Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen den 18 juni 1937

1944-05-11 · 34 sidor, varav 34 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 34 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1944:36, Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen den 18 juni 1937

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

- 1

Nr 36.

Ankom till riksdagens kansli den 12 maj 1944 kl. 7 fm.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition

med förslag till förordning om ändring i förordningen

den 18 juni 1937 (nr 436) angående försäljning

av rusdrycker, m. m., såvitt propositionen

hänvisats till bevillningsutskottet, jämte i ämnet väckta

motioner.

I en den 10 mars 1944 dagtecknad proposition, nr 241, har Kungl. Majit,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att antaga följande

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 18 juni 1937 (nr 436)

angående försäljning av rusdrycker.

Härigenom förordnas dels att 1 kap. 5 § 4 mom. förordningen den 18 juni

1937 angående försäljning av rusdrycker skall upphöra att gälla, dels att 1 kap.

5 § 1 och 2 morn., 3 kap. 7 § 2 morn., 15, 16 och 18 §§, 20 § 1 mom. samt 21 §,

6 kap. 2, 9, 10, 15 och 16 §§ samt 7 kap. 9 och 17 §§ samma förordning1 skola

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att i 6 kap. skola införas

fem nya paragrafer, betecknade 17—21 §§, av nedan angivna lydelse.

1 KAP.

5 §•

1 mom. Ledamot av styrelse för partihandels-, system- eller restaurangbolag

som i 2 och 3 kap. sägs må ej den vara som är omyndig eller i konkurstillstånd,

ej heller annan än den som gjort sig känd för ordentlighet

samt prövas i övrigt vara lämplig för uppdraget.

2 mom. Ämbets- eller tjänsteman som till följd av sin befattning kan komma

att deltaga i beslut örn tillverkning eller försäljning av rusdrycker eller att

1 Senaste lydelse av 6 kap. 15 §, se 1939: lil.

Bihang till riksdagens protokoll 194i. 7 sami. Nr 36.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

däröver utöva tillsyn må ej utan Konungens medgivande vara ledamot av styrelse

för sådant bolag som i 1 mom. sägs. Ledamot av sådan styrelse må ej

den vara som äger till avsalu tillverka rusdrycker eller maltdrycker eller

är ledamot av styrelse för annat företag med rätt till dylik tillverkning än

partihandelsbolaget.

3 KAP.

7 §■

2 mom. Ansökan om tillstånd till årsutskänkning i viss kommun skall av

systembolaget göras hos länsstyrelsen före utgången av året innan utskänkningen

är avsedd att taga sin början. Inkommer bolaget ej med ansökan, må

sådan göras av fullmäktige senast den 31 mars det år utskänkningen är avsedd

att taga sin början. Utan hinder av vad nu är sagt må till prövning

upptagas ansökan av bolag eller kommun, som avser tillstånd allenast för

återstående del av oktrojperiod.

15 §.

Tillstånd till utskänkning, som meddelats systembolag, må utnyttjas först

sedan tillståndet överlåtits på annan. Beträffande sådan överlåtelse skall

upprättas skriftligt avtal.

I fråga om restaurang eller avdelning av restaurang, som med hänsyn till

sin allmänna beskaffenhet, varupris eller kundkrets är att beteckna såsom

folkrestaurang, må tillstånd till utskänkning som omfattar spritdrycker icke

överlåtas på annan än ett särskilt bildat aktiebolag, vilket av Konungen godkänts

för bedrivande av restaurangrörelse av sådant slag (restaurangbolag).

Ej heller eljest må systembolag överlåta tillstånd till utskänkning på annan

än restaurangbolaget, där det till främjande av nykterhet eller ordning finnes

påkallat, att utskänkningen handhaves av detta bolag.

Vid överlåtelse av tillstånd till utskänkning, som meddelats systembolag,

skola i övrigt iakttagas de särskilda föreskrifter kontrollstyrelsen meddelar

till ledning för sådan överlåtelse.

16 §.

1 mom. Har avtal träffats om överlåtelse av tillstånd till utskänkning,

skall systembolaget söka fastställelse av avtalet hos länsstyrelsen som har att

med avseende å skälen och villkoren för överlåtelsen samt, där fråga är om

överlåtelse å annan än restaurangbolaget, lämpligheten och behörigheten hos

den, å vilken överlåtelsen ifrågasättes, bifalla eller avslå systembolagets framställning.

Meddelas fastställelse skall avskrift av beslutet tillställas kontrollstyrelsen.

2 mom. Med överlåtelse av tillstånd till utskänkning följer skyldighet för

tillståndets innehavare att hos systembolaget inköpa alla för rörelsen erforderliga

rusdrycker. Vid överlåtelse skall systembolaget, med iakttagande av de

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

3

föreskrifter kontrollstyrelsen därutinnan kan utfärda, stadga sådana villkor

för dylikt inköp, att innehavarens ekonomiska fördel, så långt ske kan, ej

göres beroende på myckenheten av utskänkta spritdrycker och starkare viner.

18 §.

Bedrives icke årsutskänkning inom viss kommun, oaktat tillstånd därtill

meddelats efter ansökan av kommunens fullmäktige, må länsstyrelsen,

på framställning av fullmäktige och efter nykterhetsnämndens hörande, föreskriva

restaurangbolaget, att sådan utskänkning skall anordnas i kommunen.

20 §.

1 mom. Har den---första borgenärssammanträdet.

Göres ej anmälan inom föreskriven tid eller godkännes icke föreståndaren,

anses avtalet örn överlåtelsen hava upphört den dag anmälningstiden utgick

eller beslut angående föreståndaren meddelades.

Meddelande angående---och landsfiskalen.

21 §.

Under arbetsinställelse, vid tingssammanträde, inskrivningsförrättning, vapenövningsmöte

eller annan truppsammandragning, under marknad, torgdag

eller auktion så ock vid annan till större folksamling ledande förrättning,

ävensom då eljest detaljhandel kan föranleda oordningar, må länsstyrelsen

ävensom polismyndigheten i orten så ock kommunalnämnd för visst tillfälle

förbjuda försäljningen eller föreskriva erforderliga inskränkningar med

avseende å densamma.

6 KAP.

2 §•

Systembolag må icke driva restaurangrörelse eller därmed jämförlig verksamhet.

9 §•

Systembolag må icke fatta beslut i frågor rörande lön till befattningshavare

i ledande ställning inom bolaget, rörande grunder för avlöning till annan

personal eller för pensionering av personal samt rörande understöd till

anställd person som till följd av ålder eller annan orsak är oförmögen till

tjänstgöring. Det tillkommer i .stället kontrollstyrelsen att i den ordning

Konungen bestämmer avgöra dessa frågor.

10 §.

Systembolag må ej utan samtycke av kontrollstyrelsen

1) inköpa eller avhända sig fastighet;

2) inom bolaget tillhörig fastighet vidtaga annan mera omfattande förändring

än sådan som påkallas av fastighetens underhåll eller rörelsens behöriga

utövande;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

3) ingå viktigare hyresavtal eller inom förhyrd lägenhet utföra större

ändrings- eller reparationsarbeten;

4) ingå affärsavtal med enskilda styrelseledamöter eller aktieägare i bolaget;
5)

förvärva eller avhända sig aktier eller andelar i bolag eller ekonomisk

förening;

6) vidtaga eller biträda åtgärd som eljest är ägnad att förminska bolagets

inflytande å företag, där bestämmande inflytande på ledningen är tillförsäkrat

bolaget genom aktieinnehav eller på annat sätt; eller

7) placera kapital annorledes än å bankräkning.

15 §.

Konungen meddelar närmare föreskrifter angående tillämpningen av bestämmelserna

i 1—14 §§.

16 §.

Sådant godkännande av restaurangbolag, som avses i 3 kap. 15 § andra

stycket, lämnas för viss tid, högst fyra år. Ansökan om godkännande skall,

åtföljd av bolagsordningen, före ingången av året näst före det, då utskänkningen

är avsedd att taga sin början, skriftligen göras hos Konungen.

Ej må godkännande lämnas, där ej genom bestämmelse i bolagsordningen

eller på annat sätt, som finnes betryggande, åt staten bereus övervägande inflytande

å bolagets ledning; och skall bolaget därutöver vid verksamhetens

bedrivande vara underkastat den särskilda kontroll från statens sida, som

Konungen prövar nödig.

17 §.

Aktieägare i restaurangbolaget kan vara endast svenska staten eller svensk

medborgare, som därtill erhållit Konungens tillstånd.

Restaurangbolaget må ej i någon form bereda aktieägare ekonomisk fördel

utöver utdelning å aktie eller låta ersättningen till styrelseledamot eller

avlöningen till någon i bolagets tjänst anställd person utgå i förhållande till

storleken av omsättningen eller vinsten å bolagets rörelse. Ej heller må bolaget

vidtaga åtgärd, som till men för bolaget gynnar kommun eller annan.

18 §.

Av den vinst som å restaurangbolagets rörelse årligen uppstår må bolaget

enligt Konungens medgivande använda viss del till avskrivningar och avsättning

till fonder samt till inlösen av preferensaktier eller till avsättning för

sådant ändamål. Återstoden skall, sedan utdelning till aktieägarna ägt rum,

efter varje kalenderårs slut inom påföljande juni månads utgång insättas å

statsverkets checkräkning i riksbanken för kontrollstyrelsens räkning.

19 §.

Missbrukar restaurangbolaget sin rätt till utskänkning eller varder bolaget

försatt i konkurs, må godkännandet av Konungen återkallas. Rätten till ut
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

5

skänkling upphör i dylikt fall å tid som av Konungen bestämmes. Konungen

äger ock i sådant fall föreskriva viss annan tid än i 16 § sägs för avgivande-av

ansökan örn godkännande såsom restaurangbolag.

20 §.

Närmare bestämmelser i de i 16 § andra stycket och 18 § angivna hänseenden

ävensom de ytterligare föreskrifter i avseende å restaurangbolagets

verksamhet och drift som finnas erforderliga skola intagas i avtal som upprättas

i samband med bolagets godkännande.

21 §.

I kommun, där restaurangbolaget förvärvat tillstånd till utskänkning, må

fullmäktige åt särskilt utsedda personer uppdraga att under oktrojperiod

eller del därav tillhandagå bolagets ledning med råd och upplysningar angående

rörelsens bedrivande.

7 KAP.

9 §.

Dömes någon till ansvar enligt 6 eller 8 § för förbrytelse vid utskänkning,

till vilken tillstånd innehaves av annan än restaurangbolaget, och har han

förut undergått bestraffning för förbrytelse i samma utskänkningsrörelse mot

någon av nämnda paragrafer, må tillståndsinnehavaren förklaras sin rätt till

försäljning förlustig.

17 §.

Det åligger--— är stadgat.

Polismyndigheten i orten så ock kommunalnämnd skall tillse, att å ställe

där detaljhandel idkas ordning iakttages samt att de i denna förordning

meddelade föreskrifter noga efterföljas.

För köping eller annat område å landet, för vilket ordningsstadgan för

rikets städer är i tillämpliga delar gällande, må länsstyrelsen förordna lämplig

polisman att fullgöra vad enligt denna förordning åligger polismyndighet.

Denna förordning skall, såvitt ej nedan annorlunda stadgas, lända till efterrättelse

från och med den 1 januari 1945. Med avseende å ikraftträdandet

skola följande bestämmelser gälla.

1. Bolag som avser att från och med den 1 januari 1945 bedriva verksamhet

såsom restaurangbolag skall hos Konungen göra ansökan om godkännande

före den 1 juli 1944. Å sådant bolag skola de nya bestämmelserna i

6 kap. äga tillämpning redan före förstnämnda dag.

