Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om förbättring av vissa äldre tjänstepensioner.

1944-06-14 · 19 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 19 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1944:66, Utlåtande i anledning av väckta motioner om förbättring av vissa äldre tjänstepensioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutsl;ottets utlåtande nr 66.

1

Nr 66.

Ankom lill riksdagens kansli den 14 juni 1944 kl. 2 em.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om förbättring av vissa

äldre tjänstepensioner.

I nedannämnda till bankoutskottets förberedande handläggning hänvisade

motioner hava förslag framställts i fråga om förbättring av vissa äldre

tjänstepensioner m. m.

I två likalydande motioner, väckta den ena under nr 94 i första kammaren

av herr Holmström jämte tjugufem av kammarens övriga ledamöter och den

andra under nr 151 i andra kammaren av herr Hallén jämte fyrtio av kammarens

övriga ledamöter, har hemställts, »att riksdagen beträffande alla

dem, som åtnjuta pension enligt före den 1 juli 1939 gällande grunder i civila

eller militära tjänstepensionsreglementen eller tjänstepensionsreglementen för

arbetare i statens tjänst, måtte besluta, att deras pensioner från och med den

1 juli 1944 må utgå efter samma grunder, som äro fastställda i motsvarande

pensionsreglementen, vilka trädde i kraft den 1 juli 1942; eller om detta i

nuvarande läge icke är genomförbart, att deras pensionsunderlag från och

med den 1 juli 1944 må beräknas i förhållande till lönen å C-ort enligt bestämmelserna

i närmast före den 1 juli 1939 gällande avlöningsreglementen

med dyrtidstillägg och kristillägg enligt de grunder, som nu gälla för sådana

f. d. befattningshavare, som avgått före sistnämnda datum».

I en inom andra kammaren under nr 155 väckt motion hemställer herr

Senander jämte två av kammarens övriga ledamöter, »att riksdagen måtte

besluta om sådan höjning av pensionerna för de statstjänstemän, som avgått

från sina befattningar före den 1 juli 1939, att pensionerna uppgå till samma

storlek som de pensioner, vilka utgå till statstjänstemän, som pensionerats

efter sagda tidpunkt».

I två likalydande motioner, väckta den ena under nr 95 i första kammaren

av herr Holmström och herr Johanson, Karl August, samt den andra under

nr 152 i andra kammaren av herr Sundberg jämte två av kammarens

övriga ledamöter, hemställes, »att riksdagen vid eventuell reglering av

tjänstepensionerna för de f. d. befattningshavare i statens tjänst, vilka avgått

före den 1 juli 1939, måtte besluta, att för lots, lotsförman och Överlots samt

för lokeldare och lokförare skola tillämpas de tjänstepensionsunderlag, som

svara mot de lönegrader, som enligt bestämmelserna i 35 § och 36 § av

allmänna tjänstepensionsreglementet skola gälla för motsvarande befattningshavare».

Bihang till riksdagens protokoll 19M. 8 sand. Nr 66.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoatskottcts utlåtande nr 66.

I två likalydande motioner, väckta den ena under nr 68 i första kammaren

av herr Holmström jämte tjugu av kammarens övriga ledamöter och den

andra under nr 96 i andra kammaren av herr Hallén jämte fyrtioen av kammarens

övriga ledamöter, hemställes, »att i-iksdagen beträffande alla de

lärare vid folk- och småskolor, vilka åtnjuta pension av statens pensionsanstalt

enligt före den 1 juli 1939 gällande grunder, måtte besluta, att deras

pensioner från och med den 1 juli 1944 må utgå efter samma grunder, som

äro fastställda i det pensionsreglemente, vilket trädde i kraft den 1 juli 1942,

eller, om detta i nuvarande läge icke är genomförbart, att deras pensionsunderlag

från och med den 1 juli 1944 må beräknas i förhållande till lönen

på C-oi’t enligt bestämmelserna i närmast före den 1 juli 1939 gällande avlöningsreglemente».

I en inom andra kammaren under nr 388 väckt motion hemställa fröken

Nygren och herr Ryling, »att riksdagen beträffande alla de lärare vid kommunala

mellanskolor, kommunala flickskolor, praktiska mella nskolor samt

högre folkskolor, vilka åtnjuta pension av statens pensionsanstalt enligt före

den 1 juli 1939 gällande grunder, måtte besluta, att deras pensioner från

och med den 1 juli 1944 må utgå efter samma grunder, som äro fastställda

i det pensionsreglemente. vilket trädde i kraft den 1 juli 1943, eller, om detta

i nuvarande läge icke är genomförbart, att deras pensionsunderlag från och

med den 1 juli 1944 må beräknas i förhållande till lönen på C-ort enligt

bestämmelserna i närmast före den 1 juli 1939 gällande avlöningsreglemente».

Beträffande motiveringen för de sålunda framställda förslagen får utskottet,

i den mån ej redogörelse härför lämnas i det följande, hänvisa till

motionerna.

Till utskottet ha vidare inkommit framställningar från pensionerade

statstjänstemäns riksförbund m. fl., innefattande synpunkter på och önskemål

beträffande den nu föreliggande frågan.

Över förevarande motioner har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat

utlåtande från statskontoret, som anfört följande:

De föreslagna pensionsregleringarna torde, såvitt framgår av den i motionerna

anförda motiveringen, vara avsedda att omfatta alla äldre tjänstepensioner.

Av förslagen beröras alltså såväl sådana tjänstepensioner, som bestämts

å s. k. nyreglerad lön, d. v. s. pensioner, vilka utgått enligt följande

pensionsbestämmelser, nämligen 1920 års pensionslag för affärsverken, kungörelsen

nr 456/1921, civila och militära tjänstepensionsreglementena, 1938

års tjänstepensionsreglemente för lärare vid folk- och småskolor m. fl., 1939

års tjänstepensionsreglemente för lärare vid högre kommunala skolor och

1934 års arbetarpensionsreglemente, som ock tjänstepensioner, som avvägts

nied hänsyn till s. k. oreglerad lön och som utgått enligt äldre pensionsbestämmelser

än de nämnda.

