Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets betänkande nr 14

1944-03-09 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1944:14, Bevillningsutskottets betänkande nr 14

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 14.

1

Nr 14.

Ankom till riksdagens kansli den 9 mars 1944 kl. 3 em.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående avskaffande av dgrortsgrupperingen av ortsavdragen

vid beskattningen.

Till bevillningsutskottet ha hänvisats följande, av utskottet till behandling

i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen:

1) de likalydande motionerna nr 65 i första kammaren av herr Gustavson

samt nr 114 i andra kammaren av herrar Hammarlund och Pettersson i

Dahl, vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit ville göra

framställning, avseende — förutom annat varom nu icke är fråga — att

»dyrortsgraderingen av de bevillningsfria skatteavdragen avskaffas och

skatteavdragen lika för alla utgå med för ortsgrupp I nu gällande belopp»;

samt

2) de likalydande motionerna nr 129 i första kammaren av herr Ivar Persson

m. fl. och nr 203 i andra kammaren av herr Pettersson i Norregård

m. fl., vari hemställts, »att riksdagen hos Kungl. Majit måtte anhålla örn

framläggande av förslag för riksdagen, innebärande att ortsavdragen vid beskattningen

fastställas efter enhetliga och för hela riket gemensamma grunder».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna.

Enligt 48 § 1 mom. kommunalskatlelagen indelas samtliga orter i riket

med avseende å levnadskostnadernas höjd i fem ortsgrupper. Denna indelning

— den s. k. skattegrupperingen — verkställes av socialstyrelsen enligt

de närmare föreskrifter, som Kungl. Majit äger meddela, och gäller för en

tid av fem år i sänder.

Vidare meddelas i 16 § 1 mom. förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

föreskrift rörande statligt ortsavdrag, vars storlek bestämmes

med hänsyn till de ortsgrupper, varom förmäles i 48 § 1 mom. kommunalskattelagen.

Den senast fastställda skattegrupperingen avser åren 1935—1939.

På förslag av Kungl. Majit i proposition nr 317 till 1938 års riksdag beslöt

riksdagen medgiva, att giltighetstiden för skattegrupperingen finge för
Bihanq

till riksdagens protokoll 1944. 7 sami. Nr 14 15 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 14.

längas till och med utgången av år 1940. Författning i ämnet utfärdades deu

10 juni 1938 (nr 415).

I proposition nr 26 till 1939 års urtima riksdag föreslog Kungl. Majit förlängning

av giltighetstiden för skattegrupperingen med ytterligare ett år eller

till och nied utgången av år 1941. Riksdagen biföll propositionen och författning

i ämnet utfärdades den 15 december 1939 (nr 870).

Vidare föreslog Kungl. Majit i proposition nr 146 till 1940 års lagtima

riksdag ytterligare förlängning av giltighetstiden för skattegrupperingen till

och med utgången av år 1942. Propositionen bifölls av riksdagen och författning

i ämnet utfärdades den 14 juni 1940 (nr 513).

Slutligen föreslog Kungl. Majit i proposition nr 68 till 1943 års riksdag

ytterligare förlängning av giltighetstiden för skattegrupperingen till och med

utgången av år 1944, vilken proposition bifölls av riksdagen. Med stöd av

riksdagens sistnämnda beslut föreskrev Kungl. Majit genom kungörelse den 9

april 1943 (nr 168), att den nu gällande skattegrupperingen skulle äga förlängd

giltighet till och med utgången av år 1943.

På våren 1939 uppdrog Kungl. Majit åt socialstyrelsen att utföra en undersökning

rörande de lokala olikheterna i levnadskostnaderna, vilken var avsedd

att läggas till grund för nya dyrortsgrupperingar såväl i löne- och pensionshänseende

som beträffande de skattefria ortsavdragen. Prisutvecklingen

efter krigsutbrottet medförde emellertid sådana förskjutningar i de lokala

prisförhållandena, att ett uppskov med den beslutade prisinsamlingen ansågs

lämpligt. På grund härav utverkade Kungl. Majit, såsom framgår av vad

ovan nämnts, riksdagens medgivande till förlängning av giltighetstiden för

den gällande skattegrupperingen.

