Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om krigskonjunkturskatt för är 1944, m. m., jämte i ämnet väckta motioner.
1944-05-17 · 66 sidor, varav 61 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 61 av 66 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1944:39, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om krigskonjunkturskatt för är 1944, m. m., jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
1
Nr 39.
Ankom till riksdagens kansli den 17 maj 1944 kl. 12 m.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning om krigskonjunkturskatt
för är 1944, m. m., jämte i ämnet väckta
motioner.
I en den 17 mars 1944 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 242, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till
1) förordning om krigskonjunkturskatt för år 1944, samt
2) förordning med särskilda bestämmelser beträffande taxering för inkomst
år 1945 av ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg
eller köpeskilling vid avyttring av fartyg.
Beträffande författningsförslagens lydelse hänvisas till utskottets hemställan.
Till utskottets behandling lia överlämnats följande i anledning av propositionen
väckta motioner, nämligen:
a) de likalydande motionerna nr 324 i första kammaren av herr Holmström
och nr 514 i andra kammaren av herrar Henriksson och Lundberg i
Hälsingborg, vari hemställts, att riksdagen måtte besluta ändrad lydelse av
det föreliggande förslaget till förordning om krigskonjunkturskatt i huvudsaklig
överensstämmelse med vid motionerna fogat utkast till författningstext,
vilket utkast innehöll följande från propositionen avvikande bestämmelser:
4
§■
6 mom. Utjämningsavdrag fastställes för varje förvärvskälla för sig,
såvitt den skattskyldige är fysisk person, till tjugu procent av jämförelseinkomsten,
och
såvitt den skattskyldige är juridisk person, örn jämförelseinkomsten ej
överstiger 50 000 kronor, till tjugu procent av denna, och, om jämförelseinkomsten
är högre, till tjugu procent av den del av jämförelseinkomsten,
som ej överstiger tolv procent av genomsnittligt eget kapital i förvärvskällan
under andra förkrigsinkomståret — eller, såvitt angår skattskyldig som
börjat bedriva ifrågavarande rörelse först efter andra förkrigsinkomstårets
utgång, under första verksamhetsåret — men minst 10 000 kronor,
dock för såväl fysisk som juridisk person till minst tjugu procent av den
merinkomst av förvärvskällan som återstår efter tillämpning av 4 mom.
lii hang till riksdagens protokoll 1944. 7 sami. Nr 39.
1
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
7 §•
2 morn. Det fastställes i vad mån den uppskattade merinkomsten av annan
fastighet med sannolikhet kan anses hava berott på förhållanden som
omförmälas i 1 §. Det sålunda fastställda beloppet minskat med utjämningsavdrag
som i 3 § sista stycket sägs, utgörande tjugu procent av jämförelseinkomsten,
upptages såsom taxerad merinkomst.
(Se vidare anvisningarna.)
8 §■
Beträffande under---för handen.
Såsom taxerad merinkomst skall dock i intet fall upptagas högre belopp
än det, varmed inkomst av tjänst och av tillfällig förvärvsverksamhet, med
undantag av realisationsvinst och lotterivinst samt belopp som erhållits genom
restitution av allmänna skatter, för beskattningsåret överstiger motsvarande
jämförelseinkomst med tillägg av ett belopp svarande mot utjämningsavdrag
som i 3 § sista stycket sägs, utgörande tjugu procent av jämförelseinkomsten.
(Se vidare anvisningarna.)
9 §•
Beträffande realisationsvinst vid icke yrkesmässig avyttring av fast eller
lös egendom skall prövas i vad mån den kan antagas hava berott på värdeökning
uppkommen efter utgången av augusti 1939, med rätt för den skattskyldige
att med bärande sannolikhetsskäl ådagalägga att vinsten skulle
hava uppkommit oberoende av förhållanden som omförmälas i 1 §. Det
sålunda framkomna beloppet, minskat med avdrag som stadgas i andra
stycket samt med utjämningsavdrag som i 3 § sista stycket sägs, utgörande
tjugu procent av beloppet, upptages såsom taxerad merinkomst.
Vid fastställande —--skäligt belopp.
Anvisningar
till 4 §.
4. Vid uppskattning---synes skäligt.
f) Avdrag för — — — särskilda förhållanden. Avdrag för kostnad för
pensionering av anställda eller annat likartat ändamål med belopp överstigande
medeltalet av liknande avdrag för förkrigsinkomståren medgives, utom
i fall varom i nästa stycke förmäles, allenast i den mån kostnadsökningen
kan anses erforderlig för normal årsavsättning på grund av ökade verkliga
förpliktelser eller dylikt förhållande. Har sådan förpliktelse ingåtts efter utgången
av augusti 1939, iakttages, dels att avdrag ej medgives i den män med
kostnaden avses att åt någon bereda högre pension än dubbla det belopp
som angives i 9 § tredje stycket lagen den 18 juni 1937 om aktiebolags pensions-
och andra personalstiftelser, i förekommande fall förenad med s. k.
kapitalunderstöd å högst 4 000 kronor, dels att avdrag för s. k. övergångskostnad
ej medgives med mera än en tiondel av hela det belopp av sådan
kostnad som härrör av den ökade förpliktelsen i den mån den ej avser högre
pensioner än nyss sagts, dels ock att i regel avdrag ej medgives med högre
belopp än i medeltal 4 000 kronor för en var av de befattningshavare som
pensioneringen avser.
Aktiebolag, som vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
åtnjutit avdrag för avsättning till stiftelse för pensionering av anställda med
högre belopp än det, för vilket avdrag, enligt vad nyss sagts, är medgivet,
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
3
md dock åtnjuta ytterligare avdrag för vad sålunda blivit till stiftelsen avsatt,
under förutsättning, att stiftelsen, efter det avsättningen skett, förvärvat
av svenska staten utfärdade obligationer för belopp, icke understigande det,
för vilket avdrag enligt detta stycke yrkas, samt stiftelsen avgivit förklaring
att icke avyttra eller belåna nämnda obligationer, förrän Kungl. Maj:t därtill
lämnat tillstånd. Härvid skall dock iakttagas, att avdrag, som här avses,
endast må medgivas, då det befinnes uppenbart, att ifrågavarande till
stiftelsen avsatta medel icke till någon del kunna komma bolagets aktieägare
tillgodo eller eljest användas för annat än avsett ändamål, samt att
avdraget enligt detta stycke icke må överstiga ett belopp, motsvarande 500
kronor för en var av de befattningshavare pensioneringen avser, och ej heller
uppgå till högre belopp än att enligt försäkringstekniska grunder beräknad
brist i stiftelsens fonder därigenom täckes.
Avyttras eller belånas ifrågavarande obligationer i strid mot avgivna förklaringar,
skall den skattskyldige genom efterbeskaltning påföras krigskonjunkturskatt
för det avsatta beloppet eller del därav så ock utgiva ränta;
och skola därvid i förordningen den 12 juni 1942 örn rätt att vid taxering
till kommunal inkomstskatt samt statlig inkomst- och förmögenhetsskatt åtnjuta
avdrag för avsättning till investeringsfond samt i 37 § meddelade bestämmelser
i tillämpliga delar gälla.
g) Har skattskyldig —--här nedan.
till 5 §.
5. Såsom taxerad merinkomst av jordbruk skall, där ej utredning som
avses i nästa punkt förebringas, upptagas den uppskattade merinkomsten
med avräkning av dels ett belopp utgörande tio procent av den uppskattade
merinkomsten, avsett att täcka av kriget förorsakad värdeminskning genom
försämrad hävd med mera, dels ock ett belopp svarande mot utjämningsavdrag
som i 3 § sista stycket sägs, utgörande tjugu procent av jämförelseinkomsten.
6. Skattskyldig---avses i 1 §.
Kompensation för förhållanden som avses i 3 § sista stycket skall vid utredning
enligt denna punkt beräknas till tjugu procent av den vinst, som
skulle hava uppkommit, därest avyttring eller uttag till egen rörelse av
jordbruksprodukter av samma slag som under beskattningsåret ägt rum under
förkrigsinkomståren.
Prisstegring utöver — — — merinkomstens fastställande.
till 6 §.
2. För beräkning---olika produkter.
Kompensation för förhållanden som avses i 3 § sista stycket beräknas till
tjugu procent av den vinst, som skulle hava uppkommit, därest avyttring eller
uttag för förädling eller förbrukning i egen rörelse av skogsprodukter av
samma slag som under beskattningsåret ägt rum under förkrigsinkomståren.
Från det —--kunnat påräknas.
4. I fall, då växande skog avyttrats i samband med avyttring av marken,
beräknas nettointäkt av skogsbruk enligt denna förordning så att från den
för skogen erhållna köpeskillingen avdrag göras dels med ett belopp, svarande
mot den växande skogens uppskattade värde vid utgången av augusti 1939
eller, om skogens för ägaren gällande ingångsvärde var större, detta värde,
dels för de i samband med avytlringen uppkomna kostnaderna i den mån de
belöpa på skogen. Den sålunda beräknade nettointäkten av skogsbruk, minskad
med utjämningsavdrag som i 3 § sista stycket sägs, utgörande tjugu pro
-
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
cent å nettointäkten, upptages såsom taxerad merinkomst å avyttringen av
den växande skogen. Vid uppskattning av värdet å den växande skogen vid
utgången av augusti 1939 iakttages, att bevisning rörande dess storlek i regel
ej kan åläggas den skattskyldige. Värdeökningen å den växande skogen
sedan nämnda tidpunkt må följaktligen ej beräknas till högre belopp än
som finnes med sannolikhet svara mot utvecklingen av den allmänna fastighetsmarknaden
beträffande skogsegendomar å orten.
till 7 g.
1. Beträffande inkomst av annan fastighet kan det i regel antagas, att
taxerad inkomst bör upptagas allenast i fall där bruttointäkterna under beskattningsåret
i jämförelse med förkrigsinkomståren ökats på grund av uthyrningsmöjligheter,
som under normala förhållanden ej plägat vara för
handen men under beskattningsåret kunnat utnyttjas, och som kunna med
sannolikhet antagas hava haft sitt upphov i det av krigstillståndet framkallade
läget. Taxering företages därför i regel allenast därest nu angivna förutsättningar
synas vara för handen. Tillika iakttages att medgivande av utjämningsavdrag
med tjugu procent å jämförelseinkomsten påverkar den taxerade
merinkomstens storlek.
till 10 g.
3. Beträffande avdrag för inkomstminskning under de beskattningsår,
1941—1943 års taxeringar till krigskonjunkturskatt avsågo, iakttages, att sådant
avdrag skall medgivas från den merinkomst, som återstår sedan det
i 10 § 1 mom. omförmälda avdraget för inkomstminskning i förekommande
fall gjorts. Vid bedömande av inkomstminskningens storlek och övriga med
avdragsrätten sammanhängande frågor skola de vid nämnda taxeringar gällande
föreskrifterna äga tillämpning. Därvid märkes, att fråga kan vara
antingen om sådan inkomstminskning, som vid 1941—1943 års taxeringar
skulle avdragas innan taxerad merinkomst av visst slag fastställdes, eller om
sådan inkomstminskning som fick avdragas enligt 10 § i förordningarna om
krigskonjunkturskatt för åren 1941—1943. Avdrag medgives endast i den
mån inkomstminskningen kan anses hava berott på förhållanden som omförmälas
i 1 §, under iakttagande tillika att avdrag för inkomstminskning å
annan fastighet må medgivas allenast frän taxerad merinkomst å samma förvärvskälla
under beskattningsåret. Vid beräkning av inkomstminskning å viss
förvärvskälla under de beskattningsår som 1942 och 1943 års taxeringar avsågo
skall vid tillämpning av 10 § 2 mom. hänsyn tagas till å förvärvskällan
belöpande utjämningsavdrag. Vid bestämmande huruvida avdrag skall
anses hava kunnat utnyttjas vid tidigare års taxeringar skall bortses från det
i 10 § omförmälda avdraget å 3 000 kronor.
Inkomstminskning å-----taxerade merinkomster.
b) de likalydande motionerna nr 325 i första kammaren av herr Gustavson
m. fl. och nr 515 i andra kammaren av herr Johansson i Öckerö m. fl.,
vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta sådan ändring i Kungl. Maj:ts
förslag till förordning om krigskonjunkturskatt att skattskyldig som haft sin
huvudsakliga inkomst av havsfiske helt befrias från erläggande av sådan
skatt».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 39. *
Krigskonjunkturskatt har utgått för åren 1940—1943. Genom proposition
den 1 augusti 1940, nr 2, föreläde Kungl. Majit riksdagen förslag till förordning
om krigskonjunkturskatt för år 1940, m. m. Förslaget blev i huvudsak
bifallet av riksdagen och den 19 augusti 1940 utfärdades i överensstämmelse
med riksdagens beslut förordning om krigskonjunkturskatt för år 1940 (SFS
1940 nr 764). Vidare föreläde Kungl. Majit riksdagen genom proposition den
7 mars 1941, nr 173, förslag till förordning om krigskonjunkturskatt för år
1941, m. m. Även detta förslag bifölls i huvudsak av riksdagen och den 30
maj 1941 utfärdades i överensstämmelse med riksdagens beslut förordning
om krigskonjunkturskatt för år 1941 (SFS 1941 nr 359). Genom proposition
den 15 maj 1942, nr 287, föreläde Kungl. Majit riksdagen förslag till förordning
om krigskonjunkturskatt för år 1942, m. m., som likaledes i huvudsak
bifölls av riksdagen. Den 19 juni 1942 utfärdades i överensstämmelse med
riksdagens beslut förordning om krigskonjunkturskatt för år 1942 (SFS 1942
nr 409). Slutligen föreläde Kungl. Maj :t riksdagen genom proposition den 9
april 1943, nr 193, förslag till förordning örn krigskonjunkturskatt för år
1943, m. m. Även detta förslag bifölls i huvudsak av riksdagen och den 17
juni 1943 utfärdades i överensstämmelse med riksdagens beslut förordning
om krigskonjunkturskatt för år 1943 (SFS 1943 nr 399). Samma dag utfärdades
dels förordning med särskilda bestämmelser beträffande taxering för
inkomst år 1944 av ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg eller
köpeskilling vid avyttring av fartyg (SFS 1943 nr 400), dels kungörelse med
vissa tillämpningsföreskrifter till förordningen om krigskonjunkturskatt för
år 1943 (SFS 1943 nr 401), dels kungörelse angående fastställelse av vissa formulär
till blanketter för deklaration till ledning för taxering till krigskonjunkturskatt
år 1943 m. m. (SFS 1943 nr 565), varjämte i brev till statskontoret
(SFS 1943 nr 620) fastställdes vissa andra formulär för taxering till krigskonjunkturskatt.
Därjämte utfärdades dels den 30 juni 1943 kungörelse med
föreskrifter rörande provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för år 1943
(SFS 1943 nr 582) ävensom kungörelse angående fastställelse av visst ytterligare
formulär för taxering till krigskonjunkturskatt (SFS 1943 nr 584), dels
ock den 8 juli 1943 kungörelse med vissa föreskrifter rörande beräkning av
taxerad merinkomst av jordbruk och skogsbruk enligt förordningen om krigskonjunkturskatt
för år 1943 (SFS 1943 nr 585).
Inom finansdepartementets skatteberedning har utarbetats en promemoria
rörande krigskonjunkturskatt för år 1944 med tillhörande författningsförslag,
vilken sistnämnda handling såsom bilaga fogats vid propositionen.
Efter remiss ha yttranden över nämnda promemoria och författningsförslag
avgivits av kammarrätten, Överståthållarämbetet och fyra länsstyrelser.
Från finansdepartementet har till utskottet överlämnats dels en skrivelse
från länsstgrelsen i Norrbottens län dels ock en framställning från Sveriges
f ari ygsbo fäls förening.
I berörda skrivelse har länsstyrelsen i Norrbottens län anfört, att länsstyrelsen
under år 1943 för arméförvaltningens räkning utbetalt ersättning
opaginerad Kontrollera mot PDF
0
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
till ett sextiotal markägare i länet för upplåtande enligt allmänna förfogandelagen
till kronan för försvarsändamål av mark för avröjning genom kronans
försorg av därå växande skog. Åtgärden avsåge ej överlåtelse till kronan av
äganderätten till marken. Högsta till en och samma markägare utgående ersättning
hade utgjort 15 390 kronor. Ersättningsbeloppen torde för markägarna
utgöra vid inkomsttaxeringen skattepliktiga intäkter och folie i allmänhet
helt och hållet under intäkt av skogsbruk. Enligt den föreliggande propositionen
skulle inkomst av ifrågavarande slag kunna bliva föremål för taxering
till krigskonjunkturskatt för år 1944. Emellertid syntes samma skäl
föreligga att vid nämnda taxering bortse från ifrågavarande intäkt som vid
de i punkt 6 av anvisningarna till 6 § i författningsförslaget omförmälda
fall, då växande skog avyttrats i samband med avyttring av marken.
Sveriges fartygsbefälsförening har i sin ovannämnda framställning hemställt
om åtgärder till förhindrande av att fartygsbefälhavare bliva taxerade
till krigskonjunkturskatt för belopp, som äro att hänföra till inkomst av
tjänst. Till stöd för denna hemställan har anförts bland annat följande. Numera
tillämpades allmänt månadslönesystem vid avlöning av befälhavare
å fartyg. Lönen utginge med efter fartygets storlek, trade m. m. varierande
belopp. Inom vissa rederier vore avlöningsförhållandena emellertid så reglerade,
att befälhavare erhölle viss med lägre belopp utgående fast månadslön
jämte kaplake på fartygets inseglade bruttofrakt eller tantiem på rederiets
nettovinst. I båda dessa fall rörde det sig om inkomst av tjänst. I den mån
inkomsten i form av kaplake eller tantiem under krigsåren vuxit i förhållande
till förkrigsinkomståren hade denna del av inkomsten ansetts utgöra skattepliktig
inkomst enligt förordningen örn krigskonjunkturskatt, medan däremot
månadslöneinkomst ginge fri från dylik beskattning. I regel överstege
avlöningsförmånerna för kaplake- eller tantiemavlönade befälhavare ej vad
andra befälhavare i motsvarande ställning uppbure i form av fast lön, indextillägg
och andra förekommande tillägg av skilda slag. De kaplake- eller tantiemavlönade
befälhavarnas ställning i beskattningsavseende vore emellertid
ofördelaktig icke endast såtillvida, att de underkastades krigskonjunkturbeskattning
å inkomst av tjänst. Enär den fasta lönen i allmänhet vore låg för
nämnda befälhavare, bleve det därå utgående indexberäknade dyrtidstillägget
väsentligt mindre än för befälhavare med endast fast lön. Detsamma bleve
fallet beträffande krigsriskersättning, som jämväl beräknades å den fasta lönen.
Sistnämnda förhållande medförde för kaplake- eller tantiemavlönade
befälhavare, att de icke komme i åtnjutande av skattelindring å krigsriskersättning
enligt förordningen den 30 juni 1943 i samma utsträckning som de
sjömän, för vilka denna ersättning beräknades å hela hyran. Oförmånligt vid
beskattningen inverkade slutligen även det förhållandet, att till befälhavare
utgående gratifikationer, vilka kunde uppgå till relativt stora belopp, bleve
underkastade krigskonjunkturskatt. På grund av vissa överenskommelser med
Sveriges redareförening om storleken av befälhavares inkomst utbetalades
gratifikationer ej sällan till befälhavare såsom utfyllnad i eljest intjänt lön.
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
7
Beträffande vad departementschefen anfört till stöd för de i propositionen
framlagda förslagen tillåter sig utskottet hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll
(s. 53—71).
I de likalydande motionerna I: 324 och II: 514 har anförts, att vad som yttrats
i de vid 1943 års riksdag väckta likalydande motionerna 1:248 och II:
359 angående krigskonjunkturskattens berättigande i dess föreslagna utformning
i än högre grad gällde innevarande år. En beskattning, enligt vilken
den skattskyldiges inkomstförhållanden åren 1937 och 1938 lades till grund
för skatteplikt, ledde år 1944 till än orimligare resultat än nästförflutna år,
och presumtionen att den i förhållande till förkrigsinkomståren uppkomna
merinkomsten haft karaktär av krigsvinst framstode som alltmer verklighetsfrämmande.
Om krigskonjunkturskatten likväl ansåges böra bibehållas, vore
det angeläget att den utformades så, att dess för de skattskyldiga obilliga och
för det allmänna skadliga verkningar i möjligaste mån mildrades. I 1942 års
proposition angående krigskonjunkturskatt hade chefen för finansdepartementet
motiverat förslaget om införande av utjämningsavdrag därmed att
det icke kunde bestridas, att då en merinkomstbeskattning i allmänhet motiverades
med att viss förändring ägt rum i en rådande inkomstfördelning,
motiven för densamma försvagades ju längre tid som förflöte från den tidpunkt,
då förändringen skedde. Sedan uttalandet gjordes hade ytterligare
två år förflutit från krigsutbrottet. Den tankegång, varåt departementschefen
år 1942 givit uttryck, ledde därför ofrånkomligen till att utjämningsavdraget
nu borde höjas. 1943 års bevillningsutskott hade emellertid avvisat
det i ovannämnda vid samma års riksdag väckta motioner framställda yrkandet
om avdragets höjning under anförande att en ökning av den skattelättnad,
som blivit en följd av de år 1942 antagna bestämmelserna om utjämningsavdrag,
svårligen kunde förenas med grunderna för det allmänna
prisstopp, som tillämpats sedan hösten samma år. Motionärerna kunde emellertid
icke finna, att prisstoppets införande förringat bärkraften i departementschefens
ovanberörda motivering. För övrigt vore det här icke fråga om
medgivande av någon skattelättnad utan allenast örn åstadkommande av
ökat skydd mot orättmätig beskattning av fiktiva vinster och om skäligt hänsyntagandc
till att felkällorna vid taxeringen automatiskt bleve större ju
iner man avlägsnade sig från förkrigsinkomståren. Icke minst på grund av
att under senare delen av år 1942 lönetillägget med hänsyn till penningvärdeförsämringen
bestämdes att utgå efter 20,7 procent ansåge motionärerna
vad utskottet anfört i allt fall icke utgöra skäl för lägre avdrag än efter 20
procent. En höjning till minst sistnämnda procentsats borde därför vidtagas.
Vid medgivande av avdrag för inkomstminskning å viss förvärvskälla under
beskattningsår, som 1942 och 1943 års taxeringar avsåge, borde jämväl
hänsyn tagas till å förvärvskällan belöpande utjämningsavdrag. Motionärerna
ha vidare yrkat utvidgad avdragsrält för avsättning till pensionsstiftelser.
Tämligen undantagslöst förelåge betydande brister i pensionsfonderna, då
ju lagstiftningen rörande pensionsstiftelser tillkommit så sent som år 1937.
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
Givetvis kunde större avsättningar till dylika stiftelser påräknas under högkonjunktur
än under normala förhållanden. Om de företag, vars vinster
gynnsamt påverkats av krigskonjunkturen, genom krigskonjunkturbeskattningen
förhindrades att uppbringa pensionsfonderna till sådan storlek, som
erfordrades för beredande av någorlunda tillfredsställande pensionsförmåner,
måste befaras att förhoppningarna örn pensionsfrågans lösning inom
rimlig tid icke bleve förverkligade.
I de likalydande motionerna I: 325 och II: 515 har anförts, att det i propositionen
föreslagna skattefria avdraget å 2 000 kronor för skattskyldig, som
haft sin huvudsakliga försörjning av havsfiske, i princip innebure ett erkännande
av att det krigskonjunkturbetonade i havsfiskarenas yrke neutraliserades
av att dessa yrkesutövare finge vidkännas ökade olycksrisker. Motionärerna
ifrågasatte även örn man beträffande havsfiske kunde tala om
krigskonjunktur i vanlig bemärkelse. Den jämförelse med tidigare inkomst,
som förordningen räknade med, kunde icke bliva fullt rättvis, enär fångstutbytet
alltid varit underkastat fluktuationer, som stundom varit synnerligen
våldsamma och som icke kunnat tillskrivas något orsakssammanhang med
kriget. Ej endast prisstegringen utan även fångsternas storlek hade inverkat
på inkomstbeloppen. I många fall hade inkomstökning haft sin grund i förbättrade
båtar och fångstredskap.
Utskottets yttrande.
Vid behandlingen av förevarande proposition och de i anledning av densamma
väckta motionerna har inom utskottet ifrågasatts, huruvida icke skäl
numera förefinnas att vidtaga åtgärder för krigskonjunkturskattens avveckling.
