Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående allmänna grunder för pensionering av vissa f. d. anställningshavare vid vägväsendet jämte i ämnet väckta motioner.

1944-05-25 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1944:51, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående allmänna grunder för pensionering av vissa f. d. anställningshavare vid vägväsendet jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 51.

1

Nr 51.

Ankom till riksdagens kansli den 25 maj 1944 kl. 3 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående allmänna

grunder för pensionering av vissa f. d. anställningshavare

vid vägväsendet jämte i ämnet väckta

motioner.

I en den 28 april 1944 dagtecknad proposition, nr 260, som hänvisats

lill bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Majit, under

åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för samma dag, föreslagit riksdagen att bemyndiga Kungl. Majit

att i huvudsaklig överensstämmelse med vad i propositionen förordats meddela

bestämmelser angående pensioner åt vissa f. d. anställningshavare vid

vägväsendet.

I samband med förevarande proposition har utskottet till behandling förehaft

två likalydande motioner, väckta i början av riksdagen, den ena under

nr 18 i första kammaren av herr Gillström jämte sju av kammarens övriga

ledamöter och den andra under nr 41 i andra kammaren av herr Jonsson i

Haverö jämte tjugutvå av kammarens övriga ledamöter, i vilka motioner

hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit ville anhålla örn utredning

snarast möjligt angående erforderliga åtgärder för beredande av pensionsunderstöd

och gratifikationer åt de förutvarande lokala vägförvaltningarnas

arbetare och anställda befattningshavare, som till följd av ålder, minskad

arbetsförmåga eller annan anledning lämpligen ej kunna beredas fortsatt

anställning inom den statliga vägförvaltningen, ävensom att Kungl. Maj :t

ville för riksdagen framlägga de förslag till författningsbestämmelser i ämnet,

som av utredningen må föranledas».

I samband med förstatligandet från och med den 1 januari 1944 av den

allmänna väghållningen på landet uppkommo olika spörsmål om pensionering

av personal, som innehaft anställning hos vägdistrikt. Spörsmålen avsågo

både personal, som erhöll anställning i statens tjänst, och personal,

som blev övertalig i anledning av förstatligandet. I viss omfattning hade

vägdistrikten anordnat pensionering av ifrågavarande personal. Detta hade

i allmänhet skett beträffande den tekniska personalen, i vissa fall beträffande

för kamerala ändamål anställda befattningshavare och i undantagsfall beträffande

arbetarpersonal. För pensioneringen hade vägdistrikten tillämpat skiftande

former Viss personal hade bereus delaktighet i statens pensionsanstalt.

Bihang till riksdagens protokoll 19H. 8 samt. Nr 51—52. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 51.

I andra fall hade vägdistrikten anordnat pensionsförsäkring i enskild pensionsinrättning

eller ock utfäst sig att själva svara för utbetalningen av pensionerna.

Ett vägdislrikt hade anordnat pensionering av arbetarpersonal genom

pensionsstyrelsens frivilliga försäkring.

Av ifrågavarande pensionsspörsmål har flertalet i enlighet med beslut vid

1943 års riksdag (prop. nr 286, punkt 13; r. skr. nr 466) reglerats genom

kungörelser den 24 september 1943, nr 710 och 711.

Pensionsförhållandena ha sålunda — genom att allmänna tjänste- och

familjepensionsreglementena respektive 1942 års tjänste- och familjepensionsreglementen

för arbetare ävensom 1942 års s. k. summariska arbetarpensionskungörelse

gjorts tillämpliga å vederbörande —- blivit reglerade för de anställningshavare

hos vägdistrikt, som erhålla anställning i statens tjänst,

utom i det fall, att arbetaranställning vinnes efter uppnådd ålder av 60 år.