Genom beslut den 23 maj 1941 anbefallde Kungl. Majit socialstyrelsen att

under tiden den 16—den 21 juni 1941 verkställa den för levnadskostnadsundersökningen

erforderliga prisinsamlingen. Denna prisinsamling omfattade

i runt tal 3 850 orter.

Med skrivelse den 20 maj 1942 avgav socialstyrelsen redogörelse för den

anbefallda undersökningen rörande de lokala olikheterna i levnadskostnaderna.

Genom beslut den 30 juni 1942 anbefallde Kungl. Majit socialstyrelsen att

inkomma med förslag till riktlinjer för allmänna omgrupperingar av orterna

i riket efter de konstaterade lokala olikheterna i levnadskostnader samt att

därefter enligt de direktiv, som lämnades av chefen för finansdepartementet,

utarbeta förslag till sådana grupperingar. I samma beslut förklarade Kungl.

Majit sig vilja senare taga ståndpunkt till frågan, huruvida levnadskostnadsundersökningen

skulle läggas till grund för fullständiga omgrupperingar av

orterna i riket eller utnyttjas för partiell revision av gällande grupperingar.

Härefter framlade socialstyrelsen i skrivelse den 17 oktober 1942 förslag

till riktlinjer för allmänna löne- och skattegrupperingar.

I ovannämnda proposition nr 68 till 1943 års riksdag redogjorde departementschefen

för resultaten av den undersökning, som av socialstyrelsen så
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 14.

3

lunda verkställts rörande förskjutningarna i levnadskostnaderna på olika

orter. Departementschefen framhöll därvid bl. a., att utvecklingen efter den

senaste dyrortsgrupperingen varit sådan, att en omgruppering av orterna inom

dyrortsskalan knappast kunde äga rum utan att få karaktären av en

verklig lönereglering, samt att det vid sådant förhållande syntes klart, att utgångspunkter

för en omedelbar omgruppering icke kunde anses föreligga på

grundval av dittills företagna utredningar.

I sitt utlåtande i anledning av nyssnämnda proposition uttalade sammansatta

stats- och bevillningsutskottet vid samma års riksdag (utlåtande nr 1).

att icke heller utskottet fann den av socialstyrelsen verkställda levnadskostnadsundersökningen

lämpligen kunna läggas till grund för en ny dyrortsgruppering.

Utskottet delade även uppfattningen, att en sådan omgruppering,

vad anginge löner, knappast kunde äga rum utan att få karaktären av en

verklig lönereglering samt att en mera ingående utredning av olika möjligheter

till problemets lösning vore erforderlig. Utskottet förordade, att en allsidig

och förutsättningslös utredning av frågan om dyrortsgrupperingens

framtida bestånd och utformning skulle vidtagas samt att därvid erforderliga

undersökningar rörande levnadskostnadernas lokala olikheter skulle äga

rum. Utskottet ifrågasatte vidare, huruvida det icke skulle kunna befinnas

lämpligt att för de här uppkommande frågornas allsidiga belysning anförtro

utarbetandet av grunder för levnadskostnadsundersökningen samt upprättandet

av riktlinjer för omgrupperingen åt särskilda sakkunniga, därvid olika

intressen och uppfattningar borde bli representerade. Utredningen borde snarast

igångsättas och bedrivas med sådan skyndsamhet, att förslag till ny dyrortsgruppering

kunde framläggas vid 1945 års riksdag. Under förutsättning

att förslag till frågans lösning rörande såväl skattegruppering som lönegruppering

kunde framläggas vid nämnda riksdag, ansåg utskottet — med hänsyn

till önskvärdheten av enhetliga grunder i fråga om båda dessa grupperingar

— att jämväl framläggandet av förslag till ny skattegruppering borde

kunna anstå till 1945 års riksdag. Skulle emellertid oöverstigliga hinder möta

för framläggande av ett slutligt förslag i dyrortsgrupperingsfrågan vid 1945

års riksdag, borde enligt utskottets mening tagas under övervägande, huruvida

icke redan till 1944 års riksdag förslag borde framläggas rörande skattegrupperingen,

även örn ett sådant förslag finge anses innebära ett provisorium.

