Betänkande i anledning av väckt motion om viss komplettering av gällande bestämmelser örn rätt till avdrag vid taxering av inkomst för fördyrade levnadskostnader vid vistelse utom hemorten.
1944-03-17 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1944:19, Betänkande i anledning av väckt motion om viss komplettering av gällande bestämmelser örn rätt till avdrag vid taxering av inkomst för fördyrade levnadskostnader vid vistelse utom hemorten.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 19.
1
Nr 19.
Ankom till riksdagens kansli den 17 mars 1944 kl. 4 em.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion om
viss komplettering av gällande bestämmelser örn rätt
till avdrag vid taxering av inkomst för fördyrade levnadskostnader
vid vistelse utom hemorten.
(2:a avd.)
I en inom andra kammaren av herrar Viklund och Åkerström väckt, till
bevillningsutskottet hänvisad motion, nr 149, har hemställts, »att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Majit måtte hemställa om sådan komplettering av gällande
taxeringsbestämmelser, att ogifta och ensamstående personer, som haft
arbete borta från hemorten, kunna vid taxeringen erhålla skäliga avdrag för
de fördyrade omkostnader, som varit förenade med inkomstens förvärvande».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framställda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen.
Enligt 33 § kommunalskattelagen må från intäkt av tjänst avdrag göras för
samtliga utgifter, vilka äro att anse som kostnader för fullgörande av
tjänsten, såvitt icke för samma kostnader anvisats särskilt anslag, som enligt
32 § 3 mom. nämnda lag ej skall upptagas såsom intäkt. I enlighet härmed
får avdrag ske för bland annat kostnad för resor i tjänsten, där ej, vad
angår statstjänst, särskild ersättning varit därför anvisad. Innebörden av
sistnämnda bestämmelse har närmare utvecklats i punkterna 3 och 4 av
anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen. Där stadgas, att skattskyldig,
som i sin tjänst verkställt resor utom den vanliga verksamhetsorten, äger
rätt till avdrag icke blott för kostnaden för själva resan utan jämväl för den
ökning i levnadskostnaden, som han kan ha fått vidkännas på grund av
vistelsen utom den vanliga verksamhetsorten. Därest åter skattskyldig bosatt
sig på annan ort än där han har tjänst eller anställning eller antagit arbete
på annan ort än där hail är bosatt, har han visserligen rätt till avdrag för
skälig kostnad för resor till och från arbetsplatsen men däremot i regel icke
till avdrag för ökade levnadskostnader. Avdrag för ökade levnadskostnader
medgives dock för det fall, att anställningen avser endast en kortare tid eller
skall bedrivas å flera olika platser eller det av annan anledning icke skäligen
kan ifrågasättas, att den skallskyldige skall avllytta till den ort, där arbetet
skall utföras.
I den föreliggande motionen har anförts bland annat att taxeringsmyndigheterna
intill år 1941 medgivit såväl gifta som ogifta personer rätt till avdrag
för ökade levnadskostnader vid arbete utom hemorten. Från och med
Iiihan() till riksdagens protokoll lott. 7 sami. Nr 19 20. 1
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 19.
Utskottet.
nämnda års taxering hade emellertid dylikt avdrag förvägrats ogifta och
ensamstående personer. Denna myndigheternas inställning hade för därav
berörda skattskyldiga framstått såsom orättvis, särskilt vid en jämförelse
med skattskyldiga, vilka åtnjöte sådan traktamentsersättning, som beträffande
såväl gifta som ogifta icke skulle upptagas såsom skattepliktig intäkt.
Det vöre oundvikligt, att personer som hade arbete på annan plats än
hemorten åsamkades större kostnader än de som hade sitt arbete i hemorten.
Särskilt gällde detta beträffande personer från landskommuner i lägre
dyrortsgrupp, vilka hade säsongarbete på orter i högre dyrortsgrupp, varvid
de dessutom vid taxeringen i hemortskommunen erhölle allenast ett lägre ortsavdrag.
Vad i motionen anförts rörande en år 1941 inträffad förändring i taxeringsmyndigheternas
behandling av frågan om avdrag för ökade levnadskostnader
torde endast ha avseende å av beskattningsnämnderna inom visst
område tillämpad praxis. Någon ändring av bestämmelserna angående rätt
till avdrag för ökade levnadskostnader har icke ägt rum. Ej heller har såvitt
utskottet kunnat finna, vid nämnda tidpunkt någon ändring skett i skattedomstolarnas
praxis i ifrågavarande hänseende.
Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen göra gällande bestämmelser
om rätt till avdrag för ökade levnadskostnader icke någon åtskillnad
mellan gifta och ogifta skattskyldiga. En förutsättning för att sådant
avdrag skall kunna medgivas är dock, att en ökning av levnadskostnaderna
verkligen uppstått genom att den skattskyldige antagit arbete på annan ort.
I detta hänseende föreligger givetvis en skillnad mellan skattskyldiga med
eget hushåll och skattskyldiga, som icke ha eget hushåll. Att i praxis avdrag
för fördyrade levnadskostnader i regel icke medgives den sistnämnda
kategorien skattskyldiga beror därpå att för dessa skattskyldiga några väsentliga
merkostnader ej anses ha uppkommit till följd av arbetet utom hemorten.
Om i sådana fall utredning förebringas om att kostnadsfördyring uppstått,
möter enligt gällande bestämmelser intet hinder för att avdrag för fördyrade
levnadskostnader medgives. Det i motionen berörda spörsmålet är sålunda
en ren tillämpningsfråga.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att motionen II: 149 av herrar Viklund och Åkerström örn
viss komplettering av gällande bestämmelser om rätt till avdrag
vid taxering av inkomst för fördyrade levnadskostnader
vid vistelse utom hemorten icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 17 mars 1944.
På bevillningsutskottets vägnar:
A. J. BÄRG.
Närvarande: se under betänkande nr 20.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.