Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj ds proposition med förslag till brandlag och brandstadga m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

1944-06-20 · 37 sidor, varav 34 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 34 av 37 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2SärU 1944:3, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj ds proposition med förslag till brandlag och brandstadga m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra särskilda utskottets utlåtande nr 3.

1

Nr 3.

Ankom till riksdagens kansli den 21 juni 1944 kl. 3 em.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj ds proposition med förslag

till brandlag och brandstadga m. m., dels ock i

ämnet väckta motioner.

Genom en den 12 maj 1944 dagtecknad proposition, nr 265, vilken hänvisats

till andra särskilda utskottet, har Kungl. Maj:t under åberopande av

propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll

dels föreslagit riksdagen att antaga nedan återgivna, vid propositionen fogade

förslag till

1) brandlag; och

2) lag angående ändrad lydelse av 87 § lagen den 6 juni 1930 (nr 251)

om kommunalstyrelse på landet,

dels ock anhållit om riksdagens yttrande över ett vid propositionen fogat,

nedan intaget förslag till brandstadga.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft följande,

i anledning av propositionen inom andra kammaren väckta motioner,

som jämväl hänvisats till utskottet, nämligen

nr 519 av herr Gustafson i Dädesjö m. fl., samt

nr 522 av herr Hansson i Skediga.

De i anledning av propositionen väckta, likaledes till utskottet hänvisade

motionerna nr 1:329 av herr Elofsson, Gustaf, m. fl. och 11:521 av herr

Persson i Norrby m. fl. har utskottet upptagit till behandling i samband

med Kungl. Maj:ts proposition nr 274, över vilken utskottet kommer att avgiva

särskilt utlåtande.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i propositionen nr 265

framlagda författningsförslagen får utskottet, i den mån redogörelse därför

icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

Vad i motionerna 11:519 och 11:522 hemställts återgives i det följande i

samband med redogörelsen för de ämnen, som beröras av motionerna. I

fråga om de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, tilllåter

sig utskottet att i huvudsak hänvisa till motionerna.

Inledning.

De skador, som årligen orsakas av brand, äro högst betydande. Under

tiden före det nu pågående världskrigets utbrott uppgick sålunda brandskadornas

värde till mellan 30 och 40 miljoner kronor örn året. Efter krigsutBihang

till riksdagens protokoll 1944. 11 sami 2 avd. Nr 3.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Andra särskilda utskottets utlåtande nr 3.

brottet lia dessa siffror bland annat på grund av ökade brandrisker genom

användning av ersättningsmateriel, omläggning av vissa industriers drift

o. s. v. stigit till i genomsnitt 60 miljoner kronor årligen. Till de sålunda

angivna beloppen kommer värdet av de indirekta skador, vilka uppstå genom

produktionsavbrott, arbetslöshet och dylikt. Värdet av de indirekta

skadorna brukar uppskattas till 25 procent av de direkta skadornas värde.

De allvarliga förluster, som det svenska folkhushållet sålunda årligen får

vidkännas genom brand, giva under nu rådande förhållanden särskild anledning

till betänklighet. Vid flera tillfällen ha nämligen brandkatastrofer

drabbat för rikets försvar och försörjning betydelsefulla varor, som i nuvarande

läge icke eller endast med svårighet kunna ersättas. Redan dessa

förhållanden giva sålunda fullgiltig anledning att ägna rikets brandförsvar

särskild uppmärksamhet. Av än större betydelse är emellertid, att brandförsvaret

är en av civilförsvarets viktigaste tjänstegrenar. Utbyggandet av ett

effektivt civilförsvar förutsätter att det för fredsförhållanden avsedda brandförsvaret

är tillfredsställande ordnat.

Från statsmakternas sida ha också under senare år åtgärder vidtagits för

att stärka rikets brandförsvar. Sålunda ha i stor utsträckning statsbidrag

lämnats åt kommuner för inköp av motorsprutor. Vidare har en statlig

brandskola inrättats o. s. v. Som ett led i arbetet på brandförsvarets förbättrande

tillkallade chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet

Andersson, den 1 april 1941 efter bemyndigande av Kungl. Majit sju sakkunniga

för att verkställa utredning rörande lämpliga åtgärder för stärkande

av rikets brandförsvar. Sakkunniga voro landshövdingen O. Jeppsson,

tillika ordförande, samt brandchefen, överstelöjtnanten H. Forssman, civilingenjören

T. Gustafsson, brandsinspektören K. A. Janzon, länsjägmästare!!

S. Lindroth, ledamoten av riksdagens andra kammare, hemmansägaren V. J.

Mattsson samt civilingenjören A. Nylander. Sedan landshövding Jeppsson

avlidit, tillkallades den 1 juli 1941 landshövdingen A. E. Rodhe att vara sakkunnig

och tillika ordförande i utredningen. De sakkunniga, som antogo benämningen

brandförsvarsutredningen, avgåvo den 7 mars 1942 ett betänkande

med förslag till brandlag och brandstadga m. m. (SOU 1942: 10).

De av utredningen framlagda författningsförslagen avsågo att ersätta

brandstadgan den 15 juni 1923 och lagen den 7 maj 1937 om förekommande

och släckning av skogseld. Dessa författningar, i vilka de huvudsakligaste

föreskrifterna rörande rikets brandförsvar äro upptagna, äro av väsentligen

följande innehåll.

I brandstadgan ha särskilda bestämmelser, sammanfattade i stadgans avdelning

I, upptagits för städer, köpingar och andra tätare befolkade orter.

Å den egentliga landsbygden är stadgan i princip icke gällande. Länsstyrelse

äger dock förordna, att vissa föreskrifter, upptagna i stadgans avdelning II,

skola helt eller delvis äga tillämpning inom viss landskommun eller del därav.

I brandstadgans sista avdelning, betecknad avdelning III, ha upptagits

gemensamma bestämmelser för orter, beträffande vilka föreskrifterna i avdelning

I eller avdelning II äro tillämpliga.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra särskilda utskottets utlåtande nr 3.

3

Enligt brandstadgans avdelning I skall i varje ort, å vilken föreskrifterna

i denna avdelning äro tillämpliga, finnas ett brandväsen, som kan anses

tillfredsställa skäliga anspråk på trygghet mot skada av brand. I samma

avdelning givas vidare föreskrifter om förvaltningen av brandväsendets angelägenheter,

örn skyldighet att upprätta brandordning, örn brandstyrka,

brandchef och vice brandchef, om brandtjänsteplikt, örn brand- och livräddningsredskap

samt om brandsyn och sotning m. m. I brandstadgans

avdelning II ha upptagits liknande, ehuru betydligt mindre stränga föreskrifter.

Avdelning III innehåller allmänna bestämmelser om tillsynen över

brandväsendet i riket, föreskrifter om förfarandet vid eldsvåda m. m. samt

ansvarsbestämmelser.

I lagen om förekommande och släckning av skogseld straffbeläggas vissa

handlingar, som kunna innefatta fara för att skogseld skall uppstå. Vidare

innehåller lagen föreskrifter om rikets indelning i brandrotar. I varje brandrote

skall vidmakthållas ett skogsbrandväsen, som kan anses tillfredsställa

skäliga anspråk på trygghet mot skada av skogseld. Länsstyrelse skall, var

inom sitt län, vaka över att skogsbrandväsendet är tillfredsställande ordnat.

Föreskrifter givas vidare örn förvaltningen av skogsbrandväsendets angelägenheter,

om skyldighet att upprätta skogsbrandordning, om brandstyrka,

brandfogde och vice brandfogde, om brandtjänsteplikt samt om förfarandet

vid skogseld m. m. Härjämte ha straffbestämmelser meddelats.

Brandförsvarsutredningens förslag innefattar i åtskilliga avseenden en

skärpning av de sålunda angivna bestämmelserna. Utredningens förslag innebär

i huvudsak följande. Icke blott städer och därmed likställda samhällen

utan även landskommunerna skulle åläggas en ovillkorlig skyldighet att vidmakthålla

ett betryggande brandförsvar. Vidare skulle skogsbrandförsvaret

samordnas med brandförsvaret i övrigt. För tillsynen över brandväsendet

skulle tillsättas en riksbrandinspektör samt länsbrandinspektörer. Härutöver

skulle kunna finnas särskilda länsinspektörer för skogsbrandförsvaret. I varje

kommun eller för brandförsvaret bildat kommunalförbund skulle finnas

en brandstyrka (yrkesbrandkår, borgarbrandkår eller frivillig brandkår).

Kommun skulle dock av länsstyrelsen kunna erhålla befrielse från skyldigheten

att själv hålla brandstyrka, därest kommunen träffat avtal om släckningshjälp

från kommunal eller frivillig brandkår i annan kommun. I varje

kommun (kommunalförbund) skulle finnas brandchef samt, örn länsstyrelsen

prövade erforderligt, även brandfogde, vilken såsom brandchefens tjänstegrenschef

skulle handhava den närmaste ledningen av skogsbrandförsvaret.

Brandchefens ställning skulle stärkas i åtskilliga avseenden. Kommun skulle

vidare vara pliktig att giva brandchef och brandfogde skälig avlöning, att i

erforderlig omfattning anskaffa och underhålla materiel, byggnader och

andra för kommunens brandförsvar erforderliga anordningar samt att draga

försorg örn nödig vattentillgång för släckning av brand. Brandsyn skulle hållas

och sotning verkställas i samtliga kommuner, alltså även å landsbygden.

Vidare skulle regler givas om släckningshjälp kommuner emellan. Reglerna

örn brandtjänsteplikt skulle skäipas i jämförelse nied vad sorn nu gäller.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra särskilda utskottets utlåtande nr 3.

Utskottet.

Härjämte föreslår utredningen, att vissa statsbidrag skulle utgå till landskommunernas

engångskostnader för brandförsvaret. — Den sålunda föreslagna

organisationen hade, enligt vad utredningen framhåller, uppgjorts med

hänsyn till det fredsmässiga behovet av brandskydd. Frågan om brandförsvaret

i krig behandlades i annan ordning.

Sedan vederbörliga yttranden inhämtats över brandförsvarsutredningens

förslag har frågan om åtgärder för förbättrande av rikets brandförsvar varit

föremål för fortsatt beredning inom kommunikationsdepartementet.

Föredragande departementschefen, statsrådet Andersson, bär i propositionen

med hänvisning bland annat till brandskadornas omfattning och brandväsendets

betydelse för civilförsvaret framhållit vikten av att åtgärder vidtagas

för brandförsvarets stärkande. En ny lagstiftning på detta område borde

enligt departementschefens mening komma till stånd. För denna lagstiftning

vöre brandförsvarsutredningens förslag väl ägnade att läggas till grund.

Frågan om åtgärder för stärkande av rikets brandförsvar har under den

nu rådande kristiden ur olika synpunkter aktualiserats. Sålunda lia de årliga

direkta brandskadorna, vilka redan före krisens inträde uppgingo till

så avsevärda belopp som mellan 30 och 40 miljoner kronor, visat en allvarlig

stegring. Under ettvart av de senaste åren lia sålunda värden för omkring

60 miljoner kronor förstörts genom brand. Härjämte har erfarenheten

givit vid handen att brandförsvaret är en av civilförsvarets viktigaste tjänstegrenar.

Från statsmakternas sida ha också åtgärder vidtagits för att förbättra rikets

brandväsen. Såsom det viktigaste ledet i detta arbete framstå de genom

förevarande proposition framlagda förslagen till brandlag och brandstadga.

I likhet med föredragande departementschefen finner utskottet, att det

redan med hänsyn till brandväsendets fredsbehov är angeläget att nu gällande,

i brandstadgan och skogseldslagen upptagna bestämmelser örn rikets

brandförsvar omarbetas i syfte alt giva brandförsvaret ökad styrka. Såsom

särskilt betydelsefullt framstår önskemålet om en sådan omarbetning med

hänsyn till att, såsom utskottet i annat sammanhang framhåller, ett effektivt

civilförsvar icke lämpligen kan organiseras utan en väsentlig förstärkning av

nuvarande brandorganisation.

Såväl ur fredsbehovets synpunkt som med hänsyn till de krav, som måste

ställas för civilförsvarets del, synas de i propositionen framlagda förslagen i

allt väsentligt vara lämpade att bilda grundvalen för en ny och förbättrad

brandorganisation. De erinringar, som i det följande göras mot enskildheter

i förslaget, hänföra sig endast till frågor av mindre räckvidd.

I det följande behandlas de särskilda paragraferna i förslagen till brandlag

och brandstadga endast i den mån utskottet föreslår ändringar i Kungl.

Majds förslag eller yttrande från utskottets sida eljest funnits påkallat.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra särskilda utskottets utlåtande nr 3. J

Förslaget till brandlag.

