Sök i Ratio Lex

Utlåtande över fullmäktiges s

1944-05-25 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1944:57, Utlåtande över fullmäktiges s

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 57.

1

Nr 57.

Ankom till riksdagens kansli den 26 maj 1944 kl. 10 fm.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt

befrielse för riksbanken från skyldigheten att inlösa

av banken utgivna sedlar med guld m. m.

)

I en den 28 april 1944 dagtecknad proposition, nr 252, som hänvisats till

bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Majit, under åberopande

av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för samma dag, föreslagit riksdagen att dels medgiva, att riksbanken må

för tiden från och med den 1 juli 1944 till och med den 30 juni 1945 vara

fritagen från skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar

med guld efter deras lydelse, med rätt dock för riksbanken att, om förhållandena

därtill giva anledning, före utgången av nämnda tid återupptaga inlösningen

av bankens sedlar, dels ock medgiva, att Kungl. Majit må meddela

förordnande som avses i 1 § valutalagen den 22 juni 1939 (nr 350) i huvudsaklig

anslutning till bestämmelserna angående kapitalinströmning i det vid

propositionen nr 290 till 1939 års riksdag såsom bilaga E fogade förslaget

till valutaförordning I.

I skrivelse den 30 mars 1944 ha fullmäktige i riksbanken hemställt, att

riksbanken måtte för tiden från och med den 1 juli 1944 till och med den

30 juni 1945 befrias från skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken

utgivna sedlar med guld efter deras lydelse Fullmäktige i riksgäldskontoret

lia, efter remiss, tillstyrkt bifall till denna hemställan.

I en särskild, till nämnda framställning anknuten skrivelse ha bankofullmäktige

vidare behandlat frågan om riktlinjerna för den statliga penningpolitiken.

Denna skrivelse, varöver utlåtande avgivits av kommissionen för

ekonomisk efterkrigsplanering, utgår från den utredning i ämnet som förra

hösten framlades av sakkunniga inom riksbanken och som fogats lill årets

statsverksproposition såsom bihang (Inkomsterna, bihang B).

I fråga örn innehållet i de sakkunnigas uttalanden angående målsättningen

för penningpolitiken, bankofullmäktiges skrivelse och det utlåtande, som

avgivits över denna av kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering, tilllåter

sig utskottet hänvisa till propositionen.

Föredragande departementschefen har beträffande penningpolitiken anfört

följande:

I sin skrivelse angående penningpolitikens inriktning lia bankofullmäktige

först uttalat sig rörande läget under förutsättning att krigsförhållandena i

Europa fortsätta och försörjningen icke undergår någon mera avsevärd

förändring. Målet för penningpolitiken måste då vara detsamma som hittills.

ttihan<i till riksdagens protokoll 19ib. 8 sami. Nr S7.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 57.

Särskilt med hänsyn till att prisstegringen gått utöver vad som motsvarar

nedgången i försörjningen betyder detta, att varje ytterligare höjning a\ pi isnivån

såvitt möjligt bör förhindras, vilket förutsätter, att den nuvarande

restriktiva pris- och inkomstpolitiken vinner fortsatt tillämpning.

Till vad fullmäktige sålunda anfört kan jag ansluta mig.

Huvudintresset knytes emellertid i detta sammanhang till frågan örn penningpolitikens

inriktning under de ändrade förhållanden som kunna väntas

inträda, om fientligheterna upphöra i Europa. Även detta spörsmål har

behandlats av bankofullmäktige, vilkas synpunkter ytterligare utvecklats och

kompletterats av kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering i utlåtande

över fullmäktiges skrivelse i ämnet. Diskussionen av frågan utgår från den

utredning som förra hösten verkställdes av sakkunniga inom riksbanken såsom

ett led i de förberedande undersökningarna rörande olika efterkrigsproblem.

Utan att själva framlägga ett förslag till program för penningpolitiken under

efterkrigstiden sökte de sakkunniga angiva, hur ett sådant program i sina

huvuddrag bolde utformas, om man fortsättningsvis utginge från de principer

som hittills varit vägledande för penningpolitiken i vidare mening.

