Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående livränta åt Irma Marianne Jansson m. m.

1944-03-14 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1944:23, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående livränta åt Irma Marianne Jansson m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 23.

1

Nr 23.

Ankom till riksdagens kansli den 14 mars 1944 kl. 2 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående

livränta åt Irma Marianne Jansson m. m.

I en den 28 januari 1944 dagtecknad proposition nr 66, som hänvisats

till bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Maj:t, under

åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden

för samma dag, framlagt förslag i fråga örn vissa livräntor m. m.

I fråga örn motiveringen för de framlagda förslagen får utskottet, i den

mån ej redogörelse härför lämnas i det följande, hänvisa till propositionen.

l:o.

Livränta åt Irma Marianne Jansson. Under punkten 1 av förevarande proposition

har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen medgiva, att till Irma Marianne

Jansson må, så länge hon lever ogift, från anslaget till diverse pensioner och

understöd m. m. utbetalas den ersättning, som med tillämpning av förordningen

den 18 juni 1927 örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring, skulle ha tillkommit henne, därest hon vid Arne

Ingemar Karlssons den 3 augusti 1942 inträffade död varit gift med denne.

Under färd i en roddbåt i samband med patrulltjänst den 3 augusti 1942

i trakten av Fjällnäs blev värnpliktige nr 1543—46—1940 Arne Ingemar

Karlsson så svårt skadad i bröstet av ett vådaskott, som avlossades av en

värnpliktig, att han omedelbart avled.

Uti en den 20 september 1943 dagtecknad skrift har Irma Marianne Jansson,

Stockholm — under förmälan att hon varit trolovad med Karlsson, att vigsel

mellan dem varit utsatt att äga rum den 9 augusti 1942 samt att hon den 30

november 1942 nedkommit med ett barn, vartill den avlidne varit fader —

anfört följande. Hennes fästmans frånfälle hade drabbat henne mycket hårt.

Hennes äktenskap hade gått örn intet och barnet hade blivit fött utom äktenskapet.

Örn hon hunnit gifta sig före olyckshändelsen, hade hon för egen del

varit berättigad till livränta efter den avlidne. Hon vore nu hänvisad att försörja

icke blott sig själv utan även barnet med allenast den ringa hjälp, som

av riksförsäkringsanstalten beviljad livränta till barnet utgjorde. Hon kunde

icke finna det rättvist, att den omständigheten, att äktenskapet icke hunnit

ingås, skulle få en så avgörande betydelse för henne och barnets framtid. Hon

hemställde därför, att ersättning måtte beredas henne och barnet efter samma

grunder som om äktenskap varit ingånget, då olyckan inträffade.

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 8 sami. Nr 23.

603 U

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

Utskottet.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förevarande

förslag, får hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits ifrågavarande förslag.

2:o.

Livränta åt Wendela Maria Blomér. Under punkten 2 av förevarande proposition

föreslår Kungl. Maj:t riksdagen medgiva, att den änkan Wendela

Maria Blomér jämlikt Kungl. Majis dom den 29 mars 1943 tillkommande

årliga livräntan å 600 kronor må från och med budgetåret 1944/45 bestridas

från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. med iakttagande att

å ersättningsbeloppet icke må åtnjutas någon sådan tilläggsförmån, som enligt

gällande bestämmelser eljest tillkommer pensionstagare.

Den 29 januari 1941 ägde sammanstötning rum å allmänna landsvägen

Hemse—Linde i Linde socken mellan en kronan tillhörig, av Gotlands artillerikår

disponerad lastbil och en cykel. Bilen framfördes i tjänsten av värnpliktige

nr 319—17—1939 Ture Erik Alfred Svensson och cykeln kördes av

slaktaren Axel Ernst Blomér från Hemse. Blomér skadades så svårt, att han

kort därefter avled.

Sedan kronan i domstolsväg förpliktats att till Blomérs änka Wendela

Maria Blomér utgiva bland annat en årlig livränta av 600 kronor att utgå från

den 29 januari 1941, hava arméförvaltningens tyg- och civila departement i

skrivelse den 5 oktober 1943 anfört bland annat följande.

