Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 20 § 1—3 mom. förordningen den 15 juni 1934
1944-11-28 · 17 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 16 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1944:71, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 20 § 1—3 mom. förordningen den 15 juni 1934
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 71.
1
Nr 71.
Ankom till riksdagens kansli den 28 november 1944 kl. 10 fm.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till förordning angående ändrad lydelse av 20 §
1—3 mom. förordningen den 15 juni 1934 (nr 264)
örn erkända arbetslöshetskassor, m. m., dels ock i
ämnet väckta motioner.
Genom en den 10 november 1944 dagtecknad proposition, nr 301, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen
fogade förslag till
1) förordning angående ändrad lydelse av 20 § 1—3 mom. förordningen
den 15 juni 1934 (nr 264) om erkända arbetslöshetskassor,
2) förordning angående beloppet av barntillägg och hustrutillägg enligt
förordningen om erkända arbetslöshetskassor, samt
3) förordning om kristillägg å daghjälp från erkända arbetslöshetskassor.
I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft tre i
anledning av densamma väckta motioner nämligen likalydande motionerna
nr 361 i första kammaren av herr Arrhén och nr 565 i andra kammaren av
herr Hagård samt motionen nr 564 i andra kammaren av herr Lindberg.
I de båda förstnämnda motionerna har hemställts, att riksdagen med avslag
å propositionen måtte
antingen besluta nya grunder för statsbidrag till de erkända arbetslöshetskassorna
i syfte att bereda dessa möjlighet att inom försäkringens ram lämna
de försäkrade bättre och i stort sett med propositionens förslag överensstämmande
förmåner, därvid vederbörande utskott torde utarbeta och för riksdagen
framlägga förslag i överensstämmelse med de riktlinjer, som angivits
i motionerna,
eller — därest det icke låter sig göra att på nu föreliggande utredning utarbeta
och för denna riksdag fi-amlägga förslag i nyssberörda hänseende —
i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om skyndsam utredning med förslag
till ändrade grunder för statsbidrag till de erkända arbetslöshetskassorna så
att dessas medlemmar på försäkringsteknisk väg kunna beredas det ökade
ekonomiska skydd som propositionen avser, samt att därvid de i motionerna
angivna synpunkterna måtte vinna beaktande.
Motionen 11:564 utmynnar i en hemställan, »att riksdagen ville besluta,
alt ikraftträdandet av ändringarna i arbetslöshetskasseförordningen för sjöfolkets
erkända arbetslöshetskassas del måtte sättas till den 1 januari 1945».
Bihang till riksdagens protokoll 19M. 9 sami. 2 avd. Nr 71.
1
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 71.
Beträffande de skäl som anförts till stöd för de genom propositionen framlagda
förslagen ävensom i fråga örn de skäl motionärerna andragit till stöd
för sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas
här nedan, hänvisa till propositionen och motionerna.
Gällande förhållanden.
Förordningen om erkända arbetslöshetskassor antogs vid 1934 års riksdag
samt utfärdades den 15 juni 1934 (nr 264). Ändringar i densamma ha senare
vidtagits genom förordningar den 22 maj 1936 (nr 151), den 21 maj 1937
(nr 227), den 24 mars 1938 (nr 99), den 29 juni 1941 (nr 494), den 21 april
1943 (nr 185) samt den 30 juni 1944 (nr 405).
De olika formerna av understöd från erkänd arbetslöshetskassa regleras i
17 § 1 mom. förordningen. Enligt här given föreskrift skall erkänd arbetslöshetskassa
utgiva understöd dels i form av ett för dag beräknat belopp, benämnt
daghjälp, dels ock i form av ett för barn utgående tillägg till daghjälp,
benämnt barntillägg. Därjämte må understöd utgivas, dels i form av ett för
hustru utgående tillägg till daghjälp, benämnt hustrutillägg, dels ock såsom
hjälp till täckande av rese- och flyttningskostnader för tillträdande av arbete
å annan ort. I annan form må understöd icke utgivas av erkänd arbetslöshetskassa.
—- Barntillägg utgår till försäkrad, som har barn eller adoptivbarn
under 16 år, vilket är kyrkoskrivet hos honom eller beträffande vilket
eljest styrkes, att den försäkrade fullgör honom åliggande underhållsskyldighet.
Efter samma grunder skall barntillägg utgivas till gift försäkrad för
andra makens barn i tidigare gifte eller utom äktenskap. I intet fall må
dock barntillägg för ett och samma barn utgå till mera än en person. Äro
flera personer berättigade till barntillägg för samma barn, skall tillägget utgå
till fadern, örn han är en av de berättigade, samt eljest till modern. Hustrutillägg
utgår till försäkrad för äkta maka eller för frånskild hustru, beträffande
vilken styrkes, att den försäkrade fullgör honom åliggande underhållsskyldighet.
Hustrutillägg skall dock icke utgå, där makan eller den frånskilda
hustrun har förvärvsarbete motsvarande tre dagar eller därutöver i
veckan eller själv uppbär daghjälp från erkänd arbetslöshetskassa (17 § 2
mom.).
Som daghjälp må ej utgivas mer än som svarar mot, för medlem som
är familjeförsörjare fyra femtedelar och för annan medlem tre femtedelar
av den i orten vanliga arbetsförtjänsten för arbetsdag för arbetare inom samma
yrke och av samma arbetsförmåga som den arbetslöse. Vad sålunda utgår
må icke i något fall överstiga sex kronor om dagen. Daghjälp skall utgöra
minst två kronor; dock att daghjälp i vissa angivna undantagsfall må
utgå med lägre belopp (20 § 1 morn.). Beträffande barntilläggs och hustrutilläggs
belopp skall gälla vad därom särskilt stadgas (20 § 2 mom. första
stycket). I daghjälp, barntillägg och hustrutillägg må icke tillhopa utbetalas
högre belopp för dag än som svarar mot fyra femtedelar av den i 20 § 1 mom.
angivna arbetsförtjänsten. Måste understödet på grund härav minskas, skall
först hustrutillägget samt därefter, örn det erfordras, jämväl bamtillägget
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande nr 71.
nedsättas eller helt innehållas. Barntillägg och hustrutillägg må utgå, även om
summan av daghjälp och tillägg överstiger sex kronor om dagen (20 § 2 mom.
andra stycket). Är medlem i erkänd arbetslöshetskassa i anledning av arbetslöshet
lagligen berättigad till regelbundet utgående understöd av annan beskaffenhet
än fattigvård, må daghjälp, barntillägg och hustrutillägg till honom
utgivas allenast i den mån understödet icke uppgår till den andel av
arbetsförtjänsten — fyra femtedelar respektive tre femtedelar -—- som nyss
nämnts (20 § 3 mom. första stycket). Kassa äger i sina stadgar föreskriva,
att till medlem, vilken uppbär understöd, som i 20 § 3 mom. första stycket
sägs, må utgå daghjälp allenast i den mån understödet icke uppgår till
den medlemmen eljest tillförsäkrade daghjälpen (20 § 3 mom. andra stycket)
.
