Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bemyndigande för Kungl. Maj:t att medgiva visst undantag från gällande villkor för åtnjutande av rätt till varvsindustrirestitution.

1944-01-27 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1944:3, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bemyndigande för Kungl. Maj:t att medgiva visst undantag från gällande villkor för åtnjutande av rätt till varvsindustrirestitution.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 3.

5

Nr 3.

Ankom till riksdagens kansli den 27 januari 1944 kl. 4 em.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition angående bemyndigande för Kungl. Maj:t

att medgiva visst undantag från gällande villkor för

åtnjutande av rätt till varvsindustrirestitution.

I en den 31 december 1943 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 19, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att bemyndiga Kungl. Majit att under tiden till och med den

31 december 1946 i fall, då särskilda skäl därtill äro, medgiva, att näringsidkare,

som erhållit rätt till varvsindustrirestitution, må åtnjuta sådan tullrestitution,

oaktat de av honom använda artiklarna införts av annan näringsidkare,

som erhållit rätt till enahanda slag av tullrestitution.

Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bland annat följande.

Enligt 2 § förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution

äger näringsidkare vid utförsel av här i riket framställd, reparerad eller

kompletterad vara, för vars framställning, reparation, komplettering eller emballering

använts av honom från utlandet införda materialier eller andra

artiklar, åtnjuta restitution av tull (allmän industrirestitution) för en motsvarande

myckenhet materialier eller andra artiklar av samma slag, vilka inom

två år före utförseln av honom införts från utlandet.

I 3 § samma förordning stadgas, att idkare av varvs- eller verkstadsrörelse

ävensom fartygsägare äger att efter verkställd byggnad, ombyggnad, reparation,

inredning eller utrustning, inberäknat förseende med reservdelar, av

svenskt eller utländskt fartyg av mer än 70 tons bruttodräktighet, utländskt

järnfartyg även av 70 tons bruttodräktighet eller därunder, eller av skeppsdocka,

dockport, ponton, slip, stapelbädd eller mudderverk, för vilkas byggnad,

ombyggnad, reparation, inredning, utrustning eller sjösättning använts

av honom från utlandet införda materialier eller andra artiklar, åtnjuta restitution

av tull (varvsindustrirestitution) för en motsvarande myckenhet materialier

eller andra artiklar av samma slag, vilka inom fem år före arbetets

slutförande av honom införts från utlandet.

Enligt 7 § tullrestitutionsförordningen skall prövning av fråga angående rätt

till allmän industri- samt varvsindustrirestitution ävensom fastställandet av

de närmare villkor för rättighetens åtnjutande, som i särskilda fall må finnas

erforderliga, ankomma på generaltullstyrelsen efter samråd med kommers
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 3.

kollegium. Rätt till industrirestitution kan, enligt 8 §, beviljas för särskilt

fall, för viss tid eller tills vidare.

Med skrivelse den 21 mars 1940 överlämnade generaltullstyrelsen till

Kungl. Maj:ts prövning tre till styrelsen ställda skrifter, däri aktiebolaget

Lindholmens varv, Eriksbergs mek. verkstads aktiebolag och aktiebolaget Götaverken,

vilka samtliga åtnjuta rätt till varvsindustrirestitution, var för sig

anhållit örn restitution av eller befrielse från tull för vissa i bolagens varvsrörelse

använda materialier och artiklar, vilka införts av andra till varvsindustrirestitution

berättigade företag för dessas bruk men sedermera överlåtits

till sökandebolagen. I sin skrivelse hemställde generaltullstyrelsen, att

Kungl. Majit måtte förklara hinder icke möta för styrelsen att medgiva den

sökta restitutionen av eller befrielsen från tullavgift. Samtidigt gav styrelsen

uttryck för den uppfattningen, att kravet på identitet mellan importör och

restitutionssökande icke behövde med stränghet upprätthållas, då såsom i

förevarande fall båda medgivits rätt till varvsindustrirestitution. Emellertid

fann Kungl. Majit enligt beslut den 3 maj 1940 icke skäl lämna bifall till

framställningen.

Under hänvisning till Kungl. Maj :ts nyssnämnda beslut har Sveriges varvsindustriförening

i en den 21 november 1940 dagtecknad skrift gjort framställning

om sådan författningsändring, att tullrestitution finge beviljas

även i fall, då vara, som under restitutionsanspråk importerats av företag

vilket medgivits rätt till varvsindustrirestitution, sedermera överlåtits till och

använts av annat sådant företag.

över föreningens framställning ha, efter remiss, generaltullstyrelsen och

kommerskollegium avgivit gemensamt utlåtande den 18 mars 1941. Vid utlåtandet

ha fogats yttranden av tullbehandlingsinspektionen i Göteborg och

Sveriges Industriförbund. Framställningen har därvid tillstyrkts i samtliga

yttranden.

Departementschefen har till stöd för det i propositionen framlagda förslaget

anfört följande:

»Av utredningen i ärendet framgår, att de till följd av kriget försämrade

handelsförbindelserna vållat varvsindustrien särskilda svårigheter beträffande

materialanskaffningen och att företagen i detta avseende äro i större utsträckning

än tidigare beroende av varandras bistånd. Det synes därför rimligt,

att så länge nämnda svårigheter bestå varvsindustrien beredes sådan

lättnad i villkoren för erhållande av tullrestitution, att samarbetet mellan

företagen vid anskaffandet av material utomlands såvitt möjligt underlättas.

Däremot torde det under nuvarande extraordinära förhållanden icke vara

lämpligt att träffa något mera definitivt avgörande i vare sig den nu berörda

frågan om varvsindustrirestitutionen eller den därmed nära sammanhängande

frågan om allmän industrirestitution.

Den lättnad ifråga örn villkoren för erhållande av varvsindustrirestitution,

som i förevarande sammanhang kan anses påkallad, torde vara att kravet på

identitet mellan importören och förbrukaren av de ifrågavarande materialier
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 3. •

na i viss utsträckning eftergives. I fall, da särskild anledning därtill finnes,

bör sålunda tullrestitution kunna erhållas, oaktat sådan identitet icke föreligger,

om blott importören och förbrukaren båda äro berättigade till varvsindustrirestitution.

Härför erfordras emellertid riksdagens medverkan. På

grund härav och då frågan om undantag från berörda restitutionsvillkor bör

ankomma på Kungl. Maj:ts prövning, torde bemyndigande för Kungl. Majit

nu böra inhämtas att under viss tid, förslagsvis till och med den 31 december

1946, medgiva sådant undantag. Vid bifall till en framställning härom torde

få förutsättas, att tullrestitution må kunna beviljas även för materialier, som

införts till riket före den tidpunkt, då bemyndigandet erhållits. Ett villkor för

restitution bör dock alltid vara att det arbete, varom fråga är, avslutas under

bemyndigandets giltighetstid.»

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot föreliggande förslag, Utskott*.

får hemställa,

att riksdagen måtte bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition

nr 19.

Stockholm den 27 januari 1944.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande: se under betänkande nr 2.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1944:23 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag till förordning örn fortsatt giltighet av förordningen den 6 mars 1942 a1 i texten