Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om en översyn av författningsreglerna för jordbrukets och skogsbrukets inkomsttaxering, m. m.

1944-06-08 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1944:43, Betänkande i anledning av väckta motioner om en översyn av författningsreglerna för jordbrukets och skogsbrukets inkomsttaxering, m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

1

Nr 43.

Ankom till riksdagens kansli den 8 juni 1944 kl. 2 em.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om en översyn av författningsreglerna för jordbrukets

och skogsbrukets inkomsttaxering, m. m.

(2 avd.)

Till bevillningsutskottet ha hänvisats följande, av utskottet till behandling

i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen:

1) de likalydande motionerna nr 199 i första kammaren av herr Bror

Nilsson m. fl. och nr 297 i andra kammaren av herr Carlsson i Bakeröd m. fl.,

vari hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte anhålla örn

skyndsam utredning och förslag angående grunderna för beräkning av inkomst

av jordbruksfastighet, framför allt beträffande bestämmelserna angående

beräkning av värdeminskningsavdrag på driftbyggnader i jordbruk

och skogsbruk samt inkomstbeskattningen av skog, som användes till egna

driftbyggnaders uppförande»;

2) motionen nr 202 i andra kammaren av herr Mosesson, vari hemställts,

»att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn utredning, huruvida

skattefrihet må kunna beviljas jordägare för inkomst, som han vill

avsätta på betryggande sätt till en byggnadsfond för jordbruksfastighet»; samt

3) motionen nr 386 i andra kammaren av herrar Lundell och Eriksson i

Frägsta, vari hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit ville anhålla

örn framläggande av förslag örn sådan ändring av ifrågavarande föreskrifter

i kommunalskattelagen, att vid taxering av inkomst av jordbruksfastighet

under ett visst antal, t. ex, 5, år framåt avdrag må få göras även för

kostnader för ny-, till- eller ombyggnad å fastigheten».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för motionärernas yrkanden, får

utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa till

motionerna.

Enligt 21 § kommunalskaltelagen liänföres till intäkt av jordbruksfastighet

intäkt av skogsbruk, vartill räknas bland annat värdet av skogsprodukter,

som den skattskyldige tillgodogjort sig för ny-, till- eller ombyggnad eller

reparation och underhåll av byggnader, stängsel och inventarier å fastigheten.

Jämlikt 22 § samma lag må från bruttointäkten av jordbruksfastighet avdrag

göras för bland annat kostnader för reparation och underhåll av byggnader

samt för värdeminskning, som till jordbruket eller dess binäringar eller

till skogsbruket hörande driftbyggnader, däri inbegripna för driften nödiga

Bihang till riksdagens protokoll i94i. 7 sami. Nr 43—44.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 4-3.

bostadsbyggnader, äro underkastade. För kostnad för ny-, till- eller ombyggnad

å fastigheten får avdrag icke göras.

I punkt 2) av anvisningarna till 22 § föreskrives, att avdrag må medgivas

för sådan värdeminskning, som byggnaderna även med normalt underhåll

och aktsam vård äro underkastade. Avdraget bör bestämmas till viss procent

av byggnadens värde, olika allt efter den tid en byggnad av ifrågavarande

art anses kunna för sitt ändamål utnyttjas. Vid bestämmande av denna tid

skall vederbörlig hänsyn tagas exempelvis därtill att en av arrendator uppförd

byggnad enligt arrendeavtalet icke skall vid arrenderättens upphörande

lösas av jordägaren. Såsom för driften nödiga bostadsbyggnader anses dels

byggnader, som äro upplåtna till anställd personal, dels ock jordägarens egen

bostadsbyggnad, i den mån denna ej representerar ett större värde än som för

jordbruk eller skogsbruk av motsvarande storlek må anses behövligt. Förefinnes

ett dylikt mervärde, må avdraget avse endast så stor del av värdeminskningen,

som kan anses belöpa på nödig bostadsbyggnad.

