Betänkande i anledning av väckta motioner angående beskattning av tidskrifter.
1944-02-22 · 8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1944:10, Betänkande i anledning av väckta motioner angående beskattning av tidskrifter.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 10.
1
Nr 10.
Ankom till riksdagens kansli den 22 februari 1944 kl. 3 em.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående beskattning av tidskrifter.
I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nr 248 i
första kammaren av herr Nordenson och nr 384 i andra kammaren av herr
Wiberg m. fl., har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit
anhålla, att förslag örn beskattning av tidskrifter skyndsammast måtte föreläggas
riksdagen samt att därvid i motionerna angivna synpunkter måtte
vinna beaktande.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för motionärernas hemställan,
får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa
till motionen nr 248 i första kammaren.
I två vid 1940 års lagtima riksdag väckta likalydande motioner I: 112 och
II: 130 hemställdes, »att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit hemställa,
att Kungl. Majit täckes utreda huruvida icke vissa slag av veckotidningar
och övriga med dem jämförliga äro av den natur, att desamma böra beläggas
med skatt, samt för riksdagen framlägga förslag härom». Berörda motioner
lämnades av riksdagen på hemställan av samma års bevillningsutskott
utan åtgärd. Till stöd för sin hemställan anförde utskottet i sitt i anledning
av motionerna avgivna betänkande, nr 44, följande:
»I likhet med motionärerna anser utskottet att i nuvarande statsfinansiella
läge skäl tala för en beskattning av de i motionerna åsyftade tidskrifterna.
Enligt vad utskottet inhämtat är emellertid frågan örn nya indirekta skatter
för närvarande föremål för Kungl. Majits prövning. Utskottet finner att frågan
om skatt å nämnda tidskrifter därvid bör tagas under övervägande.
Under sådana förhållanden anser utskottet någon åtgärd i anledning av motionerna
icke nu böra vidtagas.»
I proposition nr 3 till 1940 års urtima riksdag med förslag till förordning
örn allmän omsättningsskatt voro tidningar och tidskrifter ej undantagna
från skatteplikt till allmän omsättningsskatt. Emellertid yrkades i ett flertal
motioner och till första särskilda utskottet inkomna skrifter skattefrihet för
olika slag av tidningar och tidskrifter. Utskottet föreslog i sitt utlåtande,
nr 10, att inom riket tryckta tidningar och tidskrifter skulle undantagas från
skatteplikt till omsättningsskatt. Till stöd härför anförde utskottet bland annat
följande:
Bihang till riksdagens protokoll 194b. 7 sami. Nr 10—11. 1
opaginerad Kontrollera mot PDF
o
Bevillningsutskottets betänkande nr 10.
»Av den utredning, som framlagts till stöd för detta yrkande, har utskottet
bibringats den uppfattningen att här föreligger ett fall, där en omsättningsbeskattning
efter föreslagna linjer bomme att medföra större praktiska olägenheter
än örn dessa tryckalster befriades från beskattning i denna form.
Detta sammanhänger med de säregna förhållanden, som förekomma vid
denna försäljning och speciellt vid lösnummerförsäljningen. Däremot kan
utskottet icke finna tillräckliga skäl föreligga alt bär medgiva frihet från
varje beskattning, och utskottet förutsätter därför, att för tidningarnas och
tidskrifternas vidkommande i stället för omsättningsskatten genomföres en
beskattning av motsvarande storleksordning men i en för detta område mera
lämpad form. Utskottet är icke i tillfälle att framlägga något utformat förslag
till dylik beskattning, men av undersökningar, som utskottet låtit verkställa,
har utskottet trott sig finna, att en enkel och tillfredsställande lösning
står att vinna genom accisbeläggning av tidnings- och tidskriftspapperet.
Enligt utskottets mening bör denna fråga göras till föremål för närmare utredning
genom Kungl. Maj:ts försorg och förslag i ämnet snarast framläggas
för riksdagen. Då en pappersaccis kommer att drabba endast här i riket
tryckta tidningar och tidskrifter, bör den nu förordade befrielsen från omsättningsskatt
tydligen erhålla motsvarande begränsning.»
