Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckt motion om viss komplettering av gällande bestämmelser örn rätt till avdrag vid taxering av inkomst för fördyrade levnadskostnader vid vistelse utom hemorten.

1944-03-17 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1944:19, Betänkande i anledning av väckt motion om viss komplettering av gällande bestämmelser örn rätt till avdrag vid taxering av inkomst för fördyrade levnadskostnader vid vistelse utom hemorten.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 19.

1

Nr 19.

Ankom till riksdagens kansli den 17 mars 1944 kl. 4 em.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion om

viss komplettering av gällande bestämmelser örn rätt

till avdrag vid taxering av inkomst för fördyrade levnadskostnader

vid vistelse utom hemorten.

(2:a avd.)

I en inom andra kammaren av herrar Viklund och Åkerström väckt, till

bevillningsutskottet hänvisad motion, nr 149, har hemställts, »att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Majit måtte hemställa om sådan komplettering av gällande

taxeringsbestämmelser, att ogifta och ensamstående personer, som haft

arbete borta från hemorten, kunna vid taxeringen erhålla skäliga avdrag för

de fördyrade omkostnader, som varit förenade med inkomstens förvärvande».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framställda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen.

Enligt 33 § kommunalskattelagen må från intäkt av tjänst avdrag göras för

samtliga utgifter, vilka äro att anse som kostnader för fullgörande av

tjänsten, såvitt icke för samma kostnader anvisats särskilt anslag, som enligt

32 § 3 mom. nämnda lag ej skall upptagas såsom intäkt. I enlighet härmed

får avdrag ske för bland annat kostnad för resor i tjänsten, där ej, vad

angår statstjänst, särskild ersättning varit därför anvisad. Innebörden av

sistnämnda bestämmelse har närmare utvecklats i punkterna 3 och 4 av

anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen. Där stadgas, att skattskyldig,

som i sin tjänst verkställt resor utom den vanliga verksamhetsorten, äger

rätt till avdrag icke blott för kostnaden för själva resan utan jämväl för den

ökning i levnadskostnaden, som han kan ha fått vidkännas på grund av

vistelsen utom den vanliga verksamhetsorten. Därest åter skattskyldig bosatt

sig på annan ort än där han har tjänst eller anställning eller antagit arbete

på annan ort än där hail är bosatt, har han visserligen rätt till avdrag för

skälig kostnad för resor till och från arbetsplatsen men däremot i regel icke

till avdrag för ökade levnadskostnader. Avdrag för ökade levnadskostnader

medgives dock för det fall, att anställningen avser endast en kortare tid eller

skall bedrivas å flera olika platser eller det av annan anledning icke skäligen

kan ifrågasättas, att den skallskyldige skall avllytta till den ort, där arbetet

skall utföras.

I den föreliggande motionen har anförts bland annat att taxeringsmyndigheterna

intill år 1941 medgivit såväl gifta som ogifta personer rätt till avdrag

för ökade levnadskostnader vid arbete utom hemorten. Från och med

Iiihan() till riksdagens protokoll lott. 7 sami. Nr 19 20. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 19.

Utskottet.

nämnda års taxering hade emellertid dylikt avdrag förvägrats ogifta och

ensamstående personer. Denna myndigheternas inställning hade för därav

berörda skattskyldiga framstått såsom orättvis, särskilt vid en jämförelse

med skattskyldiga, vilka åtnjöte sådan traktamentsersättning, som beträffande

såväl gifta som ogifta icke skulle upptagas såsom skattepliktig intäkt.

Det vöre oundvikligt, att personer som hade arbete på annan plats än

hemorten åsamkades större kostnader än de som hade sitt arbete i hemorten.

Särskilt gällde detta beträffande personer från landskommuner i lägre

dyrortsgrupp, vilka hade säsongarbete på orter i högre dyrortsgrupp, varvid

de dessutom vid taxeringen i hemortskommunen erhölle allenast ett lägre ortsavdrag.

Vad i motionen anförts rörande en år 1941 inträffad förändring i taxeringsmyndigheternas

behandling av frågan om avdrag för ökade levnadskostnader

torde endast ha avseende å av beskattningsnämnderna inom visst

område tillämpad praxis. Någon ändring av bestämmelserna angående rätt

till avdrag för ökade levnadskostnader har icke ägt rum. Ej heller har såvitt

utskottet kunnat finna, vid nämnda tidpunkt någon ändring skett i skattedomstolarnas

praxis i ifrågavarande hänseende.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen göra gällande bestämmelser

om rätt till avdrag för ökade levnadskostnader icke någon åtskillnad

mellan gifta och ogifta skattskyldiga. En förutsättning för att sådant

avdrag skall kunna medgivas är dock, att en ökning av levnadskostnaderna

verkligen uppstått genom att den skattskyldige antagit arbete på annan ort.

I detta hänseende föreligger givetvis en skillnad mellan skattskyldiga med

eget hushåll och skattskyldiga, som icke ha eget hushåll. Att i praxis avdrag

för fördyrade levnadskostnader i regel icke medgives den sistnämnda

kategorien skattskyldiga beror därpå att för dessa skattskyldiga några väsentliga

merkostnader ej anses ha uppkommit till följd av arbetet utom hemorten.

Om i sådana fall utredning förebringas om att kostnadsfördyring uppstått,

möter enligt gällande bestämmelser intet hinder för att avdrag för fördyrade

levnadskostnader medgives. Det i motionen berörda spörsmålet är sålunda

en ren tillämpningsfråga.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen II: 149 av herrar Viklund och Åkerström örn

viss komplettering av gällande bestämmelser om rätt till avdrag

vid taxering av inkomst för fördyrade levnadskostnader

vid vistelse utom hemorten icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 17 mars 1944.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande: se under betänkande nr 20.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.