Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 18 juni 1937

1944-04-27 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1944:31, Betänkande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 18 juni 1937

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 31.

5

Nr 31.

Ankom till riksdagens kansli den 27 april 1944 kl. 2 em.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av dels Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till förordning om fortsatt giltighet

av förordningen den 18 juni 1937 (nr A81) angående

rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda

bestämmelser örn stämpelavgift vid köp och

byte av fondpapper ävensom i anledning därav väckta

motioner, dels ock väckta motioner angående utredning

örn grunderna för lagfartsstämpelns utgående.

(lia avd.)

I en den 4 februari 1944 daglecknad, till bevillningsutskottet hänvisad pro

position, nr 62, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga följande, vid propositionen fogade

Förslag

till

förordning örn fortsatt giltighet av förordningen den 18 juni 1937

(nr 481) angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela

särskilda bestämmelser om stämpelavgift vid köp och byte

av fondpapper.

Härigenom förordnas, att förordningen den 18 juni 1937 angående rätt för

Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser örn stämpelavgift

vid köp och byte av fondpapper, vilken jämlikt förordning den 9 april 1943

(nr 145) gäller till och med den 30 juni 1944, skall äga fortsatt giltighet till

och med den 30 juni 1945, med iakttagande av alt av Konungen jämlikt

förstnämnda förordning meddelade bestämmelser ej må äga tillämpning

längre än till och med sistnämnda dag.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 31.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i propositionen framlagda

förslaget, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll.

Till utskottets behandling ha överlämnats de i anledning av propositionen

väckta likalydande motionerna nr 269 i första kammaren av herr Gustaf

Elofsson och nr 434 i andra kammaren av herr Jonsson i Skedsbygd m. fl.,

vari hemställts, »att riksdagen må besluta, att stämpelavgiften vid köp och

byte av fondpapper måtte utgå med följande belopp:

A. Vid köp av aktier, lotter, andelsbevis och delaktighetsbevis 60 öre dä

de överlåtna aktiernas, lotternas, andelsbevisens eller delaktighetsbevisens

sammanlagda värde ej överstiger 100 kronor, och därutöver 60 öre för varje

påbörjat antal 100 kronor;

B. Vid köp av obligationer 20 öre då de överlåtna obligationernas sammanlagda

värde ej överstiger 100 kronor och därutöver 20 öre för varje påbörjat

belopp av 100 kronor;

dock att, där den ene av kontrahenterna är fondhandlande och avtalet avslutas

icke för dennes räkning, stämpelavgiften skall utgå med två tredjedelar

av stämpelbeloppet.»

Till behandling i samband med förevarande proposition har utskottet funnit

lämpligt upptaga de under motionstiden vid riksdagens början väckta,

till utskottet hänvisade likalydande motionerna nr 200 i första kammaren av

herr Bror Nilsson m. fl. och nr 294 i andra kammaren av herr Jonsson i

Skedsbygd m. fl., vari hemställts, att riksdagen må besluta i skrivelse till

Kungl. Maj:t hemställa om en allsidig utredning om grunderna för lagfartsstämpelns

utgående, med beaktande av de synpunkter, som i motionerna påpekats.

Vad angår motiveringen för de i ovannämnda motioner väckta förslagen

får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa

till motionerna.

Stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper.

Vid överlåtelse av fondpapper genom köp eller byte skall enligt förordningen

den 6 november 1908 (nr 129) — fondstämpelförordningen — erläggas

en särskild stämpelavgift. Då sådan överlåtelse sker, skall avräkningsnota

upprättas, varå stämpeln anbringas. Skyldighet att upprätta avräkningsnota

åligger i regel säljaren.

Enligt 3 § 1 mom. i nämnda förordning (sådant detta författningsrum

lyder enligt förordningen den 14 juni 1929, nr 142) utgör stämpeln vid köp

av aktier, lotter, andelsbevis och delaktighetsbevis 3 promille samt vid köp

av obligationer 1 promille av nämnda fondpappers värde. Därest den ena

kontrahenten är fondhandlare och avtalet avslutas icke för dennes räk
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 31.

7

ning utan i kommission, skall emellertid stämpeln i det förra fallet utgå med

endast 1 V2 promille och i det senare fallet med 72 promille av värdet. Vid

byte av aktier, lotter, andelsbevis oell delaktighetsbevis samt av obligationer

utgår stämpeln nied samma belopp som vid köp av dylika fondpapper, där

ena kontrahenten är fondhandlare och avtalet avslutas i kommission.