Dessa senare äldre tjänstepensioner hava efter tillkomsten av de på lönerna

enligt det för kommunikationsverken från och med den 1 juli 1920 tillämpade

lönesystemet baserade nyreglerade pensionerna vid upprepade tilltal
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 66.

3

len nyreglerats. Beträffande de mera omfattande av dessa pensionsregleringar

må lämnas följande kortfattade redogörelse. 1922 års reglering (kungörelsen

nr 360 1922) begränsades av kostnadsskäl till att bereda skälig förbättring

av de lägre pensionerna i form av särskilt pensionstillägg, som för

pensioner under 1 500 kronor i regel utgjorde 180 kronor för år, för pensioner

mellan 1 500 kronor och 2 000 kronor 120 kronor för år samt för pensioner

till belopp av 2 000 kronor och däröver 60 kronor för år, dock så att

högsta beloppet av pension och tillägg ej fick överstiga 2 560 kronor. 1925

års pensionsreglering (kungörelsen nr 280,1925) innefattade såsom ett första

led en höjning av äldre pensioner med belopp så avpassade, att vid tillämpning

av de för nyreglerade pensioner gällande dyrtidstilläggsgrundema, innehavarna

av dessa äldre pensioner komma i åtnjutande av sammanlagda pensions-

och dyrtidstilläggsförmåner av i huvudsak oförändrad storlek (förhöjning''

I). Pensionsregleringen innefattade emellertid även en verklig förhöjning

av äldre pensioner (förhöjning II). Med denna förhöjning avsågs att

åstadkomma en skälig anpassning av de äldre pensionerna efter motsvarande

nyreglerade pensionsunderlag. Förhöjningen, som för närvarande är tillförsäkrad

dels pensionerade statliga befattningshavare, dels ock — jämlikt beslut

av 1938 ars riksdag — pensionerade lärare vid folk- och småskolor,

utgör i allmänhet hälften av skillnaden mellan den genom förhöjning I reglerade

pensionen och motsvarande nyreglerad pension. Erinras må, att 1921

ars pensionskommitté föreslagit, att förhöjning II skulle motsvara två tredjedelar

av sagda skillnad.

Beträffande storleken av nu avsedda oreglerade tjänstepensioner i förhållande

till pensionerna enligt civila tjänstepensionsreglementet hava undersökningar

verkställts vid en inom finansdepartementet år 1939 slutförd statistisk

pensionsutredning. I den departementspromemoria, som låg till grund

för i propositionen nr 296/1939 framlagt förslag örn förbättring av vissa

äldre tjänstepensioner, uttalas beträffande resultatet av sagda utredning, att

skillnaden mellan de äldre tjänstepensionerna och deras nyreglerade motsvarigheter

vore i det övervägande antalet fall så obetydlig, att man vid

bedömande av skäligheten och behovet av en höjning av pensionsnivån i

allmänhet kunde jämställa de äldre och de nyare pensionerna. Av den i

utredningen lämnade redogörelsen för pensionsförhållandena inom olika

förvaltningsområden må anföras, att inom allmänna civilförvaltningen de

äldre tjänstepensionerna genom 1922 och 1925 års pensionsregleringar uppbringats

till sådan storlek, ati de i allmänhet uppgingo till mer än 90 procent

av motsvarande pensioner enligt civila tjänstepensionsreglementet. För

postverkets och statens järnvägars ordinarie personal, flir officerare å aktiv

stat och med dem jämställda samt för förutvarande folkskollärare var läget

i stort enahanda. För folk- och småskollärarinnorna uppgick relationstalet

för flertalet till 87 å 88 procent av ny pension.

I förenämnda proposition nr 296/1939 föreslagna pensionsreglering begränsades

lill vissa grupper militära pensionstagare, vilka i pensionsbiinseende

intogo ett så ogynnsamt läge, all en omedelbar förbättring ur billighetssynpunkt

framstod såsom motiverad. Med prövningen av frågan örn en

generell höjning av pensionsnivån för äldre pensioner ansågs lämpligen böra

anstå till dess 1938 års pensionssakkunniga avslutat sitt arbete.

De nu redovisade pensionsregleringarna hava åsyftat en förbättring av

oreglerade tjänstepensioner i förhållande lill de pensioner, som ansluta sig

till de i kommunikationsverkens lönesystem förekommande lönebeloppen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 66.

Frågan om anpassning av de äldre pensionerna — däri inbegripna såväl

oreglerade som nyreglerade pensioner — efter den förhöjda pensionsnivå,

som fastställts genom de vid 1941—1943 års riksdagar genomförda pensionsregleringarna,

var föremål för övervägande i samband med prövningen vid

1943 års riksdag av Kungl. Maj:ts genom proposition nr 170 framlagda förslag

om förbättring av vissa äldre tjänstepensioner. Förbättringen av de

äldre pensionerna ansågs emellertid — av finansiella skäl — böra begränsas

till vissa lägre pensioner. Förbättringen kom sålunda att avse pensioner,

som vid fullt antal tjänstår utgå med ett årligt belopp av högst 1 800 kronor,

oberäknat dyrtidstillägg och kristillägg. Endast de lägsta pensionärsgrupperna

ringö sina pensioner uppbringade till den nyaste pensionsnivån. I den

mån pensionerna närmade sig den gräns, över vilken pensionsförbättring icke

skulle utgå, utjämnade förbättringen endast delvis skillnaden mellan den

tidigare och den nyaste pensionsnivån.