Riksdagen, som godkände utskottets utlåtande, anhöll på hemställan av
utskottet tillika i skrivelse, nr 79, till Kungl. Majit, att Kungl. Majit ville föranstalta
örn utredning angående accis å sådant papper, som användes vid
tryckning här i riket av tidningar och tidskrifter, och därvid beakta vad i
omförmälda utlåtande anförts samt för riksdagen snarast framlägga det
förslag, som kunde av utredningen föranledas.
I anledning av nämnda riksdagsskrivelse verkställdes inom finansdepartementet
utredning rörande frågan om accisbeläggning av tidnings- och tidskriftspapper,
vilken utrednings resultat sammanfattades i en den 14 maj
1941 dagtecknad promemoria. Därvid hade jämväl utarbetats utkast till förordning
örn pappersaccis av innebörd, att vid tryckning inom riket av periodisk
skrift skulle för det därvid begagnade papperet erläggas accis, utgörande
15 procent av köpeskillingen för papperet. Erläggandet av accisen
skulle ankomma på tryckeriföretagen och överinseendet å kontrollen över
accisen handhavas av kontrollstyrelsen med biträde av särskilda kontrolltjänstemän.
Den sålunda ifrågasatta beskattningen beräknades tillföra statsverket
en inkomst av något mer än 4 miljoner kronor årligen.
Över berörda förslag avgåvos efter remiss yttranden av kommerskollegium
och kontrollstyrelsen, vilka avstyrkte förslaget.
Nämnda förslag angående accis å tidnings- och tidskriftspapper har icke
framlagts för riksdagen. I proposition nr 355 till 1942 års riksdag angående
grunderna för uttagande av statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för år
1942 m. m. berörde emellertid chefen för finansdepartementet jämväl omförmälda
spörsmål. Departementschefen anförde därvid, att ett skatteförslag
som under senare tid varit föremål för ett visst allmänt intresse, nämligen
skatt å tidskrifter, ansåge departementschefen förenat med sådana tekniska
svårigheter, att det — i synnerhet med tanke på den relativt obetydliga
inkomst den nya skatten skulle skänka — åtminstone för det dåvarande
icke borde genomföras.
Bevillningsutskottets betänkande nr 10. 3
I två vid 1942 års riksdag väckta likalydande motioner 1:70 och II: 145
hemställdes, »att riksdagen må besluta att i skrivelse till Kungl. Majit anhålla
om utredning av frågan örn skatt på illustrerade och kolorerade veckotidningar
samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kan
föranleda». Vidare hemställdes i motionen II: 68 vid samma års riksdag, »att
riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit hemställa, att förslag örn beskattning
av vissa tidskrifter skyndsammast förelägges riksdagen».
1 motionerna I: 70 och II: 145 anfördes bland annat, att endas! de illustrerade
och kolorerade veckotidningarna borde ifrågakomma vid den åsyftade
beskattningen. Därvid avsågo motionärerna främst tidskrifter för nöjes- och
förströelseläsning. Ehuru flera av dessa till sitt innehåll stöde på ett högt
plan, funnes å andra sidan många med underhaltigt innehåll. Kunde en beskattning
av dessa underhaltiga alster i någon mån minska deras upplagor.
vöre detta enbart en vinst ur moralisk synpunkt. Skatten syntes lämpligen
böra erläggas av förläggarna månads- eller kvartalsvis i efterskott.