1 §■

1 denna paragraf lagfästes en av de viktigaste nyheterna i förslaget, nämligen

att samtliga kommuner — alltså även landskommunerna — skola vara

skyldiga att i enlighet med lagens bestämmelser hålla ett brandförsvar, som

tillfredsställer skäliga anspråk på trygghet mot skada av brand. Vad detta

allmänna åliggande närmare innefattar, framgår av brandlagens och brandstadgans

särskilda bestämmelser. Organisationen är så utformad, att strängare

bestämmelser skola gälla för städer och därmed jämförliga samhällen

och mindre stränga bestämmelser för landskommunerna.

I motionen II: 522 har föreslagits, att till varje särskild landskommuns avgörande

skulle överlämnas frågan, huruvida kommunen .skulle ordna ett

brandförsvar enligt föreskrifterna i brandlagen och brandstadgan. Brandorganisationen

skulle sålunda icke vara obligatorisk på landsbygden. Som skäl

för denna mening har väsentligen anförts, att på den egentliga landsbygden

ett tillfredsställande brandskydd på frivillighetens grund upprättats. Den av

motionären sålunda uttalade uppfattningen kan utskottet icke dela. Såsom i

propositionen uppvisats (s. 28—29) torde brandförsvaret på landsbygden

icke kunna anses helt tillfredsställande. Utskottet anser i likhet med föredragande

departementschefen, att landsbygdens brandförsvar torde kunna erhålla

nödig effektivitet endast om obligatoriska brandskyddsföreskrifter meddelas.

Givetvis bör alltjämt den tillgång, som det frivilliga brandkårsarbetet utgör,

i största möjliga utsträckning tillvaratagas. Den föreslagna brandorganisationen

har också utformats med hänsyn härtill.

I 1 § andra stycket förslaget till brandlag stadgas, att kommun äger besluta

att brandförsvaret såvitt angår skydd mot skogsbrand skall ordnas för

sig. Område, för vilket särskilt skogsbrandförsvar avses (skogsbrandrote),

skall, där det ej omfattar kommunen i dess helhet, till gränserna angivas i

beslutet. Skogsbrandrote må, efter överenskommelse, bestå av områden utav

olika kommuner. Beslut örn särskilt skogsbrandförsvar skall för att vara gällande

godkännas av länsstyrelsen. Länsstyrelse må ock, efter kommuns hörande,

förordna härom.

Beslut, varom här är fråga, omfattar sålunda två moment, nämligen dels

beslut att skogsbrandförsvaret skall ordnas för sig och dels bestämning av

skogsbrandrotens utsträckning. Utskottet förutsätter, att den länsstyrelse

jämlikt 1 § andra stycket sista punkten tillkommande beslutanderätten skall

omfatta båda dessa moment. Ordet »härom» torde sålunda få givas den tolkningen,

alt länsstyrelse må, efter vederbörandes hörande, icke blott förordna

att skogsbrandförsvaret skall utbrytas ur deli allmänna brandorganisationen

utan även bestämma skogsbrandrotens gränser och sålunda exempelvis förordna,

alt två kommuner skola bilda en skogsbrandrote.

I 8 § andra stycket gällande skogseldslag föreskrives, att örn två eller flera

kommuner äro förenade till en brandrote och de ej överenskommit örn alt

bilda kommunalförbund för vidmakthållande av skogsbrandväsendet, det an
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra särskilda utskottets utlåtande nr 3.

kommer på dem att sinsemellan träffa de avtal, som i följd av gemenskapen

må erfordras. Detta stadgande saknar motsvarighet i förslaget till brandlag,

och i förarbetena har icke någon antydan givits beträffande frågan, örn någon

saklig ändring avses med stadgandets uteslutande. Utskottet förutsätter

att sådan ändring icke är tänkt och finner vid sådant förhållande icke anledning

till erinran mot att stadgandet får utgå ur lagstiftningen.

3 §■

I denna paragraf upptages till en början den allmänna regeln, att det i

varje kommun skall finnas brandstyrka av betryggande storlek och sammansättning.

Sedan denna huvudregel närmare utförts genom vissa regler om

personalorganisationen, gives i sista stycket bland annat den undantagsbestämmelsen,

att länsstyrelse äger medgiva befrielse från skyldighet för kommun

att hålla brandkår, såframt kommunen träffat avtal om betryggande

släckningshjälp från brandkår i annan kommun. Typiska fall då denna bestämmelse

kan tillämpas torde vara att en landskommun träffat avtal om

släckningshjälp med en närbelägen stad eller köping. Givetvis bör hinder

heller icke möta för landskommunen att erhålla befrielse från skyldigheten

att hålla brandkår genom att sluta släckningsavtal med ett inom kommunen

beläget municipalsamhälle.

4 §•

Enligt 4 § första stycket skall ledningen av kommuns brandförsvar närmast

under den förvaltningsmyndighet, som handhar brandförsvaret, utövas

av en brandchef. Är skogsbrandförsvaret ordnat för sig, tillkommer ledningen

därav en skogsbrandfogde eller, örn kommunen är uppdelad i skogsbrandrotar,

en fogde för varje rote.

Brandförsvarsutredningen hade föreslagit, att skogsbrandfogden skulle erhålla

ställning såsom tjänstegrenschef under brändchefen. Genom denna ordning

hade varje möjlighet till kompetenskonflikter mellan brandchefen och

skogsbrandfogden uteslutits. Den i propositionen valda linjen kan däremot

medföra att, t. ex. i det fall att brand samtidigt uppstått i bygd och i skog,

konflikter i fråga om dispositionen av manskap och materiel kunna uppstå

mellan brandchefen och brandfogden.

Utskottet finner emellertid, i likhet med föredragande departementschefen,

att den av brandförsvarsutredningen föreslagna organisationsformen innebär

en uppdelning av befälsrätt och ansvar, som under ogynnsamma förhållanden

kan befaras leda till att skogsbrandförsvarets intressen eftersättas. Utskottet

förordar sålunda icke en återgång till brandförsvarsutredningens förslag.

Emellertid vill utskottet framhålla angelägenheten av att risken för

kompetenskonflikter av nämnt slag såvitt möjligt på förhand undanröjes. Den

i lagen angivna uppdelningen av brandchefens och skogsbrandfogdens maktsfärer

blir visserligen absolut och kan icke ändras annat än genom lag. Det

torde emellertid vara möjligt att utan rubbning av den sålunda givna kompetensfördelningen

t. ex. i brandordning intaga för konfliktfall avsedda be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra särskilda utskottets utlåtande nr 3. "

stämmelser om dispositionen av befintliga manskapsstyrkor och materieltillgångar

m. m.

5 §•

I denna paragraf äro sammanförda regler om tillsättande m. m. av brandchef,

vice brandchef, skogsbrandfogde och vice skogsbrandfogde. Sådant

brandbefäl kan innehava antingen kommunalt förtroendeuppdrag, i lagtexten

betecknat med uttrycket »uppdrag», eller kommunal anställning, i lagtexten

betecknad med uttrycket »tjänst». Lämpligen bör i kommunens brandordning

för varje sådan person angivas, örn han skall innehava uppdrag eller

tjänst.

I övrigt vill utskottet beträffande 5 § i förslaget till brandlag anföra följande.

Första stycket. I 7 § första stycket gällande brandstadga föreskrives (för

stad och därmed likställda samhällen) bland annat, att brandchef och vice

brandchef tillsättas för den tid, stadsfullmäktige besluta. I 29 § tredje stycket

samma stadga bestämmes (för de delar av landsbygden, där stadgans

avdelning II är gällande) att brandchef och vice brandchef utses för den

tid, som i brandordningen bestämmes. I 9 § andra stycket skogseldslagen

är föreskrivet att brandfogde och vice brandfogde väljas för en av tid av

fyra år.

I brandförsvarsutredningens förslag sammanfördes i 5 § 1 mom. andra

stycket dessa bestämmelser om mandattiden så, att brandchef, vice brandchef,

brandfogde och vice brandfogde skulle tillsättas för den tid, som kommunens

beslutande myndighet bestämde. Stadgandet behölls väsentligen oförändrat

i det till lagrådet remitterade lagförslaget.

I den riksdagen genom propositionen förelagda texten har emellertid nämnda

uttryck »den tid, som kommunens beslutande myndighet bestämmer»

utan motivering ändrats till »viss tid». Detta uttryck synes innebära, att t. ex.

brandchefer, som äro tjänstemän, icke kunna, såsom nu stundom sker, tillsättas

tills vidare med uppsägningsrätt. Denna begränsning finner utskottet

icke lämplig.

Utskottet vill i stället ifrågasätta, huruvida icke varje bestämmelse om

anställningstiden skulle kunna utgå ur lagtexten. Såväl beträffande tjänstemän

som beträffande innehavare av kommunala förtroendeuppdrag synes det

lämpligast att kommunerna erhålla frihet i vad gäller bestämmande av mandattiden.

Tjänstemannen skulle då tillsättas för tid, som kommunen i det

särskilda fallet funne lämplig, antingen bestämd tid eller obestämd tid. Kommunala

förtroendemän i brandväsendet torde väl i regel komma att väljas på

fyra år. Möjlighet till att upptaga annan mandattid bör dock finnas. Bestämmelser

örn mandattidens längd böra upptagas i brandordningen.

I 9 § andra stycket sista punkten skogseldslagen stadgas, att om brandrote

består av Ivå eller flera kommuner och kommunerna ej enas i valet av

brandfogde och vice brandfogde, skall en av de valda av länsstyrelsen förordnas,

där ej särskilda skäl annat föranleda. Detta stadgande har icke lipp
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra särskilda utskottets utlåtande nr 3.

tagits i brandlagen, och anledningen till att bestämmelsen utgått har icke

omnämnts i förarbetena. Enligt utskottets mening är det emellertid av värde

att klara regler givas för ifrågavarande fall, och utskottet föreslår därför,

att en mot berörda stadgande i skogseldslagen svarande föreskrift infogas

såsom sista punkt i 5 § första stycket förslaget till brandlag.

Andra stycket. I nämnda stycke upptagas, i anslutning till motsvarande

bestämmelser i kommunallagarna, regler om rätt för person, som erhållit

kommunalt förtroendeuppdrag såsom brandchef etc., att avsäga sig uppdraget.

Rätt till avsägelse föreligger bland annat för den, som av ämbete eller

tjänst är hindrad att fullgöra uppdraget eller fyllt sextio år eller eljest uppgiver

giltigt hinder. Liknande regler äro upptagna i 9 § andra stycket skogseldslagen.

I fråga örn innebörden av uttrycket »giltigt hinder» i sistnämnda

lagrum yttrade första lagutskottet vid 1937 års riksdag (utlåtande nr 41, sid.

20), att såsom sådant hinder torde kunna anses, att brandfogdes eller vice

brandfogdes arvode bestämts till ett uppenbarligen för lågt belopp. Motsvarande

punkt i förslaget till brandlag får enligt utskottets mening anses hava

enahanda innebörd. Den som utsetts att bestrida uppdrag såsom brandchef,

vice brandchef, skogsbrandfogde eller vice skogsbrandfogde bör sålunda

kunna vägra att mottaga uppdraget, örn det därför avsedda arvodet bestämts

till belopp, som uppenbarligen är för lågt.

Tredje stycket. I detta stycke föreskrives att brandchef, vice brandchef,

skogsbrandfogde eller vice skogsbrandfogde må på grund av visad olämplighet

av länsstyrelsen skiljas från uppdraget eller tjänsten. Utskottet vill i anslutning

till denna föreskrift understryka, att vederbörande kommun genom

stadgandet givetvis icke betages den rätt, som jämlikt avlöningsreglemente

eller eljest kan tillkomma kommunen att på grund av olämplighet entlediga

tjänsteman.

9 §•

I denna paragraf stadgas, att efter framställning av brandchef i kommun,

där brand tagit eller hotar att taga större omfattning, är annan kommun

pliktig lämna släckningshjälp i den utsträckning brandchefen i den kommunen

prövar möjlig utan att skälig hänsyn till dess egen säkerhet åsidosättes.

Såsom förutsättning för att skyldighet att lämna eldsläckningshjälp

skall föreligga stadgas sålunda enligt förslaget, att brand skall hava tagit

eller hotar att taga större omfattning. Förslaget fäster sålunda efter ordalagen

avseende endast vid brandens omfattning i och för sig men däremot

icke vid förhållandet mellan brandens omfattning och den hjälpsökande

kommunens resurser, alltså hjälpbehovet. Så tolkad skulle lagen emellertid

leda till otillfredsställande resultat. Uppenbart är ju att t. ex. en landskommun

i Stockholms närhet kan behöva hjälp av huvudstadens brandkår för

släckning av en brand av sådan storlek att, om branden i stället utbrutit

inom staden, stadens brandkår ensam kunnat släcka densamma. Det skulle

därför kunna ifrågasättas att lagen skulle omformuleras så, att hjälpbehovet,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra särskilda utskottets utlåtande nr 3.

