Sök i Ratio Lex

Utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar rörande understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer m. fl. Beträffande utredningen i de ärenden, som behandlas i utlåtandet, får utskottet, i den mån redogörelse ej lämnas i det följande, hänvisa till vederbörande proposition

1944-04-18 · 19 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 19 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1944:40, Utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar rörande understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer m. fl. Beträffande utredningen i de ärenden, som behandlas i utlåtandet, får utskottet, i den mån redogörelse ej lämnas i det följande, hänvisa till vederbörande proposition

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 40.

1

Nr 40.

Ankom till riksdagens kansli den 18 april 1944 kl. 4 em.

Utlåtande i anledning av framställningar angående understöd åt

efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer

m. fl.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet

hänvisade framställningar rörande understöd åt efterlevande till vissa

i statens tjänst anställda personer m. fl.

Beträffande utredningen i de ärenden, som behandlas i utlåtandet, får utskottet,

i den mån redogörelse ej lämnas i det följande, hänvisa till vederbörande

proposition (nr 197) och motioner.

A. Anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.

I. Utrikesdepartementet.

l:o.

Förste kanslivaktmästaren vid beskickningen i Berlin Erich Schmidts

dotter. I en den 3 mars 1944 dagtecknad proposition nr 197 har Kungl.

Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för samma dag, i punkten 1 föreslagit riksdagen

medgiva, att förste kanslivaktmästaren vid beskickningen i Berlin Erich

Schmidts och hans efterlämnade änka Marianne Schmidts dotter Monica må

från och med den 1 december 1943 till och med utgången av det kalenderår,

varunder hon uppnår 18 års ålder, från anslaget till diverse pensioner och

understöd m. m. uppbära ett årligt uppfostringsbidrag å 480 kronor, varå

dyrtidstillägg icke skall utgå.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Schmidt var tysk medborgare och avled den 30 november 1943;

alt han var anställd vid beskickningen i Berlin såsom biträdande kanslivaktmästare

under tiden 1 april 1923—31 juli 1931 och såsom förste kanslivaktmästare

under tiden därefter till sin död;

Bihang till riksdagens protokoll 19U. 8 sami. Nr 40-

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 40.

V tskotlet.

att hans avlöning från och med den 1 januari 1941 utgått med 3 000 riksmark

för år jämte förmån av fri bostad med värme i en av beskickningens

fastigheter;

att han vid sin död efterlämnade änkan Marianne Schmidt, vilken är född

den 17 oktober 1912, samt dottern Monica, född den 8 februari 1943;

samt att änkefru Schmidt på grund av nervsjukdom är tills vidare oförmögen

till arbete, varigenom hon skulle kunna stadigvarande förtjäna sitt och

sitt barns uppehälle.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

II. Försvarsdepartementet.

2:o.

Förre rullföringsbiträdet Johan Emil Svärds änka. Under punkten 2 av

förenämnda proposition nr 197 föreslår Kungl. Majit riksdagen medgiva,

att förre rullföringsbiträdet Johan Emil Svärds änka Elsa Maria Svärd, född

Carlsson, må från och med den 1 januari 1944 under sin återstående livstid,

så länge hon förblir änka, från anslaget till diverse pensioner och understöd

m. m. uppbära en årlig pension av 504 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Svärd var född den 22 oktober 1873 och avled den 20 februari 1942;

att han, som inträtt i krigstjänst den 1 november 1895, förordnades i förutvarande

Göta trängbataljon till vice korpral den 15 maj 1897, till korpral den

11 maj 1898 och till distinktionskorpral den 10 oktober 1899;

att han förordnades till sergeant i förenämnda trängbataljons reserv den

31 oktober 1899 och till fanjunkare i trängens reserv den 3 december 1930;

att han under tiden 15 november 1912—1 oktober 1938 eller under omkring

26 år var anställd såsom Tullföringsbiträde vid Borås rullföringsområde

nr 31;

att han såsom Tullföringsbiträde senast uppbar ett årligt arvode av 2 130

kronor jämte arvodestillägg å 1 080 kronor för år ävensom dyrtidstillägg;

att Svärd av 1938 års riksdag tillerkändes en årlig pension från anslaget

till diverse pensioner och understöd m. m. av 996 kronor;

att han vid sin död efterlämnade änkan Elsa Maria Svärd, född Carlsson,

vilken är född den 13 april 1883, samt två vuxna söner;

att bouppteckningen efter Svärd utvisade en behållning av 723 kronor 40

öre;

att änkefru Svärd på grund av sjukdom är varaktigt oförmögen till arbete;

att hon, förutom folkpension, årligen uppbär 200 kronor i pension från

Stockholms borgerskap samt 200 kronor i understöd av den ene sonen;

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutslcottets utlåtande nr 40-

3

samt att sönerna sakna möjligheter att lämna ytterligare nämnvärda bidrag

till hennes försörjning.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts ifrågavarande

förslag, får hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

3:o.

Löjtnanten i flottans reserv Lennart Hermansson Westerlunds änka oeh

barn. I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

under nr 135 av friherre Beck-Friis och den andra inom andra kammaren

under nr 208 av fru Rydh Munck af Rosenschöld, har hemställts, »att riksdagen

måtte besluta, att pension till löjtnanten i kungl, flottans reserv Lennart

Hermansson Westerlunds änka, fru Barbro Westerlund, och dotter Eva

Margareta Lennartsdotter, måtte utgå efter samma grunder, som om Westerlund

varit officer på aktiv stat».

Av handlingarna inhämtas,

att Westerlund var född den 25 juli 1914;

att han den 5 maj 1937 avlade sjökaptensexamen;

att han den 1 november 1937 antogs till reservkaclett vid flottan;

att han sedermera befordrades till löjtnant i flottans reserv;

att han var inkallad till militärtjänstgöring alltsedan den 1 september 1939

intill den 15 april 1943, vid vilken sistnämnda tidpunkt han under tjänstgöring

ombord å undervattensbåten Ulven omkom i samband med fartygets

förolyckande;

samt att han såsom dödsbodelägare efterlämnat änkan Barbro Westerlund,

född Richnau, samt en dotter Eva Margareta Lennartsdotter, född den 12

maj 1943.