Enligt förordningen den 28 juni 1941 (nr 496), angående beloppet av barntillägg
och hustrutillägg enligt förordningen om erkända arbetslöshetskassor
utgör barntillägg 60 öre om dagen för varje barn, för vilket sådant tillägg
skall utgå, samt hustrutillägg en krona örn dagen.
Bestämmelser om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor äro givna i
förordningen den 15 juni 1934 (nr 265), vilken ändrats genom förordningarna
den 21 maj 1937 (nr 228) den 28 juni 1941 (nr 495) och den 21 april 1943
(nr 186). Enligt 1 § denna förordning utgår statsbidrag till erkänd arbetslöshetskassa
bland annat i form av daghjälpsbidrag, barntilläggsbidrag och,
där kassa beslutat att hustrutillägg skall utgå, av hustrutilläggsbidrag. Jämlikt
2 § utgår daghjälpsbidraget för kalenderår med viss procentuell andel av
kassans sammanlagda kostnader för understöd vid arbetslöshet under tid av
året, då antagande till erkänd arbetslöshetskassa varit gällande. Procenttalet
bestämmes därvid i förhållande till antalet understödda dagar per medlem
i överensstämmelse med en vid förordningen fogad tabell. Barntilläggsbidrag
och hustrutilläggsbidrag utgå för kalenderår med belopp, motsvarande 75
procent av kassans sammanlagda utgifter för barntillägg och hustrutillägg
under året.
Samtliga kassor utom en betala stadgeenligt hustrutillägg.
Beträffande hjälpverksamheten vid oförvållad arbetslöshet finnas bestämmelser
dels i lagen den 30 juni 1944 (nr 475) om arbetslöshetsnämnd och
kungörelsen samma dag (nr 476) med tillämpningsföreskrifter till nämnda
lag, dels ock i kungörelsen den 30 juni 1934 (nr 434) angående statlig och
statsunderstödd hjälpverksamhet vid arbetslöshet, ändrad i vissa delar genom
kungörelserna den 28 juni 1935 (nr 426), den 30 juni 1936 (nr 464) samt den
30 juni 1937 (nr 545), varjämte vissa paragrafer upphävts genom nyssnämnda
kungörelse den 30 juni 1944.
Enligt lagen örn arbetslöshetsnämnd iiger Konungen förordna, att inom
kommun skall finnas arbetslöshetsnämnd för handhavande av lokala åtgärder
i fråga örn statlig och statsunderstödd hjälpverksamhet vid oförvållad arbetslöshet,
ävensom att för ändamålet .skall tillsättas särskild sådan nämnd. Närmare
bestämmelser örn nämndernas verksamhet och sammansättning finnas i
den samma dag utfärdade kungörelsen. Tidigare fullgjordes motsvarande
4 Andra lagutskottets utlåtande nr 71.
uppgifter enligt 1934 års hjälpkungörelse av kommunernas arbetslöshetskommittéer.
1934 års hjälpkungörelse upptager i 4 kap. bestämmelser om kommunernas
kontantunderstödsverksamhet, som äger rum dels i form av dagunderstöd, dels
i form av hyreshjälp. Genom särskilda beslut av Kungl. Maj:t ha dock dessa
bestämmelser, i vad angår understödens belopp och grunderna för statsbidrag,
åtminstone temporärt satts ur kraft. Genom beslut den 6 december 1940
har Kungl. Majit bemyndigat statens arbetsmarknadskommission att tills
vidare försöksvis genomföra ändringar i fråga om då gällande grunder för
kommunernas understöds verksamhet. Ytterligare ändringar ha sedermera
skett genom särskilda enligt Kungl. Majits bemyndigande av arbetsmarknadskommissionen
meddelade beslut.
Att märka är, att dagunderstöd utgår efter behovsprövning och att antalet
»understödsrum», som disponeras av viss kommun, icke är obegränsat utan
fastställes av arbetsmarknadskommissionen.
För hyreshjälpen gälla särskilda maximibelopp, olika för ensamstående och
familjeförsörjare. Envar av de ortsgrupper, som tillkommit jämlikt lagen om
folkpensionering, är här indelad i klasser med skilda maximibelopp för månad,
växlande för ensamstående mellan 10 kronor och 45 kronor samt för
familjeförsörjare mellan 20 kronor och 90 kronor. Antalet klasser är i ortsgrupp
1 fyra, varvid dock ingen hyreshjälp förutsättes skola utgå i den lägsta
klassen, samt i vardera av ortsgruppema 2 och 3 fem. Hyreshjälp tilldelas
endast i särskilt ömmande fall.
Det totala understödet, varmed förstås summan av dagunderstöd och hyreshjälp,
må ej uppgå till den i orten gängse lönen för icke kvalificerad arbetskraft,
ej heller till de inkomster vederbörande åtnjutit under förutvarande
anställning.
I enlighet med beslut av 1941 års riksdag har Kungl. Majit i brev den 28
juni 1941 bemyndigat arbetsmarknadskommissionen att vidtaga den ändring
i gällande grunder för kommunernas kontantunderstödsverksamhet, att hyreshjälp
till person, som åtnjuter daghjälp från erkänd arbetslöshetskassa, må
utgå i ömmande fall och under förutsättning att sökanden genom intyg från
kassan kan styrka, att han vid den tid, då hyreshjälp skall börja utgå, under
de närmast dessförinnan förflutna 60 dagarna uppburit daghjälp för sammanlagt
minst 40 dagar.
Framställningar om ändringar i gällande bestämmelser.
Med anledning av att Kungl. Majit genom beslut den 10 mars 1944 godkänt
ett av arbetsmarknadskommissionen i skrivelse den 8 februari 1944
framlagt förslag till höjning av maximibeloppen för dagunderstöd och hyreshjälp,
som av kommuner må utgivas till oförvållat arbetslösa, hemställde
socialstyrelsen i skrivelse till Kungl. Majit den 17 mars 1944 om höjning av
de från arbetslöshetskassorna utgående barntilläggen. I ett särskilt uttalande
förordade föredraganden därjämte en höjning av hustrutilläggen jämte en
uppmjukning av villkoren för utgivande av hyresbidrag till kassamedlem
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 71.