9

icke brandens omfattning i och för sig, sattes som norm för skyldigheten

att lämna släckningshjälp. Då emellertid även den föreslagna lydelsen torde

medgiva den tolkningen, att hänsyn skall tagas till brandens storlek i förhållande

till kommunens resurser, finner utskottet skäl icke föreligga att

föreslå ändring i Kungl. Maj:ts förslag.

10 §.

Första stycket. I 10 § första stycket i förslaget stadgas, att då så erfordras

för släckning av brand är envar, som fyllt femton men ej sextiofem år och

som vistas i orten, pliktig att, i den män kroppskrafter och hälsotillstånd

tillåta, medverka vid släckningen. Tidpunkten för tjänstepliktens inträde och

upphörande för den enskilde har sålunda anknutits icke, såsom i åtskilliga

andra tjänstepliktsförfattningar, lill ingången respektive utgången av ett

kalenderår utan till den dag, då viss ålder uppnås. Ur administrativ synpunkt

kan det sålunda föreslagna systemet stundom bliva mindre tillfredsställande.

Exempelvis vid uttagning av tjänsteplikt.^ till reservbrandstyrka

(10 § andra stycket i förslaget) är det uppenbarligen en nackdel att beträffande

de äldsta och de yngsta årsklasserna nödgas beakta, att tjänsteplikten

i de särskilda fallen inträder eller upphör vid olika tidpunkter under kalenderårets

lopp. Utskottet föreslår därför, att såsom gräns för tjänsteplikten

sättes ingången respektive utgången av det kalenderår, då viss ålder uppnås.

Med denna ståndpunkt måste ifrågasättas, om den undre gränsen för

brandtjänsteplikten bör sättas så lågt som till det kalenderår, då vederbörande

uppnår femton år. Om denna gräns valdes, skulle även fjortonåringar

i viss utsträckning bliva tjänstepliktiga. Detta synes emellertid mindre lämpligt.

Med hänsyn härtill föreslår utskottet, att brandtjänsteplikt skall inträda

först från och med det kalenderår, varunder sexton år uppnås. Tjänsteplikten

skulle sedan gälla till och med det kalenderår, varunder den tjänstepliktige

fyller sextiofem år.

Andra stycket. I detta stycke föreskrives till en början, att lämpliga tjänstepliktiga

personer må tagas i anspråk för brandtjänst i reservbrandstyrka

i den mån behovet ej tillgodoses genom frivillig personal. Den som uttagits

är skyldig att deltaga i brandövning under högst femton timmar årligen

samt är för medverkan vid brandsläckning berättigad till skälig ersättning

av kommunen. Möjligen kan uttrycket »den som uttagits» uppfattas så, att

därav skulle omfattas allenast personal, som tvångsvis uttagits, men däremot

icke personal, som frivilligt ställt sig till förfogande. Detta är emellertid

uppenbarligen icke förslagets mening. Även den som frivilligt inträder i reservbrandstyrkan

måste registreras, »uttagas». Till förekommande av missförstånd

torde paragrafen dock böra givas annan lydelse, som tydligt angiver,

att även den frivilliga personalen är skyldig att deltaga i brandövning

samt äger rätt till ersättning för medverkan vid brandsläckning.

I nu förevarande stycke stadgas vidare, att uttagning till reservbrandstyrka

verkställes av den förvaltningsmyndighet som handhar brandförsvaret

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra särskilda utskottets utlåtande nr 3.

eller, efter dess bestämmande, av brandchefen. Enligt utskottets mening innebär

uttagning till tjänst i reservbrandstyrkan ett så allvarligt ingrepp i den

personliga friheten, att uttagningen icke lämpligen bör anförtros åt brandchefen.

Den i förslaget upptagna möjligheten för brandstyrelsen eller motsvarande

organ att till brandchefen delegera uttagningsrätten bör därför utgå.

I särskilt utlåtande över framlagt förslag till civilförsvarslagstiftning kommer

utskottet att till behandling upptaga frågor rörande reservbrandstyrkans

infogande i den allmänna civilförsvarsorganisationen.

Tredje stycket. I tredje stycket stadgas, att arbetsgivare eller arbetsledare ej

må förvägra anställd erforderlig ledighet för fullgörande av vad honom enligt

paragrafen åligger, såvitt ledigheten utan synnerlig olägenhet kan medgivas.

Stadgandet omfattar icke — såsom motsvarande föreskrifter i gällande brandstadga

(43 § 4 mom. andra stycket) och i det till lagrådet remitterade förslaget

till brandlag (20 §) — ledighet för deltagande i övning med borgarbrandkår.

Anledning torde emellertid saknas att på denna punkt göra ändring

i jämförelse med vad som nu gäller. Stadgande i ämnet bör lämpligen införas

i 19 §. Föreskriften i 10 § tredje stycket bör därvid utgå.

11 §•

I 11 § andra stycket givas regler angående röjning efter avverkning invid

järnväg. Såsom av den i propositionen lämnade redogörelsen framgår, kan

för närvarande ovisshet råda om vem som i det särskilda fallet får bära följderna

av den ökade fara, som kvarlämnat ris och annat avfall utgör. Denna

ovisshet medför icke sällan att ingen av de närmast berörda parterna — järnvägsförvaltningen

och markägaren — vidtager nödiga röjningsåtgärder. Detta

tillstånd är uppenbarligen icke tillfredsställande.

Enligt brandförsvarsutredningens förslag skulle, om markägaren ej själv

röjt, erforderlig röjning efter avverkning få verkställas av järnvägsförvaltningen

eller brandchefen. Kostnaderna därför skulle bäras av järnvägsförvaltningen.

I propositionen har emellertid den sålunda föreslagna bestämmelsen

på en viktig punkt ändrats, i det att brandchefens rätt att själv på

järnvägsförvaltningens bekostnad få verkställa röjning utgått. I propositionsförslaget

stadgas i detta avseende allenast, att om markägaren icke vidtager

erforderliga åtgärder, må dessa vidtagas av järnvägsförvaltningen på dess

egen bekostnad.

Utskottet kan icke finna Kungl Maj:ts förslag i denna del tillfredsställande.

Även om den föreslagna bestämmelsen genomföres, kan den rådande

ovissheten om vem som skall stå för skadan av en uppkommen brand leda

till att röjning icke verkställes av vare sig markägaren eller järnvägsförvaltningen.

Den av brandförsvarsutredningen föreslagna vägen att giva brandchefen

rätt att i kritiska situationer själv verkställa röjning på järnvägsförvaltningens

bekostnad skulle däremot vara ägnad att skapa mera tillfredsställande

förhållanden på detta område. Emellertid är det naturligt, att betänkligheter

kunna resas mot att giva brandchefen så vittgående befogenheter.

Utskottet vill därför icke förorda en återgång till brandförsvarsutred
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra särskilda utskottets utlåtande nr 3.

11

ningens förslag. I stället vill utskottet föreslå, att åt länsstyrelsen medgives

den av brandförsvarsutredningen åt brandchefen tillämnade rätten att, om

erforderlig röjning icke verkställes, utföra denna på järnvägsförvaltningens

bekostnad. Härigenom skulle den myndighet, som bär högsta ansvaret för

brandskyddet inom länet, erhålla möjlighet att tillse att ur brandförsvarssynpunkt

tillfredsställande förhållanden vidmakthållas på ifrågavarande område.

12 §.

Denna paragraf upptager ett stadgande av innehåll att ej må någon så

handhava eld eller eldfarligt föremål att brand därav lätt kan uppstå.

Utskottet finner det vara av värde, att ett stadgande av denna innebörd införes

i lagstiftningen. Det torde emellertid kunna ifrågasättas örn icke berörda

stadgande hellre borde intagas i allmänna strafflagen än i brandlagen.

Enligt vad utskottet inhämtat, har också straffrättskommittén i utkast till ny

lydelse av strafflagens 19 kapitel upptagit en föreskrift av motsvarande innehåll.

Då det emellertid synes angeläget att ett stadgande av förevarande innehåll

redan nu upptages i lagstiftningen, tillstyrker utskottet Kungl. Maj:ts

förslag. Frågan om paragrafens definitiva placering torde få upptagas till

övervägande i samband med behandlingen av de förslag, till vilka straffrättskommitténs

arbete kan föranleda.

15 §.

I andra stycket av denna paragraf föreskrives bland annat, att ersättning

av statsmedel må kumla utgå för deltagande i eller annan verksamhet för

släckning av skogseld. Motsvarande bestämmelse återfinnes i 25 § gällande

skogseldslag.

Med stöd av sistnämnda stadgande har Kungl. Majit den 2 december 1938

utfärdat en kungörelse (nr 744) angående ersättning för deltagande i släckning

av skogseld m. m. I 1 § av denna kungörelse föreskrives, att för deltagande

i släckning av skogseld samt för annan verksamhet för sådan släckning

må ersättning utgivas av statsmedel. Jämlikt 2 § i kungörelsen må ersättning

till släckningsskyldig för deltagande i släckning ej utgivas för de första

åtta timmarna av deltagandet och ej med högre belopp än som motsvarar lägsta

i trakten gällande grovarbetarlön, där ej den släckningsskyldige till följd

av deltagandet gått miste om arbetsförtjänst, varav han och hans familj varit

i trängande behov, eller arbetet varit särskilt betungande. Ersättning, som

avses i kungörelsen, utanordnas från det under nionde huvudtiteln uppförda

förslagsanslaget för släckning av skogseld.

I motionen II: 79 till årets riksdag, vilken motion behandlats av jordbruksutskottet,

hemställde herrar Gustafsson i Dädesjö och Persson i Växjö, att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte uttala sig för att ersättning för

deltagande vid släckning av skogseld måtte utöver de första åtta timmarna

utgå med ett lika för alla per timme beräknat belopp, dock ej understigande

i orten gällande avtalsreglerad grovarbetarlön.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra särskilda utskottets utlåtande nr 3.

I sitt utlåtande, nr 32, i anledning av motionen anför jordbruksutskottet

bland annat, att utskottet i vederbörlig ordning införskaffat yttrande över

motionen av skogsstyrelsen. Styrelsen hade avstyrkt bifall till motionen och

anfört följande.

Skogsstyrelsen hade från samtliga länsstyrelser infordrat yttranden i ärendet.

Av dessa franninge, att sju av länsstyrelserna förordade den av motionärerna

föreslagna ändringen, medan fjorton avstyrkte densamma och tre

icke uttalade någon bestämd åsikt. Länsstyrelserna hade även på begäran

redogjort för av dem tillämpade principer vid beräkning av ifrågavarande

ersättningar.

För egen del finge skogsstyrelsen framhålla, att det vore önskvärt, att den

möjlighet, som nu funnes att under särskilda förhållanden lämna vissa

släckningsdeltagare högre ersättning än enligt lägsta grovarbetarlön, lämnades

orubbad. När ersättning för deltagandet i det ofta synnerligen krävande

skogsbrandsläckningsarbetet i regel ej finge utgå för de första åtta

timmarna och för överskjutande tid satts så lågt som till lägsta grovarbetarlön,

berodde detta på att medverkan vid skogsbrandsläckning alltjämt räknades

som en medborgerlig plikt. Rättvisa och billighet krävde emellertid,

att man i möjligaste mån kompenserade de personer, som genom fullgörande

av släckningsskyldigheten finge lida en förhållandevis mera kännbar

förlust. Detta, som uppnåddes genom undantagsbestämmelsen i ersättningskungöreisen,

vore så mycket mer befogat, som släckningsskyldiga, vilka

brukade komma i fråga för sådan högre ersättning — skogsarbetare och

liknande — torde vara de, som oftast bleve utkallade till skogsbrandsläckning.

Mot det av motionärerna framlagda förslaget kunde även anmärkas, att

dess genomförande troligen icke skulle befordra en jämn tillämpning av

ersättningsbestämmelserna olika län emellan. Genom att ersättningen föresloges

utgå lägst med den avtalsreglerade grovarbetarlönen och icke, som

nu vore fallet, högst denna lön, lämnades fältet fritt för utgivande av ersättningar,

som i mindre eller större grad överstege minimibeloppet.

Styrelsen hade emellertid på grund av länsstyrelsernas redogörelser för

tillämpade principer vid ersättningarnas bestämmande funnit, att i administrativ

ordning borde utfärdas ett förtydligande till ersättningsbestämmelserna.

En viss ojämnhet i tillämpning av dessa kunde nämligen utläsas av

redogörelserna.