Frågan örn avdrag för värdeminskning å byggnader var föremål för 1938

års riksdags uppmärksamhet i samband med prövningen av då framlagt förslag

till ändrade bestämmelser rörande avdrag för värdeminskning å inventarier

m. m.

1936 års skattekommitté hade i sitt betänkande (SOU 1937:42) beträf

fande nämnda fråga framhållit bland annat, att även vid bibehållande av nuvarande

avskrivningsregler skäl ofta torde föreligga att medge större värdeminskningsavdrag

beträffande byggnader än de dittills tillämpade, därför att

utvecklingen på byggnadsområdet ginge i en så hastig takt, att en byggnads

livslängd i många tall beräknades bliva väsentligt kortare än den man förut

ansett sig böra räkna med. Delta gällde såväl byggnader, avsedda att användas

i rörelse, som andra byggnader. Kommittén funne för sin del lämpligt, att

beskattningsnämndernas uppmärksamhet fästes härå. Dessutom ansåg kommittén,

att örn möjligt åtgärder borde vidtagas för en likformig tillämpning

hos beskattningsnämnderna.

I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 32 underströk 1938 års bevillningsutskott

betydelsen av att gällande regler ej tillämpades på sådant

sätt att med hänsyn till byggnadernas antagliga livslängd rimliga värdeminskningsavdrag

förvägrades. Särskilt med syftning på bostadsfastigheter

hade i yttranden över skattekommitténs betänkande samt i skrivelse till utskottet

hemställts, att frågan om avskrivning å byggnader måtte göras till

föremål för ny, särskild utredning. Såvitt utskottet kunnat finna åsyftades

här främst en utredning angående de skäliga avskrivningssatser, vilka borde

av beskattningsmj ndigheterna tillämpas. Utskottet vöre av den uppfattningen,

att lösningen av denna mångskiftande fråga tills vidare väsentligen

måste anförtros åt praxis. Detta hindrade emellertid ej, att vad som kunde

göras för att ge taxeringsmyndigheterna nödig ledning vid deras bedömande

av hithörande spörsmål också borde göras samt att mera ingående överläggningar

i ämnet mellan landskamrerarna syntes böra äga rum, därvid

även teknisk och annan sakkunskap borde vara representerad.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

3

1 molionen I: 86 vid 1939 års lagtima riksdag yrkades, att riksdagen måtte

i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn utredning och förslag i syfte att avdrag

skulle vara tillåtet för kostnad för nybyggnad, som vore avsedd att ersätta

befintlig byggnad. Vid samma riksdag yrkades i de likalydande motionerna

I: 157 och II: 227, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn

utredning och förslag till sådan ändring i kommunalskattelagen, att jordbruket

i fråga örn avdrags- och avskrivningsbestämmelser bleve fullt jämställt

med andra näringar.

1939 års bevillningsutskott yttrade i sitt i anledning av nämnda motioner

avgivna, av riksdagen godkända betänkande nr 30 bland annat följande:

>1 motionen I: 86 har ifrågasatts, att vid beräkning av inkomst av fastighet

rätt till avdrag borde medgivas för kostnad för sådan nybyggnad, som

är avsedd att ersätta befintlig byggnad. I gällande skatteförfattningar göres

skillnad mellan å ena sidan sådana avdragsgilla driftkostnader som för reparation

och underhåll av byggnader och å andra sidan icke avdragsgill

kostnad för ny-, till- och ombyggnad å fastighet. Ett bifall till motionärens

förslag skulle innebära ett avsteg från den princip, som gäller vid beräkning

av inkomst av fast egendom. Härtill kommer, att en bestämmelse av antydd

natur för många fastighetsägare icke skulle leda till det av motionären åsyftade

resultatet. Kostnaderna för om- eller nybyggnad å en fastighet torde

nämligen i många fall uppgå till så stora belopp, att den skattskyldige vid

beräkning av sin inkomst av fastigheten för beskattningsåret icke skulle

kunna utnyttja avdraget samt ej heller kunna från sin inkomst av övriga

förvärvskällor avdraga det underskott, som uppstått å fastigheten. På grund

av det förut anförda anser sig utskottet icke kunna förorda bifall till det i

förenämnda motion väckta förslaget.