Jämlikt bestämmelserna i § 21 mom. 2 av 1927 års reservbefälsförordning

för flottan har änkefru Westerlund utbekommit ett mot den Westerlund tillkommande

reservpensionens vid tiden för hans dödsfall efter fem procent

kapitaliserade värde svarande belopp av 2 250 kronor.

Vidare är änkefru Westerlund jämlikt bestämmelserna i 1916 års olycksfallsförsäkringslag

tillförsäkrad livränta från riksförsäkringsanstalten med

135 kronor för månad, varav 60 kronor belöper på dottern och utgår tills

denna fyller 16 år.

Slutligen har till änkefru Westerlund från kungafonden utbetalats understöd

med sammanlagt 2 000 kronor.

Det i förevarande motioner väckta yrkandet avser, att reservlöjtnanten

Westerlunds efterlevande .skulle tillförsäkras familjepension enligt de grunder,

som skolat gälla, örn Westerlund varit beställningshavare på aktiv stat.

U iskotta.

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 40.

Även om omständigheterna i samband med Westerlunds dödsfall kunna tala

för en välvillig behandling av motionen, finner sig utskottet med hänsyn

till uppkommande konsekvenser icke kunna tillstyrka bifall till motionärernas

yrkande. Ett beslut i sådan riktning skulle med säkerhet leda till krav

på ökade förmåner ej blott till efterlevande efter sådan övrig personal å undervattensbåten

Ulven, vars pensionsförhållanden ej varit reglerade i likhet

med den aktiva personalens, utan även till åtskilliga efterlevande efter personer,

vilka eljest avlidit till följd av olycksfall vid militärtjänstgöring. Utskottet

är av den uppfattningen, ali därest särskilda förmåner utöver de

författningsenligt utgående anses böra beredas efterlevande till personal, som

omkommit vid undervattensbåten Ulvens förolyckande, detta bör ske efter

prövning av Kungl. Maj:t i ett sammanhang av samtliga ifrågakommande

ersättningsfall.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att förevarande motioner 1:135 och 11:208 ej må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

III. Socialdepartementet.

4:o.

Byråchefen hos statens arbetsmarknadskommission John Sigvard Landgrens

barn. Under punkten 3 av förenämnda proposition nr 197 föreslår

Kungl. Maj:t riksdagen medgiva, att vart och ett av byråchefen hos statens

arbetsmarknadskommission John Sigvard Landgrens och hans efterlämnade

änka Edith Landgrens minderåriga barn Lena Marianne, Torsten Sigvard och

Kerstin Birgitta må från och med den 1 mars 1942 till och med utgången av

det kalenderår, varunder barnet uppnår 18 års ålder, från anslaget till diverse

pensioner och understöd m. m. uppbära ett årligt uppfostringsbidrag å 384

kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Landgren var född den 28 december 1906 och avled den 14 februari

1942;

att han tjänstgjorde såsom biträdande sekreterare åt 1937 års arbetslöshetssakkunniga

under tiden 1 oktober 1937—30 november 1939, såsom sakkunnig

i socialdepartementet under tiden 1 oktober 1939—15 augusti 1940

samt såsom byråchef å planläggningsbyrån hos statens arbetsmarknadskommission

under tiden därefter intill sin död eller 1 år 6 månader, av vilken

tid han åtnjutit sjukledighet under 325 dagar;

att hans avlöningsförmåner hos arbetsmarknadskommissionen under tiden

intill den 1 januari 1941 utgjort 1 000 kronor samt därefter 1 050 kronor

för månad;

att han under tiden från och med den 26 januari 1940 intill sitt frånfälle

var ledamot av statens utrymningskommission;

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 40.

5

att han på grund av hjärtlidande (endocarditis) icke kunnat säkerställa

sina efterlevande genom någon livförsäkring;

att han vid frånfälle! efterlämnade änkan Edith Landgren, vilken är född

den 1 april 1903, samt barnen Lena Marianne, född den 4 september 1936,

Torsten Sigvard, född den 25 juli 1938, och Kerstin Birgitta, född den 21

oktober 1939;

att bouppteckningen efter den avlidne utvisade en behållning av i runt tal

8 700 kronor;

att änkefru Landgren innehar anställning såsom tvättbiträde vid Lunds

lasarett med lön av omkring 2 640 kronor för år;

samt att hon, som under hösten 1943 genomgått Hvilans folkhögskola, den

15 april 1944 skall tillträda befattning såsom biträdande linneföreståndarinna

vid nämnda lasarett, därvid hennes löneförmåner komma att uppgå till

2 740 kronor för år inklusive dyrtidstillägg.

Föredragande statsrådet har anfört följande:

Byråchefen Landgrens verksamhet i statens tjänst omfattar en jämförelsevis

kort tidrymd. Med hänsyn härtill kan det måhända synas tveksamt, huruvida

understöd av statsmedel bör tillkomma hans efterlevande. Det må

emellertid framhållas, att därest Landgren i stället för att övergå till anställning

hos arbetsmarknadskommissionen fortsatt att tjänstgöra inom socialdepartementet

eller tillträtt anställning hos centralt ämbetsverk, han före

sitt frånfälle bort kunna ifrågakomma till befattning, som varit förenad med

familjepensionsrätt. Härtill kommer den omständigheten, att Landgren på

grund av hjärtlidande varit förhindrad att sörja för sina efterlevande genom

livförsäkring. Dessa omständigheter i förening med Landgrens insatser i det

allmännas tjänst synas mig motivera ett bidrag från statens sida till hans

efterlevande. I betraktande av att änkefru Landgren är allenast 40 år och

arbetsför torde någon pension åt henne icke nu böra ifrågakomma. Däremot

vill jag förorda, att ett vart av makarnas tre barn må komma i åtnjutande av

ett årligt uppfostringsbidrag till och med utgången av det kalenderår, varunder

det uppnår 18 års ålder. Uppfostringsbidragen synas mig för varje

barn skäligen böra fastställas till 384 kronor för år, att utgå från och med

den 1 mars 1942.

Med hänsyn till i ärendet förekomna omständigheter har utskottet ansett

sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förevarande förslag.

Utskottet hemställer således,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

IV. Finansdepartementet.

5:o.