För egen del har jordbruksutskottet yttrat.

Av de i skogsstyrelsens utlåtande omnämnda yttrandena från länsstyrelserna

framgår, att de nu gällande av Kungl. Maj:t utfärdade bestämmelserna

om ersättning till personer, som deltaga i släckning av skogseld, giva

runi för olika tolkningar och att desamma inom vissa län tillämpas på ett

sådant sätt, att de utdömda ersättningarna stundom framstå såsom orättvisa

och obilliga för de i släckningsarbetet deltagande. Med fog synes även

kunna sätlas i fråga, huruvida icke den nu föreskrivna skyldigheten att

utan ersättning i åtta timmar deltaga i dylikt släckningsarbete icke huvudsakligen

drabbar en så liten samhällsgrupp —- bestående av skogsarbetare

och andra i de delar av landet, där täta inkallelser till dylikt arbete förekomma

— att den knappast kan betecknas såsom allmänt medborgerlig. Starka

skäl tala därför enligt utskottets uppfattning för en allmän översyn av

omförmälda bestämmelser såväl i avseende å ersättningarnas rättvisa avvägning

som beträffande skäligheten av den föreskrivna ersättningsfria tiden.

Då emellertid, enligt vad utskottet erfarit, såväl nämnda som andra frågor

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra särskilda utskottets utlåtande nr 3.

13

rörande skogsbrandväsendet beröras i brandförsvarsutredningens den 7 mars

1942 avgivna betänkande med förslag till brandlag och brandstadga ra. m.

och utskottet utgår från att de av utskottet nu berörda synpunkterna komma

att beaktas vid den prövning, som kommer att underkastas detta förslag

av Kungl. Maj:t, synas några åtgärder i omedelbar anslutning till motionen

icke vara erforderliga.

Under åberopande av det sålunda anförda hemställde jordbruksutskottet

att motionen II: 79 icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Utskottets

hemställan har av riksdagen bifallits.

I motionen II: 519, som hänvisats till andra särskilda utskottet, har nu

hemställts, att riksdagen vid behandling av förevarande proposition måtte

uttala sin anslutning till de av jordbruksutskottet i nyssnämnda utlåtande

anförda synpunkterna. Då, såsom av det anförda framgår, frågan redan

behandlats av den nu församlade riksdagen, vill utskottet inskränka sig till

att i samband med behandlingen av 15 § förslaget till brandlag uttala, att

utskottet förutsätter, att ovan berörda spörsmål rörande innehållet i kungörelsen

om ersättning för deltagande i släckning av skogseld komma att

upptagas till behandling av Kungl. Majit i samband med den nya brandorganisationens

ikraftträdande. Därvid synas de av jordbruksutskottet anförda

synpunkterna, till vilka andra särskilda utskottet ansluter sig, vara

värda beaktande.

19 §.

Beträffande visst tillägg till denna paragraf må hänvisas till vad som anförts

i fråga om 10 § tredje stycket i förslaget.

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 87 § lagen den 6 juni 1930

(nr 251) om kommunalstyrelse på landet.

Mot detta förslag, som innefattar allenast vissa ändringar av formell natur,

har utskottet icke funnit anledning till erinran.

Förslaget till brandstadga.

17 §.

I 17 § gällande brandsladga föreskrives följande: »För att vinna godkännande

såsom skorstensfejare för sotningsdistrikt fordras att hava uppnått 25

års ålder samt hava antingen med godkända kunskapsbetyg genomgått statsunderstödd

fackskola för utbildande av skorstensfejare eller ock minst 5

år med goda vitsord arbetat i yrket.» I 17 § i förslaget till ny brandstadga har

bestämmelsen erhållit denna formulering: »För att vinna godkännande eller

anställning såsom skorstensfejare för sotningsdistrikt fordras att hava uppnått

25 års ålder samt hava genomgått kurs för skorstensfejaremästare vid

statens brandskola.»

Den föreslagna lydelsen innefattar sålunda en skärpning i jämförelse med

vad som nu gäller bland annat därutinnan, att enbart praktisk tjänstgöring

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra särskilda utskottets utlåtande nr 3.

utan komplettering av en teoretisk kurs icke skulle vara tillfyllest för att

vinna godkännande eller anställning såsom skorstensfejare. Emellertid torde

en skorstensfejare med långvarig praktisk utbildning i yrket men utan teoretisk

skolning kunna vara väl så skickad att fylla sina uppgifter som en

yrkeskollega, vilken visserligen är teoretiskt skolad men äger kortare tids

praktik. Kravet på teoretisk utbildning bör därför enligt utskottets mening

icke vara ovillkorligt. Lämpligen borde den föreslagna författningstexten

kompletteras med en bestämmelse, att länsstyrelsen ägde medgiva undantag

från den föreslagna teoretiska kompetensfordringen. Därvid skulle givetvis

förutsättas, att dispensrätten utövades med försiktighet och under inga förhållanden

så, att skorstensfejareyrkets standard sänktes. Endast i fall då sökanden

otvivelaktigt förvärvat nödig kompetens genom sitt praktiska arbete

skulle dispens medgivas.

I anslutning till den sålunda föreslagna ändringen torde även den nu gällande

åldersgränsen, vilken saknar motsvarighet i de i 7 § förslaget till brandstadga

upptagna kompetensföreskrifterna för brandbefäl, kunna såsom obehövlig

utgå.

31 §.

I 31 § 2 mom. i förslaget stadgas, att brandchef är skyldig att föra befäl

över brandstyrkorna i kommunen samt tillse att de erhålla erforderlig övning.

Med uttrycket »brandstyrkorna i kommunen» avses givetvis endast de

brandstyrkor, som antingen äro uppsatta av kommunen eller i följd av avtal

tillhöra den kommunala brandorganisationen. Emellertid kunna i kommunen

finnas jämväl andra brandstyrkor, t. ex. en industribrandkår, som icke

ingå i den kommunala organisationen, över dessa styrkor såsom sådana har

brandchefen icke befälsrätt. Det är därför icke uteslutet, att en kompetenskonflikt

skulle kunna uppsta mellan t. ex. brandchefen i kommunen

och chefen för en industribrandkår vid släckning av en inom industriområdet

utbruten brand. Utskottet, som hyser den uppfattnigen, att kompetenskonflikter

av sådan typ icke lämpligen kunna förebyggas genom bestämmelser

i brandstadgan eller annan statlig författning, vill i anslutning

till nu förevarande paragraf i förslaget till brandstadga framhålla lämpligheten

av att å de orter, där sådana kompetenskonfikter kunna befaras uppkomma,

erforderliga överenskommelser för att undvika konflikter redan på

förhand träffas. Därest de kommunala organen icke agna frågan tillräckligt

beaktande, bör länsstyrelsen taga de initiativ, som kunna vara påkallade.

Vid behandlingen av förslagen till brandlag och brandstadga har inom

utskottet föreslagits, att i brandförfattningarna skulle intagas förbud för

tjänstemän vid brandväsendet att vara agenter för bolag, som försälja brandredskap

etc. Fall hade nämligen förekommit, som gjorde en sådan föreskrift

önsklig. Med hänsyn till vad sålunda upplysts vill utskottet — under

erinran om att bestämmelser av likartad beskaffenhet äro upptagna i 12 §

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra särskilda utskottets utlåtande nr 3.

15

andra stycket i polisreglementet den 26 september 1925 och 43 § kungl,

förordningen den 25 oktober 1940 angående yrkesmässig automobiltrafik

m. m. — föreslå, att stadgande i ämnet införes i brandstadgan och där lämpligen

såsom ny sista paragraf, 53 §. Paragrafen kunde lämpligen givas följande

lydelse:

»Tjänsteman vid brandväsendet må ej

driva handel med brandredskap; eller

vara kommissionär eller agent för annan, som bedriver sådan handel; eller

vara delägare i handelsbolag eller styrelseledamot i aktiebolag eller ekonomisk

förening, som har till huvudsaklig uppgift att bedriva verksamhet

av nu nämnt slag.»

Den föreslagna lydelsen avser endast yrkespersonal. Den som innehar

kommunalt förtroendeuppdrag inom brandväsendet, t. ex. såsom brandchef,

omfattas alltså icke av bestämmelsen. Paragrafen gäller vidare handel allenast

med brandredskap. Med sådana redskap avses enligt utskottets mening

icke spadar, yxor, etc., utan endast brandredskap i teknisk mening.

Den i sista ledet föreslagna lydelsen »som har till huvudsaklig uppgift etc.»

har valts för att markera, att medlemskap i styrelsen för t. ex. en kooperativ

förening, som kanske någon gång försäljer en enkel handspruta, icke förbjudes.

Till den föreslagna paragrafen bör knytas den övergångsbestämmelsen, att

vad i paragrafen stadgas icke skall gälla tjänsteman, som före den nya brandstadgans

ikraftträdande erhållit anställning vid brandväsendet.

I övrigt har utskottet vid sin granskning av författningsförslagen icke funnit

anledning till erinran.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

A) att riksdagen — med förklarande att riksdagen funnit

vissa ändringar böra vidtagas i det genom förevarande proposition

framlagda förslaget till brandlag — måtte för sin

del antaga följande förslag till

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

1) Brandlag.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Varje kommun skall i enlighet med bestämmelserna i denna lag hålla ett

brandförsvar, som tillfredsställer skäliga anspråk på trygghet mot skada av

brand. •;

Kommun äger besluta, att brandförsvaret såvitt angår skydd mot skogsbrand

skall ordnas för sig. Område för vilket särskilt skogsbrandförsvar av
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra särskilda utskottets utlåtande nr 3.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

ses (skogsbrandrote) skall, där det ej omfattar kommunen i dess helhet, till

gränserna angivas i beslutet. Skogsbrandrote må, efter överenskommelse, bestå

av områden utav olika kommuner. Beslut om särskilt skogsbrandförsvar

skall för att vara gällande godkännas av länsstyrelsen. Länsstyrelse må ock,

efter kommuns hörande, förordna härom.

Vad i denna lag stadgas i fråga om stad skall äga motsvarande tillämpning

å köping, evad den utgör egen kommun eller ej, samt å municipalsamhälle,

som på grund av Konungens förordnande har att oberoende av kommunen i

övrigt själv handhava sitt brandförsvar. Handhaves brandförsvaret av kommunalförbund,

skola lagens bestämmelser om kommun hava avseende å förbundet.

2 §•

Tillsyn över brandförsvaret inom riket utövas av en riksbrandinspektör.

Länsstyrelse skall tillse, att brandförsvaret inom länet är tillfredsställande

ordnat.

3 §•

I varje kommun skall finnas brandstyrka av betryggande storlek och sammansättning.

Brandstyrkan skall utgöras

1. i stad av kommunal brandkår, bestående antingen av heltidsanställd

personal (yrkesbrandkår) eller av personal, som förbundit sig att vid sidan

av annan sysselsättning fullgöra brandtjänst (borgarbrandkår), samt

2. i annan kommun av borgarbrandkår eller av brandkår under ledning

av enskild sammanslutning eller enskilt företag (frivillig brandkår), vilken

gentemot kommunen åtagit sig att svara för brandsläckning, däri inbegripet

skyldighet att lämna annan kommun släckningshjälp.

Till kommuns brandstyrka skall därjämte höra erforderlig reserv, grundad

å tjänsteplikt (reservbrandstyrka).

Länsstyrelse äger medgiva befrielse från skyldighet för kommun att hålla

brandkår, såframt kommunen träffat avtal om betryggande släckningshjälp

från brandkår i annan kommun, så ock för stad att hålla yrkesbrandkår eller

borgarbrandkår, såframt i staden finnes frivillig brandkår med förpliktelse

som ovan sägs.

4 §•

Ledningen av kommuns brandförsvar skall, närmast under den förvaltningsmyndighet

som handhar brandförsvaret, utövas av en brandchef. Är

skogsbrandförsvaret ordnat för sig, tillkommer ledningen därav en skogsbrandfogde

eller, om kommunen är uppdelad i skogsbrandrotar, en fogde för

varje rote.

För att biträda brandchefen eller skogsbrandfogden och vid förfall träda i

dennes ställe skola finnas en eller flera vice brandchefer eller vice skogsbrandfogdar.

I mån av behov skall därjämte finnas annat brandbefäl.

Om den utbildning, brandbefäl skall äga, förordnar Konungen.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra särskilda utskottets utlåtande nr 3.

17

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

Brandchef, vice brandchef, skogsbrandfogde

och vice skogsbrandfogde

utses av kommunens beslutande

myndighet eller, efter dess bestämmande,

av den förvaltningsmyndighet,

som handhar brandförsvaret. Beslutet

skall underställas länsstyrelsen,

som har att pröva den utseddes lämplighet

för uppdraget eller tjänsten.