2. De äldre bestämmelserna i 6 kap. 15 § 1 mom. skola icke utgöra hinder

för systembolag att, i den ordning kontrollstyrelsen bestämmer, överlåta

bolagen tillhöriga aktier i restaurangbolag, som tillkommit enligt de äldre

bestämmelserna.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

3. Kontrollstyrelsen har att meddela närmare anvisningar angående nedläggande

av de nu befintliga restaurangbolagens rörelse samt angående rörelsens

övertagande av restaurangbolag som bildas enligt de nya bestämmelserna.

Samtidigt härmed har Kungl. Majit förklarat sig vilja bringa till riksdagens

kännedom vid propositionen fogade förslag till dels bolagsordning för

Sveriges allmänna restaurangaktiebolag dels avtal angående upplåtande åt

Sveriges allmänna restaurangaktiebolag av rätt att idka sådan utskänkning

av rusdrycker, som avses i 3 kap. 15 § andra stycket förordningen angående

försäljning av rusdrycker dels ock avtal angående stamaktiekapitalet i Sveriges

allmänna restaurangaktiebolag.

Ovannämnda förslag torde såsom bilagor få fogas vid detta betänkande.

I förslaget till avtal angående upplåtande åt Sveriges allmänna restaurangaktiebolag

av rätt att idka sådan utskänkning som ovan sägs stadgas bland

annat följande: Enligt § 1 upplåter Kungl. Majit å statens vägnar för en

tid av fyra år från och med den 1 januari 1945 till och med den 31 december

1948 åt bolaget rätt att såsom restaurangbolag bedriva sådan utskänkning,

som avses i 3 kap. 15 § andra stycket förordningen angående försäljning

av rusdrycker. Enligt § 2 skall bolagets rörelse utövas i egen drift. I

§ 3 föreskrives bl. a., att det åligger restaurangbolaget att, för vinnande av

största möjliga besparing av omkostnader, å alla områden av sin verksamhet

handhava rörelsen och anordna driften på det mest rationella och effektiva

sätt. Vidare stadgas i § 5, att för beredande av frågor, som skola avgöras

av styrelsen, ävensom för behandling av andra spörsmål av större betydelse

för restaurangbolagets verksamhet skall finnas ett direktörsråd. Enligt

§ 10 äger bolaget verkställa avsättning till dels pensionsfond, dels vinstregleringsfond,

vilken ej må överstiga 20 miljoner kronor, dels ock reservfond.

Till reservfond må avsättas högst 1,5 miljon kronor årligen intill dess fonden

uppgår till 20 miljoner kronor. Annan avsättning till fonder må ej äga rum

utan Kungl. Majlis medgivande.

I förslaget till avtal angående stamaktiekapitalet i Sveriges allmänna

restaurangaktiebolag stadgas, att stamaktieägarna — vilka, enligt vad i propositionen

uttalas, böra vara 10 till antalet och var och en inneha stamaktier

till ett nominellt belopp av 5 000 kronor — tillförsäkra staten rätt

att, när helst Kungl. Majit så påfordrar, till parikurs inlösa ifrågavarande

aktier, att stamaktieägarna förbinda sig att icke överlåta aktierna till annan

än staten eller den Kungl. Majit godkänner såsom innehavare av aktierna,

samt att stamaktieägama pantsätta aktierna till säkerhet för statens rättigheter

enligt avtalet.

Slutligen har i propositionen föreslagits, att riksdagen måtte till »Teckning

av preferensaktier i ett planerat aktiebolag för övertagande av de allmänna

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

7

restaurangbolagens rörelse» å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1943/

44 under kapitalbudgeten, fonden för statens aktier, anvisa ett investeringsanslag

av 5 000 000 kronor.

Propositionen har vad angår anslagsfrågan hänvisats till statsutskottet och

i övrigt till bevillningsutskottet.

Beträffande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen, i vad

desamma hänvisats till bevillningsutskottet, får utskottet, i den mån redogörelse

härför ej lämnas i det följande, hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll.

I anledning av propositionen ha väckts följande motioner, nämligen:

1) de likalydande motionerna nr 321 i första kammaren av herr Velander

m. fl. och nr 512 i andra kammaren av herr Hagberg i Malmö m. fl., vari

hemställts, »att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 241»;

2) de likalydande motionerna nr 322 i första kammaren av herr Boman

m. fl. och nr 511 i andra kammaren av herr Andersson i Falkenberg m. fl.,

vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta icke bifalla det i propositionen

framställda förslaget»; samt

3) de likalydande motionerna nr 323 i första kammaren av herr Åkerberg

m. fl. och nr 513 i andra kammaren av herr Sundström i Skövde m. fl., vari

hemställts, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla

om förnyad utredning och, därest utredningen därtill föranledde, för

riksdagen framlägga förslag till lösning av frågan örn restaurangbolagens

organisation, varvid i motionen under sex punkter angivna riktlinjer borde

vinna beaktande.

Motionerna ha, i vad angår anslagsfrågan, hänvisats till statsutskottet och i

övrigt till bevillningsutskottet.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna.

De grundläggande bestämmelserna rörande organisationen av rusdrycksförsäljningen

äro upptagna i förordningen den 18 juni 1937 angående försäljning

av rusdrycker, vilken trädde i kraft den 1 oktober 1938.

Försäljningen av rusdrycker är, frånsett vissa slag av försäljning för tekniska

ändamål och dylikt, delad i partihandel och detaljhandel. Med partihandel

förstås försäljning till återförsäljare i och för deras rörelse ävensom

försäljning för export. All annan försäljning sammanfattas under benämningen

detaljhandel, som i sin tur är delad i dels försäljning till avhämtning

eller försändning på rekvisition (utminutering) och dels försäljning till

förtäring på stället (utskänkning).

I fråga om partihandeln stadgas såsom huvudregel, att denna handel må

bedrivas allenast av ett för ändamålet bildat aktiebolag, som av Konungen

erhållit tillstånd till sådan handel (partihandelsbolag).

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

Rätt till detaljhandel tillkommer, frånsett de s. k. trafikrättigheterna, allenast

för liandhavande av sådan handel särskilt bildade aktiebolag (systembolag)

.

För drivande av restaurangrörelse och därmed sammanhängande verksamhet

äger systembolag bilda särskilt aktiebolag (restaurangbolag).

De närmare bestämmelserna angående partihandeln med rusdrycker återfinnas

i 2 kap. 2—5 §§ i 1937 års förordning. Enligt dessa paragrafer gäller

i huvudsak följande: Konungens tillstånd för partihandelsbolaget lämnas

för viss tid, högst sex år. Ansökan, åtföljd av bolagsordningen, skall inom

angiven tid skriftligen göras hos Konungen. Tillstånd må ej lämnas, där ej

genom bestämmelse i bolagsordningen eller på annat sätt, som finnes betryggande,

åt staten beretts övervägande inflytande å bolagets ledning. Bolaget

skall därutöver vid verksamhetens bedrivande vara underkastat den

särskilda kontroll från statens sida, som Konungen prövar nödig. Partihandelsbolaget

må ej bereda aktieägare vinning utöver skälig ränta å de av

honom tillskjutna kontanta medel. Av den vinst som årligen uppstår å partihandelsbolagets

rörelse må bolaget enligt Konungens medgivande använda

viss del till avskrivningar och avsättning till fonder. Återstoden skall, sedan

utdelning till aktieägarna ägt rum, efter varje kalenderårs slut inom påföljande

juni månads utgång insättas å statsverkets checkräkning i riksbanken

för kontrollstyrelsens räkning. Närmare bestämmelser angående

statens inflytande å bolagets ledning, kontrollen från statens sida och dispositionen

av bolagets vinst ävensom de ytterligare föreskrifter i avseende å

bolagets verksamhet och drift, som finnas erforderliga, skola intagas i avtal

som upprättas i samband med bolagets antagande.

Rätten till partihandel med rusdrycker har genom ett den 15 juli 1942 dagtecknat

avtal mellan Kungl. Maj:t, å statens vägnar, å ena, samt aktiebolaget

Vin- & spritcentralen, å andra sidan, upplåtits åt bolaget för tiden den 1

januari 1943—den 31 december 1948.

I fråga om detaljhandeln föreskrives i 3 kap. 1 § i 1937 års förordning,

att riket skall vara indelat i detaljhandelsområden, att Stockholms stad och

län utgöra ett detaljhandelsområde, att i övrigt varje län bildar ett sådant område,

men att Konungen äger bestämma att i ett län må finnas mer än ett

detaljhandelsområde, där sådant med hänsyn till länets utsträckning eller

folkmängd eller förhållandena i övrigt finnes påkallat. Örn huvudort för

detaljhandelsområde förordnar Konungen. Vidare stadgas, att, där det nied

hänsyn till kommunikationsförhållanden eller andra omständigheter finnes

lämpligt, kontrollstyrelsen må förordna, att kommun hänföres till detaljhandelsområde

utom det län dit kommunen hör.

Med stöd av dessa bestämmelser har Kungl. Majit enligt brev den 25 juni

1937 till kontrollstyrelsen förordnat, dels att i nedannämnda län skall finnas

följande antal detaljhandelsområden, nämligen i ett vart av Södermanlands,

Östergötlands, Kalmar, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Kopparbergs, Gävleborgs,

Västerbottens och Norrbottens län två, i ett vart av Malmöhus och

Västernorrlands län fyra samt i Skaraborgs län tre, dels ock att följande

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

9

städer — 41 till antalet — skola vara huvudorter en var för ett detaljhandelsområde,

nämligen Stockholm, Uppsala, Nyköping, Eskilstuna, Linköping,

Norrköping, Jönköping, Växjö, Kalmar, Västervik, Visby, Karlskrona, Kristianstad,

Malmö, Lund, Hälsingborg, Ystad, Halmstad, Göteborg, Uddevalla,

Vänersborg, Borås, Mariestad, Lidköping, Skövde, Karlstad, örebro, Västerås,

Falun, Hedemora, Gävle, Hudiksvall, Härnösand, Sundsvall, Sollefteå, Örnsköldsvik,

Östersund, Umeå, Skellefteå, Luleå och Haparanda. I samma

brev har Kungl. Majit därjämte uppdragit åt kontrollstyrelsen att genomföra

den närmare indelningen av riket i detaljhandelsområden.

Vidare stadgas i 3 kap. angående systembolagen: Inom ett detaljhandelsområde

må ej finnas mer än ett systembolag. Utminutering må äga rum å

ort, där utminuteringsställe funnits inrättat år 1937, varjämte utminutering

må anordnas i stad, köping eller municipalsamhälle med minst 5,000 invånare.

Systembolag äger, med iakttagande av sistnämnda föreskrifter, besluta

angående utminuteringsställenas antal och förläggning. Systembolag må ej å

annan överlåta rätt till utminutering.

Närmare bestämmelser örn utminuteringens handhavande lämnas i 4 kap.

Såsom huvudregel gäller, att utminutering av rusdrycker må äga rum allenast

till den vilken av systembolaget i det detaljhandelsområde som omfattar hans

kyrkobokföringsort (hemortsbolag) erhållit tillstånd att inköpa sådana drycker.

Kontrollstyrelsen äger utfärda kompletterande föreskrifter i de ämnen,

som i nämnda kapitel sägs. Förmenar någon att systembolag obehörigen vägrat

honom inköpstillstånd eller utan tillräckliga skäl fastställt inskränkning

beträffande hans inköp, må han däröver föra klagan hos kontrollstyrelsen,

över kontrollstyrelsens beslut må ej klagan föras.