5
mar. — över socialstyrelsens framställning avgåvos efter remiss yttranden
av statskontoret, arbetsmarknadskommissionen och socialvårdskommittén.
I skrivelse den 23 mars 1944 hemställde en delegation av representanter
för de erkända arbetslöshetskassorna hos Kungl. Majit örn vidtagande av
de åtgärder till förbättring av understöden till kassamedlemmar, som redan
föreslagits av socialstyrelsen och dess föredragande ledamot, ävensom örn införande
av ett särskilt av statsmedel helt bekostat kristillägg. Skrivelsen remitterades
till arbetsmarknadskommissionen för att tagas i övervägande vid
avgivande av yttrande över socialstyrelsens framställning. I yttrande den 12
april 1944 instämde arbetsmarknadskommissionen i nämnda delegerades
hemställan, varvid kommissionen dock ansåg, att utredning borde företagas
beträffande storleken av kristillägget. En minoritet inom kommissionen anmälde
reservation mot vissa delar av detta beslut.
Ytterligare hemställde grov- och fabriksarbetarnas erkända arbetslöshetskassa
i skrivelse den 16 maj 1944 örn vidtagande av sådana åtgärder, att möjligheter
bereddes för arbetslös medlem av erkänd arbetslöshetskassa att erhålla
hyresbidrag från arbetslöshetskommitté, örn medlemmen styrkte sig ha
uppburit daghjälp från kassan eller understöd från arbetslöshetskommitté
under det minsta antal dagar och under den tidrymd, som gällande föreskrifter
medgåve. Över framställningen avgåvos efter remiss yttranden av socialstyrelsen
och arbetsmarknadskommissionen.
Sedan Kungl. Majit genom beslut den 30 juni 1944 uppdragit åt socialstyrelsen
att verkställa utredning rörande de ändringar i bestämmelserna om
arbetslöshetsförsäkring, som styrelsen kunde finna påkallade med hänsyn till
utvecklingen inom den hjälpverksamhet, som bedreves av arbetslöshetskommittéerna,
avgav socialstyrelsen den 30 september 1944 förslag i sådant
hänseende, innebärande höjning av barn- och hustrutilläggen, införande av
ett särskilt av statsmedel helt bekostat kristillägg, viss ändring av den i 20 §
2 mom. förordningen örn erkända arbetslöshetskassor givna s. k. överförsäkringsregeln,
höjning av daghjälpens övre gräns samt förbättring av möjligheten
för kassamedlem att erhålla hyreshjälp från arbetslöshetsnämnd.
Vid framställningen var bl. a. fogat protokoll vid sammanträde med nämnden
för den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen den 30 september
1944, enligt vilket protokoll nämnden tillstyrkt socialstyrelsens förslag, varvid
emellertid reservationer framförts av vissa enskilda ledamöter.
över socialstyrelsens förslag avgåvos efter remiss yttranden av arbetsmarknadskommissionen,
statskontoret, socialvårdskommittén, landsorganisationen i
Sverige, svenska arbetsgivareföreningen, tjänstemännens centralorganisation
och svenska stadsförbundet. Dessutom har, i anledning av remiss till svenska
landskommunernas förbund, yttrande avgivits av förbundets centralbyrå,
som meddelat, att det icke varit möjligt att sammankalla förbundets styrelse
inom den tid, som stått till förfogande för avgivande av yttrande. Förslaget
har vidare blivit föremål för behandling vid en av socialstyrelsen anordnad
konferens med representanter för de erkända arbetslöshetskassorna
den 19 oktober 1944.
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 71.
Kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering har i skrivelse den 4 oktober
1944 hemställt om proposition i huvudsaklig enlighet med det i nyssnämnda
skrivelse den 23 mars 1944 framlagda förslaget eller alternativt
med socialstyrelsens liknande förslag av den 30 september 1944.
Allmänna synpunkter.
Tidigare framställningar.
I förut omnämnda skrivelse den 17 mars 1944 anför socialstyrelsen, att
styrelsen för sin del tillstyrkt den höjning av dagunderstödens maximibelopp,
som av Kungl. Maj:t godkänts den 10 mars 1944, men därvid tillika
framhållit de oförmånliga konsekvenser för arbetslöshetsförsäkringen, som
härigenom bleve följden, då dagunderstöden i allmänhet komme att avsevärt
överstiga motsvarande understödsbelopp från erkända arbetslöshetskassor,
i varje fall från grov- och fabriksarbetamas erkända arbetslöshetskassa,
som härvid använts som jämförelsematerial. Ur statsfinansiella och andra
synpunkter erbjöde försäkringsformen såsom hjälpanordning för de arbetslösa
uppenbara fördelar. Medan kostnaderna för den allmänna arbetslöshetshjälpen
helt bestredes av allmänna medel, täcktes utgifterna för försäkringen
till mycket väsentlig del genom de försäkrades egna insatser. För arbetstagarna
själva måste det te sig mera tilltalande att såsom medlemmar i
en egen arbetslöshetskassa kunna göra gällande en obestridlig rätt till fastställt
understöd utan någon form av behovsprövning än att såsom hjälpsökande
behöva hänvända sig till vederbörande arbetslöshetskommitté eller
fattigvårdsmyndighet. För försäkringens vidkommande vöre det emellertid
av stor betydelse, att de till kassamedlemmarna utgående förmånerna vore
åtminstone jämförbara med dem, som arbetslöshetskommittéerna kunde erbjuda.
Härvid kunde åberopas ett uttalande av 1932 års sakkunniga för arbetslöshetsförsäkring,
enligt vilket det icke kunde tillåtas, att de kontanta
kommunala understöden skulle utgå med högre belopp än vad vederbörande
arbetare kunde tillförsäkra sig genom medlemskap i erkänd arbetslöshetskassa.
I åtskilliga hänseenden, såsom i fråga om understödstidens längd, inskränkning
vid säsongarbetslöshet samt tillämpningen av karensreglerna och
av föreskrifterna örn avstängning vid arbetsvägran, erbjöde emellertid den av
arbetslöshetskommittéerna bedrivna kontantunderstödsverksamheten bättre
villkor än arbetslöshetsförsäkringen. Det vöre då av så mycket större vikt, att
de understödsbelopp, som utginge till de försäkrade, läge åtminstone någorlunda
i nivå med arbetslöshetskommittéernas dagunderstöd. Enligt socialstyrelsens
mening vöre det därför ofrånkomligt, att möjlighet bereddes till en
avsevärd förbättring av de från kassorna utgående understöden.
