Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om vissa ändringar i lagen örn semester.

1944-02-17 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1944:8, Utlåtande i anledning av väckt motion om vissa ändringar i lagen örn semester.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 8.

Nr 8.

Ankom till riksdagens kansli den 18 februari 1944 kl. 1 em.

Utlåtande i anledning av väckt motion om vissa ändringar i lagen

örn semester.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 400,

vilken behandlats av andra lagutskottet, hava herrar Hagberg i Luleå och

Persson i Stockholm hemställt, att riksdagen måtte för sin del besluta sådana

ändringar i lagen om semester,

att 3, 4 och 9 §§ erhålla följande lydelse:

3 §.

Arbetstagare, som innehaft sin anställning sedan minst en månad (30 dagar),

åge rätt till semester enligt vad i 4 § stadgas.

Överlåtelse av -— --vara oskäligt.

Anställning, som---till semester.

4 §■

Semester utgår---mellan parterna.

Rätt till semester föreligger endast för kalendermånad, under vilken arbetstagaren

för arbetsgivarens räkning utfört arbete å minst fjorton dagar.

Härvid skall---sådan dag.

I semestern---däremot inräknas.

9 §.

Arbetstagare, som---till semesterlön.

Sådan förmån utgår, under den i 3 § första stycket angivna förutsättningen,

såframt arbetstagarens sammanlagda arbetsinkomst hos arbetsgivaren

under den kvalifikationstid, som i 4 § första stycket omförmäles, uppgår till

ett belopp, minst motsvarande fjorton gånger den genomsnittliga dagsförtjänsten

å orten för arbete av den art, varom fråga är, under en arbetstid av

åtta timmar. Semesterlönen utgör fyra procent av arbetstagarens sammanlagda

arbetsinkomst hos arbetsgivaren under nämnda kvalifikationstid.

Beträffande arbetstagare---motsvarande tillämpning.

samt att 10 § och 12 § andra stycket utgå.

Beträffande motiveringen för yrkandena får utskottet hänvisa till motionen.

Yrkandena behandlas här nedan var för sig.

Den föreslagna ändringen i 3 § innebär kvalifikationsperiodens förkortande

från 180 dagar till 30. Förslaget avser att bereda möjlighet för s. k. sä
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 8.

7

solvarbetare och andra arbetstagare utan längre sammanhängande anställning

att komma i åtnjutande av semester.

Frågan om semester för nu nämnda arbetare har vid upprepade tillfällen

varit föremål för riksdagens bedömande. Härom hänvisas till andra lagutskottets

utlåtande nr 29 vid 1942 års riksdag. I anledning av väckta motioner

anhöll riksdagen då på hemställan av andra lagutskottet, att Kungl. Maj;t

ville låta verkställa utredning av frågan om vidgad möjlighet för säsongarbetare

att erhålla lagstadgad semesterrätt jämte de spörsmål, som kunde

stå i samband därmed, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen

kunde föranleda. Den lösning, som härvid läge närmast till hands,

vore en förkortning av kvalifikationsperiodens längd eller sättet för dess beräkning.

Emellertid torde det under utredningens gång kunna komma att

visa sig, att även frågan om inrättande genom statsmakternas försorg av semesterkassor

för vissa arbetargrupper borde bliva föremål för prövning.

I anledning av riksdagens nämnda anhållan tillsattes 1942 års semesterkommitté,

som erhöll i uppdrag att underkasta semesterlagen en allmän,

förutsättningslös översyn. I direktiven för utredningen nämndes såsom en

första punkt frågan om vidgad möjlighet för säsongarbetare att erhålla lagstadgad

semesterrätt. Enligt uppgift i riksdagsberättelsen till innevarande års

riksdag har kommitténs utredningsarbete hittills främst gällt nämnda spörsmål.

I detta ämne har kommittén utarbetat en princippromemoria med förslag

till vissa ändringar i semesterlagen, varöver yttranden inhämtats från

ett antal av arbetsmarknadens organisationer.

Enligt A § första stycket utgår semester med en dag för varje kalendermånad

anställningen varat under närmast föregående kalenderår. Enligt andra

stycket föreligger rätt till semester endast för kalendermånad, under vilken

arbetstagaren för arbetsgivarens räkning utfört arbete å minst 16 dagar. 1

motionen yrkas, att kravet på viss tids arbete per månad nedsättes till att avse

14 dagar.

I den proposition (286/1938), varigenom förslaget till semesterlag framlades

för riksdagen, föreslogs en månatlig arbetstid å 18 dagar såsom villkor

för semester. I motioner i anledning av propositionen framställdes skilda yrkanden

beträffande längden av nämnda arbetstid. På hemställan av andra

lagutskottet (utlåtande 58/1938) förkortade riksdagen den föreslagna tiden

till 16 dagar. Detta beslut motiverades därmed att hänsyn borde tagas till

sådana arbetstagare, som på grund av arbetsbrist eller andra orsaker fått den

ordinarie arbetstiden nedsatt. En vanlig form för korttidsarbete vöre, att arbetet

bedreves under fyra dagar per verka. Korttidsarbete av denna beskaffenhet

hade ofta förekommit under den senaste krisen. Det hade förekommit,

att arbetstiden för stora grupper av arbetare flera år i sträck blivit nedsatt

till endast fyra dagar per vecka. Örn kravet på 18 dagars arbete per månad

upprätthölles, skulle dessa korttidsarbetare erhålla semesterrätt endast för

ett fåtal månader. På grund härav ansågs det vara skäligt, att kravet nedsattes

till att avse endast 16 arbetsdagar.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 8.