I de likalydande motionerna I: 157 och lii 227 har bland annat anförts, att

särskilt efter de år 1938 beslutade ändringarna i skatteförfattningarna förelåge

en betydande skillnad emellan vad som i beskattningsavseende vore

medgivet i fråga om avskrivningar å driftbyggnader och inventarier vid jordbruksföretag

och vid företag inom andra produktionsgrenar. Då utgifterna

för byggnader och inventarier utgjorde en mycket betydande del av jordbrukets

sammanlagda utgifter, vore jordbruket synnerligen missgynnat i skatteavseende

vid jämförelse med andra näringar.

Vad först angår frågan om avdrag för värdeminskning å jordbrukets byggnader

bör enligt gällande bestämmelser sådant avdrag bestämmas till viss

procent av byggnadens värde, olika allt efter den tid en byggnad av ifrågavarande

art anses kunna utnyttjas för sitt ändamål. Enligt vad utskottet

inhämtat synes numera i praxis med stöd av utslag, som meddelats av regeringsrätten,

medgivas sådant avdrag med en procent av fastighetens jordbruksvärde.

Det sålunda beräknade avdraget utgör ett normalavdrag för de

fall, att utredning eller särskilda omständigheter icke föranleda annan beräkning.

Utskottet har givetvis icke kunnat verkställa en så ingående undersökning,

som skulle vara erforderlig för bedömande av, huruvida det av

Praxis godtagna normalavdraget kan anses vara skäligt eller icke. Enligt

vad för utskottet uppgivils, skall medellivslängden för jordbruket tillhöriga

byggnader, särskilt dess ekonomibyggnader, vara kortare än som tidigare ansetts

vara förhållandet samt i hög grad variera efter byggnadernas ändamål.

I likhet med vad 1938 års bevillningsutskott anfört i sitt förenämnda betänkande

rörande avdrag för värdeminskning å byggnad av annan fastighets

natur finner utskottet det vara av vikt, att nu ifrågavarande bestämmelser

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

icke tillämpas på sådant sätt att med hänsyn till jordbruksbyggnadernas

antagliga livslängd och ändamål rimliga värdeminskningsavdrag förvägras.

Intill dess den nu arbetande kommunalskatteberedningen tagit ställning till

frågan om den kommunala beskattningens ordnande finner utskottet det

icke vara lämpligt att på sätt motionärerna föreslagit vidtaga sådana ändringar

i gällande bestämmelser, som allenast skulle kunna komma atl erhålla

giltighet under en kortare tid.»

I enlighet med uiskottets hemställan lämnades ovannämnda motioner av

riksdagen utan åtgärd.

I de vid 1941 års riksdag väckta likalydande motionerna I: 94 och II: 133

hemställdes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla örn

skyndsam utredning och förslag rörande, bland annat, rätt till fri avskrivning

vid taxering resp. väsentlig uppmjukning av de s. k. bundna avskrivningsreglerna

för driftbyggnader i rörelse och jordbruk för sådana skattskyldiga,

som förde fullständiga räkenskaper.

1941 års bevillningsutskott anförde i sitt i anledning av berörda motioner

avgivna, av riksdagen godkända betänkande nr 33 bland annat följande:

»I likhet med motionärerna anser utskottet det ur principiell synpunkt

vara riktigt, att såväl avdrag för värdeminskning å i rörelse och jordbruk

använda driftbyggnader som avsättning till förnyelsefond för dylika byggnader

på grund av fördyrade byggnadskostnader i beskattningshänseende

böra behandlas på samma sätt som då fråga är om i rörelse använda maskiner

och andra inventarier för stadigvarande bruk. Att denna fråga hittills

icke kunnat bringas till en tillfredsställande lösning sammanhänger

med de svårigheter, som visat sig vara förbundna med att skapa erforderliga

garantier för, att vid försäljning av byggnader återbekomna avskrivningar

Miva beskattade. Med den snabba utveckling på byggnadsområdet,

som ägt rum under de senare åren, synes numera en uppmjukning av gällande

avskrivningsregler beträffande byggnader i beskattningshänseende

vara av behovet påkallad. Då utrangering och nyanskaffning av maskiner

samt omläggningar av tillverkningsförfaranden verkställas i allt hastigare

tempo inom industriföretagen, måste omändringar och nyanläggningar av

byggnader verkställas i större omfattning än tidigare. Vid företag, som äro

underkastade stark utvidgning, erfordras även ändringar av byggnadsbeståndet

långt innan äldre byggnader blivit helt obrukbara. Om jordbrukets

driftbyggnader gäller i viss mån detsamma som beträffande motsvarande

byggnader i rörelse. Vad angår bostadsbyggnaderna synes utvecklingen även

gå i samma riktning. För en tillfredsställande lösning av den nu föreliggande

avskrivningsfrågan måste givetvis uppställas det kravet, att betryggande

garantier skapas för, att vid försäljning av byggnader återbekomna avskrivningar

bliva beskattade samt att, därest avsättning medgives till förnyelsefond

för att täcka på grund av prisstegring beräknad merkostnad vid

en fastighets ombyggnad eller dylikt, medlen, om de icke användas för avsett

ändamål, icke undgå beskattning. I fråga om rörelseidkare och sådana

jordbrukare, som föra fullständiga och noggranna räkenskaper, torde det

vara möjligt att inom ramen för gällande skattesystem anordna reglerna beträffande

avskrivningarna för driftbyggnader på sådant sätt, att dessa regler

bättre anpassas efter byggnadernas ekonomiska livslängd än som för

närvarande är fallet. Beträffande övriga slag av byggnader torde det däremot

vara förenat med större svårigheter att åstadkomma en uppmjukning

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

5

av gällande avskrivningsregler. För en lösning av denna fråga är det oundgängligen

nödvändigt, att sådan ändring vidtages i gällande bestämmelser att

trygghet skapas för att vid avyttring av sistnämnda byggnader återbekomna

avskrivningar bliva beskattade. Huru sistnämnda fråga bör lösas, är utskottet

icke berett att uttala sig örn. Utskottet finner emellertid önskvärt att vid

den utredning, utskottet i det följande förordar, jämväl denna fråga ägnas

uppmärksamhet.»

På hemställan av utskottet beslöt riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit

anhålla, att Kungl. Majit ville låta verkställa utredning örn ändring av gällande

skatteförfattningar i de delar, som i betänkandet berörts, och därvid

beakta vad i betänkandet anförts.

Även vid 19A3 års riksdag väcktes motioner rörande hithörande frågor.

Sålunda yrkades i motionen lii 249, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl.

Majit anhålla, att sådana direktiv måtte utfärdas till ledning för taxeringsmyndigheterna,

att avdragen för värdeminskning å byggnader, tillhörande

jordbruksfastighet, bättre avpassades efter byggnadskostnaderna och byggnadernas

varaktighetstid. Vidare yrkades i de likalydande motionerna I: 120

och lii 119, att riksdagen — med hänsyn till önskvärdheten att vid inkomstuppskattningen

inkomst av jordbruksfastighet erhåller likställighet med rörelse

— måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla om skyndsam utredning

och förslag angående grunderna för beräkning av överpris och merkostnad

vid ny-, till- eller ombyggnad av fastighet och nyuppsättning av maskiner

och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier.

