Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrade grunder för tilldelande av understöd åt vissa växelstationsföreståndare vid telegrafverket.

1944-02-29 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1944:13, Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrade grunder för tilldelande av understöd åt vissa växelstationsföreståndare vid telegrafverket.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr lii.

1

Nr 13.

Ankom till riksdagens kansli den 29 februari 1944 kl. 3 em.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrade grunder för

tilldelande av understöd åt vissa växelstationsföreståndare

vid telegrafverket.

I två till bankoutskottets förberedande handläggning hänvisade likalydande

motioner, väckta den ena inom första kammaren under nr 46 av

herr Leander jämte sex av kammarens övriga ledamöter och den andra inom

andra kammaren under nr 61 av herr Hållgren jämte sju av kammarens

övriga ledamöter, har hemställts, »att riksdagen måtte bemyndiga Kungl.

Majit meddela erforderliga bestämmelser om att understöd (årlig ersättning)

må utan föregående behovsprövning kunna tilldelas växelstationsföreståndare,

som entledigas på grund av växelstationens automatisering och som

uppfyller för erhållande av dylikt understöd (årlig ersättning) i övrigt föreskrivna

villkor.»

I proposition nr 353 till 1943 års riksdag framlade Kungl. Majit förslag

angående ändrade grunder för ålderdomsunderstöd åt viss vid post- och

telegrafverken anställd personal. Förslaget innebar, såvitt nu är i fråga, att

den hittillsvarande behovsprövningen i samband med tilldelande av understöd

vid avgången ur tjänst skulle eftergivas. I fråga örn växelstationsföreståndare

vid telegrafverket skulle dock behovsprövningen bibehållas vid

fall av entledigande ur tjänsten på grund av växelstations automatisering.

På hemställan av bankoutskottet (uti. nr 77) biföll riksdagen Kungl. Majits

förslag.

Till stöd för det nu väckta förslaget örn behovsprövningens slopande

även beträffande personal, som entledigas till följd av växelstations automatisering,

alif öres i motionerna i huvudsak följande:

Automatiseringen av växelstationerna är närmast att betrakta som en rationaliseringsåtgärd,

som kan vara fördelaktig ur verkets och statens synpunkt

och betingad av den tekniska utvecklingen, men sorn berövar de anställda

deras levebröd. Det måste anses såsom skäligt att verket i någon mån håller

den personal skadeslös som oförskyllt blir ett offer för de av verket vidtagna

åtgärderna. Att ställa sådana föreståndare i en annan och ofördelaktigare

ställning än de som frivilligt lämna sin anställning är icke i enlighet med

rimlighetens krav och anses av de tvångsentledignde såsom varande orättvist.

Bihang till riksdagens protokoll 8 sami. Nr lii.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 13.

Utskottet.

Det gäller här personer, vilka mot sin vilja avkopplas från ett förvärvsarbete,

vilket de, vid anställningens antagande, räknat med att få behålla så

länge de tillfredsställande kunna sköta detsamma. Beaktas bör också att

dessa personer, i många fall ensamma och självförsörjande kvinnor, ha fullgjort

sitt arbete under blygsamma ekonomiska förhållanden, varför behov av

understöd i allmänhet föreligger. Men de anse med rätta att då de under en

lång följd av år ha fullgjort sitt arbete till verkets belåtenhet bör understödet

vara en självfallen förmån. Inom växelstationsföreståndarnas leder kommer

behovsprövningens kvarstående vid avgång på grund av* växelstationens

automatisering, sedan behovsprövningen slopats vid avgång på grund

av ålder, sjuklighet eller dylikt, att vålla en stark och fullt förståelig besvikelse.

I motion till 1941 års riksdag föreslogs bland annat behovsprövningens

borttagande vid avgång på grund av automatisering. Bankoutskott^ anförde

härvid: »Vad slutligen angår den i motionen särskilt berörda frågan

om behovsprövningen vid beviljande av årligt understöd har utskottet inhämtat,

att det sedan år 1935 endast i några enstaka fall förekommit, att

växelstationsföreståndare av telegrafstyrelsen förvägrats understöd på den

grund, att behov av understöd icke ansetts föreligga. Man torde också kunna

utgå från att även i fortsättningen icke alltför stränga regler komma att

upprätthållas härutinnan.»