Utskänkning av rusdrycker må enligt stadgande i 3 kap. ej äga rum med

mindre tillstånd därtill lämnas i den ordning som angives i sagda kapitel. Tillstånd

till annan utskänkning än turist- och trafikutskänkning meddelas av

länsstyrelsen i det län, där utskänkningen skall äga rum. Länsstyrelsens tillstånd

må avse antingen utskänkning, som skall bedrivas året runt eller årligen

under viss tidsperiod (årsutskänkning), eller utskänkning, som skall äga rum

vid enstaka tillfällen eller under enstaka tidsperioder (tillfällig utskänkning).

Särskilda bestämmelser äro gällande i fråga om turist- och trafikutskänkningen.

Vidare innehåller förordningen stadganden i fråga örn överlåtelse av tillstånd

till utskänkning. Sådan överlåtelse får icke ske i fråga om s. k. folkrestaurang

och ej heller där det till främjande av nykterhet eller ordning

eljest finnes påkallat, att utskänkningen handhaves av systembolaget.

De systembolag, vilka äga rätt till detaljhandel, antagas av länsstyrelsen

för tid intill dess länsstyrelsen annorlunda förordnar, örn systembolags organisation

och verksamhet äro bestämmelser intagna i 6 kap., däri tillika stadgas,

att Konungen äger meddela närmare föreskrifter angående tillämpningen

av förordningens bestämmelser rörande systembolagen.

Beträffande restaurangbolagen stadgas i 6 kap. 9 §, att systembolag äger

bilda särskilt aktiebolag (restaurangbolag) för drivande av restaurangrörelse

och därmed sammanhängande verksamhet. Enligt 10 § i samma kapitel äger

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

systembolag emellertid icke utan samtycke av kontrollstyrelsen bilda restaurangbolag.

Vidare lämnas i samma kapitel detaljerade bestämmelser rörande

restaurangbolagen och deras verksamhet. Liksom i fråga om systembolagen

äger Konungen meddela närmare föreskrifter angående tillämpningen av de i

förordningen intagna bestämmelserna rörande restaurangbolagen.

Antalet restaurangbolag uppgår för närvarande till fem, nämligen Stockholmsdistriktets

Allmänna Restaurangaktiebolag (SARA) i Stockholm, Västsveriges

Allmänna Restaurang Aktiebolag (VARA) i Göteborg, Skånes Allmänna

Restaurangaktiebolag (SKAR) i Malmö, Bergslagens Allmänna Restaurangaktiebolag

(BARA) i Örebro och östra Sveriges Allmänna Restaurang

Aktiebolag (ÖSARA) i Linköping.

Den 22 november 1940 beslöt Kungl. Majit tillsätta en särskild beredning

för handläggning av besparingsarbetet inom statsförvaltningen. Enligt direktiven

för beredningen skulle detta besparingsarbete följa två huvudlinjer;

å ena sidan borde övervägas en nedskärning av förvaltningsarbetet genom

nedläggande av arbetsuppgifter, vilka icke voro oundgängliga, och å andra

sidan borde beträffande de förvaltningsuppgifter, som måste bibehållas, eftersträvas

förenkling och effektivisering i handläggningen. I fråga om beredningens

arbetssätt bemyndigade Kungl. Majit beredningen, i vilken chefen för

finansdepartementet skulle fungera såsom ordförande, att föranstalta om

specialutredningar med anlitande av särskilda sakkunniga. Beredningen, som

tillsattes den 30 november 1940, antog namnet besparingsberedningen.

Besparingsberedningen beslöt den 5 maj 1941 föranstalta om särskild

sakkunnigutredning i fråga örn besparings- och rationaliseringsåtgärder inom

rusdrycksförsäljningens område samt tillkalla följande sakkunniga att jämte

beredningens ledamot direktören Iwar Sjögren deltaga i utredningen, nämligen

generaltulldirektören N. R. Wohlin, överdirektören J. A. Kollberg och

verkställande direktören i Aktiebolaget Stockholmssystemet J. Bergvall.

De direktiv, som lämnades de sakkunniga, framgå av besparingsberedningens

protokoll den 5 maj 1941. Enligt detta protokoll beslöt besparingsberedningen

i fråga örn de närmare uppgifterna för utredningsarbetet uttala

bl. a., att vid utredningen borde undersökas, örn den nuvarande organisationen

av rusdrycksförsäljningen och av den statliga — genom kontrollstyrelsen utövade

— tillsynen därå ur synpunkten av de med rörelsen förbundna statsekonomiska

intressena och i övrigt kunde anses ändamålsenlig, samt, i den

mån så skulle befinnas icke vara fallet, vilka åtgärder som kunde ifrågasättas

för ändring härutinnan. I främsta rummet borde övervägas, om den av

systembolagen och restaurangbolagen bedrivna affärsverksamheten samt den

statliga ledningen och kontrollen av denna verksamhet lämpligen kunde erhålla

en fastare organisation. I sådant avseende borde bland annat övervägas

möjligheten av en centralisering av affärsorganisationen inom utminuteringsoch

utskänkningsrörelsen på sätt som skett med partihandeln, så att affärsledningen

och det statliga överinseendet för vardera rörelsegrenen eller för

båda gemensamt bleve anknutna till ett enda företag.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

11

De sakkunniga ha med skrivelse den 19 juli 1941 till besparingsberedningen

överlämnat en promemoria med förslag till besparings- och rationaliseringsåtgärder

inom rusdrycksförsäljningens område. Promemorian innehåller

bl. a. förslag till förordning om ändring i vissa delar av 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning

ävensom förslag till vissa bolagsordningar och avtal.

De sakkunnigas förslag innebär i huvudsak följande: Partihandeln med

rusdrycker bibehålies oförändrad. I fråga om detaljhandeln genomföres den

ändringen, att utminuteringsrörelsen handhaves av ett enda systembolag. Vidare

övertages den restaurangrörelse, som nu bedrives av systembolagens fem

restaurangbolag, av endast ett restaurangbolag. Sistnämnda bolag kommer

således — jämsides med enskilda restauratörer — att idka restaurangrörelse

inom hela riket. De nya system- och restaurangbolagen föreslås inrättade i

nära överensstämmelse med vad som gäller för det nu förefintliga partihandelsbolaget.

Ett genomförande av de sakkunnigas förslag nödvändiggör genomgripande

ändringar beträffande kontrollstyrelsens organisation och arbetsuppgifter.

Frågan om den mest lämpliga organisationen av kontrollstyrelsen

bör emellertid enligt de sakkunniga göras till föremål för särskild utredning.

Besparingsberedningen har vid sammanträde den 26 augusti 1941 beslutat

godkänna innehållet i promemorian jämte de sakkunnigas därvid fogade förslag.

En ledamot av beredningen var dock av skiljaktig mening i vissa hänseenden.

Efter remiss lia yttranden över promemorian avgivits av ett flertal myndigheter

och sammanslutningar.

Vidare har statens sakrevision i februari 1944 inkommit med en promemoria

angående ifrågasatt omorganisation av system- och de till dessa anknutna

restaurangbolagen.

Sedan chefen för finansdepartementet den 16 februari 1942 efter vederbörligt

bemyndigande tillkallat särskilda utredningsmän med uppdrag att verkställa

utredning och avgiva förslag rörande ändrad organisation av kontrollstyrelsen,

ha dessa den 30 juni samma år efter verkställd utredning avgivit

utlåtande med förslag till förändrad organisation av kontrollstyrelsen. I detta

utlåtande har framlagts förslag till sådan omorganisation av kontrollstyrelsen,

som betingas av ett genomförande av förslaget till omläggning av systemoch

restaurangbolagsrörelsen. Emellertid har samtidigt framlagts förslag till

den för kontrollstyrelsen erforderliga organisationen dels för det fall att

det av besparingsberedningen godkända förslaget genomfördes allenast i vad

det avsåge bildandet av ett statligt restaurangbolag, dels ock för det fall, att

sagda förslag överhuvud taget icke komme till genomförande.

Beträffande innehållet i de sakkunnigas promemoria samt yttrandena över

sakkunnigförslaget tillåter sig utskottet hänvisa till s. 12—54 samt s. 63—67

i propositionen.

Vad angår den av departementschefen lill stöd teir det i propositionen

framlagda förslaget lämnade motiveringen får utskottet hänvisa till s. 54—63

samt s. 67—71 i propositionen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

I de likalydande motionerna I: 321 och II: 512 har anförts, att det i propositionen

framlagda förslaget kunde sägas ingå såsom ett led i statsmakternas

besparings- och rationaliseringssträvanden inom statsförvaltningen och den

verksamhet, vari staten hade ekonomiska intressen. Huruvida den genom propositionen

företagna uppdelningen av frågan om en centralisering av systembolagen

och deras restaurangrörelse vore lycklig med hänsyn till önskvärdheten

av enhetlighet vid behandlingen av dessa nära sammanhängande verksamhetsgrenar

kunde ifrågasättas.

Beträffande de av de sakkunniga påpekade kommersiella fördelarna med

ett enhetligt restaurangbolag ha motionärerna närmare granskat de sakkunnigas

uttalanden härom (se motionen I: 321 s. 4—8), därvid motionärerna sammanfattningsvis

anfört, att samma fördelar på det kommersiella området, som

av de sakkunniga angivits följa av en centralisering av restaurangbolagen,

stöde att vinna genom en vidare utvidgning av det samarbete mellan bolagen,

som redan nu förefunnes i form av regelbundna konferenser mellan bolagens

direktörer.

Vidare ha motionärerna uttalat, att den i syfte att åstadkomma en viss lokal

representation och förankring inom restaurangrörelsen föreslagna anordningen

att fullmäktige inom varje kommun, där bolaget förvärvat tillstånd till utskänkning,

skulle utse särskilda personer med uppgift att tillhandagå med

råd och upplysningar angående rörelsens bedrivande på platsen, näppeligen

komme att bidraga till ett främjande av bolagets rörelser, i varje fall icke ekonomiskt.

Rådgivarna komme säkerligen icke att besitta erforderlig sakkunskap.

Då de icke komme att uppbära någon ersättning för uppdraget och sålunda

icke hade något intresse av att den lokala restaurangen sköttes på ett

sådant sätt, att statens vinstintresse bäst tillgodosåges, torde värdet av denna

institution bliva i det närmaste obefintligt.

Vad anginge kontrollstyrelsens uppgivna dubbelställning gjorde denna sig

lika starkt gällande i förhållande till såväl system- som restaurangbolagen.

Påståendet att olägenheterna därav i sig skulle vara så stora, att de nu kunde

motivera en ändring av enbart restaurangbolagens organisationsformer, hade

rönt stark och berättigad kritik från flertalet av de över förslaget hörda

myndigheterna och organisationerna. Därest en förändring i detta avseende

vore av behovet påkallad, torde denna bäst kunna ske så, att kontrollstyrelsens

direktivgivande verksamhet helt avkopplades eller överflyttades på annat

organ. Överhuvud torde nödvändigheten av den direktivgivande verksamheten

starkt kunna ifrågasättas.

