Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner angående beskattning av tidskrifter.

1944-02-22 · 8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1944:10, Betänkande i anledning av väckta motioner angående beskattning av tidskrifter.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 10.

1

Nr 10.

Ankom till riksdagens kansli den 22 februari 1944 kl. 3 em.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående beskattning av tidskrifter.

I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nr 248 i

första kammaren av herr Nordenson och nr 384 i andra kammaren av herr

Wiberg m. fl., har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit

anhålla, att förslag örn beskattning av tidskrifter skyndsammast måtte föreläggas

riksdagen samt att därvid i motionerna angivna synpunkter måtte

vinna beaktande.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för motionärernas hemställan,

får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa

till motionen nr 248 i första kammaren.

I två vid 1940 års lagtima riksdag väckta likalydande motioner I: 112 och

II: 130 hemställdes, »att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit hemställa,

att Kungl. Majit täckes utreda huruvida icke vissa slag av veckotidningar

och övriga med dem jämförliga äro av den natur, att desamma böra beläggas

med skatt, samt för riksdagen framlägga förslag härom». Berörda motioner

lämnades av riksdagen på hemställan av samma års bevillningsutskott

utan åtgärd. Till stöd för sin hemställan anförde utskottet i sitt i anledning

av motionerna avgivna betänkande, nr 44, följande:

»I likhet med motionärerna anser utskottet att i nuvarande statsfinansiella

läge skäl tala för en beskattning av de i motionerna åsyftade tidskrifterna.

Enligt vad utskottet inhämtat är emellertid frågan örn nya indirekta skatter

för närvarande föremål för Kungl. Majits prövning. Utskottet finner att frågan

om skatt å nämnda tidskrifter därvid bör tagas under övervägande.

Under sådana förhållanden anser utskottet någon åtgärd i anledning av motionerna

icke nu böra vidtagas.»

I proposition nr 3 till 1940 års urtima riksdag med förslag till förordning

örn allmän omsättningsskatt voro tidningar och tidskrifter ej undantagna

från skatteplikt till allmän omsättningsskatt. Emellertid yrkades i ett flertal

motioner och till första särskilda utskottet inkomna skrifter skattefrihet för

olika slag av tidningar och tidskrifter. Utskottet föreslog i sitt utlåtande,

nr 10, att inom riket tryckta tidningar och tidskrifter skulle undantagas från

skatteplikt till omsättningsskatt. Till stöd härför anförde utskottet bland annat

följande:

Bihang till riksdagens protokoll 194b. 7 sami. Nr 10—11. 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Bevillningsutskottets betänkande nr 10.

»Av den utredning, som framlagts till stöd för detta yrkande, har utskottet

bibringats den uppfattningen att här föreligger ett fall, där en omsättningsbeskattning

efter föreslagna linjer bomme att medföra större praktiska olägenheter

än örn dessa tryckalster befriades från beskattning i denna form.

Detta sammanhänger med de säregna förhållanden, som förekomma vid

denna försäljning och speciellt vid lösnummerförsäljningen. Däremot kan

utskottet icke finna tillräckliga skäl föreligga alt bär medgiva frihet från

varje beskattning, och utskottet förutsätter därför, att för tidningarnas och

tidskrifternas vidkommande i stället för omsättningsskatten genomföres en

beskattning av motsvarande storleksordning men i en för detta område mera

lämpad form. Utskottet är icke i tillfälle att framlägga något utformat förslag

till dylik beskattning, men av undersökningar, som utskottet låtit verkställa,

har utskottet trott sig finna, att en enkel och tillfredsställande lösning

står att vinna genom accisbeläggning av tidnings- och tidskriftspapperet.

Enligt utskottets mening bör denna fråga göras till föremål för närmare utredning

genom Kungl. Maj:ts försorg och förslag i ämnet snarast framläggas

för riksdagen. Då en pappersaccis kommer att drabba endast här i riket

tryckta tidningar och tidskrifter, bör den nu förordade befrielsen från omsättningsskatt

tydligen erhålla motsvarande begränsning.»