Beträffande detta fall framhölls i propositionen nr 286/1943, att anställning,

som avsåges i den summariska pensionskungörelsen, enligt meddelad föreskrift

finge innehavas efter 60-årsåldern allenast efter särskild prövning att

vederbörande arbetare med hänsyn till arten och omfattningen av de arbetsuppgifter,

som tillhörde anställningen, kunde anses äga tillfredsställande

tjänstduglighet i denna. Örn arbetare, som redan uppnått 60 års ålder, erhölle

mera stadigvarande anställning i statens tjänst och på grund därav

skäl förelåge att bereda honom understöd i någon form, borde frågan därom

lämpligen göras till föremål för särskilt beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen.

I propositionen uttalades även, att understöd i lämplig form i särskilt fall

borde kunna beredas övertalig tjänsteman eller arbetare. Det förutsattes närmast,

att dylika frågor skulle från fall till fall underställas riksdagens prövning.

I skrivelse den 11 april 1944 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framlagt

förslag till grunder för understöd av statsmedel åt vissa hos vägdistrikt

tidigare anställda arbetare, nämligen dels arbetare, som erhållit anställning

i statens tjänst efter uppnådd ålder av 60 år, dels ock vissa äldre arbetare,

som blivit övertaliga i anledning av vägväsendets förstatligande. Styrelsen

har härom anfört i huvudsak följande.

Vid statens övertagande av vägväsendet den 1 januari 1944 fanns hos vägdistrikten

ett stort antal arbetare, som voro över 60 år och som enligt gällande

bestämmelser icke komma i åtnjutande av pension vare sig enligt 1942

års tjänstepensionsreglemente för arbetare eller enligt de summariska pensionsbestämmelserna.

För att icke låta vägförstatligandet i och för sig avbryta

dessa arbetares förvärvsmöjligheter har styrelsen i största möjliga utsträckning

behållit arbetarna i tjänst. På grund av åldersskäl och minskad

arbetsförmåga torde detta emellertid icke i längden vara möjligt. Enligt styrelsens

mening synas vägande skäl tala för att de arbetare, som under en

längre tid varit anställda hos vägdistrikt eller väghållningsdistrikt, vid sitt

entledigande erhålla understöd i någon form. Med utgångspunkt från den i

de summariska arbetarpensionsbestämmelserna angivna minimitiden av 15

tjänstår för erhållande av pension torde antalet av de arbetare, som erhållit

statlig anställning efter fyllda 60 år och som före anställningen inne
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 51.

3

haft en sådan minsta anställningstid hos vägdistrikt eller väghållningsdistrikt,

kunna beräknas till omkring 300.

Det finnes jämväl ett flertal arbetare med lika lång anställningstid, vilka

till följd av vägarbetets säsongartade beskaffenhet permitterats av vägdistrikten

i slutet av år 1943 och som icke kunnat beredas sysselsättning

vid den statliga vägorganisationen. Det synes skäligt, att även dessa arbetare,

som blivit övertaliga genom vägfÖrstatligandet, beredas understöd.

På grund av sin höga ålder torde de nämligen endast i undantagsfall kunna

skaffa sig medel till uppehället genom övergång till annat arbete. Den omständigheten,

att de icke kunnat erhålla statlig sysselsättning, bör icke föranleda,

att de komma i en sämre ställning än de, som erhållit sådan anställning.

Enligt uttalande i propositionen nr 286/1943 synes avsikten lia varit, att

fråga om understöd åt övertaliga f. d. anställningshavare bos vägdistrikten

skulle underställas riksdagens prövning från fall till fall. Så torde ock

bliva fallet vad beträffar vägdistriktens tekniska och kamerala personal,

där antalet pensionsframställningar kan beräknas bliva relativt begränsat.

Med hänsyn till det stora antal, som den övertaliga vägarbetarpersonal, för

vilken pension kan ifrågakomma, räknar, vill väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

förorda, att riksdagen vad denna personal beträffar endast fastställer

de grunder, som böra gälla för pensioneringen.