I motionen II: 68 framhölls att den hejdlösa konsumtionen av veckotidskrifter
vore ett minst lika viktigt moment som filmen i den andliga förflackning,
som alltmer börjat anses som en allvarlig fara för vårt folks andliga
utveckling. Ur denna synpunkt vore den inskränkning i tidskriftsläsandet,
som en beskattning med åtföljande prisförhöjning skulle kunna medföra,
endast av godo. Enligt motionärernas mening borde i förvärvssyfte utgiven
tidskrift, som riktade sig till allmänheten och vars innehåll helt eller
delvis avsåge att bereda läsaren förströelse, i princip beläggas med skatt. Från
skatteplikt borde undantagas tidskrifter, som tillliandahölles gratis eller mot
så låg avgift att någon förtjänst uppenbarligen icke kunde uppstå. Vidare
borde från skatteplikt undantagas religiösa, vetenskapliga, politiska och sociala
tidskrifter samt sådana tidskrifter, som vore att anse såsom föreningsorgan
eller facklitteratur i egentlig mening. Då emellertid åtskilliga gränsfall
måste uppkomma, vore det önskvärt, att bedömandet av fragan örn skattskyldigheten
kunde överlämnas åt en särskild nämnd med uppgift att avgöra
vilka tidskrifter, som skulle beläggas med skatt. Av de genom en tidskriftsskatt
inflytande medlen borde en del, förslagsvis hälften, bilda en särskild
fond att användas för främjande av ungdomsvård samt vetenskap och forskning.
1942 års bevillningsutskott yttrade i sitt över ovannämnda motioner avgivna
betänkande, nr 41, att utskottet i likhet med första särskilda utskottet
vid 1940 års urtima riksdag funnit tillräckliga skäl icke föreligga för den
medgivna skattefriheten för tidskrifter. Utskottet anförde härefter följande:
»En skatt å tidskrifter torde visserligen icke komma att inbringa några
mera betydande intäkter. Då emellertid böcker äro underkastade allmän omsättningsskatt,
torde starka skäl få anses tala för att jämväl tidskrifter böra
vara underkastade beskattning i en eller annan form. Särskilt gäller detta
sådana tidskrifter, som äro avsedda för förslröelseläsning. Den av Kungl.
Majit på hemställan av riksdagen verkställda utredningen synes utvisa, att
en beskattning genom pappersaccis av det slag som vid utredningen ifrågasatts
möter stora tekniska svårigheter. Uppenbart torde även vara, att vilken
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 10.
beskattningsform som än ifrågakomma beträffande allenast tidskrifter betydande
svårigheter skola visa sig vara för handen vid densammas genomförande.
Därest, på sätt i motionerna föreslagits, från beskattningen skulle
undantagas vissa slag av tidskrifter, komma dessa svårigheter att ytterligare
ökas. Skulle däremot beskattningen omfatta såväl tidningar som tidskrifter,
bleve de tekniska svårigheterna mindre. Utan att taga närmare ståndpunkt
till den föreliggande frågan förutsätter utskottet, att förevarande spörsmål
— såsom jämväl synes framgå av departementschefens ovannämnda uttalande
— fortfarande kommer att av Kungl. Maj:t ägnas uppmärksamhet.»
I enlighet med utskottets hemställan lämnades ovannämnda motioner av
1942 års riksdag utan åtgärd.
I en vid 1943 års riksdag väckt motion, II: 177, hemställdes, att riksdagen
— eventuellt med hänsyntagande till i motionen anförda synpunkter —
måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla om skyndsam utredning och förslag
till förordning angående beskattning av tidningar och tidskrifter.
I motionen framhölls bl. a., att skatten principiellt borde göras generell
för alla tidningar och tidskrifter. Ett särskilt av Kungl. Majit utsett organ,
tidskriftsskattenämnden, skulle såsom enda instans pröva ansökningar örn
befrielse från skattskyldighet. De organ, som vore nyhetsförmedlande, dagspress
eller dylikt, eller som ur religiösa, kulturella, sociala eller fackliga synpunkter
ansåges fylla en uppgift eller som dreves ulan ekonomiskt vinningssyfte,
borde befrias från skattskyldighet. Skattesatsen skulle utgöra 20 procent
av varje nummers pris, dock lägst 10 öre. Å prenumerationsexemplar
skulle skatten uttagas efter särskild grund.
1943 års bevillningsutskott fann i sitt betänkande nr 24 i anledning av
ovannämnda motion frågan om beskattning av tidningar och tidskrifter icke
sedan föregående år hava kommit i förändrat läge och avstyrkte, under åberopande
av vad 1942 års bevillningsutskott i sitt betänkande nr 41 anfört,
bifall till motionen.