Liknande synpunkter framhållas i skrivelsen från delegationen av kassarepresentanter
den 23 mars 1944, där det jämväl anföres, att då kassorna
måste räkna med en avsevärt stegrad understödsfrekvens vid en befarad arbetsmarknadskris
efter kriget och då avgiftshöjningar icke kunde vidtagas
i nuvarande läge på grund av nedpressningen av reallönen, kostnaderna för
en understödshöjning till huvudsaklig del måste gäldas av statsmedel.
Andra lagutskottets utlåtande nr 71.
7
I de över socialstyrelsens framställning den 17 mars 1944 avgivna yttrandena
har vitsordats behovet av förbättring av kassamedlemmamas förmåner.
Socialstyrelsens framställning den 150 september 1944.
I sin framställning den 30 september 1944 utvecklar socialstyrelsen ytterligare
sin ståndpunkt, att de från arbetslöshetskassorna utgående understöden
måste höjas.
Efter en jämförelse mellan de nuvarande dagunderstödsbeloppen (maximibelopp)
och de understöd, som för närvarande i olika fall utgå från
erkänd arbetslöshetskassa, framhåller socialstyrelsen, att hänsyn även måste
tagas till de avsevärt mindre möjligheterna för kassornas medlemmar att erhålla
hyreshjälp. Socialstyrelsen har av denna anledning gjort en siffermässig
beräkning angående förhållandet mellan å ena sidan dagunderstöd och
hyreshjälp i allmänhet från arbetslöshetsnämnd och å andra sidan understöd
från arbetslöshetskassa jämte till kassamedlem utgående hyreshjälp.
Därvid framhåller styrelsen, att en sådan jämförelse komme att ställa sig
något olika, beroende på understödstidens längd, att vid exempelvis en månads
understöd kassamedlem tydligen icke ägde uppbära någon hyreshjälp
alls, men att om understödsperioden utsträcktes till fyra månader, kassamedlem
kunde erhålla hyreshjälp för mer än halva tiden. Styrelsen har uträknat
genomsnittliga månadsbelopp för de båda understödstagargrupperna
dels för en två-månadersperiod, dels för en fyra-månadersperiod.
De av socialstyrelsen verkställda beräkningarna giva bl. a. vid handen,
att för en medlem av grov- och fabriksarbetamas erkända arbetslöshetskassa,
i vilken daghjälpen är dyrortsgraderad och utgår med respektive 2,
3 och 4 kronor, understödsbeloppen (inklusive hyreshjälp) under såväl en
två-månadersperiod som en fyra-månadersperiod i samtliga ortsgrupper och
för samtliga familjestorlekar, även för ensamstående, komma att, merendels
ganska avsevärt, understiga den hjälp, som i form av dagunderstöd och hyreshjälp
kan erhållas från arbetslöshetsnämnd. Undantag gäller endast för
ensamstående i ortsgrupp 3 under en fyra-månadersperiod. För kassamedlemmar
med den genomsnittliga daghjälpen, 4 kronor 20 öre, komma under
en två-månadersperiod för samtliga familjeförsörjare i ortsgrupperna 2 och
3 samt dessutom för familjer med tre och fyra barn i ortsgrupp 1 understödsbeloppen
att understiga understöden från arbetslöshetsnämnd. Under en fyra-månadersperiod
är enligt styrelsens beräkning detsamma fallet med samtliga
familjeförsörjare i ortsgrupperna 2 och 3 — dock med undantag för
barnlös gift man i ortsgrupp 2 — samt dessutom med familjeförsörjare med
hustru och fyra barn i ortsgrupp 1.
Socialstyrelsen framhåller vidare, att styrelsen utgått från att man borde
söka eftersträva sådana åtgärder med avseende å försäkringen, att de därifrån
utgående understödsbeloppen såvitt möjligt komme att ligga klart över
dagunderstöden i motsvarande fall. Som målsättning för en förbättring av
de från försäkringen erbjudna förmånerna hade styrelsen ansett sig böra
räkna med understödsbelopp, som i allmänhet läge ungefär 25 procent över
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 71.
de nuvarande kontantunderstöden. Med nu gällande statsbidragsgrunder
kunde beräknas, att i det långa loppet de försäkrade betalade omkring 50
procent av försäkringskostnaderna. Det torde icke vara orimligt, att de då
finge ungefär hälften av denna insats såsom en premiering i form av en förhöjning
över kontantunderstöden.
Efter en siffermässig utredning av liknande slag som den nyss omnämnda
kommer socialstyrelsen till det resultatet, att man för att uppnå syftet,
att kassaunderstödet skulle mera allmänt komma att ligga ett stycke över
kontantunderstödet, måste dels höja de nu utgående barn- och hustrutilläggen,
dels ock åstadkomma en höjning av 50—75 öre per dag av kassornas
understödsförmåner i övrigt. Socialstyrelsen fortsätter:
I detta sammanhang vill styrelsen erinra örn att den enskilde kassamedlemmen
icke kan lastas för att en sådan allmän förbättring av kassornas understödsbelopp
icke gärna kommer till stånd. Han äger nämligen i regel icke
rätt att utan vidare flytta upp i högre dagshjälpsklass på grund av de i kassornas
stadgar numera införda klasstillhörighetsreglerna. En förbättring av
hans daghjälp kan ofta åstadkommas först genom beslut av kassans årssammanträde
och får då formen av en kollektiv höjning av daghjälpen för samtliga
medlemmar i klassen. En dylik höjning av daghjälpen kräver emellertid
som regel en höjning av avgiften. Då emellertid flertalet av kassornas medlemmar
under nu pågående krig fått sin reallön sänkt, står icke denna utväg
öppen över hela linjen utan endast för medlemmar i kassor med mycket låga
avgifter. En höjning av förmånerna genom ett kristillägg synes därför vara
nödvändig dels för att trygga försäkringens fortbestånd och dels för att göra
understöden ur försörjningssynpunkt effektiva.
Beträffande de yttranden, som avgivits över socialstyrelsens förslag, får
utskottet hänvisa till s. 12—14 i propositionen.