Beträffande de grunder för pensioneringen, som borde komma till användning

i förevarande fall, har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört

följande.

Pensioneringsgrunderna synas böra utformas i nära anslutning till bestämmelserna

i 1934 års summariska arbetarpensionskungörelse, kungörelsen

den 7 december 1934 (nr 585) med föreskrifter angående pensionering

av viss arbetarpersonal i statens tjänst. Förutsättningen för erhållande av

understöd bör således vara den, att arbetaren efter fyllda 60 år antingen

vunnit arbetaranställning vid den statliga vägorganisationen eller ock under

år 1943 på grund av arbetsbrist permitterats av vederbörande vägdistrikt

samt att han vid anställningens upphörande under en tid av sammanlagt

minst 15 år efter fyllda 18 år innehaft anställning i statens tjänst, hos väghållningsdistrikt,

vägdistrikt eller entreprenör för vägunderhållet och därvid

under anställningen inom vägväsendet baft vägarbete såsom huvudsaklig

sysselsättning och förvärvskälla.

Understödsbeloppen synas också lämpligen böra ansluta sig till de pensionsbelopp,

som gälla enligt nämnda summariska arbetarpensionskungörelse.

Bestämmandet av beloppen bör dock ske med beaktande av att rörligt

tillägg och kristillägg, på motsvarande sätt som styrelsen i annat sammanhang

föreslagit beträffande de pensioner, som äro avsedda att utgå till den

övertaliga tekniska och kamerala personalen hos vägdistrikten, icke skola

utgå. Därest såsom utgångspunkt vid fastställandet av understödsbeloppen

tagas de pensionsbelopp, som utgå med tillämpning av den i förenämnda

kungörelse angivna normalskalan, böra dessa skäligen uppräknas, förslagsvis

med 10 procent.

Det torde förekomma, att bland den personal, som kan ifrågakomma till

erhållande av understöd, finnas förmän, silka åtnjuta högre lön än lör

arbetare i allmänhet. Ifrågasättas kan, huruvida icke dessa arbetare böra

komma i åtnjutande av ett något högre understödsbelopp än övriga arbetare.

Med hänsyn till vad sålunda anförts får styrelsen föreslå, att till arbetare

och förmän skola kunna utgå följande belopp:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Dankoutskottets utlåtande nr 51.

Om anställningstiden understiger 20 år........

Om anställningstiden uppgår till 20 men ej till

25 år....................................

Om anställningstiden uppgår till 25 men ej till

30 år....................................

Om anställningstiden uppgår till 30 år eller mera

Arbetare

Förmän

kronor

600

768

»

768

948

»

948

1 116

»

1 116

1 308

Frågor om beviljande av understöd synas lämpligen böra prövas av statens

pensionsanstalt. Vid behandlingen i övrigt av nu ifrågavarande understödsfrågor

torde bestämmelserna i den summariska arbetarpensionskungörelsen

i tillämpliga delar kunna lända till efterrättelse.

Statens pensionsanstalt har icke framställt någon erinran mot väg- och

vattenbyggnadsstyrelsens förslag att möjlighet att erhålla understöd bereddes

sådan förutvarande arbetare hos vägdistrikt, som först efter fyllda 60

år vunnit anställning vid vägförvaltning och till följd därav ej kunde författningsenligt

erhålla pension eller som, på grund av vägarbetets säsongartade

karaktär, av vägdistrikt permitterats under år 1943 men till följd

av hög ålder icke kunnat erhålla sysselsättning vid den statliga vägorganisationen.