Den som utsetts av kommunen skall

förordnas av länsstyrelsen, om ej särskilda

skäl däremot äro. Består skogsbrandrote

av två eller flera kommuner

eller områden därav och enas

kommunerna ej i valet av skogsbrandfogde

eller vice skogsbrandfogde,

skall en av de valda av länsstyrelsen

för ordnas, där ej särskilda skäl

annat föranleda.

Ej må annan vägra att mottaga uppdrag, som i första stycket avses, än

den som av ämbete eller tjänst är hindrad att fullgöra uppdraget eller fyllt

sextio år eller eljest uppgiver giltigt hinder eller ock de fyra senaste åren innehaft

sådant uppdrag.

Brandchef, vice brandchef, skogsbrandfogde eller vice skogsbrandfogde

må på grund av visad olämplighet av länsstyrelsen skiljas från uppdraget

eller tjänsten.

6 §•

Den som innehar uppdrag som brandchef, vice brandchef, skogsbrandfogde

eller vice skogsbrandfogde skall med avseende å rätt till gottgörelse i anledning

av uppdraget vara likställd med vald ledamot av kommunal nämnd,

som utsetts till ordförande; dock att i fråga örn ersättning för deltagande i

eller annan verksamhet för släckning av skogsbrand skall gälla vad nedan i

15 § föreskrives.

För skogsbrandfogdes eller vice skogsbrandfogdes deltagande i utbildningskurs

inom länet skall kommunen lämna denne skälig gottgörelse.

Brandchef, vice brandchef, skogsbrandfogde

och vice skogsbrandfogde

utses för viss tid av kommunens

beslutande myndighet eller, efter dess

bestämmande, av den förvaltningsmyndighet,

som handhar brandförsvaret.

Beslutet skall underställas

länsstyrelsen, som har att pröva den

utseddes lämplighet för uppdraget eller

tjänsten. Den som utsetts av kommunen

skall förordnas av länsstyrelsen,

om ej särskilda skäl däremot äro.

7 §■

Kommun är skyldig att anskaffa och underhålla materiel, byggnader och

andra för brandförsvaret erforderliga anordningar, brandtorn likväl undantagna,

samt att draga försorg om nödig vattentillgång för släckning av brand,

dock allenast i den mån oskälig kostnad därigenom icke åsamkas kommunen.

8 §•

I kommun skall brandsyn hållas och sotning verkställas i enlighet med de

föreskrifter, Konungen därom meddelar.

Bihang till riksdagens protokoll 19H. 11 sami. 2 avd. Nr 3.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra särskilda utskottets utlåtande nr 3.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

9 §•

Efter framställning av brandchef i kommun, där brand tagit eller hotar

att taga större omfattning, är annan kommun pliktig lämna släckningshjälp

i den utsträckning brandchefen i den kommunen prövar möjlig utan att skälig

hänsyn till dess egen säkerhet åsidosättes.

För kostnad, som åsamkats kommun i anledning av framställning om

släckningshjälp, är kommunen berättigad erhålla skälig ersättning. Kunna

kommunerna icke enas örn ersättningen, skall denna fastställas av länsstyrelsen

i det län, där branden utbrutit.

10

Då så erfordras för släckning av

brand är envar, som fyllt femton men

ej sextiofem år och som vistas i orten,

pliktig att, i den mån kroppskrafter

och hälsotillstånd tillåta, medverka

vid släckningen.

Bland de i kommunen bosatta sålunda

tjänstepliktiga må lämpliga personer

tågås i anspråk för brandtjänst

i reservbrandstyrkan, i den mån behovet

ej tillgodoses genom frivillig

personal. Den som uttagits är skyldig

att deltaga i brandövning under högst

femton timmar årligen samt är för

medverkan vid brandsläckning berättigad

till skälig ersättning av kommunen.

intagning verkställes av den

förvaltningsmyndighet som handhar

brandförsvaret eller, efter dess bestämmande,

av brandchefen.

Arbetsgivare eller arbetsledare må

ej förvägra anställd erforderlig ledighet

för fullgörande av vad honom enligt

denna paragraf åligger, såvitt ledigheten

utan synnerlig olägenhet kan

medgivas.

§•

Då så erfordras för släckning av

brand är envar, som under kalenderåret

fyller lägst sexton och högst sextiofem

år och som vistas i orten, pliktig

att, i den mån kroppskrafter och

hälsotillstånd tillåta, medverka vid

släckningen.

Bland de i kommunen bosatta sålunda

tjänstepliktiga må lämpliga personer

tagas i anspråk för brandtjänst

i reservbrandstyrkan. För sådan tjänst

skola i första hand frivilliga uttagas.

Den som uttagits är skyldig

att deltaga i brandövning under högst

femton timmar årligen samt är för

medverkan vid brandsläckning berättigad

till skälig ersättning av kommunen.

Uttagning verkställes av den

förvaltningsmyndighet som handhar

brandförsvaret.

11 §■

Ägare av byggnad, upplag eller annan anläggning är skyldig att anskaffa

och underhålla erforderliga brand- och livräddningsredskap ävensom att i

övrigt vidtaga nödiga åtgärder till förebyggande och bekämpande av brand,

i den mån de ej medföra oskälig kostnad. För tillsyn, röjning eller annat

dylikt arbete efter brand, vilket ej är hänförligt till eftersläckning, har ägaren

att tillhandahålla erforderlig arbetskraft. Såsom ägare anses jämväl den,

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra särskilda utskottets utlåtande nr 3.

19

(Kungl. Maj.ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

som innehar egendom med fri förfoganderätt eller fideikommissrätt eller där
-

med jämförlig rätt.

Sker skogsavverkning invid järnväg

och vidtagas ej inom område på

kortare avstånd från närmaste järnvägsspår

än trettio meter erforderliga

åtgärder till förhindrande av att genom

avverkningen ökad fara för

skogsbrand uppkommer, må åtgärderna

vidtagas av järnvägsförvältningen

på dess egen bekostnad.

Sker skogsavverkning invid järnväg

och vidtagas ej inom område på

kortare avstånd från närmaste järnvägsspår

än trettio meter erforderliga

åtgärder till förhindrande av att

genom avverkningen ökad fara för

skogsbrand uppkommer, må åtgärderna

på jårnvägsförvaltningens bekostnad

vidtagas av länsstyrelsen eller

järnvägsförvaltningen.

12 §.

Ej må någon så handhava eld eller eldfarligt föremål att brand därav lätt

kan uppstå.

13 §.

Uppstår brand eller är överhängande fara därför och kan ej den, som varsnar

branden eller faran eller eljest får kunskap därom, genast släcka branden

eller undanröja faran, skall han varsko dem, vilkas liv eller egendom är

i fara, samt tillkalla hjälp.

14 §.

Den som vid brand för befälet äger, där så finnes nödigt för släckning eller

räddning, företaga sådant ingrepp i annans rätt, som efter ett skäligt bedömande

finnes nödigt. Han äger sålunda bland annat bereda brandstyrka

tillträde till fastighet, avspärra brandplatsen, undanskaffa hägnad, nyttja

brunn, vattenledning, redskap, telefon, hästar eller fordon, fälla träd, anlägga

moteld samt riva eller spränga hus.

Ingrepp av ringa omfattning må jämväl företagas av annan, som deltager

i släcknings- och räddningsarbetet, därest befälhavarens föreskrift lämpligen

icke kan inhämtas.

15 §.

Den som deltagit i eller på annat sätt varit verksam för släckning av brand

eller som deltagit i övning med brandkår må av statsmedel kunna bekomma

ersättning för skada, som därvid åsamkats honom.

Ersättning av statsmedel må jämväl kunna utgå för deltagande i eller

annan verksamhet för släckning av skogsbrand. Härjämte må av statsmedel

belöning tilldelas den, som vid släckning av skogsbrand visat rådighet och

nit.

Närmare bestämmelser i omförmälda hänseenden meddelar Konungen.

16 §.

Åsidosätter kommun sina skyldigheter enligt denna lag, skall länsstyrelsen

förordna örn rättelse samt, där förordnandet ej efterkommes, förelägga

lämpligt vite.

Samma lag vare där ägare av byggnad, upplag eller annan anläggning icke

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra särskilda utskottets utlåtande nr 3.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

fullgör vad honom enligt 11 § första stycket första punkten åligger. Tillhandahåller

ägaren icke erforderlig arbetskraft efter vad i samma stycke

andra punkten sägs, må arbetet på ägarens bekostnad utföras genom brandchefens

försorg.

17 §.

Den som uttagits till reservbrandstyrka äger att överklaga beslutet hos

länsstyrelsen inom en månad efter det han därav erhållit del.

18 §.

Klagan över beslut, som enligt denna lag meddelats av länsstyrelse, må

föras hos Konungen i vederbörande statsdepartement i den ordning, som för

överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut är be
-

stämd.

19

Den som utan tillstånd eller giltigt

skäl uteblir från övning eller brandsläckning,

vartill han genom brandsignal

eller annorledes kallats, eller lämnar

honom anvisat arbete eller eljest

icke åtlyder vad brandbefäl i och för

tjänsten befallt eller som bryter mot

föreskrift i 10 § sista stycket, 12 § eller

13 § eller som hindrar eller söker

hindra åtgärd, som i 14 § avses, straffes

med dagsböter.

Den som genom brandsignal eller

brandstyrkas utryckning eller samling

i högst sex månader.

20

Böter och vitén, som ådömas enligt

§•

Den som utan tillstånd eller giltigt

skäl uteblir från övning eller brandsläckning,

vartill han genom brandsignal

eller annorledes kallats, eller lämnar

honom anvisat arbete eller eljest

icke åtlyder vad brandbefäl i och för

tjänsten befallt eller som bryter mot

föreskrift i 12 eller 13 § eller som

hindrar eller söker hindra åtgärd,

som i 14 § avses, straffes med dagsböter.

Arbetsgivare eller arbetsledare, som

förvägrar anställd nödig ledighet för

deltagande i övning eller brandslåckning

eller därmed sammanhängande

arbete, straffes, såvitt ledigheten kunnat

utan synnerlig olägenhet medgivas,

likaledes med dagsböter.

annorledes obehörigen åstadkommer

straffes med dagsböter eller fängelse

§•

denna lag, skola tillfalla kronan.

21 §.

De närmare föreskrifter, som äro erforderliga för ett ändamålsenligt ordnande

av brandförsvaret, meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1945, från och med vilken dag 24

kap. byggningabalken, brandstadgan den 15 juni 1923 (nr 173) och lagen

den 7 maj 1937 (nr 222) om förekommande och släckning av skogseld upphöra

att gälla.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra särskilda utskottets utlåtande nr 3.

21

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

2) Lag

angående ändrad lydelse av 87 § lagen den 6 juni 1930 (nr 251) om

kommunalstyrelse på landet.

Härigenom förordnas, att 87 § lagen den 6 juni 1930 om kommunalstyrelse

på landet skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

87 §.

Har Konungen förordnat, att för område på landet, som ej utgör egen

kommun, skall lända till efterrättelse:

a) ordningsstadgan för rikets städer,

b) vad i stadsplanelagen och byggnadsstadgan är föreskrivet om stad,

c) vad i brandlagen och brandstadgan är föreskrivet örn stad, eller

d) vad i hälsovårdsstadgan är föreskrivet om stad,

skall området utgöra ett municipalsamhälle, som äger att oberoende av

kommunen i övrigt själv vårda alla gemensamma ordnings- och hushållningsangelägenheter,

som föranledas av de i sådant förordnande avsedda

föreskrifternas tillämpning inom samhället. Vad nu är sagt skall, oberoende

av sådant förordnande, gälla om köping, som ej utgör egen kommun, i avseende

å tillämpningen av därstädes gällande särskilda föreskrifter.

Ej må---särskilt municipalsamhälle.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1945.

B) att riksdagen, med förklarande att riksdagen funnit

vissa jämkningar böra vidtagas i det vid propositionen fogade

förslaget till brandstadga, måtte uttala, att stadgan bör givas

en lydelse i överensstämmelse med följande såsom utskottets

betecknade förslag till

Brandstadga.

Härigenom förordnas som följer.

AVDELNING I.

Bestämmelser angående stad.

Om brandordning samt örn förvaltningen av brandförsvarets angelägenheter.

1 8.

För varje stad skall finnas brandordning, upptagande de bestämmelser,

som utöver vad j allmän lag eller denna stadga eller eljest i vederbörlig ordning

föreskrivits äro erforderliga för ordnande av stadens brandförsvar.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Andra särskilda utskottets utlåtande nr 3.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

I brandordning må för överträdelse av dess stadganden föreskrivas böter,

högst trehundra kronor, där ej å förseelsen kan följa straff efter allmän lag

eller denna stadga.