Utskottet har därvid funnit den principiella grunden för krigskonjunkturskatten,
nämligen att genom en särbeskattning av merinkomster, som kunna
antagas ha uppkommit såsom en följd av kriget, i någon mån utjämna inträdda
förskjutningar i inkomstfördelningen, alltjämt äga sin fulla giltighet.
Emellertid har utskottet icke kunnat undgå att fästa avseende vid svårigheterna
att utforma och tillämpa hithörande bestämmelser på sådant sätt, att
allenast vinster, som bero på kriget, komma att träffas av krigskonjunkturskatten.
Det kan ej heller bortses ifrån att, då merinkomstbeskattningen motiveras
med att en viss förskjutning ägt rum i en rådande inkomstfördelning,
motiven för densamma försvagas ju längre tid som förflyter från den tidpunkt,
då förändringen skedde. Även andra olägenheter kunna uppkomma
genom krigskonjunkturskatten. Utskottet har emellertid icke ansett sig kunna
förorda, att åtgärder redan nu vidtagas för en avveckling av denna skatt.
De skäl av folkpsykologisk art, som bidrogo till krigskonjunkturskattens införande,
kvarstå alltjämt och kunna även sägas ha vunnit i styrka genom
uttagandet av konsumtionsskalter av olika slag, mot vilka vägande invändningar
kunna resas. Härtill kommer, att, ehuru intäkterna av denna skatt
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
9
icke äro av avgörande betydelse, i nuvarande statsfinansiella läge ett avstående
från möjligheten att erhålla sådana intäkter måste noggrant övervägas,
innan en avveckling av skatten kan ifrågakomma. Utskottet förutsätter nämligen,
att den minskning av skatteintäkterna, som komme att uppstå genom
krigskonjunkturskattens snara avskaffande, måste på ett eller annat sätt täckas
genom höjning av andra skatter.
Ehuru utskottet sålunda icke finner sig kunna förorda, att åtgärder redan
nu vidtagas för en avveckling av krigskonjunkturskatten, synes det dock
utskottet förtjäna tagas under närmare övervägande, vid vilken tidpunkt och
under vilka betingelser en avveckling av denna skatteform kan anses möjlig
att genomföra.
Med hänsyn till vad sålunda anförts, finner sig utskottet under förhandenvarande
omständigheter böra ansluta sig till det i propositionen framlagda
förslaget om krigskonjunkturskattens bibehållande för innevarande år och tillstyrker
följaktligen i princip detta förslag.
Förslaget till förordning örn krigskonjunkturskatt för år 1944 innebär icke
några principiella avvikelser från de för år 1943 gällande bestämmelserna i
ämnet utan endast vissa smärre jämkningar i samma bestämmelser. Vidkommande
förslagets detaljer får utskottet anföra följande.
Bestämmelserna angående utjämningsavdraget ha i propositionen avfattats
i överensstämmelse med motsvarande föreskrifter i 1943 års förordning. Utjämningsavdraget,
vilket första gången infördes i 1942 års förordning örn
krigskonjunkturskatt, utgör sålunda 15 procent, som i regel beräknas å jämförelseinkomsten.
Vid medgivande av avdrag för inkomstminskning å viss förvärvskälla
under de beskattningsår, som 1942 och 1943 års taxeringar avsågo,
får hänsyn icke tagas till å förvärvskällan belöpande utjämningsavdrag. I de
likalydande motionerna I: 324 och II: 514 har yrkats, att utjämningsavdraget
måtte höjas till 20 procent samt att vid medgivande av avdrag för inkomstminskning
under ovannämnda beskattningsår hänsyn skall tagas till å förvärvskällan
belöpande utjämningsavdrag.
Redan i avgivna remissyttranden över förslaget till förordning örn krigskonjunkturskatt
för år 1943 framställdes krav på höjning av utjämningsavdraget
och rätt att vid beräkning av inkomstminskning för år 1942, som utnyttjades
för kvittning, tillgodonjuta utjämningsavdrag jämväl för detta år.
Departementschefen anförde i anledning härav i propositionen nr 193 till
1943 års riksdag, att det år 1942 medgivna utjämningsavdraget enligt vad taxeringarna
gåve vid handen avsevärt reducerat skattens belopp och inneburit
en mycket betydande lättnad för de skattskyldiga. Att taga ett ytterligare steg
i samma riktning fann departementschefen bland annat med hänsyn till penningpolitiska
synpunkter uteslutet. Dessa synpunkter utgjorde enligt departementschefens
uppfattning också ett avgörande skäl emot förslaget att tillgodoräkna
de skattskyldiga utjämningsavdrag även vid beräkning av inkomstminskning
för år 1942. Vid behandlingen av nämnda proposition vid
1943 års riksdag, där i väckta motioner framställdes yrkanden av samma innebörd
som i de nu föreliggande motionerna, anslöt sig bevillningsutskottet
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 39-
till departementschefens ståndpunkt samt tilläde, att en ökning av den
skattelättnad, som blivit en följd av bestämmelserna om utjämningsavdrag,
svårligen syntes kunna förenas med grunderna för det allmänna prisstopp,
som tillämpats sedan hösten 1942.
Då de vid 1943 års riksdag av departementschefen och bevillningsutskottet
anförda skälen mot en höjning av utjämningsavdraget och mot hänsyntagandet
till sådant avdrag vid beräknandet av avdrag för inkomstminskning
för tidigare beskattningsår enligt utskottets mening även nu äga giltighet,
finner sig utskottet icke kunna tillstyrka bifall till det i nu föreliggande
motioner framställda yrkandet i ifrågavarande hänseende.
Enligt punkt 4 f) andra stycket av anvisningarna till 4 § skall avdrag för
pensionering av anställda eller annat likartat ändamål — utöver medeltalet
av liknande avdrag för förkrigsinkomståren — vara medgivet i den mån
kostnadsökningen kan anses erforderlig för normal årsavsättning på grund
av ökade verkliga förpliktelser eller dylikt förhållande, varvid särskilda regler
meddelats rörande beräkningen av sådant avdrag. Förslaget överensstämmer
härutinnan med motsvarande bestämmelser i 1942 och 1943 års krigskonjunkturskatteförordningar.
I de likalydande motionerna I: 324 och II: 514
har yrkats viss utvidgning av förevarande avdragsrätt. Liknande yrkanden
framställdes jämväl i motioner vid 1943 års riksdag. Samma års bevillningsutskott,
som avstyrkte sistnämnda motioner i angivet hänseende, yttrade därvid
bland annat, att utskottet till fullo uppskattade de motiv, som läge bakom
detta yrkande, men att samma synpunkt anlagts redan vid utformningen
av gällande bestämmelser, i det att dessa medgåve, förutom avdrag svarande
mot förkrigskostnaden, dels avdrag för nytillkommande årskostnad vid
verklig pensionsförpliktelse, dels därutöver Vio av den s. k. övergångskostnaden,
d. v. s. i huvudsak vad som vanligen brukade benämnas retroaktivavgift.
Utskottet framhöll även, att sist berörda medgivande måste betraktas
såsom innefattande en av sociala skäl lämnad eftergift, vilken enligt grunderna
för krigskonjunkturbeskattningen eljest icke bort medgivas.
Under hänvisning till vad 1943 års bevillningsutskott sålunda anfört får
utskottet, som icke finner anledning föreligga till förändrat ställningstagande
till ifrågavarande spörsmål, avstyrka de föreliggande motionerna jämväl i
nu angivet hänseende.
I det i propositionen framlagda förslaget har intagits en bestämmelse örn
viss skattelättnad beträffande inkomst av havsfiske, vilken bestämmelse är
en nyhet i jämförelse med 1943 års förordning. Sålunda föreskrives i 10 §
1 mom. fjärde stycket i förslaget till krigskonjunkturskatteförordning, att
skattskyldig, som haft sin huvudsakliga försörjning av havsfiske, äger från
merinkomsten av rörelse, utöver sedvanligt avdrag å 3 000 kronor, tillgodonjuta
ett ytterligare avdrag å 2 000 kronor. 1 de likalydande motionerna
I: 325 och II: 515 har yrkats att skattskyldig, som haft sin huvudsakliga inkomst
av havsfiske, måtte helt befrias från erläggande av krigskonjunkturskatt.
Med anledning härav får utskottet erinra om att jämlikt punkt 3 tredje
stycket av anvisningarna till 4 § jämförelseinkomsten för ifrågavarande yr
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
11
kesutövare ej får bestämmas till lägre belopp än 3 000 kronor. Enligt i propositionen
lämnad uppgift ha emellertid, såvitt angår fiske vid västkusten,
beskattningsnämnderna vid tillämpning av tidigare krigskonjunkturskatteförordningar
medgivit, att inkomst av manslott skulle vid jämförelseinkomstens
fastställande upptagas till lägst 4 000 kronor. Vidare bär Kungl. Maj :t genom
kungörelse den 24 september 1943 (nr 700) med stöd av 4 § 5 moni. i 1943
års krigskonjunkturskatteförordning förordnat, att av den jämlikt nämnda
förordning uppskattade merinkomsten av yrkesmässigt bedrivet fiske endast
70 procent skulle, därest ej annat ådagalades, antagas lia berott på förhållanden
som föranletts av kriget. Departementschefen har i propositionen förutsatt,
att jämväl innevarande år bestämmelser skulle utfärdas angående huru
stor del av den uppskattade merinkomsten av fiske, som skall antagas
ha berott på krigsförhållandena.
På grund av vad sålunda anförts finner utskottet behovet av skattelättnad
vid ifrågavarande beskattning för inkomst av havsfiske vara i erforderlig
utsträckning tillgodosett genom det i propositionen framlagda förslaget. Utskottet
anser sig fördenskull icke kunna förorda bifall till det i ovannämnda
motioner framställda yrkandet.
Enligt 2 § 1 mom. i förslaget till krigskonjunkturskatteförordning är —
liksom i 1943 års förordning — efter utgången av augusti 1939 uppkommen
inkomstökning, hänförlig till bland annat inkomst i form av tantiem, provision,
gratifikation eller likartad inkomst av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet,
skattepliktig till krigskonjunkturskatt, därest inkomsten utgått
från bland annat rörelse. Sveriges fartygsbefälsförening har i en till utskottet
överlämnad framställning anfört, att det numera allmänt tillämpade avlöningssystemet
för fartygsbefälhavare vore fast månadslön men att i vissa rederier
befälhavare erhölle viss lägre fast lön och därutöver kaplake på fartygets
inseglade bruttofrakt eller tantiem på rederiets nettovinst. Stundom utginge
till befälhavare, förutom fast lön, gratifikation såsom utfyllnad till
lönen. Föreningen har i anslutning härtill framhållit, att i sådana fall, då
i avlöningsförmånerna inginge kaplake, tantiem eller gratifikation, vederbörande
befälhavare komme i en missgynnad ställning i beskattningshänseende
i jämförelse med en befälhavare, som åtnjöte endast fast lön å motsvarande
belopp, bland annat såtillvida, att kaplake, tantiem och gratifikation
vore underkastade skatteplikt till krigskonjunkturskatt, medan däremot
fast lön vore fritagen från skatteplikt till sådan skatt. För vinnande av större
likformighet i beskattningshänseende beträffande de olika avlöningsförmåner,
som utgå till fartygsbefälhavare, har föreningen fördenskull hemställt,
att fartygsbefälhavare icke måtte beskattas till krigskonjunkturskatt för belopp,
som vore att hänföra till inkomst av tjänst.
Utskottet får i anledning av berörda framställning anföra, att det ur principiell
synpunkt måste anses vara mindre lämpligt att från skattskyldighet
undantaga en viss kategori av skattskyldiga. Genom vad av föreningen yttrats
till stöd för denna framställning har utskottet emellertid bibringats den uppfattningen,
att ett beträdande av denna viig i förevarande fall kan anses moth
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
verat. Den omständigheten, att avlöningsförhållandena äro olika för befattningshavare
i eljest likartad ställning, synes nämligen icke böra medföra, att
vissa sådana befattningshavare äro underkastade krigskonjunkturskatt, medan
andra däremot äro befriade härifrån. Härtill kommer, att i skatteberedningens
promemoria angående krigskonjunkturskatt för år 1941 uttalats, att sjöfolks
löneökning icke borde drabbas av krigskonjunkturskatt, mot vilket
uttalande departementschefen icke synes ha framställt någon erinran. Vid
beskattningsreglernas utformning i ifrågavarande hänseende synes emellertid
ha förbisetts, att vissa avlöningsformer för sjöfolk kommit att bliva indragna
under beskattningen. Utskottet har fördenskull ansett sig böra förorda, att i
2 § 2 mom. intages en bestämmelse av innehåll, att den som är anställd såsom
befälhavare å eller tillhör besättningen på handelsfartyg skall undantagas
från skattskyldighet till krigskonjunkturskatt, såvitt angår inkomst av
sådan anställning.
I punkt 4 av anvisningarna till 9 § föreskrives, att om fastighet tagits i
anspråk genom expropriation eller eljest avyttrats under sådana förhållanden
att tvångsförsäljning till det allmänna måste anses vara förhanden och
det ej finnes uppenbart, att avyttringen skulle ägt rum även om tvång icke
förelegat, skall den genom överlåtelsen uppkomna realisationsvinsten icke
anses ha berott på krigsförhållandena. Vidare föreskrives i punkt 6 av anvisningarna
till 6 §, att vad i punkt 4 av anvisningarna till 9 § stadgas skall äga
motsvarande tillämpning i fall där växande skog avyttrats i samband med
avyttring av marken och intäkten å avyttringen är att hänföra till inkomst av
skogsbruk. Länsstyrelsen i Norrbottens län har i en till utskottet överlämnad
skrivelse meddelat, att länsstyrelsen under år 1943 till vissa markägare i länet
utbetalt ersättning för upplåtande enligt allmänna förfogandelagen till kronan
för försvarsändamål av mark för avröjning genom kronans försorg av
därå växande skog, vilken åtgärd sålunda ej avsåge överlåtelse till kronan av
äganderätten till marken. Enligt länsstyrelsens mening förelåge samma skäl
att vid taxeringen till krigskonjunkturskatt bortse från intäkter av nu angivet
slag som enligt punkt 6 av anvisningarna till 6 § i vissa fall gällde med avseende
å intäkt av skogsbruk vid försäljning samtidigt av mark och därå
växande skog.
I anledning av vad länsstyrelsen sålunda anfört får utskottet, som ansluter
sig till länsstyrelsens uppfattning, föreslå intagande i punkt 6 av anvisningarna
till 6 § av en föreskrift av innehåll, att, därest växande skog tagits i anspråk
av kronan genom förfogande enligt allmänna förfogandelagen eller
växande skog eljest avyttrats under sådana förhållanden att tvångsförsäljning
till det allmänna måste anses vara för handen, vad i punkt 4 av anvisningarna
till 9 § stadgas skall äga motsvarande tillämpning.
Utskottet föreslår vidare en mindre ändring av formell natur i punkt 3
första stycket av anvisningarna till 10 §, vilken ändring icke torde erfordra
särskild motivering.
I övriga delar föranleder propositionen icke någon erinran från utskottets
sida.
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
13
Utskottets hemställan.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj:ts
förevarande proposition nr 242 icke kunnat av riksdagen
oförändrad bifallas och med avslag å de likalydande motionerna
I: 324 och II: 514 samt de likalydande motionerna I: 325
och II: 515,
1) antaga följande såsom utskottets förslag betecknade
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Förslag
till
förordning om krigskonjunkturskatt för år 1944.
Härigenom förordnas som följer.
Inledande bestämmelse.
1 §■
För inkomstökning, som uppkommit efter utgången av augusti 1939 och
kan antagas hava berott på förhållanden föranledda av pågående krig eller
dessförinnan rådande krigskonjunktur, skall i den omfattning och på det sätt
nedan stadgas för år 1944 erläggas krigskonjunkturskatt till staten.
Skattepliktig inkomstökning och skattskyldighet.
2 §■
1 mom. Skattepliktig enligt denna förordning är efter utgången av augusti
1939 uppkommen inkomstökning hänförlig till
a) inkomst av rörelse;
b) inkomst av jordbruk;
c) inkomst av skogsbruk;
d) inkomst av annan fastighet;
e) inkomst i form av tantiem, provision, gratifikation eller likartad inkomst
av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet, därest inkomsten utgått
från rörelse, jordbruk eller skogsbruk, samt inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet
såsom uppfinnare eller av tillfälligt uppdrag ävensom annan
jämförlig inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet; samt
14
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
f) inkomst av icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom;
allt under förutsättning att inkomsten är skattepliktig enligt förordningen
om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller är av beskaffenhet som i
nästa stycke sägs.
1 inkomst av rörelse inräknas vid tillämpning av denna förordning intäkt
genom avyttring av sådana för stadigvarande bruk i rörelsen avsedda maskiner
eller andra inventarier, som icke vid beräkning av värdeminskningsavdrag
enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt hänföras
till byggnad, så ock ersättning på grund av försäkring av dylika tillgångar,
även om intäkten eller ersättningen ej är skattepliktig enligt nämnda förordning
eller intäkten enligt densamma hänföres till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet.
2 mom. Skattskyldig enligt denna förordning är envar fysisk eller juridisk
person, vilken åtnjutit inkomstökning som avses i 1 morn., därest enligt
förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt den fysiska eller
juridiska personen vid 1944 års taxering är skattskyldig för den inkomst, vartill
inkomstökningen hänför sig, eller, såvitt angår intäkt eller ersättning varom
sägs i 1 mom. andra stycket, för den inkomst, i vilken intäkten eller ersättningen
inräknas.
Fran skattskyldighet undantagas systembolag som avses i förordningen angående
försäljning av rusdrycker, aktiebolaget vin- och spritcentralen samt
aktiebolaget svenska tobaksmonopolet så ock annat aktiebolag, från vilket utdelningen
i sin helhet tillfaller staten.
Från skattskyldighet undantages
jämväl den som är anställd såsom
befälhavare å eller tillhör besättningen
på handelsfartyg, såvitt angår inkomst
av sådan anställning.
Oskift dödsbo anses vid tillämpning av denna förordning vara fysisk
person.
Taxerad merinkomst.
3 §-
Vid tillämpning av denna förordning skall uppskattning av inkomster ske
dels för det beskattningsår, för vilket taxering enligt förordningen om statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt av beskattningsnämnd i första instans
verkställes under år 1944 (beskattningsåret),
dels, utom vad angår inkomst av skogsbruk samt av icke yrkesmässig avyttring
av fast eller lös egendom, för ett vart av de två beskattningsår, som
gått till ända närmast före den 1 september 1939 (förkrigsinkomståren).
Uppskattningen skall verkställas enligt bestämmelserna i förordningen om
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt med sådana avvikelser, som erfordras
för att åstadkomma likformighet i inkomstberäkningen för de olika åren,
samt under iakttagande av i denna förordning meddelade särskilda föreskrifter.
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
15
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Såsom grund för bestämmande av inkomstökning fastställes, där ej annat
följer av särskilda bestämmelser i denna förordning, den på ett antaget jämförelseår
belöpande jåmförelseinkomsten. Där ej särskilda förhållanden till
annat föranleda, skall såsom jämförelseinkomst upptagas medeltalet av inkomsterna
för förkrigsinkomståren, dock under iakttagande att jämförelseinkomsten
för fysisk person beträffande förvärvskälla, av vilken denne haft sin
huvudsakliga försörjning, ej må bestämmas till lägre belopp än 3 000 kronor.
Med ledning av den inkomstuppskattning varom nu stadgats fastställes, på
sätt i 4—9 §§ närmare angives, taxerad merinkomst särskilt för en var av de
inkomstgrupper, som angivas i 2 § 1 mom. första stycket a)—f).
Vid fastställande av den taxerade merinkomsten skall, i den omfattning
som i denna förordning stadgas, genom särskilt utjämningsavdrag eller eljest
i särskilt angiven ordning hänsyn tagas till höjning av den allmänna prisnivån
och andra sådana ändringar av förhållandena från utgången av augusti 1939
till beskattningsårets slut, som ej beaktas genom eljest meddelade föreskrifter.
4 §•
1 mom. Beträffande rörelse skola inkomster för förkrigsinkomståren och
beskattningsåret så ock jämförelseinkomsten uppskattas för varje förvärvskälla
för sig.
Såsom särskild förvärvskälla i rörelse enligt denna förordning anses särskild
förvärvskälla enligt kommunalskattelagen.
2 mom. Det belopp, varmed inkomsten för beskattningsåret av en till rörelse
hänförlig förvärvskälla överstiger motsvarande jämförelseinkomst, med
tillägg eller avdrag i förekommande fall för beräknad ränta å minskning eller
ökning av eget kapital, utgör uppskattad merinkomst av förvärvskällan.
För varje förvärvskälla, för vilken uppskattad merinkomst fastställes, skall
tillika på sätt i 4 och 5 mom. sägs fastställas, i vad mån denna kan antagas
hava berott på förhållanden föranledda av pågående krig eller dessförinnan
rådande krigskonjunktur.
Summan av de för samtliga till rörelse hänförliga förvärvskällor enligt
andra stycket fastställda beloppen, minskad med de för samma förvärvskällor
enligt 6 mom. beräknade utjämningsavdragen, skall, där ej fall som i 3 mom.
avses är för handen, utgöra taxerad merinkomst av rörelse.
3 mom. Ilar skattskyldig, för vilken uppskattad merinkomst av till rörelse
hänförlig förvärvskälla fastställes, haft annan till rörelse hänförlig förvärvskälla,
beträffande vilken vid motsvarande tillämpning av bestämmelserna i 2
mom. första stycket underskott uppstår, skall för denna förvärvskälla uppskattad
inkomstminskning lill beloppet fastställas.
Tillika fastställes på sätt i 4 mom. sägs i vad mån den uppskattade inkomstminskningen
kan antagas liava berott på förhållanden föranledda av
pågående krig eller dessförinnan rådande krigskonjunktur.
Från det belopp, varmed merinkomst som i 2 mom. andra stycket sägs
överstiger inkomstminskning som avses i andra stycket av detta mom. —
16
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
eller, om det belopp, varmed de sammanlagda uppskattade merinkomsterna
överstiga de sammanlagda uppskattade inkomstminskningarna, är lägre, från
detta belopp — avräknas de för samma förvärvskällor enligt 6 mom. beräknade
utjämningsavdragen. Återstoden upptages i fall som i detta mom. avses
såsom taxerad merinkomst.
A mom. Kan skattskyldig visa, att i den uppskattade merinkomsten av viss
förvärvskälla ingår belopp, varmed dold förkrigsreserv under beskattningsåret
minskats, skall merinkomsten i motsvarande mån anses ej hava berott
på förhållanden som omförmälas i 1 §. Såsom dold förkrigsreserv anses härvid
belopp, varmed tillgångens verkliga värde vid utgången av augusti 1939
översteg dess i beskattningshänseende enligt denna förordning gällande värde
vid nämnda tidpunkt.
I övrigt skall uppskattad merinkomst antagas hava berott på förhållanden
som omförmälas i 1 §, där ej den skattskyldige med bärande sannolikhetsskäl
ådagalägger, att inkomstökningen helt eller delvis skulle hava uppkommit
oberoende av sådana förhållanden.
Uppskattad inkomstminskning skall antagas hava berott på förhållanden
som omförmälas i 1 §, i den mån det ej framgår såsom sannolikt att inkomstminskningen
ej berott på sådana förhållanden.
5 mom. Kungl. Maj :t äger, efter förslag av den i 32 § omförmälda centrala
krigskonjunkturskattenämnden eller efter nämndens hörande, beträffande
visst slag av rörelse bestämma särskild grund för fastställande huru stor del
av uppskattad merinkomst skall, därest ej annat ådagalägges, antagas hava
berott på förhållanden som omförmälas i 1 §.
6 mom. Utjämningsavdrag fastställes för varje förvärvskälla för sig,
såvitt den skattskyldige är fysisk person, till femton procent av jämförelseinkomsten,
och
såvitt den skattskyldige är juridisk person, om jämförelseinkomsten ej
överstiger 50 000 kronor, till femton procent av denna, och, örn jämförelseinkomsten
är högre, till femton procent av den del av jämförelseinkomsten,
som ej överstiger tolv procent av genomsnittligt eget kapital i förvärvskällan
under andra förkrigsinkomståret — eller, såvitt angår skattskyldig
som börjat bedriva ifrågavarande rörelse först efter andra förkrigsinkomstårets
utgång, under första verksamhetsåret — men minst 7 500 kronor,
dock för såväl fysisk som juridisk person till minst femton procent av den
merinkomst av förvärvskällan som återstår efter tillämpning av 4 mom.