De sakkunniga kommo därvid till att en förbättring i försörjningen borde

föranleda ett motsvarande prisfall men att intet försök borde göras att återställa

förkrigstidens prisnivå i vidare mån än som följde härav. Denna

ståndpunkt blev i den allmänna diskussionen föremål för kritik. En viss

reduktion av penninginkomsterna ansågs sålunda böra ske i syfte att pressa

ned prisnivån längre än som följde av de sakkunnigas uttalanden trots

de risker för sysselsättningen med vilka en sådan deflationspolitik vore förbunden.

Man ville på detta sätt skydda realvärdet för penningfordringar uppkomna

före kriget eller under de första krigsåren. Den målsättning för penningpolitiken

som de sakkunniga ansågo följa av de hittills godtagna principerna

för denna politik har emellertid sedermera enhälligt godtagits såsom

riktlinje för penningpolitiken under efterkrigstiden av såväl bankofullmäktige

som kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering.

Med hänvisning i övrigt till den ingående diskussion av de penningpolitiska

problemen som framlagts av fullmäktige och kommissionen torde jag

bär få inskränka mig till att ange de huvudpunkter i fråga örn penningpolitikens

inriktning efter kriget örn vilka enighet sålunda vunnits under

ärendets förberedande behandling. Den tid efter krigets slut, som avses, omfattar

den period, varunder de olika processer försiggå, som gradvis leda till

den extraordinära varuknapphetens avveckling och jämviktens återställande

inom pris- och kostnadssystemet.

1. En stabilisering av penningvärdet bör eftersträvas inom de gränser,

som betingas av fluktuationer i varuförsörjningen sammanhängande med

växlingar i den inhemska produktiviteten eller i bytesrelationerna nied utlandet.

1 enlighet härmed hör en förbättring i försörjningen efter kriget föranleda

en motsvarande förbättring av penningvärdet.

2. Penninginkomsterna böra i regel varken höjas eller sänkas. Vid en

prisfallsrörelse bör en inkomstsänkning icke eftersträvas av penningpolitiska

skäl i syfte att åstadkomma en höjning av penningvärdet utöver vad

som svarar mot den förbättring av försörjningsläget som prisfallet återspeglar.

Önskvärdheten av en sådan höjning utgör alltså icke ett tillräckligt skäl

för en sänkning av inkomstnivån, örn priserna falla. Överhuvud bör icke

såsom mål för penningpolitiken uppställas en återgång till någon viss prisnivå.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bankoatskottets utlåtande nr 57.

3. Vid tillämpningen av prissänkningsprogrammet bör tillses, ali depressonsverkningar,

som hota att leda till en mera allmän arbetslöshet, undvikas,

samtidigt som det emellertid bör iakttagas, att en sa fullständig återgång

av den under kriget inträdda prisstegringen som möjligt är önskvärd.

4. Valutastabilitet bör eftersträvas, även örn detta skulle innebära, att den

interna målsättningen för penningpolitiken i någon män finge eftersättas.

1 händelse Sverige skulle utsättas för ett kraftigare inflytande i depressiv

eller inflatorisk riktning från utlandet, bör dock en justering av växelkurserna

tillgripas som medel att möta detta inflytande, i den man en dylik

justering är förenlig med Sveriges internationella ataganden. En växelkursanpassning

som medel i konkurrensen på de internationella marknaderna

lior däremot icke ifrågakomma.

5. Den nuvarande räntestabiliseringen bör tills vidare fullföljas. I ett depressionsläge

blir emellertid en omprövning av räntepolitiken nödvändig.

Därvid bedömes räntan närmast ur sysselsättningssynpunkt. Vid en eventuell

inflatorisk utveckling bör ökad kontroll över penningmarknaden eftersträvas

genom lämpliga monetära åtgärder. En böjning av den långa räntan bör

emellertid icke ske.

Kommissionen bar särskilt uppmärksammat frågorna om utrymmet för

och behovet av ändringar i fråga om inkomstavvägningen olika grupper emellan

inom ramen av det här angivna programmet samt örn priskontrollens

betydelse och utformning vid programmets genomförande. Jag saknar anledning

att i detta sammanhang gå närmare in på dessa frågor men vill understryka

vad kommissionen framhållit, nämligen dels att örn inkomstjusteringar

under bär ifrågavarande period skulle tendera att bli allmänna och väsentligt

förlöpa i samma riktning, kunde hela det penningpolitiska programmets

fullföljande komma att vedervågas, dels också att rationaliseringar och

andra kostnadsreduktioner i regel böra komma samtliga inkomsttagare till

godo genom en sänkning av priserna.