Byråchefen hos kontrollstyrelsen Einar Johan Ossian .lison Thulins frånskilda

hustru. I likalydande motionerna I: 70 och II: 303, väckta den förra

av herr Björnsson jämte två av första kammarens övriga ledamöter samt den

senare av herr Bergvall jämte två av andra kammarens övriga ledamöter, har

V iskotta.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 40.

hemställts, »att riksdagen måtte tillerkänna fru Carin Hildegard Thulin,

Stockholm, så länge hon icke trätt i nytt gifte, årlig pension med belopp, motsvarande

vad hon skulle kunna bliva tillerkänd såsom pensionsberättigad

frånskild maka enligt gällande allmänna familjepensionsreglemente».

Av handlingarna inhämtas,

att Thulin var född den 27 februari 1883 och avled den 11 september

1941;

att han vid sitt frånfälle kunde räkna en anställningstid i statens tjänst av

30 år, därav nära 23 år såsom byråchef i kontrollstyrelsen;

att han var ledamot av riksdagens första kammare åren 1919—1932 och

från år 1940 intill sin död;

att han den 19 juni 1911 ingick äktenskap med Carin Hildegard Hulting,

född den 31 juli 1883, vilket äktenskap upplöstes genom äktenskapsskillnad

den 25 november 1935;

att han år 1936 ingick nytt äktenskap, vilket upplöstes genom hans död;

att sedan änkefru Thulin den 15 september 1943 ingått nytt äktenskap,

henne tillkommande änkepension, 2 670 kronor för år jämte därå belöpande

tilläggsförmåner, upphört att utgå;

att Thulins frånskilda maka fru Carin Hildegard Thulin alltsedan äktenskapets

upplösning intill Thulins död åtnjöt underhållsbidrag av denne;

att fru Carin Hildegard Thulin, som för närvarande är 60 år gammal och

har vacklande hälsa, svårligen kan genom eget arbete bidraga till sin försörjning

och att hon saknar besparingar.

Fru Carin Hildegard Thulin saknar rätt till pension efter sin avlidne frånskilde

man, enär äktenskapet upplöstes före ikraftträdandet den 1 juli 1937

av 1936 års allmänna familjepensionsreglemente (nr 542). Thulin hade visserligen

varit delägare i civilstatens änke- och pupillkassa, men reglementet

för denna kassa innehöll icke någon bestämmelse, som berättigade frånskild

hustru till pension efter mannen. Sedan emellertid staten övertagit nämnda

kassa och omförmälda reglemente trätt i kraft, har möjlighet öppnats för

pensionering av frånskild hustru i sådana fall, där äktenskapet upplösts

efter den 1 juli 1937. I 2 § 2 mom. reglementet stadgades nämligen följande:
Då

befattningshavare i dom å äktenskapsskillnad förpliktas att till sin

make utgiva underhållsbidrag, äger domstolen, därest makarna levt tillsammans

under minst fem år och sistnämnda make vid sammanlevnadens hävande

uppnått en ålder av minst trettio år samt det i övrigt med hänsyn till

omständigheterna finnes skäligt, förordna, att den frånskilda maken skall

vara berättigad till familjepension efter befattningshavarens död. Vad nu

sagts för det fall att befattningshavare förpliktas utgiva underhållsbidrag

gäller ock, där i skillnadsmålet avtal om sådant underhållsbidrag visas föreligga.

Förordnande, som sålunda meddelats, upphör att gälla, om skyldighet att

utgiva underhållsbidrag, som bestämts att utgå på särskilda tider, upphört

eller den berättigade trätt i nytt gifte.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 40.

7

Äger förordnande som ovan sagts giltighet, må sådant förordnande ej

meddelas till förmån för befattningshavarens make i senare äktenskap.

Ifrågavarande stadgande har med i sak oförändrat innehåll införts i

1941 års allmänna familjepensionsreglemente.

Över förevarande motioner har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat

utlåtande från statskontoret, som anfört:

Statskontoret får erinra, att frånskild hustru, som erhållit äktenskapsskillnad

före allmänna familjepensionsreglementets ikraftträdande den 1

juli 1937, endast i undantagsfall blivit tillerkänd pension efter sin frånskilde

make. Sålunda beviljade 1939 års riksdag (se prop. nr 203. p. 4;

bankoutsk. uti. nr 40, p. 6) pension åt framlidne landsfiskalen M. Köhlers

frånskilda hustru. Av handlingarna i ärendet framgick, att, sedan Göta

hovrätt genom utslag den 14 mars 1932 dömt till äktenskapsskillnad mellan

makarna, dessa åter den 1 april 1932 flyttat samman och därefter sammanlevat

med varandra intill mannens död. Likaledes tillerkände 1939 års

riksdag pension åt framlidne brevbäraren 11. Hedenborgs frånskilda hustru

(prop. nr 203, p. 6, bankoutsk. nr 40, p. 11). I sistnämnda fall hade mannen

Hedenborg från och med den 1 maj 1925 erhållit avsked med sjukpension

från sin befattning såsom brevbärare. Stockholms rådhusrätt hade

den 28 maj 1925 dömt till äktenskapsskillnad mellan makarna. Ingen av

makarna hade ingått nytt äktenskap. Enär direktionen för civilstatens änkeoch

pupillkassa i vissa liknande fall, då särskilt ömmande omständigheter

förelegat, medgivit frånskild hustru rätt till pension, ansågs Hedenborgs

frånskilda hustru icke böra komma i sämre ställning för att kassan övertagits

av staten. På grund härav tillerkände riksdagen henne pension med

belopp, motsvarande vad som jämlikt sagda kassas bestämmelser skulle tillkommit

henne, därest äktenskapet bestått vid mannens död. Vidare har

1941 års riksdag (prop. nr 44, p. 1, bankoutsk. uti. nr 16, p. 1) medgivit

pension åt framlidne styckjunkaren å övergångsstat C. I. Nordgrens frånskilda

hustru. I detta fall hade rådhusrätten i Göteborg genom utslag den

7 maj 1940 dömt till äktenskapsskillnad mellan makarna samt förklarat

fru Nordgren berättigad till familjepension efter mannen. Då mannen emellertid

icke varit underkastad allmänna familjepensionsreglementet, hade någon

pension icke kunnat författningsenligt tillerkännas henne.

