Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motionei'' angående viss ändring i förordningen om moderskapspenning. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 99 i första kammaren av fru Sjöström-Bengtsson och herr Gustaf Karlsson, samt nr 157 i andra kammaren av fröken Öberg m. fl.

1944-02-22 · 6 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 2 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1944:9, Utlåtande i anledning av väckta motionei'' angående viss ändring i förordningen om moderskapspenning. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 99 i första kammaren av fru Sjöström-Bengtsson och herr Gustaf Karlsson, samt nr 157 i andra kammaren av fröken Öberg m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 9.

1

Nr 9.

Ankom till riksdagens kansli den 22 februari 1944 kl. 4 em.

Utlåtande i anledning av väckta motionei'' angående viss

ändring i förordningen om moderskapspenning.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 99 i första kammaren av fru

Sjöström-Bengtsson och herr Gustaf Karlsson, samt nr 157 i andra kammaren

av fröken Öberg m. fl.

I motionerna, vilka äro likalydande, yrkas, att riksdagen ville i skrivelse till

Kungl. Majit hemställa örn sådan ändring av Kungl. Majlis förordning den 11

juni 1937 om moderskapspenning, att förskott å moderskapspenning må utbetalas

till kvinna, som genom intyg av läkare eller barnmorska gjort sannolikt,

att havandeskapet är längre framskridet än i sjunde månaden.

Såsom skäl för detta yrkande har i motionerna bland annat anförts följande:

Den nuvarande anordningen, att kvinnan först i sista havandeskapsmånaden

skall komma i åtnjutande av förskott å moderskapspenningen, synes oss uppenbart

obillig. Enär moderskapspenningen bland annat skall användas till

barnets utrustning, är det naturligtvis lämpligt och önskvärt, att kvinnan långt

tidigare blir i tillfälle att inköpa material till och själv förfärdiga utrustning

åt sitt väntade barn. Sett ur psykologisk synpunkt bör man icke förmena

kvinnan den glädje och tillfredsställelse det innebär att i god tid kunna ordna

med barnets utrustning. Men även ur ekonomisk synpunkt är det synnerligen

värdefullt, att kvinnan, innan hon alltför mycket tynges av havandeskapet,

kan göra inköp av material och påbörja sömnaden av barnkläder m. m. Örn

detta uppskjutes till sista havandeskapsmånaden, varken orkar eller hinner

kvinnan ägna någon vidare tid däråt. Ofta lider hon då av stor trötthet och

har svårt att gå. Därtill kommer att hemsysslorna så kort tid före barnsbölden

givetvis kräva längre tid och i regel taga alla hennes krafter i anspråk.

Yad blir då följden av att förskott å moderskapspenning utbetalas först

i sista havandeskapsmånaden? Givetvis den att kvinnan måste inköpa färdigsydd

utrustning. Detta är emellertid såsom förut framhållits olämpligt ur

både psykologisk och ekonomisk synpunkt.

Med hänsyn till att förskott å moderskapspenning numera utbetalas av

barnavårdsnämnd samt att denna utbetalning i regel skei genom anvisningar,

anse vi, att hinder ej längre föreligger för en återgång till den tidigare anordningen,

att förskottet utbetalas, då kvinnan befinner sig i åttonde havandeskapsmånaden.

Beträffande de skäl, som, i övrigt anförts till stöd för det i motionerna framställda

yrkandet, får utskottet hänvisa till motionerna.

Enligt förordningen deri 11 juni 1.937 (nr 338) orri moderskapspenning skall

moderskapspenning av statsmedel utgå med ett belopp av 75 kronor till

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 9 sami. 2 avd. Nr 9.

373 44

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 9.

kvinna, som till lindrande av de med barnsbörd förenade kostnader är i behov

därav (1 §). Kvinna äger ej rätt till moderskapspenning vid barnsbörd, som

berättigar henne till moderskapshjälp från erkänd sjukkassa. Behov av moderskapspenning

skall, där ej särskilda omständigheter till annat föranleda, anses

föreligga, örn för kvinnan eller, där hon är gift och sammanlever med sin man,

för makarna tillsammans vid senaste taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

icke upptagits beskattningsbart belopp, uppgående till minst

2 500 kronor (3 §).

