Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrade bestämmelser örn lokalporto m. m. jämte en i ämnet väckt motion.

1944-03-02 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1944:13, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrade bestämmelser örn lokalporto m. m. jämte en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 18.

1

Nr 13.

Ankom till riksdagens kansli den 2 mars 1944 kl. 5 em.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl.

Maj:ts proposition angående ändrade bestämmelser

örn lokalporto m. m. jämte en i ämnet väckt motion.

I en den 11 februari 1944 dagteclcnad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 78, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen att

dels för tillämpning av de särskilda avgifter, som äro eller kunna bliva stadgade

för lokalbefordran av vissa slags postförsändelser, godkänna följande

grunder, att lända till efterrättelse från och med den 1 juli 1944, nämligen:

att mot lokalporto må befordras försändelse, som avlämnas till postbefordran

inom utlämningsområdet för den postanstalt, till vilken försändelsen

är adresserad; dock att försändelse, som nedlägges i brevlåda, vilken befordras

med järnväg eller spårvagn, å landsväg eller sjöledes, må befordras mot lokalporto

endast örn brevlådan framföres enbart inom ett och samma utlämningsområde,

att därest i stad, köping eller municipalsamhälle finnas två eller flera

postanstalter, dessa i förevarande hänseende skola betraktas såsom en och

samma adresspostanstalt med ett gemensamt utlämningsområde,

samt att generalpoststyrelsen må äga föreskriva de jämkningar i nu angivna

bestämmelser, som med hänsyn till lokala förhållanden kunna finnas

erforderliga;

dels ock besluta, att befordringsavgiften för inrikes brev, som är lokalförsändelse,

skall från och med den 1 juli 1944 utgöra:

om brevets vikt icke överstiger 20 gram.......................................... 15 öre

» vikten överstiger 20 men icke 125 gram ................................. 30 »

» » » 125 » » 500 » ................................. 45 »

Beträffande vad föredragande departementschefen vid ärendets föredragning

inför Kungl. Maj:t anfört får utskottet, i den mån redogörelse härför ej

lämnas i det följande, hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll.

Till utskottets behandling har överlämnats den i anledning av propositionen

väckta motionen nr 439 i andra kammaren av herr Hagberg i Malmö, vari

hemställts, »att riksdagen vid behandling av Kungl. Maj:ts proposition nr 78

måtte avslå förslaget om höjning av befordringsavgiften för inrikes brev, som

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 7 sami. Nr 13.

628 44

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 13.

är lokalförsändelse, men bifalla det i propositionen framlagda förslaget rörande

viss utvidgning av lokalportoförmånen».

Yad angår de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framställda yrkandet,

får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen.

Under utskottets behandling av ifrågavarande ärende ha inkommit skrivelser

från Stockholms handelskammare och Sveriges grossist förbund, vari

hemställts, att den ifrågasatta höjningen av lokalportot icke måtte genomföras.

I skrivelse den 7 mars 1942, nr 55, anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t ville

låta verkställa skyndsam utredning och för riksdagen framlägga förslag angående

möjligheter för sockenområden, poststationsområden och annars tätt

bebyggda orter att i större utsträckning utnyttja lokalportot.

Genom beslut den 13 mars 1942 anbefallde Kungl. Majit generalpoststyrelsen

att skyndsamt verkställa ifrågavarande utredning och inkomma med

förslag i ärendet. Samtidigt bemyndigade Kungl. Majit chefen för kommunikationsdepartementet

att tillkalla högst tre personer att såsom sakkunniga

biträda generalpoststyrelsen med utredningen.

Med stöd av bemyndigandet förordnade departementschefen den 27 mars

1942 ledamoten av riksdagens första kammare, hemmansägaren J. G. Karlsson

i Gillberga samt ledamöterna av riksdagens andra kammare, hemmansägarna

E. Hansson i Vännäsby och O. E. Werner i Höjen att såsom sakkunniga biträda

generalpoststyrelsen vid den åt styrelsen anförtrodda utredningen.

Sedan utredningen slutförts, har generalpoststyrelsen i skrivelse till Kungl.

Majit den 23 januari 1943 framlagt resultaten av densamma.