Av det anförda framgår, att det i de åberopade fallen varit särskilda omständigheter,

som föranlett pensionens beviljande, trots att de formella förutsättningarna

härför icke förelegat. I flertalet av de fall, där ansökning om

pension gjorts av frånskild, icke pensionsberättigad hustru, lia ansökningarna

däremot icke föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Motionsvis gjorda

framställningar om pension lia även vid upprepade tillfällen avslagits av

riksdagen (se exempelvis bankoutsk. ull. nr 33/1943, p. 3 och 4).

Enligt statskontorets mening föreligga i det förevarande fallet icke sådana

särskilda omständigheter, som motivera, att avsteg göres från den allmänna

grundsatsen, alt frånskild hustru, som icke i äktenskapsskillnadsdomen

blivit tillerkänd rätt till pension efter sin frånskilde make, ej skall

erhålla sådan pension. På grund härav får ämbetsverket — särskilt med

hänsyn lill konsekvenserna av ett bifall — avstyrka ifrågavarande motioner.

1 sill i ärendet avgivna yttrande har statskontoret såsom sin uppfattning

uttalat, all några särskilda omständigheter icke skulle vara för handen, som

kunde motivera en pension åt frii Carin Hildegard Thulin. Denna uppfattning

U Iskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande nr 40.

kan utskottet icke biträda. Såsom av handlingarna i ärendet framgår, hade

fm Thulins äktenskap ägt bestånd under en tid av 24 år. Genom byråchefen

Thulins frånfälle har hon gått förlustig det underhållsbidrag, som hon alltsedan

äktenskapets upplösning erhållit från Thulin, varför hon för närvarande

är i behov av understöd, särskilt som hon på grund av hög ålder i förening

med svag hälsa svårligen kan försörja sig genom eget förvärvsarbete.

Den pension, som enligt allmänna familjepensionsreglementet tillkommit änkefru

Thulin, bar efter hennes omgifte hösten 1943 upphört att utgå. Enligt

utskottets mening äro omständigheterna i förevarande ärende i viss mån likartade

med dem, som förelågo i det av statskontoret omförmälda fallet Hedenborg.

Under hänvisning till att 1939 års riksdag tillerkände Hedenborgs

frånskilda hustru pension med belopp, motsvarande vad som reglementsenligt

skolat tillkomma henne, om äktenskapet bestått vid mannens död, finner

utskottet det vara med rättvisa och billighet förenligt, att Thulins frånskilda

hustru berättigas uppbära den pension, 2 670 kronor för år jämte därå belöpande

rörliga tilläggsförmåner, som tidigare utgått till änkefru Thulin. I betraktande

av nu föreliggande säregna omständigheter torde ett beslut i sådan

riktning icke behöva befaras medföra prejudicerande verkningar. Pensionen

synes böra utgå, räknat från och med den 1 januari 1944.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av förevarande motioner I: 70

och II: 303, må medgiva, att avlidne byråchefen J. E. O. J:son

Thulins frånskilda hustru Carin Hildegard Thulin, född Hulting,

må räknat från och med den 1 januari 1944 under sin

återstående livstid, så länge hon förblir ogift, från anslaget

till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig

pension av 2 670 kronor.

V. Ecklesiastikdepartementet.

6:o.

Förre trädgårdsarbetare!! och vaktmästaren vid dövstumskolan å Manilla

Gotthard Leonard Lundströms änka. Under punkten 4 av förenämnda proposition

nr 197 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att förre trädgårdsarbetaren

och vaktmästaren vid dövstumskolan å Manilla Gotthard

Leonard Lundströms änka Hilda Otilia Lundström, född Lindqvist, må från

och med den 1 juni 1943 under sin återstående livstid, så länge hon förblir

änka, från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig

pension av 384 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Lundström var född den 23 september 1865 och avled den 3 maj 1943;

att han var anställd såsom trädgårdsarbetare och vaktmästare vid döv
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 40.

9

stumskolan å Manilla från och med den 1 mars 1921 till utgången av februari

1935 eller under en tid av 14 år;

att Lundströms avlöning, däri inberäknat värdet av naturaförmåner, senast

utgjorde 3 272 kronor;

att han vid avgången ur tjänst av vederbörande dövstumskoldistrikt tillerkändes

ett årligt understöd av 1 200 kronor, varå dyrtidstillägg icke skulle

utgå;

att han vid sin död efterlämnade änkan Hilda Otilia Lundström, född Lindqvist,

vilken är född den 25 januari 1872;

att änkefru Lundström under mannens anställningstid vid skolan såsom

tillfälligt biträde under vårdarinnans ledighet viss dag i veckan biträtt vid

vården av lärjungarna å skolans flickavdelning;

samt att bouppteckningen i boet efter Lundström utvisade brist.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts ifrågavarande

förslag, får hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

7 :o.

Folkskolläraren Axel Anderssons änka. I motionen II: 6 hemställer herr

Hallén, »att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit begära, att åtgärder

vidtagas, så att till avlidne folkskolläraren Axel Andersson, Värmlands Nysäter,

återbördas hans i 41 år ägda och med 42 års tjänstgöring förtjänta

rätt till familjepension enligt Kungl. Majlis reglemente den 15 oktober 1875,

så att bans änka Alma Charlotta Andersson må under sin återstående levnad

erhålla årligt understöd, motsvarande vad hon eljest skulle i pension hava

erhållit.»

Av handlingarna inhämtas,

att Andersson var född den 15 juli 1857 och avled den 5 februari 1943;

att han tjänstgjorde såsom ordinarie folkskollärare under åren 1878—1919;

samt alt han år 1925 — vid 68 års ålder — ingick äktenskap med Alma

Charlotta Andersson, vilken är född 1876.

Genom beslut av 1919 års lagtima riksdag inrättades från och med ingången

av år 1920 en statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.

(sedermera benämnd statens pensionsanstalt), i vilken anstalt folkskollärarnas

änke- och pupillkassa uppgick. I samband därmed genomfördes vissa

förändringar i familjepensioneringen för folkskollärare. Sålunda tillkom en

bestämmelse, alt äktenskap ingånget efter det mannen fyllt 65 år icke grundläde

pensionsrätt. Anstaltens reglemente trädde i kraft den 1 januari 1920,

och nyssnämnda bestämmelse hade giltighet å de folkskollärare, som då voro

i tjänst. Bestämmelsen var emellertid tillämplig jämväl å vissa folkskollärare,

Utskotta.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande nr 40.

