Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition angående vissa anslag till brandväsendet, dels ock i ämnet väckta motioner.
1944-06-20 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2SärU 1944:7, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition angående vissa anslag till brandväsendet, dels ock i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Andra särskilda utskottets utlåtande nr 7.
1
Nr 7.
Ankom till riksdagens kansli den 6 juli 1944 kl. 5 em.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition angående
vissa anslag till brandväsendet, dels ock i ämnet väckta
motioner.
I den till innevarande års riksdag avlåtna statsverkspropositionen har
Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition som kunde
bliva riksdagen förelagd, för budgetåret 1944/45 under sjätte huvudtiteln
beräkna
dels till Ersättningar för skador vid eldsläckning ett förslagsanslag av 10 000
kronor,
och dels till Bidrag till svenska brandkårernas riksförbund ett anslag av
2 000 kronor.
I propositionen nr 274, vilken hänvisats till andra särskilda utskottet, har
Kungl. Majit sedermera, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för den 12 maj 1944, framlagt slutliga
förslag i förevarande hänseenden.
Därjämte har Kungl. Majit i samma proposition — med hänvisning till de
i propositionen nr 265 framlagda förslagen till brandlag och brandstadga
m. m. — föreslagit riksdagen att anvisa vissa ytterligare anslag till brandväsendet.
I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft följande
motioner, som jämväl hänvisats till utskottet, nämligen
inom första kammaren:
nr 329 av herr Elofsson, Gustaf m. fl.; samt
inom andra kammaren.-
nr 521 av herr Persson i Norrby m. fl. (likalydande med Ii 329) och
nr 535 av herr Hermansson.
Vad motionärerna hemställt återgives i det följande i samband med redogörelsen
för de ämnen, som beröras av motionerna. I fråga örn de skäl, som
motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, tillåter sig utskottet i huvudsak
hänvisa till motionerna.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i propositionen gjorda
äskandena får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas här nedan,
hänvisa till propositionen.
i propositionen nr 265, vilken utskottet i särskilt utlåtande (nr 1) i alla
väsentliga delar tillstyrkt, har Kungl. Majit framlagt förslag örn en ny orga
Bihang
till riksdagens protokoll 1944. 11 sami. 2 avd. Nr 7.
1
2
Andra särskilda utskottets utlåtande nr 7.
U tskottet.
libation av rikets brandförsvar. Den sålunda föreslagna organisationen medför,
att ökade krav på åtgärder till förebyggande och släckning av brand
komma att ställas på kommunerna. Fråga uppstår då, huruvida och i vilken
omfattning staten bör bidraga till bestridandet av kommunernas kostnader
för brandförsvaret.
Fråga om statsbidrag till kommunerna för brand förs varskostnader.
Såsom framgår av propositionen nr 274 (s. 2—4) hade brandförsvarsutredningen
föreslagit, att årliga bidrag till kommunernas kostnader för brandväsendet
icke skulle utgå. Två ledamöter av utredningen hade emellertid i
reservation föreslagit, att landskommunerna skulle erhålla statsbidrag med
tre fjärdedelar av den årliga kostnaden för brandförsvaret.
Departementschefen, statsrådet Andersson, har i denna fråga yttrat följande:
Vid
bedömande av spörsmålet örn bidrag till kommunernas årliga kostnader
för brandförsvarets upprätthållande kan man enligt min mening icke
bortse från det förhållandet, att brandförsvarets ordnande såväl enligt nu
gällande bestämmelser som med den nya lagstiftningens utformning i första
hand är en kommunal uppgift. Kommunerna böra därför i första hand svara
för de med uppgiften förenade kostnaderna, även om staten för dess lösande
medverkar genom upprättande av erforderliga övervakande och ledande organ
ävensom genom bidrag till vissa särskilda ändamål. Detta oaktat kunna
vissa skäl anföras för den uppfattningen, att staten, när den pålägger samtliga
kommuner skyldigheten att upprätthålla ett brandförsvar, skäligen borde
lämna ett visst ekonomiskt stöd även för löpande årliga kostnader. Emellertid
skulle införande av statsbidrag för dylika kostnader aktualisera vissa
vanskliga gränsdragningsfrågor, för såvitt man icke ville lämna samtliga
kommuner i riket ett efter schablonmässiga grunder avvägt statsbidrag, något
som enligt min mening icke bör ifrågakomma. Vidare är att beakta, att
de lokala brandstodsbolagen och länsbolagen för närvarande i viss omfattning
lämna bidrag till brandväsendet på landsbygden. Jag har övervägt
möjligheterna att i lämplig form göra ett dylikt bidrag obligatoriskt för försäkringsanstalterna,
men företagna undersökningar hava visat, att stora svårigheter
härvidlag yppa sig. Emellertid förutsätter jag, att brandförsäkringsföretagens
bidrag till landskommunernas brandförsvarskostnader skola utgå
jämväl sedan brandförsvarsanordningar blivit obligatoriska även på landsbygden.
