Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående beräkningen av pensionerna dt vissa förutvarande landsfiskaler och deras efterlevande.

1944-03-21 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1944:32, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående beräkningen av pensionerna dt vissa förutvarande landsfiskaler och deras efterlevande.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 32.

Nr 32.

Ankom lill riksdagens kansli den 21 mars 1944 kl. 3 em.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående beräkningen

av pensionerna dt vissa förutvarande landsfiskaler och

deras efterlevande.

I två till bankoutskottets förberedande handläggning hänvisade likalydande

motioner, väckta den ena inom första kammaren under nr 250 av

herrar Kriigel och Bondeson, samt den andra inom andra kammaren under

nr 302 av herr Lindqvist jämte fyra av kammarens övriga ledamöter, har

hemställts, att riksdagen måtte antingen göra det uttalandet, att 1941 års

riksdags beslut i fråga om pensionering av vissa landsfiskaler skall så tolkas,

att de av beslutet berörda landsfiskalerna och deras efterlevande må åtnjuta

pensionsförmåner såsom om gällande civila avlöningsreglemente och

allmänna tjänstepensionsreglemente varit å sagda landsfiskaler tillämpliga,

eller, om detta icke kan bifallas, fatta beslut att nämnda förmåner ändock

skola beredas ifrågavarande befattningshavare och deras efterlevande.

Genom beslut vid 1941 års riksdag (skr. nr 442) medgavs, att de ordinarie

landsfiskaler, vilka ej före tidpunkten för ikraftträdandet den 1 oktober 1941

av omorganisationen av landsfiskalsbefattningarna enligt då gällande pensionsbestämmelser

för landsfiskaler uppnått pensionsåldern men dessförinnan

fyllt 63 år, finge under förutsättning, att de förklarat sig villiga att i samband

med omorganisationens genomförande avgå med ålderspension, från

och med den 1 oktober 1941 pensioneras, som om de varit innehavare av

landsfiskalstjänst i lönegrad A 22, ävensom att samma förmån finge beredas

de ordinarie landsfiskaler, vilka enligt gällande pensionsbestämmelser

uppnått eller uppnådde pensionsåldern under tiden mellan den 1 juli 1940

och den 1 oktober 1941. Vidare medgavs, att familjepension finge med tilllämpning

från och med den 1 oktober 1941 utgå till efterlevande efter sådan

landsfiskal, som före avgången ur tjänst avlidit under tiden mellan den

1 juli 1940 och den 1 oktober 1941, eller sådan f. d. landsfiskal, som uppnått

pensionsåldern under nämnda tid, såsom örn den avlidne vid dödsfallet

eller avgången från tjänsten varit innehavare av landsfiskalstjänst i lönegraden

A 22. Slutligen medgavs, att ordinarie landsfiskal, som vore född

före utgången av april 1884 men vid tidpunkten för omorganisationens ikraftträdande

den 1 oktober 1941 icke uppnått 63 års ålder, kunde enligt Kungl.

Majits bestämmande från sistnämnda tidpunkt efter därom gjord ansökning

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 32.

5

beviljas pension, såsom om han blivit innehavare av landsfiskalstjänst i

lönegrad A 22 och vid avgången uppnått nämnda ålder.

Ifrågavarande åtgärder vidtogos främst i syfte att mildra de svårigheter i

samband med övergången den 1 oktober 1941 till den nya organisationen,

som sammanhängde med att ett betydande antal landsfiskalstjänster då

indrogos.

Till stöd för det i föreliggande motioner väckta yrkandet har anförts bland

annat:

För de landsfiskaler, som ställdes i valet att antingen avgå med förtidspension

eller övergå på ny lönestat, måste det ha tett sig självklart, att pensionsförmånerna

i bägge fallen skulle bliva lika. Genom riksdagens beslut

hade de tillförsäkrats samma pensionsförmåner som örn de blivit innehavare

av landsfiskalstjänst i lönegrad A 22. Då landsfiskalstjänsterna tidigare varit

oreglerade i lönehänseende, hade »landsfiskalstjänst i lönegrad A 22» följaktligen

icke existerat före den 1 oktober 1941, varför någon jämförelse med

annan än den nyorganiserade landsfiskalstjänsten icke gärna kan hava åsyftats.

På denna sistnämnda tjänst tillämpas civila avlöningsreglementet. Riksdagsbeslutet

måste därför enligt vår mening tolkas sa, att det skulle sa anses

som örn landsfiskalerna vid pensionstagande! varit innehavare av sådan befattning

i lönegrad A 22, för vilken civila avlöningsreglementet ägt tillämpning.