På sätt framgår av sistnämnda proposition hava de under åren 1941—

1943 genomförda pensionsregleringarna medfört en höjning av pensionsnivån,

som i förhållande till civila tjänstepensionsreglementet och därmed

jämförliga författningar uppgår till 17—12 procent i lönelägena A 1—13

samt 12—6 procent i högre lönelägen å A-löneplanen. I uttalande till det vid

propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet framhöll föredragande

departementschefen, att en icke obetydlig procentuell skillnad förelåge mellan

de nya pensionerna och de pensioner, som utginge enligt närmast förut

fastställda författningar med pensionsunderlag avvägda i förhållande till

A-ortslön enligt den under åren omkring 1920 genomförda löneregleringen.

En förbättring i viss utsträckning av dessa äldre pensioner framstode såsom

befogad i synnerhet vad anginge de lägre graderna, för vilka behovet av

förbättring i levnadsvillkoren gjorde sig starkare gällande. Än mera framträdde,

yttrade departementschefen, behovet av förbättring i fråga om vissa

pensioner, som voro att hänföra till en ännu äldre grupp än de nyss åsyftade.

De efter s. k. oreglerad avlöning avvägda pensionerna befunno sig alltjämt

till stor del på en sådan nivå, att åtgärder för utjämning i någon mån

av skillnaden i förhållande till nya pensioner förefölle i hög grad påkallade.

Såsom ovan framhållits erhöll det i propositionen framlagda regleringsförslaget

en starkt begränsad räckvidd. Någon generell förhöjning av äldre pensioner

ifrågasattes icke.

Bankoutskottet uttalade i anledning av propositionen (utlåtande nr 54)

bl. a., att det enligt utskottets mening i och för sig hade varit önskvärt om

den ifrågasatta pensionsförbättringen kunnat erhålla en något större räckvidd

än enligt Kungl. Maj:ts förslag. Med hänsyn till den utgiftsökning, som

även en relativt blygsam utvidgning av dea föreslagna pensionsregleriB9i p

skulle medföra, hade utskottet för det dåvarande icke ansett sig ku

sträcka sig utöver vad Kungl. Majit förordat. Frånsett att i dåvarande f

största möjliga försiktighet borde iakttagas vid beviljandet av nya

utgifter syntes det önskvärt, att utgifter av föreliggande slag i görligaste kia.»

begränsades med hänsyn till de av statsmakterna utstakade linjerna för

pris- och lönepolitiken. Vad utskottet anfört godkändes av riksdagen.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen hava å oreglerad lön bestämda

pensioner genom den övergångna regleringen i det närmaste bringats

tipp i nivå med nyreglerade, i förhållande till A-ortsIlin avvägda pensioner.

I vissa fall hava dessa pensionsregleringar inneburit en avsevärd förbättring

av den tidigare pensionen. Exempelvis må nämnas, att vissa manliga och

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 66.

5

kvinnliga småskollärare, vilkas grundpensioner ursprungligen utgjort 450

kronor för år, på grund av sedermera genomförda pensionsförbättringar

kommit i åtnjutande av en pension, som med dyrtidsförmåner för närvarande

uppgår till 2 584 kronor resp. 2 531 kronor för år. Motionärernas förslag

innebär, att pensionsförmånerna nu skulle ytterligare förhöjas till 3 426 kronor

för manlig lärare resp. 3 254 kronor för kvinnlig lärare för år, dyrtidsförmåner

inräknade. Till jämförelse må erinras, att f. d. anställningshavare

vid statliga bolag samt kommunala f. d. anställningshavare, som uppbära

pension från enskild pensionsinrättning, regelmässigt icke komma i åtnjutande

av vare sig dyrtidsförmåner eller andra förbättringar av pensionen.

Den lämnade redogörelsen utvisar ock, att de redan genomförda pensionsregleringarna

av oreglerade pensioner med hänsyn till de därmed förknippade

ökade utgifterna för statsverket icke ansetts böra medföra full kompensation.

I vissa fall har förbättringen ansetts böra förbehållas uteslutande

de lägre pensionerna. Den anpassning efter den senaste pensionsnivån, som

år 1943 genomförts beträffande vissa äldre pensioner, har likaledes, såsom

ovan nämnts, främst av statsfinansiella skäl ansetts böra omfatta endast

lägre pensioner. Några beräkningar rörande de merkostnader, som skulle

uppkomma för statsverket vid ett genomförande av motionärernas förslag,

har statskontoret icke hunnit verkställa. En generell pensionsförbättring av

äldre pensioner, som går ut på att till det nu utgående pensionsbeloppet,

beräknat vid index 156, lägga halva skillnaden mellan motsvarande pension

enligt allmänna tjänstepensionsreglementet och den utgående pensionen —- således en reglering enligt de grunder, som tillämpats i ovannämnda kungörelse

nr 280/1925 och av mindre storleksordning än den motionärerna föreslagit

— skulle enligt för statskontoret tillgängliga statistiska uppgifter och

på grundval av dessa redan verkställda beräkningar medföra en ökad merutgift

för statsverket av icke mindre än i runt tal 3,8 miljoner kronor för

år. i rådande statsfinansiella läge kvarstå enligt statskontorets mening alltjämt

de betänkligheter mot en mera omfattande pensionsreglering, åt vilka

banko utskottet år 1943 givit uttryck. Vid sådant förhållande måste statskontoret

avstyrka motionärernas förslag.

Tjänstepensionerna kunna indelas i följande tre huvudgrupper:

1. Tjänstepensioner, som fastställts enligt vid 1941—1943 års riksdagar

genomförda tjänstepensionsregleringar och vilka sålunda utgå enligt allmänna

tjänstepensionsreglementet, 1942 års tjänstepensionsreglemente för

arbetare och folkskolans tjänstepensionsreglemente (trädde i kraft den 1

juli 1942) samt tjänstepensionsreglementet för de högre kommunala skolorna

(trädde i kraft den 1 juli 1943). Ifrågavarande pensionsregleringar

ha omfattat de befattningshavare m. 1!., vilka blivit delaktiga av de under

åren 1939—1943 genomförda allmänna löneregleringarna, och lia i viss utsträckning

gjorts lillämpliga på de tjänstemän och arbetare, vilka under

tiden 1 juli 1939—30 juni 1942 (1 juli 1939 30 juni 1943) avgått med rätt

till pension enligt då gällande pensionsreglementen (jfr grupp 2 nedan).

klär avsedda pensioner benämnas i det följande nyaste pensioner.