Utskottets utlåtande godkändes av riksdagen.

I propositionen nr 82 till innevarande års riksdag med förslag till förordning

örn värnskatt för budgetåret 1944/45 (s. 6—10) har departementschefen

lämnat en närmare redogörelse för frågans nuvarande läge. Därav framgår,

att Kungl. Majit den 30 juni 1943 beslutat tillkalla sakkunniga för verkställande

av utredning angående ny dyrortsgruppering. Enligt de därvid meddelade

direktiven borde på de sakkunniga i första hand ankomma alt i princip

pröva frågan örn dyrortsgrupperingens fortsatta bestånd och allmänna utformning.

De sakkunniga borde sålunda taga under omprövning de motiv,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 14.

som föranlett införandet av en dyrortsgruppering, med ledning därav bilda

sig en mening örn principerna för denna gruppering samt taga ställning även

till de av 1936 års lönekommitté föreslagna och av statsmakterna godkända

grunderna för mätningen av lokala olikheter i levnadskostnaderna. Under

förutsättning att dyrortsgrupperingen ansåges böra äga fortsatt bestånd, borde

de sakkunniga framlägga förslag till de modifikationer i nämnda grunder,

vartill de kunde finna anledning, samt till de nya utredningar av prisstatistisk

natur, som vore erforderliga för att en dyrortsgruppering enligt av de

sakkunniga förordade riktlinjer skulle kunna genomföras.

Av sistnämnda proposition framgår vidare, att de sakkunniga, vilka antagit

benämningen 1943 års dyrortskommilté, i skrivelse den 19 januari 1944

lämnat en översikt över det kommande utredningsarbetet, såvitt det då kunde

bedömas. Av denna översikt framginge, att kommittén icke vore i stånd att

avgiva betänkande å sådan tid, att på grund därav och efter erforderliga

remisser m. m. beslut kunde fattas vid 1945 års riksdag. I ett sådant läge

kunde fråga uppkomma huruvida förslag till provisorisk skattegruppering

borde föreläggas 1944 års riksdag. Kommittén ''hade icke hittills kunnat anordna

någon närmare undersökning angående skattegrupperingen. Att allenast

på grundval av socialstyrelsens utredning införa ett skatteprovisorium,

ansåge sig kommittén ej kunna förorda.

I anslutning till den sålunda lämnade redogörelsen har departementschefen

i propositionen nr 82 efter övervägande av frågan funnit sig i likhet med de

sakkunniga böra avstyrka, att förslag avlätes till riksdagen angående provisorisk

skattegruppering, baserad på nu föreliggande utredningsmaterial.

I de likalydande motionerna 1:65 och II: 114 har framhållits bl. a., att,

medan på landsbygden icke så få barnrika familjer ingalunda hade regelbundet

återkommande inkomster, stora nog att medge fullt utnyttjande av

ens de där gällande lägre ortsavdragen, gjorde i storstäderna de högre ortsavdragen

jämte den s. k. bankningen det möjligt även för dem, som hade

ganska goda inkomster, att väsentligen undgå inkomstbeskattning. Det vore

i icke ringa grad dyrortsgraderingen, som föranledde detta. I fråga örn ortsavdragen

vöre det ingalunda nödvändigt att avvakta någon omfattande och

tidsödande utredning. Ett avskaffande av dyrortsgraderingen av ortsavdragen

och en generell tillämpning av de nu för den lägsta ortsgruppen gällande avdragsbeloppen

utan bankning skulle för exempelvis folkpensionärer och barnrika

familjer i små omständigheter knappast medföra några olägenheter. Däremot

skulle läget för de bättre ställda bliva ett annat.