Riksdagen, som godkände utskottets utlåtande, anhöll på hemställan av

utskottet tillika i skrivelse, nr 79, till Kungl. Majit, att Kungl. Majit ville föranstalta

örn utredning angående accis å sådant papper, som användes vid

tryckning här i riket av tidningar och tidskrifter, och därvid beakta vad i

omförmälda utlåtande anförts samt för riksdagen snarast framlägga det

förslag, som kunde av utredningen föranledas.

I anledning av nämnda riksdagsskrivelse verkställdes inom finansdepartementet

utredning rörande frågan om accisbeläggning av tidnings- och tidskriftspapper,

vilken utrednings resultat sammanfattades i en den 14 maj

1941 dagtecknad promemoria. Därvid hade jämväl utarbetats utkast till förordning

örn pappersaccis av innebörd, att vid tryckning inom riket av periodisk

skrift skulle för det därvid begagnade papperet erläggas accis, utgörande

15 procent av köpeskillingen för papperet. Erläggandet av accisen

skulle ankomma på tryckeriföretagen och överinseendet å kontrollen över

accisen handhavas av kontrollstyrelsen med biträde av särskilda kontrolltjänstemän.

Den sålunda ifrågasatta beskattningen beräknades tillföra statsverket

en inkomst av något mer än 4 miljoner kronor årligen.

Över berörda förslag avgåvos efter remiss yttranden av kommerskollegium

och kontrollstyrelsen, vilka avstyrkte förslaget.

Nämnda förslag angående accis å tidnings- och tidskriftspapper har icke

framlagts för riksdagen. I proposition nr 355 till 1942 års riksdag angående

grunderna för uttagande av statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för år

1942 m. m. berörde emellertid chefen för finansdepartementet jämväl omförmälda

spörsmål. Departementschefen anförde därvid, att ett skatteförslag

som under senare tid varit föremål för ett visst allmänt intresse, nämligen

skatt å tidskrifter, ansåge departementschefen förenat med sådana tekniska

svårigheter, att det — i synnerhet med tanke på den relativt obetydliga

inkomst den nya skatten skulle skänka — åtminstone för det dåvarande

icke borde genomföras.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 10. 3

I två vid 1942 års riksdag väckta likalydande motioner 1:70 och II: 145

hemställdes, »att riksdagen må besluta att i skrivelse till Kungl. Majit anhålla

om utredning av frågan örn skatt på illustrerade och kolorerade veckotidningar

samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kan

föranleda». Vidare hemställdes i motionen II: 68 vid samma års riksdag, »att

riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit hemställa, att förslag örn beskattning

av vissa tidskrifter skyndsammast förelägges riksdagen».

1 motionerna I: 70 och II: 145 anfördes bland annat, att endas! de illustrerade

och kolorerade veckotidningarna borde ifrågakomma vid den åsyftade

beskattningen. Därvid avsågo motionärerna främst tidskrifter för nöjes- och

förströelseläsning. Ehuru flera av dessa till sitt innehåll stöde på ett högt

plan, funnes å andra sidan många med underhaltigt innehåll. Kunde en beskattning

av dessa underhaltiga alster i någon mån minska deras upplagor.

vöre detta enbart en vinst ur moralisk synpunkt. Skatten syntes lämpligen

böra erläggas av förläggarna månads- eller kvartalsvis i efterskott.

I motionen II: 68 framhölls att den hejdlösa konsumtionen av veckotidskrifter

vore ett minst lika viktigt moment som filmen i den andliga förflackning,

som alltmer börjat anses som en allvarlig fara för vårt folks andliga

utveckling. Ur denna synpunkt vore den inskränkning i tidskriftsläsandet,

som en beskattning med åtföljande prisförhöjning skulle kunna medföra,

endast av godo. Enligt motionärernas mening borde i förvärvssyfte utgiven

tidskrift, som riktade sig till allmänheten och vars innehåll helt eller

delvis avsåge att bereda läsaren förströelse, i princip beläggas med skatt. Från

skatteplikt borde undantagas tidskrifter, som tillliandahölles gratis eller mot

så låg avgift att någon förtjänst uppenbarligen icke kunde uppstå. Vidare

borde från skatteplikt undantagas religiösa, vetenskapliga, politiska och sociala