2 §•

1 mom. Brandordning antages av stadsfullmäktige. Beslut om antagande

av brandordning skall underställas länsstyrelsens prövning.

Beslut, som sålunda underställes, skall efter det riksbrandinspektören blivit

i ärendet hörd antingen oförändrat fastställas eller ogillas. Vägras fastställelse,

skall skäl därtill angivas.

Då brandordning fastställts, skall meddelande om fastställelsen ofördröjligen

intagas i länskungörelserna. Ett exemplar av brandordningen skall insändas

till riksbrandinspektören.

Det åligger magistraten att dels skyndsamt besörja att kungörelse om fastställelsen

införes i den eller de tidningar, vari kommunala meddelanden för

orten pläga införas, dels tillse att inom staden exemplar av brandordningen

finnas att tillgå för köpare.

Vad sålunda stadgats skall äga tillämpning jämväl i fråga om ändring i

eller tillägg till brandordning.

2 mom. För brandstyrka, brandbefäl och skorstensfejare må stadsfullmäktige

utfärda särskilda reglementen.

3 §.

1 mom. Förvaltningen av brandförsvarets angelägenheter skall handhavas

av den kommunala förvaltningsmyndighet, som stadsfullmäktige därtill

utse. Därest så befinnes lämpligt, må särskild brandstyrelse tillsättas. I

brandordningen skola i sådan händelse intagas föreskrifter om brandstvrelsens

sammansättning samt om dess arbetsformer m. m.

2 mom. Det tillkommer den myndighet, som förvaltar brandförsvarets angelägenheter,

bland annat

1) att övervaka efterlevnaden av brandlagen, brandstadgan, brandordningen

och övriga brandförsvaret rörande föreskrifter;

2) att uppgöra förslag till brandordning, reglementen och sotningstaxa

samt till erforderliga ändringar i stadens brandorganisation;

3) att ärligen avgiva förslag till inkomst- och utgiftsstat för stadens brandförsvar;

samt

4) att till vederbörande myndigheter avgiva yttranden och göra framställningar

i frågor av mera allmän betydelse för brandförsvaret.

Den förvaltande myndigheten äger icke taga befattning med fråga, som

faller under brandchefens befälsmyndighet.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Andra särskilda utskottets utlåtande nr 3.

23

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Om brandstyrka och brandbefäl.

4 §•

I brandordningen skola intagas bestämmelser angående bland annat

1) vilka slag av brandstyrkor som skola finnas i staden;

2) det lägsta antal brandbefäl och brandmän, som skall finnas i staden,

med angivande av lägsta antal brandmän för varje slag av brandstyrka;

3) det lägsta antal brandbefäl och brandmän, som ständigt skall vara berett

till en första utryckning; samt

4) det lägsta antal övningar, som skall hållas med stadens brandstyrkor.

5 §•

Av yrkesbrandkår skall alltid en styrka av betryggande storlek vara kasernerad

å brandstation.

Borgarbrandkår skall genom särskild anordning kunna inkallas till tjänst

å varje tid av dygnet.

6 §•

1 mom. intagning av tjänstepliktiga till reservbrandstyrka skall ske namneligen.

2 mom. Då tjänst som brandchef eller vice brandchef vid yrkesbrandkår

skall tillsättas, skall kungörelse härom införas i allmänna tidningarna samt

i en eller flera tidningar inom orten med angivande av den tid, inom vilken

sökande har att insända sina ansökningshandlingar till den myndighet, som

skall tillsätta tjänsten.

7 §•

1 mom. I fråga örn befäl vid yrkesbrandkår skola följande kompetensföreskrifter

gälla.

Brandchef samt vice brandchef, som icke tillika är brandmästare, ävensom

andra därmed jämförliga befattningshavare skola hava genomgått

brandchefskurs kategori I vid statens brandskola. Vice brandchef, som tillika

är brandmästare, skall hava genomgått antingen nämnda kurs eller brandmästarekurs

kategori I vid brandskolan.

Brandmästare skall hava genomgått brandmästarekurs kategori I vid statens

brandskola.

Brandförman skall hava genomgått brandförmanskurs kategori I vid

nämnda skola.

2 morn. I fråga örn befäl vid borgarbrandkår skola följande kompetensföreskrifter

gälla.

Brandchef samt vice brandchef, som icke tillika är brandmästare, skola

hava genomgått brandchefskurs kategori I eller kategori II vid statens brandskola.

Vice brandchef, som tillika är brandmästare, skall hava genomgått

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra särskilda utskottets utlåtande nr 3.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

antingen någon av nämnda kurser eller brandmästarekurs kategori I vid

brandskolan. Länsstyrelsen äger dock, när skäl därtill äro, för särskilda fall

förordna, antingen att brandchef eller vice brandchef skall hava genomgått

brandchefskurs kategori I eller att för sådan befattningshavare genomgång

av brandchefskurs kategori III vid brandskolan må anses tillfyllest.

Brandmästare och brandförmän skola, där länsstyrelsen icke på grund av

särskilda skäl medgiver undantag, hava genomgått antingen brandmästareoch

brandförmanskurs kategori II eller annan kurs kategori I eller II vid

statens brandskola.

3 mom. Skogsbrandfogde och vice skogsbrandfogde äro skyldiga att genomgå

sådan kurs i skogsbrandsläckning, som anordnas inom länet.

8 §■

1 mom. Det åligger brandchef att taga den befattning med stadens brandförsvar,

som i brandlagen, denna stadga eller eljest föreskrives.

2 mom. Brandchef är skyldig att föra befäl över stadens brandstyrkor

samt tillse, att de erhålla erforderlig övning. Då eldsläckningshjälp erhållits

fran annan ort, skall den befälhavare, som erhållit hjälpen, utöva befälet, där

ej annat överenskommes.

Har brand tagit eller hotar den taga större omfattning, äger länsstyrelsen

förordna särskild befälhavare.

3 mom. Da brandchef erhållit kunskap om brand eller överhängande fara

därför, skall han, så snart ske kan, underrätta polischefen i orten.

4 morn. Finner brandchef i särskilt fall omedelbar åtgärd till förhindrande

av brands uppkomst vara av nöden, åligger det honom att därom meddela

föreskrift.

9 §•

I brandordning eller reglemente skola närmare bestämmelser meddelas

örn brandstyrkans och brandbefälets åligganden samt vad därmed har samband.

Om vissa för brandförsvaret erforderliga anordningar.

10 §.

Det åligger stad bland annat

1) att hålla brandtelegraf eller ock på annat lämpligt sätt träffa anordning,

varigenom brandkåren kan av allmänheten alarmeras;

2) att tillse att lämplig anordning finnes för inkallande av brandpersonalen;

3) att pa lämpligt sätt anordna brandvakt för uppmärksammande av

brand.

Närmare bestämmelser härom samt örn de övriga anordningar, som äro erforderliga

för stadens brandförsvar, skola införas i brandordningen.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Andra särskilda utskottets utlåtande nr 3.

25

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Om brandsyn.

11 §.

1 morn. I stad skall allmän brandsyn äga rum en gång årligen å tid, som i

brandordningen bestämmes. Oberoende av vad sålunda föreskrivits skall, när

brandchefen så påfordrar, särskild brandsyn hållas.

Allmän brandsyn skall omfatta samtliga byggnader, upplag och andra

anläggningar i staden.

Den myndighet, som förvaltar brandförsvarets angelägenheter, må efter

brandchefens hörande medgiva, att mindre eller avsides belägen byggnad

eller annan anläggning icke skall omfattas av den allmänna brandsynen.

Beviljas sådant undantag, skall den förvaltande myndigheten bestämma, om

och huru ofta brandsyn å anläggningen skall äga rum.

2 mom. Brandsyn förrättas av en nämnd, bestående av brandchefen eller

efter hans förordnande annan av brandbefälet såsom ordförande, skorstensfejaren

i sotningsdistriktet samt en av byggnadsnämnden förordnad person,

vilken bör hava byggnadsteknisk utbildning.

Genom kungörelse eller annorledes skall i förväg meddelande lämnas om

tid, då brandsyn skall hållas.

3 mom. Vid brandsyn skall noga undersökas

1) huruvida de föreskrifter, som meddelats till förebyggande av brands uppkomst

och spridning, till räddning vid brand av liv och egendom samt till

underlättande av brandsläckning, blivit iakttagna;

2) huruvida å eldstad, mur, rör, tak, skorsten, elektriska anläggningar och

därtill hörande ledningar eller annorstädes finnes brist, som kan medföra

brandfara, samt huruvida efter föregående brandsyn eldstad, rökgång eller

ventilations- eller avgasrör anordnats, borttagits eller ändrats; samt

3) huruvida i övrigt anordning eller förhållande förefinnes, som kan medföra

fara för brands uppkomst och spridning eller svårighet att vid brand

utföra eldsläckning och räddning av liv och egendom.

-4 mom. I stad med yrkesbrandkår må i brandordningen stadgas

att brandchefen äger för särskilda fall besluta, att byggnad, upplag eller

annan anläggning icke årligen skall undergå brandsyn;

att brandchefen eller efter hans förordnande annan av brandbefälet ensam

äger verkställa brandsyn; samt

att den del av brandsyn, som avses i 3 mom. 2), må, utom såvitt angår

elektriska anläggningar och därtill hörande ledningar, i samband med sotning

utföras av skorstensfejare, därvid skorstensfejaren äger att meddela

föreläggande, som i 12 § 1 mom. första stycket avses.

12 §.

1 mom. Upptäckes vid brandsyn att fastighetsägare eller annan icke vidtagit

vad jämlikt lag eller annan författning åligger honom med avseende å

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Andra särskilda utskottets utlåtande nr 3.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

brandförsvaret, skall föreläggande meddelas honom att inom viss tid vidtaga

rättelse.

Har föreläggande givits, skall å förut kungjord tid efterbesiktning förrättas

pa föranstaltande av den, som givit föreläggandet. Befinnes därvid föreläggandet

icke vara fullgjort, skall anmälan göras hos länsstyrelsen för den åtgärd,

som kan av förhållandena påkallas. I ärende, varom nu är fråga, må

länsstyrelsen förelägga lämpligt vite.

2 mom. Befinnes vid brandsyn synnerlig fara för brand vara för handen,

åligger det syneförrättare att genast meddela föreskrift örn omedelbar åtgärd

för farans undanröjande.

13 §.

1 mom. Vid brandsyn och efterbesiktning skall föras protokoll. Därest

protokollet innefattar anmärkning, skall avskrift av detsamma, i vad det rör

fastighetsägare eller annan, vid synetillfället eller ofördröjligen därefter tillställas

denne.

2 mom. Anteckning om vad vid brandsyn förekommit skall införas i en

för ändamålet inrättad, hos brandchefen förvarad förteckning över fastigheterna

i staden.

14 §.

Nekar någon utan godtagbar anledning syneförrättare tillträde till byggnad

eller annan anläggning, där brandsyn skall förrättas, skall handräckning

lämnas av polischefen i orten.

Om sotning.

15 §.

I byggnad nied eldstad skall sotning verkställas.

Vid sotning skola alla rökgångar ävensom eldstäder, som icke äro inrättade

för användning uteslutande av gas eller elektricitet, jämte tillhörande rökrör,

imrör och ventilationsrör noga rengöras.

Örn den tid, som för olika slag av eldstäder jämte rökgångar må förflyta

fran en sotning till nästa, skola bestämmelser intagas i brandordningen.

Denna tid får icke utsträckas längre än till två år. Brandchefen må, örn särskilda

skäl därtill äro, efter skorstensfejarens hörande medgiva undantag

från vad sålunda blivit stadgat.

16 §.

I brandordningen skall införas bestämmelse, huruvida staden skall utgöra

ett eller flera sotningsdistrikt. Skall uppdelning ske i flera distrikt, skola de

olika distriktens gränser angivas.

För varje sotningsdistrikt skall finnas en yrkesutbildad skorstensfejare,

s. 27 Kontrollera mot PDF

Andra särskilda utskottets utlåtande nr 3.

27

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

som i enlighet med vad nedan sägs godkänts eller anställts såsom skorstensfejare

för distriktet.

17 §.

För att vinna godkännande eller

anställning såsom skorstensfejare för

sotningsdistrikt fordras att hava uppnått

25 års ålder samt hava genomgått

kurs för skorstensfejaremästare

vid statens brandskola.

17 §.

Den som vill vinna godkännande

eller anställning såsom skorstensfejare

för sotningsdistrikt skall, där ej

länsstyrelsen medgiver undantag, hava

genomgått kurs för skorstensfejaremästare

vid statens brandskola.

18 §.

