Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om skattebefrielse för pensionstillägg enligt lagen örn folkpensionering.

1944-02-17 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1944:6, Betänkande i anledning av väckta motioner om skattebefrielse för pensionstillägg enligt lagen örn folkpensionering.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 6.

Nr 6.

Ankomjtill riksdagens kansli den 17 februari 1944 kl. 4 em.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om skattebefrielse för pensionstillägg enligt lagen örn

folkpensionering.

(2:a avd.)

I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nr 131 i

första kammaren av herr Mattsson m. fl. samt nr 201 i andra kammaren av

herrar Mårtensson och Johansson i Öckerö, har hemställts, »att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Majit måtte anhålla om utredning och förslag till riksdagen

örn skattebefrielse för pensionstillägg enligt lagen om folkpensionsförsäkring».

Beträffande motiveringen för detta yrkande får utskottet,- i den mån redogörelse

härför ej lämnas i det följande, hänvisa till motionen nr 131 i första

kammaren.

Enligt 6 § 2 mom. lagen den 28 juni 1935 örn folkpensionering utgår jämte

grundpension tilläggspension med 250, 350 och 450 kronor i respektive första,

andra och tredje ortsgruppen med avdrag av fem tiondelar av den pensionsberättigades

årsinkomst i vad den må överstiga 200 kronor.

I 19 § kommunalskattelagen ha angivits de intäkter, som icke äro hänförliga

till skattepliktig inkomst. Enligt punkt 1) av anvisningarna till nämnda

lagrum äro fattigunderstöd, begravningshjälp samt underhåll, som lämnats

fånge eller patient å hospital m. m. dyl. icke att hänföra till skattepliktig

inkomst. Detsamma gäller även enligt förordningen om statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt.

Jämlikt 32 § kommunalskattelagen är grundpension enligt lagen om folkpensionering

att hänföra till skattepliktig inkomst. Detsamma gäller även

vid taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

Vad angår frågan om beskattningen av tilläggspension inhämtade 1939

års bevillningsutskott i anledning av väckt motion, vari framställts yrkande

med samma syfte som i de nu föreliggande motionerna, under hand

från skattedirektören i Stockholm och vederbörande landskamrerare upplysningar

om beskatlningsnämndernas praxis i ifrågavarande hänseende. Av

de sålunda lämnade upplysningarna framgick bland annat, att i tre län vederbörande

landskamrerare givit taxeringsnämnderna anvisning örn att till
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 6. 9

läggspensionerna borde beskattas, medan åter i övriga län icke meddelats

sådan anvisning. Såvitt landskamrerarna kunnat utröna, hade tilläggspensionerna

inom en del taxeringsdistrikt icke blivit föremål för beskattning, medan

åter inom andra taxeringsdistrikt dessa pensioner tagits till beskattning,

därest de skattskyldiga i sina deklarationer lämnat uppgift om den tilläggspension

de åtnjutit. Prövningsnämnderna hade i regel icke haft förevarande

beskattningsfråga under behandling. Undantagsvis hade emellertid dessa

nämnder i några enstaka fall haft frågan under omprövning, varvid inom

fem län tilläggspension förklarats utgöra skattepliktig intäkt och i ett län

skattefri intäkt.

Såvitt kunnat utrönas, har frågan huruvida tilläggspension är att hänföra

till skattepliktig intäkt icke varit föremål för skattedomstolarnas prövning.

I 50 § 2 mom. kommunalskattelagen och 17 § 2 mom. förordningen om

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt omförmälas de särskilda avdrag, som

kunna medgivas vid ömmande omständigheter. Härom stadgas i förstnämnda

författningsrum följande:

»Finnes skattskyldigs skatteförmåga vara väsentligen nedsatt till följd

av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra närstående

än barn, för vilka familjeavdrag är medgivet, eller annan därmed

jämförlig omständighet, må efter vederbörande beskattningsnämnds beprövande

den skattskyldiges inkomst minskas med ytterligare ett belopp av högst

700 kronor.»

Enligt motsvarande stadgande i 17 § 2 mom. förordningen om statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt är avdraget vid den statliga beskattningen

maximerat till 1 000 kronor.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen var den i förevarande

motioner berörda frågan föremål för behandling även vid 1939 års lagtima

riksdag. I väckt motion hade yrkats, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl.

