Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj ds proposition med förslag till brandlag och brandstadga m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.
1944-06-20 · 37 sidor, varav 34 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 34 av 37 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2SärU 1944:3, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj ds proposition med förslag till brandlag och brandstadga m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Andra särskilda utskottets utlåtande nr 3.
1
Nr 3.
Ankom till riksdagens kansli den 21 juni 1944 kl. 3 em.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj ds proposition med förslag
till brandlag och brandstadga m. m., dels ock i
ämnet väckta motioner.
Genom en den 12 maj 1944 dagtecknad proposition, nr 265, vilken hänvisats
till andra särskilda utskottet, har Kungl. Maj:t under åberopande av
propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll
dels föreslagit riksdagen att antaga nedan återgivna, vid propositionen fogade
förslag till
1) brandlag; och
2) lag angående ändrad lydelse av 87 § lagen den 6 juni 1930 (nr 251)
om kommunalstyrelse på landet,
dels ock anhållit om riksdagens yttrande över ett vid propositionen fogat,
nedan intaget förslag till brandstadga.
I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft följande,
i anledning av propositionen inom andra kammaren väckta motioner,
som jämväl hänvisats till utskottet, nämligen
nr 519 av herr Gustafson i Dädesjö m. fl., samt
nr 522 av herr Hansson i Skediga.
De i anledning av propositionen väckta, likaledes till utskottet hänvisade
motionerna nr 1:329 av herr Elofsson, Gustaf, m. fl. och 11:521 av herr
Persson i Norrby m. fl. har utskottet upptagit till behandling i samband
med Kungl. Maj:ts proposition nr 274, över vilken utskottet kommer att avgiva
särskilt utlåtande.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i propositionen nr 265
framlagda författningsförslagen får utskottet, i den mån redogörelse därför
icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.
Vad i motionerna 11:519 och 11:522 hemställts återgives i det följande i
samband med redogörelsen för de ämnen, som beröras av motionerna. I
fråga om de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, tilllåter
sig utskottet att i huvudsak hänvisa till motionerna.
Inledning.
De skador, som årligen orsakas av brand, äro högst betydande. Under
tiden före det nu pågående världskrigets utbrott uppgick sålunda brandskadornas
värde till mellan 30 och 40 miljoner kronor örn året. Efter krigsutBihang
till riksdagens protokoll 1944. 11 sami 2 avd. Nr 3.
1
opaginerad Kontrollera mot PDF
o
Andra särskilda utskottets utlåtande nr 3.
brottet lia dessa siffror bland annat på grund av ökade brandrisker genom
användning av ersättningsmateriel, omläggning av vissa industriers drift
o. s. v. stigit till i genomsnitt 60 miljoner kronor årligen. Till de sålunda
angivna beloppen kommer värdet av de indirekta skador, vilka uppstå genom
produktionsavbrott, arbetslöshet och dylikt. Värdet av de indirekta
skadorna brukar uppskattas till 25 procent av de direkta skadornas värde.
De allvarliga förluster, som det svenska folkhushållet sålunda årligen får
vidkännas genom brand, giva under nu rådande förhållanden särskild anledning
till betänklighet. Vid flera tillfällen ha nämligen brandkatastrofer
drabbat för rikets försvar och försörjning betydelsefulla varor, som i nuvarande
läge icke eller endast med svårighet kunna ersättas. Redan dessa
förhållanden giva sålunda fullgiltig anledning att ägna rikets brandförsvar
särskild uppmärksamhet. Av än större betydelse är emellertid, att brandförsvaret
är en av civilförsvarets viktigaste tjänstegrenar. Utbyggandet av ett
effektivt civilförsvar förutsätter att det för fredsförhållanden avsedda brandförsvaret
är tillfredsställande ordnat.
Från statsmakternas sida ha också under senare år åtgärder vidtagits för
att stärka rikets brandförsvar. Sålunda ha i stor utsträckning statsbidrag
lämnats åt kommuner för inköp av motorsprutor. Vidare har en statlig
brandskola inrättats o. s. v. Som ett led i arbetet på brandförsvarets förbättrande
tillkallade chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet
Andersson, den 1 april 1941 efter bemyndigande av Kungl. Majit sju sakkunniga
för att verkställa utredning rörande lämpliga åtgärder för stärkande
av rikets brandförsvar. Sakkunniga voro landshövdingen O. Jeppsson,
tillika ordförande, samt brandchefen, överstelöjtnanten H. Forssman, civilingenjören
T. Gustafsson, brandsinspektören K. A. Janzon, länsjägmästare!!
S. Lindroth, ledamoten av riksdagens andra kammare, hemmansägaren V. J.
Mattsson samt civilingenjören A. Nylander. Sedan landshövding Jeppsson
avlidit, tillkallades den 1 juli 1941 landshövdingen A. E. Rodhe att vara sakkunnig
och tillika ordförande i utredningen. De sakkunniga, som antogo benämningen
brandförsvarsutredningen, avgåvo den 7 mars 1942 ett betänkande
med förslag till brandlag och brandstadga m. m. (SOU 1942: 10).
De av utredningen framlagda författningsförslagen avsågo att ersätta
brandstadgan den 15 juni 1923 och lagen den 7 maj 1937 om förekommande
och släckning av skogseld. Dessa författningar, i vilka de huvudsakligaste
föreskrifterna rörande rikets brandförsvar äro upptagna, äro av väsentligen
följande innehåll.
I brandstadgan ha särskilda bestämmelser, sammanfattade i stadgans avdelning
I, upptagits för städer, köpingar och andra tätare befolkade orter.
Å den egentliga landsbygden är stadgan i princip icke gällande. Länsstyrelse
äger dock förordna, att vissa föreskrifter, upptagna i stadgans avdelning II,
skola helt eller delvis äga tillämpning inom viss landskommun eller del därav.
I brandstadgans sista avdelning, betecknad avdelning III, ha upptagits
gemensamma bestämmelser för orter, beträffande vilka föreskrifterna i avdelning
I eller avdelning II äro tillämpliga.
Andra särskilda utskottets utlåtande nr 3.
3
Enligt brandstadgans avdelning I skall i varje ort, å vilken föreskrifterna
i denna avdelning äro tillämpliga, finnas ett brandväsen, som kan anses
tillfredsställa skäliga anspråk på trygghet mot skada av brand. I samma
avdelning givas vidare föreskrifter om förvaltningen av brandväsendets angelägenheter,
örn skyldighet att upprätta brandordning, örn brandstyrka,
brandchef och vice brandchef, om brandtjänsteplikt, örn brand- och livräddningsredskap
samt om brandsyn och sotning m. m. I brandstadgans
avdelning II ha upptagits liknande, ehuru betydligt mindre stränga föreskrifter.
Avdelning III innehåller allmänna bestämmelser om tillsynen över
brandväsendet i riket, föreskrifter om förfarandet vid eldsvåda m. m. samt
ansvarsbestämmelser.
I lagen om förekommande och släckning av skogseld straffbeläggas vissa
handlingar, som kunna innefatta fara för att skogseld skall uppstå. Vidare
innehåller lagen föreskrifter om rikets indelning i brandrotar. I varje brandrote
skall vidmakthållas ett skogsbrandväsen, som kan anses tillfredsställa
skäliga anspråk på trygghet mot skada av skogseld. Länsstyrelse skall, var
inom sitt län, vaka över att skogsbrandväsendet är tillfredsställande ordnat.
Föreskrifter givas vidare örn förvaltningen av skogsbrandväsendets angelägenheter,
om skyldighet att upprätta skogsbrandordning, om brandstyrka,
brandfogde och vice brandfogde, om brandtjänsteplikt samt om förfarandet
vid skogseld m. m. Härjämte ha straffbestämmelser meddelats.
Brandförsvarsutredningens förslag innefattar i åtskilliga avseenden en
skärpning av de sålunda angivna bestämmelserna. Utredningens förslag innebär
i huvudsak följande. Icke blott städer och därmed likställda samhällen
utan även landskommunerna skulle åläggas en ovillkorlig skyldighet att vidmakthålla
ett betryggande brandförsvar. Vidare skulle skogsbrandförsvaret
samordnas med brandförsvaret i övrigt. För tillsynen över brandväsendet
skulle tillsättas en riksbrandinspektör samt länsbrandinspektörer. Härutöver
skulle kunna finnas särskilda länsinspektörer för skogsbrandförsvaret. I varje
kommun eller för brandförsvaret bildat kommunalförbund skulle finnas
en brandstyrka (yrkesbrandkår, borgarbrandkår eller frivillig brandkår).
Kommun skulle dock av länsstyrelsen kunna erhålla befrielse från skyldigheten
att själv hålla brandstyrka, därest kommunen träffat avtal om släckningshjälp
från kommunal eller frivillig brandkår i annan kommun. I varje
kommun (kommunalförbund) skulle finnas brandchef samt, örn länsstyrelsen
prövade erforderligt, även brandfogde, vilken såsom brandchefens tjänstegrenschef
skulle handhava den närmaste ledningen av skogsbrandförsvaret.
Brandchefens ställning skulle stärkas i åtskilliga avseenden. Kommun skulle
vidare vara pliktig att giva brandchef och brandfogde skälig avlöning, att i
erforderlig omfattning anskaffa och underhålla materiel, byggnader och
andra för kommunens brandförsvar erforderliga anordningar samt att draga
försorg örn nödig vattentillgång för släckning av brand. Brandsyn skulle hållas
och sotning verkställas i samtliga kommuner, alltså även å landsbygden.
Vidare skulle regler givas om släckningshjälp kommuner emellan. Reglerna
örn brandtjänsteplikt skulle skäipas i jämförelse nied vad sorn nu gäller.
4
Andra särskilda utskottets utlåtande nr 3.
Utskottet.
Härjämte föreslår utredningen, att vissa statsbidrag skulle utgå till landskommunernas
engångskostnader för brandförsvaret. — Den sålunda föreslagna
organisationen hade, enligt vad utredningen framhåller, uppgjorts med
hänsyn till det fredsmässiga behovet av brandskydd. Frågan om brandförsvaret
i krig behandlades i annan ordning.
Sedan vederbörliga yttranden inhämtats över brandförsvarsutredningens
förslag har frågan om åtgärder för förbättrande av rikets brandförsvar varit
föremål för fortsatt beredning inom kommunikationsdepartementet.
Föredragande departementschefen, statsrådet Andersson, bär i propositionen
med hänvisning bland annat till brandskadornas omfattning och brandväsendets
betydelse för civilförsvaret framhållit vikten av att åtgärder vidtagas
för brandförsvarets stärkande. En ny lagstiftning på detta område borde
enligt departementschefens mening komma till stånd. För denna lagstiftning
vöre brandförsvarsutredningens förslag väl ägnade att läggas till grund.
Frågan om åtgärder för stärkande av rikets brandförsvar har under den
nu rådande kristiden ur olika synpunkter aktualiserats. Sålunda lia de årliga
direkta brandskadorna, vilka redan före krisens inträde uppgingo till
så avsevärda belopp som mellan 30 och 40 miljoner kronor, visat en allvarlig
stegring. Under ettvart av de senaste åren lia sålunda värden för omkring
60 miljoner kronor förstörts genom brand. Härjämte har erfarenheten
givit vid handen att brandförsvaret är en av civilförsvarets viktigaste tjänstegrenar.
Från statsmakternas sida ha också åtgärder vidtagits för att förbättra rikets
brandväsen. Såsom det viktigaste ledet i detta arbete framstå de genom
förevarande proposition framlagda förslagen till brandlag och brandstadga.
I likhet med föredragande departementschefen finner utskottet, att det
redan med hänsyn till brandväsendets fredsbehov är angeläget att nu gällande,
i brandstadgan och skogseldslagen upptagna bestämmelser örn rikets
brandförsvar omarbetas i syfte alt giva brandförsvaret ökad styrka. Såsom
särskilt betydelsefullt framstår önskemålet om en sådan omarbetning med
hänsyn till att, såsom utskottet i annat sammanhang framhåller, ett effektivt
civilförsvar icke lämpligen kan organiseras utan en väsentlig förstärkning av
nuvarande brandorganisation.
Såväl ur fredsbehovets synpunkt som med hänsyn till de krav, som måste
ställas för civilförsvarets del, synas de i propositionen framlagda förslagen i
allt väsentligt vara lämpade att bilda grundvalen för en ny och förbättrad
brandorganisation. De erinringar, som i det följande göras mot enskildheter
i förslaget, hänföra sig endast till frågor av mindre räckvidd.
I det följande behandlas de särskilda paragraferna i förslagen till brandlag
och brandstadga endast i den mån utskottet föreslår ändringar i Kungl.
Majds förslag eller yttrande från utskottets sida eljest funnits påkallat.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra särskilda utskottets utlåtande nr 3. J
Förslaget till brandlag.