Omfattningen av lokalportorätten regleras för närvarande genom ett på

grundval av riksdagens beslut utfärdat kungl, brev av den 18 maj 1934. Enligt

detsamma skola de särskilda avgifter, som stadgats eller komma att stadgas

för lokalbefordran av vissa slags postförsändelser, gälla

dels beträffande försändelse, som inlämnas å fast postanstalt eller som

dit inkommer utan att hava vare sig behandlats av lantbrevbärare eller genom

postverkets försorg befordrats å järnvägs-, ångbåts- eller landsvägslinje och

vilken från nämnda postanstalt eller annan fast postanstalt å samma ort tillställes

adressaten direkt eller genom lokalbrevbärare;

dels ock, oberoende av det sätt, varpå posten befordras eller utdelas, beträffande

försändelse, som postbehandlas allenast inom stad, köping eller

liknande samhälle eller allenast inom särskilt av Kungl. Majit fastställt lokalportoområde.

Särskilda lokalportoområden hava av Kungl. Majit fastställts för Stockholm

och Göteborg.

Tre olika faktorer inverka sålunda bestämmande på frågan, huruvida en

försändelse får taxeras såsom lokalförsändelse, nämligen beträffande försändelser
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 13.

inom stad (med undantag av Stockholm och Göteborg) samt inom köping

eller liknande samhälle de administrativa gränserna,

inom Stockholm och Göteborg en oberoende av städernas administrativa

gränser uppdragen gräns för ett särskilt s. k. lokalportoområde samt

inom landet i övrigt sättet för postens befordran eller utdelning.

Denna olikhet i grunderna för lokalportots giltighet i städer och stadsliknande

samhällen å ena sidan och på landsbygden å andra sidan är anledningen

till att spörsmål örn lokalportots tillämplighet under senare år upprepade

gånger blivit aktuella.

Portosatserna för riksbrev å ena och lokalbrev å andra sidan äro för närvarande

följande:

Brevets vikt

högst 20 gram

» 125 »

» 250 »

» 500 »

Avgift i

i öre

Lokal-

Riks-

porto

porto

10

20

20

40

30)

401

60

Generalpoststyrelsen har under den verkställda utredningen behandlat olika

möjligheter att utvidga användningen på landsbygden av lokalporto för postförsändelser.

För detta ändamål har styrelsen prövat tre alternativ, enligt

vilka lokalportoområde skulle utgöras av sockenområde, postanstalts adressområde

eller tätt bebyggd ort. Styrelsen har därvid framhållit, att nya bestämmelser

örn lokalporto på landsbygden icke kunde bygga på annat än rent postala

förhållanden. Orsaken till det rådande missnöjet med nuvarande bestämmelser

kunde enligt styrelsens mening icke undanröjas, med mindre lokalportots

tillämpning i största möjliga utsträckning gjordes oberoende av sättet

för postens befordran och utdelning, liksom fallet för närvarande vore beträffande

städer och liknande samhällen. Det avgörande måste vara, huru platsen

för försändelsens avlämnande till postbehandling postalt sett vore belägen i

förhållande till platsen för försändelsens utlämnande till adressaten. En lösning

efter denna linje skulle enligt generalpoststyrelsen åvägabringas, om en

postanstalts adressområde och dess lokalportoområde bringades att sammanfalla,

eller med andra ord om lokalporto tillämpades för försändelser, som

utväxlades mellan korrespondenter inom en och samma postanstalts adressområde.

Styrelsen har därvid stannat vid följande definition såsom varande den,

vilken enligt styrelsens mening bäst skulle kunna tillgodose önskemålet örn

utvidgning av möjligheterna att på landsbygden utnyttja lokalportot:

Mot lokalporto befordras försändelse, som avlämnas till postbefordran

inom utlämningsområdet för den postanstalt, dit försändelsen är adresserad.

Försändelse, som nedlägges i brevlåda, vilken befordras med järnväg, spårvagn,

å landsväg eller sjöledes, må dock befordras mot lokalporto endast örn

brevlådan befordras inom ett och samma utlämningsområde.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 13.

Därest i stad, köping eller municipalsamhälle finnas två eller flera postanstalter,

skola dessa i förevarande hänseende betraktas såsom en och samma

adresspostanstalt med ett gemensamt utlämningsområde.

Generalpoststyrelsen äger föreskriva de undantag från dessa bestämmelser,

som med hänsyn till lokala förhållanden kunna finnas erforderliga.