Införande av statsbidrag till de löpande kostnaderna för brandväsendet
skulle dock säkerligen förminska försäkringsanstalternas intresse härutinnan.
Med hänsyn till här antydda förhållanden har jag ansett mig böra i denna
fråga biträda den ståndpunkt, som intagits av brandförsvarsutredningens
majoritet, och jag kan sålunda icke tillstyrka, att staten skulle lämna direkta
bidrag till de årliga kostnaderna för kommunernas brandförsvar. Enligt
min mening bör i stället staten för underlättande av de bördor, vilka
genom den nya lagstiftningen i form av engångskostnader läggas framför allt
på landskommunerna, lämna bidrag till engångskostnaderna i större omfattning
än vad utredningen förutsatt.
Genomförandet av den föreslagna brandorganisationen kommer att lägga
ökade bördor särskilt på landskommunerna. Med hänsyn härtill tala skäl
Andra särskilda utskottets utlåtande nr 7.
3
för att dessa kommuner erhålla statsbidrag för sina årliga kostnader för
brandförsvaret. Denna synpunkt har också upptagits i de likalydande motionerna
1:329 och 11:521, däri motionärerna hemställa om riksdagens beslut
att statsbidrag skulle tilldelas landskommun med intill två tredjedelar av
de årliga kostnaderna för brandförsvaret. Såsom motivering för förslagen
anföra motionärerna bland annat, att landskommunerna med deras i regel
svaga skatteunderlag äro i starkt behov av stöd, att staten redan lämnar
vissa årliga bidrag till skogsbrandväsendet samt att vissa till brandförsvaret
hörande uppgifter, t. ex. hållande av brandsyn, icke kunde anses vara av kommunal
natur. Den föreslagna bidragskvoten, högst två tredjedelar av de årliga
kostnaderna, ha motionärerna hämtat ur det nu föreliggande förslaget till
civilförsvarslagstiftning.
Vid bedömande av frågan örn statsbidrag bör utgå till kommunernas årliga
kostnader för brandförsvaret måste enligt utskottets mening avsevärd
betydelse tillmätas det förhållandet att, såsom också föredragande departementschefen
framhållit, brandförsvarets ordnande såväl enligt nu gällande
bestämmelser som med den nya lagstiftningens utformning i första hand
är en kommunal uppgift. Det är därför rimligt att kommunerna i första
hand själva svara för de med uppgiften förenade kostnaderna. Otvivelaktigt
är ju, att de kostnader, som av en kommun nedläggas å brandförsvaret, direkt
eller indirekt komma samtliga kommunens medlemmar till godo vare
sig det är fråga om utgifter för brandkår, kostnader för hållande av brandsyn
eller annat. Det må vidare framhållas, att ett statsbidrag till kommunerna
för de löpande kostnaderna för brandförsvaret knappast kan begränsas
till landskommunerna. Helt visst kunna påvisas fall, då en stad, en köping
eller ett municipalsamhälle kan resa väl så grundade krav på bidrag som
en landskommun. Å andra sidan torde knappast kunna hävdas, att staten
skulle lämna bidrag av förevarande art till samtliga kommuner i riket.