1 §■
1 denna paragraf lagfästes en av de viktigaste nyheterna i förslaget, nämligen
att samtliga kommuner — alltså även landskommunerna — skola vara
skyldiga att i enlighet med lagens bestämmelser hålla ett brandförsvar, som
tillfredsställer skäliga anspråk på trygghet mot skada av brand. Vad detta
allmänna åliggande närmare innefattar, framgår av brandlagens och brandstadgans
särskilda bestämmelser. Organisationen är så utformad, att strängare
bestämmelser skola gälla för städer och därmed jämförliga samhällen
och mindre stränga bestämmelser för landskommunerna.
I motionen II: 522 har föreslagits, att till varje särskild landskommuns avgörande
skulle överlämnas frågan, huruvida kommunen .skulle ordna ett
brandförsvar enligt föreskrifterna i brandlagen och brandstadgan. Brandorganisationen
skulle sålunda icke vara obligatorisk på landsbygden. Som skäl
för denna mening har väsentligen anförts, att på den egentliga landsbygden
ett tillfredsställande brandskydd på frivillighetens grund upprättats. Den av
motionären sålunda uttalade uppfattningen kan utskottet icke dela. Såsom i
propositionen uppvisats (s. 28—29) torde brandförsvaret på landsbygden
icke kunna anses helt tillfredsställande. Utskottet anser i likhet med föredragande
departementschefen, att landsbygdens brandförsvar torde kunna erhålla
nödig effektivitet endast om obligatoriska brandskyddsföreskrifter meddelas.
Givetvis bör alltjämt den tillgång, som det frivilliga brandkårsarbetet utgör,
i största möjliga utsträckning tillvaratagas. Den föreslagna brandorganisationen
har också utformats med hänsyn härtill.
I 1 § andra stycket förslaget till brandlag stadgas, att kommun äger besluta
att brandförsvaret såvitt angår skydd mot skogsbrand skall ordnas för
sig. Område, för vilket särskilt skogsbrandförsvar avses (skogsbrandrote),
skall, där det ej omfattar kommunen i dess helhet, till gränserna angivas i
beslutet. Skogsbrandrote må, efter överenskommelse, bestå av områden utav
olika kommuner. Beslut örn särskilt skogsbrandförsvar skall för att vara gällande
godkännas av länsstyrelsen. Länsstyrelse må ock, efter kommuns hörande,
förordna härom.
Beslut, varom här är fråga, omfattar sålunda två moment, nämligen dels
beslut att skogsbrandförsvaret skall ordnas för sig och dels bestämning av
skogsbrandrotens utsträckning. Utskottet förutsätter, att den länsstyrelse
jämlikt 1 § andra stycket sista punkten tillkommande beslutanderätten skall
omfatta båda dessa moment. Ordet »härom» torde sålunda få givas den tolkningen,
alt länsstyrelse må, efter vederbörandes hörande, icke blott förordna
att skogsbrandförsvaret skall utbrytas ur deli allmänna brandorganisationen
utan även bestämma skogsbrandrotens gränser och sålunda exempelvis förordna,
alt två kommuner skola bilda en skogsbrandrote.
I 8 § andra stycket gällande skogseldslag föreskrives, att örn två eller flera
kommuner äro förenade till en brandrote och de ej överenskommit örn alt
bilda kommunalförbund för vidmakthållande av skogsbrandväsendet, det an
-
6
Andra särskilda utskottets utlåtande nr 3.
kommer på dem att sinsemellan träffa de avtal, som i följd av gemenskapen
må erfordras. Detta stadgande saknar motsvarighet i förslaget till brandlag,
och i förarbetena har icke någon antydan givits beträffande frågan, örn någon
saklig ändring avses med stadgandets uteslutande. Utskottet förutsätter
att sådan ändring icke är tänkt och finner vid sådant förhållande icke anledning
till erinran mot att stadgandet får utgå ur lagstiftningen.
3 §■
I denna paragraf upptages till en början den allmänna regeln, att det i
varje kommun skall finnas brandstyrka av betryggande storlek och sammansättning.
Sedan denna huvudregel närmare utförts genom vissa regler om
personalorganisationen, gives i sista stycket bland annat den undantagsbestämmelsen,
att länsstyrelse äger medgiva befrielse från skyldighet för kommun
att hålla brandkår, såframt kommunen träffat avtal om betryggande
släckningshjälp från brandkår i annan kommun. Typiska fall då denna bestämmelse
kan tillämpas torde vara att en landskommun träffat avtal om
släckningshjälp med en närbelägen stad eller köping. Givetvis bör hinder
heller icke möta för landskommunen att erhålla befrielse från skyldigheten
att hålla brandkår genom att sluta släckningsavtal med ett inom kommunen
beläget municipalsamhälle.
4 §•
Enligt 4 § första stycket skall ledningen av kommuns brandförsvar närmast
under den förvaltningsmyndighet, som handhar brandförsvaret, utövas
av en brandchef. Är skogsbrandförsvaret ordnat för sig, tillkommer ledningen
därav en skogsbrandfogde eller, örn kommunen är uppdelad i skogsbrandrotar,
en fogde för varje rote.
Brandförsvarsutredningen hade föreslagit, att skogsbrandfogden skulle erhålla
ställning såsom tjänstegrenschef under brändchefen. Genom denna ordning
hade varje möjlighet till kompetenskonflikter mellan brandchefen och
skogsbrandfogden uteslutits. Den i propositionen valda linjen kan däremot
medföra att, t. ex. i det fall att brand samtidigt uppstått i bygd och i skog,
konflikter i fråga om dispositionen av manskap och materiel kunna uppstå
mellan brandchefen och brandfogden.
Utskottet finner emellertid, i likhet med föredragande departementschefen,
att den av brandförsvarsutredningen föreslagna organisationsformen innebär
en uppdelning av befälsrätt och ansvar, som under ogynnsamma förhållanden
kan befaras leda till att skogsbrandförsvarets intressen eftersättas. Utskottet
förordar sålunda icke en återgång till brandförsvarsutredningens förslag.
Emellertid vill utskottet framhålla angelägenheten av att risken för
kompetenskonflikter av nämnt slag såvitt möjligt på förhand undanröjes. Den
i lagen angivna uppdelningen av brandchefens och skogsbrandfogdens maktsfärer
blir visserligen absolut och kan icke ändras annat än genom lag. Det
torde emellertid vara möjligt att utan rubbning av den sålunda givna kompetensfördelningen
t. ex. i brandordning intaga för konfliktfall avsedda be
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra särskilda utskottets utlåtande nr 3. "
stämmelser om dispositionen av befintliga manskapsstyrkor och materieltillgångar
m. m.
5 §•
I denna paragraf äro sammanförda regler om tillsättande m. m. av brandchef,
vice brandchef, skogsbrandfogde och vice skogsbrandfogde. Sådant
brandbefäl kan innehava antingen kommunalt förtroendeuppdrag, i lagtexten
betecknat med uttrycket »uppdrag», eller kommunal anställning, i lagtexten
betecknad med uttrycket »tjänst». Lämpligen bör i kommunens brandordning
för varje sådan person angivas, örn han skall innehava uppdrag eller
tjänst.
I övrigt vill utskottet beträffande 5 § i förslaget till brandlag anföra följande.
Första stycket. I 7 § första stycket gällande brandstadga föreskrives (för
stad och därmed likställda samhällen) bland annat, att brandchef och vice
brandchef tillsättas för den tid, stadsfullmäktige besluta. I 29 § tredje stycket
samma stadga bestämmes (för de delar av landsbygden, där stadgans
avdelning II är gällande) att brandchef och vice brandchef utses för den
tid, som i brandordningen bestämmes. I 9 § andra stycket skogseldslagen
är föreskrivet att brandfogde och vice brandfogde väljas för en av tid av
fyra år.
I brandförsvarsutredningens förslag sammanfördes i 5 § 1 mom. andra
stycket dessa bestämmelser om mandattiden så, att brandchef, vice brandchef,
brandfogde och vice brandfogde skulle tillsättas för den tid, som kommunens
beslutande myndighet bestämde. Stadgandet behölls väsentligen oförändrat
i det till lagrådet remitterade lagförslaget.
I den riksdagen genom propositionen förelagda texten har emellertid nämnda
uttryck »den tid, som kommunens beslutande myndighet bestämmer»
utan motivering ändrats till »viss tid». Detta uttryck synes innebära, att t. ex.
brandchefer, som äro tjänstemän, icke kunna, såsom nu stundom sker, tillsättas
tills vidare med uppsägningsrätt. Denna begränsning finner utskottet
icke lämplig.
Utskottet vill i stället ifrågasätta, huruvida icke varje bestämmelse om
anställningstiden skulle kunna utgå ur lagtexten. Såväl beträffande tjänstemän
som beträffande innehavare av kommunala förtroendeuppdrag synes det
lämpligast att kommunerna erhålla frihet i vad gäller bestämmande av mandattiden.
Tjänstemannen skulle då tillsättas för tid, som kommunen i det
särskilda fallet funne lämplig, antingen bestämd tid eller obestämd tid. Kommunala
förtroendemän i brandväsendet torde väl i regel komma att väljas på
fyra år. Möjlighet till att upptaga annan mandattid bör dock finnas. Bestämmelser
örn mandattidens längd böra upptagas i brandordningen.
I 9 § andra stycket sista punkten skogseldslagen stadgas, att om brandrote
består av Ivå eller flera kommuner och kommunerna ej enas i valet av
brandfogde och vice brandfogde, skall en av de valda av länsstyrelsen förordnas,
där ej särskilda skäl annat föranleda. Detta stadgande har icke lipp
-
8
Andra särskilda utskottets utlåtande nr 3.
tagits i brandlagen, och anledningen till att bestämmelsen utgått har icke
omnämnts i förarbetena. Enligt utskottets mening är det emellertid av värde
att klara regler givas för ifrågavarande fall, och utskottet föreslår därför,
att en mot berörda stadgande i skogseldslagen svarande föreskrift infogas
såsom sista punkt i 5 § första stycket förslaget till brandlag.
Andra stycket. I nämnda stycke upptagas, i anslutning till motsvarande
bestämmelser i kommunallagarna, regler om rätt för person, som erhållit
kommunalt förtroendeuppdrag såsom brandchef etc., att avsäga sig uppdraget.
Rätt till avsägelse föreligger bland annat för den, som av ämbete eller
tjänst är hindrad att fullgöra uppdraget eller fyllt sextio år eller eljest uppgiver
giltigt hinder. Liknande regler äro upptagna i 9 § andra stycket skogseldslagen.
I fråga örn innebörden av uttrycket »giltigt hinder» i sistnämnda
lagrum yttrade första lagutskottet vid 1937 års riksdag (utlåtande nr 41, sid.
20), att såsom sådant hinder torde kunna anses, att brandfogdes eller vice
brandfogdes arvode bestämts till ett uppenbarligen för lågt belopp. Motsvarande
punkt i förslaget till brandlag får enligt utskottets mening anses hava
enahanda innebörd. Den som utsetts att bestrida uppdrag såsom brandchef,
vice brandchef, skogsbrandfogde eller vice skogsbrandfogde bör sålunda
kunna vägra att mottaga uppdraget, örn det därför avsedda arvodet bestämts
till belopp, som uppenbarligen är för lågt.
Tredje stycket. I detta stycke föreskrives att brandchef, vice brandchef,
skogsbrandfogde eller vice skogsbrandfogde må på grund av visad olämplighet
av länsstyrelsen skiljas från uppdraget eller tjänsten. Utskottet vill i anslutning
till denna föreskrift understryka, att vederbörande kommun genom
stadgandet givetvis icke betages den rätt, som jämlikt avlöningsreglemente
eller eljest kan tillkomma kommunen att på grund av olämplighet entlediga
tjänsteman.
9 §•
I denna paragraf stadgas, att efter framställning av brandchef i kommun,
där brand tagit eller hotar att taga större omfattning, är annan kommun
pliktig lämna släckningshjälp i den utsträckning brandchefen i den kommunen
prövar möjlig utan att skälig hänsyn till dess egen säkerhet åsidosättes.
Såsom förutsättning för att skyldighet att lämna eldsläckningshjälp
skall föreligga stadgas sålunda enligt förslaget, att brand skall hava tagit
eller hotar att taga större omfattning. Förslaget fäster sålunda efter ordalagen
avseende endast vid brandens omfattning i och för sig men däremot
icke vid förhållandet mellan brandens omfattning och den hjälpsökande
kommunens resurser, alltså hjälpbehovet. Så tolkad skulle lagen emellertid
leda till otillfredsställande resultat. Uppenbart är ju att t. ex. en landskommun
i Stockholms närhet kan behöva hjälp av huvudstadens brandkår för
släckning av en brand av sådan storlek att, om branden i stället utbrutit
inom staden, stadens brandkår ensam kunnat släcka densamma. Det skulle
därför kunna ifrågasättas att lagen skulle omformuleras så, att hjälpbehovet,
Andra särskilda utskottets utlåtande nr 3.