Vad angår det ekonomiska resultatet av ett genomförande av generalpoststyrelsens

förslag har styrelsen beräknat, att en inkomstminskning av omkring

463 000 kronor per år skulle uppkomma vid genomförande av förslaget. Styrelsen

framhåller, att den icke anser denna inkomstminskning vara av den

storleksordning, att den under normala förhållanden kunde anses utgöra

hinder för frågans lösning. Med hänsyn till nuvarande budgetläge anser styrelsen

dock tidpunkten för förslagets genomförande kunna diskuteras. Generalpoststyrelsen

erinrar beträffande storleken av portoförlusten örn att besparingsberedningen

på sin tid beräknat den vinst, som skulle tillföras postverket

genom värdebrevbäringens indragning i Stockholm, Göteborg och

Malmö till 700 000 kronor per år. Detta belopp hade ansetts vara av sådan

storleksordning, att dessa tre städer borde berövas den förmån, som utbäring

av värdeförsändelser, postanvisnings- och postgiromedel inneburit, oaktat

dessa städer svarade för 41 % av hela Sveriges postuppbörd. Den beräknade

kostnaden för utvidgningen av lokalportots tillämplighetsområde å landsbygden

utgjorde, anför styrelsen, något mindre än I 2/s av vinsten på värdebrevbäringens

indragning, och åtgärden medförde en sänkning av portot å

landsbygden, vilken beträffande de delar, som betjänades av lantbrevbäring,

nu ensam innehade förmånen att få värdeförsändelser m. m. hemburna.

Ur rent affärsmässig synpunkt förelåge enligt styrelsens mening icke

heller något skäl att utvidga lokalportot. I städerna och de stadsliknande

samhällena, som enligt den nuvarande definitionen hade den största nyttan

av lokalportoförmånen, medförde nämligen posttrafikens koncentration en

minskning av postverkets självkostnad för varje enskild försändelse.

I motionen II: 439 har framhållits, att postverkets självkostnader av naturliga

skäl vore lägre för lokalförsändelser än för andra försändelser. Under

tiden 1885—1918 utgjorde lokalportot, liksom vad sedan 1942 varit fallet,

hälften av riksportot, vilken proportion enligt generalpoststyrelsens år 1942

uttalade åsikt med hänsyn till postverkets självkostnader vore mera motiverad

än proportionen 3:4. Beaktas borde även, att postverkets överskott —

som i riksstaten för budgetåret 1941/42 var beräknat till 10 miljoner kronor,

för budgetåret 1942/43 till 30 miljoner kronor och för budgetåret 1943/44 till

35 miljoner kronor — i generalpoststyrelsens budgetförslag för 1944/45 upptagits

till 43 miljoner kronor, bland annat såsom en följd av de år 1942 vidtagna

portoförhöjningarna. Departementschefens uttalande att ett bifall till

förslaget örn lokalportohöjning skulle komma att skapa ett gynnsamt utgångsläge

för en framtida övergång till ett enhetligt riksporto av 15 öre kunde

näppeligen anses motivera de föreslagna höjningarna. En portohöjning syntes

slutligen icke vara förenlig med rådande prisstopp.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 13. 5

Departementschefen har funnit den av generalpoststyrelsen föreslagna definitionen

å lokalportoområde lämplig för sitt ändamål samt tillstyrkt, att en

utsträckning av lokalportobrevrätten komme till stånd enligt det av generalpoststyrelsen

förordade förslaget. Emellertid har departementschefen ansett sig

böra i detta sammanhang föreslå höjning av lokalportot. Departementschefen

har därvid anfört bland annat följande:

,,I rådande läge anser jag angeläget att förebygga, att en nettominskning i

postverkets inkomster uppkommer. För sådant ändamål synes närmast någon

ökning av lokalportot och företrädesvis av avgiften i den lägsta viktsatsen böra

komma under övervägande. En höjning av den nuvarande lägsta portosatsen

för lokalbrev från 10 till 15 öre skulle minska differensen mellan portosatserna

för de båda slagen av brev i denna viktklass till samma belopp, 5 öre, som

gällde närmast före den år 1942 företagna höjningen av riksportot, då denna

viktsats i riksporto betingade 15 öre och i lokalporto liksom nu 10 öre. Enligt

min mening bör en utsträckning av lokalportorättens giltighetsområde

förbindas med en sådan ändring av den lägsta lokalportosatsen.

I samband med en dylik ändring torde viktsatserna för lokalporto lämpligen

böra bringas till överensstämmelse med vad som i detta avseende gäller för

riksporto genom att den nuvarande högsta viktgruppen för lokalporto slopas,

så att samma portosats blir gällande för brev med en vikt av över 250 gram

som för brev med 125—250 grams vikt. I övrigt kunde det ligga närmast till

hands att lämna lokalportobeloppen orubbade. Emellertid skulle härvid uppstå

en annan proportion mellan portosatserna för olika viktgrupper än den, som

hittills tillämpats och som alltjämt skulle gälla beträffande riksportot. Portobeloppen

för de tre viktgrupperna skulle sålunda bliva för lokalportot 15, 20

och 30 öre, medan beloppen för riksportot utgöra 20, 40 och 60 öre. Då en

sådan avvikelse från de vanliga relationerna skulle vålla vissa olägenheter i

den praktiska posttjänsten och dessutom principiellt kan anses mindre tilltalande,

har jag ansett mig böra förorda en proportionell höjning av portosatserna

för samtliga viktgrupper. Beloppen skulle vid bifall härtill bliva

15, 30 och 45 öre. Enligt vad jag inhämtat skulle de angivna ändringarna beträffande

de högre viktgrupperna vara utan betydelse för postverkets ekonomi,

och ej heller ur korrespondenternas synpunkt torde de spela någon nämnvärd

roll.

