Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om förenkling av det rättsliga förfarandet vid förvärv av tillskottsjord till mindre jordbruk. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 144 i första kammaren av herrar Elofsson, Gustaf, och Gränebo samt nr 122 i andra kammaren av herr Nilson i Spånstad m. fl.

1944-06-13 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1944:67, Utlåtande i anledning av väckta motioner om förenkling av det rättsliga förfarandet vid förvärv av tillskottsjord till mindre jordbruk. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 144 i första kammaren av herrar Elofsson, Gustaf, och Gränebo samt nr 122 i andra kammaren av herr Nilson i Spånstad m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 67.

1

Nr 67.

Ankom till riksdagens kansli den 15 juni 1944 kl. 5 em.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om förenkling av det

rättsliga förfarandet vid förvärv av tillskottsjord till

mindre jordbruk.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 144 i första kammaren av herrar

Elofsson, Gustaf, och Gränebo samt nr 122 i andra kammaren av herr Nilson

i Spånstad m. fl.

I motionerna, vilka äro i huvudsak likalydande, erinras om att 1939 års

egnahemsreform främst syftade till att i möjligaste mån förstärka de ofullständiga

jordbruken, därvid olika vägar anvisades i detta syfte. En av vägarna

vore, att köp av tillskottsjord till ofullständiga jordbruk skulle underlättas.

Det hade emellertid visat sig vara vida besvärligare än man kunde

tro att förvärva tillskottsjord till de mindre jordbruk, vilkas ägare vore

intresserade av att köpa och där det funnes jordägare villiga att sälja. Ett

av de största hindren läge däri, att det vid försäljning av ett mindre område

vore förenat med betydande kostnader och avsevärda besvär att få

området avstyckat och frigjort från graverande inteckningar. Dessa svårigheter

hade många gånger lett till att preliminärt beslutade överlåtelser av

tillskottsjord till ofullständiga jordbruk ej kommit att fullföljas. Det syntes

motionärerna vara av intresse att undersöka, om ett till avstyckning avsett

område kunde frigöras från inteckningar och köpeskillingen för området

fördelas mellan inteckningshavarna genom redan verksamma offentliga

myndigheters försorg. En framkomlig väg syntes vara, att ett förfarande

med sådant ändamål anordnades efter mönster av förfarandet vid inlösningsförrättning

enligt ensittarlagen. Vid en sådan inlösning verkställdes

avstyckning och fördelning av köpeskillingen samt frigjordes det inlösta

området från inteckningar utan att inlösaren åsamkades besvär eller kostnader

för dessa åtgärder, därest han finge »rätt til! fri rättegång». Motsvarande

tillvägagångssätt syntes kunna tillämpas vid frivillig försäljning,

när såväl säljaren som köparen gjorde framställning därom vid avstyckningsförrättningen.

Motionärerna föresloge, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj:t måtte hemställa, att Kungl. Majit skyndsamt ville för riksdagen

framlägga förslag till de lagändringar, som vore erforderliga för att

motionernas syfte skulle kunna förverkligas.

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 9 sami. 2 avd. Nr 67.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 67.

Beträffande motiveringen i övrigt till motionärernas förslag får utskottet

hänvisa till motionerna.

Jämlikt 32 § inteckningsförordningen den 16 juni 1875 skall, därest inteckning

för fordran är meddelad i flera egendomar gemensamt, varje egendom

i första hand svara för så stor del av inteckningen, som motsvarar

denna egendoms värde i förhållande till sammanlagda värdet av alla egendomarna.

Uppstår brist i någon av egendomarna, svara emellertid de övriga

egendomarna för denna brist. Vad sålunda är stadgat gäller jämlikt

37 § 2 mom. även för det fall, att egendom, sedan inteckning däri beviljats,

blivit delad. De särskilda delarna skola svara för inteckningen på enahanda

sätt, som om inteckningen från början varit meddelad i flera fastigheter.

Från denna regel stadgas dock vissa undantag. Om delningen skett genom

avstyckning enligt 19 kap. lagen om delning av jord å landet och det avstyckade

området sålts, svarar sålunda jämlikt 37 § 5 mom. stamfastigheten

fortfarande för hela det intecknade beloppet och det avstyckade området

endast för vad därav icke kan utgå ur köpeskillingen för stamfastigheten.

Denna lindring i avskilt områdes ansvarighet för stamfastighetens inteckningar

är även ägnad att underlätta områdets fullständiga befrielse från

sagda ansvarighet. Då området häftar allenast subsidiärt, kan inteckningshavaren

i allmänhet medgiva inteckningens dödande i området, utan att

detta utövar något inflytande på hans rätt att uttaga fordringen ur stamfastigheten.