Det ligger i sakens natur att knappast någon av de ifrågavarande

landsfiskalerna skulle hava avgått i förtid, därest de varit underkunniga om

risken av minskad pension genom ett sådant steg. De hava i sitt ställningstagande

uppenbarligen ansett sig kunna tolka riksdagsbeslutet pa det sätt,

varåt vi här ovan givit uttryck.

Över förevarande motioner har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat

utlåtande från statskontoret, som anfört följande.

Den av 1940 års lagtima riksdag beslutade omorganisationen av landsfiskals-

och stadsfiskalsbefattningarna innebar bland annat, att antalet

landsfiskalstjänster skulle nedbringas från 489 (490) till 409 samtidigt med

att ett stort antal stadsfiskalstjänster kom att indragas. På grund av den

ogynnsamma proportionen mellan å ena sidan antalet tjänster i den nya

organisationen samt å andra sidan antalet av de befattningshavare, vilka

skulle placeras på tjänsterna, kom övergången att medföra betydande svårigheter.

Olika utvägar övervägdes för att komma till rätta med dessa

svårigheter. 1937 års sakkunniga förordade, att man skulle bereda ett

antal äldre landsfiskaler möjlighet att övergå på frivillig övergångsstat.

Vid föredragning i statsrådet den 19 april 1940 av frågan örn övergångsanordningarna

framhöll chefen för socialdepartementet (prop. 219/1940 L),

att de sakkunnigas lösning hade den nackdelen med sig att man icke ägde

någon garanti för att de befattningshavare, som man helst ville undvika

att överföra till nyorganiserad tjänst, överginge å övergångsstat. Med anledning

av ett förslag av statskontoret och riksräkenskapsverket om överförande

av vissa äldre landsfiskaler å indragningsstat förordade departementschefen,

att övergångsbestämmelserna gjordes till föremål för fortsatt

utredning.

Sedan frågan örn övergångsförliållandcna upptagits till förnyad prövning

inom socialdepartementet, hade i en inom departementet upprättad promemo
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 32.

ria framlagts följande plan för lösande av berörda spörsmål. Den av 1940 års

riksdag beslutade sänkningen av pensionsåldern för landsfiskalerna — från

65 år till 63 år — borde genomföras samtidigt ined omorganisationens ikraftträdande.

Detta skulle innebära, att de landsfiskaler, som fyllde 63 år eller

mera under år 1941 och icke på grund av tidigare gällande bestämmelser avginge

före omorganisationen, skulle äga övergå till den nya organisationen

endast under förutsättning att de förbunde sig att avgå med pension vid omorganisationen.

Med hänsyn till den avsevärda förbättring av pensionsförhållandena,

som den beslutade löneregleringen medförde för landsfiskalerna

— tjänstepensionsunderlagen höjdes från 2 800 kronor enligt 1907 års

civila pensionslag till 4 476 kronor enligt civila tjänstepensionsreglementet,

hel familjepension ökade från 1 236 kronor till 1 950 kronor — förelåg

anledning antaga att samtliga de landsfiskaler, som skulle beröras av förslaget,

icke skulle vara obenägna att godtaga detsamma. Det hade också

vid företagen undersökning visat sig att samtliga dessa landsfiskaler accepterat

förslaget. Vidare förordades i promemorian förtidspensionering med

nvreglerad pension av därtill villiga befattningshavare inom de fem "äldsta

årsgrupperna. Då den avgång man härigenom erhöll icke berörde de

ordinarie befattningshavare inom de yngre årsklasserna, vilka man icke

önskade överförda å den nya staten, räknades i promemorian vidare med

att vissa landsfiskaler tvangsvisfcfckulle överföras å indragningsstat.

På sätt framgår av propositionen nr 225 till 1941 års riksdag (sid. 35

och 36) ansåg sig föredragande departementschefen kunna i huvudsak

godtaga promemorieförfattarens förslag örn pensionering och förtidspensionering

av de äldre landsfiskalerna. Dessa övergångsanordningar krävde

emellertid enligt departementschefen sorn komplement en utgallring av sådana

befattningshavare inom yngre årsklasser, vilka icke borde överföras

till den nya organisationen. Det i promemorian framförda förslaget att

visst antal landsfiskaler skulle tvångsvis överföras på indragningsstat, föranledde

endast den invändningen från departementschefens sida, att viss

av statskontoret gjord erinran borde beaktas. Enligt gjorda överväganden

skulle sammanlagda antalet landsfiskaler, som borde överföras å indragningsstat,

utgöra tio. Kungl. Majit borde emellertid enligt föredragande

departementschefen erhålla bemyndigande att därest så vid omorganisationens

genomförande skulle visa sig erforderligt — exempelvis av det

skälet att mindre antal landsfiskaler än beräknat skulle kunna pensioneras

i omedelbart samband med omorganisationens ikraftträdande — å indragningsstat

överföra ytterligare personal. Departementschefens förslag,

vilket godkändes av Kungl. Majit, bifölls av riksdagen med vissa jämkningar.