Genom beslut den 4 och den 12 maj 1943 hade tygdepartementet med anlitande

av till departementets förfogande stående medel till förste stadsfogden

i Stockholm, till vilken Kungl. Maj:ts dom ingivits för verkställighet, utbetalat

den del av de utdömda livräntebeloppen, som avsåge tiden från och med

den 29 januari 1941 till och med den 30 april 1943, eller 1 433 kronor 45 öre,

därav 78 kronor 61 öre utgjorde ränta. Då Svensson icke torde ha gjort sig

skyldig till grov vårdslöshet vid tillfället i fråga, syntes kronan med hänsyn

till föreskrifterna i förordningen den 22 juni 1939 (nr 286) med vissa bestämmelser

rörande skadeståndsskyldigheten för förare av motorfordon, motorredskap

och traktortåg, som tillhöra eller nyttjas av staten, sakna regressrätt mot

honom beträffande belopp, som utgivits eller kunde komma att utgivas i anledning

av nu avsedda händelse. På grund av vad sålunda anförts hemställde

tyg- och civila departementen, att Kungl. Majit måtte, med godkännande av

den verkställda utbetalningsåtgärden, anvisa medel för utgivande till änkan

Blomér för tiden intill den 1 juli 1944 av livränta med sammanlagt 2 133 kronor

45 öre jämte ränta å 700 kronor enligt förut angiven grund.

Härjämte hemställde tyg- och civila departementen, att Kungl. Majit måtte

för riksdagen framlägga proposition örn anvisande av erforderliga medel att

utgå såsom livränta till änkan för tid från och med den 1 juli 1944 under

hennes återstående livtid, så länge hon levde ogift.

Genom brev den 22 oktober 1943 medgav Kungl. Majit med godkännande

av den verkställda betalningsåtgärden i vad livräntan belöpte å tiden från den

29 januari 1941, att kostnaderna i förevarande avseende för tiden allt intill

den 1 juli 1944, tillhopa 2 131 kronor 79 öre jämte på angivet sätt beräknad

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 23.

3

ränta, finge bestridas av anslaget till reglering av skador i följd av trafik med

försvarets motorfordon. Härjämte förklarade Kungl. Majit Sig vilja framdeles

meddela beslut rörande bestridandet av kostnaderna för livränta till

änkan Blomér för tid därefter.

Med biträdande av Kungl. Maj :ts förevarande framställning hemställer

utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts ifrågavarande förslag.

3:o.

Livräntor till Erland Carlsson och Augusta Carlsson. Under punkten 3

av förevarande proposition föreslår Kungl. Majit riksdagen medgiva, att lantbrukaren

Erland Carlsson och hans hustru Augusta Carlsson jämlikt Göta

hovrätts utslag den 13 oktober 1942 tillkommande livräntor, uppgående till

för vardera 25 kronor för månad, må från och med budgetåret 1944/45 bestridas

från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. med iakttagande att

å ersättningsbeloppen icke må åtnjutas någon sådan tilläggsförmån, som

enligt gällande bestämmelser eljest tillkommer pensionstagare.

Den 31 augusti 1941 framförde värnpliktige sergeanten Sture Gunnar Olsson

å allmänna landsvägen Väring—-Tidavad en kronan tillhörig lastbil och påkörde

då en cyklist, hemmadottem Tyra Alice Frideborg Carlsson, som skadades

så svårt, att hon avled.

Sedan Olsson och kronan, såvitt nu är i fråga, i domstolsväg förpliktats

att solidariskt till vardera av Tyra Carlssons föräldrar, lantbrukaren Erland

Carlsson och hans hustru Augusta Carlsson, utgiva en med hänsyn till Tyra

Carlssons medvållande till två tredjedelar av vad eljest skolat utgå jämkad

livränta med 25 kronor för månad under makarnas återstående livstid, räknat

från den 31 augusti 1941, hava arméförvaltningens tyg- och civila departement

i skrivelse den 2 mars 1943 anfört i huvudsak följande.

