Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående gäldande av vissa livräntor m. in.

1944-03-17 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1944:27, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående gäldande av vissa livräntor m. in.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 27.

1

Nr 27.

Ankom till riksdagens kansli den 17 mars 1944 kl. 3 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

gäldande av vissa livräntor m. in.

I en den 25 februari 1944 dagtecknad proposition nr 150, vilken hänvisats

till bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Maj:t, under åberopande

av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden

för samma dag, framlagt förslag i fråga om gäldande av vissa livräntor

m. m.

I fråga örn motiveringen för ifrågavarande förslag får utskottet, i den mån

ej redogörelse härför lämnas i det följande, hänvisa till propositionen.

l:o.

Bemyndigande för Kungl. Maj:t att besluta i fråga om gäldande av vissa

livräntor och, understöd. Under punkten 1 av förevarande proposition föreslår

Kungl. Majit riksdagen att bemyndiga Kungl. Majit att för bestridande av

livräntor och andra dylika understöd, som statsverket på grund av domstols

lagakraftvunna utslag har att utgiva, taga i anspråk det under riksstatens

tolfte huvudtitel uppförda anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.

med iakttagande av att å understödsbelopp icke må åtnjutas någon sådan tillläggsförmån,

som enligt gällande bestämmelser eljest tillkommer pensionstagare.

Sedan fråga uppkommit örn bestridande av vissa livräntor, som kronan

jämlikt domstols lagakraftvunna utslag hade att utgiva till personer, vilka

skadats vid trafikolyckor timade under framförande av kronan tillhöriga motorfordon,

har statskontoret i avgivet utlåtande till Kungl. Majit ifrågasatt,

huruvida icke hos riksdagen borde utverkas generellt medgivande för Kungl.

Majit att för bestridande av livräntor och andra dylika understöd, vilka statsverket

på grund av domstols lagakraftvunna utslag hade att utgiva, taga i

anspråk tolfte huvudtitelns förslagsanslag till diverse pensioner och understöd

m. m.

Föredragande departementschefen har anfort:

Jag delar statskontorets uppfattning, att av riksdagen bör utverkas generellt

bemyndigande för Kungl. Majit att för bestridande av livräntor och

andra dylika understöd, som statsverket på grund av domstols lagakraftvunna

utslag har att utgiva, taga förutnämnda förslagsanslag i anspråk. Härvid förutsätter

jag, att icke utan riksdagens medgivande må å sådana understöd åtnjutas

tilläggsförmån av förut angivet slag.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 8 sami. Nr 27.

CG2 41

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Bankoutskottets utlåtande nr 27.

Utskottet.

I likhet med statskontoret och föredragande departementschefen hyser utskottet

den uppfattningen, att lämplighetsskäl tala för att åt Kungl. Maj:t inrymmes

befogenhet att för gäldande av sådana livräntor och understöd, som

kronan har att jämlikt lagakraftvunnet domstolsutslag utgiva, utan riksdagens

hörande i varje särskilt fall anlita det under tolfte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget

till diverse pensioner och understöd m. m. Såsom i propositionen

förutsatts, bör sådan tilläggsförmån, som enligt gällande bestämmelser

eljest tillkommer pensionstagare, icke utan riksdagens medgivande utgå å här

avsedda understödsbelopp.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts

ning.

2:o.

förevarande framställ
-

Årliga understöd åt Anna Elfrida Bengtsson och Sone Torvald Tersson.

Under punkten 2 av förevarande proposition föreslår Kungl. Maj:t riksdagen

medgiva, att från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. må

under i propositionen angivet villkor utbetalas årliga understöd räknat från

och med den 25 augusti 1941, nämligen till änkan Anna Elfrida Bengtsson

med 300 kronor, så länge hon lever ogift, samt till Sone Torvald Persson med

400 kronor tills han fyllt 16 år med iakttagande att å understödsbeloppen icke

må åtnjutas någon sådan tilläggsförmån, som enligt gällande bestämmelser

eljest tillkommer pensionstagare.

Efter tillstånd av chefen för Södra skånska infanteriregementet förevisades

infanterivapen den 24 augusti 1941 vid en hemvärnsfest i Löberöd. Förutom

andra vapen demonstrerades, under befäl av värnpliktige fänriken Assar Karl

Gustav Assarson, jämväl en pansarvärnskanon.

