Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckt motion om avdrag vid taxering av inkomst för flyttningskostnader vid tillträdande av annan anställning.

1944-03-17 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1944:20, Betänkande i anledning av väckt motion om avdrag vid taxering av inkomst för flyttningskostnader vid tillträdande av annan anställning.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 20.

3

Nr 20.

Ankom till riksdagens kansli den 17 mars 1944 kl. 4 em.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion

om avdrag vid taxering av inkomst för flyttningskostnader

vid tillträdande av annan anställning.

(2:a avd.)

I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion,

nr 148, av herr Thäpper har hemställts, »att riksdagen måtte besluta

sådan ändring i gällande skatteförfattningar, att vid beräkning av inkomst

av tjänst avdrag medgives för flyttningskostnader vid tillträdande av annan

anställning».

Beträffande motiveringen för detta yrkande får utskottet, i den mån redogörelse

härför ej lämnas i det följande, hänvisa till motionen.

Enligt 33 § kommunalskattelagen må från intäkt av tjänst avdrag göras

för samtliga utgifter, vilka äro att anse som kostnader för fullgörande av

tjänsten, såvitt icke för samma kostnader anvisats särskilt anslag, som enligt

32 § 3 mom. ej skall upptagas såsom intäkt. I anslutning till detta

stadgande ges vidare i 33 § en exemplifiering av vissa slag av utgifter, som

sålunda skola vara avdragsgilla, varvid bl. a. nämnes »kostnad för resor

i tjänsten, där ej, vad angår statstjänst, särskild ersättning varit därför

anvisad». Flyttningskostnader äro däremot icke nämnda såsom avdragsgilla.

Vidare finnes i 20 § kommunalskattelagen ett allmänt stadgande om avdragsrätten

för kostnader. Det sägs i nämnda paragraf, att vid beräkningen

av inkomsten från särskild förvärvskälla skola från samtliga ur förvärvskällan

under beskattningsåret härflutna intäkter i penningar eller penningars

värde avräknas alla omkostnader under beskattningsåret för intäkternas

förvärvande och bibehållande.

I punkt 7 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen finns ett stadgande,

som berör statstjänstemän. Där sägs, att »till ersättning, som anvisats

av staten till bestridande av viss med tjänsten förenad kostnad och

som följaktligen ej är underkastad skatteplikt, räknas även den till tjänsteman

vid förflyttning från en tjänstgöringsort till en annan utgående ersättning

för flyttningskostnad samt för den ökade utgift, som för honom må

hava uppstått därigenom att han måst vidkännas kostnad för bostad å såväl

den gamla som den nya tjänstgöringsorten».

Såsom ovan nämnts äro flyttningskostnader icke angivna bland de i 33 §

kommunalskatlelagen uppräknade exemplen å från inkomst av tjänst av
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 20.

Utskottet.

dragsgilla kostnader. Däremot finnas bestämmelser angående avdrag för

kostnad för resor i tjänsten. I sådant hänseende göres i punkterna 3 och 4

av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen åtskillnad mellan resor,

som skattskyldig i sin tjänst verkställt utom den vanliga verksamhetsorten,

och resor på grund av att den skattskyldige har sitt arbete på annan ort

än där han har sin bostad. Beträffande kostnaden för i tjänsten verkställda

resor utom den vanliga verksamhetsorten stadgas, att skattskyldig äger rätt

till avdrag såväl för kostnad för själva resan som även för av resan föranledda

ökade levnadskostnader. Vad åter angår kostnaden för resor på

grund av att den skattskyldige har sin bostad annorstädes än å verksamhetsorten

stadgas, att avdrag är medgivet för skälig kostnad för resor till

och från arbetsplatsen, där denna varit belägen på sådant avstånd från hans

bostad, att han behövt anlita och även anlitat särskilt fortskaffningsmedel.

Praxis synes i fråga om avdrag för flyttningskostnader lia intagit en

tämligen restriktiv ståndpunkt. Såvitt framgår av regeringsrättens årsbok

synes sådant avdrag lia medgivits endast i några få fall. Sålunda fick en

officer avdrag för flyttningskostnader vid ombyte av tjänstebostad (RÅ

1940 not. 231). En extra lantmätare, som utan egen ansökan förflyttats

till befattning å annan ort, fick likaså avdrag för flyttningskostnader (RÄ

1937 ref. 35). Även ett annat mål finnes, där en extra lantmätare fick avdrag

för flyttningskostnader (RÅ 1937 not. 370). Ä andra sidan finns ett

flertal mål, där avdrag för flyttningskostnader vägrats. Sålunda vägrades

sådant avdrag för en automobilbesiktningsman, vars distrikt indragits och

som därvid — enligt egen uppgift utan ansökan — förordnats till automobilbesiktningsman

på annan ort (RÅ 1940 not. 328).

I den föreliggande motionen har anförts bland annat, att bestämmelserna

angående avdrag för kostnader för inkomstens förvärvande icke innebure

full rättvisa åt olika skattebetalare. Det förefölle sålunda obilligt, att avdrag

icke medgåves för flyttningskostnader, detta så mycket mera som vissa statstjänare

vore berättigade att av statsmedel erhålla ersättning för kostnader för

flyttning till annan ort, vilken ersättning vöre att hänföra till skattefri intäkt.

Ur rättvisesynpunkt syntes kunna krävas, att de befattningshavare såväl

i statlig som i kommunal och enskild tjänst, vilka ej erhölle flyttningsersättning,

berättigades att vid taxeringen åtnjuta avdrag för flyttningskostnader.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen innefatta nu gällande

bestämmelser icke något uttryckligt förbud mot att avdrag medgives för flyttningskostnader

vid tillträdande av annan anställning. Beträffande sådana

skattskyldiga, som äro anställda i statens tjänst och som vid förflyttning till

annan ort åtnjuta flyttningsersättning, är rätten till avdrag för flyttningskostnader

i princip fastslagen genom den i punkt 7 av anvisningarna till 32 §

kommunalskattelagen stadgade skattefriheten för uppburen flyttningsersättning.

