Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner angående rätten till avdrag för värdeminskning vid taxering av inkomst av annan fastighet.

1944-06-08 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1944:44, Betänkande i anledning av väckta motioner angående rätten till avdrag för värdeminskning vid taxering av inkomst av annan fastighet.

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 44.

11

Nr 44.

Ankom till riksdagens kansli den 8 juni 1944 kl. 2 em.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående rätten till avdrag för värdeminskning vid

taxering av inkomst av annan fastighet.

(2:a avd.)

I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nr 246 i

första kammaren av herr Lindblom m. fl. och nr 381 i andra kammaren

av herr Boman m. fl., har hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj:t anhåller, att åt 1944 års skattesakkunniga måtte uppdragas att ägna

frågan örn värdeminskningsavdrag för fastigheter nödig uppmärksamhet

samt utarbeta anvisningar till taxeringsmyndigheternas ledning vid bedömande

av ifrågavarande spörsmål».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för motionärernas yrkanden, får

utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa

till motionen nr 246 i'' första kammaren.

Enligt 25 § 1 mom. kommunalskattelagen må från bruttointäkten av annan

fastighet avdrag göras bland annat för värdeminskning, som byggnad

är underkastad. I punkt 2 av anvisningarna till nämnda paragraf föreskrives,

att avdrag för värdeminskning å byggnad skall bestämmas på sätt i

punkt 2 första stycket av anvisningarna till 22 § är sagt. Såsom byggnads

värde skall, där ej särskilda omständigheter annat föranleda, anses taxeringsvärdet

(byggnadsvärdet) under beskattningsåret.

Punkt 2 första stycket av anvisningarna till 22 §, vari bestämmelser ges

om avdrag för värdeminskning å byggnader vid beräkning av inkomst avjordbruksfastighet,

innehåller bland annat följande. Avdrag medgives för

sådan värdeminskning å till jordbruket eller till dess binäringar eller till

skogsbruket hörande driftbyggnader, därunder inbegripna för driften nödiga

bostadsbyggnader, som dessa även med normalt underhåll och aktsam

vård äro underkastade. Avdraget bör bestämmas till viss procent av byggnadens

värde, olika allt efter den tid en byggnad av ifrågavarande art anses

kunna för sitt ändamål utnyttjas.

Vid 1938 års riksdag var frågan, huru bestämmelserna angående avdrag

för värdeminskning å byggnader skulle tillämpas, föremål för uppmärksamhet

i samband nied prövningen av då framlagt förslag örn ändrade bestämmelser

rörande avdrag för värdeminskning å inventarier m. m.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 44-

1936 års skattekommitté hade i sitt betänkande (SOU 1937: 42) beträffande

nyssnämnda fråga bland annat framhållit, att även vid bibehållande av

nuvarande avskrivningsregler skäl ofta torde föreligga att medge större värdeminskningsavdrag

beträffande byggnader än de dittills tillämpade, därför

att utvecklingen på byggnadsområdet ginge i en så hastig takt, att en

byggnads livslängd i många fall beräknades bliva väsentlig kortare än den

man förut ansett sig böra räkna med. Detta gällde såväl byggnader, avsedda

att användas i rörelse, som andra byggnader. Kommittén funne för sin del

lämpligt, att beskattningsnämndernas uppmärksamhet fästes härå. Dessutom

ansåg kommittén, att om möjligt åtgärder borde vidtagas för en likformig

tillämpning hos beskattningsnämnderna.

I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 32 underströk 1938 års bevillningsutskott

nödvändigheten av att gällande regler ej tillämpades på sådant

sätt att med hänsyn till byggnadernas antagliga livslängd rimliga värdeminskningsavdrag

förvägrades. Särskilt med syftning på bostadsfastigheter

hade i yttranden över skattekommitténs betänkande samt i skrivelse till utskottet

hemställts, att frågan om avskrivning å byggnader måtte göras till

föremål för ny, särskild utredning. Såvitt utskottet kunde finna åsyftades här

främst en utredning angående de skäliga avskrivningssatser, vilka borde av

beskattningsmyndigheterna tillämpas. Utskottet vore av den uppfattningen,

att lösningen av denna mångskiftande fråga tills vidare väsentligen måste

anförtros åt praxis. Detta hindrade emellertid ej, att vad som kunde göras

för att giva taxeringsmyndigheterna nödig ledning vid deras bedömande av

hithörande spörsmål också borde göras samt att mera ingående överläggningar

i ämnet mellan landskamrerarna syntes böra äga rum, därvid även

teknisk och annan sakkunskap borde vara representerad.