Enär av häradsrättens utslag måste anses framgå, att Olsson icke gjort

sig skyldig till grov vårdslöshet vid tillfället, och då han ej heller eljest syntes

ha låtit komma sig till last något förfarande eller någon underlåtenhet av beskaffenhet,

varom förmäldes i förordningen den 22 juni 1939 (nr 286) med

vissa bestämmelser rörande skadeståndsskyldigheten för förare av motorfordon,

motorredskap och traktortåg, som tillhöra eller nyttjas av staten, torde

kronan icke äga regressrätt mot honom beträffande belopp, som utgivits eller

kunde komma att utgivas i anledning av trafikolyckan. Tygdepartementet

hade enligt beslut den 20 november och den 1 december 1942 av tillgängliga

medel låtit till makarna Carlsson utanordna dem tillkommande livräntebelopp

för tiden till och med den 31 augusti 1942, utgörande tillhopa 600 kronor.

Emellertid borde fråga om utbetalning av livräntebelopp, jämlikt föreskrift i

Kungl. Majits brev den 19 juni 1942 angående decentralisering av vissa försvarsväsendet

berörande ersättningsärenden, underställas Kungl. Majits prövning.

På grund härav finge tyg- och civila departementen hemställa, att

Kungl. Majit måtte, med godkännande av den verkställda utbetalningen, anvisa

ett belopp av 1100 kronor för gäldande av de å tiden från och med den

1 september 1941 intill den 1 juli 1943 belöpande livräntorna.

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 23.

Utskottet.

Härjämte hemställde tyg- och civila departementen, att Kungl. Majit måtte

för riksdagen framlägga proposition om anvisande av erforderliga livräntebelopp

att utgå till makarna Carlsson från och med den 1 juli 1943 under

deras återstående livstid.

Med godkännande av utbetalningen förordnade Kungl. Majit den 2 april

1943, att kostnaderna för makarna Carlsson enligt domstolsutslaget för tiden

intill den 1 juli 1944 tillkommande livräntebelopp, tillhopa 1 700 kronor,

skulle gäldas från anslaget till reglering av skador i följd av trafik med försvarsväsendets

motorfordon. Härjämte förklarade Kungl. Majit Sig vilja

framdeles meddela beslut rörande bestridandet av kostnaderna för livräntor

till vederbörande för tid därefter.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Majits förevarande

förslag och hemställer förty,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits ifrågavarande framställning.

4:o.

Livränta åt Karl Johan Johansson. Under punkten 4 av förevarande proposition

föreslår Kungl. Majit riksdagen medgiva, att den förre stenhuggaren

Karl Johan Johansson jämlikt rådhusrättens i Luleå dom den 8 februari 1943

tillkommande årliga livräntan å 250 kronor må från och med budgetåret 1944/45

bestridas från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. med iakttagande

att å ersättningsbeloppet icke må åtnjutas någon sådan tilläggsförmån,

som enligt gällande bestämmelser eljest tillkommer pensionstagare.

Hen 27 november 1940 påkörde värnpliktige Nils Erik Jansson å Storgatan

i Luleå under framförande i tjänsten av en kronan tillhörig personbil

förre stenhuggaren Karl Johan Johansson, Luleå, vilken gående varit på

väg över gatan, med påföljd att Johansson åsamkades vissa kroppsskador.

Sedan Jansson i domstolsväg förpliktats att till Johansson — som genom

eget vållande medverkat till olycksfallet i sådan grad att honom tillkommande

skadestånd skäligen borde jämkas till hälften av vad eljest skulle utgå, såvitt

nu är fråga — utgiva en årlig livränta av 250 kronor, hava arméförvaltningens

tyg- och civila departement i skrivelse den 22 oktober 1943 anfört bland annat

följande.

Med anlitande av under händer varande medel hade tygdepartementet

låtit till Johansson utbetala — förutom ifrågakommande skadeståndsbelopp

— livränta för tiden från och med den 9 februari till och med den 8 november

1943 med 187 kronor 50 öre. Då Jansson icke torde ha gjort sig skyldig till

grov vårdslöshet vid tillfället, syntes kronan med hänsyn till föreskrifterna

i förordningen den 22 juni 1939 (nr 286) med bestämmelser rörande skadeståndsskyldigheten

för förare av motorfordon, motorredskap och traktortåg,

som tillhöra eller nyttjas av staten, sakna regressrätt mot honom beträffande

belopp, som utgivits eller kunde komma att utgivas i anledning av olycksfallet.

På grund av vad sålunda anförts hemställde tyg- och civila departe
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 23.