Om kostnadsutjämningsfond som avses i 16 § tages i anspråk under beskattningsåret,
må utjämningsavdrag ej åtnjutas med högre belopp än den
merinkomst, som skulle hava beräknats enligt 2 mom. andra stycket, därest
sådan fond ej tagits i anspråk.
7 mom. Vad i 28 § 2 mom. kommunalskattelagen samt förordningen den
17 juni 1943 nied särskilda bestämmelser beträffande taxering för inkomst år
1944 av ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg eller köpeskilling
vid avyttring av fartyg stadgas örn särskild ordning beträffande be
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
17
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
skattning av ersättning eller köpeskilling som nu sagts skall icke äga tilllämpning
vid taxering till krigskonjunkturskatt, utan .skall vid uppskattning
av inkomst såväl för förkrigsinkomståren som för beskattningsåret beträffande
dylik ersättning eller köpeskilling förfaras enligt de regler, som gälla för
taxering av ersättning på grund av försäkring av annan till inventarier hänförlig
egendom än fartyg, eller av köpeskilling vid avyttring av sådan annan
egendom.
Örn provisorisk påföring av skatt i fall som nu sagts stadgas i 18 §.
(Se vidare anvisningarna.)
5 §•
1 mom. Beträffande jordbruk skall uppskattad merinkomst beräknas gemensamt
för olika förvärvskällor till det belopp, varmed inkomsten av jordbruk
under beskattningsåret, med tillägg eller avdrag i förekommande fall
för beräknad ränta å minskning eller ökning av eget kapital, överstiger motsvarande
jämförelseinkomst. Till inkomst av jordbruk hänföres inkomst av
jordbruksfastighet med undantag av inkomst av skogsbruk.
2 mom. Den uppskattade merinkomsten av jordbruk skall upptagas såsom
taxerad merinkomst, i den mån den kan antagas hava berott på förhållanden
som avses i 1 § och icke utgör kompensation för förhållanden som avses
i 3 § sista stycket.
(Se vidare anvisningarna.)
6 §.
Beträffande skogsbruk skall såsom inkomstökning beroende på förhållanden
som avses i 1 § upptagas så stor del av de under beskattningsåret åtnjutna
intäkterna av skogsbruk genom avyttring eller uttag för förädling eller
förbrukning i egen rörelse som kan anses hava uppkommit genom prisstegring
från förkrigsinkomståren utöver vad som erfordrats för att täcka omkostnadernas
ökning. Dylik inkomstökning skall, till den del den ej anses
utgöra kompensation för förhållanden som i 3 § sista stycket sägs, efter skälig
nedsättning i syfte att befordra med hänsyn till folkhushållningen önskvärd
avverkning, upptagas såsom taxerad merinkomst av skogsbruk; dock
skall den taxerade merinkomsten ej upptagas till högre belopp än som av
den skattskyldige visas hava motsvarat beräknad nettointäkt av skogsbruk
under beskattningsåret.
(Se vidare anvisningarna.)
7 §•
1 mom. Beträffande inkomst av annan fastighet skall det belopp, varmed
inkomsten för beskattningsåret, beräknad gemensamt för olika förvärvskällor,
överstiger motsvarande jämförelseinkomst, med tillägg eller avdrag i förekommande
fall för beräknad ränta å minskning eller ökning av eget kapi
tal, utgöra uppskattad merinkomst.
Bihang till riksdagens protokoll IDIA. 7 sami. Nr 39. 2
18
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
(Kungl. Maj.ts förslag.) '' (Utskottets förslag.)
2 marri. Det fastställes i vad mån den uppskattade merinkomsten av annan
fastighet med sannolikhet kan anses hava berott på förhållanden som omförmälas
i 1 §. Det sålunda fastställda beloppet minskat med utjämningsavdrag
som i 3 § sista stycket sägs, utgörande femton procent av jämförelseinkomsten,
upptages såsom taxerad merinkomst.
(Se vidare anvisningarna.)
8 §•
Beträffande under beskattningsåret åtnjuten inkomst i form av tantiem
eller annan inkomst som avses i 2 § 1 mom. e) skall, där ej annat följer
av vad nedan stadgas, gemensamt för inkomst av tjänst och av tillfällig
förvärvsverksamhet såsom taxerad merinkomst upptagas
a) till intäkt av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet hänförligt belopp,
vars storlek varit beroende antingen av sådant resultat av rörelse som
belöper på tiden efter utgången av augusti 1939 eller av omsättningen i eller
omfattningen av efter nämnda tidpunkt bedriven rörelse eller av sådant resultat
av jordbruk eller skogsbruk som belöper på tiden efter utgången av
år 1939,
samt till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet, dock ej realisationsvinst,
hänförligt belopp, vars storlek varit beroende av resultatet av tillfällig affär
som gjorts efter utgången av augusti 1939,
i båda fallen försåvitt ej den skattskyldige med bärande sannolikhetsskäl
ådagalägger att motsvarande intäkt skulle hava uppkommit oberoende av
förhållanden som omförmälas i 1 §, så ock
b) intäkt i andra fall än nu sagts av tillfällig verksamhet såsom uppfinnare
eller av tillfälligt uppdrag eller av annan jämförlig tillfällig förvärvsverksamhet,
i den mån intäkten uppenbarligen överstigit det vederlag för
uppdraget eller det eljest utförda arbetet som den skattskyldige skäligen kunnat
betinga sig, om förhållanden som i 1 § sägs ej varit för handen.
Såsom taxerad merinkomst skall dock i intet fall upptagas högre belopp
än det, varmed inkomst av tjänst och av tillfällig förvärvsverksamhet, med
undantag av realisationsvinst och lotterivinst samt belopp som erhållits genom
restitution av allmänna skatter, för beskattningsåret överstiger motsvarande
jämförelseinkomst med tillägg av ett belopp svarande mot utjämningsavdrag
som i 3 § sista stycket sägs, utgörande femton procent av jämförelseinkomsten.
(Se vidare anvisningarna.)
9 §•
Beträffande realisationsvinst vid icke yrkesmässig avyttring av fast eller
lös egendom skall prövas i vad mån den kan antagas hava berott på värdeökning
uppkommen efter utgången av augusti 1939, med rätt för den skattskyldige
att med bärande sannolikhetsskäl ådagalägga att vinsten skulle hava
uppkommit oberoende av förhållanden som omförmälas i 1 §. Det sålun
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
19
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
da framkomna beloppet, minskat med avdrag som stadgas i andra stycket
samt med utjämningsavdrag som i 3 § sista stycket sägs, utgörande femton
procent av beloppet, upptages såsom taxerad merinkomst.
Vid fastställande av den taxerade merinkomsten må avdrag ske dels för
realisationsförlust vid avyttring av fast eller lös egendom, beräknad efter
samma grunder som tillämpats vid uppskattningen av realisationsvinsten,
dels, om den skattskyldige normalt plägat beskattas för realisationsvinst,
för ett med hänsyn därtill avvägt skäligt belopp.
(Se vidare anvisningarna.)
Beskattningsbar merinkomst.
10 §.
1 mom. Till krigskonjunkturskatt beskattningsbar merinkomst fastställes
särskilt för rörelse och särskilt för övriga förvärvskällor tillsammans.
Vid fastställande av beskattningsbar merinkomst skall från de taxerade
merinkomsterna sammanlagt avdragas
dels ett belopp utgörande så många procent av-de taxerade merinkomsterna
som antalet kronor, varmed den sammanlagda utdebiteringen per skattekrona
på grundval av den skattskyldiges taxering till kommunal inkomstskatt
år 1942, efter avdrag för därå belöpande statsbidrag av skatteutjämningsmedel,
överstigit femton kronor,
dels ock ett belopp av 3 000 kronor.
Avdrag som ovan sagts tillgodonjutes i första hand från taxerad merinkomst
av rörelse. Återstående avdrag göres från summan av övriga taxerade
merinkomster. Därest kostnadsutjämningsfond som avses i 16 § tages i anspråk
under beskattningsåret, må ovannämnda avdrag å 3 000 kronor medgivas
allenast i den mån dylikt avdrag skulle kunnat tillgodonjutas om sådan
fond ej tagits i anspråk.
Skattskyldig, som haft sin huvudsakliga försörjning av havsfiske, äger
från den merinkomst av rörelse, som återstår sedan ovannämnda avdrag å
3 000 kronor gjorts, tillgodonjuta ett ytterligare avdrag å 2 000 kronor. Stadgandet
i föregående stycke sisla punkten skall äga motsvarande tillämpning
beträffande avdrag, som i detta stycke avses.
Har skattskyldig, för vilken taxerad merinkomst fastställes, under beskattningsåret
baft annan, krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla, som
vid tillämpning av denna förordnings föreskrifter utvisar inkomstminskning,
skall vid den beskattningsbara merinkomstens bestämmande, innan avdrag
som ovan sagts ifrågakommer, skäligt avdrag medgivas med högst inkomstminskningens
belopp. Har den skattskyldige under beskattningsåret även
haft annan, krigskonjunkturskatt icke underkastad förvärvskälla, som kan
anses utvisa inkomstökning i förhållande lill förkrigsinkomståren, bör skälig
hänsyn därtill tagas vid avdragets bestämmande.
20
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
2 inom. Har skattskyldig, för vilken taxerad merinkomst fastställes, under
de beskattningsår taxeringarna till krigskonjunkturskatt åren 1941—1943
avsågo haft krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla, som vid tilllämpning
av de vid nämnda taxeringar gällande föreskrifterna utvisade inkomstminskning,
för vilken avdrag vid nämnda taxeringar skulle hava medgivits,
därest inkomstökning å annan, krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla
förelegat, skall jämväl avdrag för sådan inkomstminskning medgivas
vid den beskattningsbara merinkomstens bestämmande, dock endast i
den mån avdrag för inkomstminskningen ej utnyttjats vid taxeringarna åren
1941—1943.
3 mom. Beskattningsbar merinkomst ulföres dels för rörelse, dels för övriga
förvärvskällor gemensamt i fulla hundratal kronor, så att överskjutande
belopp, som icke uppgår till fullt hundratal kronor, bortfaller.
(Se vidare anvisningarna.)
Beräkning av krigskonjunkturskatt.
11 §•
1 mom. För krigskonjunkturskatlen fastställes ett grundbelopp. Detta skall
utgöra,
a) beträffande rörelse:
å den del av den beskattningsbara merinkomsten, som
ej överstiger 20% av motsvarande jämförelseinkomst:.................. 50 %,
överstiger 20 men ej 50% av motsvarande jämförelseinkomst:.........60%,
» 50% » » » :......... 70%,
b) beträffande övriga förvärvskällor:
50 procent av den beskattningsbara merinkomsten.
Avser beskattningsåret ej samma antal månader som det antagna jämförelseåret,
skall motsvarande jämförelseinkomst upptagas till ett med hänsyn
härtill jämkat belopp. Den motsvarande jämförelseinkomsten utföres i fulla
hundratal kronor, så att överskjutande belopp, som icke uppgår till fullt
hundratal kronor, bortfaller.
2 mom. Krigskonjunkturskatten skall utgöra det enligt 1 mom. fastställda
grundbeloppet efter avdrag av de belopp varmed statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,
värnskatt och särskild skatt å förmögenhet för den skattskyldige
skulle hava minskats, om krigskonjunkturskattens grundbelopp
avdragits från det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet
och det därefter återstående beloppet utgjort taxerat belopp.
12 §.
Skall jämlikt 19 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
för äkta makar fastställas gemensamt beskattningsbart belopp, skall i före
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
21
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
kommande fall jämväl till krigskonjunkturskatt beskattningsbar merinkomst
särskilt för rörelse och särskilt för övriga förvärvskällor fastställas för makarna
gemensamt.
Kan ene maken helt eller delvis ej utnyttja avdrag för inkomstminskning
eller realisationsförlust, må det återstående avdraget tillgodonjutas av den
andre maken, som om denne själv haft inkomstminskningen eller realisationsförlusten.
Vad nu stadgats örn inkomstminskning skall gälla även förvärvskällor
som avses i 5—8 §§. Avdrag som omförmäles i 10 § skall, med
motsvarande tillämpning av där meddelade föreskrifter, ske från den för
båda makarna sammanlagda taxerade merinkomsten.
Krigskonjunkturskatten beräknas efter den för båda makarna sammanlagda
beskattningsbara merinkomsten, såvitt angår rörelse med hänsyntagande
till den för båda sammanlagda jämförelseinkomsten, och fördelas å
makarna, särskilt för rörelse och särskilt för övriga försvärvskällor, efter
förhållandet mellan deras taxerade merinkomster av motsvarande förvärvskällor.
Vid beräkning enligt 11 § 2 mom. av avdrag från det till statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt taxerade beloppet i fall som avses i 19 § förordningen
om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt iakttages att avdraget må, i den
mån det ej kunnat utnyttjas av den därtill närmast berättigade maken, tillgodokomma
den andre maken.
Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt.
13 §.
Krigskonjunkturskatt må efter framställning från skattskyldig, som taxeras
för merinkomst av rörelse, påföras allenast provisoriskt
a) för framtida nedskrivning av ersättningslager (14 §),
b) för mötande av framtida prisfall (15 §),
c) för kostnadsutjämning (16 §),
d) för befarad framtida värdeminskning (17 §),
e) för framtida anskaffning av ersättningstonnage med mera (18 §), samt
f) för framtida nyanskaffning av fartyg (19 §).
14 §.
Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för framtida nedskrivning av
ersättningslager skall ske,
därest lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse
minskats sedan sista förkrigsinkomstårets utgång eller, örn lagret vid
utgången av augusti 1939 visas hava varit större än vid sista förkrigsinkomstårets
utgång, sedan utgången av augusti 1939,
samt en särskild varuförnyelsefond för beskattningsåret avsatts för nedskrivning
av lager, som den skattskyldige har för avsikt att anskaffa i stället
för sålunda avgången lagertillgång.
22
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Den provisoriska påföringen skall avse det belopp, varmed skatten skulle
hava minskats, om vid beskattningsårets slut nya lagertillgångar hade anskaffats
för lagrets uppbringande till samma storlek som vid sista förkrigsinkomstårets
utgång, eller, om lagret vid utgången av augusti 1939 var större än vid
sista förkrigsinkomstårets utgång, till samma storlek som vid utgången av
augusti 1939 och enligt i denna förordning medgivna grunder nedskrivits
högst med det till varuförnyelsefonden avsatta beloppet.
(Se vidare anvisningarna.)
15 §.
Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för mötande av framtida prisfall
skall ske,
därest under beskattningsåret tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning
i rörelse inköpts men ej levererats,
samt en särskild prisfluktuationsfond för beskattningsåret avsatts för att
möta framtida prisfall å dessa tillgångar.
Den provisoriska påföringen skall avse det belopp, varmed skatten skulle
hava minskats, om de inköpta lagertillgångarna hade levererats under beskattningsåret
och vid beskattningsårets utgång enligt i denna förordning medgivna
grunder nedskrivits högst med det till prisfluktuationsfonden avsatta
beloppet.
(Se vidare anvisningarna.)
16 §.
Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för kostnadsutjämning skall
ske,
därest en särskild kostnadsuljämningsfond för beskattningsåret avsatts för
att användas till omkostnader i rörelsen under ett följande år.
Den provisoriska påföringen skall avse det belopp, varmed skatten skulle
hava minskats, örn de avsatta medlen använts för avdragsgilla omkostnader
under beskattningsåret.
Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt enligt denna paragraf må ej
medgivas, därest restitution av provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt för
tidigare år skett för omkostnader under beskattningsåret.
(Se vidare anvisningarna.)
17 §.
Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för befarad framtida värdeminskning
skall ske,
därest i räkenskaperna för beskattningsåret beträffande tillgång för stadigvarande
bruk i rörelse avskrivning skett för överpris eller merkostnad,
men avdrag för motsvarande belopp vid inkomstuppskattning enligt denna
förordning finnes ej kunna medgivas.
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
23
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Den provisoriska skattepåföringen skall avse det belopp, varmed skatten
skulle hava minskats, örn det i räkenskaperna gjorda avdraget i sin helhet
hade medgivits vid inkomstuppskattningen.
(Se vidare anvisningarna.)
18 §.
Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för framtida anskaffning av
ersättning stonnage med mera skall ske,
därest under beskattningsåret rörelse tillhörigt fartyg försålts eller fartyg
eller annan tillgång för stadigvarande bruk i rörelse förlorats,
och köpeskillingen eller försäkringssumman eller del därav insatts å särskilt
konto hos riksbanken för att användas, om det insatta beloppet utgöres
av köpeskilling för fartyg, till anskaffande av annat eller andra fartyg, och,
om det utgöres av försäkringssumma för förlorad tillgång, till anskaffande
av fartyg eller annan tillgång för stadigvarande bruk.
Den provisoriska påföringen skall avse det belopp, varmed skatten skulle
hava minskats, örn den i den beskattningsbara merinkomsten ingående del av
det insatta beloppet, som överstiger den avyttrade eller förlorade tillgångens
värde, avdragits vid inkomstuppskattningen. Med tillgångens värde förstås
härvid dess i beskattningsavseende enligt denna förordning gällande värde när
avyttringen ägde rum eller förlusten timade, eller, om tillgången när den avyttrades
eller förlorades var belastad med intecknad gäld, nämnda värde med
avdrag av gälden.
(Se vidare anvisningarna.)
19 §.
Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för framtida nyanskaffning
av fartyg skall ske,
därest i annat fall än som avses i 18 § skattskyldig som driver rederirörelse
å särskilt konto hos riksbanken insatt belopp för att användas till anskaffande
av fartyg.
Den provisoriska påföringen skall avse det belopp, varmed skatten skulle
hava minskats, om halva det insatta beloppet, dock högst hälften av den vid
inkomstuppskattning enligt denna förordning beräknade inkomsten för beskattningsåret,
avdragits vid inkomstuppskattningen.
(Se vidare anvisningarna.)
20 §.
Har fond som i 14, 15 eller 16 § avses ej avsatts i balansräkningen för beskattningsåret
eller har sådan fond avsatts med mindre belopp än som sedermera
visar sig hava varit önskvärt, må såsom avsättning godkännas skriftlig
förklaring av den skattskyldige, att i räkenskaperna för det på beskattningsåret
närmast följande räkenskapsåret överföring till sådan fond skall göras
från fond eller konto, som fanns vid beskattningsårets utgång och som kunde
disponeras för de i nämnda paragrafer angivna ändamålen.
24
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
För skattskyldig, som ej i sina räkenskaper gjort avsättning till kostnadsutjämningsfond
eller avgivit förklaring som i första stycket sägs, må lika med
sådan avsättning anses redovisning å särskild blankett enligt formulär, som
fastställes av Kungl. Maj:t, av för kostnadsutjämning disponibla medel å sådana
fonder eller konton i balansräkningen för beskattningsåret som kunnat
tagas i anspråk för avsättning till kostnadsutjämningsfond, i den mån desamma
ej utnyttjats för provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för åren
1942 och 1943. Såsom sådana medel må i sista hand upptagas förefintlig, genom
nedskrivning eller avskrivning under beskattningsåret eller närmast föregående
två beskattningsår bildad, vid taxering för dessa år ej godkänd dold
reserv i varulager eller tillgång för stadigvarande bruk, vilken, om nedskrivningen
eller avskrivningen ej skett, kunnat tagas i anspråk för avsättning till
kostnadsutjämningsfond. Kan skattskyldig, för vilken dylika fonder, konton
eller andra medel ej skulle räckt till för sådan avsättning, visa att eget kapital,
som fanns vid beskattningsårets utgång, ej därefter till någon del uttagits ur
rörelsen, eller, där den skattskyldige är fysisk person, att sådant kapital uttagits
endast för nödiga kostnader, må det felande beloppet i stället redovisas
i andra medel. Den skattskyldige är pliktig att i fall som i detta stycke avses
årligen vid deklaration till krigskonjunkturskatt bilägga uppgift å blankett
som nyss sagts utvisande i vad mån ifrågavarande medel alltjämt äro i behåll.
Det i 18 och 19 §§ angivna villkoret örn insättning i riksbanken skall anses
fullgjort, örn dylik insättning skett senast den 31 juli 1944 eller vid den senare
tidpunkt före taxeringens avslutande, som landskamreraren bestämmer.
Efter ansökan av skattskyldig äger Kungl. Majit i särskilda fall, där insättning
i riksbanken skulle vålla den skattskyldige avsevärd svårighet, föreskriva,
att insättning i riksbanken må ersättas med annan väsentligen likvärdig
disposition av tillgångar eller, där synnerliga skäl därtill äro, fastställa annat
villkor för den provisoriska skattepåföringen.
21 §.
Restitution av provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt skall efter framställning
från skattskyldig av prövningsnämnd medgivas, örn och i den mån
före viss tidpunkt, som sedermera fastställes,
a) varuförnyelsefond som i 14 § sägs använts för enligt denna förordning
medgiven nedskrivning å lagertillgångar som anskaffats i stället för de under
beskattningsåret avgångna lagertillgångarna,
b) lagertillgångar som i 15 § avses levererats och prisfluktuationsfonden
använts för sådan nedskrivning av dessa tillgångar, som enligt denna förordning
skulle medgivits för beskattningsåret, om tillgångarna då levererats,
c) kostnadsutjämningsfond som i 16 § sägs använts för omkostnader i rörelsen,
för vilka avdrag skulle medgivits vid taxering till krigskonjunkturskatt,
därest fonden ej disponerats för ändamålet,
d) tillgång som i 17 § sägs nedgått i värde under det, vartill den i beskattningsavseende
enligt denna förordning avskrivits,
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
25
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
e) belopp, som enligt 18 eller 19 § insatts i riksbanken, disponerats för sådan
anskaffning av tillgång som insättningen avsett, och i räkenskaperna sådan
avskrivning å tillgången skett som enligt i denna förordning angivna
grunder skulle kunnat godkännas vid taxering till krigskonjunkturskatt för
anskaffningsåret, eller
f) tillgång som i e) sägs nedgått i värde under det, vartill den i beskattningsavseende
enligt denna förordning avskrivits,
dock att, därest i fall som avses i 18 § den under beskattningsåret avyttrade
eller förlorade tillgången varit belastad med intecknad gäld och däremot
svarande belopp ej blivit insatt i riksbanken, den omständigheten att
jämväl andra medel än i riksbanken insatta använts för anskaffning av den
nya tillgången ej skall betaga den skattskyldige den rätt till restitution som
skulle tillkommit honom, därest medlen uttagits ur riksbanken.
Vid tillämpning av bestämmelserna i föregående stycke skall iakttagas, att
tidigare till fond av ifrågavarande slag gjord avsättning skall anses hava
tagits i anspråk före sådan avsättning till dylik fond, som skett enligt denna
förordning.
Har skattskyldig för visst år i stället för att jämlikt 16 § göra avsättning
till kostnadsutjämningsfond lämnat redovisning å särskild blankett som i 20 §
andra stycket sägs, må såsom omkostnad vilken berättigar till restitution enligt
c) godkännas högst så stort belopp, som den skattskyldige visar hava i
balansräkningen för varje år före beskattningsåret från och med året efter
det som redovisningen avsåg funnits kvar av de medel, vilkas redovisning
godkänts såsom likvärdig med avsättning till kostnadsutjämningsfond. Såsom
kvarvarande medel äger härvid den skattskyldige tillgodoräkna sig jämväl
den erlagda krigskonjunkturskatt för vilken enligt ifrågavarande bestämmelser
provisorisk skattepåföring erhållits.
Restitutionen skall i vart och ett av de i a)—f) angivna fallen avse det belopp,
varmed skatten för beskattningsåret skulle hava minskats, om avdrag
med den i punkten angivna nedskrivningen, omkostnaden, avskrivningen eller
värdeminskningen skett vid den beskattningsbara merinkomslens fastställande.
Därest skattskyldig, vilken med medel ur kostnadsutjämningsfond gäldat
samtliga på beskattningsåret belöpande omkostnader som i c) sägs men ej
därigenom kunnat helt undgå inkomstminskning, till täckande helt eller delvis
av denna disponerat ytterligare medel ur fonden, må i motsvarande mån
restitution som ovan sagts äga rum, såsom om medlen använts för i c) avsedda
omkostnader.
(Se vidare anvisningarna.)
22 §.
1 mom. Där insättning i riksbanken jämlikt 18 eller 19 § skett, är den
skallskyldige ej pliktig erlägga enligt samma paragrafer provisoriskt påförd
krigskonjunkturskatt, förrän prövningsnämnd i den ordning som av Kungl.