tidskrifter samt sådana tidskrifter, som vore att anse såsom föreningsorgan

eller facklitteratur i egentlig mening. Då emellertid åtskilliga gränsfall

måste uppkomma, vore det önskvärt, att bedömandet av fragan örn skattskyldigheten

kunde överlämnas åt en särskild nämnd med uppgift att avgöra

vilka tidskrifter, som skulle beläggas med skatt. Av de genom en tidskriftsskatt

inflytande medlen borde en del, förslagsvis hälften, bilda en särskild

fond att användas för främjande av ungdomsvård samt vetenskap och forskning.

1942 års bevillningsutskott yttrade i sitt över ovannämnda motioner avgivna

betänkande, nr 41, att utskottet i likhet med första särskilda utskottet

vid 1940 års urtima riksdag funnit tillräckliga skäl icke föreligga för den

medgivna skattefriheten för tidskrifter. Utskottet anförde härefter följande:

»En skatt å tidskrifter torde visserligen icke komma att inbringa några

mera betydande intäkter. Då emellertid böcker äro underkastade allmän omsättningsskatt,

torde starka skäl få anses tala för att jämväl tidskrifter böra

vara underkastade beskattning i en eller annan form. Särskilt gäller detta

sådana tidskrifter, som äro avsedda för förslröelseläsning. Den av Kungl.

Majit på hemställan av riksdagen verkställda utredningen synes utvisa, att

en beskattning genom pappersaccis av det slag som vid utredningen ifrågasatts

möter stora tekniska svårigheter. Uppenbart torde även vara, att vilken

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 10.

beskattningsform som än ifrågakomma beträffande allenast tidskrifter betydande

svårigheter skola visa sig vara för handen vid densammas genomförande.

Därest, på sätt i motionerna föreslagits, från beskattningen skulle

undantagas vissa slag av tidskrifter, komma dessa svårigheter att ytterligare

ökas. Skulle däremot beskattningen omfatta såväl tidningar som tidskrifter,

bleve de tekniska svårigheterna mindre. Utan att taga närmare ståndpunkt

till den föreliggande frågan förutsätter utskottet, att förevarande spörsmål

— såsom jämväl synes framgå av departementschefens ovannämnda uttalande

— fortfarande kommer att av Kungl. Maj:t ägnas uppmärksamhet.»

I enlighet med utskottets hemställan lämnades ovannämnda motioner av

1942 års riksdag utan åtgärd.

I en vid 1943 års riksdag väckt motion, II: 177, hemställdes, att riksdagen

— eventuellt med hänsyntagande till i motionen anförda synpunkter —

måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla om skyndsam utredning och förslag

till förordning angående beskattning av tidningar och tidskrifter.

I motionen framhölls bl. a., att skatten principiellt borde göras generell

för alla tidningar och tidskrifter. Ett särskilt av Kungl. Majit utsett organ,

tidskriftsskattenämnden, skulle såsom enda instans pröva ansökningar örn

befrielse från skattskyldighet. De organ, som vore nyhetsförmedlande, dagspress

eller dylikt, eller som ur religiösa, kulturella, sociala eller fackliga synpunkter

ansåges fylla en uppgift eller som dreves ulan ekonomiskt vinningssyfte,

borde befrias från skattskyldighet. Skattesatsen skulle utgöra 20 procent

av varje nummers pris, dock lägst 10 öre. Å prenumerationsexemplar

skulle skatten uttagas efter särskild grund.

1943 års bevillningsutskott fann i sitt betänkande nr 24 i anledning av

ovannämnda motion frågan om beskattning av tidningar och tidskrifter icke

sedan föregående år hava kommit i förändrat läge och avstyrkte, under åberopande

av vad 1942 års bevillningsutskott i sitt betänkande nr 41 anfört,

bifall till motionen.