I de likalydande motionerna I: 129 och II: 203 har anförts bl. a., att särskilt

landsbygdens befolkning genom skattegrupperingen ålagts en skattebörda,

som icke stöde i rimligt förhållande till skillnaden i levnadskostnader mellan

landsbygden, å ena, samt städer och samhällen, å andra sidan. Genom den utjämning

av levnadskostnaderna, som skett under de senaste åren, vore det

icke befogat att använda mer än en ortsgrupp. Utan att den nu pågående

utredningens resultat behövde avvaktas, borde skattegrupperingen kunna orne
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 14. 5

delbart avskaffas och ortsavdragen i stället bestämmas efter enhetliga grunder

för hela riket. Om riksdagen i avvaktan på utredningens slutförande ej ansåge

sig kunna fatta definitivt beslut örn för landet lika ortsavdrag, borde provisoriska

sådana fastställas, till dess utredningens resultat förelåge.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen var frågan om dyrortsgrupperingen

under övervägande vid 1943 års riksdag i samband med behandlingen

av Kungl. Maj:ts proposition nr 68 angående fortsatt giltighet av gällande

skattegruppering m. m. I sitt i anledning av nämnda proposition avgivna,

av riksdagen godkända utlåtande nr 1 förordade sammansatta stats- och bevillningsutskottet,

att en allsidig och förutsättningslös utredning av frågan örn

dyrortsgrupperingens framtida bestånd och utformning skulle företagas samt

att därvid erforderliga undersökningar rörande levnadskostnadernas lokala

olikheter skulle äga rum. Nämnda utskott underströk därvid vikten av att utredningen

snarast igångsattes och bedreves med sådan skyndsamhet, att förslag

till ny dyrortsgruppering kunde framläggas vid 1945 års riksdag. Utskottet

tilläde emellertid, att, örn oöverstigliga hinder skulle möta för framläggande

av ett slutligt förslag i dyrortsgrupperingsfrågan vid 1945 års riksdag,

borde enligt utskottets mening tagas under övervägande, huruvida icke

redan till 1944 års riksdag förslag borde framläggas rörande skattegrupperingen,

även örn ett sådant förslag finge anses innebära allenast ett provisorium.

I anledning härav beslöt Kungl. Maj:t den 30 juni 1943 att för utredning

av denna fråga tillkalla sakkunniga med uppdrag i första hand att i princip

pröva frågan om dyrortsgrupperingens fortsatta bestånd och allmänna utformning,

vilken utredning för närvarande pågår. De sakkunniga, vilka antagit

benämningen 1943 års dyrortskommitté, lia nu uppgivit, att denna utredning

icke kan slutföras å sådan tid, att beslut i frågan kan fattas vid 1945

års riksdag.

I likhet med sammansatta stats- och bevillningsutskottet vid 1943 års riksdag

finner utskottet vara av synnerlig vikt, att frågan om dyrortsgrupperingens

framtida bestånd och utformning bringas till lösning. Utskottet uttalar därför

sin tillfredsställelse över att en utredning i ämnet igångsatts. Med hänsyn

till frågans betydelse hade det dock enligt utskottets mening varit önskvärt,

att i överensstämmelse med vad som förutsattes vid 1943 års riksdag förslag i

ämnet kunnat förväntas till 1945 års riksdag eller att — sedan det numera visat

sig att detta icke låter sig göra — åtminstone ett förslag till en provisorisk skattegruppering

kunnat föreläggas innevarande års riksdag. Då Kungl. Majit icke

ansett sig böra till innevarande års riksdag avlåta förslag angående provisorisk

skattegruppering, vill utskottet .starkt understryka vikten av att den nu pågående

utredningen bedrives med största möjliga skyndsamhet, så att ett slutligt

förslag angående förevarande spörsmål i dess helhet snarast kan föreläggas

riksdagen.

