Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Majit anhålla om utarbetande och framläggande för riksdagen av förslag örn sådan ändring av beskattningen av äkta makar, att denna ej ökas till följd av äktenskapets ingående». Beträffande motiveringen för de i motionerna framställda yrkandena får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa till motionerna.

1944-03-16 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1944:18, Skrivelse till Kungl. Majit anhålla om utarbetande och framläggande för riksdagen av förslag örn sådan ändring av beskattningen av äkta makar, att denna ej ökas till följd av äktenskapets ingående». Beträffande motiveringen för de i motionerna framställda yrkandena får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa till motionerna.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 18

Nr 18.

Ankom till riksdagens kansli den 16 mars 1944 kl. 5 em.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om revision av familjebeskattningen, m. m.

Till bevillningsutskottet ha hänvisats följande, av utskottet till behandling

i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen:

1) de likalydande motionerna nr 130 i första kammaren av herr Wahlund

m. fl. och nr 205 i andra kammaren av herr Svensson i Grönvik m. fl., vari

hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte begära förnyad

utredning av den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten för fysiska personer,

vilken utredning främst skulle ha till ändamål att praktiskt utforma

ett system med efter försörjningskostnaderna anpassade direkta skatteavdrag,

vilket i de lägre, skattefria inkomstklasserna skulle övergå i ett system

med barnbidrag, avseende att i de lägsta inkomstklasserna lätta barnfamiljernas

försörjningsbörda»;

2) motionen nr 52 i andia kammaren av herr Brandt m. fl., vari föreslagits,

»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit hemställer om en skyndsam

utredning angående en jämnare fördelning av barnförsörjningsbördan mellan

landets medborgare genom införandet av ett system med direkta barnbidrag»;

samt

3) motionen nr 387 i andra kammaren av herrar Lundell och Eriksson i

Frägsta, vari hemställts, »att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit anhålla

om utarbetande och framläggande för riksdagen av förslag örn sådan

ändring av beskattningen av äkta makar, att denna ej ökas till följd av äktenskapets

ingående».

Beträffande motiveringen för de i motionerna framställda yrkandena får

utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa till

motionerna.

Enligt 48 § 2 mom. kommunalskattelagen äger skattskyldig fysisk person,

som varit här i riket bosatt under hela beskattningsåret, att å den i hemortskommunen

taxerade inkomsten åtnjuta kommunalt ortsavdrag (grundavdrag

och familjeavdrag). Grundavdrag åtnjutes av såväl familjeförsörjare som

ensamstående med visst efter den ortsgrupp, till vilken hemortskommunen

hör, varierande belopp, nämligen med 340 kronor i ortsgrupp I och i högre

ortsgrupp med ett för varje ortsgrupp med 40 kronor ökat belopp. Skattskyldig,

vilken under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans med

sin hustru eller som haft hemmavarande eller av den skattskyldige helt

eller delvis underhållet barn under 18 år, vilket icke haft minst 600 kro
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr IS. *

nors inkomst, är berättigad att, utöver grundavdrag, åtnjuta familjeavdrag.

Familjeavdraget utgör, med lika belopp för hustru och varje barn, i ortsgrupperna

I och 11 160 kronor, i ortsgrupperna lil och IV 180 kronor samt

i ortsgrupp V 200 kronor.

Jämlikt 16 § 1 mom. förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

äger skattskyldig fysisk person under samma förutsättningar som enligt

nyssnämnda bestämmelse i kommunalskattelagen åtnjuta statligt ortsavdrag

(grundavdrag och familjeavdrag), vars storlek ävenledes bestämmes med

hänsyn till den ortsgrupp, dit den skattskyldiges hemortskommun hör.

Grundavdraget och familjeavdraget för hustru utgöra vart för sig i ortsgrupp

I 600 kronor och i högre ortsgrupp ett för varje ortsgrupp med 40

kronor höjt belopp. Familjeavdraget utgör för vartdera av de två första

barnen, för vilka avdrag åtnjutes, i ortsgrupp I 460 kronor och i högre ortsgrupp

ett för varje ortsgrupp med 40 kronor höjt belopp. För vart och ett

av de övriga barnen utgör familjeavdraget i ortsgrupp I 700 kronor och i

högre ortsgrupp ett för varje ortsgrupp med 60 kronor höjt belopp.