Jämlikt uppdrag av statsrådet och chefen för finansdepartementet har docenten,

juris doktorn Carsten Welinder verkställt preliminär utredning rörande

möjliga skärpningar och utvidgningar av konsumtionsbeskattningen

å icke nödvändig förbrukning, därvid särskilt behandlats frågan om den

lämpliga utformningen av en skatt å tidskrifter. Utredningens resultat har

framlagts i en den 28 maj 1943 dagtecknad promemoria angående skatt å

förströelsetidskrifter.

Enligt promemorian borde utgångspunkten för en dylik beskattning vara,

att skatten vilade å det enligt lösnummerpriset beräknade försäljningsvärdet

av förströelsetidskrifter, vilkas inom landet försålda nettoupplaga överstege

10 000 exemplar. Följande tidskrifter skulle dock undantagas från beskattning,

trots att de kunde innehålla åtskillig förströelseläsning:

1) Tidskrifter, vars behållning ginge till välgörande ändamål,

2) Tidskrifter med uppbyggligt innehåll,

3) Barntidningar,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 10. 5

4) Nykterhetstidskrifter och liknande ideella tidskrifter,

5) Politiska och sociala tidskrifter,

6) Facktidskrifter,

7) Tidskrifter, som representerade officiellt erkända försvarsföreningar

o. dyl., samt

8) Tidskrifter, som lämnade upplysning i hälsofrågor o. dyl.

Det antal tidskrifter, som skulle beröras av skatten, antogs komma att

uppgå till cirka 50. Såsom beskattningsmyndighet föreslogs kontrollstyrelsen.

För de skattepliktiga tidskrifterna skulle deklarationsplikt införas. Skattesatsen

skulle bedömas med hänsyn dels till efterfrågans elasticitet dels ock

till vad som kunde anses vara en skälig belastning i jämförelse med beskattningen

av övrig icke nödvändig förbrukning. Skattesatsen föreslogs till 25

procent å försäljningsvärdet, beräknat efter lösnummerpris. Utredningsmannen

beräknade, att med nämnda skattesats en årlig skatteintäkt av cirka

10 miljoner kronor kunde erhållas. Beskattade tidskrifter skulle äga rätt att

höja sitt pris med ett mot skatten svarande belopp, varemot skattefria tidskrifter

skulle vara förhindrade att göra detta.

över promemorian ha efter remiss yttranden avgivits av statskontoret,

kammarrätten, generaltullstyrelsen, riksräkenskapsverket, kontrollstyrelsen,

kommerskollegium, Överståthållarämbetet samt länsstyrelserna i Stockholms,

Malmöhus och Göteborgs och Bohus län, centrala omsättningsskattenämnden,

statens priskontrollnämnd, publicistklubben, svenska journalistföreningen

och svenska tidningsutgivareföreningen. Samtliga hörda instanser hava

avstyrkt eller uttalat starka betänkligheter emot en beskattning efter de i

promemorian angivna riktlinjerna.

I de nu föreliggande motionerna har anförts bland annat, att det ur flera

synpunkter vöre otillfredsställande, att den skattekälla, som vissa tryckalster

kunde bliva, alltjämt vore outnyttjad. En ovillkorlig förutsättning för att en

beskattning av tidskrifter skulle kunna genomföras borde emellertid vara,

att den i möjligaste mån drabbade alla tidskrifter av likartat innehall, örn

man läte beskattningens omfattning bestämmas av litterära eller etiska synpunkter

eller överhuvud taget av kvalitets- eller nyttighetssynpunkter och

på så sätt sökte åstadkomma en gränsdragning mellan önskvärda och mindre

önskvärda alster, hade man på en omväg infört ett statligt förmynderskap

över medborgarna, som icke kunde anses förenligt med vårt demokratiska

samhällsskick eller med vår grundlagsstadgade tryckfrihet. Såsom ett oeftergivligt

villkor för en beskattning av ifrågavarande slag borde vidare uppställas

å ena sidan, att skatten så konstruerades att risken för ekonomiska

rubbningar i förlagens ekonomi bleve den minsta möjliga, och å andra sidan,

att skälig säkerhet vunnes för att beskattningen gåve avsett ekonomiskt

utbyte. Under beaktande därav föreslogo motionärerna, alt beskattningen

skulle omfatta samtliga tidskrifter med upplagor över 20 000 exemplar i den

del upplagorna överstege nämnda .siffra och alt skattesatsen skulle sättas

till 10 procent. Därest även tidskrifter med små upplagor bleve beskattade,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 10.