Slutligen ha motionärerna erinrat om att restaurangbolagen verkat allenast

något över sex år med nuvarande organisationsformer. Motionärerna ifrågasatte,

om man med skäl kunde säga, att under denna tid sådana erfarenheter

med avseende å bolagens verksamhet och utformning vunnits, att dessa kunde

motivera en så genomgripande förändring som den nu föreslagna, allra helst

som verkningarna av denna förändring icke kunde sägas hava på ett tillfredsställande

sätt utretts. Det måste befaras, att förvaltningen av ett hela riket

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

13

omfattande restaurangbolag bleve så tung och osmidig, att den strävan till personlig

färgläggning och individualisering, som från alla håll framhållits vara

grundläggande för just denna näring, bleve ogenomförbar.

I de likalydande motionerna I: 322 och II: 511 har framhållits, att de sakkunniga

såsom bevis för olägenheterna av kontrollstyrelsens dubbelställning i

förhållande till restaurangbolagen endast anfört en omständighet, nämligen

att komplikationer av besvärlig natur kunde befaras vid sådana tillfällen, då

kontrollstyrelsen skulle avgöra intressemotsättningar mellan restaurangbolagen

och deras stora personal. Departementschefen hade vidare uttalat, att

kontrollstyrelsens efterprövning av vidtagna åtgärder bleve illusorisk.

Motionärerna ansåge, att de av de sakkunniga befarade komplikationerna

aldrig kunde undvikas, vare sig den i sista hand beslutande myndigheten vore

kontrollstyrelsen, ett riksbolag eller någon annan institution. Den av restaurangbolagen

nu tillämpade ordningen med en egen arbetsgivarförening hade

hittills icke medfört någon olägenhet.

Enligt motionärernas mening vore uttalandet, att kontrollstyrelsens eftergranskning

bleve illusorisk, svårförståeligt. När kontrollstyrelsen på förhand

godkänt en planerad åtgärd vore ju granskningen gjord på det mest effektiva

sätt. Styrelsens eftergranskning avsåge då endast att kontrollera att det

av densamma fattade beslutet följts. Då motionärerna icke blivit övertygade

om att de skäl, som i propositionen anförts emot kontrollstyrelsens ställning

såsom ett restaurangbolagen övervakande organ, vore riktiga, kunde motionärerna

icke finna någon anledning att göra ändring i den nuvarande organisationsformen.

Det syntes tvärtom betänkligt att efter den korta tid, som

förflutit efter rusdrycksförsäljningsförordningens tillkomst, bryta ned en organisationsform,

som visat sig i alla avseenden gagnerik.

Den av departementschefen föreslagna lokala representationen med av

fullmäktige utsedda ortsombud funne motionärerna verklighetsfrämmande.

Den tanke, som läge bakom detta förslag, vöre för övrigt tillgodosedd redan

nu, ehuru på annat och mera effektivt sätt. När fråga uppkomme om att

starta ett restaurangbolag på en ny plats, skedde nämligen detta alltid på det

sättet, att representanter för kommunen trädde i underhandling med restaurangbolagets

ledning. Den intima kontakt, som på detta sätt uppnåddes mellan

bolagen och ledande kommunalmän, fortsatte sedan i olika former även

om särskilda personer ej för ändamålet utsetts.

Restaurangrörelse vore till sin natur ömtålig och individualistiskt betonad,

fordrade personligt initiativ och anpassningsförmåga samt hänsynstagande till

lokala förhållanden, intressen och sedvänjor. Få näringsgrenar vore därför

så litet som restaurangverksamhet ägnade för koncentration i jätteföretag.

Därest en annan uppdelning av restaurangbolagens verksamhetsområden än

den nu existerande skulle anses påkallad, kunde en omgruppering utan svårighet

genomföras inom den nuvarande organisationens ram.

Motionärerna ansåge det uteslutet att genom samordning av varuinköp

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

m. m. vinna några besparingar. Restaurangbolagen vore redan så stora, att

de såsom köpare kunde betinga sig de allra fördelaktigaste villkor.

Slutligen ville motionärerna framhålla, att kontrollstyrelsens ställning till

restaurangbolagen vore identiskt densamma som kontrollstyrelsens ställning

till systembolagen; och dock föresloges icke i propositionen, att systembolagsorganisationen

skulle ändras. Motionärerna vore fördenskull icke övertygade

örn att de skäl, som förebragts för omändringen i restaurangbolagsorganisationen,

kunde tillmätas avgörande betydelse.

I de likalydande motionerna I: 323 och II: 513 har anförts, att motionärerna

icke funnit de av departementschefen för en omorganisation av restaurangbolagen

åberopade skälen så vägande, att de borde föranleda en så omfattande

ändring som den föreslagna. Såvitt motionärerna kunnat finna, hade

departementschefen som huvudsaklig anledning till förslaget angivit kontrollstyrelsens

dubbelställning såsom på en gång direktivgivande och kontrollerande

organ. Några positiva bevis för olägenheten av denna dubbelställning

hade icke framlagts och motionärerna vore icke övertygade om att

några dylika olägenheter kunde uppkomma. Om detta likväl skulle vara

möjligt, borde en reform icke behöva gå utöver undanröjande av dessa olägenheter.

För att nå detta ändamål syntes det endast erforderligt att överföra

kontrollstyrelsens befattning med restaurangbolagen till ett av staten ägt

centralbolag. Med en sådan anordning kunde restaurangbolagen bibehållas

såsom självständiga affärsföretag ehuru under tillbörlig kontroll.

Enligt motionärerna borde vid en förnyad utredning av frågan örn restaurangbolagens

omorganisation beaktas följande synpunkter:

1) Ett centralbolag, vari staten ägde alla aktierna, borde bildas med aktiekapital

till det belopp, som erfordrades för förvärv av i punkt 3) nedan nämnda

aktier, jämte erforderligt rörelsekapital.

2) Åt centralbolaget skulle givas de befogenheter, som kontrollstyrelsen för

närvarande ägde över restaurangbolagen och som funnes angivna främst i

rusdrycksförsäljningsförordningen 6 kap. 10 och 12 §§ jämförda med 15 §.

3) Stamaktierna i restaurangbolagen skulle överlåtas till centralbolaget;

preferensaktierna skulle behållas av de systembolag, som för närvarande

ägde desamma.

4) Aktierna i restaurangbolagen borde bibehållas vid nuvarande röstvärde,

därvid dock skulle iakttagas, att preferensaktieägarna ägde utse samtliga

styrelseledamöter utom en, som skulle vara styrelsens ordförande, ävensom

suppleant för denne.

5) Styrelseledamöternas och suppleanternas antal borde vara så stort att

erforderlig representation från de systembolagsområden, som tillhörde restaurangbolagets

verksamhetsfält, kunde vinnas, vilket syfte borde kunna uppnås

genom bibehållande av styrelsernas nuvarande storlek.

6) Den granskning av restaurangbolagens räkenskaper och förvaltning, som

för närvarande utövades av kontrollstyrelsen, borde utövas av centralbolaget.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

15

Såsom motivering till det i propositionen framlagda förslaget till omorganisation

av de allmänna restaurangbolagens verksamhet, vilket förslag innebär

sammanförande av denna verksamhet till ett enda bolag, har departementschefen

till en början hänvisat till att kontrollstyrelsen under tiden

efter ikraftträdandet av 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning — med

stöd av de befogenheter som tillerkänts styrelsen genom nämnda förordning

—- kommit att öva ett stort inflytande på dessa bolags löpande förvaltning

och därjämte tagit verksam del i den efterföljande granskningen av bolagets

förvaltning och räkenskaper. Vidare har departementschefen framhållit, att

i samma mån som kontrollstyrelsens bestämmånderätt över restaurangbolagen

i praktiken blivit mera omfattande, hade vissa olägenheter framträtt

i förhållandet mellan kontrollstyrelsen och bolagen, vilka olägenheter hade

sin grund främst däri, att kontrollstyrelsen kommit att intaga en dubbelställning

gentemot bolagen; å ena sidan hade kontrollstyrelsen varit direktivgivande

i fråga om bolagens verksamhet och å andra sidan hade styrelsen varit

ett granskande och dechargebeviljande organ. Under åberopande härav har

departementschefen anfört, att han för sin del funnit kontrollstyrelsens ställning

i förhållande till restaurangbolagen vara så otillfredsställande ur såväl

principiella som praktiska synpunkter, att han ansåge en ändring härutinnan

böra komma till stånd utan dröjsmål.

I de motioner, som väckts i anledning av förevarande proposition, ha —

liksom inom utskottet — framförts erinringar mot den i propositionen anförda

grunden för en omorganisation av restaurangbolagen. Sålunda har

ifrågasatts, huruvida de uppgivna olägenheterna med avseende å kontrollstyrelsens

dubbelställning, därest en dylik dubbelställning verkligen vore för

handen, motiverade en ändring i den nu bestående organisationen; i varje fall

hade denna dubbelställning icke medfört praktiska olägenheter av sådan

betydelse, att det rimligen borde komma i fråga att söka undanröja dessa

genom vittgående reformer. I anslutning härtill har påpekats, att olägenheterna

av kontrollstyrelsens dubbelställning gjorde sig lika starkt gällande i

förhållande till såväl system- som restaurangbolagen; och då departementschefen

liänskjutit frågan örn förhållandet mellan kontrollstyrelsen och systembolagen

till förnyad utredning, borde jämväl frågan om restaurangbolagens

organisation tagas under förnyat övervägande. Vidare har framhållits, alt

ehuru den utredning, som ligger till grund för propositionen, tillkommit på

föranstaltande av besparingsberedningen, några mera bestämda uttalanden

rörande besparingsmöjligheterna icke återfunnes i propositionen. Slutligen

har mot det i propositionen framlagda förslaget gjorts det uttalandet, att

restaurangbolagen varit i verksamhet i sin nuvarande organisationsform endast

en kortare tid, och att det jämväl med hänsyn därtill vore betänkligt

att bryta ned denna organisationsform, vilken i alla avseenden visat sig

gagnerik.

Det är enligt utskottets mening uppenbart, att kontrollstyrelsen genom de

befogenheter, som tillagts styrelsen jämlikt 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning

och som jämväl utövats av styrelsen, kommit att intaga en dub
-

U t sköttel.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

beställning i förhållande till restaurangbolagen. Kontrollstyrelsen har sålunda

i egenskap av en rent affärsmässig överstyrelse för restaurangbolagen

överinseendet över en synnerligen omfattande ekonomisk verksamhet

samtidigt som revisionen därav sker internt, varför verksamheten icke lämnar

rum för tillräcklig insyn. En sådan anordning är givetvis betänklig ur

rent principiell synpunkt. Att olägenheter av kontrollstyrelsens dubbelställning

föreligga jämväl ur praktisk synpunkt har under remissbehandlingen

vitsordats av bland andra två av restaurangbolagen.

Utskottet kan visserligen biträda den uppfattningen, att olägenheterna av

kontrollstyrelsens dubbelstäUhing hittills icke varit av mera framträdande

slag, så mycket hellre som samarbetet mellan kontrollstyrelsen och restaurangbolagen

givit ett utmärkt ekonomiskt resultat. Sistnämnda förhållande,

om vars varaktighet man ingenting vet, är emellertid i och för sig icke ägnat

att skingra de föreliggande betänkligheterna.