Sedan ifrågavarande stämpelavgift infördes, hava vid olika tillfällen ändringar

vidtagits i skattesatsernas storlek. Då riksdagen år 1908 i huvudsak

antog Kungl. Maj:ts förslag örn införande av en särskild stämpelavgift vid

köp och byte av fondpapper, bestämdes skatten — med sänkning av de i propositionen

föreslagna skattesatserna — till 1 promille vid köp av aktier och

banklotter samt till V2 promille vid köp av obligationer. Vid byte skulle

stämpelskatten utgå med hälften av nämnda skattesatser. Är 1913 beslöt

riksdagen höja den vid köp av aktier och banklotter utgående stämpelavgiften

till 1 Va promille. Beträffande köp av obligationer förblevo skattesatserna

oförändrade. För byte reglerades skattesatserna så, att de fortfarande kommo

att utgöra hälften av de för köp gällande. Sistnämnda år utvidgades begreppet

fondpapper att omfatta jämväl lotter i kommanditbolag samt andelsoch

delaktighetsbevis i vissa penninginrättningar, vilka samtliga värdepapper

i avseende å stämpelbeloppen likställdes med aktier och banklotter. Vid

1917 års riksdag beslöts en fördubbling av de vid köp och byte av aktier och

därmed jämställda fondpapper då gällande skattesatserna, dock endast provisoriskt

för ett års tid. År 1918 beslöt riksdagen, likaledes provisoriskt, en

fördubbling av de enligt 1917 års nyssnämnda beslut gällande fondstämpelavgifterna.

Skattesatserna bestämdes sålunda till 6 promille vid köp av

aktier och därmed jämställda fondpapper samt 1 promille vid köp av obligationer.

Vid byte utgjorde skattesatserna alltjämt hälften av de för köp gällande.

Enligt beslut av 1919—1928 års riksdagar bibehöllos de provisoriskt

förhöjda skattesatserna i stort sett oförändrade.

Vid 1929 års riksdag föreslog Kungl. Majit i proposition nr 85, att fondstämpelavgiften

beträffande aktier och därmed jämställda fondpapper skulle

från och med den 1 juli 1929 nedsättas till de belopp, som numera gälla.

Därjämte innehöll nämnda förslag även, att tiden för stämpelavgiftens utgående

icke begränsades. I förenämnda proposition anförde dåvarande chefen

för finansdepartementet till stöd för den föreslagna sänkningen av fondstämpeln

bland annat, att den höga stämpelavgift, som tidigare utgått vid

köp och byte av aktier och därmed i förevarande avseende likställda fondpapper,

tillkommit under kristiden med dess särskilda förhållanden. Ett av

syftena med den företagna höjningen av skattesatserna hade varit att i större

utsträckning än tidigare varit fallet i statsfinansiellt hänseende utnyttja denna

skattekälla. Ur berörda synpunkt ansåg departementschefen dåmera avgörande

betänkligheter knappast kunna resas mot en nedsättning av fondstämpeln.

Eli annat skill, varmed på sin tid höjningen motiverats, hade varit,

alt densamma antoges skola komma att motverka en osund, våldsamt uppdriven

spekulation. Ej heller detta skäl ägde längre giltighet, sedan en åter
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 31.

gång skett från kristidens exceptionella förhållanden. Då de synpunkter, som

åberopats för den höga fondstämpeln, ej längre syntes med fog kunna göras

gällande, hade departementschefen ansett tidpunkten lämplig att föreslå

en sänkning av stämpeln till ett med hänsyn till det då rådande läget rimligt

belopp. En sådan sänkning skulle säkerligen även visa sig bliva till icke

ringa gagn för näringslivet. Till de i nämnda proposition anförda synpunkterna

anslöt sig 1929 års bevillningsutskott (betänkande nr 27), på vars hemställan

riksdagen biföll propositionen.