Den i 33 § inteckningsförordningen uttalade regeln att, om

den som fått gemensam inteckning i flera egendomar låtit inteckningen i

någon av dem dödas, förfalla eller nedsättas, han ej är berättigad att för det

ansvarsbelopp, som skulle falla å den egendomen, hålla sig till de andra

egendomarna, kan nämligen, såvitt angår stamfastigheten, icke äga någon

tillämpning. I följd härav bör det vara jämförelsevis lätt för områdets

ägare att utverka inteckningshavarens samtycke till inteckningens dödande

i området. Vad nu sagts gäller emellertid endast, då stamfastigheten icke är

gemensamt intecknad med andra fastigheter. Är detta fallet, ställer sig saken

annorlunda. Medger då en inteckningshavare inteckningens dödning i det

avstyckade området, kan detta komma att väsentligt inverka på hans rätt.

Om icke ur stamfastigheten kan utgå vad å densamma primärt belöper av

de gemensamma inteckningarna, kan inteckningshavaren sedan icke för

bristen hålla sig till övriga egendomar. Han mötes då av den invändningen,

att bristen hade kunnat uttagas ur det område, i vilket han låtit döda inteckningen.

Är stamfastigheten gemensamt intecknad med andra fastigheter,

lärer därför inteckningshavaren ofta icke tillåta inteckningens dödande

i området, med mindre övriga rättsägare medgiva, att inteckningen

får gälla oförändrat i de återstående fastigheterna. Men att åstadkomma ett

dylikt avtal med rättsägarna är förenat med stora svårigheter. Rättsägare

äro nämligen innehavare av inteckningar med lika eller sämre rätt än den,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 67.

3

om vars dödande är fråga, i övriga fastigheter samt ägare av dessa fastigheter.

Kostnaderna för åstadkommande av ett sådant avtal bliva ofta oproportionerligt

stora. I ett stort antal fall lärer det vara synnerligen besvärligt,

för att icke säga omöjligt, att komma i förbindelse med samtliga rättsägare.

Följden härav har blivit, att en mängd utbrutna områden icke kunnat

på den väg inteckningsförordningen erbjuder bliva befriade från ansvar för

stamfastighetens gäld. Men ägarna av dessa områden löpa alltid risken att

områdenas subsidiära ansvarighet utkräves och att sålunda områdena med

därå efter utbrytningen uppförda byggnader tillgripas för gäldande av stamfastighetens

inteckningar.

Sedan frågan örn underlättande av möjligheten att befria vissa avskilda

fastigheter från ansvar för inteckning i stamfastigheten sedan lång tid varit

föremål för undersökningar i skilda sammanhang, bragtes frågan till en lösning

genom en lag den 14 juni 1929 örn begränsning eller avlösning av avstyckat

områdes ansvar för inteckning i stamfastigheten, sedermera ersatt

av en utvidgad lag den 29 maj 1931 om avstyckat eller avsöndrat områdes

befriande från ansvar för inteckning i stamfastighet. Med dessa lagar avsågs

att undanröja det hinder för utvecklingen av egnahemsrörelsen och

annan ur social synpunkt önskvärd jordstyckning, som de ovan nämnda

reglerna om dödning av inteckning medförde.

Enligt 1931 års lag kan avstyckat områdes ansvar för inteckning i stamfastigheten

begränsas eller avlösas under förutsättning, att stamfastigheten

eller, där området tillhört flera fastigheter, någon av stamfastigheterna är

gemensamt med annan fastighet besvärad av sådan inteckning, att området

överlåtits till annan samt att överlåtelsen avsett tillgodoseende av bostadseller

egnahemsändamål eller stärkande av befintligt mindre jordbruk eller

inneburit försäljning av utarrenderad jord till arrendatorn. Utgöres det avstyckade

området av mark, som varit samfälld för flera än tio fastigheter

med skilda ägare, erfordras endast, att området överlåtits. Ansökan om begränsning

eller avlösning skall göras hos vederbörande inskrivningsdomare

inom ett år eller, i fråga om avstyckning med flera än tio stamfastigheter,

två år sedan överlåtelsen skedde. Därvid skall företes bl. a. handling rörande

värdering av området, verkställd av två av inskrivningsdomaren förordnade

värderingsmän. Med ledning härav samt eventuellt ytterligare utredning

har inskrivningsdomaren att fastställa områdets värde vid tiden för

överlåtelsen och meddela beslut örn inteckningsansvarets begränsning. Detta

innebär, att avstyckningen icke skall häfta för större belopp än som motsvarar

det sålunda fastställda värdet. Under förutsättning att stamfastighetens

eller stamfastigheternas ägare samtyckt därtill, kan avstyckningens

ägare dessutom erhålla förklaring att han har rätt att avlösa inteckningsansvaret

genom nedsättande av det belopp, vartill ansvaret begränsats. Ilan

kan därefter när som helst genom att deponera beloppet hos länsstyrelsen

ernå, att det avstyckade området blir fritt från inteckning i stamfastighet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 67.