Rätten till moderskapspenning prövas och moderskapspenning utbetalas av

centralsjukkassan för den ort, där kvinnan är bosatt, eller, efter överenskommelse

med centralsjukkassan, av vederbörande lokalsjukkassa (4 §). Kvinna.,

som vill komma i åtnjutande av moderskapspenning, bör själv eller genom

annan göra ansökan därom i god tid före barnsbörden (5 §). Sjukkassan skall

(6 §) skyndsamt verkställa utredning rörande omständigheter av betydelse för

bedömande av kvinnans rätt till moderskapspenning. Har kvinnan genom intyg

av läkare eller barnmorska gjort sannolikt, att havandeskapet är längre

framskridet än i åttonde månaden, må, därest i övrigt kvinnan befinnes äga

rätt till moderskapspenning, såsom förskott å denna ett belopp av 40 kronor

omedelbart utbetalas. Enligt 6 § i dess ursprungliga lydelse —i vilket hänseende

ändring skedde genom förordning den 31 augusti 1940 som trädde i

kraft den 1 oktober samma år — gällde härutinnan, att havandeskapet skulle

vara längre framskridet än i sjunde månaden. Jämlikt paragrafen i dess lydelse

enligt nyssnämnda förordning den 31 augusti 1940 gäller vidare, att i sådant

fall utbetalningen skall ske till vederbörande barnavårdsnämnd, som har att

tillställa kvinnan beloppet. Eljest får moderskapspenning ej utbetalas, förrän

till sjukkassan inkommit intyg, utfärdat av läkare, barnmorska eller annan

känd och trovärdig person, att kvinnan fött barn.

Enligt 32 § förordningen den 26 juni 1931 (nr 280) om erkända sjukkassor

skall centralsjukkassa vid barnsbörd utgiva moderskapshjälp med 110 kronor

åt kvinnlig medlem, som omedelbart före barnsbörden varit medlem av erkänd

sjukkassa under oavbrutet minst 270 dagar. Efter medgivande av tillsynsmyndigheten

må centralsjukkassa utgiva moderskapshjälp med högre belopp än

nyss sagts. Såsom förskott må enligt paragrafen i dess lydelse jämlikt förordning

den 31 augusti 1940, därest havandeskapet är längre framskridet än i

åttonde månaden, utbetalas 60 kronor; förut gällde även härutinnan som villkor

för förskott, att havandeskapet skulle vara längre framskridet än i sjunde

månaden.

I proposition nr 5 till 1940 års urtima riksdag framlade Kungl. Majit förslag

örn vissa ändringar i bestämmelserna rörande mödrahjälp och moderskapspenning.

I fråga örn moderskapspenningen avsåg förslaget bland annat att

erhålla en bättre kontroll över moderskapspenningens användning (se s.

85—95 i propositionen). Till grund för propositionen låg en den 1 april 1940

dagtecknad skrivelse av socialstyrelsen, innefattande förslag till vissa ändringar

i mödrahjälpsförordningen m. m. Skrivelsen, i den mån den berör här

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 9. 3

förevarande spörsmål, finnes intagen i andra lagutskottets utlåtande nr 4 år

1942.

Över socialstyrelsens skrivelse inhämtades yttranden, bland annat från

pensionsstyrelsen. Pensionsstyrelsen yttrade bland annat — efter att hava

framhållit, att till dess slutlig ståndpunkt tagits till frågan, huru samhällets

hjälpåtgärder vid havandeskap och barnsbörd borde vara anordnade, man

syntes böra undvika sådana ändringar, som rubbade moderskapspenningens

hittillsvarande karaktär — följande:

Detta syntes, utan att det för mödrahjälpen tillämpade övervakningssystemet

genomgående komme till användning, kunna ske genom begränsning

av den tid, under vilken förskott på moderskapspenningen kunde erhållas,

så att utbetalningen av förskottet gjordes först då de i samband med

nedkomsten framträdande behoven började göra sig gällande. De mera

sekundära behov, som hänförde sig till tidigare skeden av havandeskapet,

skulle kvinnan alltså få tillgodose med egna medel eller i annan ordning, varigenom

risken för en mindre ändamålsenlig användning av moderskapspenningen

till väsentlig del skulle bortfalla.

Enligt nu gällande bestämmelser stöde möjligheten att erhålla förskott

normalt öppen under de tre sista havandeskapsmånaderna, d. v. s. från och

med den tidpunkt, då fostret kunde beräknas ha utvecklats till livsduglighet.

Förmodligen hade flertalet kvinnor, som kommit i åtnjutande av mödrahjälp,

dessförinnan uttagit förskott på moderskapspenningen, varigenom det vid

nedkomsten utfallande beloppet av sistnämnda understöd kommit att utgöra

endast återstående 35 kronor. Klart torde vara att denna summa i mångå fall

måste befinnas otillräcklig för täckande av de behov, som uppträdde i samband

med förlossningen eller under tiden därefter, varvid i motsvarande mån

mödrahjälpen kunde komma att tagas i anspråk för utgifter av samma slag,

för vilka moderskapspenningen vore avsedd.