Enligt 51 § kommunalskattelagen upptages fysisk person, som varit bär i

riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret och vilkens inom

hemortskommunen beräknade laxerade inkomst icke uppgår till 600 kronor,

icke till beskattning för sådan inkomst. Enligt 52 § 1 mom. samma lag taxeras

äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans, en var för sin

inkomst samt mannen därjämte för boets gemensamma inkomst. Äkta makars

skatteplikt bedömes med hänsyn till makarnas sammanlagda inkomst.

Även ortsavdrag och beskattningsbar inkomst beräknas för makarna gemensamt.

Med avseende å statsbeskattningen finnas bestämmelser av motsvarande

innehåll i 17 § 5 mom. och 19 § 1 morn. förordningen örn statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt samt i 4 § förordningen om särskild skatt å

förmögenhet.

19A1 års familjebeskattningssakkunniga ha i sitt betänkande med förslag

till ändrade grunder för familjebeskattningen (SOU 1943:3) anfört bl. a.,

att det vid en undersökning av familjernas beskattningsförhållanden framginge,

att önskemålet örn en jämnare fördelning av barnförsörjningsbördan

endast i ringa utsträckning kunde tillgodoses genom en ändring av grunderna

för den statliga inkomstbeskattningen. Den övervägande delen av

familjeförsörjarna med barn betalade nämligen, såsom redan 1936 års skattekommitté

påpekat, ingen eller så ringa skatt till staten, att skattens eftergivande

icke skulle medföra någon nämnvärd lindring i deras försörjningsbörda.

Det bleve — åtminstone flir de lägsta inkomsttagarnas vidkommande

_ erforderligt, att det allmänna i en eller annan form lämnade direkta bidrag

till barnens försörjning. Användandet av bidragsformen uteslöte dock

icke, att utjämningen i de fall, då skattens storlek det medgåve, åstadkommes

genom skattelättnader. De sakkunniga uttalade, att frågan örn en

jämnare fördelning av barnförsörjningsbördan skulle på eli tekniskt enkelt

och i sak tillfredsställande sätt kunna lösas genom ett systern av barnbidrag

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 18.

och avdrag direkt å skatten. Den metod, som därvid kunde komma i fråga

och som varit föremål för de sakkunnigas undersökning, innebure, att de

nuvarande skattefria avdragen helt slopades och att utjämningen av barnförsörjningsbördan

i huvudsak åstadkommes genom ett för alla barn lika

bidrag. För den med inkomsten stigande barnkostnaden erhölles kompensation

genom avdrag direkt å skatten med viss procent av det taxerade beloppet

för varje barn. Efter avdraget återstående skattebelopp tänktes kvittat

till motsvarande belopp mot barnbidraget. Överstege bidraget skatten utbetalades

överskottet kontant eller i form av anvisning å naturaförmåner.

Emellertid ansåge de sakkunniga detta systems genomförande innebära en

så betydande kostnadsökning, även om hänsyn toges till möjligheten av

besparingar å andra statliga och kommunala utgifter, att de sakkunniga i

rådande statsfinansiella läge icke ansåge sig kunna framlägga förslag därom.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle fördenskull skattelättnaden för familjer

med barn åstadkommas genom höjning av avdragen för barnen, varemot

ortsavdragen för ensamstående skattskyldiga och makar utan barn skulle

minskas. Frågan om en mera effektiv utjämning av barnförsörjningsbördan

än som kunde vinnas genom enbart lättnader i beskattningen borde emellertid,

så snart omständigheterna det medgåve, upptagas till omprövning och

därvid behandlas som en del av ett socialpolitiskt problem, som berörde

såväl staten som kommunerna.