I de vid 1941 års riksdag väckta likalydande motionerna 1:94 och II: 133

hemställdes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om

skyndsam utredning och förslag rörande, bland annat, rätt till fri avskrivning

vid taxering resp. väsentlig uppmjukning av de s. k. bundna avskrivningsreglerna

för driftbyggnader i rörelse och jordbruk för sådana skattskyldiga,

som förde fullständiga räkenskaper.

1941 års bevillningsutskott anförde i sitt i anledning av berörda motioner

avgivna, av riksdagen godkända betänkande nr 33 bland annat följande:

»I likhet med motionärerna anser utskottet det ur principiell synpunkt

vara riktigt, att såväl avdrag för värdeminskning å i rörelse och jordbruk

använda driftbyggnader som avsättning till förnyelsefond för dylika byggnader

på grund av fördyrade byggnadskostnader i beskattningshänseende

böra behandlas på samma sätt som då fråga är om i rörelse använda maskiner

och andra inventarier för stadigvarande bruk. Att denna fråga hittills

icke kunnat bringas till en tillfredsställande lösning sammanhänger

med de svårigheter, som visat sig vara förbundna med att skapa erforderliga

garantier för, att vid försäljning av byggnader återbekomna avskrivningar

bliva beskattade. Med den snabba utveckling på byggnadsområdet,

som ägt rum under de senare åren, synes numera en uppmjukning av gäl
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 44.

13

lande avskrivningsregler beträffande byggnader i beskattningshänseende

vara av behovet påkallad. Då utrangering och nyanskaffning av maskiner

samt omläggningar av lillverkningsförfaranden verkställas i allt hastigare

tempo inom industriföretagen, måste omändringar och nyanläggningar av

byggnader verkställas i större omfattning än tidigare. Vid företag, som äro

underkastade stark utvidgning, erfordras även ändringar av byggnadsbeståndet

långt innan äldre byggnader blivit helt obrukbara. Örn jordbrukets

driftbyggnader gäller i viss mån detsamma som beträffande motsvarande

byggnader i rörelse. Vad angår bostadsbyggnaderna synes utvecklingen även

gå i samma riktning. För en tillfredsställande lösning av den nu föreliggande

avskrivningsfrågan måste givetvis uppställas det kravet, att betryggande

garantier skapas för, att vid försäljning av byggnader återbekomna avskrivningar

bliva beskattade samt att, därest avsättning medgives till förnyelsefond

för att täcka på grund av prisstegring beräknad merkostnad vid

en fastighets ombyggnad eller dylikt, medlen, om de icke användas för avsett

ändamål, icke undgå beskattning. I fråga örn rörelseidkare och sådana

jordbrukare, som föra fullständiga och noggranna räkenskaper, torde det

vara möjligt att inom ramen för gällande skattesystem anordna reglerna beträffande

avskrivningarna för driftbyggnader på sådant sätt, att dessa regler

bättre anpassas efter byggnadernas ekonomiska livslängd än som för

närvarande är fallet. Beträffande övriga slag av byggnader torde det däremot

vara förenat med större svårigheter att åstadkomma en uppmjukning

av gällande avskrivningsregler. För en lösning av denna fråga är det oundgängligen

nödvändigt, att sådan ändring vidtages i gällande bestämmelser att

trygghet skapas för att vid avyttring av sistnämnda byggnader återbekomna

avskrivningar bliva beskattade. Huru sistnämnda fråga bör lösas, är utskottet

icke berett att uttala sig om. Utskottet finner emellertid önskvärt att vid

den utredning, utskottet i det följande förordar, jämväl denna fråga ägnas

uppmärksamhet.»