9
icke brandens omfattning i och för sig, sattes som norm för skyldigheten
att lämna släckningshjälp. Då emellertid även den föreslagna lydelsen torde
medgiva den tolkningen, att hänsyn skall tagas till brandens storlek i förhållande
till kommunens resurser, finner utskottet skäl icke föreligga att
föreslå ändring i Kungl. Maj:ts förslag.
10 §.
Första stycket. I 10 § första stycket i förslaget stadgas, att då så erfordras
för släckning av brand är envar, som fyllt femton men ej sextiofem år och
som vistas i orten, pliktig att, i den män kroppskrafter och hälsotillstånd
tillåta, medverka vid släckningen. Tidpunkten för tjänstepliktens inträde och
upphörande för den enskilde har sålunda anknutits icke, såsom i åtskilliga
andra tjänstepliktsförfattningar, lill ingången respektive utgången av ett
kalenderår utan till den dag, då viss ålder uppnås. Ur administrativ synpunkt
kan det sålunda föreslagna systemet stundom bliva mindre tillfredsställande.
Exempelvis vid uttagning av tjänsteplikt.^ till reservbrandstyrka
(10 § andra stycket i förslaget) är det uppenbarligen en nackdel att beträffande
de äldsta och de yngsta årsklasserna nödgas beakta, att tjänsteplikten
i de särskilda fallen inträder eller upphör vid olika tidpunkter under kalenderårets
lopp. Utskottet föreslår därför, att såsom gräns för tjänsteplikten
sättes ingången respektive utgången av det kalenderår, då viss ålder uppnås.
Med denna ståndpunkt måste ifrågasättas, om den undre gränsen för
brandtjänsteplikten bör sättas så lågt som till det kalenderår, då vederbörande
uppnår femton år. Om denna gräns valdes, skulle även fjortonåringar
i viss utsträckning bliva tjänstepliktiga. Detta synes emellertid mindre lämpligt.
Med hänsyn härtill föreslår utskottet, att brandtjänsteplikt skall inträda
först från och med det kalenderår, varunder sexton år uppnås. Tjänsteplikten
skulle sedan gälla till och med det kalenderår, varunder den tjänstepliktige
fyller sextiofem år.
Andra stycket. I detta stycke föreskrives till en början, att lämpliga tjänstepliktiga
personer må tagas i anspråk för brandtjänst i reservbrandstyrka
i den mån behovet ej tillgodoses genom frivillig personal. Den som uttagits
är skyldig att deltaga i brandövning under högst femton timmar årligen
samt är för medverkan vid brandsläckning berättigad till skälig ersättning
av kommunen. Möjligen kan uttrycket »den som uttagits» uppfattas så, att
därav skulle omfattas allenast personal, som tvångsvis uttagits, men däremot
icke personal, som frivilligt ställt sig till förfogande. Detta är emellertid
uppenbarligen icke förslagets mening. Även den som frivilligt inträder i reservbrandstyrkan
måste registreras, »uttagas». Till förekommande av missförstånd
torde paragrafen dock böra givas annan lydelse, som tydligt angiver,
att även den frivilliga personalen är skyldig att deltaga i brandövning
samt äger rätt till ersättning för medverkan vid brandsläckning.
I nu förevarande stycke stadgas vidare, att uttagning till reservbrandstyrka
verkställes av den förvaltningsmyndighet som handhar brandförsvaret
10
Andra särskilda utskottets utlåtande nr 3.
eller, efter dess bestämmande, av brandchefen. Enligt utskottets mening innebär
uttagning till tjänst i reservbrandstyrkan ett så allvarligt ingrepp i den
personliga friheten, att uttagningen icke lämpligen bör anförtros åt brandchefen.
Den i förslaget upptagna möjligheten för brandstyrelsen eller motsvarande
organ att till brandchefen delegera uttagningsrätten bör därför utgå.
I särskilt utlåtande över framlagt förslag till civilförsvarslagstiftning kommer
utskottet att till behandling upptaga frågor rörande reservbrandstyrkans
infogande i den allmänna civilförsvarsorganisationen.
Tredje stycket. I tredje stycket stadgas, att arbetsgivare eller arbetsledare ej
må förvägra anställd erforderlig ledighet för fullgörande av vad honom enligt
paragrafen åligger, såvitt ledigheten utan synnerlig olägenhet kan medgivas.
Stadgandet omfattar icke — såsom motsvarande föreskrifter i gällande brandstadga
(43 § 4 mom. andra stycket) och i det till lagrådet remitterade förslaget
till brandlag (20 §) — ledighet för deltagande i övning med borgarbrandkår.
Anledning torde emellertid saknas att på denna punkt göra ändring
i jämförelse med vad som nu gäller. Stadgande i ämnet bör lämpligen införas
i 19 §. Föreskriften i 10 § tredje stycket bör därvid utgå.
11 §•
I 11 § andra stycket givas regler angående röjning efter avverkning invid
järnväg. Såsom av den i propositionen lämnade redogörelsen framgår, kan
för närvarande ovisshet råda om vem som i det särskilda fallet får bära följderna
av den ökade fara, som kvarlämnat ris och annat avfall utgör. Denna
ovisshet medför icke sällan att ingen av de närmast berörda parterna — järnvägsförvaltningen
och markägaren — vidtager nödiga röjningsåtgärder. Detta
tillstånd är uppenbarligen icke tillfredsställande.
Enligt brandförsvarsutredningens förslag skulle, om markägaren ej själv
röjt, erforderlig röjning efter avverkning få verkställas av järnvägsförvaltningen
eller brandchefen. Kostnaderna därför skulle bäras av järnvägsförvaltningen.
I propositionen har emellertid den sålunda föreslagna bestämmelsen
på en viktig punkt ändrats, i det att brandchefens rätt att själv på
järnvägsförvaltningens bekostnad få verkställa röjning utgått. I propositionsförslaget
stadgas i detta avseende allenast, att om markägaren icke vidtager
erforderliga åtgärder, må dessa vidtagas av järnvägsförvaltningen på dess
egen bekostnad.
Utskottet kan icke finna Kungl Maj:ts förslag i denna del tillfredsställande.
Även om den föreslagna bestämmelsen genomföres, kan den rådande
ovissheten om vem som skall stå för skadan av en uppkommen brand leda
till att röjning icke verkställes av vare sig markägaren eller järnvägsförvaltningen.
Den av brandförsvarsutredningen föreslagna vägen att giva brandchefen
rätt att i kritiska situationer själv verkställa röjning på järnvägsförvaltningens
bekostnad skulle däremot vara ägnad att skapa mera tillfredsställande
förhållanden på detta område. Emellertid är det naturligt, att betänkligheter
kunna resas mot att giva brandchefen så vittgående befogenheter.
Utskottet vill därför icke förorda en återgång till brandförsvarsutred
-
Andra särskilda utskottets utlåtande nr 3.
11
ningens förslag. I stället vill utskottet föreslå, att åt länsstyrelsen medgives
den av brandförsvarsutredningen åt brandchefen tillämnade rätten att, om
erforderlig röjning icke verkställes, utföra denna på järnvägsförvaltningens
bekostnad. Härigenom skulle den myndighet, som bär högsta ansvaret för
brandskyddet inom länet, erhålla möjlighet att tillse att ur brandförsvarssynpunkt
tillfredsställande förhållanden vidmakthållas på ifrågavarande område.
12 §.
Denna paragraf upptager ett stadgande av innehåll att ej må någon så
handhava eld eller eldfarligt föremål att brand därav lätt kan uppstå.
Utskottet finner det vara av värde, att ett stadgande av denna innebörd införes
i lagstiftningen. Det torde emellertid kunna ifrågasättas örn icke berörda
stadgande hellre borde intagas i allmänna strafflagen än i brandlagen.
Enligt vad utskottet inhämtat, har också straffrättskommittén i utkast till ny
lydelse av strafflagens 19 kapitel upptagit en föreskrift av motsvarande innehåll.
Då det emellertid synes angeläget att ett stadgande av förevarande innehåll
redan nu upptages i lagstiftningen, tillstyrker utskottet Kungl. Maj:ts
förslag. Frågan om paragrafens definitiva placering torde få upptagas till
övervägande i samband med behandlingen av de förslag, till vilka straffrättskommitténs
arbete kan föranleda.
15 §.
I andra stycket av denna paragraf föreskrives bland annat, att ersättning
av statsmedel må kumla utgå för deltagande i eller annan verksamhet för
släckning av skogseld. Motsvarande bestämmelse återfinnes i 25 § gällande
skogseldslag.
Med stöd av sistnämnda stadgande har Kungl. Majit den 2 december 1938
utfärdat en kungörelse (nr 744) angående ersättning för deltagande i släckning
av skogseld m. m. I 1 § av denna kungörelse föreskrives, att för deltagande
i släckning av skogseld samt för annan verksamhet för sådan släckning
må ersättning utgivas av statsmedel. Jämlikt 2 § i kungörelsen må ersättning
till släckningsskyldig för deltagande i släckning ej utgivas för de första
åtta timmarna av deltagandet och ej med högre belopp än som motsvarar lägsta
i trakten gällande grovarbetarlön, där ej den släckningsskyldige till följd
av deltagandet gått miste om arbetsförtjänst, varav han och hans familj varit
i trängande behov, eller arbetet varit särskilt betungande. Ersättning, som
avses i kungörelsen, utanordnas från det under nionde huvudtiteln uppförda
förslagsanslaget för släckning av skogseld.
I motionen II: 79 till årets riksdag, vilken motion behandlats av jordbruksutskottet,
hemställde herrar Gustafsson i Dädesjö och Persson i Växjö, att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte uttala sig för att ersättning för
deltagande vid släckning av skogseld måtte utöver de första åtta timmarna
utgå med ett lika för alla per timme beräknat belopp, dock ej understigande
i orten gällande avtalsreglerad grovarbetarlön.
12
Andra särskilda utskottets utlåtande nr 3.
I sitt utlåtande, nr 32, i anledning av motionen anför jordbruksutskottet
bland annat, att utskottet i vederbörlig ordning införskaffat yttrande över
motionen av skogsstyrelsen. Styrelsen hade avstyrkt bifall till motionen och
anfört följande.
Skogsstyrelsen hade från samtliga länsstyrelser infordrat yttranden i ärendet.
Av dessa franninge, att sju av länsstyrelserna förordade den av motionärerna
föreslagna ändringen, medan fjorton avstyrkte densamma och tre
icke uttalade någon bestämd åsikt. Länsstyrelserna hade även på begäran
redogjort för av dem tillämpade principer vid beräkning av ifrågavarande
ersättningar.
För egen del finge skogsstyrelsen framhålla, att det vore önskvärt, att den
möjlighet, som nu funnes att under särskilda förhållanden lämna vissa
släckningsdeltagare högre ersättning än enligt lägsta grovarbetarlön, lämnades
orubbad. När ersättning för deltagandet i det ofta synnerligen krävande
skogsbrandsläckningsarbetet i regel ej finge utgå för de första åtta
timmarna och för överskjutande tid satts så lågt som till lägsta grovarbetarlön,
berodde detta på att medverkan vid skogsbrandsläckning alltjämt räknades
som en medborgerlig plikt. Rättvisa och billighet krävde emellertid,
att man i möjligaste mån kompenserade de personer, som genom fullgörande
av släckningsskyldigheten finge lida en förhållandevis mera kännbar
förlust. Detta, som uppnåddes genom undantagsbestämmelsen i ersättningskungöreisen,
vore så mycket mer befogat, som släckningsskyldiga, vilka
brukade komma i fråga för sådan högre ersättning — skogsarbetare och
liknande — torde vara de, som oftast bleve utkallade till skogsbrandsläckning.
Mot det av motionärerna framlagda förslaget kunde även anmärkas, att
dess genomförande troligen icke skulle befordra en jämn tillämpning av
ersättningsbestämmelserna olika län emellan. Genom att ersättningen föresloges
utgå lägst med den avtalsreglerade grovarbetarlönen och icke, som
nu vore fallet, högst denna lön, lämnades fältet fritt för utgivande av ersättningar,
som i mindre eller större grad överstege minimibeloppet.
Styrelsen hade emellertid på grund av länsstyrelsernas redogörelser för
tillämpade principer vid ersättningarnas bestämmande funnit, att i administrativ
ordning borde utfärdas ett förtydligande till ersättningsbestämmelserna.
En viss ojämnhet i tillämpning av dessa kunde nämligen utläsas av
redogörelserna.
För egen del har jordbruksutskottet yttrat.