Då skorstensfejare för sotningsdistrikt skall utses, skall kungörelse därom

införas i allmänna tidningarna med angivande av den tid, inom vilken den,

som önskar vinna godkännande eller anställning såsom skorstensfejare för

distriktet, har att ansöka därom. Efter ansökningstidens utgång utfärdar den

myndighet, som förvaltar brandförsvarets angelägenheter, för den av de sökande,

som prövas vara lämpligast, bevis att han godkänts eller anställts såsom

skorstensfejare för distriktet.

Finner nämnda myndighet skorstensf ejarén icke vidare vara lämplig, må

myndigheten återkalla godkännandet eller häva anställningsavtalet.

19 §.

Det åligger skorstensfejaren att tillse, att föreskriven sotning verkställes inom

hans distrikt. Skorstensfejaren skall själv utföra sotningsarbetet eller

överlåta detta åt biträden, anställda hos honom. Annan må ej verkställa föreskriven

sotning, så framt icke brandchefen efter skorstensfejarens hörande

för särskilda fall medgiver undantag.

20 §.

Vid sotning skall sorgfälligt undersökas, huruvida å eldstad, mur, rör, tak,

skorsten och dylikt finnes felaktighet, som kan medföra brandfara, varjämte

uppmärksamhet skall ägnas jämväl åt annat, som kan utgöra föremål för

undersökning vid brandsyn. Upptäckes felaktighet eller iakttages annat missförhållande,

skall brandchefen ofördröjligen underrättas därom.

21 §.

För sotningsarbetes utförande skall skorstensfejare å förut tillkännagiven

tid äga tillträde till byggnad och lägenhet ävensom, när sådant för arbetets

verkställande är erforderligt, till bredvidliggande fastighet. Nekas skorstensfejaren

utan godtagbart skäl tillträde, skall polischefen i orten lämna handräckning.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Andra särskilda utskottets utlåtande nr 3.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

22 §.

1 mom. Sotningstaxa antages av stadsfullmäktige samt skall, för att vara

gällande, fastställas av länsstyrelsen.

2 mom. Angående skorstensfejar åligganden i övrigt må bestämmelser

meddelas i brandordningen eller i reglemente.

3 mom. I brandordningen må införas de ytterligare bestämmelser i fråga

om sotning, som äro av nöden utöver vad i detta kapitel stadgas.

Om vissa med stad jämförliga samhällens skyldighet att ordna sitt brandförsvar.

23 §.

Vad i denna avdelning är föreskrivet för stad skall gälla även för köping

samt för annan tätare bebyggd ort, beträffande vilken de föreskrifter skola

tillämpas, som jämlikt brandlagen gälla stad.

AVDELNING II.

Bestämmelser angående landsbygden.

Örn brandordning samt om förvaltningen av brandförsvarets angelägenheter.

24 §.

På landsbygden skall för varje kommun finnas brandordning, upptagande

de bestämmelser, som utöver vad i allmän lag eller denna stadga eller eljest i

vederbörlig ordning föreskrivits äro erforderliga för ordnande av kommunens

brandförsvar.

I brandordning må för överträdelse av dess stadganden föreskrivas böter,

högst trehundra kronor, där ej å förseelsen kan följa straff efter allmän

lag eller denna stadga.

25 §.

1 mom. Brandordning antages av kommunalfullmäktige. Beslut om antagande

av brandordning skall underställas länsstyrelsens prövning.

Beslut, som sålunda underställes, skall antingen oförändrat fastställas eller

ogillas. Vägras fastställelse, skall skäl därtill angivas.

Då brandordning fastställts, skall meddelande om fastställelsen ofördröjligen

intagas i länskungörelserna. Ett exemplar av brandordningen skall insändas

till riksbrandinspektören.

Det åligger kommunalnämnden att dels skyndsamt besörja att kungörelse

om fastställelsen införes i den eller de tidningar, vari kommunala meddelanden

för orten pläga införas, och uppsättes å kommunens anslagstavlor, dels

s. 29 Kontrollera mot PDF

Andra särskilda utskottets utlåtande nr 3.

29

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

tillse att inom kommunen exemplar av brandordningen finnas att tillgå för

köpare.

Vad sålunda stadgats skall äga tillämpning jämväl i fråga om ändring i

eller tillägg till brandordning.

2 morn. För brandstyrka och brandbefäl må kommunalfullmäktige utfärda

särskilda reglementen.

26 §.

1 mom. Förvaltningen av brandförsvarets angelägenheter skall handhavas

av den kommunala förvaltningsmyndighet, som kommunalfullmäktige därtill

utse. Därest så befinnes lämpligt, må särskild brandstyrelse tillsättas. I brandordningen

skola i sådan händelse intagas föreskrifter örn brandstyrelsens

sammansättning samt örn dess arbetsformer m. m.

2 mom. Det tillkommer den myndighet, som förvaltar brandförsvarets angelägenheter,

bland annat

1) att övervaka efterlevnaden av brandlagen, brandstadgan, brandordningen

och övriga brandförsvaret rörande föreskrifter;

2) att uppgöra förslag till brandordning och reglementen samt till erforderliga

ändringar i kommunens brandorganisation;

3) att årligen avgiva förslag till inkomst- och utgiftsstat för brandförsvaret

i kommunen; samt

4) att till vederbörande myndigheter avgiva yttranden och göra framställningar

i frågor av mera allmän betydelse för brandförsvaret.

Den förvaltande myndigheten äger icke taga befattning med fråga, som

faller under brandchefens befälsmvndighet.

Om brandstyrka och brandbefät.

27 §.

I brandordningen skola intagas bestämmelser angående bland annat

1) vilka slag av brandstyrkor som skola finnas i kommunen;

2) det lägsta antal brandbefäl och brandmän, som skall finnas i kommunen,

med angivande av lägsta antal brandmän för varje slag av brandstyrka; samt

3) det lägsta antal övningar, som skall hållas med kommunens brandstyrkor.

28 §.

Borgarbrandkår och sådan frivillig brandkår, som gentemot kommunen

åtagit sig att svara för brandsläckning, skola genom telefon eller annan anordning

kunna inkallas till tjänst varje tid av dygnet.

29 §.

intagning av tjänsteplikt^ till reservbrandstyrka skall ske namneligen.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Andra särskilda utskottets utlåtande nr 3.

(Kungl. Majlis förslag.) (Utskottets förslag.)

30 §.

1 mom. Brandchef skall, där ej länsstyrelsen annorlunda förordnar, hava

genomgått eller vara skyldig att genomgå brandchefskurs kategori III eller

annan kurs för brandkårspersonal vid statens brandskola.

2 mom. Brandchef, vice brandchef, skogsbrandfogde och vice skogsbrandfogde

äro skyldiga att genomgå sådan kurs i skogsbrandsläckning, som

anordnas inom länet.

31 §.

1 mom. Det åligger brandchef att taga den befattning med kommunens

brandförsvar, som i brandlagen, denna stadga eller eljest föreskrives.

2 mom. Brandchef är skyldig att föra befäl över brandstyrkorna i kommunen

samt att tillse, att de erhålla erforderlig övning. Då släckningshjälp

erhållits från annan ort, skall den befälhavare, som erhållit hjälpen, utöva

befälet, där ej annat överenskommes.

Har brand tagit eller hotar den taga större omfattning, äger länsstyrelsen

förordna särskild befälhavare.

3 mom. Då brandchef erhållit kunskap örn brand eller överhängande fara

därför, skall han, så snart ske kan, underrätta polischefen i orten.

4 mom. Finner brandchef i särskilt fall omedelbar åtgärd till förhindrande

av brands uppkomst vara oundgängligen av nöden, åligger det honom att

därom meddela föreskrift.

32 §.

I brandordningen eller i reglemente skola närmare bestämmelser meddelas

om brandstyrkans och brandbefälets åligganden samt vad därmed har samband.

Om vissa för brandförsvaret erforderliga anordningar.

33 §.

1 mom. I brandordningen skola införas bestämmelser om de särskilda anordningar,

som äro erforderliga för kommunens brandförsvar.

2 mom. I brandordningen må vidare intagas anvisningar om vad som till

förebyggande av brands uppkomst och spridning bör iakttagas vid byggande

och underhåll av hus med eldstad.

Om brandsyn.

34 §.

1 mom. På landsbygden skall allmän brandsyn äga rum en gång årligen å

tid, som i brandordningen bestämmes. Oberoende av vad sålunda föreskrivits

skall, när brandchefen så påfordrar, särskild brandsyn hållas.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Andra särskilda utskottets utlåtande nr 3.

31

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Allmän brandsyn skall omfatta samtliga byggnader, upplag och andra anläggningar

inom kommunen.

Den myndighet, som förvaltar brandförsvarets angelägenheter, må efter

brandchefens hörande medgiva, att mindre eller avsides belägen byggnad

eller annan anläggning icke skall omfattas av den allmänna brandsynen. Beviljas

sådant undantag, skall den förvaltande myndigheten bestämma, om och

huru ofta brandsyn å anläggningen skall äga rum.

2 mom. Brandsyn förrättas av en nämnd, bestående av brandchefen eller

efter hans förordnande av annan av brandbefälet såsom ordförande samt

en eller två därtill lämpliga personer, som utses av den förvaltande myndigheten.

För brandsyns förrättande må nämnda myndighet indela kommunen

i distrikt, därvid en brandsynenämnd skall tillsättas för varje distrikt. I sådan

händelse äger den förvaltande myndigheten utse lämplig person, som

ej är brandbefäl, till ordförande i brandsynenämnd.

Vid brandsyn å fastighet, som är försäkrad mot skada av brand, äger

brandförsäkringsinrättning, hos vilken fastigheten är försäkrad, vara tillstädes

genom ombud med rätt att göra erinringar men icke att deltaga i besluten.

3 mom. Vid brandsyn skall noga undersökas

1) huruvida de föreskrifter, som meddelats till förebyggande av brands

uppkomst och spridning, till räddning vid brand av liv och egendom samt

till underlättande av brandsläckning, blivit iakttagna, därvid särskilt skall

tillses, att sotning ägt rum;

2) huruvida å eldstad, mur, rör, tak, skorsten, elektriska anläggningar och

därtill hörande ledningar eller annorstädes finnes brist, som kan medföra

brandfara, samt huruvida efter föregående brandsyn eldstad, rökgång eller

ventilations- eller avgasrör anordnats, borttagits eller ändrats; samt

3) huruvida i övrigt anordning eller förhållande förefinnes, som kan medföra

fara för brands uppkomst och spridning eller svårighet att vid brand

utföra eldsläckning och räddning av liv eller egendom.

35 §.

1 mom. Upptäckes vid brandsyn att fastighetsägare eller annan icke vidtagit

vad jämlikt lag eller annan författning åligger honom med avseende å

brandförsvaret, skall föreläggande meddelas honom att inom viss tid vidtaga

rättelse.

Har föreläggande givits, skall å förut kungjord tid efterbesiktning förrättas

på föranstaltande av den, som givit föreläggandet. Befinnes därvid föreläggandet

icke vara fullgjort, skall anmälan göras hos länsstyrelsen för den åtgärd,

som kan av förhållandena påkallas. I ärende, varom nu är fråga, må

länsstyrelsen förelägga lämpligt vite.

2 mom. Befinnes vid brandsyn synnerlig fara för brand vara för handen,

åligger det synenämnden alt genast meddela föreskrift örn omedelbar ålgärd

för farans undanröjande.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Andra särskilda utskottets utlåtande nr 3.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

36 §.

1 mom. Vid brandsyn och efterbesiktning skall föras protokoll. Därest

protokollet innefattar anmärkning, skall avskrift av detsamma, i vad det rör

fastighetsägare eller annan, vid synetillfället eller ofördröjligen därefter tillställas

denne.

2 mom. Anteckning om vad vid brandsyn förekommit skall införas i en

för ändamålet inrättad, hos brandchefen förvarad förteckning.

37 §.

Nekar någon utan godtagbar anledning syneförrättare tillträde till byggnad

eller annan anläggning, där brandsyn skall förrättas, skall handräckning

lämnas av polischefen i orten.

Om sotning:.

38 §.

I byggnad med eldstad skall sotning verkställas.

Vid sotning skola alla rökgångar ävensom eldstäder, som icke äro inrättade

för användning uteslutande av gas eller elektricitet, jämte tillhörande rökrör,

imrör och ventilationsrör noga rengöras.

I brandordningen skall föreskrift intagas om den tid, som för olika slag

av eldstäder jämte rökgångar må förflyta från en sotning till nästa, ävensom

meddelas de övriga bestämmelser om sotning, som kunna vara erforderliga.

Det åligger fastighetsägare eller, om fastigheten är utarrenderad, arrendator

att tillse, att föreskriven sotning verkställes.