Med den lämnade redogörelsen har statskontoret velat visa, att de landsfiskaler,

som förklarat sig villiga att i samband med ikraftträdandet den

1 oktober 1941 av den nya landsfiskalsorganisationen avgå med pension,

erhållit en betydande pensionsförbättring genom att pensionen kommit att

utgå enligt civila tjänstepensionsreglementet med för lönegraden A 22 gällande

belopp. Vidare torde av redogörelsen framgå, att för de vid angivna

tidpunkt-pensionerade och förtidspensionerade landsfiskalerna — i motsats

till vad i motionerna göres gällande — knappast förefunnits någon rätt

att välja mellan pensionering eller övergång å den nya organisationen.

Av det ovan sist återgivna departementschefsuttalandet lärer man snarare

få sluta, att den befattningshavare, som haft möjlighet att den 1 oktober

s. 7 Kontrollera mot PDF

Rankoutskottets utlåtande nr 32. 7

1941 avgå med pension enligt de nya grunderna men icke velat begagna

sig därav, knappast kunnat räkna med annat än att bliva överförd till indragningsstat.

Erinras må i detta sammanhang, alt de till indragningsstat

överförda landsfiskalerna i pensionshänseende alltjämt äro underkastade

bestämmelserna i 1907 års civila pensionslag och alltså ej komma att

pensioneras enligt samma förmånliga grunder som de i motionen avsedda

pensionärerna.

Framställning i motionernas syfte har tidigare gjorts hos Kungl. Maj:t.

Föreningen Sveriges landsfiskaler hemställde sålunda om åtgärder i syfte

att här avsedda pensionstagare skulle komma i åtnjutande av motsvarande

pensionsförbättring, som tillkommer vissa pensionärer enligt den i motionen

åberopade kungörelsen nr 164/1942. I utlåtande över denna framställning

erinrade statskontoret, att 1938 års pensionssakkunniga (betänkandet sid.

279) understrukit, att den anordning för en tillbakaverkande tillämpning

av den med ikrafträdandet av de nya allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena

genomförda pensionsregleringen, som innefattades i

kungörelsen nr 164/1942, avsåge tjänstemän, som efter de nya avlöningsförfattningarnas

— bland annat civila avlöningsreglementet — ikraftträdande

avgått med pension enligt civila eller militära tjänstepensionsreglementet

och vid avgångstillfället voro underkastade någon av de avsedda

avlöningsförfattningarna. Vid anmälan i statsrådet av de sakkunnigas förslag

förordade chefen för finansdepartementet (prop. 339/1941, sid. 198),

att de nya pensionsbestämmelserna i enlighet med vad de sakkunniga föreslagit

från och med den 1 juli 1942 gjordes tillämpliga å de tjänstemän,

som blivit underkastade de 1939 och 1940 utfärdade nya avlöningsförfattningarna

men avgått ur tjänst före pensionsregleringens ikraftträdande.

Vad departementschefen föreslagit biträddes av riksdagen. Då de landsfiskaler,

som avgått med pension i samband med genomförandet den 1

oktober 1941 av omorganisationen av landsfiskalsbefattningarna, icke varit

underkastade civila avlöningsreglementet, torde, framhöll statskontoret, de

i departementschefens uttalande angivna förutsättningarna för en tillämpning

av de nya pensionsbestämmelserna icke föreligga. Av principiella

skäl fann sig ämbetsverket icke kunna tillstyrka, att hänvändelse gjordes

till riksdagen i den föreliggande framställningens syfte. Enligt beslut den

12 mars 1943 fann Kungl. Maj:t framställningen icke föranleda någon

Kungl. Maj:ts åtgärd.