Föredraganden, statsrådet Erlander, har i propositionen anfört:
»Såsom framgår av den redogörelse, som lämnats i det föregående, lia
maximibeloppen av de dagunderstöd, som av kommunerna må med statsbidrag
utgivas till oförvållat arbetslösa, i mars 1944 undergått förhöjning.
Härigenom ha dagunderstödsbeloppen i ett stort antal fall kommit att avsevärt
överstiga de understödsbelopp, som vid arbetslöshet i form av daghjälp
samt barn- och hustrutillägg utgå till medlemmar av erkända arbetslöshetskassor.
---Härvid bör ytterligare märkas, att möjligheten för
arbetslös medlem av erkänd arbetslöshetskassa att erhålla hyreshjälp av
arbetslöshetsnämnd är betydligt mera begränsad än motsvarande möjlighet
för annan arbetslös.--- >
Det borde stå utanför diskussion, att medlem av erkänd arbetslöshetskassa
i händelse av arbetslöshet bör ur understödssynpunkt ha en fördelaktigare
ställning än annan arbetslös. Detta följer redan därav, att medlemmen själv
genom inbetalande av avgifter lämnat bidrag till understödet. Ur allmän
social synpunkt måste det vidare anses vara ett intresse, att erkända arbetslöshetskassor
bildas i så stor utsträckning som möjligt och att alltså arbets
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 71.
9
tagarna själva genom användande av försäkringsformen organisera sig för att
möta uppkommande arbetslöshetsrisker. Anslutningen till och nybildningen
av erkända arbetslöshetskassor måste emellertid antagas bliva hämmad, om
de, som icke äro medlemmar av sådan kassa, kunna under arbetslöshet erhålla
lika stora eller rent av bättre understödsförmåner än kassamedlemmar.
Socialstyrelsens utredning synes giva vid handen, att med hänsyn till nu
anförda förhållanden en höjning av de från de erkända arbetslöshetskassorna
utgående understödsbeloppen är påkallad. Den frågan uppställer sig
då, huruvida en sådan höjning kan åstadkommas av arbetslöshetskassorna
och deras medlemmar själva genom att daghjälpsbeloppen höjas. Även
om inom en eller annan kassa en viss höjning av daghjälpsbeloppen är möjlig
utan ökning av de nu utgående avgifterna, torde dock i allmänhet införande
av högre daghjälpsbelopp förutsätta en sådan ökning. Med hänsyn
till att den fördyring av levnadskostnaderna, som ägt rum under kriget,
icke mer än i viss utsträckning kompenserats av höjda arbetslöner
och att reallönenivån för de flesta arbetargrupper alltså nu är lägre än före
kriget, synes man dock icke kunna kräva av kassamedlemmarna, att de påtaga
sig ökade kostnader för här ifrågavarande ändamål.
Av sålunda angivna orsaker måste andra vägar än höjning av daghjälpsbeloppen
sökas för att en förbättring av de från de erkända arbetslöshetskassorna
utgående understöden skall kunna ernås.---
Socialstyrelsen har i sin framställning den 30 september 1944 föreslagit
vissa åtgärder för uppnående av det här angivna syftet, därvid såsom målsättning
angivits, att understöden från erkänd arbetslöshetskassa böra med
25 procent överstiga motsvarande understöd från arbetslöshetsnämnd. Den
sålunda föreslagna relationen mellan understöd från arbetslöshetskassa, och
understöd från arbetslöshetsnämnd synes vara i stort sett lämpligt avvägd.»
De särskilda frågorna.
1) Barn- och hustrntill&ggeii.
I denna del har föredragande statsrådet anfört:
»Socialstyrelsen har föreslagit, att de nu utgående barn- och hustrutilläggen
skola höjas, barntillägget från 60 öre till en krona för dag samt hustrutillägget
från en krona till en krona 25 öre för dag. I remissyttrandena ha de föreslagna
höjningarna i allmänhet tillstyrkts. Då ökningen av dagunderstödens
maximibelopp till väsentlig del avse understöden lill familjeförsörjare samt de
av socialstyrelsen föreslagna tilläggsbeloppen synas vara väl avvägda, finner
jag mig böra tillstyrka socialstyrelsens förslag i denna del. Statsbidrag å de
förhöjda tilläggsbeloppen torde böra utgå enligt samma grunder som å de nu
utgående tilläggsbeloppen eller med 75 procent av tilläggsbeloppen.»
2) Kristilliigget.
Föredragande statsrådet har härutinnan yttrat:
»Den i det föregående föreslagna höjningen av barn- och hustrutilläggen är
uppenbarligen icke tillräcklig för att uppnå den relation mellan understöds
-
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 71.
beloppen från erkänd arbetslöshetskassa och från arbetslöshetsnämnd, som
jag enligt vad nyss anförts anser lämplig. Såsom ytterligare åtgärd har socialstyrelsen
därför föreslagit införandet av ett av statsmedel helt bekostat kristillägg.
Detta förslag har väckt principiella betänkligheter hos svenska arbetsgivareföreningen
och socialvårdskommi ttén. Då emellertid såsom ovan anförts
någon generell höjning av daghjälpsbeloppen genom kassornas och deras
medlemmars egna åtgöranden näppeligen kan påräknas eller ens skäligen
fordras av dem, synes det mest ändamålsenliga vara, att staten helt bekostar
de ytterligare höjningar av understödsbeloppen, som kunna anses erforderliga,
lämpligen genom kristillägg. Denna utväg synes vara att föredraga framför
den av socialvårdskommitténs majoritet förordade utvägen att ytterligare
höja hustrutilläggen. Härför talar — utom det förhållandet att genom en
ytterligare höjning av hustrutilläggen endast familjeförsörjare skulle tillgodoses
— även den omständigheten, att det är avsevärt lättare att, när förhållandena
så påkalla, avveckla ett kristillägg, som till sin natur är provisoriskt,
än att genomföra en sänkning av utgående hustrutillägg, som gärna betraktas
såsom definitiva. Det må slutligen anmärkas, att liknande kristilllägg
sedan år 1942 under vissa förutsättningar utgår å sjukpenning, som
utgives från erkänd sjukkassa.
Socialstyrelsens förslag innebär, att kristillägget skall graderas efter medelstorleken
av avgiften per daghjälpskrona på sådant sätt, att intet kristillägg
skall utgå å daghjälp från kassa, där medelavgiften understiger 6 öre
för dag och daghjälpskrona, samt att kristillägg skall utgå med 25 öre för
dag, när samma medelavgift uppgår till 6 öre men icke till 12 öre, med 50
öre för dag, när medelavgiften uppgår till 12 öre men understiger 18 öre,
samt med 75 öre för dag, när medelavgiften uppgår till lägst 18 öre. Härigenom
skulle kristillägget tillika verka avgiftsutjämnande. Mot detta förslag
har anmärkning framställts av en minoritet inom arbetsmarknadskommissionen
samt av landsorganisationen och tjänstemännens centralorganisation,
vilka anse kristillägget böra utgå med samma belopp till samtliga kassamedlemmar,
förslagsvis med 75 öre för dag.