Beloppet fördelas genom länsstyrelsens försorg på inteckningshavarna. Kostnaden

för fördelningen skall gäldas av det avstyckade områdets ägare.

De sålunda återgivna reglerna äro med vissa modifikationer tillämpliga

även då ett område avstyckas för sammanläggning med annan fastighet.

Enligt 14 § lagen örn sammanläggning av fastigheter å landet måste i allmänhet,

för att sammanläggning skall få ske, antingen det område, som avstyckas,

eller den fastighet, till vilken det skall låggas, vara utan gravationer.

Då i en mängd fall detta villkor ej torde utan olägenhet kunna uppfyllas

i fråga örn sistnämnda fastighet, lärer i praktiken stadgandet föranleda,

att sammanläggning icke kommer till stånd, där ej det område som

skall avstyckas kan befrias från inteckningarna i stamfastigheten. För underlättande

av sammanläggning i sådant fall har i 1931 års lag stadgats, att

avlösning av det till avstyckning ämnade områdets inteckningsansvar kan

få ske, om det med hänsyn till inteckning i den fastighet, varmed sammanläggning

skall äga rum, för sammanläggningens genomförande är erforderligt,

att området befrias från inteckningar. I sådant fall skall nedsättning

av det belopp som motsvarar områdets värde verkställas inom 90 dagar från

det inskrivningsdomarens beslut vunnit laga kraft. Sker nedsättning i rätt

tid, blir det avstyckade området fritt från inteckningsansvar under förutsättning

att sammanläggningen kommer till stånd.

Beträffande område, som avstyckats från mark som är samfälld för flera

än tio fastigheter med skilda ägare, kan inteckningsansvaret bringas att upphöra

utan avlösning efter ett kungörelseförfarande. Bestrides ansökan om

sådan befrielse, häftar emellertid området fortfarande för inteckning, beträffande

vilken ansökningen bestritts.

Vid 1936 års riksdag väcktes en motion (I: 72) med yrkande bl. a., att

riksdagen måtte hos Kungl. Majit anhålla örn framläggande av förslag till

sådan lagstiftning, att varje ägare av avstyckat eller avsöndrat område bereddes

möjlighet att under vissa förutsättningar få området befriat från

ansvar för varje slag av inteckning i stamfastigheten.

I ett till andra lagutskottet, som behandlade motionen, avgivet yttrande

över densamma anförde lantmäteristyrelsen i förevarande del bl. a.:

Redan under förarbetena till jorddelningslagen och lagen om sammanläggning

av fastigheter å landet uttalades farhågor för att den föreslagna proceduren

vid sammanläggning av fastigheter skulle bliva alltför besvärlig.

Liksom motionären anser lantmäteristyrelsen det angeläget, att åtgärder

vidtagas för att i görligaste mån undanröja de hinder mot sammanläggning,

som nu ofta möta, genom att det stundom är praktiskt taget omöjligt att

befria för sammanläggning avstyckat område från gravationer av olika slag,

som belasta stamfastigheten. Det är naturligt att lagstiftaren varit mån om

att omgärda sammanläggningsförfarandet med garantier för tillgodoseende

av inteckningshavares och andra rättsägares intressen, men man torde därvid

hava gått längre än som varit oundgängligen nödigt. Det har också an
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 67.

5

setts erforderligt att genom särskilda lagstiftningsåtgärder i vissa fall underlätta