26
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Maj:t fastställes meddelat särskilt föreläggande därom. Kungl. Majit äger
utfärda föreskrifter rörande rätt för skattskyldig att disponera de hos riksbanken
insatta medlen under iakttagande att säkerhet vinnes för betalning
av den provisoriskt påförda skatten i den mån den ej kommer att bliva föremål
för restitution.
Den som enligt 17 § erhållit provisorisk påföring av krigskon junk tur skaf t
för befarad framtida värdeminskning och som hos riksbanken ställt av riksbanken
godkänd säkerhet för skatten äger åtnjuta uppskov med skattens erläggande
enligt bestämmelser, som meddelas av Kungl. Majit.
Har Kungl. Majit enligt 20 § tredje stycket fastställt särskilt villkor för
provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt i fall som avses i 18 eller 19 §,
meddelar Kungl. Majit även de särskilda föreskrifter rörande skattens erläggande
och restitution, som därav betingas.
2 mom. Har tillgång som i 18 eller 19 § avses anskaffats efter beskattningsårets
utgång men senast den 31 juli 1944 eller vid den senare tidpunkt
före taxeringens avslutande, som landskamreraren bestämmer, skall vid tilllämpning
av denna förordning så anses som om belopp, vilket använts för
betalning av tillgången, varit insatt i riksbanken vid beskattningsårets utgång
och sedermera disponerats för anskaffning av tillgången.
3 mom. Föreligga förutsättningar för restitution enligt 21 § redan före
taxeringens verkställande, skall visserligen krigskonjunkturskatt provisoriskt
påföras den skattskyldige, men skall prövningsnämnden efter framställning
från denne i samband med taxeringen förklara att det skattebelopp, som
restitutionen skulle avse, ej skall av den skattskyldige erläggas.
Förklaring som nu sagts skall ock efter framställning från den skattskyldige
meddelas, därest efter taxeringen men före uppbörden restitution medgives.
4 mom. Fråga om restitution i de i 21 § a) och c) angivna fallen prövas,
sedan balansräkningen för vederbörligt år fastställts. Beträffande förfarandet
vid restitution meddelar Kungl. Majit föreskrifter under iakttagande av
stadgandet i 28 § andra stycket.
23 §.
Å erlagd, provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt, som enligt 21 § restitueras,
utgår ränta med två och en halv procent, dock ej i den mån fråga är
örn restitution enligt 21 § c).
Åtnjuter skattskyldig uppskov enligt 22 § 1 mom. med erläggande av krigskonjunkturskatt,
är han pliktig att å det skattebelopp som slutligen fastställes
betala ränta från den dag, då skatten enligt eljest gällande föreskrifter senast
skolat erläggas, efter räntefot som av Kungl. Majit bestämmes.
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
27
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Särskilda bestämmelser rörande dödsbo.
24 §.
Därest enligt 23 § eller 24 § 1 mom. förordningen om statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt dödsbo efter skattskyldig befrias från skattskyldighet eller
från erläggande av skatt, skall på särskild prövning av prövningsnämnd bero,
huruvida och i vad mån härav föranledd befrielse från skattskyldighet till
krigskonjunkturskatt eller från erläggande av sådan skatt skall äga rum.
Vad i 24 § 2 mom. förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
är stadgat om dödsbos och dödsbodelägares ansvarighet för dylik
skatt skall äga motsvarande tillämpning i fråga om krigskonjunkturskatt.
Beskattningsort.
25 §.
Taxering till krigskonjunkturskatt skall ske i den kommun, som enligt
22 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt är den skattskyldiges
beskattningsort.
Uppgiftsskyldighet och förfarande vid taxering till krigskonjunkturskatt.
26 §.
Taxeringsförordningens bestämmelser örn taxering till statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt skola i tillämpliga delar, med de avvikelser som nedan
stadgas, lända till efterrättelse med avseende å taxering till krigskonjunkturskatt.
Där ej annat av sammanhanget framgår, förstås i denna förordning med
lån jämväl Stockholms stad, med länsstyrelse jämväl Överståthållarämbetet,
med landskamrerare jämväl skattedirektören hos Överståthållarämbetet samt
med taxering sintendent jämväl allmänna ombudet hos den mellankommunala
prövningsnämnden ävensom i 16 § taxeringsförordningen omförmäld
tjänsteman.
27 §.
1 mom. Fysisk eller juridisk person, som i sin år 1944 avlämnade självdeklaration
uppgivit nettointäkt av rörelse eller inkomst av tantiem, provision
eller gratifikation som utgått från rörelse, jordbruk eller skogsbruk,
sammanlagt ej understigande 4 000 kronor, är såvitt ej Kungl. Maj:t annorlunda
föreskriver, pliktig att utan anmaning på heder och samvete avlämna
deklaration till ledning för egen taxering till krigskonjunkturskatt.
Undantagen från deklarationsplikt som nu sagts är fysisk person, för vilken
för beskattningsåret av taxeringsnämnden fastställts ett till statlig in
-
28
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
komst- och förmögenhetsskatt taxerat belopp å högst 6 000 kronor, så ock
juridisk person som jämlikt 2 § 2 mom. är undantagen från skattskyldighet.
Deklarationen skall senast den 31 juli 1944 avlämnas till länsstyrelsen i
det län, där taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ägt rum.
2 mom. Annan än den, som på grund av bestämmelserna i 1 mom. har
uppgiftsskyldighet, är pliktig att efter anmaning, inom tid som i anmaningen
angives, på heder och samvete avlämna deklaration för egen taxering
till krigskonjunkturskatt. Sådan deklarationsskyldighet föreligger dock
ej beträffande inkomst av jordbruk och skogsbruk.
3 mom. Formulär till blanketter för deklarationer enligt 1 och 2 mom.
fastställas av Kungl. Maj:t.
4 morn. Efter anmaning är en var fysisk eller juridisk person pliktig
att i den omfattning, som i anmaningen angives, meddela för sin taxering
till krigskonjunkturskatt erforderliga uppgifter utöver dem som avses i 1
och 2 mom.
5 mom. Vanligt handelsbolag, kommanditbolag så ock rederi för regislreringspliktigt
fartyg skall utan anmaning till ledning för delägares taxering
till krigskonjunkturskatt avlämna deklaration på sätt och i den ordning i
1 mom. sägs.
6 mom. Rörande påföljd för underlåtenhet att avlämna deklaration för
taxering till krigskonjunkturskatt skola taxeringsförordningens bestämmelser
om underlåtenhet att avlämna självdeklaration hava motsvarande tilllämpning;
dock skall den i 39 § 1 mom. första stycket taxeringsförordningen
stadgade påföljd för underlåtenhet att avlämna självdeklaration beträffande
deklaration enligt 1 mom. här ovan inträda endast därest den
skattskyldige underlåtit att efterkomma anmaning att inkomma med sådan.
Rörande påföljd för underlåtenhet att avlämna deklaration i fall som avses
i 5 mom. skola taxeringsförordningens bestämmelser om underlåtenhet
att avlämna uppgifter som i 34 § samma förordning sägs äga motsvarande
tillämpning.
28 §.
Taxering verkställes av den prövningsnämnd, som har att taga befattning
med den skattskyldiges taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.
Frågor om rätt till restitution av provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt
skola handläggas av prövningsnämnd.
29 §.
1 mom. Det åligger taxeringsintendenten att, med ledning av deklarationer
och andra uppgifter enligt 27 § och tillgängliga handlingar rörande
taxering jämlikt taxeringsförordningen, efter den skriftväxling med den
skattskyldige och utredning i övrigt som finnes erforderlig, såsom underlag
för taxeringen till krigskonjunkturskatt låta upprätta förslag till sådan taxe
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
29
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
ring av en var skattskyldig, för vilken till krigskonjunkturskatt beskattningsbar
merinkomst ilrågakommer.
Förslag rörande taxering till krigskonjunkturskatt såvitt angår inkomst av
jordbruk och av skogsbruk skall genom taxeringsintendentens försorg upprättas
med ledning av den skattskyldiges självdeklarationer och inhämtade
upplysningar enligt formulär som fastställes av Kungl. Maj:t.
2 mom. Överensstämmer förslag enligt 1 mom. första stycket med deklaration,
som avgivits av den skattskyldige, skall det så snart ske kan överlämnas
till prövningsnämnden.
3 mom. Innebär förslag enligt 1 mom. första stycket avvikelse från den
skattskyldiges deklaration eller är sådant förslag upprättat utan att deklaration
avlämnats, skall det genom taxeringsintendentens försorg ofördröjligen
i rekommenderat brev tillställas den skattskyldige.
Förslag som avses i 1 mom. andra stycket skall genom taxeringsintendentens
försorg i rekommenderat brev tillställas den skattskyldige. Endast där
särskilda omständigheter därtill föranleda må sådant brev avsändas senare
än den 30 september 1944.
Skattskyldig, som icke åtnöjes med förslag till taxering, äger att inom
viss vid förslagets översändande angiven tid till länsstyrelsen ingiva till
prövningsnämnden ställda erinringar mot förslaget jämte den utredning
han vill åberopa. Tid som nu sagts skall, där ej särskilda omständigheter
göra det omöjligt, bestämmas till minst fjorton dagar efter förslagets mottagande.
Sedan taxeringsintendenten vidtagit de ändringar i förslaget, vartill erinringarna
må föranleda, skall förslaget så snart ske kan föreläggas prövningsnämnden.
30 §.
1 mom. Därest prövningsnämnden vid granskning av förslag rörande
taxering till krigskonjunkturskatt finner anledning till annan avvikelse från
detta än som föranledes av yrkande från den skaltskyldige, bör denne därom
underrättas och erhålla tillfälle inkomma med erinringar, innan taxeringen
fastställes.
2 mom. Prövningsnämnden skall verkställa taxering till krigskonjunklurskatt
så snart ske kan efter det nämnden fastställt taxeringen till statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt för år 1944, dock senast den 31 december
samma år, eller, såvitt angår skattskyldig vilkens taxering till statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt för år 1944 prövningsnämnden efter särskild
prövning fastställt efter utgången av nämnda år, senast den 30 juni 1945.
3 mom. Sedan prövningsnämnden verkställt taxeringen till krigskonjunkturskatt,
antecknas denna i särskild längd (krigskonjunkturskattelängd) enligt
formulär, som fastställes av Kungl. Maj:t.
4 mom. Till en var skattskyldig, som taxerats till krigskonjunkturskatt,
skall vederbörande protokollförare senast å fjortonde dagen efter den, då
30
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
protokollet justerades, i rekommenderat brev med mottagningsbevis översända
utdrag ur krigskonjunkturskattelängden samt prövningsnämndens protokoll
i vad den skattskyldige angår, dock att nämnda handlingar skola
översändas senast den 10 januari 1945 i vad angår skattskyldiga, vilkas taxering
till krigskonjunkturskatt verkställts senast den 31 december 1944.
31 §.
Kungl. Maj:t förordnar en i bokföring sakkunnig person att såsom konsulent
biträda allmänna ombudet hos den mellankommunala prövningsnämnden
vid taxeringen till krigskonjunkturskatt. Där så prövas erforderligt förordnar
Kungl. Majit jämväl, efter framställning av länsstyrelsen, sådan sakkunnig
att såsom konsulent biträda taxeringsintendenten vid ifrågavarande
taxering.
Därjämte förordnar Kungl. Majit en särskild konsulent att tillhandagå
taxeringsmyndigheterna med råd och upplysningar rörande taxering till
krigskonjunkturskatt och att vara föredragande hos den nämnd som omförmäles
i 32 §.
32 §.
Kungl. Majit förordnar en för hela riket gemensam nämnd (centrala krigskonjunkturskattenämnden)
med uppgift att
dels efter framställning från taxeringsintendent eller från prövningsnämnd
eller när anledning eljest anses föreligga avgiva yttranden i ärenden rörande
taxering till krigskonjunkturskatt,
dels, när anledning därtill uppkommer, till Kungl. Majit avgiva förslag
rörande tillämpning av denna förordning.
Nämnden skall bestå av ordförande och nio ledamöter. En av ledamöterna
skall förordnas till vice ordförande. För varje ledamot utses en suppleant.
Nämnden är beslutför, när sju medlemmar äro tillstädes.
Nämnden må, i den utsträckning Kungl. Majit förordnar, åtnjuta biträde
av sakkunniga.
Beträffande nämndens verksamhet skola de i 110—112 §§ taxeringsförordningen
meddelade bestämmelserna äga motsvarande tillämpning.
33 §.
Deklaration eller annan uppgift enligt denna förordning skall av vederbörande
myndighet biläggas och åtfölja den självdeklaration, till vilken den anknyter.
Vad i 56 § 1 mom. taxeringsförordningen stadgas beträffande självdeklaration
skall äga tillämpning jämväl beträffande handling som enligt vad
nu sagts skall biläggas självdeklarationen.
Rörande rätt att taga del av självdeklaration samt av deklarationer och
andra uppgifter enligt denna förordning skall vad i 56 § 1 mom. taxeringsförordningen
stadgas beträffande sakkunnig gälla om konsulent enligt denna
förordning, och skall vad i nämnda mom. stadgas beträffande ordförande och
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
31
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
ledamöter i prövningsnämnd gälla om ordförande och ledamöter i den centrala
krigskonjunkturskattenämnden. Rörande förbud för person, som sålunda
fått del av självdeklaration eller deklaration eller annan uppgift enligt denna
förordning, att offentliggöra eller yppa dess innehåll skola föreskrifterna i
56 § 1 mom. och 57 § taxeringsförordningen äga motsvarande tillämpning.
Ämbets- eller tjänsteman, vilken äger rätt att taga del av deklaration till
krigskonjunkturskatt, äger jämväl rätt att taga del av den självdeklaration,
vid vilken den bilagis eller skall biläggas, jämte därtill hörande uppgifter enligt
taxeringsförordningen.
34 §.
För taxeringen till krigskonjunkturskatt må granskning av skattskyldigs
bokföring enligt bestämmande i varje särskilt fall av taxeringsintendenten
verkställas av person, som verkställer bokföringsgranskning enligt taxeringsförordningen.
Taxeringsförordningens föreskrifter skola härvid äga motsvarande
tillämpning.
Dylik granskning må ock verkställas av konsulent, varom i 31 § förmäles.
35 §.
1 mom. Beträffande besvär över taxering till krigskonjunkturskatt så ock
över beslut rörande restitution av provisoriskt påförd sådan skatt skola taxeringsförordningens
föreskrifter om taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
äga motsvarande tillämpning med iakttagande att besvärsrätt
tillkommer den skattskyldige och vederbörande taxeringsintendent.
2 mom. Därest genom utslag av Kungl. Maj:t eller kammarrätten sådan
ändring sker i den skattskyldiges taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
för inkomst under något av förkrigsinkomståren, att taxeringen
till krigskonjunkturskatt bör bestämmas till annat belopp än som skett,
må besvär med yrkande om härav föranledd ändring i taxeringen till krigskonjunkturskatt
anföras hos prövningsnämnden eller, därest denna taxering i
annan ordning är föremål för prövning i högre instans, hos denna instans för
att prövas i sammanhang med målet i övrigt.
Rätt att anföra besvär som nu sagts tillkommer den skattskyldige, där han
ej gjort sig skyldig (ill underlåtenhet, som avses i 27 § 6 mom. första stycket,
samt vederbörande taxeringsintendent. Beträffande tiden för besvärens ingivande
och handläggningen av desamma skall 124 a § 1 mom. taxeringsförordningen
äga motsvarande tillämpning.
36 §.
1 mom. Äro för viss skattskyldig besvär samtidigt anhängiga över taxering
enligt denna förordning och enligt taxeringsförordningen, skola besvären prövas
i samband med varandra.
Därest efter anförda besvär eller eljest taxering till statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt för år 1944 ändras eller påföres någon, skall samtidigt
32
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
vidtagas därav betingad ändring i taxeringen till krigskonjunkturskatt, dock
att, därest beslut om höjning av taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
eller påföring av sådan taxering meddelas av kammarrätten eller
Kungl. Majit, fråga om därav betingad höjning eller påföring av taxering till
krigskonjunkturskatt skall handläggas av prövningsnämnd. Beslut rörande
fråga som nyss sagts skall av prövningsnämnd meddelas så snart ske kan efter
det kammarrättens utslag angående taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
vunnit laga kraft eller Kungl. Majits utslag angående samma
taxering meddelats. Beträffande förslag i fråga om taxering till krigskonjunkturskatt
i fall som nu avses skola bestämmelserna i 29 § äga motsvarande tilllämpning
under iakttagande att förslaget så snart ske kan bör tillställas den
skattskyldige för erinringars avgivande. Vad sålunda stadgats angående prövningsnämnds
handläggning av fråga rörande taxering till krigskonjunkturskatt
skall dock ej äga tillämpning i fall där kammarrätten eller Kungl. Maj :t
tidigare meddelat beslut angående samma taxering.
Det åligger länsstyrelsen att vid insändande till kammarrätten av besvär
rörande taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt i förekommande
fall foga utdrag av krigskonjunkturskattelängden.
2 mom. Därest beslut örn höjning av taxering till krigskonjunkturskatt eller
påföring av sådan taxering meddelas av prövningsnämnd efter den 31 december
1944, skola bestämmelserna i 13—20 §§ äga motsvarande tillämpning under
iakttagande, dels att sådan skriftlig förklaring som i 20 § första stycket
sägs må avse att överföring till viss fond skall göras i räkenskaperna för det
år under vilket prövningsnämndens beslut meddelas, dels att insättning i riksbanken
som i 20 § tredje stycket sägs skall ske inom tid som landskamreraren
bestämmer.
Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning i fall där beslut
om höjning eller påföring av taxering till krigskonjunkturskatt meddelas av
kammarrätten eller Kungl. Majit, dock under iakttagande att beslut örn provisorisk
påföring av krigskonjunkturskatt i sådant fall efter framställning av
den skattskyldige skall meddelas av prövningsnämnd. Sådan framställning
skall göras inom två månader efter det kammarrättens eller Kungl. Maj :ts utslag
delgivits den skattskyldige.
Rörande erläggande av provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt i fall som
i detta mom. avses samt restitution av sådan skatt äger Kungl. Majit utfärda
särskilda föreskrifter.
Eftertaxering.
37 §.
1 mom. Har skattskyldig i deklaration eller annan uppgift, som avgivits
till ledning vid taxering enligt denna förordning eller vid hans taxering för
inkomst eller förmögenhet, lämnat oriktigt meddelande, eller har han, ehuru
uppgiftspliktig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning, och
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
33
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
har därav föranletts att han icke blivit taxerad till krigskonjunkturskatt eller
att han blivit för lågt taxerad till sådan skatt, skall han eftertaxeras till krigskonjunkturskatt
att utgå med det belopp, som genom berörda förfarande undandraga
staten. Beträffande sådan eftertaxering skall vad i förordningen
om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt är stadgat rörande eftertaxering
till dylik skatt äga motsvarande tillämpning, med iakttagande av att eftertaxering
icke må ske senare än den 31 december 1949 samt att det skall ankomma
på den skattskyldige att visa, att merinkomst, som fastställes på
grund av eftertaxering, ej berott på förhållanden som i 1 § sägs.
2 morn. Därest eftertaxering ifrågakommer under år, då allmän taxering
till krigskonjunkturskatt ej äger rum, skall eftertaxeringen verkställas av
prövniqgsnämnden med motsvarande tillämpning av taxeringsförordningens
bestämmelser, därvid iakttages att eftertaxeringen antecknas i krigskonjunkturskattelängd,
vilken såsom bilaga fogas vid prövningsnämndens protokoll.
3 mom. Därest eftertaxering sker, må med motsvarande tillämpning av
bestämmelserna i 36 § 2 mom. provisorisk påföring ske av den därvid fastställda
krigskonjunkturskatten.
Straffbestämmelse.
38 §.
Om ansvar i vissa fall för den, som i deklaration enligt denna förordning
eller vid lämnande av uppgift som i 27 § sägs lämnat oriktig uppgift, stadgas
i skattestrafflagen.
Kostnader för taxeringsarbetet.
39 §.
Av taxeringen till krigskonjunkturskatt föranledda särskilda kostnader bestridas
av statsmedel.
Särskild föreskrift.
40 §.
Kungl. Majit äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga
föreskrifter.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Anvisningar
till 4 §.
1. Enligt punkt 1 av anvisningarna till 28 § kommunalskattelagen, sådan
denna lyder enbgt lag den 17 juni 1938, skall för annan skattskyldig än
aktiebolag, ekonomisk förening, ömsesidigt försäkringsbolag eller sparbank
Bihang till riksdagens protokoll i9H. 7 sami. Nr 39. 3
34
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
intäkt vid avyttring av för stadigvarande bruk i rörelse avsedda maskiner
eller andra inventarier, vilka icke vid beräkning av värdeminskningsavdrag
enligt nämnda lag hänföras till byggnad, under vissa förutsättningar upptagas
till en del såsom intäkt av rörelse och till en del såsom intäkt av tillfällig
förvärvsverksamhet. Med hänsyn till föreskriften i 2 § 1 mom. andra
stycket i denna förordning skall vad sålunda stadgas icke gälla vid taxering
till krigskonjunkturskatt, utan skall därvid intäkten i sin helhet upptagas
såsom intäkt av rörelse. Såsom av sistnämnda stadgande framgår
skall motsvarande gälla även där intäkt genom dylik avyttring ej är skattepliktig
enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Vad
nu sagts avser även utfallande försäkringsbelopp vid förlust av tillgång varom
är fråga och skall iakttagas beträffande såväl förkrigsinkomståren som beskattningsåret.
2. Den vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt verkställda
uppskattningen av inkomst av förvärvskälla hänförlig till rörelse för
förkrigsinkomståren skall vid uppskattning av inkomst enligt denna förordning,
förutom i fall som avses i 4 § 7 mom. samt i punkt 1 här ovan, frångås
i den mån följande särskilda föreskrifter därtill föranleda.
a) Har vid värdering av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning
i rörelsen under något av förkrigsinkomståren mera avsevärd nybildning
av dold reserv ägt rum genom nedskrivning eller mera avsevärd minskning
av sådan reserv skett genom uppskrivning, skall vid inkomstuppskattningen
för vartdera förkrigsinkomståret tilläggas under året gjord sådan
nybildning eller avdragas under året inträdd sådan minskning av den dolda
reserven.
b) Har avdrag för värdeminskning å maskiner, inventarier, byggnader eller
andra dylika tillgångar för stadigvarande bruk för något av förkrigsinkomståren
vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt medgivits med
belopp mera avsevärt överstigande vad som kan antagas hava motsvarat den
verkliga värdeminskningen under året, skall det överskjutande beloppet tillläggas
vid inkomstens uppskattning.
c) Har för något av förkrigsinkomståren avdrag skett för avsättning till
konjunkturinvesteringsfond eller, med större belopp än som kan anses motsvara
normal årsavsättning, till pensionering av anställda eller annat likartat
ändamål, skall beloppet tilläggas vid inkomstuppskattningen.
Har å andra sidan för något av förkrigsinkomståren i inkomsten ingått
belopp av sådant slag och av sådan storlek som uppenbarligen ej kan anses
för rörelsen normalt, skall sådant belopp ej upptagas såsom intäkt.
d) Huru förfaras skall med utdelning å svenska aktier och andelar i svenska
ekonomiska föreningar samt med beräkning av ränta å eget kapital nedlagt
i rörelsen framgår av punkterna 6 och 8 här nedan.
3. Såsom jämförelseinkomst skall i regel upptagas medeltalet av inkomstterna
för båda förkrigsinkomståren. Är det uppenbart, att detta medeltal
ej utgör ett godtagbart uttryck för den skattskyldiges normala årsinkomst
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
35
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
av förvärvskällan vid tiden närmast före krigsutbrottet, men kan det antagas,
att ettdera förkrigsinkomstårets inkomst utgör ett bättre samt i och för
sig godtagbart uttryck för nämnda årsinkomst, skall denna inkomst vara jämförelseinkomst.
Har den skattskyldige ej bedrivit rörelse under hela det förra
men under hela det senare förkrigsinkomståret, skall i regel inkomsten för
det senare året vara jämförelseinkomst. Hava förkrigsinkomståren visat underskott
eller eljest uppenbart onormala vinstresultat, skall jämförelseinkomsten
fastställas till annat belopp, som med hänsyn till omständigheterna
kan anses skäligt. Den omständigheten att ett av förkrigsinkomståren visat
underskott bör i regel anses utgöra skäl att på sätt nu sagts bestämma jämförelseinkomsten
till annat belopp än medeltalet av inkomsterna för förkrigsinkomståren.