I de likalydande motionerna I: 130 och II: 205 har föreslagits avskaffande

av de nuvarande barnavdragen och inrättande av efter försörjningskostnaderna

anpassade fasta, direkta skatteavdrag för varje barn. Huruvida skatteavdraget

borde vara lika för alla barn eller stiga med inkomstens storlek

kunde diskuteras. För de högre inkomstklasserna torde en lämplig avvägning

i skattetrycket efter försörjningsbörda måhända nödvändiggöra ett

skattesystem, i stort sett likartat med det nuvarande vad beträffar skatteskillnaderna

mellan ensamstående och familjer med olika försörjningsbörda.

Systemet borde emellertid tekniskt utformas så, att dessa skatteskillnader

komme att bestå, när en gång skattesatsen sänktes. Så snart differensen i

skatt mellan familjer med olika barnantal nedginge till exempelvis 200 kronor

per barn, bibehölles detta fixa barnavdrag konstant i de lägre inkomstklasserna.

För varje barn skulle alltså 200 kronor utan behovsprövning såsom

barnbidrag avdragas från den debiterade bruttoskatten. Örn skillnaden

mellan denna skatt och barnbidragen bleve negativ, borde skillnaden kontant

eller in natura utbetalas till den skattskyldige. Motionärerna funne sig

sakna anledning närmare beröra, huru ett allmänt barnbidragssystem borde

utformas, enär denna fråga vore under behandling av 1941 års befolkningsutredning.

Om emellertid alla barn under 16 års ålder tillfördes 200 kronor

om året, kunde man för ändamålet räkna med en årlig nettokostnad av

200 miljoner kronor. Då det nu gällde att bygga upp ett befolkningsförsvar,

syntes det rimligt att, när så bleve möjligt, eventuellt etappvis, flytta över

utgifter från riksförsvaret och krisförsörjningen till befolkningsförsvaret.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 18.

9

Det vöre troligt, att krigsfamiljebidragen och prisrabatteringen medverkat

till att äktenskapsfrekvens och födelsetal ökat under pågående världskrig.

Man borde ej riskera, att ett bortfall av de befolkningspolitiska åtgärder, som

krigsfamiljebidrag och prisrabattering jämte skattehöjning i realiteten inneburit,

kunde få en fruktsamhetssänkande effekt.

I samma motioner har även framhållits, att det jämväl ur andra synpunkter

vore nödvändigt att åtminstone överarbeta vårt skattesystem. Förutom

omsättningsskatten påfördes tre olika statsskatter, nämligen bottenskatt,

tilläggsskatt och värnskatt, med olika skattesatser. Dessa skatter borde

ersättas med en, som utginge efter vissa skalor enligt en enkel matematisk

formel. Vissa andra med familjebeskattningen sammanhängande problem

borde också bliva föremål för utredning, exempelvis sambeskattningen av

äkta makar, skattelindring för föräldrar, vilka tidigare uppfostrat barn,

skattelindring vid försörjningsbörda för föräldrar, studerande ungdom etc.

I motionen II: 52 har uttalats den uppfattningen, att tiden nu vore inne för

igångsättande av en utredning av frågan om en jämnare fördelning av barnförsörjningsbördan

genom direkta barnbidrag och avdrag direkt å skatten.

Måhända kunde ifrågakomma ett system med på så sätt differentierade bidrag,

att för första barnet skulle utgå 100 kronor och för andra t. o. m. femte

barnet 250 kronor. Därtill skulle komma ett skatteavdrag med en procent på

inkomst upp till 10 000 kronor och en halv procent på inkomst upp till 50 000

kronor för varje barn. I samband härmed skulle de skattefria barnavdragen

avskaffas. Nettokostnaden för detta förslags genomförande beräknades uppgå

till cirka 230 miljoner kronor per år.

I motionen II: 387 har framhållits, att gällande regler för sambeskattning

av äkta makar, enligt vilka två skattskyldiga efter att ha med varandra ingått

äktenskap tillsammans åsättas högre skatt än om de förblivit ogifta, icke

kunde verka befordrande på familjebildningen i en tid, då allt flera kvinnor

skaffat sig yrkesarbete före äktenskapet och även i allt större utsträckning

önskade fortsätta därmed under äktenskapet. Nämnda resultat av reglerna

för beskattning av äkta makar framträdde särskilt vid den starkt progressiva

stalliga inkomst- och förmögenhetsskatten, värnskatten och den särskilda

skatten å förmögenhet. Lämpligaste utvägen att råda bot på dessa missförhållanden

finge anses vara att borttaga för makar gällande beskattningsregler

samt i stället taxera och beskatta äkta makar såsom av varandra oberoende

skattskyldiga. Vid statsbeskattningen borde ortsavdrag dock lämpligen beräkna

efter de förmånligare regler, som gälla för familjeförsörjare.

