Utlåtande i anledning av väckta motionei'' angående viss ändring i förordningen om moderskapspenning. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 99 i första kammaren av fru Sjöström-Bengtsson och herr Gustaf Karlsson, samt nr 157 i andra kammaren av fröken Öberg m. fl.
1944-02-22 · 6 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 2 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1944:9, Utlåtande i anledning av väckta motionei'' angående viss ändring i förordningen om moderskapspenning. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 99 i första kammaren av fru Sjöström-Bengtsson och herr Gustaf Karlsson, samt nr 157 i andra kammaren av fröken Öberg m. fl.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 9.
1
Nr 9.
Ankom till riksdagens kansli den 22 februari 1944 kl. 4 em.
Utlåtande i anledning av väckta motionei'' angående viss
ändring i förordningen om moderskapspenning.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 99 i första kammaren av fru
Sjöström-Bengtsson och herr Gustaf Karlsson, samt nr 157 i andra kammaren
av fröken Öberg m. fl.
I motionerna, vilka äro likalydande, yrkas, att riksdagen ville i skrivelse till
Kungl. Majit hemställa örn sådan ändring av Kungl. Majlis förordning den 11
juni 1937 om moderskapspenning, att förskott å moderskapspenning må utbetalas
till kvinna, som genom intyg av läkare eller barnmorska gjort sannolikt,
att havandeskapet är längre framskridet än i sjunde månaden.
Såsom skäl för detta yrkande har i motionerna bland annat anförts följande:
Den nuvarande anordningen, att kvinnan först i sista havandeskapsmånaden
skall komma i åtnjutande av förskott å moderskapspenningen, synes oss uppenbart
obillig. Enär moderskapspenningen bland annat skall användas till
barnets utrustning, är det naturligtvis lämpligt och önskvärt, att kvinnan långt
tidigare blir i tillfälle att inköpa material till och själv förfärdiga utrustning
åt sitt väntade barn. Sett ur psykologisk synpunkt bör man icke förmena
kvinnan den glädje och tillfredsställelse det innebär att i god tid kunna ordna
med barnets utrustning. Men även ur ekonomisk synpunkt är det synnerligen
värdefullt, att kvinnan, innan hon alltför mycket tynges av havandeskapet,
kan göra inköp av material och påbörja sömnaden av barnkläder m. m. Örn
detta uppskjutes till sista havandeskapsmånaden, varken orkar eller hinner
kvinnan ägna någon vidare tid däråt. Ofta lider hon då av stor trötthet och
har svårt att gå. Därtill kommer att hemsysslorna så kort tid före barnsbölden
givetvis kräva längre tid och i regel taga alla hennes krafter i anspråk.
Yad blir då följden av att förskott å moderskapspenning utbetalas först
i sista havandeskapsmånaden? Givetvis den att kvinnan måste inköpa färdigsydd
utrustning. Detta är emellertid såsom förut framhållits olämpligt ur
både psykologisk och ekonomisk synpunkt.
Med hänsyn till att förskott å moderskapspenning numera utbetalas av
barnavårdsnämnd samt att denna utbetalning i regel skei genom anvisningar,
anse vi, att hinder ej längre föreligger för en återgång till den tidigare anordningen,
att förskottet utbetalas, då kvinnan befinner sig i åttonde havandeskapsmånaden.
Beträffande de skäl, som, i övrigt anförts till stöd för det i motionerna framställda
yrkandet, får utskottet hänvisa till motionerna.
Enligt förordningen deri 11 juni 1.937 (nr 338) orri moderskapspenning skall
moderskapspenning av statsmedel utgå med ett belopp av 75 kronor till
Bihang till riksdagens protokoll 1944. 9 sami. 2 avd. Nr 9.