1943 års bevillningsutskott föreslog i sitt i anledning av ovannämnda och

vissa andra motioner avgivna, av riksdagen godkända betänkande nr 21 skrivelse

till Kungl. Majit med anhållan om utredning angående rätten för jordbrukare

att taxeras enligt bokföringsmässiga grunder samt yttrade därvid

bland annat följande:

»Vad angår det i de likalydande motionerna I: 120 och lii 119 framställda

yrkandet om skrivelse till Kungl. Majit med begäran om utredning angående

grunderna för beräkning av överpris och merkostnad vid ny-, till- eller ombyggnad

av fastighet och nyuppsättning av maskiner och andra för stadigvarande

bruk avsedda inventarier finner utskottet jämväl berörda spörsmål

böra upptagas till behandling i samband med den av utskottet sålunda föreslagna

utredningen, varvid bör undersökas, huruvida i nämnda hänseenden

kan vinnas överensstämmelse med vad som nu gäller beträffande rörelse.

—---I motionen 11:249 har slutligen yrkats skrivelse till Kungl. Majit

med begäran, att sådana direktiv måtte utfärdas till ledning för taxeringsmyndigheterna,

att avdragen för värdeminskning å byggnader, tillhörande

jordbruksfastighet, bättre avpassades efter byggnadskostnaderna och byggnadernas

varaktighetstid. Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen har

1941 års riksdag på förslag av samma års bevillningsutskott i skrivelse lill

Kungl. Majit hemställt örn utredning rörande bland annat frågan om avskrivning

å driftbyggnader i jordbruk. Utskottet förutsätter, alt i samband med

den av utskottet nu föreslagna utredningen jämväl berörda spörsmål ägnas

uppmärksamhet.»

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 12 november 1943 har

chefen för finansdepartementet tillkallat sakkunniga för verkställande av

utredning angående de i sistnämnda betänkande behandlade frågorna.

I de likalydande motionerna I: 199 och II: 297 har erinrats örn att skattskyldig

jämlikt 22 § kommunalskattelagen vid beräkning av inkomst av

jordbruksfastighet äger åtnjuta avdrag för bland annat värdeminskning,

som till jordbruket hörande driftbyggnader äro underkastade. I praxis medgåves

avdrag för dylik värdeminskning med 1 procent av fastighetens jordbruksvärde.

Vid beräkningen av detta avdrag syntes man hava utgått från

att värdet av en normalt bebyggd jordbruksfastighet i regel fördelade sig

med V3 på marken och I 2/s på byggnader samt att dessa 2U avsåge till hälften

bostadsbyggnader och till hälften ekonomibyggnader. Ett på jordbruksvärdet

beräknat värdeminskningsavdrag av 1 procent motsvarade i sådant fall

1 procent på värdet av bostadsbyggnader och 2 procent på värdet av ekonomibyggnader.

Denna beräkningsmetod innebure, att man räknade med en

livslängd av 100 år beträffande bostadsbyggnader och 50 år i fråga om

ekonomibyggnader. Den ökade mekaniseringen liksom kravet på jordbrukets

rationalisering hade emellertid i högsta grad förkortat byggnadernas livslängd.

Den omständigheten att man utginge från jordbruksvärdet vid beräkningen

av värdeminskningsavdraget komme att medföra, att den skattskyldige

icke erhölle avdrag för den totala anskaffningskostnaden för byggnaderna,

eftersom jordbruksvärdet i regel högst väsentligt understege de faktiska

byggnadskostnaderna. Jordbrukare, som verkställt ny-, till- eller ombyggnad,

komme vidare icke att erhålla avdrag för samtliga kostnader härför.

Tillerkändes den skattskyldige ej heller avdrag för överpris och merkostnad

vid nybyggnad, som verkställts under nu rådande konjunktur, komme

underlaget vid värdeminskningsavdragets beräkning att än mer understiga

de verkliga kostnaderna för byggnadsbeståndet. I motionerna har vidare

erinrats om bestämmelsen, att skog, som hugges på den egna gården

och där användes till uppförande av nya driftbyggnader, skall upptagas

såsom inkomst. Motionärerna ha i samband därmed framhållit, att ett dylikt

utnyttjande av skogen dock endast sällan torde höja fastighetens saluvärde.