I en vid 1934 års riksdag väckt motion II: 417 av herr Karlsson i Grängesberg

m. fl. hemställde motionärerna, »att riksdagen måtte hos regeringen

begära utredning och framläggande av förslag om en höjning av stämpelavgiften

på fondpapper». På hemställan av 1934 års bevillningsutskott avslog

riksdagen motionen. I sitt över motionen avgivna betänkande, nr 37,

anförde nämnda års bevillningsutskott, att, då de skäl, som föranledde den

år 1929 vidtagna sänkningen av stämpelavgiften vid köp och byte av aktier

och därmed jämställda fondpapper, alltjämt ägde giltighet, och då i motionen

icke påvisats några förhållanden, som kunde motivera en höjning av ifrågavarande

stämpelavgift, utskottet icke anseit sig kunna biträda motionärernas

hemställan. Utskottet yttrade vidare, att därest statsfinansiella skäl skulle

påkalla, att ifrågavarande skattekälla borde utnyttjas i större utsträckning

än som för det dåvarande skedde, ansåge utskottet det i första hand böra

ankomma på Kungl. Majit att taga frågan därom under övervägande.

Såsom ett led i de av 1937 års riksdag i valutavårdande syfte beslutade beredskapsåtgärderna

ingick bland annat ett bemyndigande för Konungen att,

da sadant med hänsyn till särskilda omständigheter prövades nödigt, förordna

örn höjning i viss utsträckning av ifrågavarande stämpelavgift. Stadgande

härom innefattas i en den 18 juni 1937 utfärdad förordning (nr 481), enligt

.vilken den vid köp eller byte av aktier och därmed jämställda fondpapper

utgående stämpelavgiften må höjas till högst fyra gånger de i 3 § 1 mom.

londstämpelförordningen angivna beloppen. 1937 års förordning gällde ursprungligen

till och med den 31 maj 1938 men har därefter erhållit fortsatt

giltighet, senast genom förordning den 9 april 1943 (nr 145), enligt vilken

giltighetstiden utsträckts till och med den 30 juni 1944.

I en vid 1942 års riksdag väckt motion II: 147 av herr Jonsson i Skedsbygd

hemställdes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit hemställa,

att Kungl. Majit måtte föranstalta om en skyndsam utredning i syfte

att vidtaga den förhöjning av förevarande stämpelavgift, som kunde med beaktande

av i motionen framförda synpunkter befinnas skälig, samt för riksdagen

framlägga det förslag, vartill nämnda utredning kunde föranleda. På

hemställan av 1942 års bevillningsutskott avslog riksdagen motionen. Nämnda

utskott, vilket upptagit motionen till behandling i samband med Kungl.

Majits proposition nr 72 vid 1942 års riksdag med förslag till förordning örn

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 1.

9

fortsatt giltighet av förenämnda förordning den 18 juni 1937 (nr 481), anförde

i sitt häröver avgivna betänkande, nr 15, följande:

»I förevarande proposition har departementschefen framhållit, att det av

1937 års riksdag givna bemyndigandet för Konungen att i viss utsträckning

förordna örn höjning av ifrågavarande stämpelavgift åsyftade att skapa ett

medel att hålla tillbaka eventuella spekulationstendenser å fondhandelns område,

men att fiskaliska synpunkter däremot icke anlades på frågan. Departementschefen

har vidare anfört, att enligt hans uppfattning anledning härtill

icke heller nu förelåge. Utskottet förutsätter dock att, därest det i fortsättningen

skulle visa sig påkallat att på frågan anlägga jämväl statsfinansiella

synpunkter, Kungl. Majit ägnar frågan uppmärksamhet och för riksdagen

framlägger det förslag, som kan visa sig erforderligt. På grund härav

får utskottet förorda bifall till förevarande proposition.

Med det nu anförda har utskottet jämväl tagit ställning till det i motionen

II: 147 framställda yrkandet. Vad angår den i motionen lämnade uppgiften,

att bestämmelserna om stämpelskatt vid försäljning av fastighet ofta kringgås,

vill utskottet erinra örn att frågan om eventuella åtgärder häremot närmare

hör samman med stadgandena angående lagfartsstämpeln än med

här ifrågavarande spörsmål. Utskottet anser sig emellertid böra framhålla,

att även inom utskottet uppgivits, att en tendens kunnat iakttagas att söka

undgå erläggande av lagfartsstämpel vid fastighetsförsäljning genom bildande

av aktiebolag eller s. k. fastighetsföreningar, varvid de sålunda bildade

rättssubjekten rent formellt stå såsom ägare till viss fastighet men i realiteten

ej äro annat än en organisationsform för tillvaratagande av en enda persons

eller ett fåtal personers intressen i samma fastighet. I detta sammanhang

får utskottet erinra om att 1937 års riksdag i skrivelse nr 416 på hemställan

av samma års bevillningsutskott anhållit, att Kungl. Majit ville föranstalta

om utredning beträffande frågan om åtgärder mot uteblivet eller

försenat erläggande av lagfartsstämpel samt för riksdagen framlägga det

förslag, som kunde av utredningen föranledas. Utskottet, som likaledes anser

att en sådan utredning bör företagas, förutsätter att i samband därmed den

av motionären berörda frågan kommer att ägnas uppmärksamhet.»