373 44
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 9.
kvinna, som till lindrande av de med barnsbörd förenade kostnader är i behov
därav (1 §). Kvinna äger ej rätt till moderskapspenning vid barnsbörd, som
berättigar henne till moderskapshjälp från erkänd sjukkassa. Behov av moderskapspenning
skall, där ej särskilda omständigheter till annat föranleda, anses
föreligga, örn för kvinnan eller, där hon är gift och sammanlever med sin man,
för makarna tillsammans vid senaste taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
icke upptagits beskattningsbart belopp, uppgående till minst
2 500 kronor (3 §).
Rätten till moderskapspenning prövas och moderskapspenning utbetalas av
centralsjukkassan för den ort, där kvinnan är bosatt, eller, efter överenskommelse
med centralsjukkassan, av vederbörande lokalsjukkassa (4 §). Kvinna.,
som vill komma i åtnjutande av moderskapspenning, bör själv eller genom
annan göra ansökan därom i god tid före barnsbörden (5 §). Sjukkassan skall
(6 §) skyndsamt verkställa utredning rörande omständigheter av betydelse för
bedömande av kvinnans rätt till moderskapspenning. Har kvinnan genom intyg
av läkare eller barnmorska gjort sannolikt, att havandeskapet är längre
framskridet än i åttonde månaden, må, därest i övrigt kvinnan befinnes äga
rätt till moderskapspenning, såsom förskott å denna ett belopp av 40 kronor
omedelbart utbetalas. Enligt 6 § i dess ursprungliga lydelse —i vilket hänseende
ändring skedde genom förordning den 31 augusti 1940 som trädde i
kraft den 1 oktober samma år — gällde härutinnan, att havandeskapet skulle
vara längre framskridet än i sjunde månaden. Jämlikt paragrafen i dess lydelse
enligt nyssnämnda förordning den 31 augusti 1940 gäller vidare, att i sådant
fall utbetalningen skall ske till vederbörande barnavårdsnämnd, som har att
tillställa kvinnan beloppet. Eljest får moderskapspenning ej utbetalas, förrän
till sjukkassan inkommit intyg, utfärdat av läkare, barnmorska eller annan
känd och trovärdig person, att kvinnan fött barn.
Enligt 32 § förordningen den 26 juni 1931 (nr 280) om erkända sjukkassor
skall centralsjukkassa vid barnsbörd utgiva moderskapshjälp med 110 kronor
åt kvinnlig medlem, som omedelbart före barnsbörden varit medlem av erkänd
sjukkassa under oavbrutet minst 270 dagar. Efter medgivande av tillsynsmyndigheten
må centralsjukkassa utgiva moderskapshjälp med högre belopp än
nyss sagts. Såsom förskott må enligt paragrafen i dess lydelse jämlikt förordning
den 31 augusti 1940, därest havandeskapet är längre framskridet än i
åttonde månaden, utbetalas 60 kronor; förut gällde även härutinnan som villkor
för förskott, att havandeskapet skulle vara längre framskridet än i sjunde
månaden.
I proposition nr 5 till 1940 års urtima riksdag framlade Kungl. Majit förslag
örn vissa ändringar i bestämmelserna rörande mödrahjälp och moderskapspenning.
I fråga örn moderskapspenningen avsåg förslaget bland annat att
erhålla en bättre kontroll över moderskapspenningens användning (se s.
85—95 i propositionen). Till grund för propositionen låg en den 1 april 1940
dagtecknad skrivelse av socialstyrelsen, innefattande förslag till vissa ändringar
i mödrahjälpsförordningen m. m. Skrivelsen, i den mån den berör här
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande nr 9. 3
förevarande spörsmål, finnes intagen i andra lagutskottets utlåtande nr 4 år
1942.
