Betänkande i anledning av väckta motioner angående åstadkommande vid taxering av jordbruksinkomst av en rättvisare uppskattning av i hushållet förbrukade naturaprodukter.
1944-02-17 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1944:5, Betänkande i anledning av väckta motioner angående åstadkommande vid taxering av jordbruksinkomst av en rättvisare uppskattning av i hushållet förbrukade naturaprodukter.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 5.
5
Sr 5.
Ankom till riksdagens kansli den 17 februari 1944 kl. 4 em.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående åstadkommande vid taxering av jordbruksinkomst
av en rättvisare uppskattning av i hushållet
förbrukade naturaprodukter.
(2:a avd.)
1 två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nr 132 i
första kammaren av herr Albertsson och nr 207 i andra kammaren av herrar
Svensson i Ljungskile och Stjärne, har hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Majit begära utredning
1. örn huru en rättvisare uppskattning av i hushållet förbrukade naturaprodukter
skall kunna åstadkommas i samband med deklaration för och taxering
av jordbrukare, som icke ha fullständig bokföring, samt
2. om andra därmed sammanhängande detaljer, som kunna aktualiseras
i samband med en sådan utredning».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framställda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det 1 oljande,
hänvisa till motionen nr 207 i andra kammaren.
Enligt 21 § kommunalskattelagen hänföres till intäkt av jordbruksfastighet
bland annat värdet av vad skattskyldig direkt gjort sig till godo av jordbrukets
eller dess binäringars avkastning för sin, sin familjs eller övriga hushållsmedlemmars
räkning. Jämlikt 42 § andra stycket samma lag beräknas
detta värde efter ortens pris. I anvisningarna till sistnämnda lagrum föreskrives,
att värdet av tillgodonjutna produkter, varor eller andra naturaförmåner,
som ingå i lön eller annan inkomst, skall beräknas efter det pris, som i
orten gällt, därest det varit fråga om att för penningar förskaffa sig dem. Kan
ej dylikt pris direkt angivas, skola nyttigheterna, då fråga är om produkter
eller varor från egen jordbruksfastighet, upptagas till det belopp, som det
kan beräknas, att den skattskyldige skulle hava erhållit vid försäljning under
jämförbara förhållanden av motsvarande kvantiteter.
I de föreliggande motionerna har framhållits, att vad som fran det mindre
jordbrukets synpunkt tedde sig mest otillfredsställande vid taxeringen av jordbruksinkomst
vore beskattningen av naturaprodukter. Mot lagens bestämmelse,
alt dessa skola upptagas lill sitt verkliga värde, vore intet att erinra.
1 praktiken följdes dock i många fall schablonmässigt vissa regler, som icke
6
Bevillningsutskottets betänkande iu 5.
Utskottet.
lett till rättvisa resultat. I regel bleve resultatet av uppskattningen av naturaprodukter
helt beroende av taxeringsnämndens kännedom örn och intresse för
de enskilda fallen. Som en följd av det schablonmässiga förfarandet påfördes
särskilt de större familjerna på de svagaste gårdarna inkomster, som de aldlig
haft. Om man samtidigt använde metoden att kräva viss kontant inkomst
för varje försörjd familjemedlem, kunde resultatet bliva, att tillkomsten av
ett barn ledde till höjd skatt, även om inkomsten icke ökat.
Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen skall värdet av naturaförmåner
beräknas efter ortens pris. Till grund vid värderingen skall därvid
läggas det detaljpris, som i allmänhet kommer till användning, då jordbrukare
försäljer förnödenheter till kringboende löntagare och andra för deras
egen konsumtion.
Enligt fastställt formulär till deklarationsbilaga för beräkning av inkomst
av jordbruksfastighet skall såsom intäkt upptagas bland annat värdet å i hushållet
använda produkter från fastigheten, varvid skall angivas myckenheten
av och värdet å de förbrukade produkterna av varje slag. För en exakt beräkning
av dessa värden förutsättes givetvis, att den skattskyldige fört tillförlitliga
anteckningar angående de förbrukade produkterna. Då sådana anteckningar
ofta icke föras av de skattskyldiga, är det vanligt att inom länen
vid sammanträden enligt 75 § taxeringsförordningen för överläggning rörande
taxeringsarbetet fastställas vissa normer, vilka skola tjäna till ledning vid
värderingen av ifrågavarande produkter.
I de nu föreliggande motionerna har yrkats skrivelse till Kungl. Maj:t med
begäran om utredning i syfte att en rättvisare uppskattning av i hushållet
förbrukade piodukter skall kunna astadkommas vid taxering av jordbrukare,
som icke lia fullständig bokföring. Utskottet får i anledning härav anföra!
att, såsom framgår av vad ovan nämnts, en fullt riktig uppskattning av värdet
å sådana produkter icke gärna kan vinnas annorledes än med stöd av
tillförlitliga anteckningar angående myckenheten av de förbrukade produkterna.
Därest dylika anteckningar icke förts, torde det vara ofrånkomligt, att,
i överensstämmelse med vad nu sker vid taxeringen, vissa allmänna normer
för värderingen komma till användning. Givetvis böra emellertid de enligt
dessa normer erhållna, mera schablonmässiga värdena jämkas, i den mån
omständigheterna i det särskilda fallet kunna giva anledning därtill.
Då värderingen av de i hushållet använda produkterna torde få anses vara
en ren tillämpningsfraga, kan utskottet icke finna en utredning i motionernas
syfte påkallad. I den mån brister förekommit i tillämpningen av förevarande
beskattningsregler, bör enligt utskottets mening den vid föregående års
liksdag beslutade omorganisationen av taxeringsväsendet kunna antagas komma
att medföra en förbättring i detta hänseende.
Utskottet vill tillägga, att, därest den nu pågående utredningen angående
taxering av jordbrukare enligt bokföringsmässiga grunder skulle leda till
åsyftat resultat, innebärande bland annat en förenklad bokföring för vissa
jordbrukare, antalet fall. där schablonmässig beräkning av värdet å de i
Bevillninqsutskottets betänkande nr 5.
7
hushållet förbrukade produkterna äger rum, torde komma att i avsevärd utsträckning
minskas.
På grund av vad nu framhållits anser sig utskottet icke kunna tillstyrka
bifall till motionerna.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna I: 132 av herr Albertsson
och 11:207 av herrar Svensson i Ljungskile och Stjärne
angående åstadkommande vid taxering av jordbruksinkomst
av en rättvisare uppskattning av i hushållet förbrukade naturaprodukter
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 17 februari 1944.
På bevillningsutskottets vägnar:
A. J. BÄRG.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Wahlmark, Sjödahl, friherre
De Geer, Ekman, Frans Ericson, Velander, Björkman och Sylwan; samt
från andra kammaren: herrar Lövgren, Hagberg ii Malmö, Hammarlund, Olsson i
Gävle, Orgdrd, Falk, Lundell, Karlsson 1 Grängesberg, Sundström i Skövde och Boman.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.