U te kottet.

vilka före den 1 januari 1920 avgått ur tjänst, nämligen å de lärare, som —

i likhet med Andersson — ingått på 1918 års, den 1 januari 1919 ikraftträdande

lönereglering och vilka avgingo under år 1919. I kungörelsen den 16

september 1918 (nr 760) angående avlöning åt lärare vid folk- och småskolor

m. m. föreskrevs nämligen såsom villkor för löneregleringen, att ordinarie

folkskollärare vore skyldig att underkasta sig de förändrade bestämmelser,

som kunde varda stadgade beträffande folkskollärarnas änke- och

pupillkassa.

I en vid 1936 års riksdag väckt motion (11:95) hemställde samma motionär

som i nu förevarande ärende, »att riksdagen ville i skrivelse till Kungl.

Maj:t begära, att det måtte utfärdas bestämmelser, som tillförsäkra de folkskollärare,

vilka år 1919 eller 1 januari 1920 avgått från ordinarie tjänst i

folkskolan med tjänstepension och varit delägare i änke- och pupillkassan

samt ingått äktenskap efter fyllda 65 år, rätt till familjepension på grund av

reglementet för folkskollärarnas änke- och pupillkassa av den 15 oktober

1875».

I häröver avgivet utlåtande nr 42 anförde bankoutskottet i huvudsak följande:
I

motionen har anförts, att de under år 1919 avgångna lärarna svårligen

kunnat tro, att den inskränkning i pensionsrätten, som infördes enligt anstaltens

den 31 december 1919 utfärdade reglemente, hade tillämpning å dem.

Det sålunda påpekade förhållandet synes utskottet vara värt beaktande vid

bedömandet av pensionsrätten till efterlevande efter sådan under år 1919 avgången

folkskollärare, som efter uppnådd ålder av 65 år ingått äktenskap

töre den 1 januari 1920 eller den dag, då anstaltens reglemente trädde i kraft.

Utskottet finner billigheten tala för att i de fall, där nu angivna förutsättningar

föreligga och skäl eljest kunna åberopas för beredande av understödsförmån,

pension beviljas utan hinder av nyssnämnda bestämmelse i anstaltens

reglemente. Med hänsyn till att det här säkerligen rör sig om endast ett

fåtal fall, torde det emellertid ej vara erforderligt att utfärda särskilda bestämmelser

i ämnet, utan torde eventuella framställningar om pension i varje

särskilt fall böra underställas riksdagens prövning. I vidare mån än nu sagts

finnér utskottet icke skäl föreligga för undantag från tillämpningen av reglementet

för statens pensionsanstalt. Enligt utskottets mening synes det sålunda

icke böra ifrågakomma, att riksdagen skulle, såsom motionen åsyftar,

medgiva pensionsrätt för efterlevande i äktenskap, som under år 1919 avgången

folkskollärare vid uppnådd ålder åv 65 år ingått efter ikraftträdandet

av anstaltens reglemente. Ett bifall till motionen skulle innebära, att ifrågavarande

folkskollärare, vilka ägt tillgodoräkna sig de ökade förmånerna av

1918 års lönereglering och därmed följande högre tjänstepension, skulle befrias

från ovanberörda villkor för åtnjutande av löneregleringen. Med hänsyn

till de konsekvenser en sådan åtgärd kan befaras medföra finner utskottet

sig icke kunna tillstyrka densamma.

Under åberopande av det anförda avstyrkte utskottet bifall till motionen.

Riksdagen beslöt i enlighet nied utskottets hemställan.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att utskottet och riksdagen tidigare

ställt sig avvisande till förslag att bereda änkepension i sådana fall, som avses

i den nu föreliggande motionen, nämligen då en under år 1919 avgången

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 40.

11

folkskollärare efter uppnådd ålder av 65 år ingått äktenskap senare än under

nyssnämnda år. Med hänsyn härtill och då några nya omständigheter icke

tillkommit, som skulle kunna motivera ett ändrat ståndpunktstagande från

utskottets sida, hemställer utskottet,

att förevarande motion II: 6 ej må till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

8:o.

Folkskolläraren Nils Hansson Westergrens frånskilda hustru. I motionen

11:391 hemställa fröken Nygren och herr Ryling, »att riksdagen måtte

tillerkänna avlidne folkskolläraren Nils Hansson Westergrens frånskilda

hustru Ida Antonia Westergren, född Svensson, så länge hon ej ingått nytt

äktenskap, årlig pension med belopp, motsvarande vad hon skulle kunna bliva

tillerkänd såsom pensionsberättigad frånskild maka enligt folkskolans familjepensionsreglemente».

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Westergren var född den 4 april 1875 och avled den 27 juni 1935;

att han tjänstgjorde såsom folkskollärare under en sammanlagd tjänstetid

av 32 1/2 år;

att han den 22 oktober 1904 ingick äktenskap med Ida Antonia Svensson,

född den 17 oktober 1883;

att efter meddelad dom å äktenskapsskillnad makarna Westergrens äktenskap

upplöstes den 2 oktober 1930, varvid vårdnaden om makarnas då ännu

omyndiga barn Nils Bertil, född den 11 januari 1911, Inge Hugo, född den

20 januari 1915 och Gert Sture Anders, född den 2 mars 1918, tillerkändes

fru Westergren;

att Westergren i samband med äktenskapsskillnaden förpliktades utgiva

underhåll till fru Westergren, så länge hon förblev ogift, med 125 kronor i

månaden och till vartdera av de båda yngsta barnen, tills de nått myndig

ålder, med 50 kronor i månaden;

att Westergren vid sin död såsom stärbhusdelägare efterlämnade nämnda

tre söner ävensom makarnas söner Nils Folke, född den 11 juli 1905, och

Per Erik Gunnar, född den 11 september 1907;

att boet efter Westergren utvisade brist;

att fru Westergrens lamiljepensionsrätt gått förlorad till följd av makarnas

äktenskapsskillnad;

att statens pensionsanstalt genom pensionsbrev den 16 augusti 1935 tillförsäkrade

makarna Westergrens söner Inge Hugo och Gert Sture Anders en

årlig familjepension av 750 kronor alt under de i reglementet för anstalten

stadgade villkor utgå från början av juli månad år 1935;

samt att, sedan Inge Hugo uppnått 21 års ålder, pensionen till Gert Sture

Anders bestämts lill ett belopp av 375 kronor.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande nr 40.

