Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående fortsatt tillämpning av förordningen den 30 juni 1943

1944-05-25 · 5 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1944:40, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående fortsatt tillämpning av förordningen den 30 juni 1943

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

1

Nr 40.

Ankom till riksdagens kansli den 25 maj 1944 kl. 1 em.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

med förslag till förordning angående fortsatt

tillämpning av förordningen den 30 juni 1943 (nr 493)

örn begränsning i vissa fall av skatt till staten, jämte

i ämnet väckta motioner.

I en den 21 april 1944 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 250, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga följande

Förslag

till

förordning angående fortsatt tillämpning av förordningen den 30

juni 1943 (nr 493) örn begränsning i vissa fall av skatt till staten.

Härigenom förordnas, att vad i förordningen den 30 juni 1943 om begränsning

i vissa fall av skatt till staten stadgas med avseende å skatt, som påförts

skattskyldig på grund av taxering för taxeringsåret 1943, skall äga tilllämpning

jämväl i fråga örn skatt, som påförts skattskyldig på grund avtaxering

för taxeringsåret 1944; skolande därvid vad i förordningen sägs om

år 1943 i stället avse år 1944.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Till behandling i samband med förevarande proposition har utskottet upplagit

de under motionstiden vid riksdagens början väckta, till utskottet hänvisade

likalydande motionerna nr 247 i första kammaren av herr Mannerskantz

och nr 385 i andra kammaren av herrar Lundell och Wiberg, vari

hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit begära, dels att

skyndsam utredning verkställes rörande möjligheterna lill sådan reformering

av gällande bestämmelser angående begränsning i vissa läll av skatt lill staten

Bihang till riksdagens protokoll 19ii. 7 sami. Nr 40—41. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

att även kommunalutskylderna inräknas i det maximala skattebeloppet, dels

att de förslag, vartill sådan utredning kan föranleda, snarast föreläggas riksdagen».

Beträffande motiveringen för de i motionerna framställda yrkandena får

utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa till

motionen nr 247 i första kammaren.

Genom beslut vid 1942 och 1943 års riksdagar antogos särskilda förordningar

örn begränsning i vissa fall av skatt till staten, avseende skatter som

påförts på grund av taxering för taxeringsåren 1942 och 1943. Dessa förordningar

utfärdades den 18 juli 1942 (nr 644) och den 30 juni 1943 (nr 493).

1 1 § i sistnämnda förordning stadgas att fysisk person, som varit här i

riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret eller som här stadigvarande

vistats, så ock oskift dödsbo efter person, som vid dödsfallet var

här bosatt eller här stadigvarande vistades, äger under de förutsättningar och

1 den omfattning, som i förordningen sägs, åtnjuta avkortning av den skattskyldige

på grund av taxering för taxeringsåret 1943 påförd statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt samt värnskatt eller restitution av redan erlagd sådan

skatt eller båda dessa förmåner i förening.

I 2 § 1 moni. första stycket föreskrives, alt avkortning av påförd skatt och

restitution av erlagd skatt skola avse det belopp, varmed den skattskyldige på

grund av taxering för taxeringsåret 1943 påförd statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

värnskatt och särskild skatt å förmögenhet sammanlagt överstiga

80 procent av den för honom samma år enligt förordningen om statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade inkomsten ökad med det belopp,

varmed avdrag för erlagda allmänna skatter jämlikt 4 § sistnämnda förordning

må lia vid taxeringen medgivits, men minskad i förekommande fall

med den skattskyldige för samma år påförd krigskonjunkturskatt, dock att

avkortningen och restilulionen sammanlagt högst må omfatta summan av

den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten och värnskatten. Vidare har i

2 § 1 mom. andra stycket — i anslutning lill ett av 1943 års riksdag antaget

förslag till förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 17

juni 1938 (nr 370) örn särskild skatt å förmögenhet — stadgats att vid fastställandet

av det belopp, för vilket avkortning eller restitution må åtnjutas,

skall i förekommande fall med taxerad inkomst förstås ett med tillämpningav

föreskrifterna i 2 g fjärde stycket förordningen om särskild skatt å förmögenhet

beräknat belopp. Därjämte har i 2 § 2 mom. stadgats, att för äkta

makar, som under hela beskattningsåret eller större delen därav levt tillsammans,

rätten att åtnjuta avkortning eller restitution skall bedömas med hänsyn

till båda makarnas sammanlagda inkomst och skatter; det belopp, som

med tillämpning av detta stadgande må avkortas eller restitueras, skall fördelas

å makarna i förhållande till de belopp, varmed vardera maken skulle

ägt åtnjuta avkortning eller restitution därest hänsyn tagits endast till den

makens inkomst och skatter.