Av de i skogsstyrelsens utlåtande omnämnda yttrandena från länsstyrelserna
framgår, att de nu gällande av Kungl. Maj:t utfärdade bestämmelserna
om ersättning till personer, som deltaga i släckning av skogseld, giva
runi för olika tolkningar och att desamma inom vissa län tillämpas på ett
sådant sätt, att de utdömda ersättningarna stundom framstå såsom orättvisa
och obilliga för de i släckningsarbetet deltagande. Med fog synes även
kunna sätlas i fråga, huruvida icke den nu föreskrivna skyldigheten att
utan ersättning i åtta timmar deltaga i dylikt släckningsarbete icke huvudsakligen
drabbar en så liten samhällsgrupp —- bestående av skogsarbetare
och andra i de delar av landet, där täta inkallelser till dylikt arbete förekomma
— att den knappast kan betecknas såsom allmänt medborgerlig. Starka
skäl tala därför enligt utskottets uppfattning för en allmän översyn av
omförmälda bestämmelser såväl i avseende å ersättningarnas rättvisa avvägning
som beträffande skäligheten av den föreskrivna ersättningsfria tiden.
Då emellertid, enligt vad utskottet erfarit, såväl nämnda som andra frågor
Andra särskilda utskottets utlåtande nr 3.
13
rörande skogsbrandväsendet beröras i brandförsvarsutredningens den 7 mars
1942 avgivna betänkande med förslag till brandlag och brandstadga ra. m.
och utskottet utgår från att de av utskottet nu berörda synpunkterna komma
att beaktas vid den prövning, som kommer att underkastas detta förslag
av Kungl. Maj:t, synas några åtgärder i omedelbar anslutning till motionen
icke vara erforderliga.
Under åberopande av det sålunda anförda hemställde jordbruksutskottet
att motionen II: 79 icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Utskottets
hemställan har av riksdagen bifallits.
I motionen II: 519, som hänvisats till andra särskilda utskottet, har nu
hemställts, att riksdagen vid behandling av förevarande proposition måtte
uttala sin anslutning till de av jordbruksutskottet i nyssnämnda utlåtande
anförda synpunkterna. Då, såsom av det anförda framgår, frågan redan
behandlats av den nu församlade riksdagen, vill utskottet inskränka sig till
att i samband med behandlingen av 15 § förslaget till brandlag uttala, att
utskottet förutsätter, att ovan berörda spörsmål rörande innehållet i kungörelsen
om ersättning för deltagande i släckning av skogseld komma att
upptagas till behandling av Kungl. Majit i samband med den nya brandorganisationens
ikraftträdande. Därvid synas de av jordbruksutskottet anförda
synpunkterna, till vilka andra särskilda utskottet ansluter sig, vara
värda beaktande.
19 §.
Beträffande visst tillägg till denna paragraf må hänvisas till vad som anförts
i fråga om 10 § tredje stycket i förslaget.
Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 87 § lagen den 6 juni 1930
(nr 251) om kommunalstyrelse på landet.
Mot detta förslag, som innefattar allenast vissa ändringar av formell natur,
har utskottet icke funnit anledning till erinran.
Förslaget till brandstadga.
17 §.
I 17 § gällande brandsladga föreskrives följande: »För att vinna godkännande
såsom skorstensfejare för sotningsdistrikt fordras att hava uppnått 25
års ålder samt hava antingen med godkända kunskapsbetyg genomgått statsunderstödd
fackskola för utbildande av skorstensfejare eller ock minst 5
år med goda vitsord arbetat i yrket.» I 17 § i förslaget till ny brandstadga har
bestämmelsen erhållit denna formulering: »För att vinna godkännande eller
anställning såsom skorstensfejare för sotningsdistrikt fordras att hava uppnått
25 års ålder samt hava genomgått kurs för skorstensfejaremästare vid
statens brandskola.»
Den föreslagna lydelsen innefattar sålunda en skärpning i jämförelse med
vad som nu gäller bland annat därutinnan, att enbart praktisk tjänstgöring
14
Andra särskilda utskottets utlåtande nr 3.
utan komplettering av en teoretisk kurs icke skulle vara tillfyllest för att
vinna godkännande eller anställning såsom skorstensfejare. Emellertid torde
en skorstensfejare med långvarig praktisk utbildning i yrket men utan teoretisk
skolning kunna vara väl så skickad att fylla sina uppgifter som en
yrkeskollega, vilken visserligen är teoretiskt skolad men äger kortare tids
praktik. Kravet på teoretisk utbildning bör därför enligt utskottets mening
icke vara ovillkorligt. Lämpligen borde den föreslagna författningstexten
kompletteras med en bestämmelse, att länsstyrelsen ägde medgiva undantag
från den föreslagna teoretiska kompetensfordringen. Därvid skulle givetvis
förutsättas, att dispensrätten utövades med försiktighet och under inga förhållanden
så, att skorstensfejareyrkets standard sänktes. Endast i fall då sökanden
otvivelaktigt förvärvat nödig kompetens genom sitt praktiska arbete
skulle dispens medgivas.
I anslutning till den sålunda föreslagna ändringen torde även den nu gällande
åldersgränsen, vilken saknar motsvarighet i de i 7 § förslaget till brandstadga
upptagna kompetensföreskrifterna för brandbefäl, kunna såsom obehövlig
utgå.
31 §.
I 31 § 2 mom. i förslaget stadgas, att brandchef är skyldig att föra befäl
över brandstyrkorna i kommunen samt tillse att de erhålla erforderlig övning.
Med uttrycket »brandstyrkorna i kommunen» avses givetvis endast de
brandstyrkor, som antingen äro uppsatta av kommunen eller i följd av avtal
tillhöra den kommunala brandorganisationen. Emellertid kunna i kommunen
finnas jämväl andra brandstyrkor, t. ex. en industribrandkår, som icke
ingå i den kommunala organisationen, över dessa styrkor såsom sådana har
brandchefen icke befälsrätt. Det är därför icke uteslutet, att en kompetenskonflikt
skulle kunna uppsta mellan t. ex. brandchefen i kommunen
och chefen för en industribrandkår vid släckning av en inom industriområdet
utbruten brand. Utskottet, som hyser den uppfattnigen, att kompetenskonflikter
av sådan typ icke lämpligen kunna förebyggas genom bestämmelser
i brandstadgan eller annan statlig författning, vill i anslutning
till nu förevarande paragraf i förslaget till brandstadga framhålla lämpligheten
av att å de orter, där sådana kompetenskonfikter kunna befaras uppkomma,
erforderliga överenskommelser för att undvika konflikter redan på
förhand träffas. Därest de kommunala organen icke agna frågan tillräckligt
beaktande, bör länsstyrelsen taga de initiativ, som kunna vara påkallade.
Vid behandlingen av förslagen till brandlag och brandstadga har inom
utskottet föreslagits, att i brandförfattningarna skulle intagas förbud för
tjänstemän vid brandväsendet att vara agenter för bolag, som försälja brandredskap
etc. Fall hade nämligen förekommit, som gjorde en sådan föreskrift
önsklig. Med hänsyn till vad sålunda upplysts vill utskottet — under
erinran om att bestämmelser av likartad beskaffenhet äro upptagna i 12 §
Andra särskilda utskottets utlåtande nr 3.
15
andra stycket i polisreglementet den 26 september 1925 och 43 § kungl,
förordningen den 25 oktober 1940 angående yrkesmässig automobiltrafik
m. m. — föreslå, att stadgande i ämnet införes i brandstadgan och där lämpligen
såsom ny sista paragraf, 53 §. Paragrafen kunde lämpligen givas följande
lydelse:
»Tjänsteman vid brandväsendet må ej
driva handel med brandredskap; eller
vara kommissionär eller agent för annan, som bedriver sådan handel; eller
vara delägare i handelsbolag eller styrelseledamot i aktiebolag eller ekonomisk
förening, som har till huvudsaklig uppgift att bedriva verksamhet
av nu nämnt slag.»
Den föreslagna lydelsen avser endast yrkespersonal. Den som innehar
kommunalt förtroendeuppdrag inom brandväsendet, t. ex. såsom brandchef,
omfattas alltså icke av bestämmelsen. Paragrafen gäller vidare handel allenast
med brandredskap. Med sådana redskap avses enligt utskottets mening
icke spadar, yxor, etc., utan endast brandredskap i teknisk mening.
Den i sista ledet föreslagna lydelsen »som har till huvudsaklig uppgift etc.»
har valts för att markera, att medlemskap i styrelsen för t. ex. en kooperativ
förening, som kanske någon gång försäljer en enkel handspruta, icke förbjudes.
Till den föreslagna paragrafen bör knytas den övergångsbestämmelsen, att
vad i paragrafen stadgas icke skall gälla tjänsteman, som före den nya brandstadgans
ikraftträdande erhållit anställning vid brandväsendet.
I övrigt har utskottet vid sin granskning av författningsförslagen icke funnit
anledning till erinran.
På grund av det anförda får utskottet hemställa,
A) att riksdagen — med förklarande att riksdagen funnit
vissa ändringar böra vidtagas i det genom förevarande proposition
framlagda förslaget till brandlag — måtte för sin
del antaga följande förslag till
(Kungl. Maj:ts förslag.)
(Utskottets förslag.)
1) Brandlag.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Varje kommun skall i enlighet med bestämmelserna i denna lag hålla ett
brandförsvar, som tillfredsställer skäliga anspråk på trygghet mot skada av
brand. •;
Kommun äger besluta, att brandförsvaret såvitt angår skydd mot skogsbrand
skall ordnas för sig. Område för vilket särskilt skogsbrandförsvar av
-
16
Andra särskilda utskottets utlåtande nr 3.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
ses (skogsbrandrote) skall, där det ej omfattar kommunen i dess helhet, till
gränserna angivas i beslutet. Skogsbrandrote må, efter överenskommelse, bestå
av områden utav olika kommuner. Beslut om särskilt skogsbrandförsvar
skall för att vara gällande godkännas av länsstyrelsen. Länsstyrelse må ock,
efter kommuns hörande, förordna härom.
Vad i denna lag stadgas i fråga om stad skall äga motsvarande tillämpning
å köping, evad den utgör egen kommun eller ej, samt å municipalsamhälle,
som på grund av Konungens förordnande har att oberoende av kommunen i
övrigt själv handhava sitt brandförsvar. Handhaves brandförsvaret av kommunalförbund,
skola lagens bestämmelser om kommun hava avseende å förbundet.
2 §•
Tillsyn över brandförsvaret inom riket utövas av en riksbrandinspektör.
Länsstyrelse skall tillse, att brandförsvaret inom länet är tillfredsställande
ordnat.
3 §•
I varje kommun skall finnas brandstyrka av betryggande storlek och sammansättning.
Brandstyrkan skall utgöras
1. i stad av kommunal brandkår, bestående antingen av heltidsanställd
personal (yrkesbrandkår) eller av personal, som förbundit sig att vid sidan
av annan sysselsättning fullgöra brandtjänst (borgarbrandkår), samt
2. i annan kommun av borgarbrandkår eller av brandkår under ledning
av enskild sammanslutning eller enskilt företag (frivillig brandkår), vilken
gentemot kommunen åtagit sig att svara för brandsläckning, däri inbegripet
skyldighet att lämna annan kommun släckningshjälp.
Till kommuns brandstyrka skall därjämte höra erforderlig reserv, grundad
å tjänsteplikt (reservbrandstyrka).
Länsstyrelse äger medgiva befrielse från skyldighet för kommun att hålla
brandkår, såframt kommunen träffat avtal om betryggande släckningshjälp
från brandkår i annan kommun, så ock för stad att hålla yrkesbrandkår eller
borgarbrandkår, såframt i staden finnes frivillig brandkår med förpliktelse
som ovan sägs.
4 §•
Ledningen av kommuns brandförsvar skall, närmast under den förvaltningsmyndighet
som handhar brandförsvaret, utövas av en brandchef. Är
skogsbrandförsvaret ordnat för sig, tillkommer ledningen därav en skogsbrandfogde
eller, om kommunen är uppdelad i skogsbrandrotar, en fogde för
varje rote.
För att biträda brandchefen eller skogsbrandfogden och vid förfall träda i
dennes ställe skola finnas en eller flera vice brandchefer eller vice skogsbrandfogdar.
I mån av behov skall därjämte finnas annat brandbefäl.
Om den utbildning, brandbefäl skall äga, förordnar Konungen.
Andra särskilda utskottets utlåtande nr 3.
17
(Kungl. Maj:ts förslag.)
(Utskottets förslag.)
Brandchef, vice brandchef, skogsbrandfogde
och vice skogsbrandfogde
utses av kommunens beslutande
myndighet eller, efter dess bestämmande,
av den förvaltningsmyndighet,
som handhar brandförsvaret. Beslutet
skall underställas länsstyrelsen,
som har att pröva den utseddes lämplighet
för uppdraget eller tjänsten.