Givetvis kan en portohöjning ur skilda synpunkter giva anledning till invändningar.

Erågan örn åtgärdens lämplighet med hänsyn till dess verkningar

på postverkets inkomster har redan i det föregående delvis berörts. I den

förut återgivna, inom generalpoststyrelsen upprättade promemorian har framhållits

att, om lokalportot höjdes till 15 öre samtidigt med lokalportorättens

utvidgning inom vissa landsbygdsområden, man sannolikt icke kunde räkna med

någon nämnvärd ökning av portoinkomsten. Någon inkomstökning är emellertid

i detta sammanhang icke åsyftad, utan det är för ifrågavarande ändamål

tillfyllest att förebygga den inkomstminskning, som vid oförändrade portosatser

skulle följa av lokalportoförmånens utsträckning.»

s. 6 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 13.

I två under år 1942 avgivna promemorior har besparingsberedningens postkommitté

föreslagit höjning av avgifterna i postgiro- och postanvisningsrörelseina

samt av avgifterna för postbefordran av tidningar och tidskrifter.

Med anledning härav har departementschefen i den föreliggande propositionen

anfört följande:

»Vad angår den av besparingsberedningens postkommitté väckta frågan örn

höjning av avgifterna i postgiro- och postanvisningsrörelserna, synes mig

den av generalpoststyrelsen framlagda nya kostnadsutredningen giva stöd

för uppfattningen, att frågorna om dessa rörelsegrenars lönsamhet samt örn

lämpligheten i övrigt av att företaga taxehöjningar beträffande nämnda rörelsegrenar

äro att bedöma väsentligen annorlunda än på grundvalen av det material,

som stått till besparingsberedningens förfogande. I själva verket synes postgirorörelsen

under de senaste åren — även örn hänsyn tages till att delvis olika

grunder kunna hava tillämpats vid beräkningarna och att dessa enligt

sakens natur måste bliva tämligen approximativa — hava uppvisat ett icke

obetydligt överskott. Till det förbättrade resultatet härutinnan torde, förutom

rörelsens kraftiga utveckling, vidtagna rationaliseringsåtgärder hava väsentligt

medverkat. I postanvisningsröreisen synas förlusterna hava minskats.

Betraktade som en helhet lämna rörelsegrenarna enligt min uppfattning

en i nuvarande läge tillfredsställande vinst, och anledning torde icke förefinnas

att för närvarande vidtaga några avgiftshöjningar.

En ändring av befordringsavgifterna för tidningar och periodiska tidskrifter

torde böra föregås av en ny utredning angående denna verksamhetsgrens

ekonomi. I likhet med generalpoststyrelsen finner jag emellertid en dylik

utredning icke böra verkställas i nu rådande ekonomiska läge. Om en reglering

av avgifterna skulle befinnas erforderlig, bör denna vidtagas på längre sikt.

Att nu företaga en provisorisk höjning av ifrågavarande avgifter synes

mig icke stå i överensstämmelse med den av statsmakterna förda pris- och

lönestoppspolitiken. Något förslag örn ändring i 1932 års tidningsförordning

torde därför icke böra föreläggas riksdagen på grundval av föreliggande

material.»

Det i den föreliggande propositionen framlagda förslaget örn en utsträckning

av lokalportots tillämplighetsområde har föranletts av 1942 års riksdags

skrivelse till Kungl. Majit med anhållan om undersökning av möjligheterna

att i större omfattning än hittills utnyttja lokalporto inom vissa områden

på landsbygden. Enligt den nu gällande definitionen å lokalportoområde

kännetecknas lokalförsändelse antingen av att försändelsen befordras allenast

inom vissa samhällen eller särskilt bestämda områden eller, såvitt angår

landsbygden, av sättet för postens befordran eller utdelning. Den i propositionen

föreslagna definitionen å lokalportoområde bygger däremot i princip

endast på en faktor, nämligen på den förutsättningen att postens inlämning

och utlämning sker inom samma postadressort. Huvudregeln skall sålunda

vara, att lokalporto skall utgå, om försändelsen avlämnas till postbefordran

inom utlämningsområdet för den postanstalt, till vilken försändelsen är adres
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 13. *