Differentieringen av beskattningen med hänsyn till familjestorlek och försörjningsbörda

sker enligt nuvarande bestämmelser genom ortsavdragen, vilka

göras från den taxerade inkomsten vid kommunalbeskadningen resp.

det taxerade beloppet vid statsbeskattningen. Ortsavdragen bestå av grundavdrag

och familjeavdrag. Grundavdrag åtnjutes av varje skattskyldig. Be
-

Utskottel.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr IS.

träffande ensamstående skattskyldig gäller dock med avseende å den statliga

beskattningen, att grundavdraget vid stigande inkomst successivt minskas

för alt vid ett taxerat belopp av omkring 14 000—15 000 kronor helt försvinna.

Familjeavdrag åtnjutes för hustru, med vilken den skattskyldige under

beskattningsåret levt tillsammans, och för hemmavarande eller av den

skattskyldige helt eller delvis underhållet barn under 18 år, vilket icke haft

minst 600 kronors inkomst. Ortsavdragen äro dyrortsgraderade i fem ortsgrupper.

Förutom genom ortsavdragen minskas den taxerade inkomsten

resp. det taxerade beloppet genom den s. k. bankningen. Vad som härefter

återstår utgör — utom i fall då särskilt avdrag på grund av ömmande omständigheter

medgivits samt, sedan vid den kommunala beskattningen i vissa

fall medgivits ett ytterligare avdrag med 20 kronor — beskattningsbar inkomst

resp. beskattningsbart belopp, varå skatten beräknas.

Föreskrifter örn familjeförhållandenas beaktande genom ortsavdrag ha funnits

i vår skattelagstiftning alltsedan år 1919. Ortsavdragens införande hade

ursprungligen föranletts av den tanken, att ingen borde beskattas för den del

av sin inkomst, som motsvarade existensminimum för honom och hans familj,

d. v. s. för vad som oundgängligen erfordrades för hans och hans familjs

uppehälle. Enligt de nu gällande bestämmelserna i ifrågavarande hänseende,

vilka bestämmelser tillkommo genom beslut vid 1938 års riksdag,

torde emellertid ortsavdragen få anses ha erhållit en mera vidsträckt räckvidd

än som från början avsetts. 1936 års skattekommitté, som utarbetade

det förslag, vilket låg till grund för 1938 års författningsändringar, framhöll

i ifrågavarande hänseende bland annat, att lättnaden i skattebördan för familjer

med barn rent principiellt borde begränsas till befrielse från skatt för

den del av inkomsten, som motsvarade den normala barnkostnaden, men att

vid beräknandet av nämnda kostnad hänsyn borde tagas ej blott till det oundgängligaste

existensminimum utan även i största möjliga mån till vad som

enligt nutida uppfattning krävdes för beredande åt barnen av tillfredsställande

förhållanden i fråga om bostad, föda, hälsovård, utbildning o. dyl.

Efter tillkomsten av 1938 års lagstiftning på ifrågavarande omi-åde ha

emellertid de faktiska förutsättningar i fråga om levnadskostnader och skattetryck,

från vilka familjeavdragen för barn avvägts, avsevärt förändrats.

Levnadskostnadernas stegring har uppenbarligen motverkat avdragens syfte

att åstadkomma skattebefrielse för den mot barnkostnaden svarande delen

av inkomsten. Den betydande skärpningen av beskattningen har vidare inneburit

en väsentlig belastning av familjerna med barn. Beträffande barnfamiljer

med låg inkomst torde särskilt skärpningen av den indirekta beskattningen

ha blivit betungande, även örn verkningarna därav i viss mån mildrats genom

subventioner och rabatter. Med hänsyn till det förändrade läge, som

sålunda inträtt efter tillkomsten av de nu gällande bestämmelserna om ortsavdragen,

torde enligt utskottets mening en anordning, som bättre fyller

det med ortsavdragen avsedda syftet, vara påkallad.