U tskoltel.

skulle dessas ekonomi allvarligt belastas. Skatten, som förutsattes skola få

övervältras på konsumenterna, borde utgå med viss procent på tidskriftens

vid varje beskattningstillfälle gällande försäljningsvärde. Vid gränsdragningen

mellan tidskrifter och böcker bolde hänsyn tagas bland annat till distributionssättet.

I den mån dylika tryckalster distribuerades via tidningsaffärer,

tidningskolportörer eller exempelvis svenska pressbyrån, ansåge motionärerna

deras karaktär av tidskritt kunna med fullt tog hävdas. För prövning av i

samband därmed eller eljest uppkommande frågor borde inrättas ett särskilt

av Kungl. Majit utsett organ, förslagsvis benämnt tidskriftsskattenämnden.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen har frågan om införande

av beskattning av vissa tryckalster under de senare åren vid flera tillfällen

varit föremål för riksdagens uppmärksamhet, nämligen dels vid 1940 års urtima

riksdag i samband med behandlingen av då framlagd proposition med

förslag till förordning örn allmän omsättningsskatt, dels ock vid 1940 års lagtima

riksdag samt 1942 och 1943 års riksdagar i anledning av väckta motioner

i ifrågavarande ämne. I nämnda proposition voro tidningar och tidskrifter

ej undantagna fran skatteplikt till allmän omsättningsskatt. På hemställan av

första särskilda utskottet vid 1940 års urtima riksdag beslöt emellertid riksdagen

att från skatteplikt till sådan skatt undantaga inom riket tryckta tidningar

och tidskrifter, varvid dock förutsattes, att för tidningar och tidskrifter

skulle i stället för omsättningsskatt genomföras en beskattning av motsvarande

storleksordning men i en lör detta område mera lämpad form. De åren

1940, 1942 och 1943 motionsvis framställda yrkandena lia avsett införande av

en särskild skatt för tidskrifter eller — vad angår den år 1943 väckta motionen

för såväl tidningar som tidskrifter. Den i de nu föreliggande motionerna

föreslagna beskattningen avser allenast tidskrifter.

Ett grundläggande motiv för de sålunda vid skilda tillfällen framställda

j rkandena örn införande av en beskattning av tidskrifter bar givetvis varit,

att det ansetts otillfredsställande alt den skallekälla, som vissa tryckalster

kunde bliva, alltjämt vore outnyttjad. Särskilt i betraktande av att böcker

vore underkastade allmän omsättningsskatt har det ansetts mindre lämpligt,

att veckotidningar skulle vara Vitagna från ali beskattning. Beträffande syftet

för den ifrågasatta beskattningen synes emellertid — att döma av den i de

olika motionerna förda motiveringen — numera en viss förskjutning lia ägt

rum. Tidigare har åtminstone såsom ett bidragande motiv för införande av en

skatt å tidskrifter åberopats betydelsen av att genom en beskattning och därmed

åtföljande prishöjning mindre önskvärda pressalster skulle komma att

erhålla minskad spridning, varvid förutsatts att mera värdefulla pressalster

skulle vara fritagna från beskattning. I de nu föreliggande motionerna åter

ha sådana synpunkter lämnats helt å sido. Någon gränsdragning efter kvalitets-

eller nyttighetssynpunkter ifrågasättes icke i dessa motioner. Den föreslagna

beskattningen avses sålunda skola omfatta samtliga tidskrifter, dock

med undantag av sådana, vilkas upplagor ej överstiga 20 000 exemplar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 10. 1