Över socialstyrelsens skrivelse inhämtades yttranden, bland annat från
pensionsstyrelsen. Pensionsstyrelsen yttrade bland annat — efter att hava
framhållit, att till dess slutlig ståndpunkt tagits till frågan, huru samhällets
hjälpåtgärder vid havandeskap och barnsbörd borde vara anordnade, man
syntes böra undvika sådana ändringar, som rubbade moderskapspenningens
hittillsvarande karaktär — följande:
Detta syntes, utan att det för mödrahjälpen tillämpade övervakningssystemet
genomgående komme till användning, kunna ske genom begränsning
av den tid, under vilken förskott på moderskapspenningen kunde erhållas,
så att utbetalningen av förskottet gjordes först då de i samband med
nedkomsten framträdande behoven började göra sig gällande. De mera
sekundära behov, som hänförde sig till tidigare skeden av havandeskapet,
skulle kvinnan alltså få tillgodose med egna medel eller i annan ordning, varigenom
risken för en mindre ändamålsenlig användning av moderskapspenningen
till väsentlig del skulle bortfalla.
Enligt nu gällande bestämmelser stöde möjligheten att erhålla förskott
normalt öppen under de tre sista havandeskapsmånaderna, d. v. s. från och
med den tidpunkt, då fostret kunde beräknas ha utvecklats till livsduglighet.
Förmodligen hade flertalet kvinnor, som kommit i åtnjutande av mödrahjälp,
dessförinnan uttagit förskott på moderskapspenningen, varigenom det vid
nedkomsten utfallande beloppet av sistnämnda understöd kommit att utgöra
endast återstående 35 kronor. Klart torde vara att denna summa i mångå fall
måste befinnas otillräcklig för täckande av de behov, som uppträdde i samband
med förlossningen eller under tiden därefter, varvid i motsvarande mån
mödrahjälpen kunde komma att tagas i anspråk för utgifter av samma slag,
för vilka moderskapspenningen vore avsedd.
Pensionsstyrelsen förordade därför, att den nu gällande gränsdragningen
frånginges och tidpunkten för erhållande av förskott förskötes emot tiden
för nedkomsten så långt som kunde ske utan åsidosättande av hänsynen till
de viktigaste behoven omedelbart före nedkomsten såsom resor, hemhjälp och
personlig utrustning. Styrelsen föreslog, att tidpunkten bestämdes till en
månad före nedkomsten. Kvinnan skulle alltså, för att kunna ifrågakomma till
erhållande av förskott, göra sannolikt, att havandeskapet vore längre framskridet
än i nionde havandeskapsmånaden, därvid varje havandeskapsmånad
räknades omfatta fyra veckor.
Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, anslöt sig i propositionen
till pensionsstyrelsens förslag samt yttrade vidare:
Därigenom att tidpunkten för erhållande av förskott på moderskapspenningen
forsk jutes emot tiden för nedkomsten skulle, såsom pensionsstyrelsen
utvecklar, risken för en mindre ändamålsenlig användning till väsentlig del
bortfalla. Åtgärden kan nämligen otvivelaktigt antagas medföra, dels att förskott
komme att begäras i ett betydligt mindre antal fall än för närvarande,
varvid moderskapspenningens hela belopp komme att utbetalas först efter
nedkomsten, och dels att, då förskott erhölles, en större del av detsamma
komme att användas för behov i direkt samband med nedkomsten än nu vore
fallet. Någon fullständig garanti mot missbruk av moderskapspenningen erbjuder
väl icke heller detta förslag, men det innebär en påtaglig förbättring,
som vinnes utan att nagla nämnvärda olägenheter av organisatorisk eller annan
art uppstå. Med hänsyn till att möjlighet bör förefinnas för kvinnan att er
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
4 Andra lagutskottets utlåtande nr 9.
hålla förskottsmedel till täckande av de viktigaste behoven omedelbart före
nedkomsten, såsom resor, hemhjälp och personlig utrustning, synes det väl
avvägt att på sätt pensionsstyrelsen föreslagit fastställa tidpunkten för erhållande
av förskott till månaden före nedkomsten. — Vid bifall till detta förslag
torde även motsvarande bestämmelse rörande moderskapshjalpen böra ändras.