Har den skattskyldige ej bedrivit ifrågavarande rörelse under något förkrigsinkomstår
eller har han bedrivit densamma endast under del av sådant
år, fastställes jämförelseinkomsten med hänsyn till omständigheterna. Såsom
exempel på i dylika fall ifrågakommande uppskattningsgrunder må följande
anföras. Därest rörelsen övertagits från annan, som under förkrigsinkomståren
eller ett av dessa bedrivit rörelse under likartade förhållanden, kan
stundom jämförelseinkomsten fastställas med ledning av rörelsens resultat
i förre innehavarens hand. Är åter fråga örn ny rörelse eller övertagen rörelse,
för vilken dylik beräkning av jämförelseinkomsten finnes ej kunna
ifrågakomma, må denna fastställas med ledning av resultatet av annan jämförbar
rörelse, som under förkrigsinkomståren bedrivits under likartade förhållanden.
Står ej annan uppskattningsgrund till buds, må såsom jämförelseinkomst
fastställas ett belopp, motsvarande skälig ränta antingen å eget kapital,
beräknat enligt punkt 8 här nedan, eller, om därigenom större förmån
vinnes, å såväl eget som upplånat kapital med avdrag för den å sistnämnda
kapital under beskattningsåret belöpande räntan, i båda fallen med tillägg
beträffande enskild skattskyldig av skäligt värde å dennes personliga arbetsinsats.
Ränta å kapital som nu sagts må beräknas efter en räntefot av lägst
sex procent. Till upplånat kapital må vid beräkning som nu avses ej hänföras
varuskulder eller uppburna förskott å leveranser. Örn ej särskilda förhållanden
till annat föranleda, antages vid dylik beräkning kapitalet hava
under hela jämförelseåret utgjort samma belopp som vid beskattningsårets
ingång. Vid uppskattning av värdet å den personliga arbetsinsatsen må skälig
hänsyn tagas till intäktsbelopp, som rörelseidkaren under förkrigsinkomståren
erhållit i annan verksamhet. Har rörelse av den skattskyldige bedrivits
endast under senare delen av det sista förkrigsinkomståret, kan för
den förra delen av detta år motsvarande tillämpning av nu angivna regler
ifrågakomma. I dylikt fall anses så stort kapital hava varit under förra
delen av året nedlagt i rörelsen, som när rörelsen började bedrivas var nedlagt
i denna.
För fysisk person må jämförelseinkomsten beträffande förvärvskälla, av
36
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
vilken han haft sin huvudsakliga försörjning, ej bestämmas till lägre belopp
än 3 000 kronor.
Såsom lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelsen
enligt 4 § skall vid det antagna jämförelseårets slut alltid anses lagret
vid det sista förkrigsinkomstårets utgång, uppskattat i överensstämmelse med
räkenskapernas värdesättning vid denna tidpunkt, även där ett jämkat värde
antagits vid uppskattning av inkomsten för sista förkrigsinkomståret.
Den vid taxering till krigskonjunkturskatt senast fastställda jämförelseinkomsten
bör frångås endast örn särskilda skäl därtill föranleda.
4. Vid uppskattning av inkomst för beskattningsåret skall den vid taxeringen
till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt verkställda uppskattningen
av inkomst hänförlig till rörelse, förutom i fall som avses i 4 § 7 mom. samt
i punkt 1 här ovan, frångås i den mån nedan givna särskilda föreskrifter
därtill föranleda.
a) Har vid taxering till krigskonjunkturskatt år 1943 tillägg gjorts för vid
dylik taxering ej medgiven nedskrivning under nästföregående beskattningsår
av lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse,
skall hänsyn härtill tagas vid värdering av lagret vid beskattningsårets ingång
och skall följaktligen vid inkomstuppskattningen avdrag medgivas med
belopp svarande mot nämnda tillägg. Har skattskyldig vid inkomstuppskattningen
för det beskattningsår, som taxeringen till krigskonjunkturskatt år
1943 avsåg, åtnjutit avdrag för i räkenskaperna ej gjord nedskrivning av lagertillgångar,
skall ett mot detta avdrag svarande belopp tilläggas vid inkomstuppskattningen.
b) Lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse
vid beskattningsårets utgång må ej vid inkomstuppskattningen nedskrivas till
lägre belopp än som erhålles vid uppskattning enligt de principer och den
prisnivå som tillämpats beträffande lagervärderingen för jämförelseårets utgång,
d. v. s. uppskattningen enligt räkenskaperna av lagret vid sista förkrigsinkomstårets
utgång (förkrigslagret). Därest det vid uppskattning enligt
sagda principer och prisnivå befinnes, att lagret vid beskattningsårets utgång
mera avsevärt översteg förkrigslagret, må dock ej beträffande lagerökningen
godkännas nedskrivning till lägre värde än anskaffningskostnaden vid sista
förkrigsinkomstårets utgång. Därvid iakttages, dels att, om lagret vid utgången
av augusti 1939 (krigsutbrottet) visas hava varit större än vid sista
förkrigsinkomstårets utgång, lagret vid krigsutbrottet skall räknas såsom förkrigslager,
samt att i dylikt fall beträffande lagerökningen ej må godkännas
nedskrivning till lägre värde än anskaffningskostnaden vid krigsutbrottet, dels
att nedskrivningen beräknas för förkrigslagret och lagerökningen gemensamt.
Lagret i dess helhet vid beskattningsårets utgång må följaktligen ej vid inkomstuppskattningen
nedskrivas till lägre belopp än summan av värdet å förkrigslagret
uppskattat efter nyss angivna principer och prisnivå och värdet å
lagerökningen uppskattat till anskaffningskostnaden vid sista förkrigsin
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
37
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
komstårets utgång eller, därest lagret vid krigsutbrottet skall räknas såsom
förkrigslager, anskaffningskostnaden vid krigsutbrottet. Hänsyn skall dock
vid bedömande av nedskrivningen tagas till inträffad värdeminskning på
grund av prisfall eller av annan orsak, så ock till i vad mån efterfrågan å
tillgången kan antagas bliva minskad på grund av rådande krigskonjunktur
eller kan antagas bliva minskad eller upphöra, när normala förhållanden åter
inträda.
Örn den dolda reserven i lagret vid beskattningsårets utgång vid uppskattning
av lagertillgångarna till förkrigspris eller till den verkliga anskaffningskostnaden
vid nämnda tidpunkt ej är större än den dolda förkrigsreserv som
avses i 4 § 4 mom. första stycket (jfr punkt 11 här nedan), skall lagret ej
anses nedskrivet till lägre belopp än som godkännes enligt förra stycket. Med
förkrigspris förstås kostnaden för att anskaffa tillgångar av ifrågavarande
slag vid krigsutbrottet, eller, därest lagret vid sista förkrigsinkomstårets utgång
räknas såsom förkrigslager, vid sistnämnda tidpunkt.
Har den skattskyldige ej vid sista förkrigsinkomstårets utgång haft lagertillgång,
må vid uppskattningen av inkomsten för beskattningsåret tillgången
ej nedskrivas till lägre värde än som kan antagas hava motsvarat kostnaden
för att anskaffa tillgången vid utgången av augusti 1939, skäligen reducerat
med hänsyn till redan inträffad värdeminskning på grund av prisfall eller av
annan orsak eller till befarad värdeminskning vid krigskonjunkturens upphörande
eller dessförinnan. r
Vid tillämpning av vad ovan stadgats skall iakttagas, att nedskrivning vid
inkomstuppsbattning enligt denna förordning ej må ske till lägre belopp än
det bokförda värdet vid beskattningsårets utgång, såvitt ej den skattskyldige
visar att vid uppskattningen enligt räkenskaperna hänsyn ej tagits till nedskrivning
som enligt god köpmannased varit uppenbart påkallad.
Tillika skall iakttagas, att av skattskyldig i räkenskaperna gjord värdesättning
av lagertillgång, som godkänts vid taxeringen till statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt, ej bör, med mindre särskilda omständigheter därtill föranleda,
vid uppskattning av inkomst enligt denna förordning frångås, försåvitt
ej de beträffande räkenskaperna tillämpade grunderna kunna antagas leda
till resultat som i genomsnitt mera avsevärt skilja sig från dem som framkomma
vid tillämpning av föreskrifterna i denna punkt.
c) Har vid taxering till krigskonjunkturskatt åren 1940—1943 eller något
av dessa år avdrag åtnjutits för minskning av dold förkrigsreserv i tillgångar
avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse, och har under beskattningsåret
den avgångna dolda förkrigsreserven genom nybildning av motsvarande
dold reserv helt eller delvis återvunnits, skall ett belopp svarande
mot återvinningen tilläggas vid inkomstuppskattningen för detta år, dock
att, därest återvinning skett av dold förkrigsreserv som minskats under det
beskattningsår som låg till grund för 1940 års taxering till krigskonjunkturskatt,
tillägg för återvinningen i denna del ej skall göras med mera än skill
-
38
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
naden mellan det belopp, för vilket avdrag för minskning av den dolda förkrigsreserven
åtnjutits vid nämnda taxering, och återvinningen av samma
reserv under de beskattningsår, som 1941—1943 års taxeringar avsågo.
Återvinningen under beskattningsåret av avgången dold förkrigsreserv utgöres
av skillnaden mellan å ena sidan det belopp, varmed vid uppskattning
för taxering till krigskonjunkturskatt lagret vid beskattningsårets utgång var
nedskrivet under förkrigspriset, och å andra sidan det belopp, varmed lagret
vid beskattningsårets ingång var nedskrivet under nämnda pris, dock högst
skillnaden mellan det belopp, varmed dold förkrigsreserv minskats under
tidigare beskattningsår, och det belopp som motsvarar återvinning av sådan
reserv under de beskattningsår, som 1941—1943 års taxeringar avsågo.
Avdrag för minskning av dold förkrigsreserv vid taxering till krigskonjunkturskatt
år 1940 skall anses hava åtnjutits högst med det belopp, som
motsvarar den vid nämnda taxering uppskattade merinkomsten.
d) För värdeminskning å maskiner, inventarier, byggnader eller andra dylika
tillgångar för stadigvarande bruk medgives i regel avdrag efter samma
grunder som tillämpats vid uppskattning enligt denna förordning av inkomsten
för sista förkrigsinkomståret, eller, där beräkning efter sådan grund
ej kan ske, med belopp motsvarande den med utgångspunkt från anskaffningskostnaden
beräknade verkliga värdeminskningen. Avdrag för värdeminskning
överstigande den normala av sådant slag, som avses i punkt 3 c)
fjärde stycket anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen, medgives i den
mån denna värdeminskning visas hava uppkommit under beskattningsåret
och motsvarande avdrag skett i räkenskaperna. I räkenskaperna gjort avdrag
å tillgång som nu sagts för överpris eller merkostnad av sådant slag, som angives
i femte stycket nämnda anvisningspunkt, skall likaledes få åtnjutas,
dock, där ej särskilda omständigheter till annat föranleda, högst med så stort
belopp att det vid ifrågavarande beskattning återstående oavskrivna värdet
å tillgången nedbringas till en och en fjärdedel gånger det pris den kan anses
hava betingat vid utgången av augusti 1939. Att provisorisk skattepåföring
kan ske av den krigskonjunkturskatt, som belöper på återstoden av det i
räkenskaperna gjorda avdraget, framgår av 17 §.
Beträffande industriella nybyggnader och nyanskaffade maskinutrustningar
eller dylikt, som införlivas med vederbörande anläggningar för stadigvarande
bruk, kan sådan omständighet som bör föranleda större avdrag för överpris
än nyss sagts ofta anses vara för handen. Kan det med hög grad av sannolikhet
förutses att en tillgång skall helt förlora sitt värde efter krigets slut, bör
avdrag få ske för hela anskaffningskostnaden, om motsvarande avdrag skett
i räkenskaperna. Såsom exempel på sådan omständighet som må föranleda
större avdrag för överpris än nyss sagts må vidare framhållas det fall att
fartyg eller annan tillgång för stadigvarande bruk, som den skattskyldige
innehaft före krigsutbrottet, gått förlorad och annan liknande tillgång anskaffats
i dess ställe. I dylikt fall må avdrag för överpris åtnjutas högst med
så stort belopp att det vid ifrågavarande beskattning återstående oavskrivna
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
39
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
värdet nedbringas till förkrigsvärdet å den nyanskaffade tillgången eller, om
detta värde överstiger motsvarande värde för den förlorade tillgången, till
summan av förkrigsvärdet å denna tillgång och — i regel —- en och en fjärdedel
gånger det belopp varmed förkrigsvärdet å den nyanskaffade tillgången
överstiger förkrigsvärdet å den förlorade tillgången. I vissa fall kan Kungl.
Maj:t med stöd av särskilt av riksdagen meddelat bemyndigande att medgiva
eftergift beträffande krigskonjunkturskatt fastställa särskild grund för
beräkning av avdrag för överpris eller merkostnad.
e) Beträffande rörelse, för vilken ej förts handelsböcker och beträffande
vilken på den grund ovan givna bestämmelser om i räkenskaperna vidtagna
åtgärder ej kunna tillämpas, må i motsvarande avseende hänsyn tagas till
vad som i det särskilda fallet synes skäligt.
f) Avdrag för avsättning till konjunkturinvesteringsfond eller investeringsfond
är ej medgivet, ej heller avdrag för omkostnad som uppenbarligen haft
till syfte att nedbringa beskattningen för beskattningsåret. Har under beskattningsåret
omkostnad gjorts för en mera omfattande representation eller
dyl. än under förkrigsinkomståren, bör avdrag för omkostnaden såvitt angår
den ökade representationen medgivas endast i den mån den betingats av
rörelsens utvidgning eller andra särskilda förhållanden.
Avdrag för kostnad för pensionering av anställda eller annat likartat ändamål
med belopp överstigande medeltalet av liknande avdrag för förkrigsinkomståren
medgives allenast i den mån kostnadsökningen kan anses erforderlig
för normal årsavsättning på grund av ökade verkliga förpliktelser
eller dylikt förhållande. Har sådan förpliktelse ingåtts efter utgången av
augusti 1939, iakttages, dels att avdrag ej medgives i den mån med kostnaden
avses att åt någon bereda högre pension än dubbla det belopp som angles
i 9 § tredje stycket lagen den 18 juni 1937 om aktiebolags pensionsoch
andra personalstiftelser, i förekommande fall förenad med s. k. kapitalunderstöd
å högst 4 000 kronor, dels att avdrag för s. k. övergångskostnad
ej medgives med mera än en tiondel av hela det belopp av sådan kostnad
som härrör av den ökade förpliktelsen i den mån den ej avser högre pensioner
än nyss sagts, dels ock att i regel avdrag ej medgives med högre belopp
än i medeltal 4 000 kronor för en var av de befattningshavare som pensioneringen
avser.
g) Har skattskyldig i rörelse under beskattningsåret tillgodogjort sig produkter
från eget jordbruk och utvisar på grund av den i räkenskaperna tilllämpade
prissättningen rörelsen inkomstökning och jordbruket inkomstminskning,
skall för utjämning härutinnan vid inkomstuppskattning enligt denna
förordning beträffande nämnda produkter tillämpas skälig högre prissättning
med sammanlagt högst det belopp som motsvarar summan av inkomstminskningen
å jordbruket och det å jordbruket belöpande utjämningsavdraget.
h) Rörelseidkare, som lämnat bidrag till institut vilket under statens medverkan
bildats för bedrivande av tekniskt-vetenskaplig forskning inom den
bransch som rörelseidkaren företräder, äger avdraga sådant bidrag till hält
-
40
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
ten i den män bidraget är att anse såsom anläggningsbidrag och i sin helhet
i den mån bidraget är att hänföra till driftsbidrag.
i) Huru vid fastställande av inkomsten för beskattningsåret förfaras skall
med utdelning å svenska aktier och andelar i svenska ekonomiska föreningar
samt med beräkning av ränta å eget kapital nedlagt i rörelsen framgår av
punkterna 6 och 8 här nedan.
5. Vid uppskattning av bankaktiebolags inkomst skall avdrag ske med
belopp motsvarande den vinst, som för iakttagande av bestämmelserna i 49 §
lagen om bankrörelse rörande inlåningens förhållande till bolagets egna fonder
användes för avsättning till dylika fonder.
6. I rörelseinkomsten för annan rörelseidkare än sådan som bedriver penningrörelse
inräknas ej beträffande vare sig förkrigsinkomståren eller beskattningsåret
behållen utdelning å svenska aktier eller å andelar i svenska
ekonomiska föreningar.
7. Vid beräkning av uppskattad merinkomst av uppfinnarverksamhet skall
iakttagas, att den under beskattningsåret åtnjutna intäkten genom exploatering
av viss uppfinning, vare sig den utgjort engångsersättning eller royaltv
eller dylikt, till en del kan vara att betrakta såsom gottgörelse för kostnader
i samband med uppfinningen, däri inräknad ersättning för uppfinnarens eget
förberedande arbete. I följd härav bör i fall, då det förberedande arbetet med
uppfinningen påbörjats under tidigare år, inkomsten för beskattningsåret
minskas med det belopp som kan anses motsvara gottgörelse för sådana kostnader,
i den mån avdrag för desamma ej utnyttjats vid taxering till krigskon
junldurskatt tidigare år, och det mot kostnaderna svarande beloppet skäligen
fördelas på den tid under vilken det förberedande arbetet pågått. I förekommande
fall bör alltså hänsyn till nämnda kostnader tagas även vid fastställande
av jämförelseinkomsten för förvärvskällan.
8. a) För vartdera förkrigsinkomståret så ock för beskattningsåret skall
vid taxeringen angivas beräknad ränta å eget kapital i rörelsen efter en räntefot
av fem procent samt, därest det egna kapitalet under beskattningsåret
ökats sedan förkrigsinkomståren, beträffande kapitalökningen efter en räntefot
av sex procent. Ingår i kapitalökning, som uppkommit genom besparing
äv vinstmedel från tidigare år, kapital som ej under någon del av beskattningsåret
använts i rörelsen utan varit insatt i riksbanken eller annan bank
eller eljest utlånat eller tillfälligt disponerat utom rörelsen, må dock ej ränta
å detta kapital beräknas till högre belopp än som faktiskt tillkommit den
skattskyldige. Vad angår jämförelseåret skall räntan beräknas å det egna
kapital, som anses då hava varit nedlagt i rörelsen, därvid räntan beräknas
till medeltalet av räntorna för förkrigsinkomståren, såvitt ej annan grund än
medeltalsberäkning tillämpats vid jämförelseinkomstens fastställande, i vilket
fall räntan bör beräknas efter grund som finnes skälig.
b) Såsom eget kapital i rörelsen utom i fall som avses i 4 § 6 mom. anses
det belopp, varmed tillgångarna överstiga skulderna enligt den värdesättning,
som skett i räkenskaperna,
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
41
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
dock att beträffande kapital nedlagt i maskiner, inventarier, byggnader
eller andra dylika tillgångar för stadigvarande bruk hänsyn skall tagas till
den särskilda värdesättning av tillgångarna, som ligger till grund för inkomstuppskattningen
enligt denna förordning, såtillvida att i eget kapital inräknas,
för andra förkrigsinkomståret hälften av skillnaden mellan de i räkenskaperna
för första förkrigsinkomståret gjorda avskrivningarna och de vid inkomstuppskattningen
för samma år medgivna avskrivningarna samt för beskattningsåret
hälften av skillnaden mellan i räkenskaperna gjorda och vid
inkomstuppskattningen medgivna avskrivningar för vart och ett av förkrigsinkomståren
och de beskattningsår, för vilka taxering till krigskonjunkturskatt
därefter ägt rum, eller, därest de vid inkomstuppskattningen för nämnda
år medgivna avskrivningarna äro större än de i räkenskaperna verkställda,
eget kapital minskas med hälften av det överskjutande beloppet,
samt att beträffande kapital nedlagt i fartyg, som använts i rörelsen under
håda förkrigsinkomståren men försålts eller förlorats före beskattningsårets
ingång, i eget kapital för vartdera förkrigsinkomståret inräknas hälften av
den dolda reserv i fartyget, som enligt räkenskapernas värdesättning fanns
vid första förkrigsinkomstårets ingång.
Vid beräkning av eget kapital skall iakttagas, bland annat,
att i tillgångarna ingående värde å svenska aktier eller andelar i svenska
ekonomiska föreningar icke skall medräknas för annan skattskyldig än sådan,
som bedriver penningrörelse,
att avskrivnings-, förnyelse- eller annan liknande fond skall räknas såsom
skuld, i den mån den motsvaras av bokfört värde å tillgång, till vilken den
hänför sig,
att såsom skuld skall räknas investeringsfond för ersättande av förkrigslager,
att avsättning i räkenskaperna för framtida skattebetalning ej skall räknas
såsom skuld,
att, därest sådan skuld till pensionsstiftelse enligt lagen om aktiebolags
pensions- och andra personalstiftelser, å vilken icke utgår ränta till stiftelsen,
i genomsnitt under beskattningsåret överstiger medeltalet av motsvarande
skulder under förkrigsinkomståren, det överskjutande beloppet vid ifrågavarande
taxering ej skall räknas såsom skuld, samt
att i eget kapital ej inräknas årets vinst, medan å andra sidan årets förlust
ej får avräknas.
Beträffande rörelseidkare, vilken i sina räkenskaper upptagit andra tillgångar
och skulder än sådana hänförliga till rörelsen, iakttages, att bedömandet
av vad som skall anses hava hört till rörelsen eller ej för förkrigsinkomståren
och beskattningsåret bör ske efter såvitt möjligt likformiga grunder.
Vid beräkning av eget kapital i fall som avses i 4 § 6 mom. skall vad i
denna punkt stadgas äga motsvarande tillämpning med iakttagande därjämte
att fastighet, som vid tillämpning av ovan meddelade bestämmelser upptagits
till belopp understigande det vid sista förkrigsinkomstårets utgång gällande
42
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
taxeringsvärdet, må vid beräkningen upptagas till nämnda belopp. Vad nu
stadgats äger ej avseende å sådan del av fastighets värde som vid taxeringen
redovisats såsom särskilt maskinvärde.
9. Vid fastställande av uppskattad merinkomst av viss förvärvskälla i rörelse
förfares på följande sätt:
Från inkomsten för beskattningsåret avdrages jämförelseinkomsten. Omfattar
beskattningsåret längre eller kortare tid än tolv månader, ökas eller
minskas jämförelseinkomsten med hänsyn därtill. Om rörelse i förvärvskällan
bedrivits endast under del av beskattningsåret, avdrages allenast motsvarande
del av jämförelseinkomsten.
Det erhållna skillnadsbeloppet minskas i förekommande fall med sådant
belopp, varmed enligt punkt 8 beräknad ränta för beskattningsåret överstiger
räntan för jämförelseåret, eller ökas med sådant belopp, varmed räntan för
beskattningsåret understiger räntan för jämförelseåret, därvid iakttages alt,
örn jämförelseinkomsten beräknas för längre eller kortare tid än ett år, ränteskillnaden
i motsvarande mån jämkas.
10. Vid beräkning av uppskattad inkomstminskning — däri i förekommande
fall inräknas underskott — skola de bestämmelser, som gälla för beräkning
av uppskattad merinkomst, äga motsvarande tillämpning. Uppskattad inkomstminskning
framkommer alltså efter tillägg eller avdrag i förekommande
fall av beräknad ränta å minskning eller ökning av eget kapital. Emellertid
skall, där jämförelseinkomsten fastställes till högre belopp än det som motsvarar
den högsta inkomsten under något av åren 1937—1939 eller däremot
svarande räkenskapsår, beloppet av uppskattad inkomstminskning bestämmas
med utgångspunkt från den högsta av dessa inkomster. I fall, då verksamheten
för vart och ett av nämnda år utvisar underskott, skall beloppet av uppskattad
inkomstminskning bestämmas med utgångspunkt från det minsta av
de underskottsbelopp som något av åren utvisar. Om den skattskyldige ej haft
förvärvskällan under båda förkrigsinkomståren, må beloppet av uppskattad
inkomstminskning bestämmas efter grund som finnes skälig.
11. a) Avdrag för minskning av dold förkrigsreserv i tillgångar avsedda
för omsättning eller förbrukning i rörelse ifrågakommer endast i samband
med lagerminskning.