Det torde alltså icke föreligga någon anledning att ur kostnadssynpunkt

behålla denna behovsprövning, vars verkningar i ekonomiskt avseende för

telegrafverket äro obetydliga.

Frånsett den förståeliga motvilja behovsprövningen framkallar hos den

berörda personalen, kommer dess kvarstående vid avgång på grund av

automatisering att medföra, att olika förfaranden skola iakttagas vid växelstationsföreståndares

avgång på grund av ålder eller sjuklighet och på grund

av automatisering. Detta torde ur alla synpunkter vara mindre lyckligt

och ägnat att vålla komplikationer av olika slag.

Sakligt måste det anses otillfredsställande och oförklarligt att en föreståndare

som vid 65 års ålder mister sin anställning pa grund av stationens

automatisering skall vara underkastad behovsprövning, medan en annan,

som på grund av ålder, sjuklighet eller andra skäl avgår vid kanske lägre

levnadsålder, skall erhålla understöd utan sadan prövning.

Telegrafstyrelsen har i skrivelse till Kungl. Maj:t den 20 september 1943

framfört erinringar av detta slag och föreslagit att behovsprövningen skulle

bortfalla även vid tilldelandet av understöd vid avgång på grund av stationens

automatisering.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har den i motionerna

väckta frågan om ett slopande av behovsprövningen för växelstationsföreståndare,

som entledigas till följd av växelstations automatisering, varit

föremål för prövning vid nästföregående års riksdag. I samband med avlåtande

av propositionen nr 353 uttalade chefen för finansdepartementet,

att han då icke vore beredd att förorda ett eftergivande av behovsprövningen

i här avsedda fall. I detta hänseende intog departementschefen

samma ståndpunkt, som vid ärendets förberedande handläggning tillkännagivits

av statskontoret. Ämbetsverket hade — med förmälan att ämbets
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 13.

3

verket överhuvud taget icke kunde biträda tanken på behovsprövningens

slopande för växelstationsföreståndarnas del — förklarat sig under alla

omständigheter bestämt motsätta sig ett eftergivande av denna prövning

vid entledigande till följd av stations automatisering. — Vad departementschefen

sålunda uttalat lämnades av riksdagen utan erinran.

Vid den förnyade behandling, utskottet ägnat förevarande spörsmål,

har utskottet funnit, att de av motionärerna anförda skälen för behovsprövningens

slopande jämväl i fall av entledigande till följd av växelstations

automatisering icke i och för sig kunna frånkännas berättigande.

Särskilt synes det vara mindre tillfredsställande, att personer, som vid entledigandet

nått en relativt framskriden levnadsålder, endast efter behovsprövning

skola kunna tillerkännas årligt understöd. Utskottet är emellertid

icke berett att utan ytterligare utredning förorda åtgärder i motionens

syfte. Innan definitiv ställning till frågan tages, synes det — icke minst

med tanke på den fortskridande automatiseringen av telefonnätet — böra

klarläggas, vilka ekonomiska konsekvenser ett eftergivande av behovsprövningen

beträffande här ifrågavarande personal kan medföra för framtiden.

I sammanhang därmed synes såsom ett alternativ till det i motionerna

framlagda förslaget böra övervägas, huruvida icke behovsprövningen alltjämt

bör bibehållas såvitt angår'' persöner, vilkas levnadsålder vid entledigandet

mera avsevärt understiger den ålder, då pensionering för närmast

jämförliga personalgrupper vid telegrafverket i allmänhet äger rum. Det

synes utskottet lämpligen böra ankomma på Kungl. Majit att låta verkställa

den utredning i ämnet, som må befinnas påkallad för ett närmare

ställningstagande härutinnan, samt att för riksdagen framlägga det förslag,

vartill förhållandena kunna giva anledning.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att förevarande motioner 1:46 och 11:61 icke må till

någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 29 februari 1944.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Åkerberg, Sandén, Nordenson, Friggeråker*,

Myrdal*, Sylwan och Leander;

från andra kammaren: herrar Svedman, Paulsen, Andersson i Falkenberg*, Mattsson,

Andersson i Munkaljungby, Eriksson i Sandby, Barnekow och Sundberg *

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.