2. Tjänstepensioner, som bestämts å s. k. nyreglerad lön, varmed avses

lön enligt det vid 1920-talets början införda lönesystemet. Dessa pensioner

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 66.

utgå i huvudsak enligt 1920 års pensionslag för affärsverken, 1921 års

kungörelse (nr 456) med pensionsbestämmelser för tjänstemän vid civila

statsförvaltningen, civila och militära tjänstepensionsreglementena, 1938

års tjänstepensionsreglemente för lärare vid folk- och småskolor m. fl.,

1939 års tjänste- och familjepensionsreglemente för lärare vid högre kommunala

skolor och 1934 års tjänstepensionsreglemente för arbetare. Här

avsedda pensioner benämnas i det följande nyare pensioner.

3. Tjänstepensioner, som avvägts med hänsyn till s. k. oreglerad lön

och som utgå enligt äldre pensionsbestämmelser än de ovan nämnda.

Ifrågavarande pensioner benämnas i det följande äldre pensioner.

De nyaste pensionerna, vilka beräknats i förhållande till lönen för ortsgrupp

C i stället för — såsom fallet varit i fråga om de nyare pensionerna

— i förhållande till lönen för ortsgrupp A, överstiga för närvarande nivån

för sistnämnda pensioner med 2,4—12,0 procent i lönelägena A 1—6, med

14,7—10,5 procent i lönelägena A 7—15 samt med 9,8—6,8 procent i högre

lönelägen å A-löneplanen. Motsvarande procenttal för arbetarpersonalen utgör

0,5—12,0.

De äldre pensionerna ligga i regel på en lägre nivå än övriga pensioner.

Någon enhetlig pensionsnivå förefinnes dock ej inom denna grupp, varför

olika pensionsbelopp förekomma för befattningshavare, som pensionerats

å befattningar i en och samma tjänsteställning, beroende på de successivt

genomförda pensionsregleringarna. Genom särskilt beslutade löne- och

pensionsförbättringar ha de äldre pensionerna uppbringats till sådan storlek,

att de i allmänhet utgöra omkring 90 procent av motsvarande nyare

pensioner.

En relativt betydande skillnad föreligger alltså mellan de pensioner, som

från och med den 1 juli 1939 utgå enligt de senast fastställda pensionsreglementena,

och de pensioner, som utgå enligt äldre bestämmelser. Skillnaden

är i regel större ju äldre de senare pensionerna äro.

De olika pensionsnivåerna lia uppkommit därigenom, att de tid efter annan

beslutade pensionsregleringarna icke erhållit retroaktiv tillämpning på

redan avgångna befattningshavare. En viss anpassning av de äldre pensionerna

till de nyare har emellertid eftersträvats av statsmakterna. En

fullständig utjämning har dock ej ansetts vara möjlig. Statskontoret har i sitt

ovan återgivna yttrande närmare redogjort för de åtgärder, som under 1920- och 1930-talen vidtagits i syfte att minska skillnaden mellan äldre och nyare

pensioner. De senaste löne- och pensionsregleringarna hava aktualiserat

frågan örn en anpassning av såväl de äldre som de nyare pensionerna till

de nyaste. I sådant avseende genomfördes i fjol på förslag av Kungl. Maj:t

en förbättring av pensionerna för vissa sådana f. d. anställningshavare som,

därest de kvarstått i anställningen, skulle ha ägt övergå till något av de nu

gällande pensionsreglementena.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 66.

7

1943 års pensionsreglering begränsades av statsfinansiella

skäl till pensioner, som vid fullt antal tjänstår utgingo med ett årligt belopp

av högst 1 800 kronor, oberäknat dyrtidstillägg och kristillägg, vilket

motsvarar ett pensionsbelopp av 2 626 kronor, om dylika tillägg beräknas

vid nuvarande levnadskostnadsindex. Förbättringen kom sålunda uteslutande

pensionärer med jämförelsevis låga pensioner till godo. Endast beträffande

den allra lägsta pensionärsgruppen (kvinnlig icke yrkesutbildad

arbetarpersonal) blevo pensionerna uppbringade till den nyaste pensionsnivån.

Pensionsförbättringen uppgick härvid för nyare pensioner till högst

183 kronor, vilket belopp fastställdes såsom maximum för förbättringen

även för övriga av regleringen berörda nyare pensioner. I den mån pensionerna

närmade sig den gräns, över vilken pensionsförbättring icke skulle

utgå — denna gräns nåddes redan i fråga om befattningar i lönegraden

A 6 — utjämnade förbättringen endast delvis skillnaden mellan den tidigare

och den nyaste pensionsnivån. — De äldre pensionerna höjdes med

två tredjedelar av skillnaden mellan pensionsbeloppet och 2 626 kronor,

dock högst 300 kronor. Den förbättrade pensionen skulle dessutom icke

få överstiga motsvarande nyare pension. Antalet pensionärer, som kommo

i åtnjutande av pensionsförbättring, beräknades till omkring 7 000 eller

en tredjedel av samtliga pensionärer, 21 000. Kostnaderna för pensionsförbättringen

uppskattades till 850 000 kronor.