Den som utsetts av kommunen skall
förordnas av länsstyrelsen, om ej särskilda
skäl däremot äro. Består skogsbrandrote
av två eller flera kommuner
eller områden därav och enas
kommunerna ej i valet av skogsbrandfogde
eller vice skogsbrandfogde,
skall en av de valda av länsstyrelsen
för ordnas, där ej särskilda skäl
annat föranleda.
Ej må annan vägra att mottaga uppdrag, som i första stycket avses, än
den som av ämbete eller tjänst är hindrad att fullgöra uppdraget eller fyllt
sextio år eller eljest uppgiver giltigt hinder eller ock de fyra senaste åren innehaft
sådant uppdrag.
Brandchef, vice brandchef, skogsbrandfogde eller vice skogsbrandfogde
må på grund av visad olämplighet av länsstyrelsen skiljas från uppdraget
eller tjänsten.
6 §•
Den som innehar uppdrag som brandchef, vice brandchef, skogsbrandfogde
eller vice skogsbrandfogde skall med avseende å rätt till gottgörelse i anledning
av uppdraget vara likställd med vald ledamot av kommunal nämnd,
som utsetts till ordförande; dock att i fråga örn ersättning för deltagande i
eller annan verksamhet för släckning av skogsbrand skall gälla vad nedan i
15 § föreskrives.
För skogsbrandfogdes eller vice skogsbrandfogdes deltagande i utbildningskurs
inom länet skall kommunen lämna denne skälig gottgörelse.
Brandchef, vice brandchef, skogsbrandfogde
och vice skogsbrandfogde
utses för viss tid av kommunens
beslutande myndighet eller, efter dess
bestämmande, av den förvaltningsmyndighet,
som handhar brandförsvaret.
Beslutet skall underställas
länsstyrelsen, som har att pröva den
utseddes lämplighet för uppdraget eller
tjänsten. Den som utsetts av kommunen
skall förordnas av länsstyrelsen,
om ej särskilda skäl däremot äro.
7 §■
Kommun är skyldig att anskaffa och underhålla materiel, byggnader och
andra för brandförsvaret erforderliga anordningar, brandtorn likväl undantagna,
samt att draga försorg om nödig vattentillgång för släckning av brand,
dock allenast i den mån oskälig kostnad därigenom icke åsamkas kommunen.
8 §•
I kommun skall brandsyn hållas och sotning verkställas i enlighet med de
föreskrifter, Konungen därom meddelar.
Bihang till riksdagens protokoll 19H. 11 sami. 2 avd. Nr 3.
2
18
Andra särskilda utskottets utlåtande nr 3.
(Kungl. Maj:ts förslag.)
(Utskottets förslag.)
9 §•
Efter framställning av brandchef i kommun, där brand tagit eller hotar
att taga större omfattning, är annan kommun pliktig lämna släckningshjälp
i den utsträckning brandchefen i den kommunen prövar möjlig utan att skälig
hänsyn till dess egen säkerhet åsidosättes.
För kostnad, som åsamkats kommun i anledning av framställning om
släckningshjälp, är kommunen berättigad erhålla skälig ersättning. Kunna
kommunerna icke enas örn ersättningen, skall denna fastställas av länsstyrelsen
i det län, där branden utbrutit.
10
Då så erfordras för släckning av
brand är envar, som fyllt femton men
ej sextiofem år och som vistas i orten,
pliktig att, i den mån kroppskrafter
och hälsotillstånd tillåta, medverka
vid släckningen.
Bland de i kommunen bosatta sålunda
tjänstepliktiga må lämpliga personer
tågås i anspråk för brandtjänst
i reservbrandstyrkan, i den mån behovet
ej tillgodoses genom frivillig
personal. Den som uttagits är skyldig
att deltaga i brandövning under högst
femton timmar årligen samt är för
medverkan vid brandsläckning berättigad
till skälig ersättning av kommunen.
intagning verkställes av den
förvaltningsmyndighet som handhar
brandförsvaret eller, efter dess bestämmande,
av brandchefen.
Arbetsgivare eller arbetsledare må
ej förvägra anställd erforderlig ledighet
för fullgörande av vad honom enligt
denna paragraf åligger, såvitt ledigheten
utan synnerlig olägenhet kan
medgivas.
§•
Då så erfordras för släckning av
brand är envar, som under kalenderåret
fyller lägst sexton och högst sextiofem
år och som vistas i orten, pliktig
att, i den mån kroppskrafter och
hälsotillstånd tillåta, medverka vid
släckningen.
Bland de i kommunen bosatta sålunda
tjänstepliktiga må lämpliga personer
tagas i anspråk för brandtjänst
i reservbrandstyrkan. För sådan tjänst
skola i första hand frivilliga uttagas.
Den som uttagits är skyldig
att deltaga i brandövning under högst
femton timmar årligen samt är för
medverkan vid brandsläckning berättigad
till skälig ersättning av kommunen.
Uttagning verkställes av den
förvaltningsmyndighet som handhar
brandförsvaret.
11 §■
Ägare av byggnad, upplag eller annan anläggning är skyldig att anskaffa
och underhålla erforderliga brand- och livräddningsredskap ävensom att i
övrigt vidtaga nödiga åtgärder till förebyggande och bekämpande av brand,
i den mån de ej medföra oskälig kostnad. För tillsyn, röjning eller annat
dylikt arbete efter brand, vilket ej är hänförligt till eftersläckning, har ägaren
att tillhandahålla erforderlig arbetskraft. Såsom ägare anses jämväl den,
Andra särskilda utskottets utlåtande nr 3.
19
(Kungl. Maj.ts förslag.)
(Utskottets förslag.)
som innehar egendom med fri förfoganderätt eller fideikommissrätt eller där
-
med jämförlig rätt.
Sker skogsavverkning invid järnväg
och vidtagas ej inom område på
kortare avstånd från närmaste järnvägsspår
än trettio meter erforderliga
åtgärder till förhindrande av att genom
avverkningen ökad fara för
skogsbrand uppkommer, må åtgärderna
vidtagas av järnvägsförvältningen
på dess egen bekostnad.
Sker skogsavverkning invid järnväg
och vidtagas ej inom område på
kortare avstånd från närmaste järnvägsspår
än trettio meter erforderliga
åtgärder till förhindrande av att
genom avverkningen ökad fara för
skogsbrand uppkommer, må åtgärderna
på jårnvägsförvaltningens bekostnad
vidtagas av länsstyrelsen eller
järnvägsförvaltningen.
12 §.
Ej må någon så handhava eld eller eldfarligt föremål att brand därav lätt
kan uppstå.
13 §.
Uppstår brand eller är överhängande fara därför och kan ej den, som varsnar
branden eller faran eller eljest får kunskap därom, genast släcka branden
eller undanröja faran, skall han varsko dem, vilkas liv eller egendom är
i fara, samt tillkalla hjälp.
14 §.
Den som vid brand för befälet äger, där så finnes nödigt för släckning eller
räddning, företaga sådant ingrepp i annans rätt, som efter ett skäligt bedömande
finnes nödigt. Han äger sålunda bland annat bereda brandstyrka
tillträde till fastighet, avspärra brandplatsen, undanskaffa hägnad, nyttja
brunn, vattenledning, redskap, telefon, hästar eller fordon, fälla träd, anlägga
moteld samt riva eller spränga hus.
Ingrepp av ringa omfattning må jämväl företagas av annan, som deltager
i släcknings- och räddningsarbetet, därest befälhavarens föreskrift lämpligen
icke kan inhämtas.
15 §.
Den som deltagit i eller på annat sätt varit verksam för släckning av brand
eller som deltagit i övning med brandkår må av statsmedel kunna bekomma
ersättning för skada, som därvid åsamkats honom.
Ersättning av statsmedel må jämväl kunna utgå för deltagande i eller
annan verksamhet för släckning av skogsbrand. Härjämte må av statsmedel
belöning tilldelas den, som vid släckning av skogsbrand visat rådighet och
nit.
Närmare bestämmelser i omförmälda hänseenden meddelar Konungen.
16 §.
Åsidosätter kommun sina skyldigheter enligt denna lag, skall länsstyrelsen
förordna örn rättelse samt, där förordnandet ej efterkommes, förelägga
lämpligt vite.
Samma lag vare där ägare av byggnad, upplag eller annan anläggning icke
20
Andra särskilda utskottets utlåtande nr 3.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
fullgör vad honom enligt 11 § första stycket första punkten åligger. Tillhandahåller
ägaren icke erforderlig arbetskraft efter vad i samma stycke
andra punkten sägs, må arbetet på ägarens bekostnad utföras genom brandchefens
försorg.
17 §.
Den som uttagits till reservbrandstyrka äger att överklaga beslutet hos
länsstyrelsen inom en månad efter det han därav erhållit del.
18 §.
Klagan över beslut, som enligt denna lag meddelats av länsstyrelse, må
föras hos Konungen i vederbörande statsdepartement i den ordning, som för
överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut är be
-
stämd.
19
Den som utan tillstånd eller giltigt
skäl uteblir från övning eller brandsläckning,
vartill han genom brandsignal
eller annorledes kallats, eller lämnar
honom anvisat arbete eller eljest
icke åtlyder vad brandbefäl i och för
tjänsten befallt eller som bryter mot
föreskrift i 10 § sista stycket, 12 § eller
13 § eller som hindrar eller söker
hindra åtgärd, som i 14 § avses, straffes
med dagsböter.
Den som genom brandsignal eller
brandstyrkas utryckning eller samling
i högst sex månader.
20
Böter och vitén, som ådömas enligt
§•
Den som utan tillstånd eller giltigt
skäl uteblir från övning eller brandsläckning,
vartill han genom brandsignal
eller annorledes kallats, eller lämnar
honom anvisat arbete eller eljest
icke åtlyder vad brandbefäl i och för
tjänsten befallt eller som bryter mot
föreskrift i 12 eller 13 § eller som
hindrar eller söker hindra åtgärd,
som i 14 § avses, straffes med dagsböter.
Arbetsgivare eller arbetsledare, som
förvägrar anställd nödig ledighet för
deltagande i övning eller brandslåckning
eller därmed sammanhängande
arbete, straffes, såvitt ledigheten kunnat
utan synnerlig olägenhet medgivas,
likaledes med dagsböter.
annorledes obehörigen åstadkommer
straffes med dagsböter eller fängelse
§•
denna lag, skola tillfalla kronan.
21 §.
De närmare föreskrifter, som äro erforderliga för ett ändamålsenligt ordnande
av brandförsvaret, meddelas av Konungen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1945, från och med vilken dag 24
kap. byggningabalken, brandstadgan den 15 juni 1923 (nr 173) och lagen
den 7 maj 1937 (nr 222) om förekommande och släckning av skogseld upphöra
att gälla.
Andra särskilda utskottets utlåtande nr 3.
21
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
2) Lag
angående ändrad lydelse av 87 § lagen den 6 juni 1930 (nr 251) om
kommunalstyrelse på landet.
Härigenom förordnas, att 87 § lagen den 6 juni 1930 om kommunalstyrelse
på landet skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
87 §.
Har Konungen förordnat, att för område på landet, som ej utgör egen
kommun, skall lända till efterrättelse:
a) ordningsstadgan för rikets städer,
b) vad i stadsplanelagen och byggnadsstadgan är föreskrivet om stad,
c) vad i brandlagen och brandstadgan är föreskrivet örn stad, eller
d) vad i hälsovårdsstadgan är föreskrivet om stad,
skall området utgöra ett municipalsamhälle, som äger att oberoende av
kommunen i övrigt själv vårda alla gemensamma ordnings- och hushållningsangelägenheter,
som föranledas av de i sådant förordnande avsedda
föreskrifternas tillämpning inom samhället. Vad nu är sagt skall, oberoende
av sådant förordnande, gälla om köping, som ej utgör egen kommun, i avseende
å tillämpningen av därstädes gällande särskilda föreskrifter.
Ej må---särskilt municipalsamhälle.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1945.
B) att riksdagen, med förklarande att riksdagen funnit
vissa jämkningar böra vidtagas i det vid propositionen fogade
förslaget till brandstadga, måtte uttala, att stadgan bör givas
en lydelse i överensstämmelse med följande såsom utskottets
betecknade förslag till
Brandstadga.
Härigenom förordnas som följer.
AVDELNING I.
Bestämmelser angående stad.
Om brandordning samt örn förvaltningen av brandförsvarets angelägenheter.
1 8.
För varje stad skall finnas brandordning, upptagande de bestämmelser,
som utöver vad j allmän lag eller denna stadga eller eljest i vederbörlig ordning
föreskrivits äro erforderliga för ordnande av stadens brandförsvar.