I den nu förevarande propositionen har departementschefen framhållit,

att det genom förordningen den 18 juni 1937 (nr 481) givna bemyndigandet

åsyftade att skapa ett medel att hålla tillbaka eventuella spekulationstendenser

å fondhandelns område. Fiskaliska synpunkter hade däremot icke

anlagts på frågan, vartill enligt departementschefens uppfattning anledning

icke heller nu förelåge. Då emellertid de skäl, som föranlett att Konungen tillerkänts

berörda befogenhet, alltjämt gällde, syntes nämnda förordning böra

förlänas fortsatt giltighet förslagsvis till och med den 30 juni 1945.

I de likalydande motionerna 1:269 och 11:434 har till stöd för de däri

framställda yrkandena anförts i huvudsak följande. Genom köp av aktier

omsattes årligen stora värden, vari inginge avsevärda fastighetsvärden. Under

de senaste åren hade ett stort antal fastighetsbolag bildats samt äldre

sådana bolag utökat sitt fastighetsinnehav. En bidragande orsak härtill

hade utan tvekan varit, alt handel med fastigheter i aktiebolagets form vore

gynnad genom avsevärt lägre stämpelavgift. Sålunda hade den enskilde att

vid fastighetsförvärv för varje hundratal kronor av köpesumman erlägga

stämpelavgift av en krona, medan vid försäljning av aktier för motsvarande

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 31.

belopp erlades endast 30 respektive 15 öre. Under innevarande kristid hade

statsmakterna nödgats vidtaga avsevärda ökningar av såväl direkta som

indirekta skatter. Enligt motionärernas förmenande borde staten därför i

ökad grad utnyttja den inkomstkälla, som fondstämpeln utgjorde. Därigenom

skulle icke endast ökade inkomster tillföras statskassan utan jämväl en

många gånger skadlig spekulation i fastighetsvärden motverkas.

Efter därom i grundlagsenlig ordning framställd begäran bär utskottet

emottagit utlåtanden över sistnämnda motioner från fullmäktige i riksbanken,

statskontoret samt bank- och fondinspektionen. Vid bank- och fondinspektionens

utlåtande lia fogats yttranden av styrelsen för Stockholms

fondbörs och svenska fondhandlareföreningen.

Fullmäktige i riksbanken lia uttalat, att ur statsfinansiell synpunkt vinsterna

av den föreslagna avgiftshöjningen sannolikt icke skulle bliva av någon

nämnvärd storleksordning. Stämpelavgiften för aktier och obligationer hade

sålunda under de senaste åren utgjort tillhopa endast lV2 å 2 miljoner kronor

per år. Om omsättningen skulle komma att nedgå vid en avgiftshöjning,

skulle den totala inkomstökningen vid den föreslagna fördubblingen av stämpelavgifterna

komma att understiga nämnda belopp. Skatteintäktssynpunkten

syntes därför icke kunna tillmätas någon större betydelse. Det påpekade förhållandet

att handel med fastigheter under aktiebolagets form vore gynnad

syntes i och för sig tala för en omläggning av bestämmelserna örn stämpelavgiften.

Emellertid borde uppmärksammas, att omsättningen av aktier i fastighetsbolag

-— med vilka i förevarande hänseende vore att jämställa även

flertalet av de före år 1930 bildade bostadsföreningarna — utgjorde en mycket

ringa del av den totala aktieomsättningen, varför en allmän höjning avstämpelavgifterna

för aktier knappast kunde anses motiverad enbart av det

anförda skälet.