Till slut må tillfogas att det här sammanfattade programmet icke avser

att fastlägga en penningpolitik som skall tillämpas oberoende av den faktiska

utvecklingen. Inom ramen av de allmänna principer som programmet

angiver måste denna utveckling tvärtom bli bestämmande för penningpolitikens

utformning. Det må vidare understrykas, att programmet icke innefattar

ett ståndpunktstagande till frågan vilken inkomstpolitik som vid en

senare tidpunkt och på längre sikt kan vara motiverad ur penningpolitiska

synpunkter eller nied hänsyn till det svenska näringslivets internationella

konkurrenskraft.

Det program för efterkrigstidens penningpolitik varom enighet nåtts under

frågans förberedande behandling synes mig även utgöra en lämplig ram, loir

det gäller att i anslutning till den faktiska marknadsutvecklingen utforma

den ekonomiska politiken. Jag kan även ansluta mig till vad bankolullmäklige

och kommissionen anfört till motivering och förklaring av programmets

olika delar.

I likhet med chefen för finansdepartementet anser utskottet, att lindet för vu-i-oim.

den statliga penningpolitiken bör vara detsamma som hittills, så länge krigsförhållandena

i Europa fortsätta och försörjningsläget icke undergår någon

mera avsevärd förändring. Strävandena böra således alltjämt inriktas på all

förhindra en stegring av priserna utöver vad som svarar mot den inträdda

försämringen i försörjningsläget. Då emellertid prisstegringen hittills under

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 57.

kriget gått utöver vad som svarar mot nedgången i försörjningen på grund av

varuknapphet och fördyrad import, bör, såsom departementschefen framhållit,

varje ytterligare höjning av prisnivån såvitt möjligt förhindras med

stöd av en restriktiv pris- och lönepolitik. Det ömsesidiga samband, som är

rådande mellan prispolitiken och lönepolitiken, kan härvid icke nog kraftigt

understrykas.

Under den senaste tiden har den frågan alltmera trätt i förgrunden, hur

penningpolitiken lämpligast bör bedrivas under de ändrade förhål’anden,

som för vårt lands vidkommande kunna väntas inträda, sedan fientligheterna

upphört i Europa. Hithörande spörsmål lia varit föremål för ingående

utredningar av — förutom särskilda inom riksbanken tillkallade valutasakkunniga

-— bankofullmäktige och kommissionen för ekonomisk eflerkrigsplanering.

Med hänsyn till ovissheten rörande det ekonomiska och politiska

läget efter eli vapenstillestånd har man vid diskussionen haft att utgå från vissa

sannolika alternativ för utvecklingen av förhållandena. En dylik diskussion

kan självfallet icke resultera i ett konkret förslag till ett penningpolitiskt

program, att tillämpas oberoende av hur läget i verkligheten kommer

att gestalta sig. Departementschefen framhåller ock, att de riktlinjer för penningpolitiken,

vilka innefattas i propositionen, icke äro att anse såsom en

under alla omständigheter fastslagen målsättning utan såsom en lämplig

ram, när det gäller att i anslutning till den faktiska utvecklingen utforma

den ekonomiska politiken. Denna reservation synes utskottet vara betydelselull,

enär det ekonomiska läget för vårt land samt förutsättningarna för vår

export och import kunna vid tiden för ett vapenstillestånd vara helt annorlunda

än man för närvarande kan förutse.

Även om diskussionen sålunda måst röra sig med vissa osäkra faktorer,

särskilt i vad angår de internationella förhållandena, är den icke enbart av

teoretiskt intresse utan även av stort praktiskt värde för planeringen av den

ekonomiska efterkrigspolitiken. Att tänkbara problemställningar i god tid

underkastats en så ingående och sakkunnig prövning, som här varit fallet,

är i och för sig ägnat att väcka tillfredsställelse. Enligt utskottets mening är

det av utomordentlig vikt, att de huvudsakliga slutsatser och rekommendationer,

som de penningpolitiska utredningarna lett till, enhälligt omfattats av

samtliga sakkunniga vid frågans förberedande behandling samt vunnit departementschefens

och regeringens gillande. Denna enighet ger ökad tyngd

åt det i propositionen framlagda programmet för penningpolitiken under

den närmaste efterkrigstiden.