I de likalydande motionerna I: 130 och II: 205 har ifrågasatts, att familjeavdragen

för barn skulle avskaffas och ersättas med fasta direkta avdrag å

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 18.

11

den påförda skatten, vilka avdrag i de lägre skattefria inkomstklasserna

skulle övergå i ett system med barnbidrag. Vidare har i motionen II: 52 förordats

en jämnare fördelning av barnförsörjningsbördan genom införandet

av ett system med direkta barnbidrag, varvid likaledes förutsatts, att de skattefria

barnavdragen skulle avskaffas. Med de i motionerna väckta förslagen

för åstadkommande av en jämnare fördelning av barnförsörjningsbördan

åsyftas sålunda en genomgripande förändring i grunderna för vårt nuvarande

skattesystem.

Redan tidigare har i samband med verkställda utredningar på familjebeskattningens

område konstaterats, att möjligheterna att genom ortsavdrag vid

beskattningen bereda lättnad i barnfamiljernas försörjningsbörda äro tämligen

små. Sålunda påpekade 1936 års skattekommitté, att den övervägande delen

av familjeförsörjare med barn betalade ingen eller så ringa skatt till staten,

att skattens eftergivande icke skulle medföra någon nämnvärd lindring i

deras försörjningsbörda. Enligt av 1941 års familjebeskattningssakkunniga

lämnad uppgift betala av hela antalet taxerade familjer med barn två femtedelar

icke någon som helst inkomst- och förmögenhetsskatt till staten och ytterligare

två femtedelar lia ett taxerat belopp, understigande ortsavdragets

dubbla summa. Av familjerna med 4—6 barn äro enligt samma källa drygt

tre fjärdedelar skattefria. Nämnda sakkunniga funno fördenskull, att, örn en

utjämning av barnförsörjningsbördan skall komma till stånd även inom de

lägre inkomstklasserna, till vilka flertalet familjer med barn hör, måste andra

åtgärder tillgripas än reformer på den statliga inkomstbeskattningens område.

I detta hänseende skisserade de sakkunniga vissa riktlinjer, efter vilka frågan

örn en mera allmän utjämning av barnförsörjningsbördan enligt de sakkunnigas

förmenande borde kunna lösas. De sakkunniga utgingo ifrån att alla familjeförsörjare

med barn skola genom bidrag eller skattelättnader eller bådadera

erhålla hjälp till barnens försörjning. Därvid ifrågasattes bland annat en

metod, enligt vilken de nuvarande skattefria avdragen skulle helt avskaffas

och utjämningen av barnförsörjningsbördan i huvudsak åstadkommas genom

ett för alla barn lika bidrag. För den med inkomsten stigande barnkostnaden

skulle erhållas kompensation genom avdrag direkt å skatten med viss procent

av det taxerade beloppet för varje barn. Efter avdraget återstående skattebelopp

skulle till motsvarande belopp kvittas mot barnbidraget. Örn bidraget

överstege skatten, skulle överskottet utbetalas kontant eller i naturaförmåner.

Emellertid ansåge sig de sakkunniga icke kunna framlägga något förslag i enlighet

med de sålunda skisserade riktlinjerna dels på grund av den betydande

kostnadsökning, som därigenom skulle uppkomma, dels ock med hänsyn till

att elt sådant förslag med nödvändighet komme att beröra en mängd olika

sociala frågor, vilka icke i del sammanhanget kunnat upplagas till prövning.

De av 1941 års familjebeskattningssakkunniga lämnade uppgifterna örn antalet

barnfamiljer, som ej påförts skalf till stalén, giva enligt utskottets mening

oförtydbart vid handen, att en lättnad i barnfamiljernas försörjningsbörda

icke i någon större utsträckning kan vinnas genom höjning av dc lin

medgivna ortsavdragen. Sådana familjer, vilkas inkomster äro så laga att nå
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 18.

got beskattningsbart belopp ej uppkommer enligt nuvarande bestämmelser,

skulle genom en sådan höjning icke erhålla någon som helst lättnad i beskattningen.