Då mot det framlagda reformförslaget invändes, att olägenheterna med

avseende å kontrollstyrelsens dubbelställning i förhållande till systembolagen

i allt fall komme att kvarstå, vilket borde motivera att frågan om kontrollstyrelsens

dubbelställning upptoges till förnyad prövning i hela dess vidd,

vill utskottet hänvisa till departementschefens uttalande, att olägenheterna av

dubbelställningen framträdde väsentligt starkare i fråga om restaurangbolagen

än i fråga om systembolagen, vilket sammanhängde med arten och

omfattningen av restaurangbolagens verksamhet. Det är ju allmänt bekant,

att systembolagen, som huvudsakligen endast äro distributionsföretag, i mycket

ringa omfattning utöva en fri ekonomisk förvaltning. Restaurangbolagen

däremot måste ständigt vara beredda att vidtaga affärstransaktioner av betydande

räckvidd. Dessa bolag verkställa ny- och ombyggnader och anskaffa

dyrbara inventarier för avsevärda summor varje år och bolagens inköp av

råvaror — bortsett från rusdryckerna — ske på den fria marknaden för flera

tiotal miljoner kronor årligen. Vidare måste försäljningspriserna på restaurangerna

fastställas med hänsyn till den fria marknadens priser, och slutligen

är till restaurangbolagen knuten en personal, som uppgår till omkring

7 000 fast anställda. De nu anförda omständigheterna visa, att olägenheterna

av kontrollstyrelsens dubbelställning göra sig gällande med helt annan skärpa

beträffande restaurangbolagen än då fråga är örn systembolagen.

Såsom förut omnämnts har mot propositionen invänts, att utredningen rörande

besparingsmöjligheterna vore bristfällig. Häremot torde dock böra

framhållas, att utredningen angående restaurangbolagens organisation icke

i första hand tillkommit för utrönande av eventuella besparingsmöjligheter

utan tagit sikte just på den föreliggande olägenheten med avseende å kontrollstyrelsens

dubbelställning. I förevarande fall är alltså besparingsfrågan

icke den centrala. Då en förnyad utredning rörande restaurangbolagen, som

särskilt lade vikt vid besparingsmöjligheterna, icke skulle kunna komma längre

än till att angiva vissa approximativa siffror, skulle utredningen bliva utan

avgörande betydelse. För övrigt kan det ju ej rimligen ifrågasättas, att en

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

17

sammanslagning av restaurangbolagen, på sätt i propositionen förordats, till

endast ett restaurangbolag skulle medföra ökade kostnader.

I anledning av den invändningen mot propositionen, att restaurangbolagen

varit i verksamhet så kort tid att det även med hänsyn härtill vöre skäl att

ställa sig avvaktande till reformförslaget, vill utskottet allenast erinra örn

att restaurangbolagens snabba utveckling infallit under sagda tid och att

de principiella olägenheterna med kontrollstyrelsens dubbelställning gjort

sig gällande med större styrka i samma mån som denna restaurangbolagens

expansion skett.

Den genom propositionen aktualiserade frågan, huruvida med hänsyn till

kontrollstyrelsens dubbelställning i förhållande till restaurangbolagen åtgärder

nu böra vidtagas för undanröjande av denna olägenhet eller icke, bör givetvis

även ses mot bakgrunden av på vilket sätt frågan örn olägenhetens

undanröjande kan praktiskt lösas.

I detta hänseende ha i propositionen närmare diskuterats två olika linjer,

av vilka den ena, som förordats av departementschefen, går ut på att de nuvarande

restaurangbolagens verksamhet skulle överlåtas på ett aktiebolag med

starkt statligt inflytande och med hela riket såsom verksamhetsområde. Den

andra linjen -— förordad av statens sakrevision — innebär att ifrågavarande

restaurangrörelse skulle uppdelas å flera, förslagsvis tre eller fyra, fristående

restaurangbolag, ett vart med i huvudsak den organisation, som avsetts för

det föreslagna riksbolaget. Vidare må omnämnas, att de av besparingsberedningen

tillkallade sakkunniga för sin del förordat den lösningen, att ett holdingbolag

skulle tillskapas med de nuvarande restaurangbolagen såsom dotterbolag.

Sistnämnda lösning, dock i viss mån i annan form, har förordats

jämväl i de likalydande motionerna 1:323 och 11:513. Slutligen har inom

utskottet övervägts bland annat den möjligheten, att omorganisationen på förevarande

område skulle begränsas därhän, att kontrollstyrelsens kontrollerande

verksamhet överflyttades till statens sakrevision.

Av de sålunda framkomna förslagen ställer utskottet sig avvisande till förslaget

om tillskapande av en holdingbolagsorganisation, en driftsform som

utskottet icke anser sig böra förorda. Att låta sakrevisionen övertaga kontrollstyrelsens

kontrollerande uppgifter skulle innebära en alltför tungrodd organisation,

som utan tvivel konime att visa sig ohållbar i praktiken. Även det

av sakrevisionen förordade förslaget om tillskapande av flera restaurangbolag

utan någon central ledning är förenat med vissa nackdelar. Utöver vad i propositionen

anförts härom vill utskottet framhålla, att det ej är uteslutet att de

olika bolagen skulle låta sina avgöranden i mera ömtåliga fall dikteras mindre

av sakliga skäl än av prestigesynpunkter, samt att bolagen emellan skulle

kunna uppstå en viss konkurrens, som icke vore lycklig med hänsyn till bolagens

.socialvårdande uppgifter; och vidare skulle tillskapandet av flera bolag

innebära en ganska tung apparat. Örn bolagens antal bestämdes till fyra

och bolagen organiserades på samma sätt som det föreslagna riksbolaget, skulle

för företagens skötsel erfordras bland annat icke mindre än 48 styrelseledamöter

och suppleanter samt 40 revisorer och revisorssuppleanter.

Bihang till riksdagens protokoll 7 sami. Nr 36. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

Bland de förslag, som sålunda framkommit, finner utskottet ingen annan

linje som bättre befordrar lösningen av förevarande spörsmål än den i propositionen

förordade eller alltså inrättandet av ett riksbolag för den utskänkningsrörelse,

varom nu är fråga. Mot detta förslag kunna visserligen betänkligheter

anföras i det hänseendet, att riksbolagets verksamhet med ledningen

koncentrerad till huvudstaden bleve mycket omfattande, men å andra sidan

skulle — såsom i propositionen närmare utvecklats — uppenbara fördelar

vara förenade med dess genomförande. Utskottet vill för sin del särskilt understryka,

att en central ledning för ifrågavarande restaurangrörelse torde

vara starkare och bättre skickad än en decentraliserad att objektivt bedöma

olika lokala önskemål ävensom frågor rörande den socialvårdande verksamheten.

Mot den befarade risken för uniformitet med avseende å de olika restaurangernas

utseende och skötsel må vidare framhållas, att ett enda bolag

med en stor och yrkeskunnig personal torde ha minst lika stora förutsättningar

att kunna betjäna allmänheten på ett nöjaktigt sätt, däribland även

med avseende å variationer i fråga örn restaurangernas inredning, mathållning

m. m., som flera mindre bolag. Jämväl den i propositionen anförda synpunkten,

att ett riksbolag lättare än flera mindre bolag kan bära påfrestningarna

under en lågkonjunktur, är särskilt betydelsefull. De nuvarande restaurangbolagens

verksamhetsområden förete betydande skiftningar ur restaurangekonomisk

synpunkt, och det kan ej anses uteslutet, att under en mera

långvarig lågkonjunktur något av restaurangbolagen — som ingalunda ha

monopol på restaurangnäringen och som därför vid prissättningen på restaurangerna

måste taga hänsyn till övriga företag i branschen — skulle kunna

råka i ekonomiska svårigheter. Några dylika farhågor torde man icke behöva

hysa, därest de fem restaurangbolagen sammansloges till ett riksbolag.

Såsom av det ovan anförda framgår kan utskottet icke instämma i de yrkanden

som gå ut därpå att förevarande organisationsfråga bör göras till

föremål för förnyad utredning om andra alternativ till frågans lösning eller

ställas på framtiden i avbidan på resultatet av den utav 1943 års riksdag begärda

allmänna utredningen rörande nykterhetslagstiftningen. Utskottet har

tvärtom kommit till den slutsatsen, att en omorganisation på detta område

redan nu är önskvärd.

I enlighet med vad sålunda anförts ansluter sig utskottet till det av Kungl.

Majit framlagda förslaget till omorganisation av de allmänna restaurangbolagen.

Vad härefter angår de olika detaljfrågor, vilka behandlas i propositionen

och som angå det nya riksbolaget, vill utskottet framhålla vissa synpunkter,

som enligt utskottets mening äro av särskild betydelse.

I första hand anser utskottet det vara angeläget betona att, därest det nu

föreslagna riksbolaget kommer till stånd, utvecklingen icke får drivas därhän,

att detta bolag betraktas såsom ett skatteinstrument; det nya bolaget skall

alltså icke tjäna fiskaliska intressen utan bolagets rörelse skall -— självfallet

med beaktande av sociala synpunkter — drivas så, att fördelarna av en god

skötsel komma konsumenterna själva till godo.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

19

En annan fråga, som utskottet särskilt vill uppehålla sig vid, rör möjligheterna

att vinna en effektiv anknytning mellan riksbolaget och de lokala

intressena. I detta hänseende har i propositionen föreslagits, att kommunerna

skulle äga utse särskilda delegerade med uppgift att tillhandagå riksbolagets

ledning med råd och upplysningar angående rörelsens bedrivande,

vilka delegerade dock icke skulle erhålla någon ersättning från bolaget.

Vad sålunda föreslagits torde emellertid böra kompletteras med en bestämmelse,

som klart giver uttryck åt att riksbolaget är skyldigt att bereda vederbörande

kommun tillfälle att yttra sig i viktigare frågor, som beröra kommunen.

Visserligen saknar utskottet anledning förmoda annat än att det nya

riksbolagets ledning finner det med en förståndig skötsel av bolaget mest ändamålsenligt

att bolaget i dylika frågor söker kontakt med kommunerna. Icke

desto mindre torde uttryckligen böra föreskrivas, att det skall åligga riksbolaget

att i sådana fall, där bolagets dispositioner kunna tänkas komma att

beröra de lokala intressena, rådgöra med de delegerade, som för detta ändamål

utsetts av vederbörande kommun. Den ifrågavarande bestämmelsen synes

lämpligen kunna intagas i det avtal som, enligt vad i propositionen föreslagits,

skall upprättas mellan staten och det nya restaurangbolaget.

Möjligheten att upprätthålla kontakten med de lokala förhållandena är

givetvis beroende av hur det nya riksbolaget internt kommer att organiseras.

I propositionen har denna fråga lämnats öppen. Häremot har utskottet

ej något att erinra; det torde nämligen böra ankomma på riksbolaget självt

att med ledning av gjorda erfarenheter fastställa på vilket sätt bolagets interna

organisation lämpligast bör anordnas. Emellertid vill utskottet i detta

sammanhang erinra om de synpunkter, som anförts av SARA under remissbehandlingen

av de sakkunnigas förslag. I berörda remissyttrande framhölls,

att om ett enda centralbolag inrättades, särskilda anordningar borde träffas

inom dess organisation för att tillgodose behovet av erforderlig lokal självständighet

och representation. Vidare gjordes i samma yttrande gällande, att

därest inom riksbolaget tillsattes ett antal distriktsförvaltningar under chefer

med en jämförelsevis fristående ställning och dessa försåges med distriktsråd,

som skulle överlägga örn distriktets frågor och göra framställningar till

styrelsen, finge man en betydelsefull lokal motvikt mot överdriven centralisering

från styrelsens sida. I anslutning till nämnda remissyttrande vill utskottet

uttala — utan att härmed lia för avsikt att genom bestämda direktivbinda

utvecklingen av bolagets verksamhet —- att vad SARA anfört synes utskottet

vara värt att närmare tagas under övervägande.