Den avgiftsutjämning, som socialstyrelsen åsyftar med sitt förslag, skulle
visserligen ur en del synpunkter vara fördelaktig, helst som, enligt vad socialstyrelsen
framhåller, medelavgiftens storlek i allmänhet kommit att stå i omvänd
proportion till daghjälpens storlek. Emellertid kan det ifrågasättas, om
en sådan avgiftsutjämning bör åstadkommas på det sätt, som här föreslagits.
Häremot tala psykologiska skäl. För medlemmar av en viss kassa, vilka vid
ett genomförande av socialstyrelsens förslag icke skulle erhålla kristillägg
eller skulle uppbära sådant endast med det lägsta föreslagna beloppet, skulle
det sannolikt framstå som en orättvisa, att till medlemmar av en annan kassa,
för vilka lönenivån och de tillförsäkrade daghjälpsbeloppen måhända vöre
högre, skulle utgå större kristillägg endast av den anledningen, att arbetslösheten
i deras fack vid avgifternas fastställande bedömts högre och avgifterna
fördenskull bestämts till högre belopp. Med hänsyn härtill synes den av socialstyrelsen
föreslagna graderingen av kristillägget icke böra förordas.
Andra lagutskottets utlåtande nr 71.
11
På grund härav och då icke heller gradering av kristillägget efter annan
grund, exempelvis efter daghjälpsheloppens storlek, synes böra ifrågakomma,
anser jag mig böra föreslå, att kristillägget skall utgå med samma belopp
till samtliga kassamedlemmar.
Vad angår kristilläggets belopp synes detsamma böra bestämmas till 75
öre för dag, med hänsyn till att för en väsentlig del av kassamedlemmarna
en höjning med detta belopp erfordras för att den önskvärda relationen
mellan understöden från de erkända arbetslöshetskassorna och från arbetslöshetsnämnderna
skall uppnås.
Bestämmelserna om kristillägg böra i enlighet med socialstyrelsens förslag,
erhålla begränsad giltighetstid, lämpligen till utgången av budgetåret
1945/46.»
3) Ändring av de s. k. överförsäkringsreglerna och höjning av maximibeloppet för dag
hjälpen.
Beträffande dessa spörsmål får utskottet hänvisa till s. 23 och 24 i propositionen.
4) Uppmjukning av föreskrifterna om hyreslijälp till knssamedlemmar.
Socialstyrelsen har i sin framställning den 30 september 1944 föreslagit
sådan ändring i direktiven för utgivande av hyreshjälp till kassamedlem,
att sådan finge utgå under förutsättning att sökanden genom intyg från
kassan eller arbetslöshetsnämnd kunde styrka, att han vid den tid, då hyreshjälp
skulle börja utgå, under de närmast dessförinnan förflutna 30 dagarna
uppburit daghjälp eller dagunderstöd för sammanlagt minst 18 dagar.
I detta avsnitt har föredragande statsrådet anfört följande.
»Föreliggande förslag beträffande hyreshjälp till kassamedlemmar innebär
modifikationer i två särskilda hänseenden av nu gällande principer för
denna hjälp, nämligen dels minskning av den tid, under vilken arbetslös
skall ha åtnjutit understöd för att komma i fråga till erhållande av hyreshjälp,
dels ock införande av möjlighet att i samma tid inräkna jämväl tid,
under vilken dagunderstöd åtnjutits från arbetslöshetsnämnd. Då de föreslagna
modifikationerna måste anses skäliga och dessutom i sin mån bidraga
till en lämpligare relation mellan de till arbetslösa kassamedlemmar
och de till andra arbetslösa utgående understödsbeloppen, har jag för avsikt
att föreslå Kungl. Maj:t, att arbetsmarknadskommissionen erhåller bemyndigande
att vidtaga berörda ändringar i föreskrifterna om grunderna
för kommunernas ifrågavarande hjälpverksamhet.»
5) De nya bestäm ni elser nas Ikraftträdande.
I socialstyrelsens skrivelse den 30 september 1944 föreslogs, att de nya
föreskrifterna och ifrågasatta ändringarna skulle träda i kraft den 1 januari
1945.
Vid konferensen med representanter för de erkända arbetslöshetskassorna
12
Andra lagutskottets utlåtande nr 71.
Utskottet.
den 19 oktober 1944- hemställdes, att tidpunkten för de föreslagna ändringarnas
ikraftträdande skulle skjutas något framåt i tiden, förslagsvis till
det månadsskifte, som infölle närmast efter tre månader från den tidpunkt,
då riksdagen fattat beslut beträffande ändringarna, detta med hänsyn särskilt
till behovet av tid för stadgeändringar och registrering av dem.
Föredragande statsrådet förordade, att på grund av vad som förekommit
vid nämnda konferens tidpunkten för förordningarnas ikraftträdande
uppskötes till den 1 mars 1945.
I motionen 11:564 har anförts följande:
Sjöfolkets erkända arbetslöshetskassa, som startades den 1 juli 1943 och
som nu får räkna med en mycket stor arbetslöshet bland sina medlemmar,
har icke de svårigheter med stadgeändringar och bekantgörande av de nya
bestämmelserna som övriga kassor må kunna ha. Vidare är understödet
från sjöfolkets erkända arbetslöshetskassa så lågt att de tillskott, som skulle
komma medlemmarna till godo genom de föreslagna ändringarna, äro välbehövliga.
. Vidare är det så — trots att sjöfolkets kassa också har säsonginskränkning
—- att för en stor del medlemmar hela antalet understödsdagar
hunnit utkvitteras till den 1 mars 1945, och skulle sålunda förbättringarna
endast komma dem till godo, som efter den 1 maj 1945
hade kvar någon understödsrätt. Understödstiden under säsonginskränkningen
månaderna januari—april är sammanlagt 30 dagar.
Med hänsyn till ovanstående skulle det vara lämpligt, om ikraftträdandet
av de nya bestämmelserna kunde för sjöfolkets vidkommande ske den 1
januari 1945, varigenom sjöfolket skulle kunna få nytta av de föreslagna
förändringarna före den 1 maj 1945.