Slutligen lia i 3—8 §§ upptagits närmare bestämmelser rörande tillväga
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

,‘5

gångssätlet viel avkortningen och restitutionen m. m. I fråga om dessa bestämmelser

må här endast nämnas, att ansökan örn avkortning eller restitution

skall göras inom natt och år efter det den skattskyldige avfordrats ulskylderna

i fråga.

I cirkulärskrivelse den 10 mars 1944 till Överståthållarämbetet och länsstyrelserna

har finansdepartementets rättsavdelning anhållit bland annat örn

upplysning angående det antal fall, å vilka 1942 respektive 1943 års förordning

i ämnet vunnit tillämpning, med angivande tillika av de skattebelopp,

som i varje särskilt fall påförts den skattskyldige respektive avkortats eller

restituerats.

Av de inkomna svaren framgår, att ansökningar örn avkortning eller

restitution av statsskatt jämlikt 1942 års förordning inkommit till 10 länsstyrelser,

att ansökningarna avsett sammanlagt 19 skattskyldiga, att av ansökningarna

17 bifallits och 2 avslagits, att de bifallna ansökningarna avsett

ett sammanlagt belopp avkortad eller restituerad skatt av 203 248 kronor 27

öre, att 1943 års förordning vunnit tillämpning vid 7 länsstyrelser, att de

jämlikt sistnämnda förordning inkomna ansökningarna avsett sammanlagt

15 skattskyldiga, att alla ansökningarna bifallits samt att det sålunda jämlikt

1943 års förordning avkortade eller restituerade beloppet utgjort

250 046 kronor 14 öre.

Till stöd för det i propositionen framlagda förslaget har departementschefen

anfört bland annat följande:

»Av de från länsstyrelserna infordrade uppgifterna framgår, att 1942 och

1943 års förordningar om begränsning i vissa fall av skatt till staten vunnit

tillämpning endast beträffande ett fåtal skattskyldiga. Emellertid torde de

skäl, som tidigare åberopats för en lagstiftning av ifrågavarande slag, alltjämt

föreligga. Jag tillstyrker därför, att lagstiftningen erhåller förlängd giltighet

förslagsvis under ytterligare ett år.

Två länsstyrelser ha uttalat att frågan om de kommunala utskyldernas inordnande

under skattespärren borde närmare undersökas, varjämte en annan

länsstyrelse anfört att avkortning eller restitution icke borde beviljas i sådana

fall, då de avkortade och restituerade beloppen icke överstege sammanlagt

100 kronor. Emellertid vill jag erinra örn att frågan örn kommunalutskyldernas

inordnande under reduktionsregeln var föremål för prövning under förarbetena

till 1942 års förordning i ämnet, men att tanken då avvisades. Tillräckliga

skäl att nu upptaga frågan till omprövning torde icke föreligga. Vad

åter angår förslaget om införande av vissa undantagsbestämmelser med avseende

å belopp örn högst 100 kronor torde dylika undantagsbestämmelser

sakna praktisk betydelse. Jag finner därför ej skäl att tillstyrka förslaget. Ej

heller i övrigt synes anledning föreligga till avvikelse från de enligt 1943 års

förordning gällande bestämmelserna.»

I de föreliggande motionerna lia motionärerna lill stöd för sin hemställan

anfört, att det vore en uppenbar brist att icke skattespärren enligt 1943 års

förordning i ämnet utformats så, alt även kommunalutskylderna medräknades

i det maximala skattebeloppet. Vid framläggande för 1942 års riksdag

av förslag om införande av en skattespärr hade chefen för finansdeparte
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

Utskottet.

mentet anfört, att även om det varit önskvärt att jämväl kommunahitskylderna

kunnat inordnas i det föreslagna systemet, det icke varit möjligt att

för det dåvarande genomföra en dylik åtgärd. Något annat skäl för att utesluta

kommunalutskylderna än att eli inordnande av dessa utskylder under

reduktionsregeln krävde en mera ingående utredning än som vid förslagets

framläggande kunnat medhinnas hade dock icke anförts. Det vore därför i

hög grad önskvärt att en sådan utredning nu igångsattes.

