Utlåtande i anledning av väckt motion om rätt till åldersoch familjepension för extra adjunkter med provår vid de statliga läroverken.
1944-03-14 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1944:25, Utlåtande i anledning av väckt motion om rätt till åldersoch familjepension för extra adjunkter med provår vid de statliga läroverken.
Dokumentets text
Bcinkoutskottets utlåtande nr 25.
3
Nr 25.
Ankom till riksdagens kansli den 14 mars 1944 kl. 2 em.
Utlåtande i anledning av väckt motion om rätt till ålders- och
familjepension för extra adjunkter med provår vid de
statliga läroverken.
I en till bankoutskottets förberedande handläggning hänvisad, i andra
kammaren väckt motion, nr 301, hemställer herr Lundh jämte två av kammarens
övriga ledamöter, »att extra adjunkter med provår vid de statliga
läroverken tilläggas rätt till ålders- och familjepension».
Till stöd för det väckta förslaget har anförts följande:
De extra läroverkslärarnas anställnings- och löneförhållanden ha vid flera
tillfällen varit föremål för regleringar, då situationen för denna kategori
statsanställda varit alltför ogynnsam. Så skedde detta år 1935, då riksdagen
beviljade medel till nyinrättande av ett stort antal ordinarie tjänster, varigenom
läroverkslärarkårens inslag av extralärare reducerades från omkring
24 till omkring 10 procent. Likaså förbättrades de äldre extralärarnas förhållanden
år 1938 genom tillkomsten av de extra ordinarie adjunktsbefattningarna,
varvid avsikten ursprungligen var att extralärarna efter provårsutbildningen
i regel skulle kunna beräkna befordran från extra adjunkt till
extra ordinarie, vilket innebär högre lön, tryggare anställningsförhållanden,
rätt till ålders- och familjepension och gynnsammare ställning vid sjukdomsfall.
De statliga besparingssträvandena lia emellertid gått synnerligen hårt
fram över dessa reformer till extralärarnas förmån. Ar 1941 hade proportionen
mellan antalet extralärare och hela antalet ämneslärare åter stigit
till 24 %, d. v. s. densamma som före 1935 års reglering. Av de nuvarande
extralärarna med provårsutbildning ha endast 240 erhållit förordnande till
e. o. adjunkt, medan 165 fortfarande endast voro extra. Dessutom sysselsättas
f. n. 160 extralärare utan provår.
Dessa förhållanden ha medfört att årligen ett allt större antal extraadjunkter
med provår uppnå 35 år, varefter de ej kunna erhålla det antal
tjänstår, som fordras för full ålderspension. Än allvarligare är att denna
grupp kommer att sakna varje efterlevandeskydd under de år, som äro
viktigast ur familjebildningssynpunkt. Självfallet måste detta på ett ytterst
menligt sätt påverka barnantalet inom en kategori med kvalificerad utbildning,
vars inkomstförhållanden icke medge att ett tillfredsställande skydd
för de efterlevande upprättas genom privat försäkring.
En sammanställning, som gjorts på grundval av extralärarbyråns uppgifter,
ger vid handen att av de 165 extra adjunkter, som genomgått provår.
icke mindre än 122 uppnått 35 års ålder, d. v. s. 74 %. Särskilt otillfredsställande
tor sig detta mot bakgrunden av den i hela statsförvaltningen
exceptionellt långa tid, som förflyter från första förordnandet till extra
tjänsten och befordringcn till e. o. Denna måste nämligen f. n. anslås lill
minst tio år.
4
Utskottet.
Bankoutskottets utlåtande nr 25.
Enligt vår mening bör denna fråga så snart som möjligt få sin lösning
genom en utökning av de e. o. adjunktsbefattningarnas antal i ursprungligen
avsedd omfattning. Redan dessförinnan böra emellertid de extra
adjunkterna med provår bliva delaktiga av det pensionsskydd för sig själva
och sina efterlevande, som tillkommer varje annan statstjänarkategori med
längre tjänstetid. De ekonomiska konsekvenserna för statsverket av ett
dylikt medgivande äro helt säkert icke omfattande. För den berörda kategoriens
trivsel och trygghetskänsla vore dock mycket vunnet.
Det i motionen väckta yrkandet avser, att extra adjunkter med provår vid
de statliga läroverken skulle tillerkännas rätt till tjänste-och familjepension.
Till stöd för detta förslag har anförts bland annat, att ifrågavarande befattningshavare
till följd av den ogynnsamma relationen mellan antalet ordinarie
och extra ordinarie ämneslärare, å ena, samt extralärarna, å andra sidan.
för närvarande sakna möjlighet att vinna befordran till pensionsberättigande
tjänst vid sådan levnadsålder, att de kunna förvärva för hel tjänstepension
föreskrivet antal tjänstår. I motionen framhålles vidare det önskvärda i att
de extra adjunkterna bliva delaktiga av det pensionsskydd för sig själva
och sina efterlevande, som tillkommer »varje annan statstjänarkategori med
längre tjänstetid».
Ett bifall till det i motionen väckta yrkandet skulle innebära ett avsteg
från den hittills gällande grundsatsen, att pensionsrätt regelmässigt tillkommer
allenast tjänstemän, vilka inneha ordinarie eller extra ordinarie anställning
i statens tjänst. Även örn den i motionen framförda tanken synes
behjärtansvärd, finner sig utskottet med hänsyn till uppkommande konsekvenser
icke kunna tillstyrka, att ett dylikt avsteg från gällande pensioneringsprinciper
göres. För att nå det önskade målet torde någon annan utväg
knappast stå till buds än att utöka antalet extra ordinarie ämneslärartjänster
i erforderlig omfattning. Detta är emellertid ett spörsmål, som faller utanför
bankoutskottets kompetensområde.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att förevarande motion 11: 301 ej må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 14 mars 1944.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
frän första kammaren: herrar Sandén, Friggeråker, Myrdal*, Stjlwan, Ohlin*,
Leander och Löfgren*;
från andra kammaren: herrar Svedman, Paulsen*, Andersson i Falkenberg,
Mattsson, Andersson i Munkaljungby, Barnekow, Sundberg och Ericsson i Kinna*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Centraltryckeriet, Esselte ab. Stockholm 1944
441210
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.