Utskottet vill även framhålla, alt den av motionärerna åberopade omständigheten
att statsbidrag nu utgår till vissa kommunala kostnader för skogsbrandväsendet
knappast kan anses utgöra stöd för tanken att bidrag skulle
utgå även för kommunernas kostnader för bygdebrandförsvaret. Statens utgifter
för nämnda bidrag till skogsbrandväsendet äro nämligen mycket måttliga;
enligt vad utskottet inhämtat bruka dessa kostnader uppgå till mellan
5 000 och 10 000 kronor årligen. Ett bidrag för bygdebrandkostnaderna enligt
den av motionärerna föreslagna grunden skulle å andra sidan helt säkert
kräva årliga belopp överstigande 1 000 000 kronor.
Med hänsyn till vad sålunda anförts och med beaktande av att Kungl.
Maj:ts förslag innefattar högst avsevärda bidrag till kommunernas engångskostnader
för brandförsvaret, ansluter sig utskottet till den av departementschefen
uttalade uppfattningen, atl bidrag till kommunernas årliga kostnader
för brandförsvaret icke böra utgå. Utskottet förutsätter emellertid därvid
att frågan, sedan närmare erfarenhet av den nya brandorganisationens
verkningar vunnits, beaktas i samband med pågående allmänna omprövning
av statens och kommunernas uppgifter. Därvid torde särskild uppmärksam
-
4
Andfa särskilda utskottets utlåtande nr 7.
het böra ägnas spörsmålet om ersättning i lämplig form åt föga skattekraftig
kommun, som nödgats utgiva ersättning till annan kommun för sådan
släckningshjälp, som avses i 9 § förslaget till brandlag.
Brandförsäkringsbolagen i riket lämna årligen vissa bidrag till kommunernas
brandförsvarskostnader. Under år 1940 uppgick, enligt vad utskottet
inhämtat, det sammanlagda beloppet av dessa bidrag till 1 470 000 kronor,
eventuella bidrag från sockenbolagen ej inräknade. Då nu kraven på
kommunernas egna åtgärder för brandförsvaret genom den nya organisationen
så avsevärt höjas, måste det befaras, att försäkringsbolagens intresse
att lämna bidrag till kommunernas brandförsvar förminskas. Med hänsyn
härtill kan ifrågasättas örn icke, såsom fallet är bl. a. i Finland och Tyskland,
brandförsäkringsanstalterna borde förpliktas att lämna vissa bidrag
till brandförsvaret. I motionen II: 535 har också yrkats, att riksdagen måtte
besluta att i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn skyndsam utredning angående
brandförsäkringsföretagens deltagande i kostnaderna för rikets brandförsvar.
Föredragande departementschefen har, enligt vad som anföres i propositionen,
övervägt möjligheterna att i lämplig form göra ett dylikt bidrag obligatoriskt
för försäkringsanstalterna. Företagna undersökningar hade emellertid
visat, att stora svårigheter härvidlag yppade sig. Utskottet kan också
efter behandling av frågan vitsorda, att problemet är av invecklad natur. Då
emellertid mycket synes tala för tanken att försäkringsbolagen skulle åläggas
att lämna bidrag till brandförsvarskostnaderna, tillstyrker utskottet det
i motionen II: 535 framställda förslaget om utredning. Därvid synes bland
annat böra uppmärksammas frågan om lämpliga åtgärder för att hindra att
bidragen i form av ökade premier uttagas av försäkringstagarna.
Engångskostnader för brandförsvaret.
Bidrag till kommuner för inköp av motorsprutor.
Sedan 1940 ha statsmakterna anvisat avsevärda belopp till bidrag till
kommuner för inköp av motorsprutor. I främsta rummet har härmed åsyftats
att förstärka kommunernas brandberedskap ur luftskyddssynpunkt. De
kommuner, som under året näst före bidragsbeslutet åtnjutit understöd av
skatteutjämningsmedel, ha erhållit sprutorna kostnadsfritt, medan statsverket
för övriga kommuner burit kostnaden, i den mån denna översteg ett
belopp, som motsvarade 5 öre per skattekrona inom kommunen. De beviljade
anslagen ha medgivit inköp av omkring 2 000 sprutor.
Brandförsvarsutredningen föreslog, att ytterligare statsbidrag för nu ifrågavarande
ändamål skulle beviljas kommunerna enligt nyss angivna grunder.
Erforderligt engångsanslag för ändamålet beräknade utredningen till
1 000 000 kronor.