Såsom dold förkrigsreserv anses enligt 4 § 4 mom. första stycket det belopp,
varmed tillgångens verkliga värde vid krigsutbrottet visas hava överstigit
dess i beskattningshänseende enligt denna förordning gällande värde vid
nämnda tidpunkt. Har ej enligt punkt 4 b) här ovan utredning företetts rörande
lagret vid krigsutbrottet, må emellertid såsom dold förkrigsreserv antagas
det belopp, varmed lagrets verkliga värde vid sista förkrigsinkomstårets
utgång visas hava överstigit dess i beskattningshänseende enligt denna förordning
då gällande värde.
Det verkliga värdet av lagertillgång bestämmes efter tillgångens förkrigspris,
varmed, såsom framgår av punkt 4 b) här ovan, förstås kostnaden för
att anskaffa tillgångar av ifrågavarande slag vid krigsutbrottet eller, därest
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
43
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
lagret vid sista förkrigsinkomstårets utgång räknas såsom förkrigslager, vid
sistnämnda tidpunkt.
Med tillgångs i beskattningshänseende enligt denna förordning gällande
värde förstås, där den dolda förkrigsreserven fastställes med hänsyn till förhållandena
vid krigsutbrottet, summan av det bokförda värdet vid sista förkrigsinkomstårets
utgång och den verkliga anskaffningskostnaden för den
lagerökning som skett från denna tidpunkt till krigsutbrottet, och, där den
dolda förkrigsreserven fastställes med hänsyn till förhållandena vid sista förkrigsinkomstårets
utgång, det bokförda värdet vid denna tidpunkt.
Minskning av dold förkrigsreserv under beskattningsåret utgöres följaktligen
av skillnaden mellan å ena sidan det belopp, vartill den dolda förkrigsreserven
vid beräkning enligt ovan angivna grunder uppgått, och å andra
sidan det belopp, varmed lagret vid beskattningsårets utgång vid uppskattning
enligt denna förordning var nedskrivet under förkrigspris, med avdrag
av skillnaden mellan det belopp, varmed dold förkrigsreserv minskats under
tidigare beskattningsår, och det belopp som motsvarar återvinning av sådan
reserv under de beskattningsår, som 1941—1943 års taxeringar avsågo.
b) Vid beräkning av dold förkrigsreserv i maskiner, inventarier eller andra
dylika tillgångar för stadigvarande bruk skall med verkliga värdet å sådan
tillgång vid utgången af augusti 1939 förstås dess försäljningsvärde vid nämnda
tidpunkt.
12. Vad angår bevisning enligt 4 § 4 mom. andra stycket må såsom exempel
på omständigheter, som den skattskyldige kan med bärande sannolikhetsskäl
ådagalägga, anföras,
att inkomstökningen helt eller delvis i följd av vidtagna rationaliseringsåtgärder
skulle hava uppkommit även om förhållanden som omförmälas i 1 §
ej inträffat,
eller att till följd av sådana före utgången av augusti 1939 ingångna leveransavtal,
som icke haft samband med eller sin grund i förhållanden som omförmälas
i 1 §, inkomstökningen skulle hava uppkommit även om sådana förhållanden
ej inträffat,
eller att inkomstökningen helt eller delvis framstår som ett naturligt led
i en utveckling, vilken icke haft samband med eller sin grund i förhållanden
som omförmälas i 1 §.
13. När Kungl. Maj:t jämlikt föreskriften i 4 § 5 mom. bestämt särskild
grund för fastställande huru stor del av uppskattad merinkomst skall antagas
hava berott på förhållanden som avses i 1 §, är skattskyldig likväl berättigad
att med bärande sannolikhetsskäl ådagalägga, att merinkomsten ej
till någon del eller endast till mindre del berott av sådana förhållanden. Förebringas
å andra sidan vid taxeringen beträffande viss skattskyldig bärande
sannolikhetsskäl för att merinkomsten till större del eller i sin helhet berott
på förhållanden som i 1 § avses, skall den taxerade merinkomsten bestämmas
med hänsyn därtill.
Uppskattad merinkomst, som hänför sig lill livförsäkringsrörelse eller till
44
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
yrkesmässigt bedriven vetenskaplig, litterär eller konstnärlig verksamhet,
verksamhet som läkare, veterinär, tandläkare, konsulterande ingenjör eller
arkitekt eller därmed jämförlig yrkesutövning, skall antagas ej hava berott
på förhållanden som avses i 1 §, såvitt ej bärande sannolikhetsskäl förebringas
för att merinkomsten berott på sådana förhållanden. Kungl. Majit äger jämväl
för särskilt bestämt annat slag av till rörelse hänförlig verksamhet än nu
sagts bestämma att den skall i avseende varom här är fråga likställas med
sådan verksamhet.
14. Beträffande handelsbolag, kommanditbolag, enkelt bolag eller rederi
sker uppskattning av inkomst med motsvarande tillämpning av de i 3 och 4 §§
meddelade bestämmelserna. För företaget såsom sådant bestämmes uppskattad
merinkomst eller inkomstminskning samt fastställes i vad mån denna
skall antagas hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 §, varjämte
utjämningsavdrag som i 3 § sista stycket sägs beräknas. Av sålunda fastställt
belopp påföres en var av delägarna vad på honom belöper för att vid beräkning
av den taxerade merinkomsten medräknas som om fråga vore örn en delägarens
egen förvärvskälla. Med hänsyn till bestämmelserna i 11 § örn skattens
beräkning skall en var delägare jämväl påföras på honom belöpande jämförelseinkomst.
Motsvarande skall gälla beträffande delägare i s. k. gruvbolag.
Därjämte iakttages, att vid bestämmande av den taxerade merinkomsten
beträffande delägare, för vilken den på honom belöpande jämförelseinkomsten
ej uppgår till 3 000 kronor, skall, därest delägaren deltagit i företagets
skötsel och därav haft sin huvudsakliga försörjning, beräknas ett extra
avdrag svarande mot det belopp varmed den på delägaren belöpande jämförelseinkomsten
understiger 3 000 kronor. I fall som nu sagts skall vid tilllämpning
av bestämmelserna i 11 § såsom jämförelseinkomst anses ett belopp
av 3 000 kronor.
till 5 §.
1. För beräkning av den uppskattade merinkomsten av jordbruk erfordras,
att nettointäkten av jordbruksfastighet dels för beskattningsåret dels
för vart och ett av förkrigsinkomståren uppdelas på det sätt, att till nettointäkt
av skogsbruk hänföras intäkter av skogsbruk enligt 21 § c) kommunalskattelagen
med avdrag för därpå belöpande omkostnader, medan till nettointäkt
av jordbruk hänföras övriga enligt nämnda paragraf till intäkter av
jordbruksfastighet hänförliga intäkter med avdrag för därpå belöpande omkostnader.
I fall, där utredning om en specificerad uppdelning av omkostnader på
jordbruk och skogsbruk ej kan förebringas, må i regel kunna förfaras så, att
för vart och ett av förkrigsinkomståren och beskattningsåret såsom omkostnader
för skogsbruk upptages, förutom vid beräkning av nettointäkten av
jordbruksfastighet gjort avdrag för värdeminskning å skog, ett belopp motsvarande
viss procent av de i nettointäkten ingående bruttointäkterna av olika
slag av skogsprodukter, medan till omkostnader för jordbruk hänföras samt
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 39. 40
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
liga de vid nettointäktens beräkning avdragna utgifterna i den mån de överstiga
de för skogsbruk på sätt nyss sagts upptagna omkostnaderna. Procentsatser
för beräkning av omkostnader för förvärvande av intäkter av olika slag
av skogsprodukter fastställas av Kungl. Majit efter förslag av den centrala
krigskonjunkturskattenämnden. Där sådan procentsats ej fastställts, må, örn
ej utredning örn en specificerad uppdelning av omkostnaderna kan förebringas,
dessa beräknas efter grund som finnes skälig. Rörande fördelningen
av omkostnaderna mellan jordbruk och skogsbruk, när jordbruket visar
underskott, se punkt 3 sista stycket av anvisningarna till 6 §.
Sedan uppdelning av intäkter och omkostnader på jordbruk och skogsbruk
ägt rum, skall för fastställande av den uppskattade merinkomsten av jordbruk,
under iakttagande av vad nedan föreskrives, beräknas det belopp,
varmed intäkterna av jordbruk med avdrag för därpå belöpande omkostnader
under beskattningsåret överstiga motsvarande jämförelseinkomst.
2. Vid bestämmande av den uppskattade merinkomsten skall sådan avvikelse
ske från uppskattningen enligt förordningen örn statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt som erfordras för att åstadkomma likformighet i inkomstuppskattningen
för förkrigsinkomståren och beskattningsåret. Om exempelvis
under beskattningsåret minskning skett av kreatursbesättningen genom nedslagning
i större omfattning än som brukat förekomma vid ifrågavarande
jordbruk och i större omfattning än som där förekommit under förkrigsinkomståren,
bör ett med hänsyn därtill avvägt belopp avräknas. Därjämte bör
beaktas om i mera avsevärd omfattning sådana onormala omkostnader under
något av förkrigsinkomståren eller beskattningsåret förekommit för reparationer,
inköp av levande djur m. m., som ej uppvägts av motsvarande ökning
av intäkterna under året. Hava sådana omkostnader förekommit, bör skälig
jämkning göras i inkomstuppskattningen för det år på vilket de belöpa, dock
under iakttagande att, därest omkostnader som nu avses förekommit under
beskattningsåret, avdrag i allt fall skall medgivas i den mån desamma överstiga
det belopp motsvarande kostnader skulle hava utgjort vid utgången av
augusti 1939. Därest under beskattningsåret nyuppsättning av inventarier
eller ny-, till- eller ombyggnad å för jordbruket nödiga driftbyggnader eller
till jordbruket hänförlig grundförbättring å fastigheten ägt rum, må jämväl
avdrag för kostnaden härför medgivas i den mån den överstiger det
belopp, vartill kostnaden för motsvarande nyuppsättning eller arbeten skulle
hava uppgått vid utgången av augusti 1939, eller, därest nyuppsättning skett
av tillgång som kan anses hava väsentligt värde endast så länge förhållanden
som avses i 1 § föreligga, det värde tillgången kan antagas komma att
äga sedan kriget upphört.
Inkomst för förkrigsinkomståren beräknas allenast för den eller de fastigheter,
som den skattskyldige ägt eller brukat under beskattningsåret.
Har skattskyldig i rörelse under beskattningsåret tillgodogjort sig produkter
från eget jordbruk och utvisar på grund av den i räkenskaperna tillämpade
prissättningen jordbruket inkomstökning men rörelsen uppskattad in
-
46
Bevillningsutskottets betänkande nr 39-
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
komstminskning, skall för utjämning härutinnan vid inkomstuppskattning
enligt denna förordning beträffande nämnda produkter tillämpas lägre prissättning
med sammanlagt högst det belopp som motsvarar summan av inkomstminskningen
å rörelsen och det å rörelsen belöpande utjämningsavdraget.
Därvid iakttages, att prissänkningen skall anses belöpa å jordbrukets
ifrågavarande produkter i förhållande till de i räkenskaperna redovisade försäljningsprisen.
3. Såsom jåmförelseinkomst skall i regel upptagas medeltalet av inkomsterna
för båda förkrigsinkomståren. Har den skattskyldige ej under förkrigsinkomståren
bedrivit samma jordbruk som under beskattningsåret under förhållanden
jämförbara med förhållandena under detta år eller hava förkrigsinkomståren
visat underskott eller eljest uppenbart onormala resultat, må i
stället för medeltalet av inkomsterna för förkrigsinkomståren annat belopp,
som finnes skäligt, upptagas såsom jämförelseinkomst. Har den skattskyldige
ej under förhållanden jämförbara med förhållandena under beskattningsåret
bedrivit samma jordbruk under båda förkrigsinkomståren men under ett av
dessa år, och kan det anses att avkastningen av jordbruket under detta år ungefärligen
motsvarat den genomsnittliga avkastningen av ett liknande jordbruk
i trakten för båda förkrigsinkomståren, må vid jämförelseinkomstens
bestämmande hänsyn tagas till inkomsterna under detta år, som om dessa
vore medeltal för båda åren. I förekommande fall må eljest beaktas resultat,
som under förkrigsinkomståren eller något av dessa utvunnits av annan,
vilken då bedrivit jordbruk å samma fastighet.
För fysisk person, som av jordbruket haft sin huvudsakliga försörjning, må
jämförelseinkomsten ej bestämmas till lägre belopp än 3 000 kronor.
Den vid taxering till krigskonjunkturskatt senast fastställda jämförelseinkomsten
bör frångås endast om särskilda skäl därtill föranleda.
4. Ränta å minskning av eget kapital i jordbruket beräknas efter en räntefot
av fem procent, ränta å ökning av sådant kapital efter en räntefot av
sex procent, ökning av eget kapital i jordbruket anses i regel hava ägt rum
vid avbetalning av skuld, som hänfört sig till jordbruket, samt vid nedläggande
av eget kapital i samband med ny-, till- eller ombyggnad eller därmed
jämförlig förbättring eller vid en mera omfattande nyuppsättning av inventarier
för stadigvarande bruk å fastigheten eller dylikt, men ej om avbetalning
skett av annan skuld än nu sagts även om denna varit intecknad i fastigheten.
Hänsyn till ökning av eget kapital tages endast då den skattskyldige
förebringar tillfredsställande utredning rörande ökningen.
5. Såsom taxerad merinkomst av jordbruk skall, där ej utredning som avses
i nästa punkt förebringas, upptagas den uppskattade merinkomsten med
avräkning av dels ett belopp utgörande tio procent av den uppskattade merinkomsten,
avsett att täcka av kriget förorsakad värdeminskning genom försämrad
hävd med mera, dels ock ett belopp svarande mot utjämningsavdrag
som i 3 § sista stycket sägs, utgörande femton procent av jämförelseinkomsten.
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
47
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
6. Skattskyldig som vill framställa yrkande att den efter det i punkt 5 om:
förmälda avdraget å tio procent återstående uppskattade merinkomsten skall
anses helt eller delvis ej hava berott på förhållanden som i 1 § sägs, har att
till stöd för yrkandet förete erforderlig utredning.
Därvid gäller såsom huvudregel, att i taxerad merinkomst inräknas endast
i bruttointäkten ingående prisstegring vid avyttring eller uttag till egen rörelse
av produkter från jordbruket utöver vad som erfordrats för att dels
täcka omkostnadernas ökning i förhållande till prisläget före krigsutbrottet
dels utgöra kompensation för förhållanden som avses i 3 § sista stycket. Hänsyn
tages därvid ej till ökning av värdet å fri bostad å fastigheten eller av
andra naturaförmåner från denna. Ingår i den uppskattade merinkomsten inkomstökning
på grund av tillfällig uthyrning eller av körslor eller dylikt j
större omfattning än normalt, skall den upptagas i den taxerade merinkomsten
i den mån den kan med sannolikhet anses hava berott på förhållanden
som avses i 1 §, även örn den ej uppkommit på grund av prisstegring. Inkomstökning
å arrende eller dylikt upptages i den taxerade merinkomsten
endast i den mån den kan med sannolikhet anses hava berott på förhållanden
som avses i 1 §.
Kompensation för förhållanden som avses i 3 § sista stycket skall vid utredning
enligt denna punkt beräknas till femton procent av den vinst, som
skulle hava uppkommit, därest avyttring eller uttag till egen rörelse av jordbruksprodukter
av samma slag som under beskattningsåret ägt rum under
förkrigsinkomståren.
Prisstegring utöver vad som erfordrats för att täcka omkostnadernas ökning
och utgöra kompensation för förhållanden som avses i 3 § sista stycket
beräknas normalt å bruttointäkterna för beskattningsåret efter procentsatser
som av Kungl. Majit fastställas efter förslag av den centrala krigskonjunkturskattenämnden
eller, där sådan procentsats ej fastställts, efter procentsats
som finnes skälig. Om det av skattskyldig eller beskattningsmyndighet
visas att å gjorda försäljningar under beskattningsåret tillämpats priser
vilka för den skattskyldige genomsnittligt innefattat en mindre eller större
prisstegring än som beräknats med tillämpning av fastställda procentsatser,
skall dock hänsyn därtill tagas vid den taxerade merinkomstens fastställande.
till 6 §.
1. Den grundläggande principen i fråga om krigskonjunkturbeskattning
av skogsbruk är att beskattning endast sker av det belopp som motsvarar
prisstegring å i skogsbruket tillgodogjorda skogsprodukter i förhållande till
det genomsnittliga prisläget under förkrigsinkomståren i den mån denna prisstegring
överstiger omkostnadernas ökning sedan sagda tid. Beskattningen
reduceras ytterligare dels genom kompensation för förhållanden som avses
i 3 § sista stycket, dels genom särskilt avdrag med syfte bland annat att
befordra med hänsyn till folkhushållningen önskvärda avverkningar, ett avdrag
som blir högre i den mån avverkningen överstiger viss storlek. Efter
-
48
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
som inkomsterna av skogsbruk för såväl förkrigsinkomståren som beskattningsåret
äro beroende av virkesuttagens storlek och således ej utgöra lämplig
grund för att jämföra den skattskyldiges verkliga ekonomiska förmåner
under de olika åren, skall någon uppskattad merinkomst av skogsbruk ej
fastställas. Beskattningen begränsas däremot på det sätt att den taxerade
merinkomsten ej må beräknas till högre belopp än som av den skattskyldige
kan visas hava utgjort nettointäkt av skogsbruk under beskattningsåret. Den
närmare innebörden av dessa regler framgår av följande punkter.
2. För beräkning av den taxerade merinkomsten i annat fall än som avses
i punkt 4 skall i första hand fastställas det belopp som motsvarar prisstegringen
i förhållande till det genomsnittliga prisläget under förkrigsinkomståren
å de under beskattningsåret avyttrade eller för förädling eller förbrukning
i egen rörelse uttagna skogsprodukterna, i den mån prisstegringen överstiger
vad som erfordrats för att täcka omkostnadernas ökning. Prisstegringen
torde vanligen kunna beräknas procentuellt å bruttointäkterna beträffande
olika produkter.
Kompensation för förhållanden som avses i 3 § sista stycket beräknas till
femton procent av den vinst, som skulle hava uppkommit, därest avyttring
eller uttag för förädling eller förbrukning i egen rörelse av skogsprodukter
av samma slag som under beskattningsåret ägt rum under förkrigsinkomståren.
Från det vid tillämpning av andra stycket framkomna återstående beloppet
medgives särskilt avdrag med syfte bland annat att befordra med hänsyn
till folkhushållningen önskvärda avverkningar. Dylikt avdrag utgör fem procent
å bruttointäkten av den ifrågavarande avverkningen i dess helhet å samtliga
den skattskyldige tillhöriga fastigheter samt, om avverkningen överstigit
nedan angiven virkeskvantitet, därutöver hälften av det resterande återstående
beloppet till den del det belöper å den överskjutande avverkningen.
Kungl. Maj:t äger att, om särskild anledning därtill uppstår, för särskilda
virkesslag förordna om större nedsättning än som nu sagts. Om bruttointäkten
av avverkningen är väsentligt högre än som normalt kan påräknas för en
dylik avverkning, beräknas dock avdraget endast å så stort belopp som kan
anses motsvara normal bruttointäkt. Den virkeskvantitet till vilken enligt vad
nyss sagts hänsyn skall tagas vid bestämmande av avdragets storlek skall
utgöra etthundratrettio procent av det antal kubikmeter virke, som erhålles
genom att med varandra multiplicera de vid senaste fastighetstaxering tilllämpade
talen för areal, bonitet och relativ skogstillgång. Det ovan angivna
resterande återstående beloppet fördelas på den avverkning, som uppgår till
respektive överstiger den angivna virkeskvantiteten, i förhållande till antalet
kubikmeter virke inom vardera avverkningsdelen.
Grunder för beräkning av prisstegring som i första stycket sägs och för
kompensation som i andra stycket sägs fastställas av Kungl. Maj:t efter förslag
av den centrala krigskonjunkturskattenämnden.
Örn den skattskyldige eller beskattningsmyndighet kan visa att å de för
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
49
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
säljningar eller uttag till egen rörelse, som av den skattskyldige gjorts under
beskattningsåret, tillämpats priser vilka sammanlagt innefattat en mindre
eller större prisstegring än som beräknats med tillämpning av nyss angiven
beräkningsgrund, skall hänsyn därtill tagas vid den taxerade merinkomstens
fastställande. Jämväl i detta fall skall kompensation som i andra stycket
sägs och avdrag som i tredje stycket sägs medgivas.
Avdrag som i tredje stycket sägs skall anses utgöra kompensation jämväl
för det förhållandet att nämnda prisstegring blivit mindre än som kan anses
normalt för ifrågavarande sortiment av sådan anledning som att den skattskyldige
till bränsle avverkat virke vilket normalt kunnat avyttras till massaved
eller dylikt. Dock äger skattskyldig rätt att, i stället för att komma i
åtnjutande av avdrag som nu sagts, örn därigenom större förmån erhålles,
åberopa bevisning att prisstegringen på det avverkade virket av dylik anledning
varit mindre än den som normalt skulle kunnat påräknas.
3. Visar den skattskyldige, att hans nettointäkt av skogsbruk i annat fall
än som avses i punkt 4 under beskattningsåret varit mindre än det belopp
som erhålles vid tillämpning av punkt 2, må den taxerade merinkomsten
icke bestämmas till högre belopp än nettointäkten utgjort.
Vid beräkning av nettointäkten av skogsbruk skall från bruttointäkterna
av skogsbruk under beskattningsåret avdrag göras för därpå belöpande omkostnader.
För beräkningen erfordras alltså i regel att nettointäkten av jordbruksfastighet
såvitt angår beskattningsåret uppdelas mellan skogsbruk och
jordbruk på det sätt som angives i punkt 1 av anvisningarna till 5 §. Såsom
omkostnad må upptagas jämväl beräknad skälig kostnad för utav avverkning
föranledda efterföljande röjnings- och liknande arbeten så ock kostnad
för utav avverkningen direkt förorsakad återplantering, ändå att kostnaderna
ej hänföra sig till beskattningsåret. Har under beskattningsåret nedlagts
dylik kostnad, för vilken avdrag medgivits vid taxering till krigskonjunkturskatt
redan för tidigare beskattningsår, får sådant belopp ej ånyo avdragas.
Därest omkostnad under beskattningsåret i avsevärd utsträckning hänför
sig till skogsprodukter, vilka ej avyttrats före beskattningsårets utgång, skall
denna omkostnad vid ifrågavarande taxering anses belöpa på beskattningsåret
endast i den mån den hänför sig till under detta år avyttrade produkter.
Å andra sidan skall den skattskyldige vara berättigad att åtnjuta avdrag
för omkostnad, som hänför sig till under beskattningsåret avyttrade
men dessförinnan avverkade produkter, i den mån den skattskyldige ej tidigare
åtnjutit avdrag för denna omkostnad. Därest under beskattningsåret
nyuppsättning av inventarier eller ny-, till- eller ombyggnad å för skogsbruket
nödiga driftbyggnader eller till skogsbruket hänförlig grundförbättring
å fastigheten ägt rum, må jämväl avdrag för kostnaden härför medgivas
i den mån den överstiger det belopp, vartill kostnaden för motsvarande
nyuppsättning eller arbeten skulle hava uppgått vid utgången av au
Bihanq
tilt riksdagens protokoll tobi. 7 sami. Nr 39. 4
50
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
gusti 1939, eller, därest nyuppsättning skett av tillgång som kan anses hava
väsentligt värde endast så länge förhållanden som avses i 1 § föreligga, det
värde tillgången kan antagas komma att äga sedan kriget upphört. Såsom
omkostnad må i fall, då skog avverkats eller ock avyttrats utan samband med
avyttring av marken, belopp motsvarande avdrag enligt 22 § 1 mom. andra
stycket kommunalskattelagen upptagas endast om fastigheten förvärvats efter
utgången av augusti 1939.
I fall, där skattskyldig under beskattningsåret drivit såväl jordbruk som
skogsbruk och jordbruket utvisar underskott, äger den skattskyldige att vid
beräkning av nettointäkten av skogsbruket till omkostnader för skogsbruk
överföra högst så stor del av omkostnaderna för jordbruket att underskottet
å detta bortfaller.