Slutligen vill utskottet såsom sin mening framhålla, att vad i § 3 i förslaget

till avtal mellan staten och det nya riksbolaget stadgas därom, att bolaget

skall, för vinnande av största möjliga besparing av omkostnader, å alla

områden av sin verksamhet handhava rörelsen och anordna driften på det

mest rationella och effektiva sätt, skulle kunna tydas så, att bolagets verksamhet

skulle, med bortseende från andra viktiga synpunkter, i största möjliga

mån inriktas på att lämna ett gott ekonomiskt resultat. Då detta givetvis

icke är fallet, torde ifrågavarande stadgande böra något modifieras.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

I övrigt har utskottet vid den granskning av förevarande proposition,

som ankommer på utskottet, ej funnit anledning till erinran mot vare sig

förslaget till ändring av 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning — såvitt

ändringarna äga samband med tillskapandet av ett enda restaurangbolag — eller

förslagen till bolagsordning för det nya restaurangbolaget och till avtal

mellan staten och detta bolag. Ej heller har utskottet något att invända däremot,

att Kungl. Majit genom avtal med stamaktieägarna i det nya restaurangbolaget

beredes möjlighet att framdeles utöva bestämmanderätten rörande

innehavet av stamaktierna.

Det i propositionen framlagda förslaget till ändring av 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning

innefattar jämväl vissa ändringar, som beröra enbart

systembolagen. De huvudsakliga ändringarna härutinnan äro upptagna

i förslaget till ändrad lydelse av 6 kap. 9 och 10 §§, vilka ändringar gå

ut därpå, att systembolagen skola avkopplas från handläggningen av systembolagspersonalens

löne- och pensionsfrågor, och att i stället kontrollstyrelsen

skall vid avtalsförhandlingarna direkt inträda såsom motpart till denna

personal. Kontrollstyrelsen skulle alltså enligt förslaget i dessa hänseenden

komma att — i stället för systembolagen — intaga ställningen såsom arbetsgivare

i förhållande till systembolagens personal. Utskottet har icke något

att erinra mot vad i propositionen i nu angivna hänseenden föreslagits.

Ej heller mot övriga i 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning föreslagna

ändringar finner utskottet anledning till erinran.

Genom vad utskottet nu anfört torde de i motionerna framställda yrkandena,

som gå ut på antingen avslag å propositionen eller hemställan örn

skrivelse till Kungl. Majit med begäran örn förnyad utredning av förevarande

frågor, få anses besvarade. Utskottet kan sålunda icke i något fall

tillstyrka de motionsvis framställda yrkandena.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Majlis förevarande

proposition nr 241, till den del densamma hänvisats

till bevillningsutskottet, och med avslag å de likalydande motionerna

1:321 av herr Velander m. fl. och 11:512 av herr

Hagberg i Malmö m. fl., de likalydande motionerna 1:322

av herr Boman m. fl. och 11:511 av herr Andersson i Falkenberg

m. fl. samt de likalydande motionerna I: 323 av herr

Åkerberg m. fl. och II: 513 av herr Sundström i Skövde m. fl.,

samtliga motioner i vad desamma hänvisats till bevillningsutskottet,

1) för sin del antaga det vid propositionen fogade förslaget

till förordning om ändring i förordningen den 18 juni

1937 (nr 436) angående försäljning av rusdrycker; samt

2) tillkännagiva, att de vid propositionen fogade förslagen

till bolagsordning för det nya restaurangbolaget samt till av
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

21

tal mellan staten, å ena, och bolaget respektive stamaktieägarna,

å andra sidan, icke — utöver vad i utskottets motivering

anförts — föranleda någon erinran från riksdagens sida.

Stockholm den 11 maj 1944.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Wahlmark, Sjödahl,

Ekman, Velander, Björkman, Robert Berg och Ljungdahl*, samt

från andra kammaren: herrar Lövgren, Hagberg i Malmö, Björklund, Hammarlund,

Olsson i Gävle, Orgård, Sandberg, Falk*, Henriksson och Sundström i Skövde.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservationer:

I) av herrar Velander, Björkman, Hagberg i Malmö och Henriksson, vilka

ansett att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

»Utskottet har konstaterat, att de sakkunnigas av departementschefen i

det väsentliga upptagna förslag om ett enhetligt restaurangbolag i de hörda

myndigheternas och sammanslutningarnas yttranden rönt ofta stark kritik.

Icke heller utskottet har kunnat finna, att den föreslagna koncentrationen

av de hittillsvarande fem restaurangbolagens rörelser till ett enda riksbolag

vare sig ur ekonomisk eller organisatorisk synpunkt är motiverad.

I förra hänseendet kan framhållas, att de sakkunniga ’avstått’ från att

framlägga något siffermaterial under den förklaringen att ’det givetvis vore

svårt att något så när exakt beräkna storleken av den vinst, som kunde uppkomma

vid en omorganisation’. Då förslaget emellertid utgjorde ett led i

statsmakternas besparingssträvanden, hade det dock varit av värde att erhålla

siffror, som utvisade att förslaget verkligen tjänade detta syfte.

I organisatoriskt hänseende må anföras följande:

En enhetlig anställnings- och lönepolitik har redan genomförts, i det att

restaurangbolagen äro anslutna till Restaurangernas Arbetsgivareförening.

Det är att förmoda, att denna förening är i tillfälle att på ett nöjaktigt sätt

tillvarataga arbetsgivarens, i detta läll statens, intresse i antytt hänseende.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

Antagandet att den ekonomiska verksamheten, särskilt i fråga om varuinköp,

fastighets-, byggnads- och lokalinredningsfrågor samt försäljningen å

restaurangerna (priser m. m.), skulle kunna drivas mera intensivt och enhetligt

inom ett riksbolag än vid nuvarande ordning har icke i propositionen

blivit bestyrkt och synes ej heller äga fog för sig.

En ytterligare centralisering av redovisnings- och betalningssystemet synes,

såvitt utskottet kunnat finna, näppeligen komma att medföra någon fördel

ur driftsekonomisk synpunkt. I stället måste det bliva synnerligen tungrott

och dyrbart med en central förvaltningsledning.

En dylik ledning kommer vidare att medföra olägenheter i form av alltför

stark byråkratisering och motverka de berättigade krav på smidighet, anpassning

och individuell behandling, som äro nödvändiga för att restaurangerna

skola kunna fylla sina sociala uppgifter på ett för allmänheten tillfredsställande

sätt.

Som måhända det starkaste skälet till stöd för den ifrågasatta omorganisationen

har i propositionen anförts kontrollstyrelsens ’dubbelställning’ såsom

ett på samma gång direktivgivande och kontrollerande organ. Utskottet har

icke, ehuru invändningar av principiell art kunna riktas däi-emot, funnit den

nuvarande ordningen i detta hänseende innebära några mera avsevärda

olägenheter. I varje fall ha hittills sådana olägenheter av betydelse icke kunnat

påvisas. Denna uppfattning delas ock av olika remissinstanser, däribland

socialstyrelsen, som i sådant sammanhang uttalar, att de sakkunniga icke

närmare utvecklat, i vilket hänseende den såsom principiellt oriktig betecknade

ordningen (kontrollstyrelsens dubbelställning) medfört praktiska olägenheter

av sådan betydelse, att det rimligen borde komma i fråga att söka

undanröja dessa genom vittgående reformer.

Kontrollstyrelsens ställning till restaurangbolagen är enligt rusdrycksförsäljningsförordningen

densamma som i förhållande till systembolagen. Någon

ändring föreslås dock icke i systembolagsorganisationen. Däremot meddelas i

propositionen, att frågan örn kontrollstyrelsens ställning till systembolagen

kommer att göras till föremål för förnyad utredning. Vid sådant förhållande

synes det utskottet lämpligt, att även frågan örn kontrollstyrelsens ställning

till restaurangbolagen i samband därmed blir föremål för förnyat övervägande.

Restaurangbolagen liava med sina nuvarande organisationsformer varit i

verksamhet i allenast något över sex år. Det lärer icke med fog kunna göras

gällande, att under denna tid sådana erfarenheter med avseende å bolagens

verksamhet och utformning kommit till uttryck, att dessa skulle kunna motivera

en så genomgripande förändring som den nu föreslagna, helst som

verkningarna därav icke kunna sägas hava på ett tillfredsställande sätt klarlagts.

Från olika håll har den meningen kommit till uttryck, att visst eller vissa

av de existerande bolagen redan nått en omfattning, som försvårade en effektiv

förvaltning. Skulle nu apparaten göras ännu större, kan det befaras,

att resultatet icke komme att bliva tillfredsställande; snarare skulle, menar

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

23

man, kunna tagas under övervägande, huruvida icke en uppdelning av de

största bland de nuvarande bolagen vore ändamålsenlig.

Enligt utskottets förmenande får icke underskattas betydelsen av att de

personer, som stå i ledningen för restaurangbolagen, i ett riksbolag snart

nog skulle komma att känna sig som statstjänstemän med dessas ämbetsmannamässiga

syn på sina arbetsuppgifter Under nuvarande förhållanden

känna de sig och arbeta såsom ledare för självständiga affärsföretag, därvid

det gäller att i den allmänna konkurrensen göra den bästa prestationen till

såväl företagets som allmänhetens och det allmännas gagn.

Det må även bringas i erinran den på olika områden, statliga såväl som

enskilda, alltmer framträdande tendensen att även i oträngt mål till huvudstaden

centralisera viktiga delar av landets ekonomiska liv. Särskilt i här

förevarande fall synas olägenheterna av en sådan ytterligare koncentration

uppenbara. Det måste nämligen ihågkommas, att det ifrågasatta riksbolaget

med säte i Stockholm skulle komma att övertaga de hittillsvarande bolagens

rörelser, omfattande ett femtiotal hotell, däribland åtskilliga i lyxklass, och

bortåt 200 restauranger, från folkrestauranger till lokaler av högsta klass.

Åtskilliga av dessa hotell och restauranger äro belägna ända till 70 å 80 mil

från huvudstaden. Såsom förut antytts, är emellertid en restaurangrörelse

till sin natur ömtålig och individualistiskt betonad, fordrande personligt initiativ,

anpassningsförmåga och hänsynstagande till lokala förhållanden, intressen

och sedvänjor. Få näringsgrenar äro därför så föga ägnade för koncentration

i jätteföretag som restaurangverksamhet.

Utskottet vill slutligen giva uttryck åt från olika håll inom utskottet under

ärendets behandling yppade farhågor för att ett av statsmakterna behärskat

riksföretag av här avsedd art lätteligen kan komma att erhålla karaktären

av ett beskattningsinstrument med undanskymmande av bolagets

sociala uppgifter. Erfarenheterna i antytt hänseende från Aktiebolaget Vin&

Spritcentralen och Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet, vilka företag

enligt propositionen skola tjäna som förebilder för det ifrågasatta riksrestaurangbolaget,

kunna i sådant sammanhang uppmärksammas.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte i anledning av de likalydande motionerna

1:321 av herr Velander m. fl. och 11:512 av herr

Hagberg i Malmö m. fl., de likalydande motionerna 1:322

av herr Boman m. fl. och II: 511 av herr Andersson i Falkenberg

m. fl., samt de likalydande motionerna 1:323 av

herr Åkerberg m. fl. och II: 513 av herr Sundström i Skövde

m. fl., samtliga motioner i vad desamma hänvisats till bevillningsutskottet,

1) avslå Kungl. Maj:ts förevarande proposition nr 241, i

vad densamma hänvisats till bevillningsutskottet; samt

2) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla örn förnyad utredning

av frågan örn förändrad organisation av den av system
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets betänkande nr 36

bolagen nu bedrivna utskänkningsrörelsen, vilken utredning

förutsattes komma att äga rum i samband med den tillämnade

fortsatta utredningen angående systembolagens organisation

i övrigt.»; samt

II) av herr Sundström i Skövde, som ansett, att utskottet bort föreslå riksdagen

att i anslutning till de likalydande motionerna 1: 323 av herr Åkerberg

m. fl. och II: 513 av herr Sundström i Skövde m. fl., i vad desamma

hänvisats till bevillningsutskottet, besluta:

att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om förnyad utredning

och, därest utredningen därtill föranleder, för riksdagen

framlägga förslag till denna frågas lösning, varvid i anförda

motioner i sex punkter angivna riktlinjer torde vinna

beaktande.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

25

Bilaga.