Föredragande departementschefen har anfört följande:
I enlighet med brandförsvarsutredningens förslag finner jag skäligt, att
staten bidrager till kostnaderna för anskaffande av de motorbrandsprutor,
Andra särskilda utskottets utlåtande nr 7.
5
som ytterligare erfordras för att kommunernas brandberedskap i detta hänseende
skall vara ur fredssynpunkt tillgodosett. För tillhandahållande av
dessa sprutor torde i huvudsak böra gälla de bestämmelser, som tillämpats
för statens medverkan vid anskaffningen av brandsprutor för att förstärka
kommunernas brandberedskap ur luftskyddssynpunkt. Fördelningen av bidragen
torde emellertid från och med budgetåret 1944/45 böra överlämnas
åt civilförsvarsstyreisen att avgöras på föredragning av riksbrandinspektören.
Vad angår storleken av för ändamålet erforderligt anslag må nämnas, att
enligt från luftskyddsinspektionen lämnade uppgifter brandförsvarets ordnande
ur fredssynpunkt anses kunna tillgodoses genom ytterligare omkring
250 sprutor. Lämpligen torde för nästa budgetår böra beräknas medel till
bidrag för inköp av omkring 200 sprutor. Inköpskostnaden härför, beräknad
efter 3 800 kronor per spruta, utgör 760 000 kronor. Då en viss del av
denna kostnad torde komma att täckas av kommunerna, torde bidragsanslaget
kunna begränsas till 725 000 kronor. Anslaget bör erhålla reservationsanslags
karaktär.
Det under denna punkt äskade anslaget innefattar i viss mån en fortsättning
av ett tidigare påbörjat anskaffningsprogram. Mot beräkningen av anslagets
storlek har utskottet icke funnit anledning till erinran. Med hänsyn
härtill och då såsom bidragsgrund föreslås densamma som tidigare tillämpats,
tillstyrker utskottet Kungl. Maj:ts förslag.
Bidrag till kommuner för inköp av brandslang.
Brandförsvarsutredningen föreslog, att statsbidrag skulle utgå för inköp av
slang till de brandkårer, som enligt den planerade organisationen behövde
nyupprättas. Såsom bidragsgrund föreslog utredningen 75 % av slangens
inköpsvärde. Anslagsbehovet beräknades till 2 400 000 kronor. Retroaktiva
bidrag för redan inköpt slang skulle enligt utredningens förslag icke utgå.
Föredragande departementschefen har härom yttrat:
I likhet med brandförsvarsutredningen anser jag, att staten i samband med
brandförsvarspliktens utsträckning över hela landsbygden skäligen bör i viss
omfattning bidraga till kommunernas engångskostnad för inköp av slang.
Bidrag bör enligt min mening utgå såväl till de kommuner, inom vilka brandkårer
i anledning av brandlagstiftningens ikraftträdande nyuppsättas, som
till kommuner, vilka för att uppfylla brandlagstiftningens fordringar på
brandförsvaret behöva verkställa komplettering av sitt slanginnehav. Den av
brandförsvarsutredningen föreslagna bidragskvoten eller 75 procent av inköpskostnaden
synes mig kunna godtagas. I likhet med utredningen anser
jag mig av principiella och praktiska skäl icke kunna förorda, att bidrag
skulle få utgå även retroaktivt, utan bidragsrätten torde böra begränsas till
att avse engångskostnader i anledning av den nya brandlagstiftningens ikraftträdande.
På grundval av uppgifter, inhämtade från luftskyddsinspektionen, kan ett
statsanslag av 1 170 000 kronor beräknas vara erforderligt för täckande av
kommunernas sammanlagda ytterligare behov av slang. Härvid har räknats
med i genomsnitt 500 meter slang för envar av 250 motorsprutor eller 125 000
meter, vartill Ingis ett uppskattat behov av 75 000 meter slang för komplettering
av förrådet hos kommuner, vilka nu lia för små mängder slang. Då
uppskattningen särskilt av kompletleringsbehovet är av approximativ karak
-
Vtskottet.
6
Andra särskilda utskottets utlåtande nr 7.