Riksdagen beslöt, i enlighet med utskottets hemställan, i skrivelse till Kungl.

Majit anhålla, att Kungl. Majit ville låta verkställa utredning om ändring av

gällande skatteförfattningar i de delar, som i betänkandet berörts, och därvid

beakta vad i betänkandet anförts.

I de nu föreliggande motionerna har anförts bland annat, att en mycket

fast praxis hade utbildat sig inom de olika länen i fråga örn till vilket belopp

avdrag för värdeminskning å byggnad, hänförlig till annan fastighet än

jordbruksfastighet, finge ske. Avskrivningsprocenten vore i allmänhet 1 procent

för trähus och 0,6 procent för stenhus, undantagsvis någon tiondels procent

högre. Detta förutsatte beträffande stenhus, att byggnaderna skulle amorteras

under en oskäligt lång tidrymd. Med hänsyn till de allt större kraven

på komfort och modernisering syntes en så låg avskrivningsprocent vara

fullkomligt orimlig. Enligt en av Institutet för värdering av fastigheter i

Stockholm företagen undersökning, vilken omfattat 70 procent av samtliga

under åren 1935—1941 rivna byggnader i Stockholm, hade medelåldern för

dessa byggnader utgjort 65 år. Av ifrågavarande byggnader hade 29 procent

haft en ålder av 65—90 år, under det att endast 14,9 procent haft en ålder

överstigande 90 år.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 41.

Utskottet.

I de förevarande likalydande motionerna 1:246 och 11:381 har hemställts

om skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan, att åt 1944 års skattesakkunniga

måtte uppdragas att ägna frågan om värdeminskningsavdrag för fastigheter

nödig uppmärksamhet samt utarbeta anvisningar till taxeringsmyndigheternas

ledning vid bedömande av ifrågavarande spörsmål. Motionärerna åsyfta

därvid avdrag av nu angivet slag vid beräkning av inkomst av annan fastighet.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen, har 1941 års riksdag

i skrivelse till Kungl. Maj:t anhållit om utredning rörande ändring av gällande

skatteförfattningar beträffande bland annat avdrag för värdeminskning

å i rörelse och jordbruk använda driftbyggnader. Vidare har, på sätt

framgår av utskottets denna dag avgivna betänkande nr 43, 1943 års riksdag

i skrivelse till Kungl. Maj:t anhållit om utredning angående rätten för

jordbrukare att taxeras enligt bokföringsmässiga grunder, varvid förutsatts,

att frågan om avskrivning å driftbyggnader i jordbruk komme att ägnas

uppmärksamhet. Den av sistnämnda års riksdag begärda utredningen har

anförtrotts at särskilt tillkallade sakkunniga, vilkas arbete för närvarande

pågår.

Enligt utskottets mening bör jämväl den i förevarande motioner berörda

frågan om avdrag för värdeminskning å byggnader, tillhörande annan fastighet,

bliva föremål för utredning. Med hänsyn till 1941 års riksdags ovannämnda

skrivelse till Kungl. Maj:t och då utskottet utgår ifrån att den däri

begärda utredningen beträffande i rörelse använda driftbyggnader kommer

till stånd, finner utskottet dock ej skäl att tillstyrka bifall till motionärernas

hemställan. Utskottet förutsätter nämligen, att vid nämnda utredning frågan

om avdrag för värdeminskning å byggnader, tillhörande annan fastighet, tages

under omprövning.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna 1:246 av herr Lindblom

m. fl. och 11:381 av herr Boman m. fl. angående rätten till

avdrag för värdeminskning vid taxering av inkomst av annan

fastighet icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 8 juni 1944.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 44.

15

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Wahlmark, Axel Ivar Anderson, Sjödahl,

friherre De Geer, Ekman, Frans Ericson, Velander, Björkman och Lindhlom, samt

från andra kammaren: herrar Hagberg i Malmö, Björklund, Hammarlund, Orgdrd,

Sandberg, Falk, Lundell, Rosander, Sundström i Skövde och Bladh.

Reservation

av herr Lindblom.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.