Även enligt utskottets mening bör vid införande av en skatt av ifrågavarande

slag en gränsdragning mellan skattepliktiga och skattefria tidskrifter

efter kvalitetssynpunkter undvikas. Ett bedömande efter sådana synpunkter

låter sig icke väl förena med en beskattningsprocedur och kan, såsom av motionärerna

framhållits, jämväl möta betänkligheter i andra hänseenden. Utskottet

finner fördenskull de i föreliggande motioner skisserade riktlinjerna

för en tidskriftsskatt i nu berört avseende ha företräde framför de tidigare

väckta förslagen. Trots detta och ehuru utskottet i likhet med 1942 års bevillningsutskott

anser skäl tala för att tidskrifter böra vara underkastade beskattning,

eftersom omsättningsskatt utgår för böcker, finner dock utskottet

tvivelaktigt, om den av motionärerna nu anvisade lösningen kan läggas till

grund för lagstiftning i ämnet.

Det torde sålunda kunna ifrågasättas, huruvida möjlighet förefinnes att

införa en beskattning av allenast tidskrifter, medan tidningar däremot lämnas

obeskattade. Gränslinjen mellan tidning och tidskrift måste, såvitt utskottet

kunnat finna, bliva svår att draga och tveksamma fall torde icke kunna undvikas.

Anses en beskattning av ifrågavarande slag böra genomföras, måste

enligt utskottets mening den enda framkomliga vägen vara att låta beskattningen

träffa såväl tidningar som tidskrifter. Mot en beskattning av tidningar

kunna dock resas så vägande invändningar, att utskottet, i varje fall i nuvarande

läge, ej finner skäl förorda en sådan beskattning.

Utskottet finner ej heller den av motionärerna föreslagna differentieringen

med hänsyn till upplagornas storlek kunna godtagas. En liknande differentiering

förekom i det av docenten Welinder utarbetade förslaget, enligt vilket

tidskrifter med en nettoupplaga ej överstigande 10 000 exemplar skulle vara

undantagna från beskattning. Förslaget blev på denna punkt starkt kritiserat

i remissyttrandena, varvid från åtskilliga håll framhölls, att en sadan

gränsdragning vore irrationell och stridande mot principen örn likformighet

och rättvisa vid beskattningen.

Med hänsyn till nu anförda omständigheter och då någon framkomlig väg

för en tillfredsställande lösning av den föreliggande frågan hittills icke visats,

anser sig utskottet icke kunna förorda bifall till motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 248 av herr Nordenson och

II: 384 av herr Wiberg m. fl. angående beskattning av tidskrifter

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 22 februari 1944.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 10.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Wahlmark, Ekman, Frans

Ericson*, Velander, Heuman*, Ljungdahl, Nordenson* och Carl Eric Ericsson, samt

från andra kammaren: herrar Hagberg i Malmö, Björklund, Hammarlund, Olsson

i Gävle, Orgdrd, Sandberg, Lundell, Kilbom*, Karlsson i Grängesberg och Rosander*.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

av herr Lundell, som anfört:

»I anslutning till vad jag i reservationer till bevillningsutskottets betänkan<len

1942 nr 41 och 1943 nr 24 anfört, anser jag att utskottet i anledning

av de i år föreliggande motionerna bort hemställa, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Majit ville anhålla om utredning och framläggande av förslag om

en skatt på samtliga inom riket tryckta tidningar och tidskrifter med en höjd

ungefärligen motsvarande omsättningsskattens.

Det enklaste sättet för beskattningens ordnande vore säkerligen, såsom

kontrollstyrelsen i ett yttrande 1941 framhållit, ett uttagande hos respektive

tidningsföretag av en skatt å försäljningsvärdet av de levererade tidningarna

och tidskrifterna. Härvid finge givetvis deklarerade försäljningsvärden genom

ett taxeringsförfarande prövas för åstadkommande av likformighet och

rättvisa vid beskattningen.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.