Vad angår de i de föreliggande motionerna framställda yrkandena anser

sig utskottet under hänvisning till den nu pågående utredningen sakna anledning

att ingå i ett närmare bedömande av desamma. Utskottet avstyrker fördenskull

dessa yrkanden.

Utskottet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 14.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att de likalydande motionerna I: 65 av herr Gustavson

och II: 114 av herrar Hammarlund och Pettersson i Dahl, i

vad desamma avse avskaffande av dyrortsgraderingen av

skatteavdragen, icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

samt *

2) att de likalydande motionerna I: 129 av herr Ivar Persson

m. fl. och II: 203 av herr Pettersson i Norregård m. fl. om

avskaffande av dyrortsgrupperingen av ortsavdragen vid beskattningen

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 9 mars 1944.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Wahlmark*, Sjödahl, friherre

De Geer, Ekman, Frans Ericson, Velander*, Björkman och Sylwan*; samt

från andra kammaren: herrar Lövgren, Hagberg i Malmö, Björklund, Hammarlund,

Olsson i Gävle, Orgdrd, Sandberg, Falk*, Henriksson och Bladh.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

av herrar friherre De Geer och Hammarlund, vilka ansett att utskottets

yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

»Såsom framgår---(= utskottet s. 5 rad 5 — rad 26 uppifrån)

---kan fattas vid 1945 års riksdag.

I likhet med sammansatta stats- och bevillningsutskottet vid 1943 års riksdag

finner utskottet vara av synnerlig vikt, att frågan örn dyrortsgrupperingens

framtida bestånd och utformning bringas till lösning. Utskottet uttalar

därför sin tillfredsställelse över att en utredning i ämnet igångsatts. Med

hänsyn till frågans betydelse hade det dock enligt utskottets mening varit

önskvärt örn, i överensstämmelse med vad som av riksdagen år 1943 uttalades,

åtminstone ett provisoriskt förslag till ändrade grunder i fråga om ortsav
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 14.

7

dragen förelagts innevarande års riksdag. De skäl däremot, som av departementschefen

i proposition nr 82 framlagts för fortsatt bibehållande tills vidare

av nuvarande, av riksdagen underkända avdragsgruppering, synas utskottet

icke bärande.

Att genom de i de s. k. högre ortsgrupperna gällande skatteavdragen ett

förhållandevis stort skatteunderlag av relativt god bärkraft helt eller delvis

undandrages den direkta beskattningen, samtidigt som genom allmänna omsättningsskatten

utan hänsyn till bärkraft och försörjningsbörda barnrika

familjer och människor i små omständigheter kännbart nog beskattas, synes

icke riktigt. Utskottet anser sig därför, under åberopande av vad som av 1943

års riksdag anförts i fråga om önskvärdheten av en snabb reform, böra starkt

understryka vikten av att med största möjliga skyndsamhet åtgärder vidtagas

för genomförande av ändrade grunder för de bevillningsfria skatteavdragen,

varvid genom avskaffande av de för de s. k. högre ortsgrupperna gällande

större beloppen nytt skatteunderlag tillföres den direkta beskattningen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att de likalydande motionerna I: 65 av herr Gustavson

och II: 114 av herrar Hammarlund och Pettersson i Dahl, i

vad desamma avse avskaffande av dyrortsgraderingen av

skatteavdragen, måtte anses besvarade genom vad utskottet

ovan anfört; samt

2) att riksdagen måtte, med bifall till de likalydande motionerna

I: 129 av herr Ivar Persson m. fl. och II: 203 av herr

Pettersson i Norregård m. fl. örn avskaffande av dyrortsgrupperingen

av ortsavdragen vid beskattningen, i skrivelse till

Kungl. Majit anhålla om framläggande av förslag för riksdagen,

innebärande att ortsavdragen vid beskattningen fastställas

efter enhetliga och för hela riket gemensamma grunder.

»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.