serad. Från denna huvudregel göres dock i propositionen undantag beträffande

brev, som befordras medelst s. k. rörliga brevlådor eller postbehandlas

inom sådana städer, köpingar eller municipalsamhällen, vilka ha flera

postanstalter. Sålunda skall brev, som nedlägges i rörlig brevlåda, befordras

mot lokalporto endast örn brevlådan framföres enbart inom ett och samma

utlämningsområde. Örn i stad, köping eller municipalsamhälle finnas flera

postanstalter, skola dessa i förevarande hänseende betraktas såsom en och

samma adresspostanstalt med ett gemensamt utlämningsområde. Någon

ändring beträffande de nuvarande särskilda lokalportoomradena för Stockholm

och Göteborg är icke avsedd. Generalpoststyrelsen skall äga föreskriva

de jämkningar i nu angivna bestämmelser, som med hänsyn till lokala förhållanden

kunna finnas erforderliga.

Utskottet vill för sin del uttala sin tillfredsställelse över de möjligheter

till ökad användning av lokalporto, som genom det i propositionen framlagda

förslaget beredas särskilt landsbygdens befolkning. Då de i ifrågavarande

hänseende föreslagna bestämmelserna enligt utskottets mening äro väl lämpade

för tillgodoseende av detta syfte, tillstyrker utskottet propositionen i

denna del.

Den sålunda föreslagna utvidgningen av lokalportots tillämplighetsområde

har av generalpoststyrelsen beräknats komma att medföra en minskning av

postverkets inkomster med omkring 460 000 kronor för år. Departementschefen

har i rådande läge ansett angeläget förebygga, att en nettominskning

i postverkets inkomster uppkommer. På grund härav har i propositionen

föreslagits en höjning av lokalportot i den lägsta viktsatsen från 10 till 15

öre samt i de högre viktsatserna i proportion härtill. Någon inkomstökning

för postverket har därvid icke åsyftats, utan det har ansetts tillfyllest att

genom portohöjningen erhålla täckning för den beräknade inkomstminskningen

till följd av lokalportoförmanens utsträckning. Departementschefen

har emellertid därjämte framhållit, att ett bifall till förslaget örn höjning

av lokalportot skulle skapa ett gynnsamt utgångsläge för en enligt departementschefens

mening önskvärd framtida övergång till enhetligt riksporto.

En sådan övergång kunde nämligen utan större olägenhet äga runi vid den

tidpunkt, då de ekonomiska förhållandena medgåve en sänkning av det lägsta

riksportot från nuvarande belopp 20 öre till det före senaste portohöjning

gällande beloppet 15 öre. Övergången till ett enhetligt riksporto skulle

däremot enligt departementschefens uppfattning ställa sig svårare, därest

on utsträckning av lokalportoförmånen även till landsbygdsområden ägde rum

vid en lägsta portosats av 10 öre och däremot svarande portosatser för de

högre viktgrupperna.

I motionen II: 439 har yrkats avslag å propositionen, i vad densamma avser

höjning av lokalportot. Därvid har framhållits bland annat, att genom

den föreslagna utvidgningen av landsbygdens lokalportoområden postverkets

inkomster visserligen torde komma att minskas med omkring 460 000 kronor

men att detta knappast kunde motivera en ytterligare beskattning av

korrespondenterna i städer och stadsliknande samhällen, vilka hittills avsänt

närmare 90 % av lokalbreven.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 13.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra örn att i samband med den vid

1942 års riksdag beslutade höjningen av portot å riksbrev fråga uppkommit

örn höjning jämväl av lokalportot. I väckta motioner hade nämligen yrkats

höjning av sistnämnda porto i överensstämmelse med vad i den nu föreliggande

propositionen föreslagits. Generalpoststyrelsen, som bereddes tillfälle

att avgiva yttrande i anledning av dessa motioner, förklarade sig anse,

att bärande skäl för den föreslagna höjningen av lokalportot ej förelåge.