Varje höjning av ortsavdragen flyttar för övrigt den gräns, vid vilken

beskattningsbart belopp uppnås, ytterligare uppåt med påföljd, att en ännu

större del av befolkningen blir helt fri från direkt skatt till staten. Det kan

emellertid icke anses tillfredsställande, att en betydande del av befolkningen

befrias från skyldighet att genom direkt skatt lämna bidrag till täckande

av statens utgifter, då därigenom kan befaras, att dess intresse av hushållning

med statens medel kommer att minskas. Då sålunda en effektiv utjämning

av barnförsörjningsbördan icke kan vinnas genom en omreglering av

ortsavdragen, finner utskottet i likhet med de sakkunniga andra åtgärder

böra vidtagas i detta syfte.

De i de likalydande motionerna I: 130 och II: 205 samt i motionen II: 52

väckta förslagen om ortsavdragens ersättande med ett kombinerat skatteavdrags-

och barnhidragssystem ha utformats i nära anslutning till de av 1941

års familjebeskattningssakkunniga skisserade riktlinjerna i detta hänseende.

Utskottet finner vad i motionerna därutinnan anförts vara värt beaktande.

Även utskottet håller för sannolikt, att en utjämning av barnförsörjningsbördan

icke kan vinnas annorledes än genom ett på ett eller annat sätt utformat

barnbidragssystem. Utskottet har emellertid icke kunnat i detta sammanhang

ingå på ett närmare bedömande av denna fråga. Såsom framhållits

av familjebeskattningssakkunniga berör ett sådant system ej allenast

beskattningen utan även spörsmålet om de statliga och kommunala socialvårdsutgifternas

inbördes förhållande, befolkningsfrågan och socialpolitiken

i allmänhet. Utan en undersökning, som omspänner hela detta problemkomplex,

torde det ej vara möjligt att taga ställning till förevarande spörsmål.

Utskottet vill även erinra om de betydande kostnader, som skulle uppstå vid

genomförande av motionärernas förslag.

Såsom i de likalydande motionerna I: 130 och II: 205 uppgivits är frågan

örn införande av ett allmänt barnbidragssystem för närvarande under övervägande

inom 1941 års befolkningsutredning, som enligt den vid årets riksdag

framlagda riksdagsberättelsen verkställt undersökningar beträffande

barnkostnaderna och verkningarna av olika barnbidragssystem. Det förslag,

som befolkningsutredningen kan komma att avgiva angående ett allmänt

barnbidragssystem, måste givetvis få ett nära samband med den i motionerna

berörda frågan. Utskottet förutsätter därför, att vid prövningen av befolkningsutredningens

förslag i denna del jämväl frågan om åstadkommandet

av en utjämning av försörjningsbördan för familjer med barn ur de

synpunkter, som här angivits, tages under övervägande. På grund härav anser

sig utskottet icke kunna tillstyrka de i ovannämnda motioner framställda

yrkandena i nu angivet hänseende.

I de likalydande motionerna I: 130 och II: 205 har vidare uttalats önskemål

om att de nuvarande direkta statsskatterna — bottenskatt, tilläggsskatt

och värnskatt —- ersattes med en enda skatt, som utginge efter vissa skalor,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 18.

13

upprättade enligt en given enkel matematisk formel. Utskottet vill i anledning

härav erinra om att dessa skatter utgå efter var sin skala, vilka skalor

äro anpassade efter den ekonomiska bärkraft, som ansetts förefinnas inom

de olika inkomstskikten. Beträffande särskilt uppdelningen av den statliga

inkomst- och förmögenhetsskatten i en rörlig bottenskatt och en fast tillläggsskatt

med skilda skatteskalor, så har denna uppdelning skett i syfte

att bereda erforderlig elasticitet åt skattesystemet. Verkställda undersökningar

hade nämligen visat, att, därest inkomst- och förmögenhetsskatten

i sin helhet vore rörlig — innebärande att skattens belopp bestämmes, förutom

av den i författningen intagna skatteskalan, av viss årligen fastställd

utdebiteringsprocent — vid inträdande behov av ökade skatteintäkter en

höjning av nämnda procenttal skulle kunna äga rum endast i tämligen begränsad

omfattning. Genom att statsskatten delvis blev fast, vilket innebär

att skattens belopp bestämmes i vederbörande författning, erhöll skattesystemet

ökad elasticitet. Trots detta visade det sig vid krigsutbrottet, då behov

uppkom av en betydande ökning av skatteintäkterna, att de erforderliga skattebeloppen

icke kunde i sin helhet uttagas med tillämpning av de fastställda

skatteskalorna. Införandet av en särskild värnskatt blev därigenom nödvändigt.