relaxering såvitt angår fordran eller rätt till avkomst eller annan

förmån, för vilken stamfastighet häftar på grund av inteckning eller jämlikt

11 kap. 2 § jordabalken. Genom lagen den 29 maj 1931 örn avstyckat eller

avsöndrat områdes befriande från ansvar för inteckning i stamfastighet har

sålunda öppnats möjlighet att i vissa fall beträffande för sammanläggning

avstyckat område tvångsvis åstadkomma ansvarets avlösning eller, där fråga

är örn avstyckning från mark samfälld för flera än tio fastigheter med skilda

ägare, jämväl ansvarets upphörande efter kungörelse. Såsom förutsättning

för sådan avlösning har i fråga örn såväl avstyckning till .särskild fastighet

som avstyckning för sammanläggning stadgats, att stamfastigheten eller,

där området tillhört flera fastigheter, någon av stamfastigheterna är gemensamt

med annan fastighet besvärad av inteckningen, att området överlåtits

till annan, samt att överlåtelsen avsett tillgodoseende av bostads- eller

egnahemsändamål eller stärkande av befintligt mindre jordbruk eller inneburit

försäljning av utarrenderad jord till arrendatorn; dock att, där det avstyckade

området utgöres av mark, som varit samfälld för flera än tio fastigheter

med skilda ägare, de angivna förutsättningarna ej behöva vara för

handen. Berörda lag har sålunda — bortsett från det sistnämnda fallet —

avseende endast å sådana upplåtelser, som ske för befrämjande av en ur

social synpunkt önskvärd jorddelning, och av förarbetena framgår att .skälet

härtill varit, att man ansett det böra vara uteslutet att på angivet sätt endast

i spekulationssyfte få jord befriad från intecknad gäld.

Verkligheten inrymmer emellertid mångskiftande fall av avstyckning för

sammanläggning, som icke kunna hänföras till någon av nyssnämnda kategorier,

men i fråga om vilka det ändock måste anses påkallat att i görligaste

mån underlätta sammanläggningsförfarandet, och åsyftar lantmäteristyrelsen

härvid i främsta rummet de talrika fall, då under andra omständigheter

än i nyssberörda lagbestämmelser avses fastighet är i trängande behov av en

obetydlig utvidgning av mark från en grannfastighet och denna markförlust

icke skulle i märkbar grad nedsätta fastighetens pantvärde. Med det omständiga

relaxeringsförfarande, som nu tillämpas, uppgå kostnaderna för avstyckningen

och sammanläggningen stundom till belopp, som mångdubbelt

överstiga den avstyckade markens värde. Enligt styrelsens mening skulle i

dylikt fall utan någon risk för inteckningssäkerheten kunna tillämpas ett sådant

preklusionsförfarande, som lagen nu medgiver i fråga örn avstyckning

från mark, samfälld för flera än tio fastigheter med olika ägare. Därest så

ansåges erforderligt, skulle utan nämnvärd kostnad värderingen av den avstyckade

marken kunna verkställas av förrättningsmannen i samband med

avs lyckil in gen.

Vidare torde böra tagas under övervägande, huruvida icke för sammanläggning

avstyckat område bör kunna i enahanda ordning befrias från ansvaret

för i stamfastigheten intecknade servituts- och nyttjanderätter, vilka

synnerligen ofta utgöra besvärliga hinder mot sammanläggningar. Dylika

rättigheter representera merendels obetydliga vinden, och det kan därför

endast i undantagsfall förutsättas, att innehavaren av sådan rättighet skulle

finna nied sin fördel förenligt alt vid en exekutiv försäljning av den inlecknade

fastigheten inropa delina flir skyddande av rättigheten i fråga. Ofta

inträffar, alt dylika rättigheter enligt upplåtelseavtalet liro lokaliserade till

sådant område av den intecknade fastigheten, som icke beröres av avstyckningen,

och särskilt i detta fall förefaller det skäligen meningslöst, att före
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 67.

kornsten av dylik inteckning i stamfastigheten skall kunna förhindra sammanläggningen.

Lantmäteristyrelsen ifrågasätter om icke i sistberörda fall,

då, praktiskt taget, inteckningshavares rätt ej beröres av sammanläggningen,

man skulle kunna tänka sig ett så enkelt förfarande, att förrättningsmannen

vid avstyckningen ex officio konstaterade, att rättigheten vore lokaliserad

till annan mark än den, som inginge i avstyckningen, och att inteckningen

på grund härav dödades i det avstyckade området. Frågan härom sammanhänger

emellertid med ett större spörsmål, som styrelsen har för avsikt att

upptaga till behandling i samband med frågan om en allmän revision av

jorddelningslagen, nämligen möjligheten att vid avstyckning träffa bestämmelser

rörande fördelning mellan stamfastighet och avstyckat område av

ansvaret för vissa stamfastigheten åvilande gravationer, och torde därför

icke lämpligen nu böra göras till föremål för särskilt övervägande.

I sitt utlåtande (nr 27) i anledning av motionen framhöll utskottet, att de

i denna berörda spörsmålen till huvudsakliga delar torde komma att prövas

av lantmäteristyrelsen vid förarbetena för de framställningar till Kungl.