De genom propositionen framlagda förslagen avse en höjning av barntilllägget
och hustrutillägget, införande av ett helt och hållet av statsmedel bekostat
tillägg till daghjälpen, en höjning av daghjälpens övre gräns ävensom
viss ändring av den i 20 § 2 mom. förordningen om erkända arbetslöshetskassor
givna s. k. överförsäkringsregeln. I det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet
har föredragande statsrådet därjämte förordat, att utvidgade
möjligheter införas för medlem av sådan kassa att komma i åtnjutande av
hyreshjälp från arbetslöshetsnämnd. Sistnämnda fråga har dock icke reglerats
i de nu framlagda författningsförslagen; det är i stället föredragande
statsrådets avsikt att sådana möjligheter skola åstadkommas i administrativ
ordning genom att arbetsmarknadskommissionen erhåller bemyndigande att
vidtaga ändringar härutinnan i föreskrifterna örn kommunernas kontantunderstödsverksamhet
vid oförvållad arbetslöshet.
Grunden till de sålunda förordade ändringarna är den omständigheten, att
maximibeloppen av de understöd, som kommunerna må med statsbidrag utgiva
vid oförvållad arbetslöshet, nyligen böjts, så att de kommit att i ett stort
antal fall överstiga de förmåner som vid arbetslöshet utgå till medlemmar av
erkända arbetslöshetskassor j form av daghjälp, hustrutillägg och bamtilllägg.
I de i ämnet väckta motionerna I: 361 och II: 565 ha anmärkningar framställts
mot det föreslagna kristillägget och mot den förordade uppmjukningen
Andra lagutskottets utlåtande nr 71.
13
av villkoren för erhållande av hyreshjälp. Motionärerna ha vad kristillägget
angår anfört, att enligt de principer som ligga till grund för al) arbetslöshetsförsäkring
de försäkrade genom erläggande av avgifter skola bestrida viss del
av försäkringen, samt att ett av statsmedel helt bekostat kristillägg skulle
strida mot dessa principer. Kristillägget vore visserligen avsett att vara provisoriskt
men erfarenheten visade, att det vore svårt att avskaffa provisorier
av dylik art på grund av svårigheten att återtaga förmåner som en gång givits
ut. Mot uppmjukningen av villkoren för erhållande av hyreshjälp anmärka
motionärerna, att den skulle strida mot den hittills så gott som undantagslöst
tillämpade principen att boskillnad bör upprätthållas mellan
arbetslöshetsförsäkringen och den allmänna arbetslöshetshjälpen. Motionärerna
ifrågasätta, om icke det syfte de föreslagna ändringarna avse att tillgodose
i stället kan vinnas genom en sådan ändring av statsbidragsbestämmelsema,
att kassorna få möjlighet att under nu rådande förhållanden i vissa fall utan
höjning av avgifterna och i andra fall med mindre avgiftsstegringar genomföra
önskvärda höjningar av daghjälpsbeloppen. I motionerna hemställes
därför, att riksdagen med avslag å propositionen måtte antingen besluta nya
grunder för statsbidrag i syfte att bereda kassorna möjlighet att inom försäkringens
ram lämna de försäkrade förmåner som i stort sett överensstämma
med de föreslagna eller i skrivelse till Kungl. Majit hemställa örn utredning
med förslag till sådana grunder.
Den utredning som förebragts i ärendet giver enligt utskottets mening vid
handen, att en höjning av de från kassorna utgående understödsbeloppen är
påkallad. Den föreslagna höjningen av hustru- och bamtilläggen är emellertid
härvidlag icke tillfyllest.
Utskottet delar i princip den av motionärerna uttalade uppfattningen att,
om en förbättring av de arbetslöshetsförsäkrades förmåner är erforderlig,
densamma bör genomföras inom försäkringens ram. Ett tillägg till daghjälpen,
vilket helt utgår av statsmedel, strider givetvis mot ifrågavarande princip.
Emellertid tala enligt utskottets mening starka skäl för ett avsteg från
principen i nu förevarande fall. Den utredning som förebragts i ärendet visar,
att utbetalandet av högre daghjälp i allmänhet kräver en höjning av avgifterna.
Såsom föredragande statsrådet anfört synes man dock med hänsyn
till den sänkning av reallönen som skett under innevarande kristid i regel
icke kunna kräva av kassamedlemmarna att de påtaga sig ökade kostnader
för nämnda ändamål. De föreslagna bestämmelserna som erhållit provisorisk
karaktär, avse att snabbt åstadkomma de förbättringar som anses påkallade.
Den av motionärerna förordade omarbetningen av statsbidragsbestämmelserna
i sådan riktning, att möjlighet gives kassorna att utan alltför
betungande höjningar av avgifterna åstadkomma erforderliga förbättringar,
kan med all säkerhet icke medhinnas före avslutandet av innevarande års
riksdag. Ett avslag å propositionen med begäran örn utredning i ämnet skulle
medföra stor risk att de försäkrade skulle komma i åtnjutande av förhöjda
förmåner först avsevärd tid efter den dag, då de nu föreslagna författningarna
avses skola träda i kraft.
14
Andra lagutskottets utlåtande nr 71.
Av nu anförda skäl tillstyrker utskottet det föreslagna kris t il lägget. Utskottet
vill emellertid särskilt understryka, att tillägget är att betrakta såsom ett
provisorium och att det därför snarast bör avvecklas.
I anledning av vad i nyssnämnda båda motioner anförts rörande den förordade
uppmjukningen av villkoren för hyreshjälp till kassamedlemmar anser
sig utskottet böra göra det uttalandet, att —- enär hyreshjälpen alltfort är
avsedd att utgå endast i ömmande fall — ändringen av villkoren icke torde
ingiva betänkligheter i det av motionärerna angivna hänseendet.
Socialstyrelsen bär förordat, att författningarna skola träda i kraft den 1
januari 1945. Med hänsyn till behovet för kassorna av tid för stadgeändringar
och registrering av dem har Kungl. Maj :t föreslagit, att tidpunkten för ikraftträdandet
framflyttas till den 1 mars 1945. I motionen II: 564 har nu hemställts,
att ikraftträdandet såvitt angår Sjöfolkets erkända arbetslöshetskassa
äger rum den 1 januari 1945. Utskottet finner, att goda skäl föreligga för ett
sådant undantagande beträffande nämnda kassa. Då så kan tänkas vara förhållandet
jämväl beträffande annan kassa, föreslår utskottet sådan jämkning
av övergångsbestämmelserna i författningarna, att Konungen för viss kassa
äger förordna, att ikraftträdandet skall äga rum tidigare än den 1 mars 1945.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen med förklarande, att de genom propositionen
framlagda förslagen icke kunnat av riksdagen i oförändrat
skick antagas, måtte för sin del antaga följande förslag
till
(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag:)
1) Förordning
angående ändrad lydelse av 20 § 1—B moni. förordningen den 15 juni
1934 (nr 264) om erkända arbetslöshetskassor.