4. I fall, då växande skog avyttrats i samband med avyttring av marken,
beräknas nettointäkt av skogsbruk enligt denna förordning så att från den
för skogen erhållna köpeskillingen avdrag göras dels med ett belopp svarande
mot den växande skogens uppskattade värde vid utgången av augusti
1939 eller, örn skogens för ägaren gällande ingångsvärde var större, detta
värde, dels för de i samband med avyttringen uppkomna kostnaderna i den
mån de belöpa på skogen. Den sålunda beräknade nettointäkten av skogsbruk,
minskad med utjämningsavdrag som i 3 § sista stycket sägs, utgörande
femton procent å nettointäkten, upplages såsom taxerad merinkomst
å avyttringen av den växande skogen. Vid uppskattning av värdet å den
växande skogen vid utgången av augusti 1939 iakttages, att bevisning rörande
dess storlek i regel ej kan åläggas den skattskyldige. Värdeökningen å
den växande skogen sedan nämnda tidpunkt må följaktligen ej beräknas till
högre belopp än som finnes med sannolikhet svara mot utvecklingen av den
allmänna fastighetsmarknaden beträffande skogsegendomar å orten.
5. Har skattskyldig i rörelse under beskattningsåret tillgodogjort sig produkter
från eget skogsbruk och utvisar på grund av den i räkenskaperna tilllämpade
prissättningen rörelsen uppskattad inkomstminskning, medan taxerad
merinkomst framkommer för skogsbruket, skall för utjämning härutinnan
beträffande nämnda produkter tillämpas lägre prissättning med sammanlagt
högst det belopp som motsvarar summan av inkomstminskningen
å rörelsen och det å rörelsen belöpande utjämningsavdraget. Därvid iakttages,
att prissänkningen skall anses belöpa å skogsbrukets ifrågavarande produkter
i förhållande till de i räkenskaperna redovisade försäljningsprisen.
Vad sålunda stadgats skall gälla även i fall då skattskyldig i rörelse tillgodogjort
sig produkter från skogsbruk, bedrivet av moder- eller dotterföretag,
och skall i dylikt fall inkomstuppskattningen för båda företagen jämkas
med hänsyn till den tillämpade prissättningen.
6. Vad i punkt 4 av anvisningarna till 9 § stadgas skall äga motsvarande
tillämpning i fall där växande skog avyttrats i samband med avyttring av
marken och iniäkten å avyttringen är att hänföra till inkomst av skogsbruk.
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
51
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Har växande skog tagits i anspråk
av kronan genom förfogande enligt
allmänna förfogandelagen eller har
växande skog eljest avyttrats under
sådana förhåltanden att tvångsförsäljning
till det allmänna måste cmses
vara för handen, skall vad i punkt
i av anvisningarna till 9 § stadgas
likaledes äga motsvarande tillämpning.
7. Vid taxering till krigskonjunkturskatt skall helt bortses från bruttointäkt
av under år 1943 stormfälld skog så ock från därå belöpande omkostnader.
till 7 .§.
1. Beträffande inkomst av annan fastighet kan det i regel antagas, att
taxerad merinkomst bör upptagas allenast i fall där bruttointäkterna under
beskattningsåret i jämförelse med förkrigsinkomståren ökats på grund av uthyrningsmöjligheter,
som under normala förhållanden ej plägat vara för
handen men under beskattningsåret kunnat utnyttjas, och som kunna med
sannolikhet antagas hava haft sitt upphov i det av krigstillståndet framkallade
läget. Taxering företages därför i regel allenast därest nu angivna förutsättningar
synas vara för handen. Tillika iakttages att medgivande av utjämningsavdrag
med femton procent å jämförelseinkomsten påverkar den
taxerade merinkomstens storlek.
2. Vid bestämmande av uppskattad merinkomst skall inkomst för förkrigsinkomståren
beräknas allenast för fastigheter som den skattskyldige
innehaft även under beskattningsåret.
Den vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt verkställda
beräkningen av inkomst av annan fastighet skall vid uppskattning av inkomst
enligt denna förordning frångås i den mån följande särskilda föreskrifter
därtill föranleda.
Har fastighet eller del därav, som plägat vara uthyrd, under något av förkrigsinkomståren
ej varit uthyrd men har den varit uthyrd under beskattningsåret,
skall vid uppskattning av inkomsterna för förkrigsinkomståren
tilläggas skäligt hyresbelopp. Avdrag för kostnad för reparation och underhåll
av byggnader beräknas ej för förkrigsinkomståren samt ej heller för
beskattningsåret i vidare mån än kostnaden förorsakats av eller eljest ägt
direkt samband med de förhållanden som föranlett inkomstökningen eller
med anordning som nödvändiggjorts av krigstillståndet. Värdeminskningsavdrag
beräknas ej för förkrigsinkomståren. För beskattningsåret medgives
sådant avdrag endast i den mån värdeminskningen under detta år på grund
av verkställd ny-, till- eller ombyggnad eller annan omständighet kan antagas
hava varit större än under förkrigsinkomståren. Det må emellertid fram
-
52
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
(Kungl. Maj-.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
hållas, att uthyrning varom här är fråga ofta föranleder skadegörelse eller
slitning, som ej skulle hava uppkommit, om ej uthyrningen ägt rum. Sådant
förhållande må, där ej hänsyn till detsamma tagits genom avdrag för reparation
eller dylikt under beskattningsåret, beaktas vid beräkning av avdrag
för värdeminskning. Har å andra sidan under beskattningsåret kostnad nedlagts
för reparation eller underhåll, som under föregående beskattningsår
blivit eftersatt och på den grund beaktats vid beräkning av värdeminskningsavdrag
för det året, må avdrag för kostnaden ej ånyo medgivas.
3. Såsom jämförelseinkomst skall i regel upptagas medeltalet av inkomsterna
för förkrigsinkomståren. Har den skattskyldige ej under båda förkriosinkomståren
innehaft samma fastighet eller fastigheter som under b^skoitningsåret,
må såsom jämförelseinkomst i stället för medeltalet av inkomsterna
för dessa år antagas annat belopp, som finnes skäligt. Har den skattskyldige
ej innehaft samma fastighet eller fastigheter som under beskattningsåret
under hela det förra men under hela det senare förkrigsinkomståret, skall i
regel inkomsten för det senare året vara jämförelseinkomst. Har den skattskyldige
ej innehaft samma fastighet eller fastigheter som under beskattningsåret
under något av förkrigsinkomståren i dess helhet, må beaktas resultat,
som under förkrigsinkomståren eller något av dessa utvunnits av annan, vilken
då innehaft fastigheten. Vid denna jämförelse bör dock iakttagas den
skillnad som må föreligga bland annat med hänsyn till det av de olika ägarna
i fastigheten nedlagda egna kapitalet.
För fysisk person, som av annan fastighet haft sin huvudsakliga försörjning,
må jämförelseinkomsten ej bestämmas till lägre belopp än 3 000 kronor.
Den vid taxering till krigskonjunkturskatt senast fastställda jämförelseinkomsten
bör frångås endast om särskilda skäl därtill föranleda.
4. Ränta å minskning av eget kapital i fastigheten beräknas efter en rån lofot
av fem procent, ränta å ökning av sådant kapital efter en räntefot av sex
procent. Ökning av eget kapital i fastigheten anses i regel hava ägt rum v''d
avbetalning av skuld, som hänfört sig till fastigheten, samt vid nedläggande
av eget kapital i samband med ny-, till- eller ombyggnad eller därmed jämförlig
förbättring eller vid en mera omfattande nyuppsättning av inventarier
för stadigvarande bruk å fastigheten eller dylikt, men ej om avbetalning skölt
av annan skuld än nu sagts även om denna varit intecknad i fastigheten.
till 8 §.
1. Såsom likartad med inkomst i form av tantiem m. m. anses exempelvis
sådan inkomst av tjänst som utgår i form av lön eller annan förmån från
rörelse, örn och i den mån lönens eller förmånens belopp uppenbarligen påverkats
av rörelsens resultat. I den mån ökning av sådan lön eller förmån
får anses motiverad av ett större eller värdefullare arbete betraktas den följaktligen
ej såsom likställd med inkomst av tantiem m. m.
2. I fråga örn inkomst av tillfällig verksamhet såsom uppfinnare skall vad
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
53
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
i punkt 7 av anvisningarna till 4 § stadgats beträffande yrkesmässig uppfinnarverksamhet
äga motsvarande tillämpning.
3. Såsom jämförelseinkomst upptages i regel medeltalet av inkomsterna
för förkrigsinkomståren av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet som avses
i 8 § sista stycket. Är det uppenbart att detta medeltal ej utgör ett godtagbart
uttryck för den skattskyldiges normala årsinkomst av sådant slag vid
tiden närmast före krigsutbrottet, skall dock jämförelseinkomsten fastställas
till annat belopp som med hänsyn till omständigheterna kan anses skäligt.
Har skattskyldig, vilken under beskattningsåret åtnjutit inkomst av tjänst,
befordrats till eller eljest övergått till den ifrågavarande tjänsten efter krigsutbrottet,
och skulle, om den skattskyldige redan dessförinnan innehaft den
nya tjänsten, på grund därav för honom fastställts högre jämförelseinkomst
än den för honom eljest gällande, skall jämförelseinkomsten skäligen jämkas
med hänsyn härtill. Därest skattskyldig av inkomst som här avses haft
sin huvudsakliga försörjning, må jämförelseinkomsten ej bestämmas till lägre
belopp än 3 000 kronor.
Den vid taxering till krigskonjunkturskatt senast fastställda jämförelseinkomsten
bör frångås endast örn särskilda skäl därtill föranleda.
till 9 §.
1. Uppskattning av realisationsvinst vid avyttring av fast eller lös egendom
sker enligt de regler som gälla för beräkning av sådan vinst enligt förordningen
örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, dock att i stället för
priset vid förvärvet må avdragas egendomens uppskattade värde vid utgången
av augusti 1939, örn därigenom större förmån erhålles. Vid uppskattning
av dylikt värde å fast egendom iakttages, att bevisning rörande dess storlek i
regel ej kan åläggas den skattskyldige. Värdeökningen å egendomen efter
nämnda tidpunkt bör följaktligen ej beräknas till högre belopp än som finnes
med sannolikhet svara mot utvecklingen av den allmänna fastighetsmarknaden
å orten. Från realisationsvinsten får avdragas realisationsförlust vid avyttring
av fast eller lös egendom, därvid beaktas, att, örn värdet vid utgången
av augusti 1939 lagts till grund för beräkningen av realisationsvinsten,
värdet vid samma tidpunkt också skall läggas till grund för beräkning av
realisationsförlusten, försåvitt värdet å den egendom förlusten avser då var
lägre än kostnaden för förvärvet.
Inkomst av realisationsvinst beräknas ej för förkrigsinkomståren. Örn
skattskyldig mera regelbundet gör försäljningar, exempelvis av aktier, utan
att dock yrkesmässig sådan verksamhet anses föreligga, kan beskattning av
hela den realisationsvinst, som belöper på tiden efter krigsutbrottet, stundom
te sig oskälig. Jämkning av den taxerade merinkomsten bör i sådant fall ske
genom avdrag med skäligt belopp, därvid emellertid märkes, att till utgångspunkt
för avdraget bör tagas realisationsvinsten i sin helhet och ej blott den
del av denna vinst som hänför sig till värdeökning efter krigsutbrottet, samt
54
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
att även storleken av försäljningsvinster under de olika åren, som ej äro
skattepliktiga, bör beaktas.
2. Till realisationsvinst enligt 9 § skall icke hänföras sådan intäkt, som
enligt 2 § 1 mom. andra stycket skall inräknas i inkomst av rörelse.
3. Har uppkommen realisationsvinst vid avyttring av tillgång för stadigvarande
bruk under beskattningsåret använts för inköp av tillgång liknande
den avyttrade under sådana förhållanden att avyttringen och inköpet helt
eller delvis skäligen böra betraktas som ett utbyte av en befintlig tillgång
mot en annan, skall i motsvarande mån realisationsvinsten ej medräknas vid
taxeringen till krigskonjunkturskatt. Har vid taxering till krigskonjunkturskatt
ett föregående år tillämpning skett av motsvarande bestämmelse i då
gällande författning, skall, därest den inköpta tillgången åter avyttrats under
beskattningsåret, vid beskattning enligt 9 § så anses som örn omedelbart
avdrag för avskrivning å tillgången skett med det belopp som skatteeftergiften
det föregående året avsett.
4. Har fastighet tagits i anspråk genom expropriation eller eljest avyttrats
under sådana förhållanden att tvångsförsäljning till det allmänna måste
anses vara för handen, och finnes det ej uppenbart, att avyttringen skulle ägt
rum även örn tvång icke förelegat, skall den genom överlåtelsen uppkomna
realisationsvinsten icke anses hava berott på förhållanden som omförmälas
i 1 §•
till 10 §.
1. Av 4 § 3 mom. framgår att, om en förvärvskälla inom rörelse utvisar
inkomstökning och en annan inkomstminskning, inkomstminskningen skall
i viss ordning avräknas från inkomstökningen. Av punkt 4 g) av anvisningarna
till 4 § och tredje stycket av punkt 2 av anvisningarna till 5 § framgår
att i förhållande mellan jordbruk och rörelse utjämning i vissa fall skall
enligt särskilda regler äga rum i händelse den ena förvärvskällan utvisar inkomstökning
och den andra inkomstminskning. Utjämning i särskild ordning
skall enligt punkt 3 sista stycket och punkt 5 av anvisningarna till 6 §
jämväl i vissa fall ifrågakomma i förhållande mellan å ena sidan skogsbruk,
å andra sidan jordbruk, därest detta utvisar underskott, eller rörelse, därest
denna utvisar inkomstminskning.
Beräkning av inkomstminskning beträffande skogsbruk förutsättes ej enligt
denna förordning kunna ifrågakomma.
Beräkning av inkomstminskning beträffande annan fastighet förutsättes ej
enligt denna förordning kunna ifrågakomma i annat fall än som avses i punkt
3 här nedan.
Avdrag för realisationsförlust vid avyttring av fast eller lös egendom medgives
enligt 9 § från realisationsvinst å sådan egendom men antages enligt
denna förordning ej kunna ske i andra fall.
2. I övrigt skall avdrag för inkomstminskning under beskattningsåret å
krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla medgivas vid den beskattningsbara
merinkomstens bestämmande enligt följande föreskrifter.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
C 5
(Kungl. Majds förslag.) (Utskottets förslag.)
Avdrag för inkomstminskning å rörelse, i den mån utjämning av densamma
ej skett enligt de i punkt 1 första stycket angivna bestämmelserna, skall
medgivas från inkomstökning hänförlig till sådan inkomst, som avses i 2 §
1 mom. e), samt, till den del inkomstminskningen överstiger sådan inkomstökning
och kan antagas hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 §,
från taxerad merinkomst å annan förvärvskälla.
Vad sålunda stadgats örn inkomstminskning å rörelse skall i tillämpliga
delar gälla jämväl i fråga om inkomstminskning hänförlig till sådan inkomst,
som avses i 2 § 1 mom. e), under iakttagande att avdrag för sådan
inkomstminskning i första hand skall ske från inkomstökning å rörelse.
Med inkomstökning å rörelse avses här ovan den uppskattade merinkomsten
minskad med det å rörelsen belöpande utjämningsavdraget. Inkomstökning
hänförlig till sådan inkomst, som avses i 2 § 1 mom. e), skall beräknas
till skillnaden mellan inkomsten under beskattningsåret och motsvarande inkomst
under ett antaget jämförelseår.
Med inkomstminskning å rörelse avses här ovan summan av den enligt
punkt 10 av anvisningarna till 4 § beräknade uppskattade inkomstminskningen
och ett belopp svarande mot det å rörelsen belöpande utjämningsavdraget.
Beträffande inkomst som avses i 2 § 1 mom. e) skall inkomstminskning
beräknas till skillnaden mellan inkomsten under det antagna jämförelseåret
och inkomsten under beskattningsåret, dock under iakttagande
att inkomstminskningen ej må beräknas till högre belopp än som erhålles vid
motsvarande tillämpning av den för beräkning av taxerad merinkomst gällande
regeln enligt 8 § sista stycket. Inkomstminskning som nu sagts skall
antagas hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 §, i den mån det ej
framgår såsom sannolikt att inkomstminskningen ej berott på sådana förhållanden.
Med inkomst som avses i 2 § 1 mom. e) under ett antaget jämförelseår
förstås, där ej särskilda förhållanden till annat föranleda, medeltalet av inkomster
av motsvarande slag under förkrigsinkomståren.
Beträffande inkomstminskning å jordbruk skall avdrag medgivas från taxerad
merinkomst å annan förvärvskälla, i den mån inkomstminskningen skall
anses hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 §. Avdrag medgives
i första hand från taxerad merinkomst av skogsbruk och, till den del avdraget
ej kan sålunda fullt utnyttjas, från taxerad merinkomst å övriga förvärvskällor,
i sista hand från taxerad merinkomst av rörelse. Med inkomstminskning
som nu sagts avses det belopp, som erhålles vid motsvarande tillämpning
av de för beräkning av uppskattad merinkomst å jordbruk gällande reglerna.
Emellertid skall, där jämförelseinkomsten fastställes lill högre belopp än det
som motsvarar den högsta inkomsten under något av åren 1937 och 1938, inkomstminskningen
bestämmas med utgångspunkt från den högsta av dessa
inkomster. I fall, då jordbruket för vart och ett av nämnda år utvisar underskott,
skall inkomstminskning bestämmas med utgångspunkt från det minsta
av de underskottsbelopp som något av åren utvisar. Örn den skattskyldige ej
opaginerad Kontrollera mot PDF
06
Bevillningsutskottets betänkande nr 39
[Kungl. Maj:ts förslag.)
( Utskottets förslag.)
haft ifrågavarande jordbruk under båda förkrigsinkomståren, må beloppet
av inkomstminskning bestämmas efter grund som finnes skälig. Av inkomstminskningen
skall en fjärdedel anses hava berott på förhållanden som omförmälas
i 1 §, därest ej den skattskyldige visar, att större del av inkomstminskningen
berott på sådana förhållanden.
Vid tillämpning av vad ovan föreskrivits skall iakttagas, att, därest skattskyldig
haft inkomstminskning å en krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla
och inkomstökning å en krigskonjunkturskatt icke underkastad
förvärvskälla samt mellan dessa förvärvskällor finnes sådant samband att
avräkning dem emellan framstår såsom särskilt naturlig,'' sådan avräkning i
första hand bör ske, oaktat den skattskyldige även haft annan, krigskonjunkturskatt
underkastad förvärvskälla, som utvisar inkomstökning. Vid bedömande
i vad mån inkomstökning å krigskonjunkturskatt icke underkastad
förvärvskälla skall anses föreligga bör jämförelse göras mellan den vid taxering
till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för beskattningsåret beräknade
inkomsten av förvärvskällan och medeltalet av motsvarande inkomster
under förkrigsinkomståren.
3. Beträffande avdrag för inkomstminskning
under de beskattningsår,
1941—1943 års taxeringar till krigskonjunkturskatt
avsågo, iakttages, att
sådant avdrag skall medgivas från den
merinkomst, som återstår sedan det i
10 § 1 mom. omförmälda avdraget för
inkomstminskning i förekommande
fall gjorts. Vid bedömande av inkomstminskningens
storlek och övriga med
avdragsrätten sammanhängande frågor
skola de vid nämnda taxeringar
gällande föreskrifterna äga tillämpning.
Därvid märkes, att fråga kan
vara antingen örn sådan inkomstminskning,
som vid 1941—1943 års
taxeringar skulle avdragas innan taxerad
merinkomst av visst slag fastställdes,
eller om sådan inkomstminskning
som fick avdragas enligt
10 § i förordningarna om krigskonjunkturskatt
för åren 1941—1943.
Avdrag medgives endast i den mån
inkomstminskningen kan anses hava
berott på förhållanden som omforma - las i 1 §, under iakttagande tillika
att avdrag för inkomstminskning å
3. Beträffande avdrag för inkomstminskning
under de beskattningsår,
1941—1943 års taxeringar till krigskonjunkturskatt
avsågo, iakttages, att
sådant avdrag skall medgivas från den
merinkomst, som återstår sedan det i
10 § 1 mom. omförmälda avdraget för
inkomstminskning i förekommande
fall gjorts. Vid bedömande av inkomstminskningens
storlek och övriga med
avdragsrätten sammanhängande frågor
skola de vid nämnda taxeringar
gällande föreskrifterna äga tillämpning.
Därvid märkes, att fråga kan
vara antingen örn sådan inkomstminskning,
som vid 1941—1943 års
taxeringar skulle avdragas innan taxerad
merinkomst av visst slag fastställdes,
eller om sådan inkomstminskning
som fick avdragas enligt
10 § i förordningarna om krigskonjunkturskatt
för åren 1941—1943.
Avdrag medgives endast i den mån
inkomstminskningen kan anses hava
berott på förhållanden som omförmälas
i 1 §, under iakttagande tillika
att avdrag för inkomstminskning å
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
57
(Utskottets förslag.)
annan fastighet ina medgivas allenast
från taxerad merinkomst å samma
förvärvskälla under beskattningsåret.
Vid beräkning av inkomstminskning
å viss förvärvskälla under de beskattningsår
som 1942 och 1943 års taxeringar
avsågo må ej vid tillämpning
av 10 § 2 mom. hänsyn tagas till å
förvärvskällan belöpande utjämningsavdrag.
Vid bestämmande huruvida
avdrag skall anses hava utnyttjats vid
tidigare års taxeringar skall bortses
från det i 10 § omförmälda avdraget
å 3 000 kronor.
(Kungl. Maj.ts förslag.)
annan fastighet må medgivas allenast
från taxerad merinkomst å samma
förvärvskälla under beskattningsåret.
Vid beräkning av inkomstminskning
a viss förvärvskälla under de beskattningsår
som 1942 och 1943 års taxeringar
avsågo må ej vid tillämpning
av 10 § 2 mom. hänsyn tagas till å
förvärvskällan belöpande utjämningsavdrag.
Vid bestämmande huruvida
avdrag skall anses hava kunnat utnyttjas
vid tidigare års taxeringar
skall bortses från det i 10 § omförmälda
avdraget å 3 000 kronor.
Inkomstminskning å annan fastighet beräknas med motsvarande tillämpning
av de för beräkning av uppskattad merinkomst å denna förvärvskälla
gällande reglerna ävensom av vad ovan stadgats angående inkomstminskning
å jordbruk för det fall att jämförelseinkomsten fastställes till högre belopp
än medeltalet för förkrigsinkomståren. Inkomstminskning å annan fastighet
skall anses hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 § i den mån
den uppkommit genom att bruttointäkterna under det beskattningsår varom
är fråga i jämförelse med förkrigsinkomståren minskats på grund av att
uthyrningsmöjligheter, som under normala förhållanden plägat vara för handen,
under beskattningsåret ej kunnat utnyttjas på grund av det av krigstillståndet
framkallade läget.
Avdrag som avses i denna punkt, med undantag för avdrag för inkomstminskning
å annan fastighet, tillgodonjutes i första hand från taxerad merinkomst
av förvärvskälla, å vilken inkomstminskningen uppstått. Återstående
avdrag göres från taxerad merinkomst av rörelse och, i den mån avdraget
ej såmedelst kan fullt utnyttjas, från summan av övriga taxerade merinkomster.
till 14—19 samt 21 §§.
1. Har värdet av lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning
i rörelse, enligt uppskattning jämlikt punkt 4 b) av anvisningarna till
4 §, sedan sista förkrigsinkomstårets utgång nedgått och har den skattskyldige
i sin balansräkning för beskattningsåret till en särskild varuförnyelse1''ond,
avsedd för nedskrivning av lager som han haft för avsikt att anskaffa i
det avyttrade eller eljest avgångna lagrets ställe, gjort avsättning för vilken
avdrag ej skett vid beräkning av nettointäkten, skall efter därom framställt
yrkande prövningsnämnd jämlikt 14 § besluta provisorisk påföring av krigskonjunkturskalt
under förutsättningar, som framgå av det följande. Ilar den
skattskyldige redan för föregående beskattningsår fått provisorisk skattepåföring
för dylik fondavsättning, kan ny avsättning givetvis avse endast den
58
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
nedskrivning, som ej täckes av den mot den tidigare medgivna provisoriska
skattepåföringen svarande fondavsättningen. Var lagret vid krigsutbrottet
större än vid sista förkrigsinkomstårets utgång, må fondavsättningen avse
lagerminskningen sedan krigsutbrottet, såsom om lagret vid denna tidpunkt
varit lager vid sista förkrigsinkomstårets utgång.
Har fond av den skattskyldige betecknats såsom avsedd för användning ej
allenast till nedskrivning av lagertillgångar utan till inköp av sådana för
lagrets ersättande, skall fonden likväl anses uppfylla de i 14 § angivna villkoren.