Styrelsen framhöll därvid bland annat, att förutsättningen för det särskilda

lokalportot givetvis vore, att postverkets självkostnader för lokalförsändelserna

vore lägre än för riksförsändelserna. Att lokalportot motsvarade hälften

av riksportot vore mera motiverat med hänsyn till postverkets självkostnader

än proportionen 3:4, som skulle uppkomma vid bifall till de då väckta

motionerna. Vidare yttrade styrelsen, att man vid en höjning av lokalportot

måste räkna med en avsevärd minskning av antalet lokalbrev. Därest postverket

genom en höjning av lokalportot skulle berövas en stor del av sin

marknad på detta område, skulle det säkerligen vid en framtida portosänkning

visa sig förenat med svårigheter att återvinna det förlorade. Styrelsen

upplyste slutligen, att av samtliga under år 1940 inlämnade riksbrev icke

mindre än cirka 71,5 % voro inlämnade vid postkontor och postexpedition^- i städer och stadsliknande samhällen, medan återstoden inlämnats vid postexpeditioner

och poststationer på landsbygden, där omkring två tredjedelar

av rikets hela folkmängd vore boende. De vid 1942 års riksdag väckta motionerna

örn höjning av lokalportot avslogos av riksdagen på hemställan av

samma års bevillningsutskott.

Det väsentliga syftet med den nu föreslagna höjningen av lokalportot är,

såsom ovan nämnts, att förebygga en minskning av postverkets inkomster

genom lokalportoförmånens utsträckning. Av propositionen framgår, att

portoinkomsten för lokalbrev för närvarande, vid ett porto av 10 öre, kan

beräknas till i runt tal 3,0 miljoner kronor. I propositionen har vidare antagits,

att vid en höjning av lokalportot till 15 öre en minskning av lokalbrevens

antal skulle inträda, vilken minskning kunde beräknas till lägst Vs

och högst Vs. Med hänsyn härtill ävensom till den inkomstminskning, som

skulle uppkomma genom den föreslagna utvidgningen av lokalportoförmånen.

har antagits, att någon nämnvärd ökning av portoinkomsterna icke skulle

uppstå genom den ifrågasatta höjningen av lokalportot.

Ifrågavarande portohöjning har icke föranletts av driftsekonomiska

orsaker utan är till sin natur en beskattning. Utskottet beaktar till fullo

betydelsen av att i nu rådande statsfinansiella läge förefintliga möjligheter

till ökning av statsverkets inkomster liksom även till förhindrande av minskning

av dessa inkomster bliva tillvaratagna i den utsträckning, som kan anses

erforderlig. På de åtgärder, som i sådant hänseende kunna ifrågakomma,

torde dock böra uppställas det kravet, att dessa icke möta starka betänkligheter

ur andra synpunkter. Utskottet finner för sin del tvivelaktigt, huruvida

beträffande den nu föreslagna höjningen av lokalportot detta krav kan anses

uppfyllt.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets betänkande nr 13.

Med den av 1942 års riksdag begärda utredningen angående möjligheterna

av en utvidgning av lokalportots tillämplighetsområde torde ha åsyftats att

i postalt hänseende åvägabringa en lättnad för i främsta rummet landsbygdens

befolkning. Det synes vid sådant förhållande mindre tillfredsställande, att

samtidigt som en lättnad åstadkommes i nu angivet hänseende lokalportoförmånens

värde väsentligen förringas genom fastställande av en högre portosats.

Utskottet kan ej heller finna tilltalande att i detta sammanhang av

statsfinansiella skäl vidtaga en portohöjning, som kan föranleda en nedgång

av lokalportotrafiken med måhända inemot Vs. Sådana portohöjningar, varigenom

allmänheten i den utsträckning, som här kan bliva fallet, ser sig

föranlåten upphöra med att taga postverkets tjänster i anspråk, böra enligt

utskottets mening i möjligaste mån undvikas. Då såsom framhållits i den

väckta motionen för närvarande närmare 90 % av lokalbreven härröra från

korrespondenter i städer och stadsliknande samhällen, innebär den föreslagna

portohöjningen en ytterligare belastning av i första hand befolkningen i dessa

samhällen. Med hänsyn till att enligt i propositionen lämnad uppgift generalpoststyrelsen

anser tveksamt, huruvida poströrelsen å landsbygden för närvarande

överhuvud taget lämnar något överskott, och inkomstöverskottet å

poströrelsen följaktligen torde ha uppkommit inom städer och stadsliknande

samhällen, synes denna ytterligare belastning av dessa orters befolkning ej

vara motiverad. Enligt utskottets mening kan det ej heller anses tillfredsställande,

att för täckande av en inkomstminskning, som uppkommer till följd

av en postal åtgärd i vissa befolkningsgruppers intresse, genomföres en beskattning,

som i huvudsak drabbar andra befolkningsgrupper.

Beträffande betydelsen ur statsfinansiell synpunkt av den beräknade inkomstminskningen

får utskottet erinra örn att postverkets driftsöverskott,

som för budgetåret 1941/42 utgjorde 20,3 6 miljoner kronor, i den vid innevarande

års riksdag framlagda riksstaten för budgetåret 1944/45 upptagits till

43 miljoner kronor. Den sålunda framkomna ökningen av postverkets inkomstöverskott

beror ej enbart på den år 1942 beslutade portohöjningen.