Utskottet.
tär, torde hela det beräknade anslagsbeloppet böra upptagas för nästkommande
budgetår, oavsett att till bidrag för anskaffande av brandsprutor beräknats
medel avseende endast 200 sprutor.
Anslaget bör erhålla reservationsanslags natur. På civilförsvarsstyrelsen
torde få ankomma att efter föredragning av riksbrandinspektören meddela
beslut örn statsbidrag.
Utskottet tillstyrker att medel anvisas till bidrag till kommuner för inköp
av brandslang. Mot beräkningen av anslaget och den föreslagna bidragsgrunden
har utskottet icke funnit anledning till erinran. Utskottet tillstyrker
därför Kungl. Maj:ts förslag.
Bidrag till kommuner för uppförande av brandstationer och anläggande
av branddammar.
I brandförsvarsutredningens förslag upptogs icke frågan om bidrag till
kommuner för uppförande av brandstationer. Däremot tillstyrkte utredningen
en av statens arbetsmarknadskommission och luftskyddsinspektionen
gjord framställning örn anslag till branddammar och brandbrunnar.
Föredragande departementschefen har på denna punkt anfört:
Ett effektivt brandväsen förutsätter givetvis, att vattentillgången är någorlunda
tryggad. Det kan därför bliva nödvändigt att på sina håll, särskilt på
landsbygden, anlägga branddammar för att brandorganisationen överhuvud
skall kunna fungera. I allmänhet torde branddammsanläggningar utgöra
lämpliga objekt för sysselsättning av övertalig arbetskraft. Sådana anläggningar
kunna därför förutsättas i viss utsträckning komma till stånd såsom
beredskapsarbeten. Ett särskilt bidragsanslag torde dock vara erforderligt
för det fall att behovet av branddammar måste, utan hänsyn till arbetsmarknadsläget,
omedelbart tillgodoses. Bidrag synes mig böra utgå med högst
femtio procent av anläggningskostnaden.
Av engångsutgifterna för brandförsvarets ordnande torde uppförandet av
brandstationer i de kommuner, där sådana bliva erforderliga, komma att
utgöra en betydande del. Brandförsvarsutredningen medtog i sitt förslag icke
denna utgiftspost bland de engångskostnader, för vilka statsbidrag borde utgå
(jfr betänkandet s. 133). I anslutning till vad jag inledningsvis anfört hyser
jag emellertid den uppfattningen, att statsbidrag bör beviljas även till kommunala
engångskostnader för anläggning av brandstationer under förutsättning,
att detsamma avväges på sådant sätt, att det kommer att tillgodose särskilt
de mindre bärkraftiga kommunernas behov. Inom en landskommun torde
kostnaderna för en nöjaktig brandstation för närvarande belöpa sig till 12 000
—15 000 kronor, stundom högre belopp. Jag vill förorda, att statsbidrag
må beviljas kommun, som hittills saknat brandstation men som i anledning
av brandlagstiftningens genomförande måste uppföra sådan. Bidraget torde
böra utgå med en tredjedel av anläggningskostnaden, dock högst med 6 000
kronor.
Prövningen av frågor om anslag för nu angivna ändamål synes böra ankomma
på civilförsvarsstyrelsen efter föredragning av riksbrandinspektören.
Såsom förutsättning för erhållande av bidrag till uppförande av brandstation
torde böra gälla, att ritningarna till brandstationen i förväg godkänts av
civilförsvarsstyrelsen eller, om så ej skett, att byggnaden likväl kan anses
väl fylla sitt ändamål. På Kungl. Maj:t torde i övrigt få ankomma att meddela
närmare bestämmelser angående handläggning av nu ifrågavarande
slag av ärenden ävensom angående villkor för åtnjutande av statsbidrag.
Andra särskilda utskottets utlåtande nr 7.
7
De åtgärder, för vilka bidrag här förordats, torde endast successivt kunna
genomföras. För närvarande saknas hållpunkter för att beräkna storleken av
de totala kostnaderna. För nästkommande budgetår synes mig böra upptagas
ett bidragsanslag av 500 000 kronor. Även detta anslag bör anvisas
i form av reservationsanslag.