Denna bestämmelse finnes upptagen i 32 § förordningen den 26 juni 1931
(nr 280) örn erkända sjukkassor.
Det synes mig emellertid som man icke borde stanna vid denna reform
utan kunde gå ett steg vidare i riktning mot en ytterligare förbättrad ordning
på detta område. Det har allmänt vitsordats, att det framförallt vore beträffande
förskottet å moderskapspenningen, som risken för en oriktig användning
förelåge. Då möjlighet, efter vad förut sagts, bör förefinnas för kvinnan
att erhålla förskottsmedel till täckande av de viktigaste behoven omedelbart
före nedkomsten, måste den från ett pär håll framkastade tanken att helt
enkelt indraga rätten att erhålla förskott avvisas. Däremot synes det icke
kunna möta betänkligheter att föreskriva, att förskott å moderskapspenning
alltid skall utbetalas till barnavårdsnämnden i den kommun, där kvinnan
vistas; nämnden skulle därefter hava att tillställa kvinnan förskottet. Nämnden
kunde därvid, övervaka, att det förskotterade beloppet användes för de
ändamål, som angivits i ansökningen örn förskott och för vilkas tillgodoseende
förskottet beviljats. I överensstämmelse med pensionsstyrelsens mening föreslås
icke nu motsvarande kontrollföreskrifter beträffande moderskapshjälpen.
Lämpligt torde även vara att, i enlighet med av mödrahiälpsnämnden i Stockholm
framställt förslag, varje moder, som beviljas moderskapspenning. erhåller
ett tryckt meddelande med anvisning på de ändamål, för vilka moderskapspenningen
är avsedd, och upplysning om att mödrahjälp ej kan påräknas för
dessa ändamål utom i sådana fall, då moderskapspenningen ej varit tillräcklig
för tillgodoseende av densamma.
Propositionen behandlades av tredje särskilda utskottet, som i utlåtande
nr 2 tillstyrkte förslaget till ändrad lydelse av 6 § förordningen om moderskapspenning
och 32 § förordningen örn erkända sjukkassor.
I en vid utlåtandet fogad reservation anförde herr Jacobson, att han icke
kunnat ansluta sig till de beträffande moderskapspenningen och moderskapshjälpen
framställda förslagen, samt därför hemställde, att de genom propositionen
framlagda förslagen till förordning angående ändrad lydelse av 6 g
förordningen örn moderskapspenning och till förordning angående ändrad
lydelse av 32 § förordningen om erkända sjukkassor icke måtte av riksdagen
bifallas.
Riksdagen biföll utskottets hemställan. Förordningar angående ändrad
lydelse av 6 § förordningen örn moderskapspenning och 32 § förordningen om
erkända sjukkassor utfärdades — såsom förut nämnts — den 31 augusti 1940
och trädde i kraft den 1 oktober samma år.
Vid 1942 års riksdag hemställde herr Sundvik i en inom första kammaren
väckt motion, nr 17, att 6 § andra stycket i förordningen örn moderskapspenning
måtte ändras så att paragrafen i fråga örn tidpunkten för erhållande av
förskott gåves samma lydelse som den på denna punkt ursprungligen hade.
Andra lagutskottet yttrade i utlåtande nr 4 i anledning av motionen, att,
såvitt utskottet hade sig bekant, hade under den jämförelsevis korta tid som
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande nr 9. 5
förflutit sedan statsmakterna senast tagit ställning till hithörande spörsmål
sådana omständigheter icke framkommit som borde föranleda att frågan örn
bestämmelserna rörande förskott å moderskapspenning ånyo upptoges till omprövning.
Med hänsyn härtill funne utskottet ej påkallat att i anledning av
ifrågavarande motion tillstyrka vare sig lagändring i det hänseende, som avsåges
i motionen, eiler en framställning i ämnet av riksdagen till Kungl. Maj:t.