Sålunda torde under vart och ett av åren 1942 och 1943 inkomsterna av frankoteckensförsäljningen

ävensom av avgifterna för frankostämpling samt mass- och

gruppkorsband — oavsett nämnda portohöjning — ha ökat med mellan 6 och

7 %. Vid sådant förhållande synes berörda inkomstminskning icke vara

av sådan storleksordning, att särskilda åtgärder till förebyggande av densamma

kunna anses erforderliga, detta i all synnerhet som de nu ifrågasatta

åtgärderna kunna möta starka betänkligheter ur andra synpunkter.

Såsom ovan nämnts har departementschefen till stöd för den föreslagna

höjningen av lokalportot jämväl framhållit, att därigenom skulle skapas ett

gynnsamt utgångsläge för en framtida övergång till ett enhetligt riksporto

genom en sänkning av riksportot till 15 öre. Utskottet vill dock framhålla,

att varken generalpoststyrelsen eller Kungl. Majit för riksdagen framlagt

någon utredning rörande verkningarna i olika avseenden av införandet av

ett enhetligt riksporto. Utskottet saknar därför möjlighet att bedöma lämpligheten

av en sådan åtgärd. T nuvarande statsfinansiella läge synes även

Bihang till riksdagens protokoll Ulli. 7 sami. Nr 13.

f.28 44

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 13.

tidpunkten för införande av ett enhetligt riksporto å 15 öre vara tämligen

avlägsen. Det förefaller också utskottet att, om det i framtiden skulle befinnas

lämpligt att övergå till ett enhetligt riksporto, den därigenom erforderliga

höjningen av portot å lokala försändelser lika väl kunde ske i samband

med det enhetliga riksportots införande.

Av ovan angivna skäl och med hänsyn till vad generalpoststyrelsen yttrat

i frågan örn höjning av lokalportot anser sig utskottet böra avstyrka propositionen

i nu berört avseende. Utskottet tillstyrker sålunda det i motionen

II: 439 framställda yrkandet.

Yad departementschefen anfört i fråga om avgifterna i postgiro- och postanvisningsrörelserna

samt befordringsavgifterna för tidningar och tidskrifter

föranleder ej erinran från utskottets sida.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

proposition nr 78, i vad densamma avser utsträckning

av lokalportorättens giltighetsområde, för tillämpning av de särskilda

avgifter, som äro eller kunna bliva stadgade för lokalbefordran

av vissa slags postförsändelser, godkänna följande

grunder, att lända till efterrättelse från och med den 1 juli 1944,

nämligen:

att mot lokalporto må befordras försändelse, som avlämnas till

postbefordran inom utlämningsområdet för den postanstalt, till

vilken försändelsen är adresserad; dock att försändelse, som nedlägges

i brevlåda, vilken befordras med järnväg eller spårvagn,

å landsväg eller sjöledes, må befordras mot lokalporto endast örn

brevlådan framföres enbart inom ett och samma utlämningsområde,

att därest i stad, köping eller municipalsamhälle finnas två

eller flera postanstalter, dessa i förevarande hänseende skola

betraktas såsom en och samma adresspostanstalt med ett gemensamt

utlämningsområde,

samt att generalpoststyrelsen må äga föreskriva de jämkningar

i nu angivna bestämmelser, som med hänsyn till lokala

förhållanden kunna finnas erforderliga; samt

2) att riksdagen måtte, med bifall till motionen II: 439 av

herr Hagberg i Malmö, avslå Kungl. Majt:s förevarande proposition

nr 78, i vad densamma avser befordringsavgiften för

inrikes brev, som är lokalförsändelse.

Stockholm den 2 mars 1944.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets betänkande nr 13.

N ärvar ande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Wahlmark,

Sjödahl, friherre De Geer, Ekman, Frans Ericson, Björkman, Bondeson och Carl

Eric Ericsson*; samt

från andra kammaren: herrar Björklund, Hammarlund*, Öngård, Falk,

Lundell, Karlsson i Grängesberg, Henriksson, Nilsson i Kristinehamn, Boman och

Ohlsson i Kastlösa.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

av herrar Johan Bärg, Wahlmark, Hammarlund, Öngård, Falk, Karlsson i

Grängesberg, Boman och Ohlsson i Kastlösa, vilka ansett att utskottets

yttrande och hemställan bort hava följande lydelse:

;>Det i---(= utskottet sid. 6 rad 13 nedifrån —• sid. 8 rad 11 nedifrån)

---av lokalportot.