22 Andra särskilda utskottets utlåtande nr 3.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
I brandordning må för överträdelse av dess stadganden föreskrivas böter,
högst trehundra kronor, där ej å förseelsen kan följa straff efter allmän lag
eller denna stadga.
2 §•
1 mom. Brandordning antages av stadsfullmäktige. Beslut om antagande
av brandordning skall underställas länsstyrelsens prövning.
Beslut, som sålunda underställes, skall efter det riksbrandinspektören blivit
i ärendet hörd antingen oförändrat fastställas eller ogillas. Vägras fastställelse,
skall skäl därtill angivas.
Då brandordning fastställts, skall meddelande om fastställelsen ofördröjligen
intagas i länskungörelserna. Ett exemplar av brandordningen skall insändas
till riksbrandinspektören.
Det åligger magistraten att dels skyndsamt besörja att kungörelse om fastställelsen
införes i den eller de tidningar, vari kommunala meddelanden för
orten pläga införas, dels tillse att inom staden exemplar av brandordningen
finnas att tillgå för köpare.
Vad sålunda stadgats skall äga tillämpning jämväl i fråga om ändring i
eller tillägg till brandordning.
2 mom. För brandstyrka, brandbefäl och skorstensfejare må stadsfullmäktige
utfärda särskilda reglementen.
3 §.
1 mom. Förvaltningen av brandförsvarets angelägenheter skall handhavas
av den kommunala förvaltningsmyndighet, som stadsfullmäktige därtill
utse. Därest så befinnes lämpligt, må särskild brandstyrelse tillsättas. I
brandordningen skola i sådan händelse intagas föreskrifter om brandstvrelsens
sammansättning samt om dess arbetsformer m. m.
2 mom. Det tillkommer den myndighet, som förvaltar brandförsvarets angelägenheter,
bland annat
1) att övervaka efterlevnaden av brandlagen, brandstadgan, brandordningen
och övriga brandförsvaret rörande föreskrifter;
2) att uppgöra förslag till brandordning, reglementen och sotningstaxa
samt till erforderliga ändringar i stadens brandorganisation;
3) att ärligen avgiva förslag till inkomst- och utgiftsstat för stadens brandförsvar;
samt
4) att till vederbörande myndigheter avgiva yttranden och göra framställningar
i frågor av mera allmän betydelse för brandförsvaret.
Den förvaltande myndigheten äger icke taga befattning med fråga, som
faller under brandchefens befälsmyndighet.
Andra särskilda utskottets utlåtande nr 3.
23
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Om brandstyrka och brandbefäl.
4 §•
I brandordningen skola intagas bestämmelser angående bland annat
1) vilka slag av brandstyrkor som skola finnas i staden;
2) det lägsta antal brandbefäl och brandmän, som skall finnas i staden,
med angivande av lägsta antal brandmän för varje slag av brandstyrka;
3) det lägsta antal brandbefäl och brandmän, som ständigt skall vara berett
till en första utryckning; samt
4) det lägsta antal övningar, som skall hållas med stadens brandstyrkor.
5 §•
Av yrkesbrandkår skall alltid en styrka av betryggande storlek vara kasernerad
å brandstation.
Borgarbrandkår skall genom särskild anordning kunna inkallas till tjänst
å varje tid av dygnet.
6 §•
1 mom. intagning av tjänstepliktiga till reservbrandstyrka skall ske namneligen.
2 mom. Då tjänst som brandchef eller vice brandchef vid yrkesbrandkår
skall tillsättas, skall kungörelse härom införas i allmänna tidningarna samt
i en eller flera tidningar inom orten med angivande av den tid, inom vilken
sökande har att insända sina ansökningshandlingar till den myndighet, som
skall tillsätta tjänsten.
7 §•
1 mom. I fråga örn befäl vid yrkesbrandkår skola följande kompetensföreskrifter
gälla.
Brandchef samt vice brandchef, som icke tillika är brandmästare, ävensom
andra därmed jämförliga befattningshavare skola hava genomgått
brandchefskurs kategori I vid statens brandskola. Vice brandchef, som tillika
är brandmästare, skall hava genomgått antingen nämnda kurs eller brandmästarekurs
kategori I vid brandskolan.
Brandmästare skall hava genomgått brandmästarekurs kategori I vid statens
brandskola.
Brandförman skall hava genomgått brandförmanskurs kategori I vid
nämnda skola.
2 morn. I fråga örn befäl vid borgarbrandkår skola följande kompetensföreskrifter
gälla.
Brandchef samt vice brandchef, som icke tillika är brandmästare, skola
hava genomgått brandchefskurs kategori I eller kategori II vid statens brandskola.
Vice brandchef, som tillika är brandmästare, skall hava genomgått
24
Andra särskilda utskottets utlåtande nr 3.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
antingen någon av nämnda kurser eller brandmästarekurs kategori I vid
brandskolan. Länsstyrelsen äger dock, när skäl därtill äro, för särskilda fall
förordna, antingen att brandchef eller vice brandchef skall hava genomgått
brandchefskurs kategori I eller att för sådan befattningshavare genomgång
av brandchefskurs kategori III vid brandskolan må anses tillfyllest.
Brandmästare och brandförmän skola, där länsstyrelsen icke på grund av
särskilda skäl medgiver undantag, hava genomgått antingen brandmästareoch
brandförmanskurs kategori II eller annan kurs kategori I eller II vid
statens brandskola.
3 mom. Skogsbrandfogde och vice skogsbrandfogde äro skyldiga att genomgå
sådan kurs i skogsbrandsläckning, som anordnas inom länet.
8 §■
1 mom. Det åligger brandchef att taga den befattning med stadens brandförsvar,
som i brandlagen, denna stadga eller eljest föreskrives.
2 mom. Brandchef är skyldig att föra befäl över stadens brandstyrkor
samt tillse, att de erhålla erforderlig övning. Då eldsläckningshjälp erhållits
fran annan ort, skall den befälhavare, som erhållit hjälpen, utöva befälet, där
ej annat överenskommes.
Har brand tagit eller hotar den taga större omfattning, äger länsstyrelsen
förordna särskild befälhavare.
3 mom. Da brandchef erhållit kunskap om brand eller överhängande fara
därför, skall han, så snart ske kan, underrätta polischefen i orten.
4 morn. Finner brandchef i särskilt fall omedelbar åtgärd till förhindrande
av brands uppkomst vara av nöden, åligger det honom att därom meddela
föreskrift.
9 §•
I brandordning eller reglemente skola närmare bestämmelser meddelas
örn brandstyrkans och brandbefälets åligganden samt vad därmed har samband.
Om vissa för brandförsvaret erforderliga anordningar.
10 §.
Det åligger stad bland annat
1) att hålla brandtelegraf eller ock på annat lämpligt sätt träffa anordning,
varigenom brandkåren kan av allmänheten alarmeras;
2) att tillse att lämplig anordning finnes för inkallande av brandpersonalen;
3) att pa lämpligt sätt anordna brandvakt för uppmärksammande av
brand.
Närmare bestämmelser härom samt örn de övriga anordningar, som äro erforderliga
för stadens brandförsvar, skola införas i brandordningen.
Andra särskilda utskottets utlåtande nr 3.
25
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Om brandsyn.
11 §.
1 morn. I stad skall allmän brandsyn äga rum en gång årligen å tid, som i
brandordningen bestämmes. Oberoende av vad sålunda föreskrivits skall, när
brandchefen så påfordrar, särskild brandsyn hållas.
Allmän brandsyn skall omfatta samtliga byggnader, upplag och andra
anläggningar i staden.
Den myndighet, som förvaltar brandförsvarets angelägenheter, må efter
brandchefens hörande medgiva, att mindre eller avsides belägen byggnad
eller annan anläggning icke skall omfattas av den allmänna brandsynen.
Beviljas sådant undantag, skall den förvaltande myndigheten bestämma, om
och huru ofta brandsyn å anläggningen skall äga rum.
2 mom. Brandsyn förrättas av en nämnd, bestående av brandchefen eller
efter hans förordnande annan av brandbefälet såsom ordförande, skorstensfejaren
i sotningsdistriktet samt en av byggnadsnämnden förordnad person,
vilken bör hava byggnadsteknisk utbildning.
Genom kungörelse eller annorledes skall i förväg meddelande lämnas om
tid, då brandsyn skall hållas.
3 mom. Vid brandsyn skall noga undersökas
1) huruvida de föreskrifter, som meddelats till förebyggande av brands uppkomst
och spridning, till räddning vid brand av liv och egendom samt till
underlättande av brandsläckning, blivit iakttagna;
2) huruvida å eldstad, mur, rör, tak, skorsten, elektriska anläggningar och
därtill hörande ledningar eller annorstädes finnes brist, som kan medföra
brandfara, samt huruvida efter föregående brandsyn eldstad, rökgång eller
ventilations- eller avgasrör anordnats, borttagits eller ändrats; samt
3) huruvida i övrigt anordning eller förhållande förefinnes, som kan medföra
fara för brands uppkomst och spridning eller svårighet att vid brand
utföra eldsläckning och räddning av liv och egendom.
-4 mom. I stad med yrkesbrandkår må i brandordningen stadgas
att brandchefen äger för särskilda fall besluta, att byggnad, upplag eller
annan anläggning icke årligen skall undergå brandsyn;
att brandchefen eller efter hans förordnande annan av brandbefälet ensam
äger verkställa brandsyn; samt
att den del av brandsyn, som avses i 3 mom. 2), må, utom såvitt angår
elektriska anläggningar och därtill hörande ledningar, i samband med sotning
utföras av skorstensfejare, därvid skorstensfejaren äger att meddela
föreläggande, som i 12 § 1 mom. första stycket avses.
12 §.
1 mom. Upptäckes vid brandsyn att fastighetsägare eller annan icke vidtagit
vad jämlikt lag eller annan författning åligger honom med avseende å
26 Andra särskilda utskottets utlåtande nr 3.
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
brandförsvaret, skall föreläggande meddelas honom att inom viss tid vidtaga
rättelse.
Har föreläggande givits, skall å förut kungjord tid efterbesiktning förrättas
pa föranstaltande av den, som givit föreläggandet. Befinnes därvid föreläggandet
icke vara fullgjort, skall anmälan göras hos länsstyrelsen för den åtgärd,
som kan av förhållandena påkallas. I ärende, varom nu är fråga, må
länsstyrelsen förelägga lämpligt vite.
2 mom. Befinnes vid brandsyn synnerlig fara för brand vara för handen,
åligger det syneförrättare att genast meddela föreskrift örn omedelbar åtgärd
för farans undanröjande.
13 §.
1 mom. Vid brandsyn och efterbesiktning skall föras protokoll. Därest
protokollet innefattar anmärkning, skall avskrift av detsamma, i vad det rör
fastighetsägare eller annan, vid synetillfället eller ofördröjligen därefter tillställas
denne.
2 mom. Anteckning om vad vid brandsyn förekommit skall införas i en
för ändamålet inrättad, hos brandchefen förvarad förteckning över fastigheterna
i staden.
14 §.
Nekar någon utan godtagbar anledning syneförrättare tillträde till byggnad
eller annan anläggning, där brandsyn skall förrättas, skall handräckning
lämnas av polischefen i orten.
Om sotning.
15 §.
I byggnad nied eldstad skall sotning verkställas.
Vid sotning skola alla rökgångar ävensom eldstäder, som icke äro inrättade
för användning uteslutande av gas eller elektricitet, jämte tillhörande rökrör,
imrör och ventilationsrör noga rengöras.
Örn den tid, som för olika slag av eldstäder jämte rökgångar må förflyta
fran en sotning till nästa, skola bestämmelser intagas i brandordningen.
Denna tid får icke utsträckas längre än till två år. Brandchefen må, örn särskilda
skäl därtill äro, efter skorstensfejarens hörande medgiva undantag
från vad sålunda blivit stadgat.
16 §.
I brandordningen skall införas bestämmelse, huruvida staden skall utgöra
ett eller flera sotningsdistrikt. Skall uppdelning ske i flera distrikt, skola de
olika distriktens gränser angivas.
För varje sotningsdistrikt skall finnas en yrkesutbildad skorstensfejare,
Andra särskilda utskottets utlåtande nr 3.
27
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
som i enlighet med vad nedan sägs godkänts eller anställts såsom skorstensfejare
för distriktet.
17 §.
För att vinna godkännande eller
anställning såsom skorstensfejare för
sotningsdistrikt fordras att hava uppnått
25 års ålder samt hava genomgått
kurs för skorstensfejaremästare
vid statens brandskola.
17 §.
Den som vill vinna godkännande
eller anställning såsom skorstensfejare
för sotningsdistrikt skall, där ej
länsstyrelsen medgiver undantag, hava
genomgått kurs för skorstensfejaremästare
vid statens brandskola.
18 §.