Jämlikt uppdrag av statsrådet och chefen för finansdepartementet har docenten,
juris doktorn Carsten Welinder verkställt preliminär utredning rörande
möjliga skärpningar och utvidgningar av konsumtionsbeskattningen
å icke nödvändig förbrukning, därvid särskilt behandlats frågan om den
lämpliga utformningen av en skatt å tidskrifter. Utredningens resultat har
framlagts i en den 28 maj 1943 dagtecknad promemoria angående skatt å
förströelsetidskrifter.
Enligt promemorian borde utgångspunkten för en dylik beskattning vara,
att skatten vilade å det enligt lösnummerpriset beräknade försäljningsvärdet
av förströelsetidskrifter, vilkas inom landet försålda nettoupplaga överstege
10 000 exemplar. Följande tidskrifter skulle dock undantagas från beskattning,
trots att de kunde innehålla åtskillig förströelseläsning:
1) Tidskrifter, vars behållning ginge till välgörande ändamål,
2) Tidskrifter med uppbyggligt innehåll,
3) Barntidningar,
Bevillningsutskottets betänkande nr 10. 5
4) Nykterhetstidskrifter och liknande ideella tidskrifter,
5) Politiska och sociala tidskrifter,
6) Facktidskrifter,
7) Tidskrifter, som representerade officiellt erkända försvarsföreningar
o. dyl., samt
8) Tidskrifter, som lämnade upplysning i hälsofrågor o. dyl.
Det antal tidskrifter, som skulle beröras av skatten, antogs komma att
uppgå till cirka 50. Såsom beskattningsmyndighet föreslogs kontrollstyrelsen.
För de skattepliktiga tidskrifterna skulle deklarationsplikt införas. Skattesatsen
skulle bedömas med hänsyn dels till efterfrågans elasticitet dels ock
till vad som kunde anses vara en skälig belastning i jämförelse med beskattningen
av övrig icke nödvändig förbrukning. Skattesatsen föreslogs till 25
procent å försäljningsvärdet, beräknat efter lösnummerpris. Utredningsmannen
beräknade, att med nämnda skattesats en årlig skatteintäkt av cirka
10 miljoner kronor kunde erhållas. Beskattade tidskrifter skulle äga rätt att
höja sitt pris med ett mot skatten svarande belopp, varemot skattefria tidskrifter
skulle vara förhindrade att göra detta.
över promemorian ha efter remiss yttranden avgivits av statskontoret,
kammarrätten, generaltullstyrelsen, riksräkenskapsverket, kontrollstyrelsen,
kommerskollegium, Överståthållarämbetet samt länsstyrelserna i Stockholms,
Malmöhus och Göteborgs och Bohus län, centrala omsättningsskattenämnden,
statens priskontrollnämnd, publicistklubben, svenska journalistföreningen
och svenska tidningsutgivareföreningen. Samtliga hörda instanser hava
avstyrkt eller uttalat starka betänkligheter emot en beskattning efter de i
promemorian angivna riktlinjerna.
I de nu föreliggande motionerna har anförts bland annat, att det ur flera
synpunkter vöre otillfredsställande, att den skattekälla, som vissa tryckalster
kunde bliva, alltjämt vore outnyttjad. En ovillkorlig förutsättning för att en
beskattning av tidskrifter skulle kunna genomföras borde emellertid vara,
att den i möjligaste mån drabbade alla tidskrifter av likartat innehall, örn
man läte beskattningens omfattning bestämmas av litterära eller etiska synpunkter
eller överhuvud taget av kvalitets- eller nyttighetssynpunkter och
på så sätt sökte åstadkomma en gränsdragning mellan önskvärda och mindre
önskvärda alster, hade man på en omväg infört ett statligt förmynderskap
över medborgarna, som icke kunde anses förenligt med vårt demokratiska
samhällsskick eller med vår grundlagsstadgade tryckfrihet. Såsom ett oeftergivligt
villkor för en beskattning av ifrågavarande slag borde vidare uppställas
å ena sidan, att skatten så konstruerades att risken för ekonomiska
rubbningar i förlagens ekonomi bleve den minsta möjliga, och å andra sidan,
att skälig säkerhet vunnes för att beskattningen gåve avsett ekonomiskt
utbyte. Under beaktande därav föreslogo motionärerna, alt beskattningen
skulle omfatta samtliga tidskrifter med upplagor över 20 000 exemplar i den
del upplagorna överstege nämnda .siffra och alt skattesatsen skulle sättas
till 10 procent. Därest även tidskrifter med små upplagor bleve beskattade,
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 10.