Majit örn revision av jorddelningslagen och sammanläggningslagen, som

lantmäteristyrelsen hade under utarbetande. Med hänsyn härtill hemställde

utskottet, att motionen icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.

Riksdagen beslöt i enlighet härmed.

Sedan riksdagen genom skrivelse den 6 maj 1938 (nr 234) anhållit örn en

allmän revision av lagstiftningen rörande delning av jord å landet,'' varvid

jämväl därmed sammanhängande frågor borde beaktas, tillkallades enligt

Kungl. Maj :ts bemyndigande den 9 juni 1939 för detta ändamål särskilda

utredningsmän — fastighetsbildningssakkunniga. I direktiven för utredningen

anmärktes, att inom lantmäteristyrelsen utförts omfattande förarbeten

för en sådan lagrevision. Enligt direktiven borde bl. a. undersökas, huru

sammanläggning av fastigheter för ernående av bättre fastighetsindelning

skulle kunna främjas. Det borde eftersträvas att förenkla förfarandet och

att göra det billigare och snabbare.

I direktiven för lagberedningen ingår även uppdrag att verkställa omarbetning

av gällande inteckningsbestämmelser, därvid bl. a. bör undersökas,

huruvida de komplicerade bestämmelserna om gemensamma inteckningar

kunna förenklas utan skada för fastighetskrediten.

Frågan örn förvärv av tillskottsjord till ofullständigt jordbruk genom expropriation,

vilken fråga länge varit aktuell, har viss beröring med förevarande

spörsmål. På hemställan av andra lagutskottet vid 1942 års riksdag

(utlåtande nr 28) anhöll riksdagen örn utredning och förslag i ämnet. Utredningsuppdraget

har av Kungl. Majit anförtrotts åt egnahemsstyrelsen.

I anledning av ett uttalande av motionärerna beträffande rätten att erhålla

inlösningsförrättning enligt ensittarlagen kostnadsfritt må erinras örn kun
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 67.

7

görelsen den 20 juli 1925 om bestridande i vissa fall med allmänna medel

av kostnader, förenade med inlösen av under nyttjanderätt upplåtet område,

in. m. Enligt denna kungörelse kan nyttjanderättshavare, som är i behov

därav, erhålla rätt att få kostnaderna för inlösningsförfarandet bestridda

av allmänna medel.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen inrymmer den svenska

rätten redan bestämmelser, enligt vilka avstyckat område kan befrias från

ansvar för inteckningar i stamfastighet genom att köparen nedsätter ett belopp

motsvarande områdets värde, alltså i analogi med förfarandet vid inlösningsförrättning

enligt ensittarlagen.

Nämnda avlösningsförfarande torde ej ha kommit till någon mera allmän

användning. Eltersom liela det nedsatta beloppet i regel torde komma att

tagas i anspråk av inteckningshavarna och säljaren alltså sällan kan påräkna

att erhålla någon del av köpeskillingen kontant, torde en fastighetsägare

ofta vara mindre benägen att sluta avtal om försäljning, vid vilken

köpeskillingen skall disponeras på sådant sätt. Och även örn en fastighetsägare

icke skulle vara ovillig härtill, kan hinder för förfarandets tillämpning

ligga däri, att köparen saknar möjlighet att på en gång uppbringa hela

köpeskillingen.

Det av motionärerna framförda uppslaget synes huvudsakligen innebära

endast en ändring av det formella förfarandet och torde icke vara ägnat

att undanröja ovan nämnda svårigheter.

Omöjligt är givetvis icke, att ytterligare lagstiftningsåtgärder kunna vidtagas

för underlättande av avstyckat områdes befriande från inteckningsansvar.

Emellertid pågå redan utredningar örn revision av hela inteckningsrätten

samt om förenkling av sammanläggningsförfarandet. Med hänsyn

härtill finner utskottet ej skäl föreligga att göra någon framställning till

Kungl. Majit i anledning av förevarande motioner. Därest frågan örn expropriation

av mark för stärkande av ofullständiga jordbruk bringas till en

positiv lösning, torde detta kunna komma att utöva inflytande även vid

bedömandet av nu ifrågavarande spörsmål.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner ej måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 13 juni 1944.

Utskottet.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 67.

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Linder, Wistrand, Löfvander, Roos,

Sten, Söderkvist och Hagman;

från andra kammaren: fröken Hesselgren, fröken Andersson, herr Hermansson,

fru Johansson, herrar Larsson i Östersund, Johnsson i Kastanjegården, Lundgren

och Jansson i Hällefors.

Centraltryckeriet, Esselte ab. Stockholm 1944

442677

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.