Ifrågavarande portohöjning har icke föranletts av driftsekonomiska orsaker

utan av en önskan att förebygga en minskning i postverkets inkomster genom

den föreslagna utsträckningen av lokalportots giltighetsområde. UtskotteT

delar departementschefens uppfattning, att i nu rådande statsfinansiella läge

en sådan inkomstminskning i möjligaste mån bör undvikas. Visserligen skulle

mot höjningen av lokalportot kunna invändas, att såsom jämväl framhållits

i den väckta motionen för närvarande närmare 90 % av lokalbreven härröra

från korrespondenter i städer och stadsliknande samhällen samt att det med

hänsyn härtill vore obilligt att belasta befolkningen därstädes med ökade

kostnader för att täcka den inkomstminskning, som uppstår genom en

väsentligen i landsbygdsbefolkningens intresse företagen åtgärd, detta i all

synnerhet som det nu uppkommande inkomstöverskottet å poströrelsen torde

hänföra sig till städer och stadsliknande samhällen. Häremot kan dock

erinras, att det knappast lärer vara möjligt att anpassa taxepolitiken för ett

statligt, hela landet omfattande trafikföretag på sådant sätt, att landets olika

delar var för sig få bära de därstädes uppkommande kostnaderna för verksamhetens

bedrivande. En sådan anpassning sker ej heller i fråga örn riksportot,

vilket är enhetligt över hela landet oavsett de högre kostnader, som

längre transporter betinga i jämförelse med kortare sådana.

Vad angår den ökade belastning, som skulle kunna anses uppkomma för

befolkningen i städer och stadsliknande samhällen genom den föreslagna höjningen

av lokalportot, får utskottet framhålla, att den därav föranledda kostnadsökningen

för denna befolkning enligt utskottets mening väsentligen torde

komma att drabba de till sådana samhällen lokaliserade näringsföretagen.

Då dessa företag emellertid få antagas söka erhålla täckning härför liksom

för andra kostnader av sin kundkrets i dess helhet, torde det vara uppenbart,

att kostnadsökningen ej allenast kommer att träffa den inom nämnda sam
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 13.

hällen bosatta befolkningen utan jämväl de kunder, som ej äro bosatta i dessa

samhällen. Utskottet vill i detta sammanhang även påpeka, att de postala

anordningarna medföra så oerhört mycket större fördelar för allmänheten i

städer och stadsliknande samhällen än som är fallet å landsbygden. Med hänsyn

härtill kan utskottet icke finna, att den föreslagna höjningen av lokalportot

skulle för korrespondenter i städer och stadsliknande samhällen innebära

en oskälig belastning.

Generalpoststyrelsen har vid flera tillfällen framhållit önskvärdheten av

en framtida övergång till ett enhetligt riksporto och departementschefen har

i propositionen givit sin anslutning till denna tanke. Utskottet får för sin

del i detta hänseende framhålla, att förekomsten av lokalportoområden

otvivelaktigt medför, att brev i vissa fall kunna befordras avsevärda sträckor

mot lokalporto, medan i andra fall postbefordringen av brev för kortare sträckor

betingar riksporto. I den mån lokalportoområdena utvidgas, kommer detta

mindre önskvärda förhållande att ytterligare framträda. Berörda förhållande

talar enligt utskottets mening för införande av ett enhetligt riksporto, så

snart omständigheterna i framtiden bliva sådana, att detta låter sig göra.

Men härav synes utskottet även kunna dragas den slutsatsen, att skillnaden

mellan lokalporto och riksporto ej bör vara alltför betydande.

. Av sålunda anförda skäl tillstyrker utskottet propositionen jämväl i vad

densamma avser höjning av lokalportot, varemot det i motionen II: 439 i

detta hänseende framställda yrkandet avstyrkes av utskottet.

Vad departementschefen —--(= utskottet sid. 10 rad 10 — rad 34

uppifrån) — — — finnas erforderliga; samt

2) att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

proposition nr 78, i vad densamma avser befordringsavgiften

för inrikes brev, som är lokalförsändelse, och med avslag å

motionen II: 439 av herr Hagberg i Malmö, måtte besluta, att

befordringsavgiften för inrikes brev, som är lokalförsändelse,

skall från och med den 1 juli 1944 utgöra:

örn brevets vikt icke överstiger 20 gram.................. 15 öre

» vikten överstiger 20 men icke 125 gram............ 30 »

» » » 125 » » 500 » 45 » .»

Stockholm 1944. K. L. Heck mans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1944:74 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:t$ proposition angående ändrade bestämmelser arn lokalporto m. m. a1 i texten