Då skorstensfejare för sotningsdistrikt skall utses, skall kungörelse därom
införas i allmänna tidningarna med angivande av den tid, inom vilken den,
som önskar vinna godkännande eller anställning såsom skorstensfejare för
distriktet, har att ansöka därom. Efter ansökningstidens utgång utfärdar den
myndighet, som förvaltar brandförsvarets angelägenheter, för den av de sökande,
som prövas vara lämpligast, bevis att han godkänts eller anställts såsom
skorstensfejare för distriktet.
Finner nämnda myndighet skorstensf ejarén icke vidare vara lämplig, må
myndigheten återkalla godkännandet eller häva anställningsavtalet.
19 §.
Det åligger skorstensfejaren att tillse, att föreskriven sotning verkställes inom
hans distrikt. Skorstensfejaren skall själv utföra sotningsarbetet eller
överlåta detta åt biträden, anställda hos honom. Annan må ej verkställa föreskriven
sotning, så framt icke brandchefen efter skorstensfejarens hörande
för särskilda fall medgiver undantag.
20 §.
Vid sotning skall sorgfälligt undersökas, huruvida å eldstad, mur, rör, tak,
skorsten och dylikt finnes felaktighet, som kan medföra brandfara, varjämte
uppmärksamhet skall ägnas jämväl åt annat, som kan utgöra föremål för
undersökning vid brandsyn. Upptäckes felaktighet eller iakttages annat missförhållande,
skall brandchefen ofördröjligen underrättas därom.
21 §.
För sotningsarbetes utförande skall skorstensfejare å förut tillkännagiven
tid äga tillträde till byggnad och lägenhet ävensom, när sådant för arbetets
verkställande är erforderligt, till bredvidliggande fastighet. Nekas skorstensfejaren
utan godtagbart skäl tillträde, skall polischefen i orten lämna handräckning.
28
Andra särskilda utskottets utlåtande nr 3.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
22 §.
1 mom. Sotningstaxa antages av stadsfullmäktige samt skall, för att vara
gällande, fastställas av länsstyrelsen.
2 mom. Angående skorstensfejar åligganden i övrigt må bestämmelser
meddelas i brandordningen eller i reglemente.
3 mom. I brandordningen må införas de ytterligare bestämmelser i fråga
om sotning, som äro av nöden utöver vad i detta kapitel stadgas.
Om vissa med stad jämförliga samhällens skyldighet att ordna sitt brandförsvar.
23 §.
Vad i denna avdelning är föreskrivet för stad skall gälla även för köping
samt för annan tätare bebyggd ort, beträffande vilken de föreskrifter skola
tillämpas, som jämlikt brandlagen gälla stad.
AVDELNING II.
Bestämmelser angående landsbygden.
Örn brandordning samt om förvaltningen av brandförsvarets angelägenheter.
24 §.
På landsbygden skall för varje kommun finnas brandordning, upptagande
de bestämmelser, som utöver vad i allmän lag eller denna stadga eller eljest i
vederbörlig ordning föreskrivits äro erforderliga för ordnande av kommunens
brandförsvar.
I brandordning må för överträdelse av dess stadganden föreskrivas böter,
högst trehundra kronor, där ej å förseelsen kan följa straff efter allmän
lag eller denna stadga.
25 §.
1 mom. Brandordning antages av kommunalfullmäktige. Beslut om antagande
av brandordning skall underställas länsstyrelsens prövning.
Beslut, som sålunda underställes, skall antingen oförändrat fastställas eller
ogillas. Vägras fastställelse, skall skäl därtill angivas.
Då brandordning fastställts, skall meddelande om fastställelsen ofördröjligen
intagas i länskungörelserna. Ett exemplar av brandordningen skall insändas
till riksbrandinspektören.
Det åligger kommunalnämnden att dels skyndsamt besörja att kungörelse
om fastställelsen införes i den eller de tidningar, vari kommunala meddelanden
för orten pläga införas, och uppsättes å kommunens anslagstavlor, dels
Andra särskilda utskottets utlåtande nr 3.
29
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
tillse att inom kommunen exemplar av brandordningen finnas att tillgå för
köpare.
Vad sålunda stadgats skall äga tillämpning jämväl i fråga om ändring i
eller tillägg till brandordning.
2 morn. För brandstyrka och brandbefäl må kommunalfullmäktige utfärda
särskilda reglementen.
26 §.
1 mom. Förvaltningen av brandförsvarets angelägenheter skall handhavas
av den kommunala förvaltningsmyndighet, som kommunalfullmäktige därtill
utse. Därest så befinnes lämpligt, må särskild brandstyrelse tillsättas. I brandordningen
skola i sådan händelse intagas föreskrifter örn brandstyrelsens
sammansättning samt örn dess arbetsformer m. m.
2 mom. Det tillkommer den myndighet, som förvaltar brandförsvarets angelägenheter,
bland annat
1) att övervaka efterlevnaden av brandlagen, brandstadgan, brandordningen
och övriga brandförsvaret rörande föreskrifter;
2) att uppgöra förslag till brandordning och reglementen samt till erforderliga
ändringar i kommunens brandorganisation;
3) att årligen avgiva förslag till inkomst- och utgiftsstat för brandförsvaret
i kommunen; samt
4) att till vederbörande myndigheter avgiva yttranden och göra framställningar
i frågor av mera allmän betydelse för brandförsvaret.
Den förvaltande myndigheten äger icke taga befattning med fråga, som
faller under brandchefens befälsmvndighet.
Om brandstyrka och brandbefät.
27 §.
I brandordningen skola intagas bestämmelser angående bland annat
1) vilka slag av brandstyrkor som skola finnas i kommunen;
2) det lägsta antal brandbefäl och brandmän, som skall finnas i kommunen,
med angivande av lägsta antal brandmän för varje slag av brandstyrka; samt
3) det lägsta antal övningar, som skall hållas med kommunens brandstyrkor.
28 §.
Borgarbrandkår och sådan frivillig brandkår, som gentemot kommunen
åtagit sig att svara för brandsläckning, skola genom telefon eller annan anordning
kunna inkallas till tjänst varje tid av dygnet.
29 §.
intagning av tjänsteplikt^ till reservbrandstyrka skall ske namneligen.
30
Andra särskilda utskottets utlåtande nr 3.
(Kungl. Majlis förslag.) (Utskottets förslag.)
30 §.
1 mom. Brandchef skall, där ej länsstyrelsen annorlunda förordnar, hava
genomgått eller vara skyldig att genomgå brandchefskurs kategori III eller
annan kurs för brandkårspersonal vid statens brandskola.
2 mom. Brandchef, vice brandchef, skogsbrandfogde och vice skogsbrandfogde
äro skyldiga att genomgå sådan kurs i skogsbrandsläckning, som
anordnas inom länet.
31 §.
1 mom. Det åligger brandchef att taga den befattning med kommunens
brandförsvar, som i brandlagen, denna stadga eller eljest föreskrives.
2 mom. Brandchef är skyldig att föra befäl över brandstyrkorna i kommunen
samt att tillse, att de erhålla erforderlig övning. Då släckningshjälp
erhållits från annan ort, skall den befälhavare, som erhållit hjälpen, utöva
befälet, där ej annat överenskommes.
Har brand tagit eller hotar den taga större omfattning, äger länsstyrelsen
förordna särskild befälhavare.
3 mom. Då brandchef erhållit kunskap örn brand eller överhängande fara
därför, skall han, så snart ske kan, underrätta polischefen i orten.
4 mom. Finner brandchef i särskilt fall omedelbar åtgärd till förhindrande
av brands uppkomst vara oundgängligen av nöden, åligger det honom att
därom meddela föreskrift.
32 §.
I brandordningen eller i reglemente skola närmare bestämmelser meddelas
om brandstyrkans och brandbefälets åligganden samt vad därmed har samband.
Om vissa för brandförsvaret erforderliga anordningar.
33 §.
1 mom. I brandordningen skola införas bestämmelser om de särskilda anordningar,
som äro erforderliga för kommunens brandförsvar.
2 mom. I brandordningen må vidare intagas anvisningar om vad som till
förebyggande av brands uppkomst och spridning bör iakttagas vid byggande
och underhåll av hus med eldstad.
Om brandsyn.
34 §.
1 mom. På landsbygden skall allmän brandsyn äga rum en gång årligen å
tid, som i brandordningen bestämmes. Oberoende av vad sålunda föreskrivits
skall, när brandchefen så påfordrar, särskild brandsyn hållas.
Andra särskilda utskottets utlåtande nr 3.
31
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Allmän brandsyn skall omfatta samtliga byggnader, upplag och andra anläggningar
inom kommunen.
Den myndighet, som förvaltar brandförsvarets angelägenheter, må efter
brandchefens hörande medgiva, att mindre eller avsides belägen byggnad
eller annan anläggning icke skall omfattas av den allmänna brandsynen. Beviljas
sådant undantag, skall den förvaltande myndigheten bestämma, om och
huru ofta brandsyn å anläggningen skall äga rum.
2 mom. Brandsyn förrättas av en nämnd, bestående av brandchefen eller
efter hans förordnande av annan av brandbefälet såsom ordförande samt
en eller två därtill lämpliga personer, som utses av den förvaltande myndigheten.
För brandsyns förrättande må nämnda myndighet indela kommunen
i distrikt, därvid en brandsynenämnd skall tillsättas för varje distrikt. I sådan
händelse äger den förvaltande myndigheten utse lämplig person, som
ej är brandbefäl, till ordförande i brandsynenämnd.
Vid brandsyn å fastighet, som är försäkrad mot skada av brand, äger
brandförsäkringsinrättning, hos vilken fastigheten är försäkrad, vara tillstädes
genom ombud med rätt att göra erinringar men icke att deltaga i besluten.
3 mom. Vid brandsyn skall noga undersökas
1) huruvida de föreskrifter, som meddelats till förebyggande av brands
uppkomst och spridning, till räddning vid brand av liv och egendom samt
till underlättande av brandsläckning, blivit iakttagna, därvid särskilt skall
tillses, att sotning ägt rum;
2) huruvida å eldstad, mur, rör, tak, skorsten, elektriska anläggningar och
därtill hörande ledningar eller annorstädes finnes brist, som kan medföra
brandfara, samt huruvida efter föregående brandsyn eldstad, rökgång eller
ventilations- eller avgasrör anordnats, borttagits eller ändrats; samt
3) huruvida i övrigt anordning eller förhållande förefinnes, som kan medföra
fara för brands uppkomst och spridning eller svårighet att vid brand
utföra eldsläckning och räddning av liv eller egendom.
35 §.
1 mom. Upptäckes vid brandsyn att fastighetsägare eller annan icke vidtagit
vad jämlikt lag eller annan författning åligger honom med avseende å
brandförsvaret, skall föreläggande meddelas honom att inom viss tid vidtaga
rättelse.
Har föreläggande givits, skall å förut kungjord tid efterbesiktning förrättas
på föranstaltande av den, som givit föreläggandet. Befinnes därvid föreläggandet
icke vara fullgjort, skall anmälan göras hos länsstyrelsen för den åtgärd,
som kan av förhållandena påkallas. I ärende, varom nu är fråga, må
länsstyrelsen förelägga lämpligt vite.
2 mom. Befinnes vid brandsyn synnerlig fara för brand vara för handen,
åligger det synenämnden alt genast meddela föreskrift örn omedelbar ålgärd
för farans undanröjande.
32
Andra särskilda utskottets utlåtande nr 3.
(Kungl. Maj:ts förslag.)
(Utskottets förslag.)
36 §.
1 mom. Vid brandsyn och efterbesiktning skall föras protokoll. Därest
protokollet innefattar anmärkning, skall avskrift av detsamma, i vad det rör
fastighetsägare eller annan, vid synetillfället eller ofördröjligen därefter tillställas
denne.
2 mom. Anteckning om vad vid brandsyn förekommit skall införas i en
för ändamålet inrättad, hos brandchefen förvarad förteckning.
37 §.
Nekar någon utan godtagbar anledning syneförrättare tillträde till byggnad
eller annan anläggning, där brandsyn skall förrättas, skall handräckning
lämnas av polischefen i orten.
Om sotning:.
38 §.
I byggnad med eldstad skall sotning verkställas.
Vid sotning skola alla rökgångar ävensom eldstäder, som icke äro inrättade
för användning uteslutande av gas eller elektricitet, jämte tillhörande rökrör,
imrör och ventilationsrör noga rengöras.
I brandordningen skall föreskrift intagas om den tid, som för olika slag
av eldstäder jämte rökgångar må förflyta från en sotning till nästa, ävensom
meddelas de övriga bestämmelser om sotning, som kunna vara erforderliga.
Det åligger fastighetsägare eller, om fastigheten är utarrenderad, arrendator
att tillse, att föreskriven sotning verkställes.