Pensionsstyrelsen förordade därför, att den nu gällande gränsdragningen

frånginges och tidpunkten för erhållande av förskott förskötes emot tiden

för nedkomsten så långt som kunde ske utan åsidosättande av hänsynen till

de viktigaste behoven omedelbart före nedkomsten såsom resor, hemhjälp och

personlig utrustning. Styrelsen föreslog, att tidpunkten bestämdes till en

månad före nedkomsten. Kvinnan skulle alltså, för att kunna ifrågakomma till

erhållande av förskott, göra sannolikt, att havandeskapet vore längre framskridet

än i nionde havandeskapsmånaden, därvid varje havandeskapsmånad

räknades omfatta fyra veckor.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, anslöt sig i propositionen

till pensionsstyrelsens förslag samt yttrade vidare:

Därigenom att tidpunkten för erhållande av förskott på moderskapspenningen

forsk jutes emot tiden för nedkomsten skulle, såsom pensionsstyrelsen

utvecklar, risken för en mindre ändamålsenlig användning till väsentlig del

bortfalla. Åtgärden kan nämligen otvivelaktigt antagas medföra, dels att förskott

komme att begäras i ett betydligt mindre antal fall än för närvarande,

varvid moderskapspenningens hela belopp komme att utbetalas först efter

nedkomsten, och dels att, då förskott erhölles, en större del av detsamma

komme att användas för behov i direkt samband med nedkomsten än nu vore

fallet. Någon fullständig garanti mot missbruk av moderskapspenningen erbjuder

väl icke heller detta förslag, men det innebär en påtaglig förbättring,

som vinnes utan att nagla nämnvärda olägenheter av organisatorisk eller annan

art uppstå. Med hänsyn till att möjlighet bör förefinnas för kvinnan att er
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 9.

hålla förskottsmedel till täckande av de viktigaste behoven omedelbart före

nedkomsten, såsom resor, hemhjälp och personlig utrustning, synes det väl

avvägt att på sätt pensionsstyrelsen föreslagit fastställa tidpunkten för erhållande

av förskott till månaden före nedkomsten. — Vid bifall till detta förslag

torde även motsvarande bestämmelse rörande moderskapshjalpen böra ändras.

Denna bestämmelse finnes upptagen i 32 § förordningen den 26 juni 1931

(nr 280) örn erkända sjukkassor.

Det synes mig emellertid som man icke borde stanna vid denna reform

utan kunde gå ett steg vidare i riktning mot en ytterligare förbättrad ordning

på detta område. Det har allmänt vitsordats, att det framförallt vore beträffande

förskottet å moderskapspenningen, som risken för en oriktig användning

förelåge. Då möjlighet, efter vad förut sagts, bör förefinnas för kvinnan

att erhålla förskottsmedel till täckande av de viktigaste behoven omedelbart

före nedkomsten, måste den från ett pär håll framkastade tanken att helt

enkelt indraga rätten att erhålla förskott avvisas. Däremot synes det icke

kunna möta betänkligheter att föreskriva, att förskott å moderskapspenning

alltid skall utbetalas till barnavårdsnämnden i den kommun, där kvinnan

vistas; nämnden skulle därefter hava att tillställa kvinnan förskottet. Nämnden

kunde därvid, övervaka, att det förskotterade beloppet användes för de

ändamål, som angivits i ansökningen örn förskott och för vilkas tillgodoseende

förskottet beviljats. I överensstämmelse med pensionsstyrelsens mening föreslås

icke nu motsvarande kontrollföreskrifter beträffande moderskapshjälpen.

Lämpligt torde även vara att, i enlighet med av mödrahiälpsnämnden i Stockholm

framställt förslag, varje moder, som beviljas moderskapspenning. erhåller

ett tryckt meddelande med anvisning på de ändamål, för vilka moderskapspenningen

är avsedd, och upplysning om att mödrahjälp ej kan påräknas för

dessa ändamål utom i sådana fall, då moderskapspenningen ej varit tillräcklig

för tillgodoseende av densamma.

Propositionen behandlades av tredje särskilda utskottet, som i utlåtande

nr 2 tillstyrkte förslaget till ändrad lydelse av 6 § förordningen om moderskapspenning

och 32 § förordningen örn erkända sjukkassor.

I en vid utlåtandet fogad reservation anförde herr Jacobson, att han icke

kunnat ansluta sig till de beträffande moderskapspenningen och moderskapshjälpen

framställda förslagen, samt därför hemställde, att de genom propositionen

framlagda förslagen till förordning angående ändrad lydelse av 6 g

förordningen örn moderskapspenning och till förordning angående ändrad

lydelse av 32 § förordningen om erkända sjukkassor icke måtte av riksdagen

bifallas.

Riksdagen biföll utskottets hemställan. Förordningar angående ändrad

lydelse av 6 § förordningen örn moderskapspenning och 32 § förordningen om

erkända sjukkassor utfärdades — såsom förut nämnts — den 31 augusti 1940

och trädde i kraft den 1 oktober samma år.