Ej heller hade pensionsanstalten något att erinra mot att generella

bestämmelser härom meddelades i huvudsaklig överensstämmelse med vad i

förevarande framställning förordats. Emellertid syntes den möjligheten icke

kunna uteslutas, att arbetare kvarstått i anställning hos vägdistrikt fram till

tiden för vägväsendets förstatligande och likväl på grund av hög ålder icke

kunnat erhålla anställning vid vägförvaltning. Sådan arbetare syntes icke

höra hilva sämre ställd i fråga om möjlighet att erhålla understöd än den,

som permitterats före förstatligandet, och syntes därför höra inbegripas bland

dem, som skulle kunna få understöd. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen syntes

ha förutsatt, att såsom villkor för att av vägdistrikt permitterad arbetare

skulle kunna få understöd skulle gälla, att arbetaren permitterats efter

fyllda 60 år. Pensionsanstalten ansåge lämpligare, att nämnda gränsålder

hänfördes till tidpunkten för förstatligandet, då anställning vid vägförvaltning

tidigast kunnat förekomma.

Pensionsanstalten har vidare föreslagit vissa jämkningar i de av väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen förordade grunderna för understöd. Härom har anstalten

anfört följande.

Understödsgrunderna ha av väg- och vattenbyggnadsslyrelsen föreslagits

skola utformas i nära anslutning till bestämmelserna i den summariska arbetarpensionskungörelsen

nr 585/1934. Enligt pensionsanstaltens mening böra

emellertid berörda grunder anpassas efter bestämmelserna i nu gällande

motsvarande kungörelse nr 696/1942 samt de bestämmelser rörande tillämpning

av sistnämnda kungörelse å förutvarande arbetare hos vägdistrikt, som

meddelats i 6 § av kungörelsen nr 710/1943. Därav skulle följa bland annat,

att såsom förutsättning för att understöd skulle kunna beviljas skulle gälla,

att anställningstiden uppgår till sammanlagt minst 15 år efter fyllda 18 år,

därav minst 12 år före fyllda 60 år.

De av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för arbetare i allmänhet föreslagna

understödsbeloppen, å vilka tilläggsförmåner ej skulle utgå, ha icke

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 51.

5

givit pensionsanstalten anledning till erinran. Dessa belopp motsvara i stort

sett 70 procent av de i kungörelsen nr 696/1942 fastställda pensionsbeloppen

jämte därå vid nuvarande levnadskostnader belöpande tilläggsförmåner.

Förslaget att förmännen skulle erhålla högre understödsbelopp än övriga

arbetare kan anstalten däremot icke biträda, detta med hänsyn till bland

annat, att någon motsvarande särställning icke beretts förmän, som pensioneras

enligt tjänstepensionsreglementet för arbetare eller de summariska pensionsbestämmelserna.

Fråga har uppkommit jämväl om fastställande av enhetliga riktlinjer för

prövning av spörsmål örn utfyllnad i vissa hänseenden av pension, som på

grund av tidigare anställning hos vägdistrikt tillkommer övertaliga tjänstemän.

Fråga örn sådan utfyllnad bar uppkommit i ett tiotal fall. Det har

framhållits, dels att den pension, som på grund av de tillämpade pensionsbestämmelserna

skulle utgå från pensionsåldern, i vissa fall bleve minskad

till följd av anställningens upphörande i förtid, dels ock att pension av

statsmedel borde utgå under tiden från anställningens upphörande till pensionsåldern.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt statskontoret, vilka avgivit

utlåtanden i vissa här avsedda fall, äro ense örn att den från pensionsåldern

utgående pensionen i förekommande fall bör genom statens försorg

uppbringas till det belopp, varmed den skulle ha utgått, om ej anställningen

upphört före pensionsåldern, samt att pension av statsmedel bör under tiden

mellan anställningens upphörande och pensionsåldern utgå efter samma beräkningsgrund

som den från pensionsåldern utgående pensionen. Rörliga

tilläggsförmåner böra härvid enligt ämbetsverkens utlåtanden utgå allenast i

den mån sådana skulle ha utgått vid kvarstående i anställningen intill pensionsålderns

inträde.

