Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående befrielse i vissa fall från skyldighet att ånyo erlägga till kommissionär i domsaga inbetalade, av kommissionären förskingrade stämpelavgifter.
1944-03-09 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1944:16, Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående befrielse i vissa fall från skyldighet att ånyo erlägga till kommissionär i domsaga inbetalade, av kommissionären förskingrade stämpelavgifter.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 16.
1
Nr 16.
Ankom till riksdagens kansli den 9 mars 1944 kl. 3 em.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition angående befrielse i vissa fall från skyldighet
att ånyo erlägga till kommissionär i domsaga
inbetalade, av kommissionären förskingrade stämpelavgifter.
I en den 25 februari 1944 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 130, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att bemyndiga Kungl. Majit att, efter prövning i varje särskilt
fall, medgiva befrielse från skyldighet att erlägga avgift till stämpel å
enskild handling, då sådan avgift tidigare inbetalats till kommmissionären i
Mellansysslets domsaga Frideborg Skoglund och av henne förskingrats.
Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bland annat följande.
Hos Kungl. Majit hava förre verkmästaren Carl Johan Bergströms änka
Mathilda Bergström, född Magnusson, i Deje, direktören Albin Rapp i Örebro
och kamreraren Axel Emil Berggren i Dejefors bruk, den sistnämnde i
egenskap av testamentsexekutör i boet efter kantorn Olof Herman Bergström
från Deje, var för sig, gjort framställning örn befrielse från skyldighet
att erlägga ny stämpelavgift, sedan kommissionären i Mellansysslets domsaga
Frideborg Skoglund, född Olsson, förskingrat till henne inbetalade stämpelavgifter.
Rapps framställning avser även befrielse från skyldighet att ånyo
erlägga lösen.
Frideborg Skoglund anställdes såsom kanslibiträde å nämnda domsagas
kansli den 15 oktober 1918. Från den 1 januari 1926 tjänstgjorde hon
jämväl såsom kommissionär i domsagan. Den 1 januari 1942 entledigades
hon från kommissionärskapet och den 1 juni 1942 från anställningen som
kanslibiträde. Den 9 mars 1943 dömdes hon av rådhusrätten i Karlstad genom
utslag, som vunnit laga kraft, till straff för förskingring m. m.
Av protokollen i det av rådhusrätten sålunda avgjorda målet framgår, dels
att kamreraren Carl I. Thim i Kil i slutet av år 1935 till Frideborg Skoglund
för inregistrering inlämnat bouppteckning efter Carl Johan Bergström jämte
stämpelavgift om 96 kronor, att Frideborg Skoglund falskeligen å bouppteckningen
skrivit med vederbörande domares namn undertecknat bevis att
densamma under visst nummer inregistrerats vid Mellansysslets domsagas
häradsrätt, att bouppteckningen försedd med beläggningsstämplar till belopp
av 96 kronor mot lösen av 50 öre återställts till Thim samt att Frideborg
Skoglund behållit såväl stämpel- som lösenbeloppet, dels att Rapp under hösten
1939 till Frideborg Skoglund för lagfart insänt ett köpebrev beträffande
Bihang till riksdagens protokoll 19Vi. 7 sami. AV 10. 1
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 16.
fastigheten Säm Södra 3156 i Grums socken jämte stämpelavgift 350 kronor,
att Frideborg Skoglund å köpebrevet falskeligen skrivit -ett med vederbörande
domares namn undertecknat bevis att lagfart på grund därav beviljats för
Rapp, att Frideborg Skoglund utfärdat ett med samma domares namn undertecknat
lagfartsbevis om nämnda lagfart, att köpebrevet, försett med beläggningsstämplar
till belopp av 350 kronor, och lagfartsbeviset tillställts Rapp
mot utbekommande av lösen 5 kronor och stämpel 3 kronor 50 öre för beviset
å köpebrevet och lagfartsbeviset, att Frideborg Skoglund behållit samtliga
dessa stämpel- och lösenbelopp, samt att Frideborg Skoglund å ett den 15
april 1941 utfärdat, sedermera till Rapp mot erläggande av lösen med 2 kronor
25 öre och stämpel med 1 krona 25 öre utlämnat gravationsbevis angående
ifrågavarande fastighet ändrat lagfarne ägarens namn till att avse
Rapp, dels ock att Berggren under våren 1941 till Frideborg Skoglund för
inregistrering insänt bouppteckning efter kantorn Olof Herman Bergström
från Deje ävensom till henne inbetalat stämpelavgift till bouppteckningen
med 6 000 kronor, att Frideborg Skoglund utan att ingiva bouppteckningen
till domaren behållit dessa 6 000 kronor, samt att hon enligt anteckning
den 2 augusti 1941 å ett utdrag av bouppteckningen intygat, att bouppteckningen
för registrering ingivits till häradsrätten samt att i stämpel till densamma
erlagts 6 000 kronor.