Statskontoret har framhållit, att motionärernas förslag i främsta rummet

syntes åsyfta att åvägabringa större likställdhet i stämpelhänseende mellan

sådan fastighetsöverlåtelse, som skedde under aktiebolagets form, och sådan

fastighetsöverlåtelse, som i vanlig ordning bleve föremål för lagfart. En höjning

av fondstämpeln torde emellertid knappast vara ägnad att åstadkomma

ändring i detta avseende. Aktiebolagsformen torde nämligen i allmänhet icke

komma till användning i någon större utsträckning såsom förvaltningsform

för fast egendom, och icke heller hade, såvitt för statskontoret vore bekant,

antalet fastighetsaktiebolag på senaste tiden undergått någon mera påtaglig

stegring. Ett långt mera vanligt förfarande i syfte att undgå lagfartsstämpel

torde vara, att fastigheter placerades såsom tillgång hos ekonomisk förening.

Föreningsformen erbjöde nämligen åtskilliga fördelar framför aktiebolagsformen,

bland annat såtillvida att överlåtelse av andelar i ekonomisk förening

icke vöre belagd med någon som helst stämpelavgift. Även i de fall då

en fastighet överlätes genom ett övertagande av aktierna i ett fastighetsaktiebolag

bomme fondstämpeln — även om den höjdes till en procent —- som

regel att väsentligt understiga lagfartsstämpeln. Köpesumman vid förvärv av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr di
-

ll

sådana aktier torde nämligen i allmänhet vara väsentligt lägre än det belopp,

varå lagfartsstämpel skulle utgå, därest fastigheterna överlåtits utan användande

av bolagsformen. Enligt statskontorets mening kunde följaktligen en

höjning av fondstämpeln icke tillmätas någon större betydelse såsom medel

att åstadkomma en mera enhetlig beskattning av fastighetsöverlåtelser. Motionärerna

hade emellertid såsom en ytterligare motivering för sitt förslag framhållit,

att den föreslagna stämpelhöjningen skulle tillföra statskassan ökade

inkomster. Vid de tillfällen, då fråga om förändring av fondstämpelns belopp

varit föremål för statsmakternas prövning, hade ständigt framhållits, att en

höjning av fondstämpeln kunde beräknas medföra ökade inkomster för statsverket.

En hög stämpelsats hade därjämte ansetts utgöra ett medel mot en

alltför livlig spekulation i fondpapper. Å andra sidan hade gentemot en hög

fondstämpelnivå anförts, att den utgjorde en belastning på näringslivet,

främst därigenom att industrier bereddes svårigheter att anskaffa eget kapital.

Till skillnad mot förhållandena under föregående världskrig — då höjning

av fondstämpeln ansågs motiverad för åstadkommande av återhållsamhet

under då förekommande högt uppdrivna spekulation — funnes för närvarande

icke skäl att av denna anledning höja fondstämpeln. Omsättningen

på fondpapper, som under år 1940 varit synnerligen ringa, hade nämligen

företett en allenast långsam stegring och måste alltjämt betraktas såsom

mindre än normal. Enligt statskontorets mening skulle emellertid en höjning

av fondstämpeln till av motionärerna föreslagen skattesats otvivelaktigt leda

till en ökning av statsverkets inkomster, med nuvarande omsättning säkerligen

överstigande en miljon kronor för år. I vad mån den ovan berörda

betänkligheten gentemot en dylik höjning borde föranleda till försiktighet

därvidlag torde icke vara möjligt att med säkerhet bedöma. Statskontoret föreställde

sig emellertid, att den betydelse, som fondstämpelnivån ägde för sparkapitalets

val av placeringsobjekt, icke vore av den storleksordning, att den

föreslagna höjningen skulle kunna innebära någon större olägenhet för industriens

kapitalförsörjning eller i övrigt verka hämmande för näringslivet.

Ur de synpunkter statskontoret hade att företräda syntes därför intet vara

att erinra mot den föreslagna höjningen av fondstämpeln. Slutligen ville statskontoret

beträffande förslaget, att där den ena av kontrahenterna vore fondhandlare

och avtalet icke avslutats för dennes räkning, stämpelavgiften skulle

utgå med två tredjedelar av eljest stadgat stämpelbelopp, uttala, att en dylik

regel skulle medföra, att transaktioner, där kommissionär anlitades som mellanhand,

skulle beläggas med en högre sammanlagd stämpel än vid direkta

avtal mellan enskilda parter. Skäl torde icke föreligga att vidtaga ändring i

den för närvarande gällande regeln, att stämpel i dylikt fall utginge med hälften

av eljest gällande stämpelbelopp.