U tskoltel.
skulle dessas ekonomi allvarligt belastas. Skatten, som förutsattes skola få
övervältras på konsumenterna, borde utgå med viss procent på tidskriftens
vid varje beskattningstillfälle gällande försäljningsvärde. Vid gränsdragningen
mellan tidskrifter och böcker bolde hänsyn tagas bland annat till distributionssättet.
I den mån dylika tryckalster distribuerades via tidningsaffärer,
tidningskolportörer eller exempelvis svenska pressbyrån, ansåge motionärerna
deras karaktär av tidskritt kunna med fullt tog hävdas. För prövning av i
samband därmed eller eljest uppkommande frågor borde inrättas ett särskilt
av Kungl. Majit utsett organ, förslagsvis benämnt tidskriftsskattenämnden.
Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen har frågan om införande
av beskattning av vissa tryckalster under de senare åren vid flera tillfällen
varit föremål för riksdagens uppmärksamhet, nämligen dels vid 1940 års urtima
riksdag i samband med behandlingen av då framlagd proposition med
förslag till förordning örn allmän omsättningsskatt, dels ock vid 1940 års lagtima
riksdag samt 1942 och 1943 års riksdagar i anledning av väckta motioner
i ifrågavarande ämne. I nämnda proposition voro tidningar och tidskrifter
ej undantagna fran skatteplikt till allmän omsättningsskatt. På hemställan av
första särskilda utskottet vid 1940 års urtima riksdag beslöt emellertid riksdagen
att från skatteplikt till sådan skatt undantaga inom riket tryckta tidningar
och tidskrifter, varvid dock förutsattes, att för tidningar och tidskrifter
skulle i stället för omsättningsskatt genomföras en beskattning av motsvarande
storleksordning men i en lör detta område mera lämpad form. De åren
1940, 1942 och 1943 motionsvis framställda yrkandena lia avsett införande av
en särskild skatt för tidskrifter eller — vad angår den år 1943 väckta motionen
för såväl tidningar som tidskrifter. Den i de nu föreliggande motionerna
föreslagna beskattningen avser allenast tidskrifter.
Ett grundläggande motiv för de sålunda vid skilda tillfällen framställda
j rkandena örn införande av en beskattning av tidskrifter bar givetvis varit,
att det ansetts otillfredsställande alt den skallekälla, som vissa tryckalster
kunde bliva, alltjämt vore outnyttjad. Särskilt i betraktande av att böcker
vore underkastade allmän omsättningsskatt har det ansetts mindre lämpligt,
att veckotidningar skulle vara Vitagna från ali beskattning. Beträffande syftet
för den ifrågasatta beskattningen synes emellertid — att döma av den i de
olika motionerna förda motiveringen — numera en viss förskjutning lia ägt
rum. Tidigare har åtminstone såsom ett bidragande motiv för införande av en
skatt å tidskrifter åberopats betydelsen av att genom en beskattning och därmed
åtföljande prishöjning mindre önskvärda pressalster skulle komma att
erhålla minskad spridning, varvid förutsatts att mera värdefulla pressalster
skulle vara fritagna från beskattning. I de nu föreliggande motionerna åter
ha sådana synpunkter lämnats helt å sido. Någon gränsdragning efter kvalitets-
eller nyttighetssynpunkter ifrågasättes icke i dessa motioner. Den föreslagna
beskattningen avses sålunda skola omfatta samtliga tidskrifter, dock
med undantag av sådana, vilkas upplagor ej överstiga 20 000 exemplar.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 10. 1
Även enligt utskottets mening bör vid införande av en skatt av ifrågavarande
slag en gränsdragning mellan skattepliktiga och skattefria tidskrifter
efter kvalitetssynpunkter undvikas. Ett bedömande efter sådana synpunkter
låter sig icke väl förena med en beskattningsprocedur och kan, såsom av motionärerna
framhållits, jämväl möta betänkligheter i andra hänseenden. Utskottet
finner fördenskull de i föreliggande motioner skisserade riktlinjerna
för en tidskriftsskatt i nu berört avseende ha företräde framför de tidigare
väckta förslagen. Trots detta och ehuru utskottet i likhet med 1942 års bevillningsutskott
anser skäl tala för att tidskrifter böra vara underkastade beskattning,
eftersom omsättningsskatt utgår för böcker, finner dock utskottet
tvivelaktigt, om den av motionärerna nu anvisade lösningen kan läggas till
grund för lagstiftning i ämnet.