Härigenom förordnas, att 20 § 1—3 morn. förordningen den 15 juni 1934
örn erkända arbetslöshetskassor1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.
20 §.
1 mom. Såsom daghjälp må ej utgivas mer än som svarar mot, för medlem
som är familjeförsörjare fyra femtedelar och för annan medlem tre femtedelar
av den i orten vanliga arbetsförtjänsten för arbetsdag för arbetare inom
samma yrke och av samma arbetsförmåga som den arbetslöse; och må vad
sålunda utgår icke i något fall överstiga sju kronor örn dagen.
Daghjälp skall ----— lämnat medgivande.
Såsom familjeförsörjare--■—• eller adoptant.
2 mom. Beträffande barntilläggs — — — särskilt stadgas.
1 Senaste lydelse se SFS 1941: 494.
Andra lagutskottets utlåtande nr 71.
15
(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag.)
I daghjälp, barntillägg och hustrutillägg må icke tillhopa utbetalas högre
belopp för dag än som svarar mot fyra femtedelar av den i 1 mom. första ■
stycket angivna arbetsförtjänsten; dock att i fall, då antalet barn, för vilka
barntillägg enligt 17 § 2 mom. skola utgå, överstiger två, det sammanlagda
understödsbeloppet ma uppgå till högst nio tiondelar av sagda arbetsförtjänst.
Måste understödet på grund härav minskas, skall först hustrutillägget samt
därefter, om det erfordras, jämväl bamtillägget nedsättas eller helt innehållas.
Barntillägg och hustrutillägg må utgå, även örn summan av daghjälp
och tillägg överstiger sju kronor om dagen.
3 mom. Är medlem i erkänd arbetslöshetskassa i anledning av arbetslöshet
lagligen berättigad till regelbundet utgående understöd av annan beskaffenhet
än fattigvård, må daghjälp, barntillägg och hustrutillägg till honom
utgivas allenast i den mån understödet icke uppgår till den andel av arbetsförtjänsten,
varom i 1 och 2 mom. sägs.
Kassa äger---tillförsäkrade daghjälpen.
Denna förordning träder i kraft den Denna förordning träder i kraft den
1 mars 1945. 1 mars 1945; dock äger Konungen
förordna, att beträffande viss kassa
förordningen skall träda i kraft tidigare.
2) Förordning
angående beloppet av barntillägg och hustrutillägg enligt förordningen
om erkända arbetslöshetskassor.
Härigenom förordnas som följer.
Barntillägg enligt förordningen om erkända arbetslöshetskassor utgör en
krona om dagen för varje barn, för vilket sådant tillägg skall utgå enligt
17 § 2 mom. nämnda förordning. Hustru tillägg, varom i samma moment
förmäles, utgör en krona 25 öre om dagen.
Denna förordning träder i kraft den
1 mars 1945, från och med vilken
dag förordningen den 28 juni 1941
(nr 496) angående beloppet av barntillägg
och hustrutillägg enligt förordningen
örn erkända arbetslöshetskassor
skall upphöra att gälla.
Denna förordning träder i kraft den
1 mars 1945; dock äger Konungen
förordna, att beträffande viss kassa
förordningen skall träda i kraft tidigare.
Genom förordningen upphäves
förordningen den 28 juni 1941 (nr
496) angående beloppet av barntilllägg
och hustrutillägg enligt förordningen
örn erkända arbetslöshetskassor.
16
Andra lagutskottets utlåtande nr 71.
(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag:)
3) Förordning
om kristillägg å daghjälp från erkända arbetslöshetskassor.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Å daghjälp, som utgives från erkänd arbetslöshetskassa, skall utgå kristillägg
med 75 öre för varje dag, för vilken daghjälp erhålles; dock att det
sammanlagda beloppet av daghjälp och kristillägg icke må överstiga sju kronor
om dagen.
2 §•
Vad i 20 § 1—3 mom. förordningen om erkända arbetslöshetskassor stadgas
därom, att daghjälp jämte i förekommande fall därå utgående hustrutillägg
och barntillägg icke må utgivas till högre belopp än som svarar mot
viss del av i nämnda moment angiven arbetsförtjänst, skall äga tillämpning
jämväl å kristillägg. Måste understöd på grund härav minskas, skall kristillägget
nedsättas eller innehållas före annat tillägg.
3 §•
Kristillägg utbetalas i samband med övriga från erkänd arbetslöshetskassa
utgående förmåner.
4 §•
Statsbidrag till kristillägg utgår med tilläggets hela belopp. Sådant bidrag
skall sökas och utbetalas i den ordning, som föreskrives i förordningen om
statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor.
Denna förordning träder i kraft den Denna förordning träder i kraft den
1 mars 1945 och gäller till och med 1 mars 1945; dock äger Konungen
den 30 juni 1946. förordna, att beträffande viss kassa
förordningen skall träda i kraft tidigare.
Förordningen gäller till och med
den 30 juni 1946.
B. att motionerna 1:361 och II: 565 icke måtte föranleda
till någon riksdagens åtgärd; samt
C. att motionen II: 564 måtte anses besvarad genom vad utskottet
under A. anfört.
Stockholm den 28 november 1944.
På andra lagutskottets vägnar:
KERSTIN HESSELGREN.
Andra lagutskottets utlåtande nr 71.
17
Vid ärendets behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Norman*, Linder, Wistrand, Forslund, Strand, Hagman*,
Holmbäck* och Wahlund;
från andra kammaren: fröken Hesselgren, herrar Olovson i Västerås, Holm, fru
Johansson, herrar Witzell*, Lundgren, Hagård och Hedlund i Rådom*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar Wistrand, Hagman och Hagård, vilka inom utskottet yrkat bifall
till motionerna I: 361 och II: 565.
a
Rihana lill riksdagens protokoll 19M. 9 sami. 2 avd. Nr 71.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1944:489 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 20 § 1—3 mom. förordningen den 15 juni 1 a1 i texten