Utskottet hemställde därför, att motionen icke måtte föranleda till någon
riksdagens åtgärd. Reservation anfördes av herr Hage. Riksdagen biföll utskottets
hemställan.
Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen gällde enligt 6 § förordningen
örn moderskapspenning i dess ursprungliga lydelse, att förskott å
moderskapspenning kunde utbetalas, därest kvinnan gjorde sannolikt att
havandeskapet vore längre framskridet än i sjunde månaden. Genom förordning
den 31 augusti 1940, som trädde i kraft den 1 oktober samma år, vidtogs
den ändringen i paragrafen, att som villkor för förskott föreskrevs att
kvinnan gjorde sannolikt att havandeskapet vore längre framskridet än i
åttonde månaden. I samband härmed inföi''des stadgande om att utbetalningen
av förskottet skulle ske till vederbörande barnavårdsnämnd, som hade att
tillställa kvinnan beloppet. Dessa ändringar vidtogos i syfte att erhålla bättre
kontroll över moderskapspenningens användning.
T de nu till behandling föreliggande motionerna hemställes örn sådan ändring
i 6 § förordningen örn moderskapspenning, att paragrafen i fråga örn tidpunkten
för erhållande av förskott gives samma lydelse som den på denna
punkt ursprungligen hade. Mot stadgandet om förskottets utbetalande till
barnavårdsnämnd hava motionärerna icke framställt någon erinran.
Enligt utskottets mening kan det icke bestridas, att den nuvarande bestämmelsen
örn tiden för erhållande av förskott kan föranleda olägenheter i de av
motionärerna angivna hänseendena. Utskottet ifrågasätter, huruvida icke betrvggande
kontroll över moderskapspenningens användning i fall då förskott
utgår numera erhålles i främsta rummet genom den år 1940 införda bestämmelsen,
att utbetalning av förskott skall ske till vederbörande barnavårdsnämnd.
Nämnderna torde såsom motionärerna framhållit i stor utsträckning
utbetala understödet genom anvisningar. Med hänsyn till vad nu anförts
anser utskottet, att frågan örn tiden för erhållande av förskott bör upptagas
till omprövning.
Då det jämväl kan ifrågasättas, huruvida icke den kontroll sjukkassorna
utöva över dem av kassornas medlemmar, som komma i åtnjutande av förskott
å moderskapshjälp, är lika betryggande som nyssnämnda kontroll från barnavårdsnämndernas
sida, och med hänsyn till önskvärdheten av att samma bestämmelser
örn tiden för erhållande av förskott gälla vid moderskapspenning
och moderskapshjälp, torde en ändring av förordningen om moderskapspenning
i förevarande hänseende böra föranleda motsvarande ändring i förordningen
om erkända sjukkassor.
Utskottet■
opaginerad Kontrollera mot PDF
6 Andra lagutskottets utlåtande nr 9.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen i anledning av motionerna I: 99 och II: 157 måtte
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Majit måtte taga
under övervägande sådan ändring av 6 § förordningen den 11
juni 1937 örn moderskapspenning att förskott å moderskapspenning
skall kunna utbefalas, örn kvinnan gör sannolikt att
havandeskapet är längre framskridet än i sjunde månaden, samt
att Kungl. Majit måtte för riksdagen framlägga det förslag, som
kan föranledas därav.
Stockholm den 22 februari 1944.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Forslund, Olof Carlsson, Mannerskantz*,
Hage, Hallagård, Hagman och Wahlund*;
från andra kammaren: fröken Hesselgren, herr Olovson i Västerås, fröken
Andersson*, herrar Pettersson i Hällbacken, Cruse, Holm*, fru Johansson och
herr Hedlund i Rådom*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Stockholm 1944. K. L. Beckmans Boktryckeri.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1944:58 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående viss ändring i förordningen om moderskapspenning. a1 i texten