I motionerna 1:94 och II: 151, avseende f. d. tjänstemän och arbetare i

statens tjänst, I: 68 och II: 96, avseende f. d. lärare vid folk- och småskolor,

samt II: 388, avseende f. d. lärare vid kommunala skolor m. fl., ha förslag

nu framställts örn en allmän pensionsreglering. Samtliga nyare

och äldre pensioner skulle enligt motionerna från och med den 1 juli 1944

uppbringas till samma belopp som de nyaste. Alternativt har yrkats, att

nämnda pensioner skulle höjas till belopp, motsvarande två tredjedelar av

lönen å C-ort enligt de närmast före den 1 juli 1939 gällande avlöningsreglemenlena.

Förstnämnda yrkande har, såvitt angår f. d. statstjänstemän,

dessutom upptagits i motionen II: 155.

Bakom de sålunda motionsvis framförda yrkandena örn en snar reglering

av de nyare och äldre pensionerna står ett betydande antal ledamöter

av riksdagens båda kamrar. Motionerna torde också återspegla en bland pensionärerna

allmänt utbredd åsikt, att fjolårets pensionsreglering var alltför

begränsad, såväl i fråga örn förbättringens storlek som beträffande antalet

av de pensionärsgrupper, som kommo i åtnjutande av förbättringen.

För egen del har utskottet ansett det vara önskvärt, att en mera omfattande

pensionsreglering kommer till stånd. Härvid har utskottet eftersträvat att

linna en lösning redan vid innevarande års riksdag. Till en början har prövats

möjligheten av att genomföra en allmän pensionsreglering i anslutning

till de i motionerna framförda förslagen. 1 sådant syfte har utskottet låtit

verkställa kostnadsberäkningar beträffande nämnda förslag. Det resultat av

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande nr 66.

beräkningarna, som i det följande redovisas rörande såväl detta som vissa

andra alternativ, avser kostnaderna för det första tillämpningsåret. På grund

av pensionärsstockens minskning till följd av dödsfall komma de årliga

kostnaderna efter liand att successivt nedgå. Av beräkningarna framgår,

att en förhöjning av de nyare och äldre pensionerna intill samma belopp,

som utgår enligt de senast fastställda pensionsreglementena, skulle —

exklusive kostnaden för 1943 års pensionsreglering -— medföra en merutgift

för statsverket av 10,1 miljoner kronor. En omräkning av pensionerna efter

C-ortslöner i stället för A-ortslöner skulle draga en kostnad utöver 1943

års pensionsreglering av i det närmaste 7 miljoner kronor. En utgift av den

betydande storleksordning, som dessa alternativ innebära, har utskottet icke

ansett sig kunna i nuvarande statsfinansiella läge tillråda. På grund härav

kan utskottet icke biträda de i förevarande motioner väckta yrkandena.

Utskottet har därför undersökt vissa andra vägar att utjämna eller minska

skillnaden mellan de olika pensionsnivåerna. Bland de alternativ, som i sådant

avseende varit under omprövning inom utskottet, har utskottet till särskilt

övervägande förehaft ett, som i stort sett innebär, att samtliga pensioner

skulle, oavsett storleken av desamma, förhöjas med vissa bestämda belopp,

nämligen de nyare pensionerna med 200 kronor och de äldre med 300

kronor. Å pensionsförbättringen skulle dock avräknas den pensionsförhöjning,

som kommit vissa pensionstagare till del enligt 1943 års beslut, varjämte skulle

iakttagas, att pensionerna genom den sammanlagda förbättringen icke skulle

få överstiga motsvarande nyaste pensioner. Kostnaderna för ett genomförande

av detta förslag ha beräknats till 3,3 miljoner kronor. Även detta

belopp måste med hänsyn till det ansträngda budgetära läget anses vara

för högt, i synnerhet som det här rör sig örn utgifter, beträffande vilka

särskild återhållsamhet påkallas med hänsyn till den av statsmakterna

förda restriktiva pris- och lönepolitiken. Enligt utskottets mening bör den

årliga utgiften för den nu tilltänkta tjänstepensionsregleringen hålla sig

inom en kostnadsram av högst 2 miljoner kronor. Med hänsyn härtill har,

då en reducering av den ifrågasatta pensionsförhöjningen under 200 respektive

300 kronor icke synts böra ifrågakomma, någon annan utväg icke

stått till buds än att låta pensionsregleringen stanna vid en viss högsta

gräns å pensionsskalan och därmed omfatta endast lägre samt i viss utsträckning

medelstora pensioner. För en dylik åtgärd tala för övrigt samma

skäl, som vörö avgörande vid 1943 års pensionsreglerings begränsning till de

lägre pensionerna, nämligen att den för ändamålet disponibla summan därigenom

kommer dem till godo, för vilka behovet av en pensionsförbättring

är mest framträdande.

Från nu angivna utgångspunkter har utskottet stannat vid att föreslå en

på det sätt begränsad pensionsreglering, att förbättringen

skall utgå med i princip 200 kronor å nyare och 300 kronor å äldre pensioner,

samt att pension jämte förbättring i intet fall må överstiga ett be
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 66.

9

lopp av 3 735 kronor för år, räknat vid nuvarande indexläge, vilket belopp

svarar mot beloppet för nyare pension i lönegrad A 12 jämte pensionsförbältring.

Kostnaden för en dylik pensionsreglering, utformad på sätt

framgår av det följande, uppgår till 1,9 miljoner kronor.

Regleringen skulle innebära, att nyare pensioner till f. d. befattningshavare

i lönegrad A 12 (Eo 13) eller lägre löneställning förhöjas med i

princip 200 kronor, såvitt angår pensioner vilka omreglerats år 1943 efter

avdrag dock av därvid redan erhållen förbättring. Då för kvinnliga pensionstagare

pensionen beräknats efter näst högsta löneklassen i vederbörande

lönegrad, kommer för dessa begränsningen att inträda vid lönegrad A 13

(Eo 14). Nyare pensioner till f. d. militära beställningshavare komma med

angivna utgångspunkter att förbättras i de fall, där pensionen beräknats efter

underlaget för någon av lönegraderna Oa 1 (fänrik), UO 1 (sergeant), Mb 1

(högbåtsman) och Mb 2 (flaggkorpral).