Såsom i motionen erinrats, lämnade 1937 års riksdag (bankoutsk. uti. nr 36,

P- 10) utan åtgärd en i motionen 11:340 till sagda riksdag gjord hemställan

om årligt understöd av 600 kronor till fru Westergren. I ett till bankoutskottet

avgivet yttrande i ärendet hade statens pensionsanstalt — oaktat billighetsskäl

onekligen förelåge — förklarat sig icke kunna tillstyrka beviljandet

av det ifrågasatta understödet, som avsåge frånskild hustru till en avliden

icke statlig befattningshavare med pensionsrätt enligt reglementet för pensionsanstalten,

i vilket något stadgande om familjepensionsrätt för frånskild

ännu ej införts. Såsom skäl härför framhöll pensionsanstalten, alt allmänna

familjepensionsreglementets bestämmelser om frånskild makes rätt till familjepension,

vilka bestämmelser åberopats som stöd för motionen, icke komma

att erhålla retroaktiv verkan i fråga om äktenskap, som upplösts före reglementets

ikraftträdande, att det icke syntes hava förekommit, att riksdagen beviljat

understöd åt avliden statstjänstemans frånskilda hustru samt att ett

bifall till motionen uppenbarligen skulle kunna medföra vittgående konsekvenser.

Av liknande skäl ansåg statskontoret, att motionen icke borde föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Över nu föreliggande motion har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat

utlåtande från statens pensionsanstalt, som anfört följande:

I förevarande motion har hemställts, att riksdagen måtte tillerkänna frii

Westergren, så länge hon ej ingått nytt äktenskap, årlig pension med »belopp,

motsvarande vad hon skulle kunna bliva tillerkänd såsom pensionsberättigad

frånskild maka enligt folkskolans familjepensionsreglemente». Det

synes ovisst vilket pensionsbelopp som därmed avsetts. Förklaras fru Westergren

familjepensionsberättigad enligt sagda reglemente, skulle hon äga komma

i åtnjutande av grundbelopp av familjepension samt rörligt tillägg ävensom

kristillägg. Grundbeloppet skulle, vid det förhållande att andra familjepensionsberättigade

efter folkskolläraren Westergren ej finnas, motsvara det

vid hans död för honom gällande familjepensionstalet. Begreppet familjepensionstal

äger emellertid icke tillämpning i förevarande fall, då den avlidne befattningshavaren

vid sin död var underkastad reglementet för statens pensionsanstalt.

Möjligen hava motionärerna åsyftat, att fru Westergren skulle

komma i åtnjutande av den pension, till vilken hon enligt sistnämnda reglemente

skulle varit berättigad, därest hon varit i äktenskap förenad med folkskolläraren

Westergren vid dennes frånfälle. Örn sådan förmån beredes henne,

skulle pensionen — 750 kronor — komma att jämlikt kungl, kungörelsen

nr 508/1939 utbytas mot s. k. ny familjepension till belopp av 996 kronor,

varå skulle utgå procentuellt tillägg och kristillägg.

I varje fall skulle ett bifall till motionen realiter innebära en retroaktiv tilllämpning

beträffande fru Westergren av de ursprungligen i familjepensionsreglementet

för folkskollärare m. fl. (kungl, kungörelsen nr 424/1938) i fråga

om folkskolans lärare meddelade bestämmelserna örn att frånskild maka under

vissa förutsättningar skall vara berättigad till familjepension. Sådan retroaktiv

tillämpning har ej tidigare förekommit och har pensionsanstalten veterlig!

ej heller medgivits beträffande motsvarande, för statliga tjänstemän i

allmänna familjepensionsreglementena meddelade bestäfnmelser utom i ett

fall. vari alldeles speciella omständigheter synas hava förelegat (se bankoutskottets

utlåtande 1941 nr 16, p. 1). I betraktande härav och då ett bifall

till motionen skulle kunna medföra vittomfattande och svåröverskådliga konsekvenser,

anser pensionsanstalten att motionen icke bör föranleda någon

riksdagens åtgärd.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 40.

13

Av den lämnade redogörelsen framgår, att riksdagen år 1937 ställt sig avvisande

till ett motionsvägen framställ^ yrkande om pension åt folkskolläraren

Westergrens frånskilda hustru Ida Antonia Westergren. Några nya

omständigheter synas icke ha tillkommit, vilka kunna motivera en annan

ståndpunkt än den riksdagen då intog till förevarande pensionsfråga. I de

enstaka undantagsfall, där utskottet ansett sig kunna tillstyrka beviljandet

av understöd åt frånskild hustru, hava alldeles särskilda förhållanden

förelegat. Då emellertid några dylika förhållanden icke kunna åberopas

i det nu föreliggande fallet, synes ett bifall till det väckta yrkandet kunna

leda till den uppfattningen, att riksdagen beslutat intaga en mindre restriktiv

inställning till pensionsfrågor av förevarande art än hittills. Utskottet är för

sin del icke berett att medverka till en dylik uppmjukning under annan förutsättning

än att Kungl. Majit efter föregången utredning rörande konsekvenserna

finner skäl föreligga att ändra nuvarande praxis på ifrågavarande område.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att förevarande motion II: 391 ej må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

VI. Jordbruksdepartementet.

9:o.

Förre förvaltaren vid Ultuna egendom och föreståndaren för lantbruksskolan

därstädes Waldemar Melins änka. Under punkten 5 av propositionen

nr 197 föreslår Kungl. Majit riksdagen medgiva, att förre förvaltaren

vid Ultuna egendom och föreståndaren för lantbruksskolan därstädes Waldemar

Melins änka Elin Kristina Melin, född Palm, må från och med den 1

september 1943 under sin återstående livstid, så länge hon förblir änka, från

anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension

av 960 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Melin var född den 5 april 1859 och avled den 25 augusti 1943;

att han under tiden 24 oktober 1892—30 april 1924 var anställd såsom förvaltare

vid Ultuna egendom och föreståndare för lantbruksskolan därstädes;

att han av 1923 års riksdag tillerkändes en årlig pension från allmänna indragningsstalen

lill belopp av 4 800 kronor;

att han vid sin död efterlämnade änkan Elin Kristina Melin, född Palm,

vilken är född den 24 mars 1858, samt en son och en dotter;

samt att bouppteckningen efter mannen utvisade en behållning av 6 171

kronor 48 öre.