Maj:t hemställa, att Kungl. Majit måtte föranstalta örn utredning angående

frågan huruvida och i vilken utsträckning tilläggspension må undantagas

från beskattning. Samma års bevillningsutskott anförde i sitt över motionen

avgivna betänkande, nr 12, bland annat följande:

»Beträffande motionärernas förslag, att de personer, som tillerkänts högsta

tilläggspension, böra vara befriade från skyldighet att erlägga skatt, finner

utskottet ur principiell synpunkt det vara synnerligen betänkligt att generellt

undantaga en viss kategori medborgare från skattskyldighet. Avgörande fölen

persons skatteförmåga är i regel icke, varifrån den av honom åtnjutna

inkomsten härleder sig, utan storleken av det belopp, han uppburit. Ett avsteg

från denna princip beträffande nu ifrågavarande inkomsttagare skulle

kunna leda till icke önskvärda konsekvenser. I icke ringa utsträckning förekommer

nämligen, alt de pensionsberättigade vid sidan av folkpension åtnjuta

annan inkomst samt att deras sammanlagda inkomst uppgår till belopp,

för vilka andra skattskyldiga i samma inkomstläge äro pliktiga att

erlägga skatt. Ett bifall till motionärernas förslag skulle emellertid leda lill,

att tilläggspension skulle bliva fri från skatt, medan åter ett belopp av sam
liihang

till riksdagens protokoll 1944. 7 sami. Nr i—G. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 6.

Utskottet.

ina storlek, vilket en person uppbure i forin av pension från sin arbetsgivare,

skulle betraktas såsom skattepliktig inkomst. En sådan lösning av den föreliggande

frågan kan utskottet icke biträda.»

Utskottet framhöll även önskvärdheten av en utvidgad tillämpning av gällande

bestämmelser om särskilt avdrag vid ömmande omständigheter, varigenom

en relativt tillfredsställande differentiering efter skatteförmågan i de

individuella fallen vore möjlig att åstadkomma. Vidare yttrade utskottet,

att, därest beskattningsmyndigheterna för framtiden ägnade denna fråga

större uppmärksamhet än som dittills varit fallet, det torde kunna förväntas,

att den grupp av inkomsttagare, varom vore fråga, endast mera undantagsvis

konnne att drabbas av skatt till stat och kommun. På hemställan av

utskottet avslog riksdagen motionen.

I de nu föreliggande motionerna har anförts bland annat, att det ej torde

råda någon meningsskiljaktighet örn att folkpensionens grundbelopp skall

beskattas i likhet med tjänstepension. Däremot kunde ifrågasättas det lämpliga

eller riktiga i att som inkomst vid taxering upptaga folkpensionens tillläggsbelopp

till beskattning. Folkpensionstilläggen utginge efter prövning endast

till åldringar, invalider och övriga, vilkas inkomst vore så låg eller ekonomiska

ställning så svag, att de för sitt uppehälle måste anlita det allmänna.

I realiteten vore pensionstillägget en form av understöd, vars karaktär

ej mycket skilde sig från vanligt fattigvårdsbidrag. Måhända kunde» invändas,

att möjlighet förelåge för taxeringsmyndigheterna alt medgiva särskilda

skatteavdrag och att denna utväg borde anlitas. Så skedde emellertid icke

inom alla taxeringsnämnder. Enligt motionärernas mening borde folkpensionärerna

i första hand av rent sociala skäl befrias från erläggande av utskylder

på av dem uppburna pensionstillägg. Då det torde förfaras olika i olika

taxeringsdistrikt med avseende å beviljande av särskilda skatteavdrag samt

något prejudikat ej torde föreligga i frågan huruvida folkpensionstilläggen

vore att hänföra till inkomst, varå skatt borde utgå, ansåge motionärerna, att

frågan borde bliva föremål för utredning.

Beträffande frågan om införande av skattefrihet för tilläggspension enligt

lagen örn folkpensionering finner sig utskottet kunna helt instämma i vad

1939 års bevillningsutskott därutinnan anfört. Utskottet kan sålunda icke

tillstyrka motionärernas yrkande örn skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan

örn utredning angående detta spörsmål.

I likhet med 1939 års bevillningsutskott anser sig emellertid utskottet böra

understryka vikten av att den möjlighet till differentiering av beskattningen

efter skatteförmågan, som kan vinnas genom tillämpning av bestämmelserna

om avdrag vid ömmande omständigheter, begagnas i sådana fall, då skäl därtill

förefinnas. Beträffande skattskyldiga, som åtnjuta tilläggspension, torde

det, såsom framhållits av 1939 års bevillningsutskott, kunna antagas, att förutsättningar

för beviljande av dylikt avdrag ofta föreligga. I anledning av

vad i motionerna anförts om den bristande enhetligheten i tillämpningen av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 6. H

ifrågavarande bestämmelser får utskottet erinra om den vid föregående års

riksdag beslutade omorganisationen av taxeringsväsendet. Genom denna omorganisation

torde kunna förväntas, att större likformighet skall vinnas jämväl

vid tillämpningen av nämnda bestämmelser.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 131 av herr Mattsson m. fl.

samt II: 201 av herrar Mårtensson och Johansson i Öckerö

om skattebefrielse för pensionstillägg enligt lagen örn folkpensionering

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 17 februari 1944.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

härvarande: se under betänkande nr 5.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.