Vad härefter angår äldre pensioner får utskottet föreslå, att — i anslutning

till vad som skedde vid 1943 års pensionsreglering — förbättringen

bestämmes till två tredjedelar av skillnaden mellan maximibeloppet, 3 735

kronor, och gamla pensionsbeloppet, i princip dock högst 300 kronor. Då,

såsom redan angivits, pensionsnivån för äldre pensioner i genomsnitt ligger

10 procent under motsvarande nivå för nyare pensioner, vilket ungefär motsvarar

skillnaden mellan pensionsbeloppen för två på varandra följande lönegrader

i mellanlägena, kommer en pensionsförbättring i enlighet''med utskottets

förslag att i huvudsak omfatta äldre pensioner i löneställning närmast

motsvarande högst lönegrad A 14, varjämte vad angår militära beställningshavare

en mindre förbättring skulle komma jämväl de pensionärer till del,

vilka närmast äro att hänföra till lönegrad UO 2 (fanjunkare).

En pensionsförbättring, sådan som den av utskottet nu skisserade, kan i

princip utgå med ett enhetligt belopp av 200 resp. 300 kronor. Av praktiska

skäl och med hänsyn jämväl till de mindre önskvärda förskjutningar

i relationen mellan olika pensioner, som skulle uppkomma vid förändringar

i indexläget, därest pensionsförbättringen fastställdes till ett bestämt

belopp, synes emellertid förbättringen, på sätt skedde i fjol, böra inarbetas

i grundpensionen, så att det omreglerade grundbeloppet jämte vederbörliga

tillägg vid nuvarande indexläge medför en pensionsförbättring å i runda

tal nyss angivna belopp.

Vid en omreglering, som här avses, måste i varje fall iakttagas, att den

förhöjda pensionen icke kommer att överstiga motsvarande med tillämpning

av nu gällande tjänstepensionsreglemente beräknade pension. Likaså

bör äldre pension i intet fall förhöjas till sådant belopp, att den kommer

att utgå med högre belopp än motsvarande nyare pension.

Innebörden av det nu framlagda förslaget framgår av sammanställningen

å s. 10. Med hänsyn till de skiftande underlag, efter vilka äldre pensioner

beräknats, är sammanställningen vad angår dessa endast att betrakta såsom

en exemplifiering.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande nr 66.

Nuvarande pensioner

Lönegrad1, resp.

pensionsgrupp

författ-

ningsenlig

pension

författ-

ningsenlig

pension

jämte

tillägg

därav

1943 års

pensions- förbätt- ring

Nyare pensioner.

Befatta ingshavare.

Ek 6............

Eo 1............

A 1............

A 2............

A 3............

A 4............

A 5............

A 6............

A 7............

A 8............

A 9............

A 10............

A 11............

A 12............

A 13............

Beställningshavare

Mb 1............

Mb 2............

UO 1............

Oa 1............

Arbetare.

I kv.............

II kv.............

I man............

II man ..........

Äldre pensioner.

Befatta ingshavare.

A 5..............

A 6..............

LO 9, kv.2........

LO 16—17, kv.3 . ,

Beställningshavare.

UO 1 ............

UO 2 ............

kr.

1 404

1 476

1 560

1 644

1 704

1 752

1 800

1 824

1 920

2 040

2 160

2 304

2 436

2 640

1 800

2 196

1 800

1 344

1 476

1 704

1 800

1 728

1 740

1 776

2 472

2 160

f 2 244

\ 2 544

kr.

2 039:

2 147:

2 270:

2 393:

2 All:

2 544:

2 626: 56

kr.

182: 88

182: 88

182: 88

182: 88

174: 72

158: 40

1156: 00

I 84:00

2 654:

2 791:

2 968:

3 145:

3 352:

3 543:

3 844:

2 626: 56

3 199: 68

2 626: 56

1 956: 00

2 147: 04

2 477: 28

2 626: 56

2 517: 12

2 531: 04

2 584: 80

3 597: 60

3 145: 92

3 269: 28

3 707: 04

36: 00

24: 00

182: 88

182: 88

174: 72

156: 00

214: 58

180: 48

78: 24

Föreslagna förbättrade pensioner

Nyaste pensioner

reglerad,

författ-

ningsenlig

pension

reglerad,

författ-

ningsenlig

pension

jämte

tillägg

samman- lagda för-

författ-

författ-

förbätt-

ringens

storlek

bättring- arna enl.

1943 års

beslut och

förslaget

ningsenlig

pension;

grund-

belopp

ningse

pension

jämte

tillägg

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

1 416

2 065: 44

25: 92

208: 80

1 590

2 081: 04

1 488

2 160: 96

13: 92

196: 80

1 680

2 200

8

1 572

2 284: 32

13: 92

196: 80

1 776

2 326

56

1 656

2 407: 68

13: 92

196: 80

1 884

2 468

1 716

2 503: 20

25: 92

200: 64

1 980

2 593

8

1 776

2 584: 80

39: 84

198: 24

2 076

2 719

1 836

2 668: 32

41: 76

197: 76

2 184

2 861

04

1 884

2 736: 00

109: 44

193: 44

2 280

2 986

8

1 968

2 859: 36

204: 96

2 376

3 112

5

2 052

2 982: 72

191: 04

2 484

3 254

2 184

3 173: 76

204: 96

2 616

3 426

2 304

3 352: 80

206: 88

2 760

3 615

60

2 436

3 543: 84

191: 04

2 916

3 819

2 568

3 734: 88

191: 04

3 072

4 024

32

2 640

3 844: 32

3 300

4 323:

| 1 920

2 791: 68

1165: 12

(165: 12

201: 12

189: 12

2''256

2 400

2 955

3 144

2 340

3 406: 56

206: 88

2 844

3 725

1 944

2 831: 52

20

4: 96

2 724

3 568

1 344

1 956: 00

_

182: 88

1 500

1 965

1 488

2 160: 96

13: 92

196: 80

1 680

2 200

1 716

2 503: 20

25: 92

200: 64

2 076

2 719

56

1 836

2 668: 32

41: 76

197: 76

2 280

2 986

1 788

2 598: 72

81: 60

296: 18

2 184

2 861:

1 824

2 654: 40

123: 36

303: 84

2 280

2 986

1 932

2 817: 60

232: 80

311: 04

2 484

3 254

04

2 532

3 693: 12

95

: 52

( 3 768

\ 3 996

4 936: 08

5 234: 7

2 340

3 406: 56

260: 64

2 844

3 725:

2 448

2 556

3 569: 76

3 720: 96

300: 48

13: 92

j 3 312

4 338: 72

1 För befattning nu gällande lönegrad. Beloppen avse män utom beträffande lönegraderna Ek 6

och LO 9, 16—17 samt kvinnliga arbetare. För kvinnor gälla eljest beloppen i närmast lägre lönegrad.

2 Ordinarie småskollärarinna.

3 Ordinarie folkskollärarinna. Numera tillämpas alltefter lästiden lönegraderna 16 och 17 för folkskollärare.

Före t/, 1942 förekom jämväl placering i 15 lönegraden.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 66.

11

I de fall, där tjänstepension utgått med avkortat eller eljest

med hänsyn till antalet tjänstår nedsatt pensionsbelopp,

beräknades den förhöjda tjänstepensionen vid 1913 års pensionsreglering

på sådant sätt, att den avkortade pensionen förhöjdes proportionsvis

lika mycket som hel pension förhöjdes. Pensionstagare, som uppbär

avkortad pension, kom sålunda icke i åtnjutande av samma pensionsförbättring,

som kom den till del, som uppbar hel pension, utan hans förbättring

nedsattes i samma män som hans pension varit avkortad eller eljest

nedsatt. Härigenom bibehölls den tidigare relationen mellan hela och avkortade

pensioner. Utskottet har icke funnit skäl att beträffande förevarande

pensionsreglering förorda någon annan princip för förbättring av de

avkortade pensionerna.

Vad angår omfattningen av den nu föreslagna pension

sregleringen, vill utskottet till en början erinra, att den vid

1943 års riksdag genomförda pensionsregleringen i princip gällde pensionstagare,

vilka innehaft sådan anställning, som avses i de nyaste tjänstepensionsreglementena,

men vilka på grund av tidigare avgång icke ägt övergå

till dessa reglementen. I enlighet härmed voro de grupper pensionstagare,

som icke omfattades av beslutet örn pensionsförbättring, i huvudsak följande:
1.

pensionärer, vilka innehaft sådan anställning i den civila statsförvaltningen,

som ännu är att betrakta som i avlöningshänseende oreglerad;

2. f. d. innehavare av icke statliga befattningar med pensionsrätt i statens

pensionsanstalt, utom lärare vid folk- och småskolor;

3. f. d. militära beställningshavare å övergångsstat och reservstat samt

f. d. personal i försvarsväsendets reserver;

4. innehavare av pensioner, som genom särskilda beslut beviljats av riksdagen;
5.

f. d. anställningshavare, vilka åtnjuta pension enligt de i kungörelsen

585/1934 meddelade s. k. summariska pensionsbestämmelserna för arbetarpersonal

i statens tjänst;

6. f. d. arbetare vid statens järnvägsbyggnader, pensionerade enligt kungörelsen

nr 859/1918;

7. f. d. befattningshavare, vilka i samband med olika omorganisationer

beviljats förtidspension enligt särskilda grunder;

8. pensionärer, till vilka utgår uppskjuten pension; samt

9. Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare ävensom pensionerade

båtsmän och marinsoldater.

Enligt utskottets mening torde i stort sett samma avgränsning med avseende

å de pensionstagargrupper, som skulle komma i åtnjutande av pensionsförbättring,

böra gälla för den nu ifrågasatta pensionsregleringen som

för fjolårets. Två pensionstagargrupper, som undantogos vid 1943 års pensionsreglering,

nämligen f. d. militära beställningshavare å tvångsvis övergångsstat

och å reservstat, böra emellertid på grund av ändrade förutsättningar

nu komma i åtnjutande av pensionsförbättring. Vid tidpunkten för

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande nr 66.

ikraftträdandet av nyssnämnda pensionsreglering den 1 juli 1943 voro beställningsliavare

å reservstat och å tvångsvis övergångsstat icke underkastade

bestämmelserna i allmänna tjänstepensionsreglementet, varför förutsättningar

för pensionsreglering av motsvarande pensionstagargrupper då icke

förelågo. Sedermera har allmänna tjänstepensionsreglementet från och med

den 1 januari 1944 gjorts tillämpligt å beställningshavare å reservstat, och

från och med den 1 juli 1944 skall reglementet erhålla viss tillämpning jämväl

å till övergångsstat tvångsvis överförda beställningshavare. Motsvarande

båda pensionstagargrupper synas med hänsyn härtill böra omfattas av nu

ifrågasatt pensionsreglering.

Vid 1943 års pensionsreglering undantogos f. d. lärare vid högre kommunala

skolor. Anledningen härtill var, såsom framgår av propositionen

nr 170/1943, s. 5, att dessa lärares pensioner överstego maximibeloppet för

de pensioner, som avsågos med det då framlagda förslaget. Bland ifrågavarande

pensionerade lärare torde emellertid finnas ett fåtal, vilkas pensioner

understiga det nu förutsatta maximibeloppet. Dessa lärare torde höra

komma i åtnjutande av den nu föreslagna pensionsförbättringen.