Föredragande statsrådet har anfört i huvudsak följande:

Såsom i det föregående framhållits avsågs i propositionen nr 286 till 1943

års riksdag närmast, att vissa med vägväsendets förstatligande sammanhängande

pensionsfrågor skulle från fall till fall underställas riksdagens prövning.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har emellertid numera föreslagit, att

för pensionering av arbetare, vilka efter uppnåendet av 60 års ålder vunnit

mera stadigvarande anställning i statens tjänst, samt av vissa äldre arbetare,

som blivit övertaliga i anledning av vägväsendets förstatligande, skulle

fastställas vissa grunder, vilka det skulle ankomma på Kungl. Majit eller

Kungl. Majit underställd myndighet att tillämpa. Då antalet sådana arbetare

är stort och pensionsfallen äro av tämligen ensartad beskaffenhet, kan jag

biträda nämnda förslag. Därest pensioneringsgrunder fastställas i nu avsedd

omfattning, torde det vara lämpligt, att enhetliga riktlinjer beslutas

jämväl för behandling av ärenden rörande utfyllnad av pensioner till övertaliga

tjänstemän, som ägt pensionsrätt på grund av anställning hos vägdistrikt.

De av statens pensionsanstalt föreslagna bestämmelserna örn pensionering

av arbetarpersonal anknyta till 1942 års summariska pensionskungörelse jämte

de särskilda bestämmelser för tillämpning av denna kungörelse å f. d. personal

hos vägdistrikten, vilka meddelats med stöd av beslut vid 1943 års

riksdag. Avvikelser skulle i huvudsak endast gälla i fråga örn pensionsbeloppens

storlek. I detta hänseende har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framlagt

förslag lill två särskilda pensionsskalor, en lägre att tillämpas å arbe
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 51.

färe i egentlig mening och en högre att tillämpas å förmän. Den lägre pensionsskalan

har utformats med utgångspunkt från pensionerna enligt 1934

års summariska pensionskungörelse, vilkas belopp emellertid höjts med i

runt tal 10 procent med hänsyn till att rörliga tilläggsförmåner ej skalle utgå

i här avsedda fall. Statens pensionsanstalt och statskontoret lia icke framställt

någon erinran i fråga örn de belopp, som skulle ingå i den lägre skalan.

Remissmyndigheterna ha emellertid under hänvisning till utformningen

av gällande bestämmelser örn pensionering av arbetare i statens tjänst förordat,

att nämnda pensionsskala jämväl tillämpas å förmän. Även jag finner

mig av enahanda skäl böra förorda, att en gemensam pensionsskala i

förevarande fall tillämpas. Vad angår de belopp, som skola ingå i pensionsskalan,

anser jag i likhet med myndigheterna, att ifrågavarande arbetare, vilka

antingen allenast kort tid eller ock ej alls innehaft anställning i statens

tjänst, icke böra erhålla med rörliga tilläggsförmåner förenade pensioner enligt

den normalskala, som enligt 1942 års summariska pensionskungörelse

är tillämplig på arbetare med långvarig statsanställning. Med beaktande jämväl

av det sätt, varpå pensioneringsfrågan för nu avsedda arbetare kan antagas

ha gestaltat sig, därest vägväsendet icke blivit förstatligat, böra pensionerna

bestämmas till lägre belopp än som i form av fasta och rörliga

förmåner utgå enligt nämnda kungörelse. Skäl tala också för att pensionerna

icke förses med rörliga tilläggsförmåner. Beloppen böra emellertid

skäligen undergå någon höjning i förhållande till dem, som av myndigheterna

föreslagits för den lägre pensionsskalan. Å andra sidan synes det med

hänsyn till föreliggande förhållanden icke påkallat att upptaga särskilt högre

normalbelopp vid anställningstid av 30 år eller däröver. Jag föreslår alltså,

att såsom normalbelopp för pensionerna tillämpas 700 kronor, där anställningstiden

understiger 20 år, 900 kronor, där anställningstiden uppgår till

20 men ej till 25 år, samt 1 100 kronor, där anställningstiden uppgår till

25 år eller mera, dock att nämnda belopp av 700 och 1 100 kronor för vinnande

av delbarhet med 12 böra jämkas till 708 respektive 1 104 kronor.