Liksom departementschefen anser utskottet erforderligt att statliga bidrag
lämnas till kommunerna för uppförande av brandstationer och anläggande
av branddammar. Mot bidragsgrunderna och anslagsberäkningen har utskottet
icke funnit anledning till erinran och tillstyrker därför Kungl. Maj:ts
förslag. Utskottet förutsätter därvid att bidrag ur anslaget skall utgå icke
blott till anläggande av branddammar utan även till anläggande av brandbrunnar.
Årliga kostnader för brandförsvaret.
Statens brandinspektion: Avlöningar.
Anslag äskas under denna punkt för nästkommande budgetår med följande
belopp, nämligen
dels 15 000 kronor, utgörande arvode åt riksbrandinspektören, vilken skulle
träda i verksamhet med budgetårets ingång,
dels 1 000 kronor för beredande av ersättning åt vikarie för riksbrandinspektören,
dels 4 000 kronor till arvode åt sakkunniga vid statens brandinspektion,
och dels 30 000 kronor till arvode åt länsbrandinspeklörer, beräknat för
tiden 1 oktober 1944—30 juni 1945.
Sammanlagt äskas sålunda 50 000 kronor. Departementschefen har anfört,
att anslaget i avbidan på erfarenheter rörande belastningen borde tills vidare
upptagas såsom förslagsanslag. Erforderliga föreskrifter rörande anslagets
användning skulle komma att meddelas av Kungl. Maj:t.
Mot vad sålunda föreslagits har utskottet icke funnit anledning till annan
erinran än att riksbrandinspektören icke torde komma att träda i verksamhet
med budgetårets ingång utan först något senare. Detta förhållande bör
dock icke påverka anslagsberäkningen.
Statens brandinspektion: Omkostnader.
Till bestridande av kostnader för riksbrandinspektörens resor ävensom för
expenser och resor för länsbrandinspektörerna äskas för nästkommande
budgetår ett förslagsanslag av 25 000 kronor. Utskottet tillstyrker Kungl.
Maj:ts förslag.
Ersättningar för skador vid eldsläckning.
För ifrågavarande ändamål äskas för nästkommande budgetår ett förslagsanslag
av 10 000 kronor. Anslaget har upptagits med samma belopp för innevarande
budgetår. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag.
Utskottet.
8
Andra särskilda utskottets utlåtande nr 7.
V tskottet.
Bidrag till svenska brandkårernas riksförbund.
Till stödjande av den av riksförbundet bedrivna verksamheten har, på
sätt närmare framgår av redogörelse under sjätte huvudtiteln av årets statsverksproposition
(s. 123), från och med budgetåret 1935/36 varit beviljat ett
statsanslag, som under senare tid utgått nied 2 000 kronor för budgetår.
Brandförsvarsutredningen föreslog på anförda skäl, att bidraget till förbundet
skulle höjas till 30 000 kronor för år.
I statsverkspropositionen har redogjorts för en av svenska brandkårernas
riksförbund gjord framställning, att statsbidraget måtte för budgetåret 1944/45
höjas till 5 000 kronor. Beträffande grunderna för denna framställning må
hänvisas till statsverkspropositionen.
Föredragande departementschefen har anfört följande:
De ökade förpliktelser, som genom den nya brandlagstiftningen komma
att åläggas särskilt landskommunerna, torde komma att påkalla en viss intensifiering,
åtminstone under den närmaste framtiden, av den verksamhet,
som förbundet bedriver genom sina länskonsulenter och som bland annat
avser att nybilda och öva brandkårer på landsbygden. En sådan intensifiering,
vilken även ur det allmännas synpunkt är önskvärd, synes böra föranleda
en viss höjning av det till understöd av förbundets verksamhet anvisade
anslaget. Jag finner mig emellertid icke kunna förorda större bidragsbelopp
än 5 000 kronor. Enligt min mening bör man kunna räkna med att
brandförsäkringsbolagen skola finna med sitt intresse förenligt att även i
fortsättningen stödja den ifrågavarande verksamheten.
I likhet med föredragande departementschefen anser utskottet, att det
statliga bidraget till svenska brandkårernas riksförbund bör, med hänsyn till
de vidgade uppgifter, som den nya brandorganisationen torde komma att pålägga
förbundet, höjas till 5 000 kronor. Utskottet tillstyrker därför Kungl.
Maj:ts förslag.