Avsättning till investeringsfond för ersättande av förkrigslager skall
godkännas såsom förutsättning för provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt
enligt nämnda paragraf, ehuru avdrag för densamma medgivits vid
nettointäktens beräkning.
Det antages i det följande, att lagret vid utgången av augusti 1939 ej visats
hava varit större än vid sista förkrigsinkomstårets utgång, samt att avsättning
till varuförnyelsefond ej skett för föregående beskattningsår.
Vid bestämmande av den provisoriska skattepåföringen verkställes en summarisk
uppskattning av vad det skulle hava kostat att vid beskattningsårets
utgång anskaffa mot lagerminskningen svarande tillgång, s. k. ersättningslager.
Skillnaden mellan denna kostnad och värdet av ersättningslagret, uppskattat
till det belopp till vilket ersättningslagret enligt punkt 4 b) av anvisningarna
till 4 § lägst må nedskrivas, utgör det belopp varå den provisoriska
skattepåföringen enligt 14 § beräknas. Denna skattepåföring kommer
alltså att avse det belopp, varmed ersättningslagret, örn det anskaffats vid
beskattningsårets utgång, skulle fått nedskrivas enligt denna förordning.
Har vid fastställande av beskattningsbar merinkomst för beskattningsåret
eller tidigare beskattningsår avdrag åtnjutits för minskning av dold förkrigsreserv
i avyttrade eller eljest avgångna lagertillgångar, skall dock motsvarande
belopp — i förekommande fall minskat med belopp som vid taxering
till krigskonjunkturskatt tillagts för återvinning av sådan reserv — avdragas
från ovannämnda skillnadsbelopp. Det belopp, å vilket sålunda provisorisk
skattepåföring må ske, begränsas givetvis även av fondavsättningens
storlek. Att ytterligare begränsning kan ifrågakomma, då fondavsättning tilllika
skett enligt 15 §, framgår av punkt 2 här nedan. Den provisoriskt påförda
skatten skall utgöra det belopp, varmed krigskonjunkturskatlen skulle
hava minskats, om det belopp, varå den provisoriska skattepåföringen sålunda
beräknas, avdragits vid inkomstuppskattningen.
Örn ett senare år ersättningslager anskaffas och med anlitande av varufömyelsefonden
i bokslutet för året nedskrives enligt grunder, som jämlikt
punkt 4 b) av anvisningarna till 4 § skulle kunnat godkännas vid inkomstuppskattning
för det året, skall enligt 21 § den på nedskrivningen belöpande
skatten på framställning av den skattskyldige efter beslut av prövningsnämnd
restitueras. Disponeras fonden för annat ändamål än anskaffning eller nedskrivning
av ersättningslager, upphör i motsvarande mån rätten till restitution.
Befinnes det att vid tidpunkt, som sedermera fastställes, förutsättningar
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
59
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
för restitution av det provisoriskt påförda skattebeloppet eller del därav ännu
ej föreligga, skall rätten till sådan restitution hava förfallit.
2. Rätten att enligt 15 § erhålla provisorisk skattepåföring genom avsättning
av redovisad årsvinst eller besparade vinstmedel till prisfluktuationsfond
för att trygga sig mot förlust genom prisfall å inköpta men ej levererade
varor avser endast det fall att varorna definitivt inköpts att senare levereras
för visst till beloppet bestämt pris. Skulle, därest de varor avtalet avser
hade levererats vid beskattningsårets utgång, varulagret hava bragts upp till
större storlek än vid beskattningsårets ingång, bör iakttagas, att jämlikt
punkt 4 b) av anvisningarna till 4 § rätten till nedskrivning är mera begränsad
beträffande det överskjutande lagret än beträffande ersättningslagret.
Sker provisorisk skattepåföring för avsättning till prisfluktuationsfond,
medgives provisorisk skattepåföring för avsättning till varuförnyelsefond enligt
14 § ej i större utsträckning än sådan skattepåföring skulle hava medgivits,
därest de under beskattningsåret inköpta varor, som avsättningen till
prisfluktuationsfond avser, varit levererade vid beskattningsårets utgång.
3. Avsättning av kostnadsutjämningsfond som avses i 16 § kan ske av
redovisad årsvinst eller besparade vinstmedel. Därest sådan fond ett följande
år tages i anspråk för omkostnader, kommer för det året avdrag vid taxering
till krigskonjunkturskatt för de ur fonden disponerade medlen ej att medgivas.
I förekommande fall skall likväl så anses, som om avdrag skett vid
taxering enligt denna förordning för det år då omkostnaderna ägt rum.
Restitution av provisoriskt påförd skatt medgives i första hand därest fondmedlen
disponerats för sådana omkostnader som skulle hava varit avdragsgilla,
om i stället andra medel använts för omkostnaderna. Dock må i fall,
där kostnadsutjämningsfond ej tagits i anspråk för täckande av omkostnader
som nu avses, restitution likväl medgivas, därest ett belopp, svarande mot
de omkostnader för vilka fonden enligt sitt ändamål kunnat disponeras, tilllägges
vid inkomstuppskattningen enligt denna förordning för det beskattningsår
då omkostnaderna ägt rum. Vad sålunda stadgats skall i tillämpliga
delar gälla jämväl beträffande restitution i fall, där kostnadsutjämningsfond
ej avsatts men provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt det oaktat skett
på grund av bestämmelserna i 20 § andra stycket.
Att i visst fall restilution kan ske även där kostnadsutjämningsfond ej använts
för omkostnader som nu sagts framgår av 21 § sista stycket.
4. Enligt vad som framgår av punkt 4 d) av anvisningarna till 4 § kan
skattskyldig vid uppskattning av inkomst av rörelse jämlikt denna förordning
enligt vissa grunder erhålla avdrag för s. k. överpris eller merkostnad å
tillgång för stadigvarande bruk. Ilar ej hela det i räkenskaperna gjorda avdraget
kunnat sålunda godkännas vid inkomstuppskattningen, kan den återstående
delen av avdraget likväl tillgodoräknas den skattskyldige för ifrågavarande
år genom provisorisk skattepåföring enligt 17 § efter yrkande av den
skattskyldige. Den provisoriska skatlepåföringen skall i dylikt fall avse det
belopp, varmed krigskonjunkliirskatten skulle hava minskats, örn det i rä
-
60
Bevillningsutskottets betänkande nr 39
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
kenskaperna gjorda avdraget i sin helhet medgivits vid inkomstens uppskattning.
När tillgången visas hava nedgått i värde under det, till vilket den i beskattningsavseende
enligt denna förordning nedskrivits, må enligt 21 § restitution
ske av så stor del av den provisoriskt påförda skatten som svarar mot
den påvisade ytterligare värdeminskningen. Befinnes det att vid tidpunkt,
som sedermera fastställes, tillgången alltjämt har ett högre värde än det, till
vilket den i räkenskaperna för beskattningsåret nedskrivits, skall rätten till
ytterligare restitution hava förfallit.
5. Har fartyg sålts för högre pris än det i beskatlningsavseende gällande
värdet utan att under beskattningsåret ersättas med annat fartyg, kommer
vinsten att vid taxeringen inräknas i inkomsten av rörelse, medan, om annat
fartyg under samma år anskaffats, vinsten oftast kunnat till stor del uppvägas
av avdrag för värdeminskning. Avser säljaren att för köpeskillingen
eller del av denna anskaffa nytt eller nya fartyg, kan han emellertid genom
att på särskilt konto hos riksbanken insätta det belopp, han sålunda ämnar
disponera, enligt 18 § erhålla rätt till provisorisk påföring av så stor krigskonjunkturskatt
som belöper på den i den beskattningsbara merinkomsten
ingående del av det insatta beloppet, som överstiger fartygets i beskattningsavseende
enligt denna förordning gällande värde vid avyttringen, d. v. s. med
det belopp, varmed skatten skulle hava minskats, örn det överstigande beloppet
avdragits vid uppskattning av inkomst enligt denna förordning.
Rätt till skatterestitution erhålles sedermera enligt 21 § i den man det insatta
beloppet användes för anskaffning av annat fartyg och i räkenskaperna
avskrivning å detta sker av beskaffenhet att kunna föranleda avdrag vid
ifrågavarande beskattning. Om sålunda för ett senare beskattningsår, då annat
fartyg anskaffats för de insatta medlen, avdrag för överpris sker i räkenskaperna
och det befinnes att förutsättningarna för motsvarande avdrag
vid taxering till krigskonjunkturskatt då föreligga, skall prövningsnämnden,
i stället för att medgiva avdrag för detta beskattningsår, efter framställning
från den skattskyldige besluta att restitution skall ske av den provisoriskt
påförda krigskonjunkturskatt, som belöper på avdragets belopp. Därest fartyget
sedermera nedgått till lägre värde än det, som återstår oavskrivet i beskattningsavseende
enligt denna förordning, kan, i den mån motsvarande avskrivning
skett i räkenskaperna, ytterligare restitution ifrågakomma, därvid
reglerna i punkt 4 ovan erhålla motsvarande tillämpning.
Var fartyget vid avyttringen belastat med intecknad gäld och har i följd
härav köpeskillingen ej i sin helhet insatts i riksbanken, må provisorisk påföring
medgivas av så stor krigskonjunkturskatt som belöper på den i den
beskattningsbara merinkomsten ingående del av det insatta beloppet, som
överstiger fartygets i beskattningsavseende enligt denna förordning gällande
värde minskat med ett mot gälden svarande belopp. Den provisoriska påföringen
kommer följaktligen att beräknas på samma sätt som om fartyget
icke varit intecknat och således hela köpeskillingen kunnat insättas i riks
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
61
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
hanken. Vid restitution i dylikt fall skall iakttagas, att, om jämväl andra medel
än i riksbanken insatta använts för inköp av nytt fartyg, dessa visserligen
må inom ramen för nämnda gäldbelopp medräknas som köpeskilling
för detta fartyg, som örn medlen uttagits från riksbanken, men att restitution
dock ej må beräknas för skatt å högre belopp än det i riksbanken insatta.
Har vid beräkning av beskattningsbar merinkomst enligt denna förordning
avräknats belopp, som anses hava innefattat framtagande av dold förkrigsreserv
i fartyg, får givetvis sådant belopp ej ingå i det å vilket provisorisk
skattepåföring beräknas och bör följaktligen så anses, som örn fartygets i
beskattningsavseende gällande värde varit i motsvarande mån högre.
Vad nu sagts örn belopp, som influtit vid avyttring av fartyg, skall också
tillämpas å ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg eller annan
tillgång för stadigvarande bruk i rörelsen.
Att i fall som avses i denna punkt särskilt förfarande kan ifrågakomma
beträffande erläggande av provisoriskt påförd skatt framgår av 22 §.
6. Beträffande det i 19 § avsedda fallet kommer vad i punkt 5 här ovan
anförts att i tillämpliga delar äga motsvarande tillämpning.
7. Exempel på tillämpning av 18, 19 och 21 §§. I samtliga exempel förutsättes,
att utjämningsavdraget bestämts med utgångspunkt från jämförelseinkomsten.
a) Ett rederi har den 1 november 1943 för 900 000 kronor sålt ett ointecknat
fartyg, då bokfört till 500 000 kronor men i beskattningsavseende nedskrivet
till 400 000 kronor (som tillika var fartygets saluvärde vid utgången
av augusti 1939). Köpeskillingen, 900 000 kronor, insättes i sin helhet å vederbörligt
konto i riksbanken.
I inkomsten för beskattningsåret ingår vinsten 900 000 —- 400 000 =
500 000 kronor. Förhållandena i övrigt antagas vara sådana, att rederiets
beskattningsbara merinkomst överstiger 500 000 kronor. Rederiet kan då efter
yrkande erhålla provisorisk påföring av så stor skatt, som belöper å
skillnaden mellan 900 000 och 400 000 kronor, d. v. s. å 500 000 kronor.
Ett senare beskattningsår inköper rederiet ett nytt fartyg för 900 000 kronor
och uttager då mot ställande av säkerhet för skatten hela det i riksbanken
insatta beloppet. Det antages, att å detta fartyg avskrivning sker med
500 000 kronor samt att överprisavdrag skulle kunnat medgivas med 200 000
kronor. Det belopp, varmed den provisoriskt påförda skatten skulle hava
minskats, om den beskattningsbara merinkomsten för beskattningsåret 1943
varit 200 000 kronor mindre, restitueras.
Det antages vidare, att vid tidpunkt, som sedermera fastställes, fartygets
värde nedgått med ytterligare 150 000 kronor, för vilka värdeminskningsavdrag
vid taxering till krigskonjunkturskatt ännu ej medgivits. Restitution
medgives då med det belopp, varmed den provisoriskt påförda skatten skulle
hava minskats, örn den beskattningsbara merinkomsten för beskattningsåret
1943 varit ytterligare 150 000 kronor mindre.
62
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Sammanlagt har alltså skatterestitution i två repriser beviljats för skatt
belöpande på 350 000 kronor. Återstående skatt blir definitiv.
b) Förhållandena äro desamma som i exempel a) med den skillnad att
rederiets beskattningsbara merinkomst antages uppgå till allenast 300 000
kronor. Rederiet insätter dock i riksbanken hela köpeskillingen 900 000
kronor.
Provisorisk skattepåföring kan då ske allenast å ett belopp av 300 000
kronor.
Restitution kan emellertid vid första restitutionstillfället ske på samma
sätt som i exempel a), d. v. s. med skatt å ett belopp av 200 000 kronor.
Vid andra restitutionstillfället får däremot restitution ske allenast å ett
belopp av 100 000 kronor, enär provisorisk skatt påförts allenast för 300 000
kronor. I detta fall blir emellertid sålunda hela skatten för beskattningsåret
1943 restituerad.
c) Förhållandena äro desamma som i exempel a) men med den olikhet att
rederiet antages av köpeskillingen i riksbanken insätta endast 600 000 kronor
och att för inköp av det nya fartyget disponeras, jämte det i riksbanken
insatta beloppet, 300 000 kronor andra medel.
Provisorisk skatt påföres då endast för ett belopp av 600 000 — 400 000 =
200 000 kronor.
Restitution sker vid första restitutionstillfället som i exempel a), d. v. s.
beräknad å ett belopp av 200 000 kronor, men ytterligare restitution kan ej
ifrågakomma.
d) Förhållandena äro desamma som i exempel a) men med den olikhet att
fartyget vid avyttringen var belastat med intecknad gäld å 300 000 kronor.
Rederiet insätter därför i riksbanken endast 900 000 — 300 000 — 600 000
kronor.
Provisorisk skatt påföres emellertid som i exempel a) för ett belopp av
500 000 kronor.
När det nya fartyget inköpes, disponeras för ändamålet de 600 000 kronor,
som innestå i riksbanken, samt 300 000 kronor andra medel.
Restitution medgives som i exempel a).
e) Förhållandena äro desamma som i exempel a) men med den olikhet att
fartygets värde vid utgången av augusti 1939 visas hava utgjort 550 000 kronor.
Eftersom beloppet 150 000 kronor innefattar framtagande av en dold
förkrigsreserv, skall det ej ingå i den beskattningsbara merinkomsten (se 4 §
4 mom. första stycket). Det antages dock, att hela det vid försäljningen erhållna
beloppet 900 000 kronor insättes i riksbanken.
I den beskattningsbara merinkomsten ingår vinsten i detta fall med endast
350 000 kronor.
Provisorisk skatt påföres för ett belopp av 350 000 kronor.
Restitution sker emellertid såsom i exempel a). Olikheten med nämnda exempel
beträffande restitutionen inträder först om fartyget nedgår i värde under
550 000 kronor. Enligt exempel a) skulle nämligen, örn fartyget i motsva
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
63
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
rande mån nedgått i värde, restitution kunnat ske å ett sammanlagt belopp
av 500 000 kronor, medan i nu föreliggande exempel restitution kan ske endast
å ett belopp av 350 000 kronor.
f) Förhållandena äro desamma som i exempel a) i avseende å försäljning
av fartyg och provisorisk skattepåföring.
Emellertid antages, att rederiet av det i riksbanken insatta beloppet, 900 000
kronor, ett senare beskattningsår disponerar endast 400 000 kronor till inköp
av nytt fartyg, å vilket överprisavdrag skulle kunnat medgivas med 100 000
kronor. Det belopp, varmed den provisoriskt påförda skatten skulle hava
minskats, om den beskattningsbara merinkomsten varit 100 000 kronor mindre,
restitueras.
Det antages vidare, att vid tidpunkt, som sedermera fastställes, fartygets
värde nedgått med ytterligare 150 000 kronor. Restitution medgives då med
det belopp, varmed den provisoriskt påförda skatten skulle hava minskats, örn
den beskattningsbara merinkomsten för beskattningsåret 1943 varit ytterligare
150 000 kronor mindre.
Återstående skatt blir definitiv.
g) Förhållandena äro desamma som i exempel a) i avseende å försäljning
av fartyg och provisorisk skattepåföring.
Det antages emellertid att det nyförvärvade fartyget betingar ett pris av
1 800 000 kronor, varav 900 000 kronor uttagas från riksbanken och lika stort
belopp disponeras av andra medel. Det antages vidare, att överprisavdrag för
beskattningsåret 1945 kunnat medgivas med 400 000 kronor, och att vid tidpunkt,
som sedermera fastställes, fartygets värde nedgått med 300 000 kronor
under det belopp, som återstod efter överprisavdraget. Eftersom i detta fall
köpeskillingen är dubbelt så stor som försäljningssumman för det gamla fartyget
och blott hälften av köpeskillingen uttagits från riksbanken, medan
hälften av fartyget förvärvats för andra medel, beräknas restitution som i
exempel a), d. v. s. vid vartdera tillfället med hälften av det belopp, som belöper
å fartyget i dess helhet.
För den hälft av värdeminskningsbeloppen, för vilken restitution ej på nu
angiven grund medgivits, kan, när det nya fartyget inköpts, om inkomsten
för det då ifrågavarande beskattningsåret därtill förslår, erhållas omedelbart
överprisavdrag med 200 000 kronor och provisorisk skattepåföring intill
150 000 kronor, varå restitution vid den senare tidpunkten kan beviljas.
h) Rederiet insätter av andra medel än sådana, som erhållas vid avyttring
eller förlust av fartyg, i riksbanken 900 000 kronor, vilket belopp förutsättes
ej överstiga den vid inkomstuppskattningen enligt denna förordning beräknade
inkomsten för beskattningsåret. Provisorisk skattepåföring kan jämlikt
19 § ske för hälften av detta belopp eller 450 000 kronor.
Nytt fartyg anskaffas enligt samma antagande som i exempel a) och värdeminskningen
försiggår även såsom där antagits. Restitution medgives då såsom
i exempel a).
64
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
8. Beträffande de fall, som avses i punkterna 2 samt 4—7 här ovan, märkes,
att förmån som där sagts ej må medgivas, där tillgång överförts mellan
fysiska elier juridiska personer, mellan vilka intressegemenskap råder, under
sådana förhållanden att det kan antagas, att transaktionen skett för att komma
i åtnjutande av särskild förmån i beskattningshänseende.
2) antaga följande
Förslag
till
förordning med särskilda bestämmelser beträffande taxering för
inkomst år 1945 av ersättning på grund av försäkring för förlust
av fartyg eller köpeskilling vid avyttring av fartyg.
Härigenom förordnas, att vad i förordningen den 30 maj 1941 pir 360)
med särskilda bestämmelser beträffande taxering för inkomst under vissa
år av ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg eller köpeskilling
vid avyttring av fartyg stadgats beträffande fartyg, som förlorats under beskattningsår
för vilket taxering ägt rum år 1940 eller skulle äga rum något
av åren 1941 eller 1942, samt beträffande fartyg, som avyttrats under något
av de beskattningsår, för vilka taxering skulle äga rum år 1941 eller år 1942,
skall äga tillämpning även för det fall att förlusten timat eller avyltringen
ägt rum under beskattningsår, för vilket taxering skall äga rum år 1945.
Stockholm den 17 maj 1944.
På bevillningsutskottets vägnar:
A. J. BÄRG.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Wahlmark, Axel Ivar
Anderson*, Frans Ericson, Björkman, Robert Berg, Herman Ericsson, Sylwan och Ljungdahl,
samt
från andra kammaren: herrar Lövgren, Hagberg ä Malmö, Hammarlund, Orgard,
Sandberg*, Lundell, Karlsson i Grängesberg*, Sundström i Skövde*, Nilsson i Kristinehamn
och Bladh.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
65
Reservationer:
I) av herrar Axel Ivar Anderson, Björkman, Sylwan och Hagberg i Malmö,
vilka ansett att utskottets yttrande bort ha följande lydelse:
»Vid behandlingen av förevarande proposition och de i anledning av densamma
väckta motionerna har inom utskottet ifrågasatts, huruvida icke tidpunkten
nu är inne att vidtaga åtgärder för krigskonjunkturskattens avveckling.
Utskottet har därvid icke kunnat undgå att fästa avseende vid de anmärkningar,
som gälla svårigheterna att utforma och tillämpa hithörande
bestämmelser på sådant sätt, att endast sådana vinster, som bero på av kriget
föranledda förhållanden, komma att träffas av krigskonjunkturskatten.
Då merinkomstbeskattningen motiveras med att en viss förskjutning ägt rum
i rådande inkomstfördelning, måste skälen för denna beskattning försvagas
ju längre tid som förflyter från den tidpunkt, då förändringen skedde. Utskottet
vill också understryka, att genom den hösten 1942 godtagna pris- och
lönestoppolitiken ett av de viktigaste skälen för krigskonjunkturskatten bortfallit
eller i varje fall avsevärt försvagats. Att skatten verkar hämmande på
mera riskbetonad, nyskapande verksamhet och därmed kan bli ett hinder
för en önskvärd produktionsökning torde icke kunna bestridas. Ur statsfinansiell
synpunkt är skatten icke motiverad; huvudparten av den avkastning,
som den nu ger, skulle erhållas på den ordinarie beskattningens väg
genom den ökning av skatteunderlaget, som krigskonjunkturskattens borttagande
skulle medföra.
Vidare tala mot krigskonjunkturskattens bibehållande de svårigheter, som
denna skatt med dess invecklade bestämmelser vållar skattemyndigheterna
och de enskilda företagarna. Och slutligen bör, enligt utskottets förmenande,
större beaktande ägnas åt de olägenheter, som måste följa av det avräkningsförfarande,
som en gång skall utgöra slutskedet i denna beskattning. Ju
längre skatten bibehålies, desto större bli dessa svårigheter, icke minst ur
statsverkets synpunkt.
Utskottet har därför kommit till den slutsatsen, att krigskonjunkturskatten
till ett kommande år bör avvecklas. Under sådana förhållanden anser sig
utskottet icke böra nu förorda bifall till de i motionerna 1:324 och 11:514
föreslagna ändringarna i förordningen örn krigskonjunkturskatt för år 1944,
ehuru utskottet finner dem i och för sig vara väl motiverade.
I det---- (= utskottet s. 10 rad 11 nedifrån — s. 12 rad 2 nedifrån)
---utskottets sida.»; samt
II) av herr Lundell, som anfört följande:
»Förevarande skatteform verkar återhållande på företagsamhet och produktion
och stegrande på företagens omkostnader och håller därmed nationalinkomsten
nere under vad denna annars kunde ha varit. Till den skada
denna skatteform sålunda förorsakar folkhushållet kommer, alt den icke ger
något verkligt statsfinansiellt neito, i det att den samtidigt håller de till stat
Bihang
till riksdagens protokoll 19M. 7 saini. Nr 39. 5
66
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
lig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppen nere hos såväl fysiska
som juridiska personer, så att de på dessa taxerade belopp vilande skatterna,
nämligen inkomst- och förmögenhetsskatt och värnskatt samt i viss mån även
särskild skatt å förmögenhet, giva avsevärt lägre avkastning än de annars
skulle ha givit. Skatteformen är därjämte till sin konstruktion så invecklad
att deklaranter, prövningsnämnder och skattedomstolar därigenom påläggas
en orimlig och samtidigt meningslös arbetsbörda.
För vidare motivering hänvisas till motionerna 11:5/1940 U, 11:282/1941,
11:230/1942, II: 358/1943, till utförlig reservation med belysande räkneexempel
vid bevillningsutskottets betänkande nr 36/1942 samt till anföranden vid
debatterna i andra kammaren beträffande krigskonjunkturskatt under angivna
riksdagar.
På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa,
att riksdagen ville avslå Kungl. Maj:ts förevarande proposition
nr 242.»
447906. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag. 1944.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1944:293 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning olm krigskonjunkturskatt för år 1944, m. m. a1 i texten