Under åberopande av nu anförda omständigheter får utskottet avstyrka

motionerna i denna del.

Vad angår de i nyssnämnda båda motioner berörda frågorna om skattelindring

för föräldrar, vilka tidigare uppfostrat barn, samt skattelindring

vid försörjningsbörda för föräldrar och studerande ungdom finner utskottet

ej möjligt att i detta sammanhang närmare ingå på ett bedömande av desamma.

Utskottet avstyrker således motionerna i denna del.

Slutligen har i de likalydande motionerna I: 130 och II: 205 samt i motionen

II: 387 behandlats frågan om den s. k. sambeskattningen av äkta makar.

I den sistnämnda motionen har yrkats, att riksdagen ville i skrivelse till

Kungl. Majit anhålla om framläggande av förslag till sådan ändring av beskattningen

av äkta makar, att denna ej ökas till följd av äktenskapets ingående.

Utskottet vill i anledning härav erinra örn att frågan om sambeskattningen

av äkta makar var föremål för övervägande i samband med 1938 års

skattelagstiftning, varvid det befanns ofrånkomligt att bibehålla principen

örn sambeskattning. 1936 års skattekommitté anförde därvid bland annat,

att enligt kommitténs mening jämförelse icke borde ske endast mellan två

makars beskattning, sådan den var före och blivit efter äktenskapets ingående,

utan även och framför allt mellan två familjer med lika stora inkomster,

där inkomsten i det ena fallet helt intjänats av mannen men i det

andra fallet av båda makarna. Det kunde icke — yttrade kommittén — med

skäl påstås annat än att de båda familjernas skatteförmåga i stort sett vore

densamma.

Det sålunda anförda finner utskottet fortfarande äga gillighet. Utskottet

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 18.

kan fördenskull icke tillstyrka bifall till de i motionerna framställda yrkandena

i ifrågavarande hänseende.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att de likalydande motionerna I: 130 och II: 205, i vad

desamma avse frågan om införande av ett system med efter

försörjningskostnaderna anpassade direkta skatteavdrag,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

2) att motionen II: 52 angående införande av direkta barnbidrag

till åstadkommande av jämnare fördelning av barnförsörjningsbördan

icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd;

3) att de likalydande motionerna 1:130 och 11:205, i

vad desamma avse frågan om skatteskalor vid den statliga

beskattningen samt om skattelindring för föräldrar,

vilka tidigare uppfostrat barn, ävensom skattelindring vid

försörjningsbörda för föräldrar och studerande ungdom,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd; samt

4) att de likalydande motionerna I: 130 och II: 205, i vad

desamma avse frågan om sambeskattning av äkta makar,

samt motionen II: 387 i samma ämne icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 16 mars 1944.

På bevillningsutskottets vägnar:

ELON ANDERSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Elon Andersson, Sjödahl, friherre De Geer, Frans

Ericson, Velander, Björkman, Eklund, Heuman och Herman Ericsson*; samt

från andra kammaren: herrar Lövgren, Hagberg i Malmö, Björklund*, Orgard, Sandberg,

Falk, Lundell, Karlsson i Grängesberg, Jonsson d Skedsbygd och Nilsson i Kristinehamn*.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 18.

