftning.

Enligt vad jordbrukskommissionerna i Västmanlands och Kopparbergs län

yttrat bör vanhävdslagen undergå skärpningar, om den kommer att bestå

efter den 1 juli 1947.

Jordbrukskommissionen i Jönköpings län säger sig väl önska en effektivare

vanhävdslagstiftning men ställer sig tveksam till lämpligheten av igångsättandet

av en »snabb utredning».

Jordbrukskommissionen i Skaraborgs län anser, att den i 9 § vanhävdslagen

stadgade möjligheten att vidtaga åtgärd genom jordbrukskommissions

försorg icke bör vara begränsad till fall då detta erfordras för säkerställande

av sådd eller skörd. Efter en ändring i sådant avseende skulle vanhävdslagen

kunna bliva effektiv.

Jordbrukskommissionen i Kronobergs län förklarar, att de relativt fåtaliga

vanhävdsfall som kommissionen hittills haft att taga ställning till nöjaktigt

kunnat lösas genom uppgörelser i godo. Rent allmänt sett ville det emellertid

synas kommissionen att vanhävdslagen, därest den skulle kunna fylla sin

uppgift, borde skärpas i den riktning motionären åsyftade. Kommissionen

tillstyrkte därför utredning i motionens syfte.

Liknande synpunkter uttalas av jordbrukskommissionen i Göteborgs och

Bohus län.

Jordbrukskommissionen i Kristianstads län finner det vara önskvärt, att

åtgärder vidtagas för att en mera effektiv vanhävdslagstiftning skall komma

till stånd. i

Jordbrukskommissionen i Stockholms läns och stads verksamhetsområde

förklarar, att vanhävdslagen under den korta tid den varit gällande visat sig

vara behäftad med så betydande bristfälligheter att en förbättring genom

skärpning av lagen måste anses önskvärd. Kommissionen framlägger förslag

till ändringar i flera avseenden.

Giltighetstiden för den nu gällande vanhävdslagen, som är av provisorisk

karaktär, utgår den 30 juni 1947. Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen

har enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 12 maj 1944 tillkallats

särskilda utredningsmän för att verkställa utredning rörande ny lagstiftning

örn uppsikt å jordbruk, avsedd alt då vanhävdslagen upphör att gälla träda

i stället för 1927 års uppsiktslag. Vid denna utredning torde samtliga de

spörsmål motionären framhållit bliva föremål för övervägande.

Motionären synes emellertid med sitt yrkande hava avsett att få till stånd

en utredning, vars resultat kunde läggas till grund för ändrad lagstiftning

redan innan giltighetstiden för vanhävdslagen utgår. Med hänsyn till innehållet

i flertalet av de över motionen avgivna yttrandena anser utskottet

ej skäl föreligga att göra någon framställning till Kungl. Maj:t i sådant hänseende.

Utskottet förutsätter alt. i den mån det under det pågående utredningsarbetet

skulle ådagaläggas sådana brister i den gällande vanhävdslagen

att ändringar böra vidtagas i denna, förslag därom lörelägges riksdagen.

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 66.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion ej måtte föranleda till någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 13 juni 1944.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Linder, Wistrand, Mannerskantz*, Roos, Sten,

Hallagård och Nils Elowsson*;

från andra kammaren: fröken Hesselgren, herrar Pettersson i Hällbacken*, Ryberg*,

Hermansson, von Seth*, Larsson i Östersund, Johnsson i Kastanjegården och Lundgren.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1944. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

442751

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.