5

mentén, att Kungl. Maj:t måtte, med godkännande av den verkställda betalningsåtgärden,

anvisa medel för utgivande till Johansson för tiden intill den

1 juli 1944 av livränta med sammanlagt 348 kronor 61 öre.

Härjämte hemställde tyg- och civila departementen, att Kungl. Majit

måtte för riksdagen framlägga proposition örn anvisande av erforderliga

medel att utgå såsom livränta till Johansson för tid från och med den 1 juli

1944 under hans återstående livstid.

Genom brev den 12 november 1943 medgav Kungl. Majit, med godkännande

av betalningsåtgärden, att kostnaderna för tiden intill den 1 juli 1944 finge

med ett belopp av 348 kronor 61 öre bestridas av anslaget till reglering av

skador i följd av trafik med försvarets motorfordon. Härjämte förklarade

Kungl. Majit Sig vilja framdeles meddela beslut rörande bestridandet av

kostnaderna för livränta till Johansson för tid därefter.

Utskottet, som funnit sig böra biträda vad Kungl. Majit under förevarande

punkt föreslagit, hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande förslag.

5:o. «

Vissa ersättningar till Ester Karolina Jansson samt försäkringsaktiebolaget

Kornan. Under punkten 5 av förevarande proposition föreslår Kungl. Majit

riksdagen medgiva, att de ersättningsbelopp om tillhopa 1 000 kronor för år,

som enligt vad i propositionen angivits på grund av olycksfall tillkomma Ester

Karolina Jansson och försäkringsaktiebolaget Nornan, må från och med budgetåret

1944/45 bestridas från anslaget till diverse pensioner och understöd

m. m. med iakttagande av att å ersättningsbeloppen icke må åtnjutas någon

sådan tilläggsförmån, som enligt gällande bestämmelser eljest tillkommer

pensionstagare.

Den 30 april 1942 ägde sammanstötning rum i korsningen av huvudleden

Falun—Borlänge och allmänna vägen Hönsarvet—Islingby mellan en kronan

tillhörig av Dalregementet disponerad lastbil, vilken vid tillfället i tjänsten

framfördes av värnpliktige nr 80—58—1932 Bror Erik Teodor Karlsson, och

en cykel, som kördes av järnverksarbetaren Emil Tyko Jansson från Mjälga,

Domnarvets socken. Jansson skadades så svårt, att han kort därefter avled.

Genom lagakraftvunnet domstolsutslag har Karlsson förpliktats att, såvitt

nu är i fråga, utgiva livränta till Janssons änka Ester Karolina Jansson med

1 000 kronor örn året, så länge hon levde ogift, dock ej längre än till den

29 april 1954, med rätt för Karlsson att vid fullgörande av betalningsskyldigheten

avräkna två tredjedelar av vad på grund av dödsfallet i motsvarande

hänseende och för motsvarande tid utgått eller komme att utgå till Ester

Jansson från försäkringsaktiebolaget Nornan, där Jansson varit olycksfallsförsäkrad.

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

6 Bankoutskottets utlåtande nr 23.

Arméförvaltningens tyg- och ''.ivila departement anförde i skrivelse den

24 september 1943 i huvudsak följande.

Genom beslut den 7 maj 1943 hade tygdepartementet med anlitande

av till departementets förfogande stående medel utbetalat —

förutom ifrågakommande stadeståndsbelopp m. m. — till Ester

Jansson ett belopp av 350 kronor samt till försäkringsaktiebolaget

Nornan ett belopp av 650 kronor, avseende livränta för tiden från och med

den 1 maj 1942 till och med den 30 april 1943. Då Karlsson icke torde ha

vid tillfället gjort sig skyldig till grov vårdslöshet, syntes kronan med hänsyn

till föreskrifterna i förordningen den 22 juni 1939 (nr 286) med vissa bestämmelser

rörande skadeståndsskyldigheten för förare av motorfordon,

motorredskap och traktortåg, som tillhöra eller nyttjas av staten, sakna

regressrätt mot honom beträffande belopp, som utgivits eller kunde komma

att utgivas i anledning av olycksfallet. På grund härav och vad i övrigt anförts

hemställde tyg- och civila departementen, att Kungl. Majit måtte, med

godkännande av de verkställda utbetalningarna, för här avsett ändamål för

tiden från och med den 1 maj 1942 till och med den 30 juni 1944 ställa

till departementens förfogande ett belopp av 2 166 kronor 66 öre, varav avsåges

att utbetalas till Ester Jansson 758 kronor 33 öre och till försäkringsaktiebolaget

Nornan 1 408 kronor 33 öre.