Bolagsordning

för ''

Sveriges allmänna restaurangaktiebolag.

§ 1.

Detta bolag, vars firma är »Sveriges allmänna restaurangaktiebolag», är

grundat på aktier enligt bestämmelserna i lagen om aktiebolag den 12

augusti 1910 och kungl, förordningen den 18 juni 1937 angående försäljning

av rusdrycker.

§ 2.

Bolaget har till ändamål att driva restaurang- och hotellrörelse ävensom

att idka annan därmed sammanhängande verksamhet.

§ 3.

Bolagets styrelse har sitt säte i Stockholm. ,

§ 4.

Bolagets aktiekapital skall utgöra lägst fem millioner kronor och högst

femton millioner kronor.

§ 5. .

Aktie skall lyda å ettusen kronor. Aktiebreven skola ställas till viss man.

Med varje aktiebrev skola följa vinstutdelningskuponger för tio år, varje

å ett års utdelning, jämte talong. Efter dessa kupongers inlösen utgivas, mot

avlämnande av talongen behörigen kvitterad, nya kuponger till samma antal

jämte talong; och förfares på samma sätt allt framgent.

§ 6.

Aktierna skola vara dels stamaktier till ett belopp av 50,000 kronor och

dels preferensaktier, vilka sistnämnda skola kunna utgivas till ett belopp av

högst 14,950,000 kronor.

Preferensaktierna skola framför stamaktierna medföra rätt till årlig utdelning

av bolagets vinst intill fyra procent å aktiebeloppet ävensom rätt att,

därest under ett eller flera år sådan utdelning ej kunnat lämnas, av följande

års vinst bekomma vad däruti brustit, innan utdelning å stamaktierna må

äga rum. Därutöver skola preferensaktierna icke medföra rätt till utdelning

av vinsten.

Å stamaktierna må av vinsten årligen utdelas endast fyra procent å aktiebeloppet.

Återstående vinst skall i den mån den ej enligt § 8 användes för inlösen

av preferensaktier eller för sådant ändamål avsättes, insättas å statsverkets

checkräkning i riksbanken för kontrollstyrelsens räkning.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

Då bolaget upplöses, skall innehavare av preferensaktie nied förmånsrätt

framför stamaktiernas ägare ur bolagets tillgångar erhålla ett belopp, motsvarande

aktiens nominella värde jämte vad för ett eller flera år må hava

brustit i fyra procent utdelning. Därefter skall innehavare av stamaktie erhålla

vad som motsvarar aktiens nominella värde, övriga tillgångar tillfalla

statsverket.

§ 7.

Därest beslut framdeles skulle komma att fattas angående aktiekapitalets

ökning genom utgivande av aktier mot likvid i penningar, skola aktieägarna

äga företrädesrätt, envar i förhållande till antalet av honom innehavda aktier,

att teckna de nya aktierna.

Aktiekapitalet må ej ökas genom utgivande av gratisaktier.

§ 8.

Utelöpande preferensaktier skall bolaget kunna inlösa, dock att aktiekapitalet

därigenom ej må nedsättas under minimikapitalet.

I fråga örn dylik inlösen gälla följande bestämmelser:

Om av uppkommen vinst finnas till förfogande medel utöver vad som

enligt § 6 erfordras för utdelning, äger bolaget använda sådant vinstöverskott

till inlösen av preferensaktier.

Bolaget må för sådant ändamål ävenledes begagna på annat sätt anskaffade

penningmedel.

Med enkel majoritet å bolagsstämma bestämmes det antal preferensaktier,

som varje gång skall inlösas, varefter ordningen för inlösen bestämmes genom

utlottning inför notarius publicus i Stockholm.

Innehavare av utlottad preferensaktie är skyldig att en månad efter uppsägning,

verkställd i den ordning som i fråga om meddelanden till aktieägarna

är föreskriven, för densamma taga lösen med ett belopp, motsvarande

aktiens nominella värde jämte ränta efter fyra procent örn året från det

löpande räkenskapsårets början samt dessutom eventuellt ogulden utdelning

för ett eller flera föregående år.

Från den dag, då lösenbeloppet förfallit till betalning, upphör all ränteberäkning

därå.

Då aktie enligt vad ovan sagts blivit inlöst, skall aktiebrevet genom styrelsens

försorg förses med påskrift örn inlösandet.

§ 9.

Aktie i bolaget kan ägas endast av svenska staten eller av svensk medborgare,

som därtill erhållit Kungl. Maj:ts tillstånd.

§ 10.

1. Bolagets styrelse består av åtta ledamöter med fyra suppleanter för

dem.

2. Till ledamot eller suppleant i styrelsen må icke utses den, som äger

eller har andel i annat företag, som självt eller genom dotterbolag idkar

hotell- eller restaurangrörelse, ej heller den, som, ändock att han icke äger

eller har andel i företag, som nu nämnts, är ledamot eller suppleant i styrelsen

för sådant företag eller tjänsteman i företaget.

3. Kungl. Majit utser fyra ledamöter i styrelsen, därav en såsom ordförande

och en såsom vice ordförande, samt två suppleanter, övriga styrelseledamöter

och suppleanter utses å ordinarie bolagsstämma.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

27

Såväl ledamöter som suppleanter utses för två år i sänder. Två ledamöter

och en suppleant bland de av Kungl. Maj:t utsedda och likaledes två ledamöter

och en suppleant bland de å bolagsstämma utsedda skola årligen avgå,

och skall i följd härav då styrelsen första gången utses, halva antalet ledamöter

och suppleanter utses för allenast ett år. Därest av Kungl. Maj:t utsedd

styrelseledamot eller suppleant avgår före utgången av den tid, för vilken

han blivit utsedd, skall i hans ställe annan utses för den återstående tiden.

Styrelsen utser verkställande direktör för bolaget. Tillhör verkställande

direktören ej styrelsen, skall för honom gälla vad i mom. 2 är stadgat för

styrelseledamot.

4. Styrelsen sammanträder på kallelse av ordföranden i regel minst en

gång i månaden och eljest så ofta ärendenas behandling det fordrar. Sammanträde

skall ock utlysas, när minst två styrelseledamöter det påkalla.

5. Därest såväl ordföranden som vice ordföranden äro förhindrade att

närvara vid styrelsesammanträde, skall ordet föras av den till tjänsteåren

i bolaget äldste bland de utav Kungl. Majit utsedda styrelseledamöterna.

Styrelsen är beslutför, när fyra av styrelsens ledamöter, däribland minst

två av de utav Kungl. Majit utsedda, finnas tillstädes. Frågor av större betydelse

skola, därest minst två ledamöter så påfordra, behandlas vid två styrelsesammanträden.

Vid lika röstetal äger ordföranden utslagsröst.

Beslut om avtal, som innefattar åtagande för längre tid än den, för vilken

rätt till sådan utskänkning, som avses i 3 kap. 15 § andra stycket förordningen

angående försäljning av rusdrycker, upplåtits åt bolaget, är ej giltigt,

med mindre det biträdes av minst tre av de utav Kungl. Majit utsedda ledamöterna;

dock må utan hinder härav hyresavtal slutas till fardag, som infaller

näst efter utgången av nämnda tid.

6. Vid styrelsens sammanträden skall förås protokoll, varav avskrift omedelbart

efter justeringen tillställes samtliga revisorer.

7. Ersättningar till de av Kungl. Majit utsedda styrelseledamöterna och

styrelsesuppleanterna bestämmas av Kungl. Majit.

§ 11.

Bolagets firma tecknas av den eller dem bland styrelsens ledamöter eller

suppleanter, som styrelsen därtill utser. Styrelsen må ock bemyndiga annan

än styrelseledamot eller suppleant att teckna firman.

§ 12.

1. För granskning av styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper

skall finnas en revision, bestående av fem revisorer jämte lika många suppleanter.

2. Till revisor eller suppleant må icke utses den, som äger eller har andel

i annat företag, som självt eller genom dotterföretag idkar hotell- eller restaurangrörelse,

ej heller den, som, ändock att han icke äger eller har andel i

företag, som nu nämnts, är ledamot eller suppleant i styrelsen för sådant

företag eller tjänsteman i företaget.

3. Å ordinarie bolagsstämma utses årligen en revisor och en suppleant

för tiden lill och med nästa ordinarie bolagsstämma.

Kungl. Majit äger utse en revisor och en suppleant för tiden från en ordinarie

bolagsstämma till och med den ordinarie bolagsstämman två år därefter.

Av Kungl. Majit förordnad revisor skall vara jourhavande revisor.

Till revisor eller revisorssuppleant, som avses i första och andra styckena,

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bevillningsutskottets betänkande nr 36

må förordnas endast av handelskammare auktoriserad revisor eller person,

som äger med sådan revisor jämförliga kvalifikationer.

Fullmäktige i riksgäldskontoret äga årligen utom sig utse tre revisorer och

tre suppleanter för tiden från den ordinarie bolagsstämman under löpande

kalenderår till och med nästa ordinarie bolagsstämma.

4. Revisionen utser inom sig ordförande och vice ordförande.

Revisionen sammanträder på kallelse första gången av chefen för finansdepartementet

och därefter av ordföranden minst en gång varje kalenderkvartal

och eljest då ordföranden eller minst två revisorer anse det erforderligt.

5. Vid revisionens sammanträden skall föras protokoll.

6. Ersättningar till revisor, som utsetts av Kungl. Majit, samt till revisor,

som utsetts av fullmäktige i riksgäldskontoret, bestämmas av Kungl. Majit.

§ 13.

Bolagets räkenskaper skola per den 31 december varje år i fullständigt

bokslut sammanföras. Bokslutet skall vara verkställt senast den 1 april påföljande

år, då räkenskaperna jämte tillhörande handlingar ävensom av styrelsen

avgiven förvaltningsberättelse jämte vinst- och förlusträkning samt

balansräkning för senaste räkenskapsåret skola för granskning överlämnas

till de utsedda revisorerna, vilka senast den 1 maj böra över granskningen

avgiva skriftligt utlåtande, däri ansvarsfrihet för styrelsen tillstyrkes eller

avstyrkes.

§ 14.

Bolagsstämma öppnas av styrelsens ordförande eller, vid förfall för honom,

av vice ordföranden eller vid förfall jämväl för honom av annan ledamot

av styrelsen, varefter närvarande röstberättigade genom öppen omröstning

efter huvudtalet sig emellan välja ordförande vid stämman.

§ 15.

Ordinarie bolagsstämma skall hållas i Stockholm en gång örn året före

juni månads utgång.

Å denna stämma skall styrelsen framlägga förvaltningsberättelse jämte

vinst- och förlusträkning samt balansräkning för det förflutna räkenskapsåret

tillika med revisorernas utlåtande över den av dem verkställda granskningen.