Assarson, som vid denna tid tjänstgjorde som plutonchef vid andra specialkompaniet,

hade av tjänstförrättande kompanichefen beordrats att till förevisningen

medföra till pansarvärnskanonen hörande blindpatroner. Emellertid

hade Assarson, i stället för blindpatroner, kommit att medföra skarpa patroner

med blindgranat, märkta med ordet »blind». Till följd härav hade, då på

Assarsons order kanonen efter laddning avfyrats, ett skott avgått och träffat

installatören Oscar Birger Bengtsson och fru Ruth Gunborg Persson, båda

från Löberöd. Dessa skadades så svårt, att de samma dag avledo.

Plågan örn Assarsons skadeståndsskyldighet på grund av ifrågavarande

olyckshändelse är för närvarande beroende på högsta domstolens prövning.

I en den 2 juni 1943 dagtecknad skrift ha Bengtssons efterlämnade hustru

Anna Elfrida Bengtsson och makarnas dotter Inga Gunborg Cecilia anhållit

att i anledning av Bengtssons död av statsmedel utbekomma dels ersättning

för begravningskostnaderna med 2 909 kronor 81 öre, dels ock, vad angår

änkan, en årlig livränta av 4 725 kronor 41 öre samt, vad angår dottern, en

engångsersättning av 8 288 kronor 13 öre.

Vidare har Ruth Perssons efterlämnade make charkuteriarbetaren Malte

Arnold Persson i en den 5 juli 1943 dagtecknad skrift anhållit att av stats
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 27.

3

medel måtte utbetalas dels ersättning för begravningskostnaderna med 1 667

kronor 45 öre samt för klädespersedlar, som förstörts vid olyckshändelsen,

med 220 kronor ävensom ränta å nämnda belopp enligt angiven grund, dels

ock till makarnas den 28 mars 1931 födda son Sone Torvald en årlig livränta

av 600 kronor intill dess denne uppnått 16 år.

Föredragande departementschefen har anfört i huvudsak följande:

Även örn högsta domstolen ogillar den mot Assarson förda talan, kan

skadeståndsskyldighet åligga kronan. Oavsett hur det förhåller sig med

kronans juridiska ansvar i förevarande hänseende, har jag emellertid med

hänsyn till de omständigheter varunder ifrågavarande olyckshändelse inträffat

funnit föreliggande ersättningsanspråk böra upptagas till prövning.

De anspråk som härvid kunna komma i fråga äro — då ersättningsfrågan i

vad avser begravningshjälp m. m. torde få anses reglerad — livränta till änkan

Bengtsson, engångsersättning till Inga Bengtsson samt livränta till Sone Persson

jämte förekommande ränteanspråk.

För ernående av ett mera allmänt bedömande av ersättningsfrågan får jag

i detta sammanhang hänvisa till 6 kap. 4 § strafflagen, som innehåller bestämmelser

örn den skadeståndsrätt, som föreligger efter dödad person. Av nämnda

paragraf framgår, att skadestånd tillkommer allenast den, som jämlikt stadgande

i lag äger rätt till underhåll av den, som blivit dödad, samt att en förutsättning

för skadestånd är, att vederbörande genom dennes frånfälle kommer

att sakna erforderligt underhåll. Skadestånd skall utges efter skälighetsprövning

med avseende å såväl »den brottsliges» tillgångar som andra omständigheter.

I propositionen 1926: 4 vilken ligger till grund för nämnda lagstadgande i

dess senaste lydelse framhöll föredragande departementschefen, att den skada,

som skulle ersättas, vore förlust av underhåll förorsakad genom den underhållspliktiges

död. Därest dödsfallet icke hade någon inverkan i nyssnämnda

hänseende, uppstode icke dylik skada, och skadestånd komme följaktligen icke

i fråga, Så vore tydligen förhållandet, där den eller de till underhåll berättigade

befunne sig i sådana ekonomiska omständigheter, att deras utkomstmöjligheter

icke påverkades av den underhållspliktiges död; den avlidne kunde

exempelvis efterlämna viss förmögenhet eller vara livförsäkrad till mera avsevärt

belopp. I detta sammanhang finge framhållas, att till underhåll tydligen

icke kunde hänföras sådana förmåner, vilka måste sägas lia karaktär av överflöd

eller lyx. Mistning därav skulle således icke ersättas. Därest de efterlevande

visserligen fortfarande under någon tid kunde lia sin förra utkomst,

exempelvis genom att taga i anspråk sparat kapital, men dock ej kunde anses

säkerställda för hela den tid, under vilken de skulle varit berättigade till

underhåll av den avlidne, eller ock från att lia intagit en mera burgen ställning

funne sig genom dödsfallet försatta i synnerligen knappa ekonomiska villkor,

förelåge otvivelaktigt för dem fordran på skadestånd.