Härjämte hemställde tyg- och civila departementen, att Kungl. Majit måtte

för riksdagen framlägga proposition örn anvisande av erforderliga medel för

utgivande till Ester Jansson och försäkringsbolaget av de livräntebelopp,

vartill de kunde vara berättigade för tid från och med den 1 juli 1944.

Genom brev den 22 oktober 1943 medgav Kungl. Majit, med godkännande

av verkställda utbetalningar, att kostnaderna för tiden intill den 1 juli 1944

finge med ett belopp av 2 166 kronor 66 öre bestridas av anslaget till reglering

av skador i följd av trafik med försvarets motorfordon. Härjämte förklarade

Kungl. Majit Sig vilja framdeles meddela beslut rörande bestridandet

av kostnaderna för tid därefter.

Med biträdande av Kungl. Majits under förevarande punkt framställda

förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits ifrågavarande framställning.

6:o.

Livräntor åt Elly Sjöholm och hennes barn. Under punkten 6 av förevarande

proposition föreslår Kungl. Majit riksdagen medgiva, att änkan Elly

Sjöholm och hennes barn Leif Georg och Tom Valter jämlikt hovrättens

över Skåne och Blekinge utslag den 9 april 1943 tillkommande årliga livräntor,

uppgående till — efter avdrag av de livräntebelopp, som de i anledning

av Elvir Lennart Sjöholms död uppbära från riksförsäkringsanstalten

— för änkan 45 kronor och för vartdera barnet 10 kronor för år, må från

och med budgetåret 1944/45 bestridas från anslaget till diverse pensioner

och understöd m. m. med iakttagande att å ersättningsbeloppen icke må

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 23.

7

åtnjutas någon sådan tilläggsförmån, som enligt gällande bestämmelser eljest

tillkommer pensionstagare.

Den 22 april 1942 påkörde å Erikslustvägen i Malmö krigsfrivillige nr

502—1—1913 Ernst Axel Alfred Bohman under framförande i tjänsten av

en kronan tillhörig och av Malmö försvarsområde disponerad lastbil rörläggaren

Elvir Lennart Sjöholm, vilken körde cykel i samma riktning som bilen.

Sjöholm skadades så svårt, att han senare samma dag avled.

Genom lagakraftvunnet domstolsutslag har Bohman förpliktats att — utöver

från riksförsäkringsanstalten på grund av olycksfallsförsäkringslagen

utgående livräntor, nämligen till Sjöholms änka Elly Sjöholm 975 kronor,

till vartdera av makarna Sjöholms barn Leif Georg och Tom Valter, födda

respektive den 3 december 1934 och den 1 mars 1940, 650 kronor samt till den

avlidnes föräldrar gemensamt 260 kronor, allt för år, vilka livräntor Bohman

ålagts återgälda anstalten — utgiva årliga livräntebelopp, till änkan med 45

kronor, så länge hon lever ogift, samt till vartdera barnet med 10 kronor tills

det fyllt 16 år.

I skrivelse den 24 september 1943 anförde arméförvaltningens tyg- och

civila departement bland annat följande.

Genom beslut den 22 juni och den 16 juli 1943 hade tygdepartementet av

till departementets förfogande stående medel utbetalat — förutom ifrågakommande

skadeståndsbelopp m. m. — livräntor för ett år från och med

den 23 april 1942, efter avdrag av vad vederbörande för samma tid uppburit

från riksförsäkringsanstalten, nämligen till Elly Sjöholm för egen del 45

kronor och för vartdera av barnen 10 kronor ävensom till riksförsäkringsanstalten

2 535 kronor. Enär Bohman icke torde ha vid tillfället gjort sig skyldig

till grov vårdslöshet, syntes kronan jämlikt föreskrifterna i förordningen den

22 juni 1939 (nr 286) med vissa bestämmelser rörande skadeståndsskyldigheten

för förare av motorfordon, motorredskap och traktortåg, som tillhöra

eller nyttjas av staten, sakna regressrätt mot honom beträffande belopp, som

utgivits eller kunde komma att utgivas i anledning av förevarande olycksfall.