En lättnad i denna bestämmelse vore därför påkallad och ägnad alt

befordra tillkomsten av ett bättre byggnadsbestånd. Inkomst av rörelse beskattades

enligt betydligt gynnsammare författningsregler i förevarande avseenden.

Det förefölle motionärerna lämpligt att de sakkunniga, som av chefen

för finansdepartementet tillkallats för att verkställa utredning av vissa frågor

rörande jordbrukets inkomsttaxering, bemyndigades vidtaga en allmän

översyn av författningsreglerna för jordbrukets och skogsbrukets inkomsttaxering.

I motionen 11:202 har anförts, att de stora kostnader, som ombyggnad

eller omfattande reparation av jordbrukets byggnader numera medförde,

gjorde det svårt för jordägarna att på dylikt sätt effektivisera driften. I bygg
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

7

naderna investerat kapital torde väl genom vidgad rätt till avskrivning å

byggnadsvärdet i någon mån återvinnas, men jordägarnas ställning bleve det

oaktat sämre än den andra rörelseidkare i flera avseenden nått. Staten borde

genom att medgiva skattefria avdrag uppmuntra jordbrukarna att göra frivillig

avsättning till byggnadsfond. Storleken av högsta tillåtna skattefria

byggnadskapital måste givetvis stå i viss relation till egendomens jordbruksvärde.

Det avsatta kapitalet skulle innestå spärrat i bankinrättning eller

jordbrukskassa.

I motionen II: 386 har framhållits, att i en annan vid innevarande års riksdag

avlämnad motion av herr Lundell m. fl. understrukits vikten av att jordbrukarna

erhölle de ökade nettointäkter, som erfordrades för en genomgripande

modernisering av lantbrukets byggnadsbestånd, i första hand dess

bostadsbyggnader. I nämnda motion hade anförts bl. a., att det finge anses

så gott som nödvändigt att vidtaga vissa modifikationer på skatteområdet för

att kunna nå en förbättring i jordbrukets byggnadsbestånd. Med nuvarande

beskattningsregler måste en jordbrukare, som önskade lägga ned 1 000 kronor

av sin inkomst på ett nybyggnadsföretag, ha en ökning av nettointäkten

för beskattning på kanske 1 400 å 1 500 kronor, varav 400 å 500 kronor

beräknades åtgå till skatt. Det skulle vara till stor nytta, om exempelvis

under fem år rätt till avdrag medgåves för alla medel, som användes för ny-,

till- eller ombyggnad av lantbrukets byggnadsbestånd. Härigenom skulle

lantbruket tillföras en förmån i beskattningsavseende, som kunde jämföras

med den förmån, som medgivits aktiebolagen i form av rätt till avsättningar

till konjunkturinvesteringsfond respektive investeringsfond för byggnader.

Utskottets yttrande.

I de likalydande motionerna I: 199 och II: 297 har yrkats skrivelse till

Kungl. Maj:! med anhållan örn skyndsam utredning och förslag angående

grunderna för beräkning av inkomst av jordbruksfastighet, varvid närmast

åsyftats, dels att avdrag för värdeminskning å driftbyggnader, hörande till

jordbruk eller skogsbruk, skall medgivas med belopp, som bättre motsvarar

byggnadernas anskaffningskostnad och varaktighetstid än de nu åtnjutna avdragen

i detta hänseende, dels att avdrag skall kunna medgivas för överpris

och merkostnad vid nybyggnad, dels ock att en lättnad skall genomföras med

avseende å den i 21 § c) kommunalskattelagen intagna bestämmelsen, att

värdet av skogsprodukter, som den skaltskyldige tillgodogjort sig för ny-,

till- eller ombyggnad, skall utgöra skattepliktig intäkt. Vidare har i motionen

11:202 yrkats skrivelse till Kungl. Majit med anhållan om utredning huruvida

skattefrihet må kunna beviljas jordägare för inkomst, som avsättes till

byggnadsfond. Slutligen har i motionen II: 386 yrkats skrivelse till Kungl.