Bank- och fondinspektionen har avstyrkt bifall till motionerna och därvid

framhållit bland annat, att motionärernas uppfattning örn den statsfinansiella

betydelsen av fondstämpelavgiften syntes överdriven. Den egentliga

börsomsättningen av fondpapper vöre numera och hade under de senare

åren varit förhållandevis ringa. Kursnivån hade under dessa tider i genom
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 31.

snitt icke visat några märkligare förändringar och någon egentlig spekulation

i fondpapper torde icke kunna sägas ha därunder varit framträdande. En sådan

höjning av fondstämpelavgiften, som motionärerna föreslagit, skulle sannolikt

komma att ytterligare reducera fondhandeln, varigenom den statsfinansiella

vinsten av en avgiftshöjning skulle komma att i sin ordning minskas.

Enligt inspektionens mening kunde därför ur denna synpunkt en generell

höjning av fondstämpelavgiften icke anses påkallad. Det av motionärerna

framförda särskilda skälet, att en höjning av fondstämpelavgiften skulle

motverka spekulation i fastighetsvärden, kunde enligt inspektionens mening

icke utgöra anledning till dylik höjning, vilken skulle träffa icke blott

aktier i fastighetsbolag utan även andra fondpapper, till och med obligationer.

Vad anginge motionärernas förslag örn ändrade principer för beräknande

av fondstämpelavgift i sådant fall, där fondhandlare i egenskap av

kommissionär biträdde vid genomförande av en överlåtelse av fondpapper,

ansåge inspektionen någon anledning icke förefinnas till en dylik ändring.

Styrelsen för Stockholms fondbörs och svenska fondhandlareföreningen ha

likaledes avstyrkt motionerna.

Stämpelavgift vid lagfart å fast egendom.

Enligt 8 § förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften

skall vid överlåtelse av fast egendom genom köp eller byte m. fl. fång överlåtelsehandling,

då den företes för lagfart, förutom i visst undantagsfall, förses

med stämpel. Stämpeln utgår i regel med 1 krona för varje fulla 100

kronor av egendomens värde, om densamma förvärvats av annan än aktiebolag.

För sådana bolag utgör stämpeln 2 kronor för varje fulla 100 kronor

av egendomens värde med det undantag, att aktiebolag, som är berättigat

att erhålla statslån från egnahemslånefonden eller jordförmedlingsfonden,

och bankbolag i fråga om förvärv av annan faslighet än sådan, som är avsedd

för bankens inrymmande, skall erlägga stämpel med allenast 1 krona

för varje fulla 100 kronor av värdet. Där köpehandling, utan tillägg till eller

förändring i stadgade villkor, överlåtes inom den för lagfart föreskrivna tid,

räknat från första fånget, och inom samma tid för lagfart företes samt

köpeavhandlingen därvid är åtföljd av skriftlig, av såväl säljare som köpare

på heder och samvete avgiven förklaring, att icke i någon form lämnats

eller skall lämnas annan betalning för köpet än den, som finnes upptagen

i den för lagfart företedda fångeshandlingen, äger stämpelbeläggning

rum allenast för sista fånget. Har fast egendom förvärvats på grund av

tillskott vid bildande av bolag eller efter bolagets bildande, äger lindring i

stämpelbeskattningen rum, därest den tillskjutna fasta egendomen i avhandlingen

icke åsatts högre värde än det belopp, för vilket den, som tillskjuter

egendomen, själv förvärvat densamma.

1929 års bevillningsutskott hemställde i sitt betänkande nr 28 bland annat,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Majit

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 31.

13

ville verkställa en allmän revision av stämpellagstiltningen, i vad densamma

avsåge avgifter, som utginge enligt 8 § stämpelförordningen. I betänkandet

framhölls, att nämnda revision närmast borde avse stämpelskatten på grund

av bland annat överlåtelser. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.

På hemställan av 1932 års bevillningsutskott i dess betänkande nr 51 beslöt

samma års riksdag viss ändring i då gällande regler angående stämpelplikt

vid förvärv av fast egendom utav förening på grund av tillskott. I

berörda betänkande anförde utskottet bland annat följande:

»Utskottet har vidare ansett önskvärt, att den utredning rörande revision

av stämpelförordningen, varom 1929 års riksdag anhållit, utan onödigt uppskov

fullföljes och att vid densamma uppmärksamhet kommer att ägnas förevarande

spörsmål. Uppenbarligen i huvudsakligt syfte att vinna lindring i

stämpelbeskattningen vid överlåtelse av fast egendom har särskilt under

de senare åren ett stort antal bolags- och föreningsbildningar uppstått, valka

i realiteten utgöra enmansföretag. Den till bolaget eller föreningen överlåtna

fastigheten har med andra ord »satts» på aktier eller föreningsandelar. Om

en dylik sammanslutning önskar överlåta densamma tillhörig fast egendom,

omfattar överlåtelsen visserligen formellt endast aktierna eller andelarna i

sammanslutningen men faktiskt själva fastigheten. Härigenom undgår man

vid överlåtelse den beskattning av värdeomsättning, som är avsedd att utgå

vid övergång av äganderätt till fastighet från en person till en annan, och

den fondstämpel, som skall erläggas vid överlåtelse av aktier, utgör i regel

endast en ringa bråkdel av den stämpelavgift, som skolat utgå vid direkt överlåtelse

av den fasta egendomen. Då det givetvis är angeläget, att en dylik

ojämnhet i beskattningen så vitt möjligt undanröjes, har utskottet ansett

sig böra fästa uppmärksamheten jämväl å detta spörsmål, vilket lämpligen

synes böra undersökas i samband med frågan örn revision av stämpelförordningen.

»

I anledning av väckta motioner beslöt vidare 1937 års riksdag på hemställan

av samma års bevillningsutskott (betänkande nr 32) i skrivelse till

Kungl. Majit anhålla örn utredning beträffande frågan örn åtgärder mot

uteblivet eller försenat erläggande av lagfartsstämpel.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen berördes frågan om

åtgärder mot kringgående av bestämmelserna örn lagfartsstämpeln jämväl

av 1942 års bevillningsutskott i dess av riksdagen godkända betänkande

nr 15.

I de nu förevarande motionerna I: 200 och II: 294 har till stöd för det däri

framställda yrkandet åberopats, ali under de senaste åren en alltmer utbredd

tendens gjort sig gällande att på olika sätt kringgå bestämmelserna örn erläggande

av stämpelavgift vid köp av fastigheter. Ett av dessa numera rätt

allmänt använda sätt vore att bilda s. k. fastighetsföreningar eller fastighetsbolag.

Efter att lia erinrat örn att de i motionerna berörda frågorna vid olika

tillfällen varit föremål för riksdagens behandling och särskilt örn den år 1937

begärda utredningen, uttala motionärerna, att då någon sådan utredning

dom veterligt ej kommit till stånd och denna fråga i nuvarande statsfinansiella

läge torde lia en icke oväsentlig betydelse, motionärerna ansåge, att

riksdagen borde taga förnyad ställning därtill.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 31.

Utskottets yttrande.

I förevarande proposition har föreslagits förlängning av giltighetstiden för

det av 1937 års riksdag givna bemyndigandet för Konungen att, då sådant med

hänsyn till särskilda omständigheter prövades nödigt, förordna örn höjning

i viss utsträckning av den vid köp och byte av fondpapper utgående stämpelavgiften.

Departementschefen har i propositionen framhållit, att ifrågavarande

bemyndigande åsyftade att skapa ett medel att hålla tillbaka eventuella

spekulationstendenser å fondhandelns område, men att fiskaliska synpunkter

däremot icke anlades på frågan, vartill anledning enligt departementschefens

uppfattning icke heller nu förelåge. I de i anledning av propositionen väckta

likalydande motionerna I: 269 och II: 434 har hemställts, att riksdagen måtte

besluta höjning av berörda stämpelavgift på visst angivet sätt. Till stöd för

detta yrkande har anförts bland annat, att genom en sådan höjning ökade

inkomster skulle tillföras statsverket och en många gånger skadlig spekulation

i fastighetsvärden motverkas.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen var den i nämnda motioner

berörda frågan föremål för behandling vid 1942 års riksdag, varvid

riksdagen på hemställan av samma års bevillningsutskott avslog motionsvis

framställt yrkande om skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan om skyndsam

utredning angående höjning av förevarande stämpelavgift. Då denna

fråga icke sedan dess kommit i förändrat läge och då ur statsfinansiell synpunkt

vinsten genom den föreslagna avgiftshöjningen sannolikt icke skulle

bliva av någon nämnvärd storleksordning, får utskottet, under åberopande av

vad 1942 års bevillningsutskott i detta hänseende anfört, tillstyrka bifall till

den föreliggande propositionen samt avstyrka de i anledning av densamma

väckta motionerna.