I ärendet föreligger utredning rörande vederbörandes ekonomiska förhållanden

m. m. samt angående i vilken utsträckning ersättning skulle utgått däresl

olycksfallsförsäkringslagen varit tillämplig. I dessa avseenden framgår huvudsakligen

följande.

Änkan Bengtsson, som är född år 1892, synes befinna sig i relativt goda

ekonomiska villkor. Enligt olycksfallsförsäkringslagen skulle, om denna varit

tillämplig, till henne lia utgått livränta med 750 kronor för år så länge hon

levat ogift. Inga Bengtsson, som vid tiden för olycksfallet uppnått 21 års ålder,

är bankanställd och ägare till ett icke oansenligt kapital. Någon ersättning järn

likt olycksfallsförsäkringslagen skulle, örn denna varit tillämplig i förevarande

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 27.

Uishottet.

fall, ej lia kunnat tillerkännas henne, enär dylik ersättning till barn utgår

endast intill fyllda 16 år. Till Sone Persson, som är född den 28 mars 1931,

skulle, därest nyssnämnda lag varit tillämplig, ha utgått livränta intill fyllda

16 år med 250 kronor för år.

Nu förevarande ersättningsanspråk synas böra bedömas under hänsynstagande

till innebörden av förut återgivna departementschefsuttalande.

Yad först Inga Bengtsson angår torde ersättning icke böra tillerkännas

henne, enär hon varken synes ha varit berättigad till eller torde ha varit i

behov av underhåll efter fadern.

Makarna Bengtsson voro sinsemellan underhållspliktiga. Oaktat det torde

vara tveksamt, huruvida änkan med hänsyn till de i nyssnämnda departementsehefsuttalande

angivna principerna skulle vara berättigad till skadestånd,

anser jag mig dock på grund av de omständigheter under vilka olyckshändelsen

uppkommit böra tillstyrka viss ersättning. Ett årligt understöd av 300 kronor

i ett för allt synes i förevarande fall skäligt.

Vidkommande Sone Persson må först framhållas, att dennes avlidna moder

var underhållspliktig gentemot sonen. Denne är jämväl uppenbarligen i behov

av underhåll. Med hänsyn till de i detta fall föreliggande ömmande omständigheterna

anser jag det skäligt, att till Sone Persson utbetalas årligt understöd

med i ett för allt 400 kronor för år.

Nu angivna understöd böra utgå från och med den 25 augusti 1941, till änkan

Bengtsson så länge hon lever ogift samt till Sone Persson tills han fyllt 16 år.

På sätt tidigare i likartade fall ägt rum bör föreskrift meddelas därom, att å

understödsbelopp icke må åtnjutas någon sådan tilläggsförmån, som enligt

gällande bestämmelser eljest tillkommer pensionstagare. Kungl. Majit synes

för utbetalande av understöd, som torde böra bestridas från anslaget till

diverse pensioner och understöd m. m., äga uppställa som villkor, att vederbörande

till motsvarande belopp å kronan överlåter den rätt till skadestånd,

vederbörande kan få sig tillerkänd.

Med hänsyn till vad i förevarande ärende förekommit har utskottet ansett

sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Majlis förslag. Utskottet hemställer således,

att riksdagen må bifalla Kungl. Marits förevarande framställning.

Stockholm den 17 mars 1944.

På bankoutskottets vägnar:

HAKALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Åkerberg, Sandén, Sylwan, Leander, Edin*,

Johansson i Fårekulla och Ljungdahl;

från andra kammaren: herrar Svedman, Andersson i Falkenberg, Mattsson*,

Andersson i Munkaljungby, Barnekow*, Sundberg, Nilsson i Landskrona* och fru

Humla.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1944. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1944:136 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majlis proposition angående livränta åt Irma Marianne Jansson m. m. a1 i texten