I fråga om pensioneringens anordnande i övriga hänseenden synas de av

statens pensionsanstalt förordade grunderna utgöra en i huvudsak godtagbar

lösning.

Det förslag, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och statskontoret framlagt

rörande utfyllnad av pension, som på grund av anställning hos vägdistrikt

tillförsäkrats tjänsteman, vilken sedermera blivit övertalig i anledning

av vägväsendets förstatligande, innebär, att vederbörande av statsmedel

erhåller gottgörelse för den försämring i pensionsförhållandena, som eljest

skulle bliva en följd av att anställningen upphört före pensionsåldern. Härigenom

skulle från pensionsåldern erhållas en pension, som ej vore reducerad

i anledning av tjänstgöringens och, i förekommande fall, premiebetalningens

avbrytande i förtid. Vidare skulle pension med oavkortat belopp

jämväl få utgå för tiden mellan anställningens upphörande och pensionsåldern.

Rörliga tilläggsförmåner skulle få utgå, i den mån detta skulle lia

blivit fallet vid anställningens bibehållande intill pensionsåldern. För min

del är jag beredd att i huvudsak tillstyrka vad sålunda föreslagits.

I sådant fall där pensionering anordnats genom försäkring i enskild pensionsinrättning

måste självfallet förutsättas, att icke den försäkrade ensidigt

eller i samverkan med försäkringsgivaren må förfoga över försäkringen

nied den verkan, att staten därigenom åsamkas ökad pensionskostnad; såsom

förutsättning för åtnjutande av pensionsutfyllnaden bör även gälla, att

den försäkrade skall vara skyldig att på därom av vederbörande myndighet

gjord anmodan till statsverket överlåta sin rätt enligt pensionsförsäkringen

mot rätt att erhålla motsvarande pensionsförmån från staten. Erhåller ve
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 51.

7

derbörande ny sysselsättning, sedan anställningen hos vägdistrikt upphört,

bör möjlighet finnas att i anledning därav minska eller indraga pensionsutfyllnaden,

såframt ej fråga är om befattning i statens tjänst och vid avlöningens

bestämmande tagits hänsyn till att vederbörande åtnjuter tjänstepension

av statsmedel. I sistnämnda fall torde i allmänhet avlöningen böra

minskas med belopp motsvarande av statsmedel utgående pensionsförmån.

Kostnaderna för de pensioner, som beviljas jämlikt de av mig i det föregående

tillstyrkta pensioneringsgrunderna, torde tills vidare böra bestridas

från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m., vilket anslag jämväl

i förekommande fall bör tillgodoföras medel, som inflyta vid avvecklingen

av försäkringar övertagna av statsverket.

Det bemyndigande att i huvudsaklig överensstämmelse med nu angivna

grunder reglera förevarande, med vägväsendets förstatligande sammanhängande

pensionsfrågor, som Kungl. Majit i anslutning till det anförda torde

böra utverka av riksdagen, synes böra gälla räknat från och med den 1

januari 1944.

I samband med förstatligandet från och med den 1 januari 1944 av den

allmänna väghållningen på landet hava 1942 års allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen

respektive 1942 års tjänste- och familjepensionsreglementen

för arbetare ävensom 1942 års summariska arbetarpensionskungörelse

gjorts tillämpliga å de anställningshavare hos vägdistrikt, som övergått

till anställning i statens tjänst. En följd härav har emellertid blivit, att

de arbetare, vilka vunnit statlig anställning efter uppnådd ålder av 60 år, icke

blivit författningsenligt berättigade till pension. I föreliggande proposition

framlägges nu förslag rörande pensionering av sådana arbetare, vilka efter

fyllda 60 år vunnit arbetaranställning vid den statliga vägorganisationen och

vilkas tjänstetid vid anställningens upphörande uppgår till sammanlagt minst

15 år efter fyllda 18 år, därav minst 12 år före fyllda 60 år. Med ifrågavarande

arbetare skulle vidare likställas arbetare, som — efter en tjänstetid

av minst nyss angiven omfattning — till följd av arbetets säsongartade beskaffenhet