15

Reservationer:

I) av herrar friherre De Geer och Jonsson i Skedsbygd, som ansett att utskottets

yttrande och hemställan bort lia följande lydelse:

»Då det gäller att åstadkomma en utjämning av försörjningsbördan för familjer

med barn, hör frågan örn ett skatteavdragssystern, anpassat efter försörj

ningskostnaderna, intimt samman med ett barnbidragssystem. Utskottet

förutsätter, att vid prövningen av befolkningsutredningens kommande förslag

om ett allmänt barnbidragssystem jämväl de synpunkter, som framförts i de

likalydande motionerna I: 130 och II: 205, skola tagas under övervägande. Det

synes då nödvändigt, att erforderlig utredning vid denna prövning kan förebringas

rörande ett skatteavdragssystem och dess verkningar, detta så mycket

mera som det av motionärerna föreslagna systemet skulle utgöra en utbyggnad

uppåt i inkomstklasserna av ett allmänt barnbidragssystem.

Råder sålunda i princip enighet örn att i sammanhang med prövning av frågan

om ett allmänt barnbidragssystem även frågan örn ett skatteavdragssystem

skall beaktas, torde alla skäl tala för att den begärda utredningen nu kommer

till stånd. Om denna icke kommer till stånd nu, finnes anledning antaga,

att prövningen av frågan om ett allmänt barnbidrag kommer att försenas

och att man måhända kommer att försitta möjligheterna att omedelbart

vid övergången till efterkrigstiden kunna i samhällets socialpolitiska och befolkningspolitiska

system inpassa åtgärder, för vilkas förverkligande starka

sociala rättviseskäl tala.

Den begärda utredningen bör sålunda företagas nu och det borde vara

möjligt för 1941 års befolkningsutredning att med utnyttjande av särskilt

tillkallad expertis utföra denna så, att den kan framläggas i sammanhang med

de förslag, som befolkningsutredningen torde komma att avgiva angående

ett allmänt barnbidragssystem. Sedan emellertid skattefrågorna redan en

gång utbrutits i och med tillsättande av 1941 års familjebeskattningssakkunniga,

är det möjligt, att befolkningsutredningen anser detta ligga utanför sina

uppgifter, varför vid sådant förhållande det, såsom motionärerna föreslagit,

bör uppdragas åt en särskild kommitté att skyndsammast utreda det ifrågavarande

problemkomplexet.

Vad angår möjligheterna att ersätta de nuvarande direkta statsskatterna

med en enda skatt beräknad enligt en enkel matematisk formel, lär det icke

möta hinder att konstruera en formel, så beskaffad att genom denna elasticiteten

i skattesystemet kan bibehållas.

Vad slutligen beträffar andra med familjebeskattningen sammanhängande

problem såsom sambeskattningen av makar, skattelindring för föräldrar vilka

tidigare uppfostrat barn, skattelindring vid försörjningsbörda för föräldrar,

studerande ungdom etc. böra dessa problem tillmätas sådan betydelse, att de

böra ingå i den utredning, som av ovan närmare angivna orsaker torde vara

nödvändig.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Bevillningsutskottets betänkande nr 18.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att riksdagen måtte, med bifall till de likalydande motionerna

I: 130 och II: 205, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla

om förnyad utredning av den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten

för fysiska personer, vilken utredning främst skulle

ha till ändamål att praktiskt utforma ett system med efter

försörjningskostnaderna anpassade direkta skatteavdrag, vilket

i de lägre skattefria inkomstklasserna skulle övergå i ett

system med barnbidrag, avseende att i de lägsta inkomstklasserna

lätta barnfamiljernas försörjningsbörda; samt

2) att motionen II: 52 angående införande av direkta barnbidrag

till åstadkommande av jämnare fördelning av barnförsörjningsbördan

och motionen II: 387 angående ändring av

gällande bestämmelser om beskattning av äkta makar måtte

anses besvarade genom vad utskottet under 1) härovan anfört

och hemställt.»; samt

II) av herrar Velander, Björkman och Lundell, som ansett, att utskottet

bort tillstyrka bifall till motionen nr 387 i andra kammaren, vari hemställts

om skrivelse till Kungl. Maj :t med anhållan om utarbetande och framläggande

för riksdagen av förslag till sådan ändring av beskattningen av äkta makar,

att denna icke ökades till följd av äktenskapets ingående.

447528. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag. 1944.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1944:236 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående bidrag för budgetåret 1944/45 till undervisning i meteorologi vid Stockholms högskol s. 10 i texten