På grund härav och vad i övrigt anförts hemställde tyg- och civila departementen,

att Kungl. Maj :t måtte, med godkännande av de verkställda utbetalningarna,

för här avsett ändamål för tiden intill den 1 juli 1944 ställa till förfogande

ett belopp av 5 691 kronor 11 öre, varav avsåges att utbetalas till Elly Sjöholm

och hennes barn 142 kronor 28 öre och till riksförsäkringsanstalten 5 548

kronor 83 öre.

Härjämte hemställde tyg- och civila departementen, att Kungl. Majit måtte

för riksdagen framlägga proposition örn anvisande från tolfte huvudtitelns

anslag till diverse pensioner och understöd m. m. av erforderligt belopp, att

såsom livränta utgå till Elly Sjöholm, så länge hon levde ogift, samt till

Leif Georg och Tom Valter Sjöholm tills de fyllt 16 år ävensom till riksförsäkringsanstalten

för vad denna komme att utgiva till nämnda tre personer

samt till Axel Sjöholm och Anna Sjöholm.

Genom brev den 22 oktober 1943 medgav Kungl. Majit, med godkännande

av verkställda utbetalningar, att kostnaderna för tiden intill den 1 juli 1944

finge med ett belopp av 5 691 kronor 11 öre bestridas av anslaget till reglering

av skador i följd av trafik med försvarets motorfordon. Härjämte

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande nr 23.

Utskottet.

förklarade Kungl. Maj:! Sig vilja framdeles meddela beslut rörande bestridandet

av kostnaderna i motsvarande hänseenden för tid därefter.

Statskontoret har i utlåtande den 2 november 1943 anfört följande.

Statskontoret finge föreslå, att Kungl. Majit utverkade riksdagens medgivande,

att änkan Sjöholm och hennes förenämnda barn tillkommande livräntor,

uppgående till — efter avdrag av de livräntebelopp, dessa personer

uppbure från riksförsäkringsanstalten — för änkan 45 kronor samt för ettvart

av barnen 10 kronor för år, finge gäldas från tolfte huvudtitelns anslag

till diverse pensioner och understöd m. m. Från sagda anslag torde däremot

enligt statskontorets mening icke böra utgå medel till ersättande av

förenämnda av riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen örn försäkring för olycksfall

i arbete beviljade livräntebelopp.

På sätt tidigare skett i liknande fall torde föreskrift böra meddelas därom,

att å ersättningsbeloppen från anslaget till diverse pensioner och understöd

m. m. icke finge åtnjutas någon sådan tilläggsförmån, som enligt gällande

bestämmelser eljest tillkomme pensionstagare.

Föredragande departementschefen har anfört i huvudsak följande.

I likhet med statskontoret anser jag, att från tolfte huvudtitelns anslag

till diverse pensioner och understöd m. m. icke bör utgå ersättning till riksförsäkringsanstalten

för de av anstalten jämlikt olycksfallsförsäkringslagen utbetalade

livräntorna. Däremot synas livräntebeloppen örn 45 kronor till änkan

och 10 kronor till vartdera barnet böra bestridas från nämnda anslag. Av

riksdagen bör därför utverkas medgivande, att sistnämnda livräntebelopp,

vilka erlagts för tiden intill den 1 juli 1944, må för tiden därefter utgå av

anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. med iakttagande att å

ersättningsbeloppen icke må åtnjutas någon sådan tilläggsförmån, som enligt

gällande bestämmelser tillkommer pensionstagare. Såsom tyg- och civila

departementen påpekat, torde kronan icke äga regressrätt mot Bohman beträffande

belopp, som utgivits eller kunna komma att utgivas i anledning av

skadan.

Utskottet, som funnit sig böra biträda Kungl. Maj :ts under förevarande

punkt framställda förslag, får hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

7:o.

Sjukpenning och livränta åt Carl Johan Eric Tersmeden. Under punkten 7

av förevarande proposition föreslår Kungl. Majit riksdagen medgiva, att löjtnanten

i Svea livgardes reserv Carl Johan Eric Tersmeden må från fjärde

huvudtitelns anslag till bidrag till ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, uppbära dels sjukpenning med 1 419 kronor,

dels ock livränta för tiden den 16 mars 1941—den 15 september 1944, beräknad

efter 2 000 kronor för år till och med den 15 september 1942 och därefter

efter 1 000 kronor för år, jämte 15 % dyrtidstillägg å sålunda utgående

livränta.