Av de sålunda angivna, av Frideborg Skoglund tillgripna beloppen utgöra
6 446 kronor medel, som Frideborg Skoglund mottagit av de rättssökande
för täckande av kostnaderna för stämpel å enskilda handlingar. Av utslaget
framgår, att Frideborg Skoglund tillgripit och förskingrat ytterligare belopp
å sammanlagt 5 892 kronor, som hon mottagit från olika rättssökande till täckande
av dylika kostnader. Därjämte har Frideborg Skoglund enligt utslaget
tillgripit och förskingrat vissa andra belopp, som av rättssökande inbetalats
för täckande av kostnader för stämpel å expeditioner, för lösen m. m.
1 anledning av framställningarna lia efter remiss yttranden avgivits av
statskontoret, Svea hovrätt och generalpoststyrelsen.
Beträffande innehållet i nämnda yttranden tillåter sig utskottet hänvisa till
propositionen (s. 7—10).
Till stöd för det i den föreliggande propositionen framlagda förslaget har
föredragande statsrådet anfört bland annat följande:
»Vid bedömande av de frågor, som i de av förevarande framställningar berörda
och andra fall uppkomma till följd av Frideborg Skoglunds förskingringar,
anser jag mig böra utgå från den av Svea hovrätt uttalade uppfattningen,
att de belopp, som inkommit till Frideborg Skoglund, icke böra anses
såsom inbetalade till kronan. Med denna utgångspunkt har någon förlust
icke uppkommit för staten på grund av de brottsliga handlingar, till vilka
Frideborg Skoglund gjort sig skyldig.
I de fall, då enskilda handlingar av Frideborg Skoglund åsatts stämplar
från häradshövdingens stämpelförråd, i vilket bristen blivit helt täckt, skulle
Bevillningsutskottets betänkande nr 16.
3
för staten uppkomma en viss vinst, för den händelse nya stämpelavgifter i stället
för de förskingrade skulle avkrävas de rättssökande. Uppenbarligen bör i
dessa fall avgiftsbefrielse medgivas.
Av de utlåtanden, som i anledning av de nu gjorda framställningarna avgivits
av Svea hovrätt, statskontoret och generalpoststyrelsen, framgår, att
myndigheterna ansett avgiftsbefrielse böra medgivas också i de fall, då handlingarna
av Frideborg Skoglund åsatts förbrukade stämplar eller icke alls
stämpelbelagts. Under hänvisning till vad myndigheterna anfört, tillstyrker
jag sådan avgiftsbefrielse.
I de först nämnda fallen torde för avgiftsbefrielse icke erfordras riksdagens
medverkan. Däremot innebär avgiftsbefrielse i de senare fallen, med den utgångspunkt
som här tagits, en eftergift av skatt, till vilken riksdagens medgivande
erfordras. Då emellertid såsom i det föregående påpekats det förhandenvarande
materialet icke lämnar ledning för bedömande, i vilken utsträckning
och i vilka fall handlingarna åsatts förbrukade stämplar eller stämplar
från häradshövdingens stämpelförråd, synes mig lämpligast, att hela frågan
örn avgiftsbefrielse underställes riksdagen.
Jag förordar därför, att Kungl. Majit inhämtar riksdagens bemyndigande
att, efter prövning i varje särskilt fall, medgiva befrielse från skyldighet att
erlägga avgift till stämpel å enskild handling, då sådan avgift tidigare inbetalats
till Frideborg Skoglund men av henne förskingrats. Naturligtvis bör
avgiftsbefrielsen icke i något fall avse större belopp än det, som inbetalats
till Frideborg Skoglund. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att meddela
de närmare föreskrifter, som i de olika fallen kunna visa sig erforderliga.»
Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Majits förslag,
får hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Majits förevarande
proposition nr 130, bemyndiga Kungl. Majit att, efter
prövning i varje särskilt fall, medgiva befrielse från skyldighet
att erlägga avgift till stämpel å enskild handling, då sådan
avgift tidigare inbetalats till kommissionären i Mellansysslets
domsaga Frideborg Skoglund och av henne förskingrats.
Stockholm den 9 mars 1944.
På bevillningsutskottets vägnar:
A. J. BÄRG.
Utskottet.
Närvarande: se under betänkande nr 15.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1944:101 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ris proposition angående befrielse i vissa fall från skyldighet att ånyo erlägga till kommissionär i domsaga i a1 i texten