Redan året efter semesterlagens tillkomst väcktes i en motion yrkande örn

förkortning av den månatliga arbetstiden, till 6 dagar. Yrkandet föranledde

på hemställan av andra lagutskottet (utlåtande 37/1939) ej till någon åtgärd.

I 9 § lämnas regler beträffande arbetstagare, som utför arbetet i sitt hem

eller eljest under sådana förhållanden, att det ej kan anses tillkomma arbetsgivaren

att vaka över arbetets anordnande. Sådan arbetstagare är icke berättigad

till semester utan endast till semesterlön. Förutsättning för erhållande

av semesterlön är dels att anställningen varat minst sex månader och dels att

arbetstagarens sammanlagda arbetsinkomst hos arbetsgivaren under ett kalenderår

uppgår till ett belopp, som minst motsvarar 108 gånger den genomsnittliga

dagsförtjänsten å orten för arbete av den art, varom fråga är, under

en arbetstid av åtta timmar. Siffran 108 har erhållits genom att antalet månader

i den kortaste kvalifikationsperioden eller sex multiplicerats med del i

propositionen 286/1938 såsom villkor för rätt till semester föreslagna minsta

antalet arbetsdagar i månaden eller 18.

I förevarande motion yrkas, att minimiförtjänsten för rätt till semesterlön

enligt 9 § måtte sänkas från 108 till 14 gånger den genomsnittliga dagsinkomsten.

Ändringen torde hava tänkts som en logisk följd av de föreslagna

ändringarna i 3 och 4 §§.

Vid lagens tillkomst väcktes i en motion yrkande, att minimiförtjänsten

skulle bestämmas till 75 gånger dagsinkomsten. Yrkandet avstyrktes av andra

lagutskottet och vann ej heller bifall i riksdagen.

Förevarande spörsmål torde stå i så nära samband med det förut berörda

örn vidgad rätt för säsongarbetare till lagstadgad semester, att det torde innefattas

i de för semesterkommitténs utredning givna uttryckliga direktiven.

I 10 § har stadgats undantag från den ovillkorliga rätten till semester för

sådana arbetstagare vid jordbruk, som uteslutande användas till djurskötsel.

Arbetsgivaren är beträffande dem berättigad att i stället för semester utgiva

ersättning med belopp motsvarande vad arbetstagaren skulle ha erhållit i semesterlön.

I motionen yrkas, att 10 § måtte utgå.

Förevarande stadgande infördes i lagen med hänsyn till de svårigheter som

kunde uppstå att vid ledighet för djurskötare erhålla vikarierande arbetskraft.

Såväl vid lagens tillkomst som året därpå framställdes motionsvis yrkanden

örn paragrafens borttagande. Yrkandena vunno ej bifall.

Enligt 12 § första stycket skall arbetstagare, som lämnar sin anställning

eller entledigas därifrån, innan han åtnjutit honom tillkommande semester

eller semesterlön, erhålla ersättning därför enligt angivna grunder. Vad sålunda

stadgats skall dock, enligt andra stycket, icke gälla, då anställning avbrytes

genom dödsfall eller upphör till följd av arbetstagarens död.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 8.

9

I motionen hemställes, att andra stycket måtte utgå.

Motioner med samma yrkande väcktes vid 1943 års riksdag. I sitt utlåtande

(nr 5) i anledning, av motionerna ansåg andra lagutskottet med hänsyn

till den genom 1942 års semesterkommitté pågående utredningen det ej vara

lämpligt att till prövning upptaga ifrågavarande spörsmål. Utskottet hemställde

därför, att motionerna ej måtte föranleda till någon åtgärd, vilken

hemställan bifölls av riksdagen.

Enligt riksdagsberättelsen till årets riksdag beräknas 1942 års semesterkommittés

uppdrag bliva slutfört under år 1944.

Vissa av de i förevarande motion framförda spörsmålen äro som ovan anförts

enligt uttryckliga direktiv hänskjuta till 1942 års semesterkommittés

prövning. Eftersom kommittén har till uppdrag att företaga en allmän, förutsättningslös

översyn av semesterlagen, torde jämväl de övriga genom motionen

väckta frågorna bliva föremål för övervägande inom kommittén.

På grund härav får utskottet hemställa,

att förevarande motion ej måtte föranleda till någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 17 februari 1944.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Wistrand, Forslund, Olof Carlsson, Mannerskantz*,

Hage, Hallagård och Wahlund;

från andra kammaren: fröken Hesselgren, herr Olovson i Västerås*, fröken Andersson,

herrar Pettersson i Hällbacken*, Hermansson*, Cruse, frii Johansson och herr Hedlund

i Rådom.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Utskotlei.

Bihang till riksdagens protokoll Idit. 9 sami. 2 avd. Nr 7—S.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.