I fråga örn övriga skattskyldiga med inkomst av tjänst, d. v. s. sådana

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 20. d

statsanställda, som icke vid förflyttning till annan ort åtnjuta flyttningsersättning,

saint personer anställda i kommunal eller enskild tjänst linnas däremot

ej några särskilda föreskrifter. För sistnämnda kategorier av skattskyldiga

synes i praxis avdrag för flyttningskostnader lia medgivits endast i några

få fall, vilka alla gällt vissa till flyttningsersättning ej berättigade statsanställda.

Härav synes enligt utskottets mening kunna dragas den slutsatsen,

att enligt nuvarande lagstiftning och praxis avdrag för flyttningskostnader

i regel ej är medgivet.

Nu gällande bestämmelser om flyttningsersättning till befattningshavare i

statens tjänst torde, såvitt utskottet kunnat finna, i stort sett vara uppbyggda

enligt följande principer. Då förflyttning sker uteslutande i det allmännas

intresse -—- såsom fallet är vid tvångsförflyttning — utgår full flyttningsersättning.

Vid förflyttning, som sker uteslutande i den enskildes intresse, utgår

icke någon flyttningsersättning. Örn förflyttning sker i både det allmännas

och den enskildes intresse — som exempelvis vid befordran — utgår

ersättning för viss del av flyttningskostnaden. Att viss ersättning utgår i sistnämnda

fall synes bero därpå att det ansetts ligga i statens intresse, att en

tjänsteman icke av ekonomiska skäl underlåter att söka en tjänst, för vilken

han är väl meriterad.

Skattefriheten för flyttningsersättning torde sålunda kunna sägas innebära,

att beträffande statsanställda, som åtnjuta flyttningsersättning, avdrag

för flyttningskostnader är medgivet med belopp motsvarande den uppburna

ersättningen. Detta gäller såväl vid tvångsförflyttning som vid sådan frivillig

förflyttning, vilken sker i samband med befordran.

I betraktande av den lättnad i beskattningen, som sålunda enligt nuvarande

bestämmelser är medgiven för vissa i statens tjänst anställda, mäste utskottet

för sin del ifrågasätta lämpligheten av gällande beskattningsregler på

ifrågavarande område vad angår andra kategorier av skattskyldiga med

inkomst av tjänst. Då en befattningshavare i statens tjänst åtnjuter skattefrihet

för flyttningsersättning, kan utskottet icke finna tilltalande, att exempelvis

en i enskild tjänst anställd skattskyldig, som på grund av anställningens

upphörande nödgas avflytta till annan ort för tillträdande av annan

anställning, icke skall äga åtnjuta avdrag för de av flyttningen föranledda

kostnaderna. Den omständigheten, att det här är fråga örn en helt ny anställning,

synes icke böra utgöra något hinder för avdragsrätt. Inom många

yrken är vanligt, att vederbörande allt emellanåt byter arbetsgivare, önskvärt

iir även, att beskattningsreglerna äro så utformade, att de ej motverka

en ur allmän synpunkt behövlig rörlighet hos arbetskraften. Härvid ma

jämväl uppmärksammas det förhållandet, att en anställning i enskild tjänst

i regel innebär en större eller mindre grad av otrygghet, vilket i allmänhet

ej kan sägas vara fallet i fråga örn en statlig anställning. Ulskoitet kan fördenskull

ej finna något principiellt hinder mot att avdrag för flyttningskostnader

medgives i sådana fall, då flyttningen för tillträdande av annan anställning

skor på grund av tvingande omständigheter.

Huruvida avdragsrätt för flyttningskostnader bör föreligga vid andra för
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 20.

värvskällor — närmast rörelse eller jordbruk — är vanskligare att bedöma

och utskottet är ej berett att i detta sammanhang taga ställning till denna

fråga.

Med hänsyn till vad ovan anförts och då någon sakkunnigutredning, som

kan förväntas komma att upptaga det i den föreliggande motionen berörda

spörsmålet till behandling, för närvarande ej pågår, har utskottet ansett, att

Kungl. Maj:ts uppmärksamhet borde fästas vid den olikformighet, som enligt

utskottets mening föreligger på ifrågavarande område. Utskottet förordar

fördenskull, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer örn en

översyn av bestämmelserna rörande rätten till avdrag för flyttningskostnader.

Utskottet förutsätter därvid, att berörda fråga lämpligen kan upptagas till

behandling i samband med andra skattefrågor, som kunna påkalla övervägande.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte i anledning av motionen II: 148 av herr

Thäpper i skrivelse till Kungl. Majit anhålla om en översyn

av gällande bestämmelser rörande rätten till avdrag för flyttningskostnader,

därvid bör beaktas vad i detta betänkande

anförts, samt att de förslag, vartill nämnda översyn kan föranleda,

måtte föreläggas riksdagen.

Stockholm den 17 mars 1944.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Wahlmark, Sjödahl, friherre

De Geer, Ekman, Velander, Björkman, Sylwan och Ramberg, samt

från andra kammaren: herrar Lövgren, Hagberg i Malmö, Hammarlund, Orgård, Sandberg,

Falk, Lundell, Karlsson i Grängesberg, Ohlsson i Kastlösa och Bladh.

447630. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag. 1944.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1944:145 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om avdrag vid taxering av inkomst för flyttningskostnader vid tillträdande av annan anställning. a1 i texten