Under tiden den 22 augusti—den 18 november 1939 var löjtnanten i Svea

livgardes reserv Carl Johan Eric Tersmeden inkallad till militärtjänstgöring i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 23.

i)

anledning av förstärkt försvarsberedskap. I oktober samma år insjuknade

han i barnförlamning och intogs på grund härav den 9 oktober på epidemisjukhuset

i Stockholm. Där kvarlåg han till den 1 mars 1940, då han överflyttades

till S:t Görans sjukhus i Stockholm för efterbeliandling. Under

sjukdomstiden åtnjöt Tersmeden avlöning med vederbörligt tjänstledighetsavdrag

intill tjänstgöringsperiodens slut. Då vården å epidemisjukhuset var

avgiftsfri, åsamkades Tersmeden icke några kostnader för sjukvård under

tiden intill den 1 mars 1940. Kostnaderna för vård å halvenskilt rum å S:t

Görans sjukhus för tiden till och med den 15 juni 1940 samt för viss ambulanstransport

uppgingo till sammanlagt 959 kronor. Den 30 juni 1940 förflyttades

Tersmeden från sjukhuset till Skottorp för privat vård. Han har

under tiden därefter intill den 15 september 1942 undergått specialbehandling

för sin sjukdom.

Sedan Tersmeden hos Kungl. Maj:t gjort framställning om ersättning på

grund av sjukdomen, som han förmenade ådragits i tjänsten, framhöll rilcsjörsäkringsanstalten

bland annat följande.

Enär sjukdomen ej föranletts av något under tjänsten inträffat olycksfall,

vore bestämmelserna i olycksfallsförsäkringslagen icke tillämpliga å Tersmeden.

Denne kunde ej heller beredas ersättning enligt 1927 års militärersättningsförordning,

enär han icke vore att hänföra till någon av de kategorier,

som omförmäldes i denna förordning. Ej heller kunde ersättning utgå

till Tersmeden jämlikt brev den 23 juli 1940 med provisoriska bestämmelser

örn särskilda förmåner åt viss personal vid försvarsväsendet, som drabbats

av kroppsskada. Bestämmelserna i detta brev gällde nämligen endast sådan

personal, å vilken krigsavlöningsreglementet vore tillämpligt, och vid ifrågavarande

tid hade reglementet endast partiellt varit tillämpligt med avseende

å Tersmeden. Anstalten ville emellertid framhålla, att Tersmedens sjukdom

syntes vara ådragen under sådana förhållanden, att samband mellan sjukdomen

och tjänstgöringen torde få anses föreligga.

Genom brev den 6 december 1940 medgav Kungl. Maj:t, att till Tersmeden

finge såsom ersättning för de kostnader han i följd av sjukdomen måst vidkännas

under tiden den 1 mars—den 15 juni 1940 från lantförsvarets anslag

till extra utgifter utbetalas ett belopp av 766 kronor, motsvarande vad som

under liknande omständigheter skulle ha utgått till beställningshavare på

aktiv stat.

I en den 28 maj 1943 överlämnad skrift har Tersmeden anhållit örn ytterligare

ersättning på grund av sin sjukdom och därvid framhållit bland annat

följande.

Då han hösten 1939 inbeordrats till militärtjänstgöring, hade han bevistat

andra årets lärokurs vid skogshögskolan för avläggande framdeles av civiljägmästarexamen.

Efter inkallelsen hade han emellertid på grund av de

relativt dåliga befordrings- och avlöningsförhållandena på skogsmannabanan

haft för avsikt att övergå till aktiv militär stat. Goda utsikter torde ha förcfunnits

för ett förverkligande av dessa planer. Den under militärtjänstgöringen

inträffade sjukdomen omöjliggjorde emellertid en dylik övergång.

För att i någon mån trygga sin framtida utkomst ämnade Tersmeden nu fort

sätta de år 1939 avbrutna studierna och söka avlägga civiljägmästarexamen.

Han hade därefter för avsikt att söka anställning vid någon anstalt eller byrå,

Billan(/ till riksdagens protokoll Hlld. 8 sami. Nr 23. sos « 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande nr 23.