Det torde sålunda kunna ifrågasättas, huruvida möjlighet förefinnes att
införa en beskattning av allenast tidskrifter, medan tidningar däremot lämnas
obeskattade. Gränslinjen mellan tidning och tidskrift måste, såvitt utskottet
kunnat finna, bliva svår att draga och tveksamma fall torde icke kunna undvikas.
Anses en beskattning av ifrågavarande slag böra genomföras, måste
enligt utskottets mening den enda framkomliga vägen vara att låta beskattningen
träffa såväl tidningar som tidskrifter. Mot en beskattning av tidningar
kunna dock resas så vägande invändningar, att utskottet, i varje fall i nuvarande
läge, ej finner skäl förorda en sådan beskattning.
Utskottet finner ej heller den av motionärerna föreslagna differentieringen
med hänsyn till upplagornas storlek kunna godtagas. En liknande differentiering
förekom i det av docenten Welinder utarbetade förslaget, enligt vilket
tidskrifter med en nettoupplaga ej överstigande 10 000 exemplar skulle vara
undantagna från beskattning. Förslaget blev på denna punkt starkt kritiserat
i remissyttrandena, varvid från åtskilliga håll framhölls, att en sadan
gränsdragning vore irrationell och stridande mot principen örn likformighet
och rättvisa vid beskattningen.
Med hänsyn till nu anförda omständigheter och då någon framkomlig väg
för en tillfredsställande lösning av den föreliggande frågan hittills icke visats,
anser sig utskottet icke kunna förorda bifall till motionerna.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna I: 248 av herr Nordenson och
II: 384 av herr Wiberg m. fl. angående beskattning av tidskrifter
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 22 februari 1944.
På bevillningsutskottets vägnar:
A. J. BÄRG.
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 10.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Wahlmark, Ekman, Frans
Ericson*, Velander, Heuman*, Ljungdahl, Nordenson* och Carl Eric Ericsson, samt
från andra kammaren: herrar Hagberg i Malmö, Björklund, Hammarlund, Olsson
i Gävle, Orgdrd, Sandberg, Lundell, Kilbom*, Karlsson i Grängesberg och Rosander*.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservation
av herr Lundell, som anfört:
»I anslutning till vad jag i reservationer till bevillningsutskottets betänkan<len
1942 nr 41 och 1943 nr 24 anfört, anser jag att utskottet i anledning
av de i år föreliggande motionerna bort hemställa, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Majit ville anhålla om utredning och framläggande av förslag om
en skatt på samtliga inom riket tryckta tidningar och tidskrifter med en höjd
ungefärligen motsvarande omsättningsskattens.
Det enklaste sättet för beskattningens ordnande vore säkerligen, såsom
kontrollstyrelsen i ett yttrande 1941 framhållit, ett uttagande hos respektive
tidningsföretag av en skatt å försäljningsvärdet av de levererade tidningarna
och tidskrifterna. Härvid finge givetvis deklarerade försäljningsvärden genom
ett taxeringsförfarande prövas för åstadkommande av likformighet och
rättvisa vid beskattningen.»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.