Majit med anhållan örn framläggande av förslag till sådan ändring i hithörande

föreskrifter, att vid taxering av inkomst av jordbruksfastighet under

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

ett visst antal år, t. ex. 5 år framåt, avdrag må göras för kostnader för ny-,

till- eller ombyggnad å fastigheten.

Frågan örn avdrag för värdeminskning å byggnader har, såsom framgår

av den ovan lämnade redogörelsen, under de senare åren vid upprepade tillfällen

varit föremål för riksdagens uppmärksamhet. Sålunda beslöt 1941 års

riksdag att i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn utredning rörande bland

annat spörsmålet om avdrag för värdeminskning å i jordbruk använda driftbyggnader.

Vidare beslöt 1943 års riksdag att i skrivelse till Kungl. Majit

anhålla örn utredning angående rätten för jordbrukare att taxeras enligt bokföringsmässiga

grunder, varvid förutsattes, att frågan om avskrivning å driftbyggnader

i jordbruk komme att ägnas uppmärksamhet. I samband med den

av 1943 års riksdag sålunda begärda utredningen skulle jämväl upptagas till

behandling spörsmålet om avdrag för överpris och merkostnad vid ny-, lillelien

ombyggnad av fastighet samt därvid undersökas, huruvida i nämnda

hänseende kunde vinnas överensstämmelse med vad som nu gäller beträffande

rörelse. Såsom ovan nämnts har den av sistnämnda års riksdag begärda

utredningen anförtrotts åt särskilt tillkallade sakkunniga, vilkas arbete för

närvarande pågår.

Med hänsyn till att de i de likalydande motionerna I: 199 och II: 297 berörda

frågorna om avdrag vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet för värdeminskning

å byggnader samt för överpris och merkostnad redan äro föremål

för utredning, finnér sig utskottet icke kunna tillstyrka motionärernas yrkanden

örn skrivelse till Kungl. Majit rörande dessa frågor. I anledning av vad

i motionerna anförts vill utskottet emellertid framhålla, att avdrag för värdeminskning

å byggnader principiellt sett torde böra beräknas å byggnadernas

anskaffningsvärde. Då utredning om anskaffningskostnaden för byggnader å

jordbruksfastighet i de flesta fall saknas, har under senare år i praxis utan

närmare utredning medgivits avdrag för värdeminskning å byggnader med

1 procent av fastighetens vid fastighetstaxeringen bestämda jordbruksvärde.

Därvid har ansetts, att värdeminskningen i genomsnitt kunde beräknas till

IV2 procent av byggnadernas värde och att detta värde i brist på närmare

utredning kunde antagas motsvara 2/3 av jordbruksvärdet. Utskottet finner

för sin del uppenbart, att den sålunda tillämpade schablonmässiga avdragsberäkningen

kan verka ojämnt och i särskilda fall medföra alltför låga värdeminskningsavdrag.

På grund härav förutsätter utskottet, att detta förhållande

ägnas uppmärksamhet vid den nu pågående utredningen.

Den i motionen II: 202 väckta frågan om rätt för jordägare till avdrag för

avsättning till byggnadsfond finner utskottet värd beaktande. Utskottet får i

detta sammanhang erinra örn att i propositionen nr 263 till innevarande års

riksdag framlagts förslag till ändrade bestämmelser angående den rörelseidkare

för vissa år nu medgivna rätten till avdrag för avsättning till investeringsfond,

i vilken proposition departementschefen förklarat, att hela författningskomplexet

angående avdragsrätten till sådan fond komme att bliva föremål

för en översyn inom en näraliggande framtid. I vissa vid riksdagens början

väckta motioner hade yrkats bland annat, att avdrag måtte medgivas för av
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

9

sättning till investeringsfond för bostadsbyggnader samt att rätt till skattefria

avsättningar för framtida investeringar även måtte beredas jordbrukarna.