Utom övriga frågor, vilka i behörig ordning till stämmans avgörande hänskjutas,

skola å stämman följande ärenden till behandling förekomma, nämligen:
1.

Fastställande av balansräkning;

2. Fråga örn beviljande av ansvarsfrihet åt styrelsen för den tid förvaltningsberättelsen

omfattar;

3. Fråga om användning av den vinst, som å bolagets rörelse uppkommit,

samt, därest vinstutdelning beslutes, när densamma får av aktieägarna

lyftas;

4. Val av styrelseledamöter och suppleanter;

5. Val av en revisor och en suppleant; samt

6. Bestämmande av ersättningar åt de styrelseledamöter och styrelsesuppleanter

samt den revisor, som utses å bolagsstämma.

§ 16.

Å bolagsstämma må aktieägare rösta för fulla antalet av honom ägda aktier.

Varje aktie medför en röst, dock att vid val av ledamöter och suppleanter

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36. 29

i styrelsen samt av revisor och suppleant för denne varje stamaktie medför

trehundra röster.

§ 17.

Kallelse till bolagsstämma ävensom andra meddelanden till aktieägarna

skola ske medelst kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar. Kallelse till bolagsstämma

skall vara införd i tidningen senast fjorton dagar före ordinarie

stämman och senast åtta dagar före extra stämma.

§ 18.

Denna bolagsordning får ej ändras utan Kungl. Maj:ts tillstånd.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

Avtal

angående

upplåtande åt Sveriges allmänna restaurangaktiebolag av rätt att

idka sådan utskänkning av rusdrycker, som avses i 3 kap. 15 §

andra stycket förordningen angående försäljning av rusdrycker.

§ 1.

Med föranledande av 3 kap. 15 § andra stycket förordningen angående försäljning

av rusdrycker, sådant detta författningsrum lyder enligt förordningen

den 1944 (nr ), upplåter Kungl. Majit å statens vägnar

härmed för en tid av fyra år från och med den 1 januari 1945 till och med

den 31 december 1948 åt Sveriges allmänna restaurangaktiebolag rätt att såsom

restaurangbolag bedriva sådan utskänkning, som avses i ovannämnda

stadgande, med de rättigheter och skyldigheter, som därmed följa jämlikt

lag och författning samt på följande villkor i övrigt.

Kungl. Majit antager icke för tid, under vilken detta avtal är gällande, annat

bolag till restaurangbolag.

§ 2.

Bolagets rörelse skall utövas i egen drift.

§ 3.

Det åligger restaurangbolaget

att under den tid, avtalet gäller, utöva utskänkning av rusdrycker på sätt

förutsättes i förordningen angående försäljning av rusdrycker och därjämte

ställa sig till efterrättelse de föreskrifter Kungl. Maj :t utfärdat eller kan komma

att utfärda i fråga örn handhavandet av utskänkning av rusdrycker,

att noggrant uppfylla de villkor, som föreskrivits i samband med överlåtelse

å bolaget av tillstånd till utskänkning av rusdrycker,

att vid utskänkningen av rusdrycker tillämpa de grunder för prissättningen,

som kontrollstyrelsen kan komma att föreskriva, samt

att, för vinnande av största möjliga besparing av omkostnader, å alla områden

av sin verksamhet handhava rörelsen och anordna driften på det mest

rationella och effektiva sätt.

§ 4.

Restaurangbolaget förbinder sig

att tillhandagå kontrollstyrelsen med uppgifter och yttranden, som äro erforderliga

för fullgörandet av kontrollstyrelsen eller systembolagen åliggande

tillsyn över rusdryckshanteringen, samt

att varje år till kontrollstyrelsen avlämna statistiska uppgifter i den omfattning

styrelsen föreskriver.

§ 5.

För beredande av frågor, som skola avgöras av styrelsen, ävensom för behandling

av andra spörsmål av större betydelse för restaurangbolagets verk
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

31

samhet skall finnas ett direktörsråd. Rådet består förutom av verkställande

direktören av två personer, som styrelsen utser, därav minst en bland de av

Kungl. Majit förordnade styrelseledamöterna. Därjämte deltaga i rådets

överläggningar men icke i dess beslut den eller de avdelningschefer, på vilkas

handläggning ärendet ankommer. Styrelsen utser ordförande och vice

ordförande i rådet, vilket sammanträder på kallelse av ordföranden eller

verkställande direktören.

I en av styrelsen utfärdad instruktion bestämmes närmare området för rådets

verksamhet. Åtgärd i strid mot något av rådet gjort uttalande må icke

vidtagas av verkställande direktören eller annan, med mindre styrelsen godkänt

den ifrågasatta åtgärden.

Vid rådets sammanträden skall föras protokoll, varav avskrift omedelbart

efter justeringen tillställes samtliga styrelseledamöter och revisorer.

§ 6.

1. Restaurangbolaget åtager sig att med belopp, som fastställas av Kungl.

Majit, gälda ersättningar till de av Kungl. Majit utsedda styrelseledamöterna

och styrelsesuppleanterna, till jourhavande revisorn samt till de av fullmäktige

i riksgäldskontoret utsedda revisorerna.

2. Bolaget må ej för å bolagsstämma utsedd styrelseledamot och suppleant

bestämma högre ersättning än av Kungl. Maj :t fastställts för av Kungl.

Majit utsedd styrelseledamot och suppleant.

§ 7.

Restaurangbolaget skall till revisorernas disposition ställa erforderliga penningmedel

att av dem användas för anordnande av sifferrevision och övrig

kontroll, som de pröva nödig.

§ 8.

Restaurangbolaget må ej utan Kungl. Majits medgivande förvärva aktie eller

annan delaktighet i annat företag.

§ 9.

Restaurangbolaget må ej sluta avtal, som innefattar åtagande för längre

tid än den, för vilken åt bolaget upplåtits sådan rätt till utskänkning, som

avses i 3 kap. 15 § andra stycket förordningen angående försäljning av rusdrycker,

utan så är att minst tre av de utav Kungl. Majit utsedda ledamöterna

i bolagets styrelse biträda beslut därom; dock må utan hinder härav hyresavtal

slutas till fardag, som infaller näst efter utgången av nämnda tid.

§ 10.

1. Restaurangbolaget må årligen avskriva högst fem procent å byggnaders

anskaffningsvärde men må tillgodonjuta fri avskrivning å inventariers

anskaffningsvärde. För ytterligare avskrivningar, som ej enligt lag skola ske,

fordras Kungl. Majits medgivande.

Bolaget äger verkställa avsättning till dels pensionsfond, dels vinstregleringsfond,

vilken ej må överstiga 20 000 000 kronor, dels ock reservfond. Till

reservfond må avsättas högst 1 500 000 kronor årligen intill dess fonden uppgår

till 20 000 000 kronor.

Annan avsättning till fonder må ej äga rum utan Kungl. Majits medgivande.

§ 11-

Därest annan än restaurangbolaget erhåller rätt lill sådan utskänkning av

rusdrycker, som avses i 3 kap. 15 § andra stycket förordningen angående för
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

säljning av rusdrycker, för tid efter den, under vilken detta avtal är gällande,

skall den nye innehavaren berättigas och förpliktas att övertaga bolagets för

rörelsens bedrivande erforderliga tillgångar, såsom varulager, fastigheter, inventarier

och förbrukningsartiklar, ävensom förpliktas att, i den mån sådant

lämpligen kan ske, bibehålla hos bolaget anställd personal. Vid överlåtelse,

som nu sagts, skall värdering av tillgångar, som ifrågakomma till övertagande,

i den mån överenskommelse ej kan träffas, hänskjutas till avgörande enligt

lagen om skiljemän.

§ 12.

Skulle tvist uppstå mellan staten och restaurangbolaget rörande rätta tolkningen

av detta avtal, skall dylik tvist avgöras enligt lagen örn skiljemän.

§ 13.

Av detta avtal äro två exemplar upprättade och mellan parterna utväxlade.

Stockholm den

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

33

Avtal

angående

stamaktiekapitalet i Sveriges allmänna restaurangaktiebolag.

Sedan staten i avtal den 1944 med Sveriges allmänna restau
rangaktiebolag

för en tid av fyra år från och med den 1 januari 1945 till och

med den 31 december 1948 åt bolaget upplåtit rätt att såsom restaurangbolag

driva sådan utskänkning av rusdrycker, som avses i 3 kap. 15 § andra stycket

förordningen angående försäljning av rusdrycker, har mellan^ staten, a ena

sidan, samt undertecknade, stamaktieägare i bolaget,---å andra sidan,

träffats följande avtal angående stamaktiekapitalet i nämnda bolag.

§ 1.

Envar av undertecknade har förvärvat fem stamaktier i Sveriges allmänna

restaurangaktiebolag med tillhörande kuponger till ett pris enligt parikurs av

ettusen kronor för aktie.

§ 2.

Stamaktieägarna tillförsäkra staten rätt att, när helst Kungl. Majit så påfordrar

till parikurs inlösa samtliga ifrågavarande stamaktier eller det antal

därav, Kungl. Majit bestämmer, jämte kuponger, som ej förfallit tdl betalning,

med tillägg av fyra procent ränta, i den mån sådan ej genom utdelning

guldits.

§ 3.

Stamaktieägarna förbinda sig att icke överlåta aktierna till annan än staten

eller den Kungl. Majit godkänner såsom innehavare av aktierna.

Vid överlåtelse av aktie till annan än staten skall stamaktieägare tillförbinda

ny innehavare att underkasta sig de förpliktelser, detta avtal innehåller.

§ 4.

Till säkerhet för statens rättigheter enligt detta avtal pantsätta stamaktieägarna

ifrågavarande aktier, vilka för detta ändamål, in blanco transporterade,

överlämnas till Sveriges riksbank under förbud för riksbanken att annat

än med Kungl. Majits medgivande och pa villkor, som Kungl. Maj.t ma

bestämma, utlämna aktierna. Stamaktieägarna tillförsäkra staten rätt att,

örn stamaktieägarna brista i fullgörandet av atagna förpliktelser enligt detta

avtal, utan iakttagande av i lag stadgade föreskrifter, på sätt staten, finnér

lämpligt realisera panten samt därur göra sig betald för sina ersättningsanspråk
Utan

hinder av vad nu sagts må stamaktieägare i riksbanken eller — utan

att aktierna uttagas från riksbanken — i annan bank, vars reglemente blivit

av Kungl. Majit fastställt, ställa aktierna såsom pant med förmånsrätt framför

statens ersättningsanspråk för ett fordringsbelopp av högst aktiernas parivärde

jämte ränta, motsvarande den å aktierna belöpande utdelningen. Så
Bihang

till riksdagens protokoll 19U. 7 sami. Nr 36. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bevillningsutskottets betänkande, nr 36.

dan pantsättning må dock ske allenast på villkor, att panten ej må realiseras

utan att Kungl. Majit på förhand underrättats och erhållit tillfälle att bevaka

statens rätt.

§ 5.

Stamaktieägarna förbinda sig att vid nyteckning av stamaktier verkställa

överlåtelse av de nytecknade aktierna i enlighet med av Kungl. Majit given

anvisning.

§ 6.

Örn stamaktieägarnas förpliktelser enligt detta avtal skall anteckning göras

å aktiebreven.

§ 7.

Av detta avtal äro två exemplar upprättade, av vilka staten tagit ett och

för stamaktieägarnas räkning ett.

Stockholm den

447861. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag. 1944.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1944:286 Skrivelse till Konungen, med föranledande av kamrarnas skiljaktiga beslut rörande utskottets betänkande nr 36 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med försl a1 i texten