Såsom ägare anses jämväl den, som innehar egendom med fri förfoganderätt

eller fideikommissrätt eller därmed jämförlig rätt.

AVDELNING III.

Allmänna bestämmelser.

Om åtgärder till förekommande och släckning av skogsbrand.

39 §.

I brandordningen skola intagas de föreskrifter, som utöver vad i allmän

lag eller denna stadga eller eljest i vederbörlig ordning föreskrivits äro erforderliga

för ordnande av skogsbrandförsvaret.

40 §.

Det åligger skogsbrandfogde, bland annat, att planlägga de åtgärder, som

skola vidtagas i händelse av skogsbrand samt att vid skogsbrand utöva befälet.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Andra särskilda utskottets utlåtande nr 3.

33

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Har skogsbrandförsvaret icke organiserats för sig, skall nämnda planläggning

verkställas av brandchefen.

41 §.

Vill någon företaga kolning eller tjärbränning eller ock svedja eller bränna

gräs, ris eller ljung eller för annat ändamål uppgöra eld i skog eller så nära

skog, att elden lätt kan spridas dit, åligger det honom att, genom grävning

eller annorledes, vidtaga de särskilda anordningar, som kunna anses erforderliga

till förhindrande av eldens spridning.

Då stark torka råder eller i följd av stark blåst fara för skogsbrand föreligger,

må svedjning eller bränning av gräs, ris eller ljung icke förehavas

eller eljest, utom för utövande av näring eller i fall av trängande behov, eld

uppgöras i skog eller så nära skog, att elden lätt kan spridas dit.

Eld, som uppgjorts å plats, varom ovan nämnts, må ej övergivas, förrän

den blivit fullständigt släckt.

42 §.

Uppkommer skogsbrand eller är överhängande fara därför för handen och

kan ej den, som varsnar branden eller faran eller eljest får kunskap därom,

genast släcka branden eller undanröja faran, åligger det honom dels att, örn

släckningsskyldiga veterligen uppehålla sig i närheten av brandstället, genast

giva dem underrättelse, dels ock att, så fort ske kan, underrätta skogsbrandfogden

eller annat brandbefäl eller polisman eller vid skogsstaten eller

hos skogsvårdsstyrelsen anställd person. Har polisman eller vid skogsstaten

eller hos skogsvårdsstyrelsen anställd person erhållit sådant meddelande,

skall han genast underrätta skogsbrandfogden därom.

Har skogsbrandfogde erhållit kunskap om skogsbrand eller överhängande

fara därför, skall han ofördröjligen sammankalla nödigt manskap för brandens

släckning samt, så fort ske kan, underrätta brandchefen samt polischefen

i orten.

Kallelse till skogsbrandsläckning skall av envar utan dröjsmål fortskaffas.

Envar släckningsskyldig är efter kallelse pliktig att, försedd med tillgängliga

släckningsredskap, genast begiva sig till anvisad plats och deltaga i släckningsarbetet.

Befinner släckningsskyldig sig i närheten av brandstället, skall

han, så snart han fått kunskap örn branden, utan kallelse skynda dit och

taga del i nämnda arbete.

För släckning av skogsbrand, som tagit eller hotar taga större omfattning,

skall befälhavaren, där så erfordras, göra framställning örn militärhandräckning

hos länsstyrelsen eller annan myndighet, som är behörig att begära sådan

handräckning.

Bihang till riksdagens protokoll 19H. 11 sami. 2 avd. Nr 3.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Andra särskilda utskottets utlåtande nr 3.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

Om besiktning.

43 §.

Riksbrandinspektören samt brandchef, såvitt angår dennes verksamhetsområde,

ävensom annan av länsstyrelsen därtill förordnad person skola för

besiktning av anordningar till förebyggande av brands uppkomst och spridning

äga tillträde till byggnad, upplag eller annan anläggning å tid, som av

besiktningsmannen bestämmes.

Nekar någon utan godtagbar anledning besiktningsman tillträde för besiktning,

skall handräckning lämnas av polischefen i orten.

Ansvarsbestämmelser m. m.

44 §.

Den som vid brandsyn eller besiktning utan godtagbar anledning nekar

förrättningsman tillträde till byggnad eller annan anläggning, som skall undersökas,

eller som utan skäl vägrar skorstensfejare tillträde, då denne inställer

sig för verkställande av sotning, straffes med dagsböter.

Till samma straff vare den förfallen, som icke låter verkställa i 38 § avsedd

sotning, eller som bryter mot föreskrifterna i 42 § första, tredje eller

fjärde stycket.

45 §.

Uraktlåter skorstensfejare vad honom enligt denna stadga åligger, straffes

med dagsböter, där ej förseelsen anses böra föranleda varning.

46 §.

Förseelse mot denna stadga eller mot brandordning åtalas hos polisdomstol,

där sådan är inrättad, men eljest vid allmän domstol.

47 §.

1 mom. Till straff enligt denna stadga må icke dömas, om å förseelsen följer

straff enligt allmän lag.

2 mom. Böter och vitén, som ådömas på grund av denna stadga eller

brandordning, tillfalla kronan.

48 §.

1 mom. Den som är missnöjd med beslut vid brandsyn äger att överklaga

beslutet hos länsstyrelsen inom en månad efter det han skriftligen erhållit

del av detsamma.

2 mom. över beslut, som länsstyrelse meddelat på grund av denna stadga

eller brandordning, må besvär anföras hos Konungen i vederbörande statsdepartement

inom tid, som i allmänhet är bestämd för överklagande av förvaltande

myndigheters och ämbetsverks beslut.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Andra särskilda utskottets utlåtande nr 3.

35

(Kungl. Majlis förslag. ) (Utskottets förslag:)

49 §.

1 mom. Vad i denna stadga är föreskrivet om stadsfullmäktige skall i

fråga om köping, som utgör egen kommun, gälla kommunalfullmäktige

och i fråga om annan ort, som i 23 § avses, municipalfullmäktige. Finnas

ej stadsfullmäktige, kommunalfullmäktige eller municipalfullmäktige,

skall vad därom är föreskrivet gälla allmän rådstuga, kommunalstämma eller

municipalstämma.

2 mom. Vad i denna stadga sägs om magistrat gäller för Stockholm Överståthållarämbetet,

för stad, där magistrat ej finnes, kommunalborgmästare

samt för köping och annan ort, som i 23 § avses, kommunalnämnd eller

municipalnämnd.

3 mom. Vad i denna stadga är föreskrivet om byggnadsnämnd skall,

därest sådan nämnd ej finnes, gälla kommunalnämnd eller municipalnämnd.

50 §.

Vad i denna stadga eller brandordning föreskrives gäller även beträffande

byggnad, upplag eller annan anläggning, som tillhör staten.

51 §.

Länsstyrelse må med avseende å icke planlagt område av stad, köping eller

annan ort, som i 23 § avses, medgiva de undantag från bestämmelserna

i avdelning I, vilka kunna anses vara av behovet påkallade.

52 §.

I länskungörelserna skall årligen införas en sammanställning, upptagande

alla brandchefer, vice brandchefer, skogsbrandfogdar och vice skogsbrandfogdar

i länet.

53 §.

Tjänsteman vid brandväsendet md

ej

driva handel med brandredskap;

eller

vara kommissionär eller agent för

annan, som bedriver sådan handel;

eller

vara delägare i handelsbolag eller

styrelseledamot i aktiebolag eller ekonomisk

förening, som har till huvudsaklig

uppgift att bedriva verksamhet

av nu nämnt slag.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Andra särskilda utskottets utlåtande nr 3.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Övergångsbestämmelser.

Denna stadga skall jämte vad här nedan sägs träda i kraft den 1 januari

1945 med undantag för 7 § 1 och 2 morn., 17 § och 30 § 1 morn., som skola

träda i kraft den 1 januari 1948. Intill denna tidpunkt skall såsom fordran

för att vinna godkännande såsom skorstensfejare för sotningsdistrikt gälla,

att sökanden uppnått 25 års ålder samt antingen med godkända kunskapsbetyg

genomgått statsunderstödd fackskola för utbildande av skorstensfejare

eller ock minst fem år med goda vitsord arbetat i yrket.

Kompetensföreskrifterna i 7 § 1 och 2 morn., 17 § och 30 § 1 mom. skola

icke äga tillämpning å person, som före den 1 januari 1948 erhållit befattning

såsom brandbefäl eller vunnit godkännande såsom skorstensfejare för

sotningsdistrikt.

Vad i 53 § är stadgat skall icke gälla

person, som före den 1 januari

1945 erhållit anställning inom brandväsendet.

Så snart ske kan efter denna stadgas utfärdande och senast den 1 januari

1947 skall med iakttagande av stadgans föreskrifter förslag till brandordning

hava upprättats och underställts länsstyrelsens prövning. Brandordning, avsedd

att träda i kraft den 1 januari 1945 eller därefter, må jämväl före sistnämnda

dag antagas och fastställas i enlighet med bestämmelserna i denna

stadga.

Intill dess ny brandordning fastställts, skola hittills gällande brandordning

och skogsbrandordning fortfarande lända till efterrättelse, i den mån de icke

strida mot brandlagen eller denna stadga.

C) att motionen II: 519 måtte anses besvarad genom vad

utskottet ovan anfört; samt

D) att motionen II: 522 icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 20 juni 1944.

På andra särskilda utskottets vägnar:

RICKARD SANDLER.

Vid ärendets slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Sandler, Sam Larsson, Eklund, Gustaf Karlsson, Gustavson,

Forslund, Lindström, Sundberg, Herlitz, Gustav Emil Andersson och Ragnar Bergh;

samt

från ändra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Mårtensson, Pettersson i Dahl,

Lindberg, Håstad, Hall, Mattsson, Larsson i Julita, Andersson i Mölndal, Thäpper, Boman

och Andersson i Gisselås.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Andra särskilda utskottets utlåtande nr 3.

37

Reservationer:

1) av herrar Sundberg, Hall och Larsson i Julita, som yrkat att motiveringen

till 5 § andra stycket förslaget till brandlag bort erhålla följande lydelse:
»I

nämnda stycke upptagas--—■ uppenbarligen för lågt belopp. Ut
skottet

finner icke skäl föreligga för tillämpning av andra bestämmelser beträffande

gottgörelse för uppdrag inom brandväsendet och rätt att avsäga

sig dylikt uppdrag, än vad som i motsvarande del stadgas i lag om kommunalstyrelse

på landet.»

2) av herrar Forslund, Sundberg, Herlitz, Bergh och Hall, som ansett

att utskottets motivering beträffande 5 § tredje stycket förslaget till brandlag

bort hava följande lydelse:

»Enligt skogseldslagen 9 § äger länsstyrelsen från befattningen skilja

brandfogde eller vice brandfogde, som befinnes icke vidare vara för befattningen

lämplig. I propositionen föreslås, att länsstyrelsen skall äga enahanda

befogenhet icke endast gentemot brandchefer, vice brandchefer,

skogsbrandfogdar och vice skogsbrandfogdar, som innehava sina befattningar

såsom kommunala förtroendeuppdrag, utan även gentemot dem som

anställts i sådana befattningar såsom kommunala tjänstemän. För denna

utvidgning har intet skäl förebragts i propositionen. Utskottet finner för

sin del icke anledning att i sammanhang med behandlingen av en speciallag

av brandlagens natur till avgörande upptaga den svårlösta frågan om

vidgad rätt för statliga myndigheter att ingripa i förhållandet mellan kommunerna

och deras tjänstemän. Utskottet föreslår därför en sådan avfattning

av stadgandet, att det endast erhåller tillämpning på dem, som utöva

berörda befattningar såsom kommunala förtroendeuppdrag.»

samt att i utskottets förslag till brandlag 5 § tredje stycket bort hava följande

lydelse:

»Den som innehar uppdrag såsom brandchef, vice brandchef, skogsbrandfogde

eller vice skogsbrandfogde må på grund av visad olämplighet av länsstyrelsen

skiljas från uppdraget.»

3) av herrar Olovson i Västerås och Larsson i Julita, vilka inom utskottet

framfört den meningen, att tjänstgöring i reservbrandstyrka icke bör åläggas

den, som icke uppnått eller under kalenderåret icke uppnår en ålder av

18 år, och därför yrkat, att 10 § måtte givas följande lydelse:

»Då så erfordras---medverka vid släckningen.

Bland de i kommunen bosatta sålunda tjänstepliktiga må lämpliga personer,

som under kalenderåret fylla lägst aderton och högst sextiofem år, tagas

i anspråk för brandtjänst i reservbrandstyrkan. För sådan tjänst---

som handhar brandförsvaret.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1944:476 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majus proposition med förslag till brandlag och brandstadga m. m. s. 19 i texten