Vid övervägande av de föreliggande spörsmålen har utskottet för sin del

hunnit sig kunna instämma i de i propositionen gjorda uttalandena. Med

hänsyn härtill har utskottet ansett sig kunna begränsa sig till att i anslutning

till departementschefens sammanfattning angiva huvudpunkterna beträffande

penningpolitikens inriktning efter krigets slut och att i samband

därmed understryka vissa faktorer av särskild betydelse. Utskottet vill i detta

sammanhang erinra, att här ifrågavarande övergångsperiod efter krigets slut

avser det skede, varunder de olika processer försiggå, som gradvis leda till

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 57.

5

dea extraordinära varuknapphetens avveckling och jämviktens återställande

inom pris- och kostnadssystemet.

Såsom framgår av propositionen, framstå som väsentliga önskemål folden

allmänna ekonomiska politiken under den närmaste efterkrigstiden tryggandet

av största möjliga sysselsättning inom näringslivet och eli återställande

snarast möjligt av förkrigstidens reallönemvå. Med denna utgångspunkt

hör penningpolitiken under nämnda period inriktas på en stabilisering av

penningvärdet inom de gränser, som betingas av fluktuationer i varuförsörjningen

sammanhängande med växlingar i den inhemska produktiviteten

eller bytesrelationerna med utlandet. I den mån efter kriget ett förbättrat

försörjningsläge inträder i samband nied att den extraordinära varuknappheten

upphör samt import- och produktionskostnaderna nedgå, hör detta föranleda

en motsvarande förbättring av penningvärdet. Hinder bör således ej

resas mot en snar anpassning av priserna till de fallande kostnaderna. Därutöver

bör emellertid icke eftersträvas någon sänkning av prisnivån. Härför

skulle nämligen erfordras en nedpressning av penninginkomsterna, som kunde

ge upphov till en deflationsprocess med depressionsverkningar för produktion

och sysselsättning. Å andra sidan är det för penningprogrammets

fullföljande av vikt, att den nominella inkomstnivån icke höjes under övergångstiden.

Detta skulle nämligen kunna aktualisera risker för en inflation,

vilka äro särskilt framträdande, så länge en spänning mellan köpkraft och

varutillgång kvarstår. Utskottet delar därför den i propositionen ultalade

uppfattningen, att penninginkomsterna i regel böra varken höjas eller sänkas

under övergångstiden. Av det anförda framgår, att såsom mål för närmaste

efterkrigstidens penningpolitik icke bör uppställas en återgång till någon viss

prisnivå.

Utskottet vill i detta sammanhang framhålla, att genomförandet av det

penningpolitiska programmet skulle underlättas, om budgetunderskotten kunde

försvinna eller avsevärt nedgå under övergångsperioden. Med hänsyn härtill

är det — såsom fullmäktige i annat sammanhang påpekat — angeläget,

att återhållsamhet iakttages i fråga örn det allmännas utgiftspolitik.

I fråga örn inkomstavvägningen olika grupper emellan har kommissionen

anfört, att redan under övergångsperioden ökningar i näringslivets räntabilitet

och produktivitet på vissa områden kunde uppstå, som lämnade utrymme

för höjning av penninglönerna, liksom å andra sidan förskjutningar i

motsatt riktning kunde föranleda lönesänkningar. Rationaliseringar och

andra kostnadsreduktioner holde dock i regel komma samtliga inkomsttagare

till del genom sänkning av priserna. I likhet med vad som skett under

kriget måste man vidare räkna med inkomslstegringar för vissa särskilt

svårt ställda samhällsgrupper. Kommissionen har emellertid samtidigt framhållit,

alt örn inkomstjusteringar under perioden skulle tendera att lili allmänna

och väsentligt förlöpa i samma riktning, kunde hela det penningpolitiska

programmets fullföljande vedervågas. Departementschefen har anset!

sig sakna anledning att nu närmare ingå på dessa frågor niell har understrukit

vad kommissionen anfört i fråga örn riskerna ur penningpolitisk syn
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

G

Bankoutskottets utlåtande nr 57.

punkt av mera allmänna inkomstjusteringar under ifrågavarande period. Departementschefen

har ytterligare betonat, att programmet icke innefattar ett

ståndpunktstagande till frågan, vilken inkomstpolitik som vid en senare tidpunkt

och på längre sikt kan ur olika synpunkter vara motiverad. Samtidigt

som utskottet uttalar sin anslutning till vad kommissionen anfört, vill utskottet

i detta sammanhang ånyo betona önskvärdheten av att under övergångstiden

återhållsamhet iakltages vid rörelser uppåt av penninginkomsterna och

finner i likhet med departementschefen lämpligast, alt man tills vidare ställer

sig avvaktande i fråga örn inkomstpolitikens framtida utformning.