Med biträdande av Kungl. Majlis förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majlis förevarande framställning.

Utskottet.

Utskottet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande nr 40.

10:o.

Förste maskinisten å statens undersöknings- och bevakningsfartyg Skagerak

Gustaf Hadar Svenssons änka. Under punkten 6 av propositionen nr

197 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att förste maskinisten å

statens undersöknings- och bevakningsfartyg Skagerak Gustaf Hadar Svenssons

änka Valborg Maria Svensson, född Ljungberg, må från och med den

1 december 1943 under sin återstående livstid, så länge hon förblir änka,

från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig

pension av 600 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Svensson var född den 17 oktober 1882 och avled den 13 november

1943;

att han var anställd såsom förste maskinist å statens undersöknings- och

bevakningsfartyg för havsfiskets behov (Skagerak) från och med den 21

februari 1913 intill sin död;

att han under de tre senaste budgetåren uppburit arvode med respektive

6 000, 6 500 och 6 900 kronor för år jämte fri kost eller portionsersättning;

att han vid sin död efterlämnade änkan Valborg Maria Svensson, född

Ljungberg, vilken är född den 11 juli 1884, samt en ogift son och en gift

dotter;

samt att bouppteckningen efter mannen utvisade en behållning av omkring

16 500 kronor.

utskottet. Med biträdande av Kungl. Maj :ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts förevarande framställning.

B. Affärsdrivande verks medel.

I. Trafikmedel.

Illo.

Förrådskontrollören vid statens järnvägar Bror Wilhelm Bernhard Svenssons

dotter. Under punkten 7 av propositionen nr 197 har Kungl. Majit föreslagit

riksdagen medgiva, att förrådskontrollören vid statens järnvägar Bror

Wilhelm Bernhard Svenssons och hans efterlämnade änka Svenborg Anna

Greta Svenssons, född Essbjörn, minderåriga dotter Hulda Svenborg Wilhelmsdotter

må från och med. den 1 januari 1943 till och med utgången av

det kalenderår, varunder hon uppnår 18 års ålder, uppbära ett årligt uppfostringsbidrag

å 384 kronor, att utgå av trafikmedel.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 40.

15

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Svensson var född den 15 september 1884 och avled den 16 december

1942;

att han var anställd vid Orsa—Härjedalens järnvägsbyggnad under åren

1903—1908 samt vid Orsa—Härjedalens järnväg under åren 1909—1918;

att han vid statens övertagande av nämnda järnväg från och med den 1

januari 1919 övergick i statens järnvägars tjänst och där tjänstgjorde i olika

befattningar till sin död, varav de senaste två åren såsom förrådskontrollör å

järnvägsstyrelsens förrådsbyrå;

att han 1919 ingick äktenskap, vilket 1929 upplöstes genom hustruns frånfälle;
att

han den 19 augusti 1941 ingick nytt äktenskap med den nu efterlevande

änkan Svenborg Anna Greta Svensson, född Essbjörn, vilken är född den 19

juni 1911;

att han vid sin död efterlämnade änkan samt en dotter i sistnämnda äktenskap

Hulda Svenborg Wilhelmsdotter, född den 3 oktober 1942;

att han under tiden för sin anställning vid den enskilda järnvägen var delägare

i enskilda järnvägarnas pensionskassa, vilken delaktighet han bibehållit

vid övergången till statstjänst;

att enligt pensionskassans reglemente äktenskap ingånget efter det delägaren

fyllt 50 år, i vissa fall 55 år, icke grundlägger rätt till familjepension

för vare sig änka eller barn;

att änkefru Svensson, enär äktenskapet ingåtts först då mannen fyllt 56 år,

icke kan erhålla familjepension för sig själv eller makarnas dotter;

samt att bouppteckningen efter mannen utvisade en behållning av 2 955

kronor.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Majlis förevarande

förslag och hemställer förty,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

12:o.

Förre bokhållaren vid statens järnvägsbyggnader Anders Johan Hedins

änka. Under punkten 8 av propositionen nr 197 föreslår Kungl. Majit riksdagen

medgiva, att förre bokhållaren vid statens järnvägsbyggnader Anders

Johan Hedins änka Gertrud Elisabet Hedin, född Johansson, må från och

med den 1 maj 1943 under sin återstående livstid, så länge hon förblir änka,

av trafikmedel uppbära en årlig pension av 600 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Hedin var född den 26 april 1874 och avled den 11 april 1943;

att han var anställd vid statens järnvägsbyggnader under tidsperioderna

18 juli 1898—10 maj 1903 samt 7 juli 1906—31 maj 1935, då han avgick

Utskottet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande nr 40.

Utskottet.

ur tjänst med rätt till förtidspension enligt bestämmelserna i Kungl. Maj:ts

brev den 24 april 1931 angående förtidspension och avskedsersättning åt

vissa tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader m. m.;

att han vid sin död efterlämnade änkan Gertrud Elisabet Hedin, född

Johansson, vilken är född den 24 december 1896, samt två söner i ett tidigare

äktenskap;

att bouppteckningen efter mannen utvisade en behållning av omkring 1 200

kronor;

att änkefru Hedin icke åtnjuter pension, enär mannen såsom tjänsteman

vid statens järnvägsbyggnader icke kunnat vinna delaktighet i statens järnvägars

änke- och pupillkassa;

samt att änkefru Hedins arbetsförmåga enligt läkarintyg på grund av sjukdom

(organiskt hjärtfel och nervösa rubbningar) är nedsatt.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förevarande

förslag, får hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må vinna

riksdagens bifall.

13 :o.

Kontoristen vid statens järnvägar Valter Gottfrid Teodor Byströms änka.

I motionen II: 154 hemställer herr Jacobson, »att riksdagen måtte medgiva,

att änkan Anna Byström, född Molin, må under sin återstående livstid, så

länge hon förblir änka, av trafikmedel uppbära ett årligt understöd av 384

kronor».

