Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bemyndigande för Kungl. Maj:t att medgiva visst undantag från gällande villkor för åtnjutande av rätt till varvsindustrirestitution.
1944-01-27 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1944:3, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bemyndigande för Kungl. Maj:t att medgiva visst undantag från gällande villkor för åtnjutande av rätt till varvsindustrirestitution.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 3.
5
Nr 3.
Ankom till riksdagens kansli den 27 januari 1944 kl. 4 em.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående bemyndigande för Kungl. Maj:t
att medgiva visst undantag från gällande villkor för
åtnjutande av rätt till varvsindustrirestitution.
I en den 31 december 1943 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 19, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att bemyndiga Kungl. Majit att under tiden till och med den
31 december 1946 i fall, då särskilda skäl därtill äro, medgiva, att näringsidkare,
som erhållit rätt till varvsindustrirestitution, må åtnjuta sådan tullrestitution,
oaktat de av honom använda artiklarna införts av annan näringsidkare,
som erhållit rätt till enahanda slag av tullrestitution.
Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bland annat följande.
Enligt 2 § förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution
äger näringsidkare vid utförsel av här i riket framställd, reparerad eller
kompletterad vara, för vars framställning, reparation, komplettering eller emballering
använts av honom från utlandet införda materialier eller andra
artiklar, åtnjuta restitution av tull (allmän industrirestitution) för en motsvarande
myckenhet materialier eller andra artiklar av samma slag, vilka inom
två år före utförseln av honom införts från utlandet.
I 3 § samma förordning stadgas, att idkare av varvs- eller verkstadsrörelse
ävensom fartygsägare äger att efter verkställd byggnad, ombyggnad, reparation,
inredning eller utrustning, inberäknat förseende med reservdelar, av
svenskt eller utländskt fartyg av mer än 70 tons bruttodräktighet, utländskt
järnfartyg även av 70 tons bruttodräktighet eller därunder, eller av skeppsdocka,
dockport, ponton, slip, stapelbädd eller mudderverk, för vilkas byggnad,
ombyggnad, reparation, inredning, utrustning eller sjösättning använts
av honom från utlandet införda materialier eller andra artiklar, åtnjuta restitution
av tull (varvsindustrirestitution) för en motsvarande myckenhet materialier
eller andra artiklar av samma slag, vilka inom fem år före arbetets
slutförande av honom införts från utlandet.
Enligt 7 § tullrestitutionsförordningen skall prövning av fråga angående rätt
till allmän industri- samt varvsindustrirestitution ävensom fastställandet av
de närmare villkor för rättighetens åtnjutande, som i särskilda fall må finnas
erforderliga, ankomma på generaltullstyrelsen efter samråd med kommers
-
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 3.
kollegium. Rätt till industrirestitution kan, enligt 8 §, beviljas för särskilt
fall, för viss tid eller tills vidare.
Med skrivelse den 21 mars 1940 överlämnade generaltullstyrelsen till
Kungl. Maj:ts prövning tre till styrelsen ställda skrifter, däri aktiebolaget
Lindholmens varv, Eriksbergs mek. verkstads aktiebolag och aktiebolaget Götaverken,
vilka samtliga åtnjuta rätt till varvsindustrirestitution, var för sig
anhållit örn restitution av eller befrielse från tull för vissa i bolagens varvsrörelse
använda materialier och artiklar, vilka införts av andra till varvsindustrirestitution
berättigade företag för dessas bruk men sedermera överlåtits
till sökandebolagen. I sin skrivelse hemställde generaltullstyrelsen, att
Kungl. Majit måtte förklara hinder icke möta för styrelsen att medgiva den
sökta restitutionen av eller befrielsen från tullavgift. Samtidigt gav styrelsen
uttryck för den uppfattningen, att kravet på identitet mellan importör och
restitutionssökande icke behövde med stränghet upprätthållas, då såsom i
förevarande fall båda medgivits rätt till varvsindustrirestitution. Emellertid
fann Kungl. Majit enligt beslut den 3 maj 1940 icke skäl lämna bifall till
framställningen.
Under hänvisning till Kungl. Maj :ts nyssnämnda beslut har Sveriges varvsindustriförening
i en den 21 november 1940 dagtecknad skrift gjort framställning
om sådan författningsändring, att tullrestitution finge beviljas
även i fall, då vara, som under restitutionsanspråk importerats av företag
vilket medgivits rätt till varvsindustrirestitution, sedermera överlåtits till och
använts av annat sådant företag.
över föreningens framställning ha, efter remiss, generaltullstyrelsen och
kommerskollegium avgivit gemensamt utlåtande den 18 mars 1941. Vid utlåtandet
ha fogats yttranden av tullbehandlingsinspektionen i Göteborg och
Sveriges Industriförbund. Framställningen har därvid tillstyrkts i samtliga
yttranden.
Departementschefen har till stöd för det i propositionen framlagda förslaget
anfört följande:
»Av utredningen i ärendet framgår, att de till följd av kriget försämrade
handelsförbindelserna vållat varvsindustrien särskilda svårigheter beträffande
materialanskaffningen och att företagen i detta avseende äro i större utsträckning
än tidigare beroende av varandras bistånd. Det synes därför rimligt,
att så länge nämnda svårigheter bestå varvsindustrien beredes sådan
lättnad i villkoren för erhållande av tullrestitution, att samarbetet mellan
företagen vid anskaffandet av material utomlands såvitt möjligt underlättas.
Däremot torde det under nuvarande extraordinära förhållanden icke vara
lämpligt att träffa något mera definitivt avgörande i vare sig den nu berörda
frågan om varvsindustrirestitutionen eller den därmed nära sammanhängande
frågan om allmän industrirestitution.
Den lättnad ifråga örn villkoren för erhållande av varvsindustrirestitution,
som i förevarande sammanhang kan anses påkallad, torde vara att kravet på
identitet mellan importören och förbrukaren av de ifrågavarande materialier
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 3. •
na i viss utsträckning eftergives. I fall, da särskild anledning därtill finnes,
bör sålunda tullrestitution kunna erhållas, oaktat sådan identitet icke föreligger,
om blott importören och förbrukaren båda äro berättigade till varvsindustrirestitution.
Härför erfordras emellertid riksdagens medverkan. På
grund härav och då frågan om undantag från berörda restitutionsvillkor bör
ankomma på Kungl. Maj:ts prövning, torde bemyndigande för Kungl. Majit
nu böra inhämtas att under viss tid, förslagsvis till och med den 31 december
1946, medgiva sådant undantag. Vid bifall till en framställning härom torde
få förutsättas, att tullrestitution må kunna beviljas även för materialier, som
införts till riket före den tidpunkt, då bemyndigandet erhållits. Ett villkor för
restitution bör dock alltid vara att det arbete, varom fråga är, avslutas under
bemyndigandets giltighetstid.»
Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot föreliggande förslag, Utskott*.
får hemställa,
att riksdagen måtte bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition
nr 19.
Stockholm den 27 januari 1944.
På bevillningsutskottets vägnar:
A. J. BÄRG.
Närvarande: se under betänkande nr 2.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1944:23 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag till förordning örn fortsatt giltighet av förordningen den 6 mars 1942 a1 i texten