Enligt förordningen den 30 juni 1943 (nr 493) örn begränsning i vissa fall

av skatt till staten äger fysisk person eller oskift dödsbo efter sådan person

under vissa förutsättningar åtnjuta avkortning av den skattskyldige på grund

av taxering för taxeringsåret 1943 påförd statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

samt värnskatt eller restitution av redan erlagd dylik skatt. Avkortning

av påförd skatt och restitution av erlagd skatt skola avse det belopp, varmed

den skattskyldige på grund av taxering för taxeringsåret 1943 påförd statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt, värnskatt och särskild skatt å förmögenhet

sammanlagt överstiga 80 procent av den för honom samma år enligt förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade inkomsten ökad

med det belopp, varmed avdrag för erlagda allmänna skatter må ha vid taxeringen

medgivits, men minskad i förekommande fall med den skattskyldige

för samma år påförd krigskonjunkturskatt. Avkortningen och restitutionen

må dock högst omfatta summan av den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten

och värnskatten. Den särskilda skatten å förmögenhet avkortas och

restitueras således icke.

I förevarande proposition föreslås, att nämnda förordning skall erhålla förlängd

giltighet under ytterligare ett år och att förordningen följaktligen skall

äga tillämpning jämväl i fråga örn skatt, som påförts skattskyldig på grund

av taxering år 1944. Då utskottet i likhet med departementschefen finner de

skäl, som tidigare åberopats för en lagstiftning av ifrågavarande slag, alltjämt

föreligga, tillstyrker utskottet bifall till det i propositionen framlagda förslaget.

I de likalydande motionerna 1:247 och 11:385 har yrkats skrivelse till

Kungl. Maj:t med hemställan örn skyndsam utredning rörande möjligheterna

till sådan reformering av gällande bestämmelser, att även kommunalutskylderna

inräknas i det maximala skattebeloppet. Utskottet får i anledning härav

erinra om att, då reduktionsregler av förevarande slag första gången infördes

i vår skattelagstiftning, vilket skedde år 1942, frågan huruvida reduktionen

borde omfatta jämväl kommunalutskylder var föremål för övervägande.

Sålunda framhöll departementschefen i propositionen nr 359 till 1942

års riksdag, att, även örn det varit önskvärt att jämväl kommunalutskylderna

kunnat inordnas i systemet, detta icke torde vara möjligt att för det

dåvarande genomföra. Kommunalutskyldernas inordnande under reduktionsregeln

skulle nämligen — yttrade departementschefen — upprulla en rad

problem, vilka för sin lösning krävde en mera ingående utredning än som

då kunde medhinnas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40. 0

Då det i propositionen framlagda förslaget örn fortsatt tillämpning av ifrågavarande

lagstiftning allenast avser innevarande års taxering, finner utskottet

ej anledning tillstyrka bifall till motionärernas hemställan örn skrivelse

till Kungl. Maj:t i motionernas syfte. Utskottet vill emellertid framhålla, att,

därest vid nästkommande års riksdag förslag framlägges om bibehållande av

reduktionsregler vid den statliga beskattningen, det synes önskvärt, att frågan

huruvida och under vilka förutsättningar kommunalutskylder lämpligen

kunna inordnas under dessa regler göres till föremål för närmare undersökning.

Skulle en sådan utvidgning av reduktionsreglerna anses kunna och

böra genomföras, torde det procenttal av den taxerade inkomsten, vid vilket

reduktionen skall inträda, böra höjas. Utskottet förutsätter även, alt vid

reduktionsreglernas utformning tillses, att dessa regler icke komma att föranleda

en minskning av skatteintäkterna för vederbörande kommuner.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj.ts förevarande

proposition nr 250, antaga det vid propositionen fogade

förslaget till förordning angående fortsatt tillämpning av

förordningen den 30 juni 1943 (nr 493) örn begränsning i

vissa fall av skatt till staten; samt

2) att de likalydande motionerna 1: 247 av herr Mannerskantz

och 11:385 av herrar Lundell och Wiberg angående

utvidgning av gällande bestämmelser örn begränsning i vissa

fall av skatt till staten att gälla även kommunalutskylder icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 25 maj 1944.

På bevillningsutskottets vägnar:

ELON ANDERSSON.

Närvar a n d e:

från förslå kammaren: herrar Juhan Bärg*, Elun Andersson, Wahlmark, Sjödahl, friherre

De Geer, Frans Ericson, Velander*, Bondeson* och Roberl Berg*, sami

från andra kammaren: herrar Lövgren, Hagberg i Malmö*, Björklund*, Hammarlund,

Olsson i Gävle*, Orgard, Lundell, Nilsson i Kristinehamn, Bladh och Fröderberg.

* Icke närvaril vid justering av betänkandet.

Reservation

av herr Lundell.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1944:324 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående indrivning av utskylder hos värnpliktiga m. fl., såvitt p s. 1 i texten