I de likalydande motionerna I: 200 och II: 294 har hemställts örn skrivelse

till Kungl. Maj :t med anhållan om en allsidig utredning angående grunderna

för lagfartsstämpelns utgående, därvid i motionerna anförda synpunkter borde

beaktas. Med anledning härav får utskottet erinra om att, såsom framgår

av den ovan lämnade redogörelsen, frågan om ändrade grunder för stämpelbeskattningen

vid upprepade tillfällen varit föremål för riksdagens uppmärksamhet.

Sålunda beslöt 1929 års riksdag i skrivelse till Kungl. Majit anhålla

om en allmän revision av stämpellagstiftningen, i vad densamma avsåge avgifter

som utginge enligt 8 § stämpelförordningen. Därvid åsyftades bland

annat de vid överlåtelser av olika slag utgående stämpelavgifterna. 1932 års

bevillningsutskott framhöll i sitt av riksdagen godkända betänkande nr 51

önskvärdheten av att den av 1929 års riksdag begärda utredningen utan onödigt

uppskov fullföljdes. Utskottet yttrade därvid bland annat, att uppenbarligen

i huvudsakligt syfte att vinna lindring i stämpelbeskattningen vid

överlåtelse av fast egendom särskilt under de senare åren uppstått ett stort

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 31.

15

antal bolags- och föreningsbildningar, vilka i realiteten utgjorde enmansföretag.

Då det vore angeläget, att den ojämnhet i beskattningen, som därigenom

uppkomme, såvitt möjligt undanröjdes, ansåg utskottet detta spörsmål böra

undersökas i samband med frågan örn en revision av stämpelförordningen.

1937 års riksdag beslöt i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn utredning

beträffande frågan örn åtgärder mot uteblivet eller försenat erläggande av

lagfartsstämpel. Slutligen berördes spörsmålet om åtgärder mot kringgående

av bestämmelserna om lagfartsstämpeln av 1942 års bevillningsutskott i dess

av riksdagen godkända betänkande nr 15, varvid utskottet förutsatte, att detta

spörsmål komme att ägnas uppmärksamhet i samband med den av 1937

års riksdag begärda utredningen.

Den översyn över stämpellagstiftningen, varom riksdagen sålunda vid flera

tillfällen uttalat önskemål, har, såvitt för utskottet är känt, hittills icke kommit

till stånd. Vad särskilt angår den nu föreliggande frågan örn grunderna

för lagfartsstämpelns erläggande torde det även kunna antagas, att vissa svårigheter

möta vid en revision av dessa grunder, såvida därmed skulle, på sätt

i de förevarande motionerna synes ha ifrågasatts, avses en mera genomgripande

omgestaltning av reglerna angående lagfartsstämpeln. Örn exempelvis

ett industribolag även äger fastigheter, torde det knappast kunna ifrågasättas

att enbart av denna anledning låta lagfartsstämpel eller någon motsvarande

avgift utgå vid överlåtelse av aktier i bolaget. Vid utformningen av

en eventuell ny lagstiftning på ifrågavarande område bör även tillses, att

densamma icke kommer att verka hindrande för exempelvis bostadsrättsföreningarnas

verksamhet. Av synnerlig vikt är emellertid, att det kringgående

av gällande föreskrifter, som otvivelaktigt förekommer i syfte att undgå lagfartsstämpel,

i möjligaste mån förhindras. Enligt utskottets mening bör en utredning

äga rum för klarläggande av de möjligheter, som kunna finnas till

förebyggande av sådant missbruk, och utskottet tillstyrker fördenskull en

dylik utredning.

Utskottets hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att riksdagen måtte, med avslag å de likalydande motionerna

1:269 och 11:434, bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

proposition nr 62; samt

2) att riksdagen måtte, i anledning av de likalydande motionerna

1:200 och 11:294, i skrivelse till Kungl. Majit anhålla,

att Kungl. Majit ville låta verkställa utredning angående

åtgärder för att förebygga ett kringgående av gällande

bestämmelser örn lagfartsstämpel, varvid torde böra beaktas

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 31

vad i detta betänkande anförts, samt att Kungl. Majit måtte

snarast möjligt för riksdagen framlägga de förslag, vartill

nämnda utredning kan föranleda.

Stockholm den 27 april 1944.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande: se under betänkande nr 30.

447737. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag. 1944.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1944:251 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj: ts proposition med förslag till förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 18 juni 1937 a1 i texten