Utskottet har i särskilt utlåtande (nr 2) på anförda skäl hemställt, bland
annat, att riksdagen måtte under sjätte huvudtiteln för budgetåret 1944/45 till
Brandförsvaret anvisa ett förslagsanslag av 2 500 000 kronor att av Kungl.
Majit disponeras i enlighet med den specificerade uppdelning å anslagsrubriker
riksdagen må komma att fastställa i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 274. Vid sådan uppdelning böra av budgettekniska skäl de anslag,
vilka enligt Kungl. Maj :ts förslag upptagits såsom reservationsanslag eller obetecknade
anslag, erhålla karaktären av maximerade delanslag.
Under åberopande av vad utskottet sålunda i skilda hänseenden anfört
hemställer utskottet,
A) att riksdagen måtte — under förutsättning att riksdagen
i enlighet med utskottets nämnda förslag för budgetåret
1944/45 till Brandförsvaret anvisar ett förslagsanslag av
2 500 000 kronor — för detta anslag fastställa följande specificerade
uppdelning å delanslag, nämligen:
Bidrag till kommuner för inköp av molorbrandsprutor,
högst.................................. kronor 725 000,
Andra särskilda utskottets utlåtande nr 7.
9
Bidrag till kommuner för inköp av brandslang,
högst .......................... kronor 1 170 000,
Bidrag till kommuner för uppförande av brandstationer
och anläggande av branddammar, högst. .. . kronor 500 000,
Statens brandinspektion: Avlöningar, förslagsvis
................................ kronor 50 000,
Statens brandinspektion: Omkostnader, förslagsvis
................................. kronor 25 000,
Ersättningar för skador vid eldsläckning,
förslagsvis ...............................kronor 10 000,
Bidrag till svenska brandkårernas riksförbund,
högst .............................. kronor 5 000.
B) att motionerna 1:329 och 11:521 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd; samt
C) att riksdagen måtte, med bifall till den i motionen
II: 535 gjorda hemställan, hos Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam
utredning angående brandförsäkringsföretagens deltagande
i kostnaderna för rikets brandförsvar.
Stockholm den 20 juni 1944. 1
På andra särskilda utskottets vägnar:
4- RICKARD SANDLER.
Närvarande: se under utlåtandet nr 3.
Reservationer:
1. Beträffande utskottets hemställan linder A), såvitt angår Bidrag till
kommuner för inköp av motorsprutor:
av herr Mattsson.
2. Beträffande utskottets hemställan under B):
av herrar Gustavson, Gustav Emil Andersson, Pettersson i Dahl, Lindberg
och Mattsson, som yrkat,
att i utskottets utlåtande under rubriken »Fråga om statsbidrag till kommunerna
för brandförsvarskostnader» avsnittet »Genomförandet av---.
9 § förslaget till brandlag» skulle ersättas av följande:
»Enligt utskottets mening är det oundgängligt, att landskommunerna med
deras i regel svaga skatteunderlag erhålla bidrag av staten icke blott för
vissa engångskostnader för brandförsvaret utan även för de årliga kostna
Bihang
till riksdagens protokoll 1944. 11 sami. 2 avd. Nr 7.
2
10
Andra särskilda utskottets utlåtande nr 7.
derna. De närmare skälen för denna mening ha utvecklats bland annat i
motionerna I: 329 och II: 521. Utskottet finner vad där anförts övertygande.
Enligt förslaget till civilförsvarslag skola kommunerna erhålla statsbidrag
med två tredjedelar av kostnaderna för civilförsvaret. Utskottet anser, att
väsentligen samma bidragsgrund bör tillämpas också vad gäller bidraget
till landskommunernas kostnader för brandförsvaret. Med landskommun
skulle därvid avses kommun, där brandstadgans avdelning II äger tillämpning.
Bidraget bör utgå i efterskott för kalenderår. Vederbörande kommun
skulle göra ansökan örn bidrag hos Kungl. Maj:t, som hade att pröva om de
av kommunen gjorda utgifterna varit nödvändiga för att kommunens brandförsvar
skulle vara betryggande.