Av handlingarna inhämtas,

att Byström var född den 22 januari 1864 och avled den 8 januari 1940;

att han innehaft anställning vid statens järnvägsbyggnader under tiden 2

juni 1908—31 maj 1927, då han avgick ur tjänst med en årlig pension av

1 116 kronor;

att han vid sin död efterlämnade änkan Anna Byström, född Molin den

29 april 1873, samt två söner och tre döttrar;

att den ene av sönerna är vägmästare och den andre sjukvårdare;

att av döttrarna två äro gifta och en innehar anställning såsom folkskollärarinna;
att

bouppteckningen efter Byström utvisade en behållning av 1 747 kronor;

samt att änkefru Byström lider av försvagad hälsa samt är oförmögen att

genom eget arbete försörja sig.

I en den 12 september 1940 dagtecknad skrift anhöll änkefru Byström

hos Kungl. Maj:t om pension.

Järnvägsstyrelsen tillstyrkte, att änkefru Byström beviljades ett årligt understöd

av 384 kronor.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 40.

17

Statskontoret anförde, att då enligt ämbetsverkets uppfattning änkefru Byströms

barn syntes kunna gemensamt bidraga till moderns försörjning, ämbetsverket

icke kunde tillstyrka bifall till framställningen.

Genom beslut den 13 december 1940 fann Kungl. Maj.t framställningen ej

föranleda någon Kungl. Maj :ts åtgärd.

Under åberopande av vad statskontoret anfört och den ställning Kungl.

Maj:t intagit till förevarande pensionsfråga finner sig utskottet böra avstyrka

bifall till den föreliggande motionen.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion II: 154 ej må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

II. Statens vattenfallsverks medel.

14:o.

Arbetsförmannen vid statens vattenfallsverk Karl Karlssons änka. Under

punkten 9 av propositionen nr 197 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen

medgiva, att arbetsförmannen vid statens vattenfallsverk Karl Karlssons

änka Anna Helena Karlsson, född Boström, må från och med den 1

februari 1943 under sin återstående livstid, så länge hon förblir änka, av

statens vattenfallsverks medel uppbära ett årligt understöd av 408 kronor,

varå dyrtidstillägg icke skall utgå.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Karlsson var född den 11 september 1889 och avled på grund av skada

till följd av olycksfall i arbete för statens vattenfallsverks räkning den 5 januari

1943;

att han vid sin död innehaft anställningar i statens tjänst under sammanlagt

16 år 8 månader 7 dagar, varav senast vid statens vattenfallsverks byggnadsavdelning

för vattenkraftanläggningar under 10 år 3 månader 13 dagar;

att han vid sin död efterlämnade änkan Anna Helena Karlsson, född Boström,

vilken är född den 3 september 1893, och en son, född år 1917;

att änkefru Karlsson i anledning av mannens frånfälle åtnjuter livränta enligt

olycksfallsförsäkringslagen till belopp av 975 kronor för år, varå några

tilläggsförmåner icke utgå;

att bouppteckningen efter mannen utvisade brist i boet;

samt att änkefru Karlsson enligt läkarintyg på grund av sjukdom (ledgångsreumatism)

är oförmögen att genom eget arbete försörja sig.

Vattenfallsstyrelsen bar hemställt, att Kungl. Majit måtte tillerkänna änkefru

Karlsson ett årligt understöd till belopp, som Kungl. Majst kunde finna

skäligt. Styrelsen har därvid framhållit, att, därest ifrågavarande olycksfall

inträffat efter den 1 april 1943 i stället för den 5 januari samma år, 1942 års

Bihang till riksdagens protokoll 19fai. 8 sami. Nr 40.

Utskottet.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande nr 40.

Utskottet.

tjänste- och familjepensionsreglementen för arbetare skulle ägt tillämpning

å Karlsson och änkan följaktligen varit berättigad till pension enligt nämnda

familjepensionsreglemente.

Föredragande statsrådet har anfört:

Med hänsyn till de föreliggande omständigheterna anser jag mig kunna förorda,

att förslag förelägges riksdagen om beviljande åt änkefru Karlsson av

ett ärligt understöd att utgå vid sidan av den henne tillkommande livräntan

fran riksförsäkringsanstalten. Understödet synes mig skäligen böra fastställas

till ett belopp ungefärligen motsvarande skillnaden mellan, å ena sidan, de

sammanlagda förmåner av livränta och pension, som skulle hava utgått till

änkefru Karlsson, därest hon varit berättigad till familjepension jämlikt 1942

ars familjepensionsreglemente, och, å andra sidan, den livränta hon äger uppbära.

Med denna utgångspunkt får jag föreslå, att understödet bestämmes till

408 kronor för år, varå dyrtidstillägg icke skall åtnjutas. Understödet bör bestämmas

att utgå fran och med den 1 februari 1943 av statens vattenfallsverks

medel.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

Stockholm den 18 april 1944.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Närvarande: se anteckning å utlåtande nr 39.

Reservation

vid punkten 5 (ang. pension åt byråchefen Einar Johan Ossian J :son Thulins

frånskilda hustru):

av herrar Sylwan, Johansson i Fårekulla, Svedman, Andersson i Munka1

jungby, Barnekow och Sundberg, vilka ansett att utskottets yttrande och

förslag bort hava följande lydelse:

»Såsom av statskontorets yttrande framgår, ha i de undantagsfall, där

riksdagen hittills beviljat understöd åt frånskild hustru, vars äktenskap upp
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 40.

19

lösts före 1936 års allmänna familjepensionsreglementes ikraftträdande den

1 juli 1937, understödsfrågorna förelagts riksdagen av Kungl. Majit. Däremot

har det hittills icke förekommit, att riksdagen på hemställan av enskild motionär

bifallit framställningar av här föreliggande art. Även om ömmande

skäl kunna anses tala för en välvillig behandling av det i de nu väckta motionerna

framställda yrkandet, finner utskottet det icke vara tillrådligt att

hittillsvarande ordning för behandling av frågor av detta slag frångås. Ett

positivt beslut på grundval av ett i motionsväg väckt yrkande måste otvivelaktigt

medföra mera omfattande konsekvenser än örn beslutet grundas på

en kunglig proposition, i vilken prövats såväl förutsättningarna för understöd

som understödets storlek.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att förevarande motioner I: 70 och II: 303 ej må till någon

riksdagens åtgärd föranleda».

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1944:210 Skrivelse till Konungen, i anledning av framställningar angående understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer m. fl. a1 i texten