Ur synpunkten av vad som under omorganisationsarbetet förekommit

i fråga örn de i motionerna avsedda landsfiskalernas pensionsrätt kan statskontoret

icke anse det obilligt, att dessa befattningshavare respektive deras

efterlevande icke bliva delaktiga av den pensionsförbättring, som den

senaste pensionsregleringen medfört. Då därtill kommer att ett bifall lill

motionärernas förslag skulle innebära ett frångående av de principer, som

varit avgörande vid bestämmandet av 1941 års pensionsreglementens tilllämplighetsomrade,

mäste statskontoret för sin del ställa sig avvisande

mot motionärernas hemställan.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har i samband med omorganisationen

av landsfiskalsbefattningarna genom beslut vid 1941 års

riksdag tillfälle bereus ett antal landsfiskaler att avgå med ålders- eller

förtidspension, varvid skulle så anses som om vederbörande varit inne
-

Vlskolte

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande nr 32.

havare av landsfiskalstjänst i lönegraden A 22. I anslutning härtill ha ifrågavarande

befattningshavare, vilka tidigare varit underkastade 1907 års civila

pensionslag, fått sina pensionsförhållanden reglerade enligt 1934 års civila

tjänstepensionsreglemente och 1936 års allmänna familjepensionsreglemente.

Härigenom har tjänstepensionsunderlaget för dem uppbringats från. 2 800

kronor till 4 476 kronor samt familjepensionsunderlaget höjts från 1 236

kronor till 1 950 kronor, vartill komma rörliga tilläggsförmåner. De landsfiskaler,

som till ett antal av drygt femtio begagnat sig av det lämnade medgivandet,

ha således — såsom .statskontoret framhållit — kommit i åtnjutande

av en betydande pensionsförbättring. Någon möjlighet för befattningshavarna

i fråga att, alltefter egen önskan, övergå till den nya lönestaten

torde knappast ha förelegat. Förhållandet lärer fastmera ha varit, att, därest

befattningshavarna icke velat begagna sig av pensioneringsmöjligheten, de i

stället haft att räkna med att bli överförda till indragningsstat. Den till

sådan stat överförda personalen är emellertid alltjämt underkastad bestämmelserna

i 1907 års civila pensionslag och i följd därav endast tillförsäkrad

omförmälda lägre pensionsunderlag.

Den omständigheten, att i förenämnda pensioneringsbeslut angivits, att

vid pensioneringen skulle så anses som om vederbörande varit innehavare

av landsfiskalstjänst i lönegraden A 22, torde icke kunna tagas till intäkt

för uppfattningen, att befattningshavarna därigenom blivit underkastade

civila avlöningsreglementet. Anordningen i fråga har endast avsett att skapa

en lämplig utgångspunkt för beräkningen av pensionerna enligt då gällande

pensionsreglementen. Då nu i föreliggande motioner yrkas, att 1941 års allmänna

tjänstepensionsreglemente med dess högre pensionsunderlag skulle

vinna tillämpning å personalen i fråga, må erinras, att såsom förutsättning

för detta reglementes tillämpning gäller, att vederbörande blivit underkastad

civila avlöningsreglementets bestämmelser. Enär emellertid detta villkor icke

i förevarande fall blivit uppfyllt, skulle ett bifall till motionerna innebära ett

frångående av de principer, som varit avgörande vid fastställandet av nyssnämnda

pensionsreglementes tillämplighetsområde. Med hänsyn härtill kan

utskottet icke tillstyrka, att den i motionerna avsedda personalen skulle beredas

ytterligare pensionsförbättring enligt 1941 års reglemente. Detta utesluter

givetvis icke möjligheten av att, därest riksdagen framdeles skulle

komma att besluta om generell pensionsförbättring för pensionerad personal,

även de här ifrågavarande f. d. befattningshavarna kunna bli delaktiga av

en dylik förbättring.

Det må i detta sammanhang erinras, att riksdagen tidigare under liknande

förhållanden som de nu förevarande, ställt sig avvisande till framställda

yrkanden om ett utsträckande av det nya pensionsreglementets tilllämpningsområde.

I sådant hänseende får utskottet hänvisa till bankoutskottets

utlåtande nr 47 vid 1943 års riksdag i anledning av då väckta motioner

om tillämpning av 1941 års allmänna tjänstepensionsreglemente å indra
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 32.

9

gen ordinarie personal vid domänverket. Utskottet uttalade härvid, att ett bifall

till motionerna skulle kunna medföra vissa konsekvenser beträffande

andra befattningshavargrupper. Utskottets uttalande föranledde icke någon

erinran från riksdagens sida.

På grund av det anförda finner sig utskottet icke kunna tillstyrka, att åtgärder

vidtagas i det i motionerna angivna syftet.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motioner 1:250 och II: 302 ej må till

någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 21 mars 1944.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Åkerberg, Sandén, Sundvik, Sylwan, Leander.

Ljungdahl och Mannerskantz*;

från andra kammaren: herrar Svedman, Paulsen, Andersson i Falkenberg,

Andersson i Munkaljungby, Sundberg, Persson i Norrby*, fru Humla och herr

Skagerlund.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Bihang till riksdagens protokoll Idit. 3 sami. Nr 31—32.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.