Enär den föreslagna nya brandorganisationen skall träda i kraft den 1 januari
1945, behöva statsmedel för bidrag enligt det nyss antydda systemet anvisas
först för budgetåret 1945/46. I samband med att den nya brandlagen
och brandstadgan antagas, torde riksdagen emellertid böra fatta beslut att
statsbidrag till landskommunernas löpande kostnader för brandförsvaret skall
utgå.»;
samt att utskottets hemställan under B) skulle lyda:
»B) att riksdagen måtte, med bifall till motionerna I: 329
och II: 521, besluta, att till de kommuner, där brandstadgans
avdelning II är tillämplig, skall utgå statsbidrag med två
tredjedelar av de årliga kostnader, som äro nödvändiga för
hållande av ett betryggande brandförsvar.»
3. Beträffande utskottets hemställan under C.
a. av herrar Sam Larsson, Gustavson, Sundberg, Herlitz, Gustav Emil Andersson,
Ragnar Bergh, Håstad, Mattsson, Boman och Andersson i Gisselås,
som yrkat,
att i utskottets utlåtande under rubriken »Frågan om statsbidrag till kommunerna
för brandförsvarskostnader» avsnittet »Brandförsäkringsbolagen i
---av försäkringstagarna» skulle ersättas av följande:
»I motionen II: 535 har yrkats att riksdagen måtte besluta att i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam utredning angående brandförsäkringsbolagens
deltagande i kostnaderna för rikets brandförsvar.
Föredragande departementschefen har, enligt vad som anföres i propositionen,
övervägt möjligheterna att i lämplig form göra ett dylikt bidrag obligatoriskt
för försäkringsanstalterna. Företagna undersökningar hade emellertid
visat, att stora svårigheter därvidlag yppade sig.
Utskottet erkänner, att ordnandet och vidmakthållandet av ett stark brandförsvar
ligger i brandförsäkringsansalternas intresse. Brandförsäkringsanstalterna
i riket ha också hittills lämnat avsevärda bidrag till kommunernas
kostnader för brandförsvaret. Under år 1940 uppgick, enligt vad utskottet
inhämtat, det sammanlagda beloppet av dessa bidrag till 1 470 000 kronor,
eventuella bidrag från sockenbolagen ej inräknade. Härtill komma de ännu
Andra särskilda utskottets utlåtande nr 7.
11
större indirekta bidrag till brandförsvaret, som tariffbolagen lämna genom
den nedsättning av premierna, vilken vissa försäkringstagare i mån av egna
åtgöranden att minska brandrisken erhålla. Utskottet befarar, att försäkringsanstalternas
intresse att såsom hittills i olika former och för olika ändamål
ekonomiskt stödja brandförsvaret icke kommer att bestå, därest de åläggas
att lämna ett obligatoriskt bidrag. Å andra sidan saknar utskottet anledning
att tro, att försäkringsanstalterna med hänsyn till de förbättringar av brandförsvaret,
som den nya brandlagen och därmed sammanhängande åtgärder
åstadkomma, skulle visa ett förminskat intresse att medverka vid stärkandet
av kommunernas brandförsvar. Under sådana förhållanden finner utskottet
det ur hela brandskyddets synpunkt ändamålsenligast att först avvakta någon
tids erfarenhet, innan ställning tages till den i motionen väckta frågan.
Utskottet har härvid även måst beakta de principiella och praktiska svårigheter,
vilka skulle vara förbundna med införandet av en obligatorisk bidragsplikt
och vilka föredragande departementschefen för närvarande böjt
sig för. En dylik bidragsplikt skulle sålunda bli en intressebeskattning av
dem, som dragit försorg om att skaffa sig ett försäkringsskydd, medan denna
beskattning ej skulle drabba dem, som underlåtit att skaffa sig den trygghet
försäkringen ger. Åtminstone i vissa fall torde det icke gå att undvika
att försäkringsföretagen för att kunna fullgöra en bidragsplikt måste höja
premierna eller inställa en eljest möjlig nedsättning av dem. Likaså kompliceras
frågan genom brandförsäkringsanstalternas återförsäkringsverksamhet.»;
samt att utskottets hemställan under C) skulle lyda:
»C) att motionen II: 535 icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.»
b. av herr Sandler.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1944:477 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag till brandväsendet. s. 21 i texten