Vad beträffar valutapolitiken uppställes i propositionen såsom främsta mål

för densamma stabilisering av växelkurserna på en nivå, som innebär varken

över- eller undervärdering av den svenska kronan. En dylik stabilisering, som

otvivelaktigt skulle vara till fördel för vår utrikeshandel, ansluter sig till

de strävanden lill stabilisering av de internationella växelkurserna, som framför

allt göra sig gällande i England och Amerikas förenta stater. Det uttalas i

propositionen, att vårt land bör stödja dessa strävanden, även örn därigenom

den interna målsättningen för penningpolitiken i någon mån finge eftersättas.

1 händelse Sverige skulle utsättas för elt kraftigare inflytande i depressiv

eller inflatorisk riktning från utlandet, bör dock en justering av växelkurserna

tillgripas som medel att möta detta inflytande. Dylika växelkursjusteringar

skola dock endast vidtagas, i den mån de äro förenliga med Sveriges

internationella åtaganden. Någon växelkursanpassning såsom medel att främja

vårt lands konkurrensförmåga på de internationella marknaderna skulle

däremot icke ifrågakomma. För egen del vill utskottet ansluta sig till de i

propositionen gjorda uttalandena, vilka unders!ryka vårt lands beredvillighet

att i sin mån medverka till att en reglering ar de internationella va utaförhållandena

kommer till stånd, samtidigt som dessa uttalanden icke lämna

obeaktade de risker för vår penningpolitik, som konjunkturutvecklingen i utlandet

i vissa fall kan innebära.

Med avseende å räntepolitiken innebär propositionen, att den nuvarande

räntestabiliteten bör tillsvidare bevaras. Det förutsättes dock, att i ett depressionsläge

frågan örn en räntesänkning tages under omprövning såsom ett

medel att öka produktionen och sysselsättningen. Skulle tendenser till åtstramning

på kapitalmarknaden göra sig gällande, böra dessa tendenser motverkas

genom marknadsoperationer från riksbankens sida i syfte att förhindra

en stegring av den ''långa räntan. En viss höjning av de korta räntesatserna

kan dock i vissa lägen tänkas böra godtagas. Utskottet får för sin del ansluta

sig till den uppfattning om räntepolitikens liandhavande under övergångstiden,

som sålunda kommit till uttryck i propositionen.

I samband med behandlingen av räntepolitiken lia fullmäktige hemställt,

att Kungl. Maj:t måtte utverka riksdagens bemyndigande att komplettera nu

gällande valutaförordning med sådana föreskrifter, som kunna befinnas erforderliga

för att hindra en kapitalinströmning. (Jfr prop. nr 290/1939, bilaga

E, valutaförordning I.) Syftet härmed är att, i likhet med vad som för närvarande

gäller i fråga örn kapitalrörelser från vårt land till utlandet, få möj
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 57.

7

lighet att övervaka och hindra kapitalrörelser i motsatt riktning. Utskottet får

för sin del tillstyrka ifrågavarande förslag örn valutaförordningens komplettering.

Vad slutligen angår förslaget örn fortsatt befrielse för riksbanken från sedelinlösningsskyldigheten,

har detsamma icke givit utskottet anledning till

erinran.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Ma.j:ts förevarande proposition.

Stockholm den 25 maj 1944.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Åkerberg, Sandén, Nordenson, Sundvik, Friggeråker,

Sylwan*, Leander och Sundelin;

från andra kammaren: herrar Svedman, Paulsen, Eriksson i Sandby, Barnekow, Persson

>i Norrby, Svensson i Alingsås* och Hallberg.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1944:356 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt befrielse för riksbanken från skyldigheten att inlösa av banken utgivnai sedl a1 i texten