Såsom ägare anses jämväl den, som innehar egendom med fri förfoganderätt
eller fideikommissrätt eller därmed jämförlig rätt.
AVDELNING III.
Allmänna bestämmelser.
Om åtgärder till förekommande och släckning av skogsbrand.
39 §.
I brandordningen skola intagas de föreskrifter, som utöver vad i allmän
lag eller denna stadga eller eljest i vederbörlig ordning föreskrivits äro erforderliga
för ordnande av skogsbrandförsvaret.
40 §.
Det åligger skogsbrandfogde, bland annat, att planlägga de åtgärder, som
skola vidtagas i händelse av skogsbrand samt att vid skogsbrand utöva befälet.
Andra särskilda utskottets utlåtande nr 3.
33
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Har skogsbrandförsvaret icke organiserats för sig, skall nämnda planläggning
verkställas av brandchefen.
41 §.
Vill någon företaga kolning eller tjärbränning eller ock svedja eller bränna
gräs, ris eller ljung eller för annat ändamål uppgöra eld i skog eller så nära
skog, att elden lätt kan spridas dit, åligger det honom att, genom grävning
eller annorledes, vidtaga de särskilda anordningar, som kunna anses erforderliga
till förhindrande av eldens spridning.
Då stark torka råder eller i följd av stark blåst fara för skogsbrand föreligger,
må svedjning eller bränning av gräs, ris eller ljung icke förehavas
eller eljest, utom för utövande av näring eller i fall av trängande behov, eld
uppgöras i skog eller så nära skog, att elden lätt kan spridas dit.
Eld, som uppgjorts å plats, varom ovan nämnts, må ej övergivas, förrän
den blivit fullständigt släckt.
42 §.
Uppkommer skogsbrand eller är överhängande fara därför för handen och
kan ej den, som varsnar branden eller faran eller eljest får kunskap därom,
genast släcka branden eller undanröja faran, åligger det honom dels att, örn
släckningsskyldiga veterligen uppehålla sig i närheten av brandstället, genast
giva dem underrättelse, dels ock att, så fort ske kan, underrätta skogsbrandfogden
eller annat brandbefäl eller polisman eller vid skogsstaten eller
hos skogsvårdsstyrelsen anställd person. Har polisman eller vid skogsstaten
eller hos skogsvårdsstyrelsen anställd person erhållit sådant meddelande,
skall han genast underrätta skogsbrandfogden därom.
Har skogsbrandfogde erhållit kunskap om skogsbrand eller överhängande
fara därför, skall han ofördröjligen sammankalla nödigt manskap för brandens
släckning samt, så fort ske kan, underrätta brandchefen samt polischefen
i orten.
Kallelse till skogsbrandsläckning skall av envar utan dröjsmål fortskaffas.
Envar släckningsskyldig är efter kallelse pliktig att, försedd med tillgängliga
släckningsredskap, genast begiva sig till anvisad plats och deltaga i släckningsarbetet.
Befinner släckningsskyldig sig i närheten av brandstället, skall
han, så snart han fått kunskap örn branden, utan kallelse skynda dit och
taga del i nämnda arbete.
För släckning av skogsbrand, som tagit eller hotar taga större omfattning,
skall befälhavaren, där så erfordras, göra framställning örn militärhandräckning
hos länsstyrelsen eller annan myndighet, som är behörig att begära sådan
handräckning.
Bihang till riksdagens protokoll 19H. 11 sami. 2 avd. Nr 3.
3
34
Andra särskilda utskottets utlåtande nr 3.
(Kungl. Maj:ts förslag.)
(Utskottets förslag.)
Om besiktning.
43 §.
Riksbrandinspektören samt brandchef, såvitt angår dennes verksamhetsområde,
ävensom annan av länsstyrelsen därtill förordnad person skola för
besiktning av anordningar till förebyggande av brands uppkomst och spridning
äga tillträde till byggnad, upplag eller annan anläggning å tid, som av
besiktningsmannen bestämmes.
Nekar någon utan godtagbar anledning besiktningsman tillträde för besiktning,
skall handräckning lämnas av polischefen i orten.
Ansvarsbestämmelser m. m.
44 §.
Den som vid brandsyn eller besiktning utan godtagbar anledning nekar
förrättningsman tillträde till byggnad eller annan anläggning, som skall undersökas,
eller som utan skäl vägrar skorstensfejare tillträde, då denne inställer
sig för verkställande av sotning, straffes med dagsböter.
Till samma straff vare den förfallen, som icke låter verkställa i 38 § avsedd
sotning, eller som bryter mot föreskrifterna i 42 § första, tredje eller
fjärde stycket.
45 §.
Uraktlåter skorstensfejare vad honom enligt denna stadga åligger, straffes
med dagsböter, där ej förseelsen anses böra föranleda varning.
46 §.
Förseelse mot denna stadga eller mot brandordning åtalas hos polisdomstol,
där sådan är inrättad, men eljest vid allmän domstol.
47 §.
1 mom. Till straff enligt denna stadga må icke dömas, om å förseelsen följer
straff enligt allmän lag.
2 mom. Böter och vitén, som ådömas på grund av denna stadga eller
brandordning, tillfalla kronan.
48 §.
1 mom. Den som är missnöjd med beslut vid brandsyn äger att överklaga
beslutet hos länsstyrelsen inom en månad efter det han skriftligen erhållit
del av detsamma.
2 mom. över beslut, som länsstyrelse meddelat på grund av denna stadga
eller brandordning, må besvär anföras hos Konungen i vederbörande statsdepartement
inom tid, som i allmänhet är bestämd för överklagande av förvaltande
myndigheters och ämbetsverks beslut.
Andra särskilda utskottets utlåtande nr 3.
35
(Kungl. Majlis förslag. ) (Utskottets förslag:)
49 §.
1 mom. Vad i denna stadga är föreskrivet om stadsfullmäktige skall i
fråga om köping, som utgör egen kommun, gälla kommunalfullmäktige
och i fråga om annan ort, som i 23 § avses, municipalfullmäktige. Finnas
ej stadsfullmäktige, kommunalfullmäktige eller municipalfullmäktige,
skall vad därom är föreskrivet gälla allmän rådstuga, kommunalstämma eller
municipalstämma.
2 mom. Vad i denna stadga sägs om magistrat gäller för Stockholm Överståthållarämbetet,
för stad, där magistrat ej finnes, kommunalborgmästare
samt för köping och annan ort, som i 23 § avses, kommunalnämnd eller
municipalnämnd.
3 mom. Vad i denna stadga är föreskrivet om byggnadsnämnd skall,
därest sådan nämnd ej finnes, gälla kommunalnämnd eller municipalnämnd.
50 §.
Vad i denna stadga eller brandordning föreskrives gäller även beträffande
byggnad, upplag eller annan anläggning, som tillhör staten.
51 §.
Länsstyrelse må med avseende å icke planlagt område av stad, köping eller
annan ort, som i 23 § avses, medgiva de undantag från bestämmelserna
i avdelning I, vilka kunna anses vara av behovet påkallade.
52 §.
I länskungörelserna skall årligen införas en sammanställning, upptagande
alla brandchefer, vice brandchefer, skogsbrandfogdar och vice skogsbrandfogdar
i länet.
53 §.
Tjänsteman vid brandväsendet md
ej
driva handel med brandredskap;
eller
vara kommissionär eller agent för
annan, som bedriver sådan handel;
eller
vara delägare i handelsbolag eller
styrelseledamot i aktiebolag eller ekonomisk
förening, som har till huvudsaklig
uppgift att bedriva verksamhet
av nu nämnt slag.
36
Andra särskilda utskottets utlåtande nr 3.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Övergångsbestämmelser.
Denna stadga skall jämte vad här nedan sägs träda i kraft den 1 januari
1945 med undantag för 7 § 1 och 2 morn., 17 § och 30 § 1 morn., som skola
träda i kraft den 1 januari 1948. Intill denna tidpunkt skall såsom fordran
för att vinna godkännande såsom skorstensfejare för sotningsdistrikt gälla,
att sökanden uppnått 25 års ålder samt antingen med godkända kunskapsbetyg
genomgått statsunderstödd fackskola för utbildande av skorstensfejare
eller ock minst fem år med goda vitsord arbetat i yrket.
Kompetensföreskrifterna i 7 § 1 och 2 morn., 17 § och 30 § 1 mom. skola
icke äga tillämpning å person, som före den 1 januari 1948 erhållit befattning
såsom brandbefäl eller vunnit godkännande såsom skorstensfejare för
sotningsdistrikt.
Vad i 53 § är stadgat skall icke gälla
person, som före den 1 januari
1945 erhållit anställning inom brandväsendet.
Så snart ske kan efter denna stadgas utfärdande och senast den 1 januari
1947 skall med iakttagande av stadgans föreskrifter förslag till brandordning
hava upprättats och underställts länsstyrelsens prövning. Brandordning, avsedd
att träda i kraft den 1 januari 1945 eller därefter, må jämväl före sistnämnda
dag antagas och fastställas i enlighet med bestämmelserna i denna
stadga.
Intill dess ny brandordning fastställts, skola hittills gällande brandordning
och skogsbrandordning fortfarande lända till efterrättelse, i den mån de icke
strida mot brandlagen eller denna stadga.
C) att motionen II: 519 måtte anses besvarad genom vad
utskottet ovan anfört; samt
D) att motionen II: 522 icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 20 juni 1944.
På andra särskilda utskottets vägnar:
RICKARD SANDLER.
Vid ärendets slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Sandler, Sam Larsson, Eklund, Gustaf Karlsson, Gustavson,
Forslund, Lindström, Sundberg, Herlitz, Gustav Emil Andersson och Ragnar Bergh;
samt
från ändra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Mårtensson, Pettersson i Dahl,
Lindberg, Håstad, Hall, Mattsson, Larsson i Julita, Andersson i Mölndal, Thäpper, Boman
och Andersson i Gisselås.
Andra särskilda utskottets utlåtande nr 3.
37
Reservationer:
1) av herrar Sundberg, Hall och Larsson i Julita, som yrkat att motiveringen
till 5 § andra stycket förslaget till brandlag bort erhålla följande lydelse:
»I
nämnda stycke upptagas--—■ uppenbarligen för lågt belopp. Ut
skottet
finner icke skäl föreligga för tillämpning av andra bestämmelser beträffande
gottgörelse för uppdrag inom brandväsendet och rätt att avsäga
sig dylikt uppdrag, än vad som i motsvarande del stadgas i lag om kommunalstyrelse
på landet.»
2) av herrar Forslund, Sundberg, Herlitz, Bergh och Hall, som ansett
att utskottets motivering beträffande 5 § tredje stycket förslaget till brandlag
bort hava följande lydelse:
»Enligt skogseldslagen 9 § äger länsstyrelsen från befattningen skilja
brandfogde eller vice brandfogde, som befinnes icke vidare vara för befattningen
lämplig. I propositionen föreslås, att länsstyrelsen skall äga enahanda
befogenhet icke endast gentemot brandchefer, vice brandchefer,
skogsbrandfogdar och vice skogsbrandfogdar, som innehava sina befattningar
såsom kommunala förtroendeuppdrag, utan även gentemot dem som
anställts i sådana befattningar såsom kommunala tjänstemän. För denna
utvidgning har intet skäl förebragts i propositionen. Utskottet finner för
sin del icke anledning att i sammanhang med behandlingen av en speciallag
av brandlagens natur till avgörande upptaga den svårlösta frågan om
vidgad rätt för statliga myndigheter att ingripa i förhållandet mellan kommunerna
och deras tjänstemän. Utskottet föreslår därför en sådan avfattning
av stadgandet, att det endast erhåller tillämpning på dem, som utöva
berörda befattningar såsom kommunala förtroendeuppdrag.»
samt att i utskottets förslag till brandlag 5 § tredje stycket bort hava följande
lydelse:
»Den som innehar uppdrag såsom brandchef, vice brandchef, skogsbrandfogde
eller vice skogsbrandfogde må på grund av visad olämplighet av länsstyrelsen
skiljas från uppdraget.»
3) av herrar Olovson i Västerås och Larsson i Julita, vilka inom utskottet
framfört den meningen, att tjänstgöring i reservbrandstyrka icke bör åläggas
den, som icke uppnått eller under kalenderåret icke uppnår en ålder av
18 år, och därför yrkat, att 10 § måtte givas följande lydelse:
»Då så erfordras---medverka vid släckningen.
Bland de i kommunen bosatta sålunda tjänstepliktiga må lämpliga personer,
som under kalenderåret fylla lägst aderton och högst sextiofem år, tagas
i anspråk för brandtjänst i reservbrandstyrkan. För sådan tjänst---
som handhar brandförsvaret.»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1944:476 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majus proposition med förslag till brandlag och brandstadga m. m. s. 19 i texten