Utskottet har i sitt i anledning av nämnda proposition och berörda motioner

avgivna, av riksdagen godkända betänkande nr 42 tillstyrkt bifall till propositionen.

Beträffande de ovan omförmälda, i motionerna framställda yrkandena

har utskottet i betänkandet anfört, att, enligt vad utskottet inhämtat,

vid den översyn av ifrågavarande författningsbestämmelser, som vore avsedd

att äga rum, frågan om avdragsrätten för avsättning till investeringsfond för

bostadsbyggnader torde komma under omprövning. Utskottet, som fann önskvärt

att så skedde, ville för sin del förorda, att vid berörda utredning jämväl

undersöktes, huruvida och under vilka förutsättningar avdragsrätt för investeringar

till olika ändamål skulle kunna medgivas jordbrukare.

Med hänsyn till vad sålunda förekommit torde enligt utskottets mening

syftet med den nu förevarande motionen II: 202 kunna anses tillgodosett och

utskottet finner fördenskull ej skäl att tillstyrka bifall till motionärens yrkande

om skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan örn utredning i ämnet.

Beträffande de i de likalydande motionerna I: 199 och II: 297 samt i motionen

11:386 framställda yrkandena örn skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan

om utredning angående dels beskattningen av värdet av skogsprodukter,

som använts för ny-, till- eller ombyggnad, dels ock avdragsrätt under vissa

år för kostnader för ny-, till- eller ombyggnad torde enligt utskottets uppfattning

jämväl dessa frågor kunna förväntas vinna sin lösning, därest det vid

den blivande utredningen visar sig möjligt att medgiva jordbrukare avdragsrätt

för investeringar. Vad särskilt angår det i motionen II: 386 väckta förslaget,

torde detta i viss mån ha varit avsett såsom en beredskapsåtgärd, nämligen

såtillvida, att, om den i nämnda motion ifrågasatta avdragsrätten under vissa

år för kostnader för ny-, till- eller ombyggnad bleve genomförd under den

kommande efterkrigsperioden, detta skulle resultera i ökad tillgång på arbete

under denna period. Utskottet underskattar ingalunda betydelsen av denna

synpunkt men vill framhålla, att en undersökning rörande frågan örn lämpliga

åtgärder i nu angivet syfte torde komma att ske inom den nyligen tillsatta

kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering ävensom i samband

med övriga nu pågående utredningar angående de ekonomiska efterkrigsproblemen.

Med hänsyn härtill anser sig utskottet icke böra tillstyrka bifall till

de ovannämnda i de likalydande motionerna 1: 199 och II: 297 samt i motionen

11:386 framställda yrkandena.

Utskottets hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att de likalydande motionerna I: 199 av herr Bror Nilsson

m. fl. och 11:297 av herr Carlsson i Bakeröd m. fl. örn en

översyn av författningsreglerna för jordbrukets oell skogsbrukets

inkomsttaxering icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd;

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

2) att motionen II: 202 av herr Mosesson angående skattefrihet

för sådan inkomst av jordbruk, som av jordägare avsättes

till en byggnadsfond för jordbruksfastighet, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd; samt

3) att motionen II: 386 av herrar Lundell och Eriksson i

Frägsta om rätt till avdrag vid taxering av inkomst av jordbruksfastighet

för kostnader för ny-, till- eller ombyggnad å

fastigheten icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 8 juni 1944.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Wahlmark, Axel Ivar Anderson, Sjödahl,

friherre De Geer, Ekman, Frans Ericson, Velander, Björkman och Lindblom, samt

från andra kammaren: herrar Hagberg i Malmö, Björklund, Hammarlund, Orgård,

Sandberg, Falk, Lundell, Rosander, Sundström i Skövde och Bladh.

Reservation

av herr Lundell.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.