permitterats under år 1943 utan att därefter erhålla sysselsättning

vid den statliga vägorganisationen och som före utgången av samma år fyllt

60 år. Med hänsyn till det betydande antal arbetare, varom här är fråga —

omkring 300 av den förra samt mellan 100 och 200 av den senare kategorien

— synes det utskottet lämpligt, att på sätt i propositionen föreslås för pensioneringen

fastställas vissa allmänna grunder.

I fråga örn pensionsbeloppens storlek innebär det föreliggande förslaget,

att normalbeloppen skulle utgöra 708 kronor, där anställningstiden understiger

20 år, 900 kronor, där anställningstiden uppgår till 20 men ej till 25 år,

samt 1 104 kronor där anställningstiden uppgår till 25 år eller mera. Å dessa

pensionsbelopp skulle några rörliga tilläggsförmåner icke beräknas. Vid järm

förelse med de enligt 1942 års summariska pensionskungörelse utgående totala

pensionsförmånerna innebär den sålunda föreslagna pensionsavvägningen

en viss mindre reduktion. Denna reduktion framstår emellertid såsom motiverad

särskilt med tanke på alt pensionsfrågan för bär avsedda arbetare sannolikt

hade gestaltat sig mera oförmånlig, därest vägväsendets förstatligande

icke kommit till stånd. Utskottet biträder fördenskull Kungl. Majlis förslag.

Utskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande nr 51.

Enligt vad utskottet under hand inhämtat, ha några gränsfall yppat sig, i

vilka arbetare innehaft en sammanlagd anställningstid hos vägdistrikt av

mera än 15 år, varav dock mindre än 12 tjänstår infallit före 60 års ålder.

Utskottet vill uttala den förhoppningen, att frågan om pensionering jämväl

av här avsedda arbetare efter framställning från vederbörande av Kungl.

Maj:t tages under omprövning och att, där förhållandena därtill föranleda,

förslag i ämnet förelägges riksdagen i varje särskilt fall.

I propositionen föreslås vidare, att tjänsteman, som på grund av anställning

hos vägdistrikt fått sig tillförsäkrad rätt till pension men som sedermera

blivit övertalig i anledning av vägväsendets förstatligande, av statsmedel

skulle gottgöras för den försämring i pensionsförhållandena, som föranledes

av anställningens upphörande före pensionsåldern. Då det får anses vara med

billighet förenligt, att staten tillser, att befattningshavarnas villkor efter anställningens

upphörande icke försämras utöver vad vederbörande haft att

räkna med såsom pensionärer hos vägdistrikten, därest förstatligandet ej kommit

till stånd, finner sig utskottet böra biträda Kungl. Maj:ts förslag även i

denna del.

Vad i propositionen i övrigt anförts och föreslagits har icke givit utskottet

anledning till erinran.

Föreliggande motioner 1:18 och 11:41 torde få anses besvarade genom

propositionen.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

a) att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition;

samt

b) att förevarande motioner I: 18 och II: 41 må anses besvarade

genom vad utskottet under a) hemställt.

Stockholm den 25 maj 1944.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Åkerberg, Sundvik, Friggeråker, Sylwan*, Leander,

Johansson i Fårekulla, Fahlander och Sundelin;

från andra kammaren: herrar Svedman, Paulsen, Eriksson i Sandby, Barnekow,

Persson i Norrby, Svensson i Alingsås* och Hallberg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1944:354 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående allmänna grunder för pensionering av vissa f. d. anställningshavare vid vägväsendet jä a1 i texten