Vid 1942 års riksdag hemställde herr Sundvik i en inom första kammaren

väckt motion, nr 17, att 6 § andra stycket i förordningen örn moderskapspenning

måtte ändras så att paragrafen i fråga örn tidpunkten för erhållande av

förskott gåves samma lydelse som den på denna punkt ursprungligen hade.

Andra lagutskottet yttrade i utlåtande nr 4 i anledning av motionen, att,

såvitt utskottet hade sig bekant, hade under den jämförelsevis korta tid som

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 9. 5

förflutit sedan statsmakterna senast tagit ställning till hithörande spörsmål

sådana omständigheter icke framkommit som borde föranleda att frågan örn

bestämmelserna rörande förskott å moderskapspenning ånyo upptoges till omprövning.

Med hänsyn härtill funne utskottet ej påkallat att i anledning av

ifrågavarande motion tillstyrka vare sig lagändring i det hänseende, som avsåges

i motionen, eiler en framställning i ämnet av riksdagen till Kungl. Maj:t.

Utskottet hemställde därför, att motionen icke måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd. Reservation anfördes av herr Hage. Riksdagen biföll utskottets

hemställan.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen gällde enligt 6 § förordningen

örn moderskapspenning i dess ursprungliga lydelse, att förskott å

moderskapspenning kunde utbetalas, därest kvinnan gjorde sannolikt att

havandeskapet vore längre framskridet än i sjunde månaden. Genom förordning

den 31 augusti 1940, som trädde i kraft den 1 oktober samma år, vidtogs

den ändringen i paragrafen, att som villkor för förskott föreskrevs att

kvinnan gjorde sannolikt att havandeskapet vore längre framskridet än i

åttonde månaden. I samband härmed inföi''des stadgande om att utbetalningen

av förskottet skulle ske till vederbörande barnavårdsnämnd, som hade att

tillställa kvinnan beloppet. Dessa ändringar vidtogos i syfte att erhålla bättre

kontroll över moderskapspenningens användning.

T de nu till behandling föreliggande motionerna hemställes örn sådan ändring

i 6 § förordningen örn moderskapspenning, att paragrafen i fråga örn tidpunkten

för erhållande av förskott gives samma lydelse som den på denna

punkt ursprungligen hade. Mot stadgandet om förskottets utbetalande till

barnavårdsnämnd hava motionärerna icke framställt någon erinran.

Enligt utskottets mening kan det icke bestridas, att den nuvarande bestämmelsen

örn tiden för erhållande av förskott kan föranleda olägenheter i de av

motionärerna angivna hänseendena. Utskottet ifrågasätter, huruvida icke betrvggande

kontroll över moderskapspenningens användning i fall då förskott

utgår numera erhålles i främsta rummet genom den år 1940 införda bestämmelsen,

att utbetalning av förskott skall ske till vederbörande barnavårdsnämnd.

Nämnderna torde såsom motionärerna framhållit i stor utsträckning

utbetala understödet genom anvisningar. Med hänsyn till vad nu anförts

anser utskottet, att frågan örn tiden för erhållande av förskott bör upptagas

till omprövning.

Då det jämväl kan ifrågasättas, huruvida icke den kontroll sjukkassorna

utöva över dem av kassornas medlemmar, som komma i åtnjutande av förskott

å moderskapshjälp, är lika betryggande som nyssnämnda kontroll från barnavårdsnämndernas

sida, och med hänsyn till önskvärdheten av att samma bestämmelser

örn tiden för erhållande av förskott gälla vid moderskapspenning

och moderskapshjälp, torde en ändring av förordningen om moderskapspenning

i förevarande hänseende böra föranleda motsvarande ändring i förordningen

om erkända sjukkassor.

Utskottet■

opaginerad Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande nr 9.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av motionerna I: 99 och II: 157 måtte

i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Majit måtte taga

under övervägande sådan ändring av 6 § förordningen den 11

juni 1937 örn moderskapspenning att förskott å moderskapspenning

skall kunna utbefalas, örn kvinnan gör sannolikt att

havandeskapet är längre framskridet än i sjunde månaden, samt

att Kungl. Majit måtte för riksdagen framlägga det förslag, som

kan föranledas därav.

Stockholm den 22 februari 1944.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Forslund, Olof Carlsson, Mannerskantz*,

Hage, Hallagård, Hagman och Wahlund*;

från andra kammaren: fröken Hesselgren, herr Olovson i Västerås, fröken

Andersson*, herrar Pettersson i Hällbacken, Cruse, Holm*, fru Johansson och

herr Hedlund i Rådom*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1944. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1944:58 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående viss ändring i förordningen om moderskapspenning. a1 i texten