Utskottet.

där praktiskt skogsarbete ej vore utslagsgivande. Sannolikt måste lian efter examen

fortsätta studierna i flera år för att specialisera sig i vissa ämnen. Genom

sjukdomen hade Tersmeden förlorat minst tre studieår med därav försenade

utkomstmöjligheter och härjämte bomme givetvis hans invaliditet att framdeles

väsentligen nedsätta hans prestationsförmåga. För närvarande vore

Tersmeden tack vare specialbehandling så j}ass återställd, att han kunde, örn

ock långsamt, förflytta sig på slät och jämn mark kortare sträckor med tillhjälp

av två käppar samt med stöd av käpp och ledstång taga sig uppför och

utför ej alltför branta trappor.

I anslutning härtill har Tersmeden anhållit dels örn ersättning för vissa

kostnader m. m., dels ock örn invalidpension enligt närmare angivna grunder.

Genom beslut den 8 oktober 1943 har Kungl. Maj:t därefter tillerkänt Tersmeden

ersättning dels för kostnader för sjukhusvård under tiden den 1

mars—den 15 juni 1940 med 766 kronor, dels ock för sjukhusvård under tiden

den 16—30 juni 1940 med 108 kronor 75 öre samt för specialbehandlingar m. m.

med 1 790 kronor eller med tillhopa 1 898 kronor 75 öre. Tillika har Kungl.

Maj:t förklarat sig vilja framdeles, efter framställning till riksdagen, meddela

beslut i fråga örn utgivande till Tersmeden av ersättning i övrigt.

Beträffande frågan örn sjukpenning och livränta för tiden efter den 30

juni 1940, då Tersmeden flyttades från sjukhus för privat vård, ha arméförvaltningens

civila departement och sjukvårdsstyrelse ifrågasatt, om ej

Tersmeden borde tillerkännas ett engångsbelopp med i avrundat tal 4 500

kronor, motsvarande sjukpenning och livränta enligt av riksförsäkringsanstalten

närmare angivna beräkningsgrunder för tiden tiden den 1 juli 1940—den

15 september 1942, då behovet av sjukpenning upphörde, emedan Tersmeden

efter denna tidpunkt ej behövde sjukvård. Frågan örn invalidpension efter

den 15 september 1942 borde underställas riksdagens prövning.

Statskontoret har däremot ansett mest följdriktigt, örn riksförsäkringsanstaltens

beräkningsnormer i sin helhet tagas till utgångspunkt vid bestämmandet

av ersättningens storlek efter den 30 juni 1940. Enligt statskontorets

mening bör ersättningsfrågan i vad avser sjukpenning och livränta icke avgöras

utan riksdagens medverkan.

Föredragande departementschefen har anfört i huvudsak följande:

I likhet med de hörda myndigheterna finner jag mig böra på grund av föreliggande

omständigheter tillstyrka, att Tersmeden erhåller sjukpenning och

livränta för tiden efter den 30 juni 1940. Jag anser mig i detta hänseende

böra förorda bifall till statskontorets förslag, i enlighet varmed Tersmeden

bör tillerkännas dels sjukpenning för tiden den 1 juli 1940—den 15 mars 1941

med sammanlagt 1 419 kronor, dels ock livränta för tiden den 16 mars 1941 —

den 15 september 1944, beräknade efter 2 000 kronor för år till och med den

15 september 1942 (100 % invaliditet) och därefter efter 1 000 kronor för år

(50 % invaliditet) jämte dyrtidstillägg. Beloppen böra utgå från fjärde huvudtitelns

anslag till bidrag till ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring.

Vid prövning av förevarande ersättningsfråga har utskottet funnit sig böra

biträda Kungl. Maj:ts i ärendet framlagda förslag.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 23.

11

Utskottet hemställer förty,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

Stockholm den 14 mars 1944.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Sandén, Nordenson*, Sylwan, Leander, Löfgren*

och Ljungdahl;

från andra kammaren: herrar Svedman, Paulsen*, Mattsson, Andersson i

Munkaljungby, Eriksson i Sandby*, Barnekow, fru Humla och herr Hallberg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1944:135 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majlis proposition angående livränta åt Irma Marianne Jansson m. m. a1 i texten