I fråga örn ett par andra pensionärsgrupper, som enligt utskottets förslag

icke omfattas av pensionsförbättringen, nämligen innehavare av s. k. riksdagspensioner

samt f. d. arbetare med pension enligt de s. k. summariska

arbetarpensionsbestämmelserna, har inom utskottet den uppfattningen varit

företrädd, att jämväl dessa grupper borde komma i åtnjutande av pensionsförbättring.

Denna uppfattning kan i oell för sig ej frånkännas berättigande

ur den synpunkten, att det här rör sig om pensionstagare, vilkas

pensioner i allmänhet äro jämförelsevis låga. Emellertid har utskottet icke

ansett sig kunna beträffande dessa grupper framlägga något förslag. Beträffande

riksdagspensionerna har i propositionen nr 103 till 1943 års riksdag

anförts, att frågan örn en jämkning av dessa pensioner i anledning

av tillkomsten av de nya pensionsreglementena varit föremål för övervägande

inom finansdepartementet men att det då icke ansetts lämpligt

att genomföra någon närmare anpassning av riksdagspensionerna till de

nya tjänstepensionsunderlagen. Detta uttalande föranledde icke någon erinran

från riksdagens sida. Vad de s. k. summariska arhetarpensionerna

angår fastställdes desamma så sent som år 1942 utan att de då undergingo

någon höjning i samband med att pensionsnivån för de till tjänstepensionsreglementet

anslutna arbetarna förhöjdes. Då sålunda för ifrågavarande

grupper någon skillnad icke föreligger i beloppen för de pensioner, som

beviljats före och efter de nya pensionsreglementenas tillkomst, saknas

grund för en särskild reglering av förstnämnda (äldre) pensioner i nu förevarande

sammanhang. Enligt utskottets mening synes emellertid en eventuell

framtida höjning av pensionsbeloppen för nya pensioner av här förevarande

art böra föranleda, att frågan örn en reglering jämväl av redan

beviljade pensioner upptages till övervägande.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 66. 13

Beträffande vissa grupper synes pensionsförbättringen böra bestämmas

efter särskilda normer.

Enligt kungörelsen den 21 april 1944 (nr 203) angående tillämpning i

vissa fall av allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena å beställningshavare

tillhörande arméns och marinens övergångsstater, m. m. skola

dessa reglementen från och med den 1 juli 1944 under vissa förutsättningar

och med vissa modifikationer erhålla tillämpning å beställningshavare, för

vilka gälla föreskrifterna rörande till övergångsstat tvångsvis överförda beställningshavare

i kungörelsen den 23 oktober 1925 (nr 429). Vid pensionsbeloppets

bestämmande skall enligt förstnämnda kungörelse tillämpas det

pensionsunderlag, som anses hava varit för vederbörande gällande i medeltal

under tiden från överföringen till övergångsstat intill pensionsålderns

inträde. Örn perioden mellan dessa tidpunkter omfattat flera än tio hela

kalenderår, skola dock tillämpas lägst de underlag, som anses hava varit

för beställningshavare gällande i medeltal under de tio hela på varandra

följande kalenderår, varunder beställningshavarens tjänstgöring varit mest

omfattande. Beträffande de pensionsunderlag, som anses hava varit gällande,

stadgas i kungörelsen, att vederbörliga underlag enligt allmänna tjänstepensionsreglementet

skola tillämpas för tid, under vilken beställningshavaren

uppehållit för pensionerad personal avsedd befattning eller eljest tagits

i anspråk för tjänstgöring, samt att äldre pensionsunderlag, omräknade till

1935 års genomsnittliga levnadskostnadsnivå, skola tillämpas för annan tid.

Det har synts utskottet naturligt, att vid bestämmandet av pensionsförbättringen

till f. d. beställningshavare å tvångsvis övergångsstat anknytning

sökes till de bestämmelser, som gälla beträffande allmänna tjänstepensionsreglementets

tillämpning å beställningshavare å tvångsvis övergångsstat. Utskottet

vill i enlighet härmed förorda, att f. d. beställningshavare å tvångsvis

övergångsstat, vilka avgått med pension före den 1 juli 1939, i princip

må komma i åtnjutande av föreslagen pensionsförbättring av 200 eller 300

kronor i samma mån, som de under tiden mellan överföringen till övergångsstat

och pensionsålderns inträde uppehållit för pensionerad personal

avsedd befattning eller eljest tagits i anspråk för tjänstgöring.

Beträffande ytterligare en grupp av pensionstagare synes en reglering

enligt särskilda grunder vara erforderlig. Utskottet avser härvid vissa f. d.

tjänstemän eller arbetare vid affärsverken, vilkas pensionsförmåner bestämts

med tillämpning av någon av kungörelserna den 29 juni 1917 (nr 441—

443) med reglementen för respektive statens järnvägars pensionskassa för

pensionering av icke-ordinarie personal, telegrafverkets pensionskassa för

pensionering av verkstads-, förråds- och linjearbetare samt statens vattenfallsverks

pensionskassa för pensionering av icke-ordinarie personal. Pensionerna

beräknades enligt dessa kungörelser icke på grundval av vissa bestämda

pensionsunderlag, utan de sattes i viss relation till vederbörandes

avlöningsförmåner. Då beloppen av hel pension voro relativt höga, nästan

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande nr 66.

undantagslöst över 1 800 kronor (2 626 kronor dyrtidstillägg'' och kristilllägg

inberäknade), kommo förevarande pensionstagare i regel icke i åtnjutande

av pensionsförhöjning vid föregående års pensionsreglering, oaktat

pensionsbeloppen på grund av sättet för pensionernas beräknande i många

fall understiga förenämnda maximibelopp. Genom att det belopp, till vilket

pension jämte förbättring högst må utgå, enligt utskottets förslag skulle

höjas från 2 626 kronor till 3 735 kronor, skulle visserligen flertalet av nu

avsedda pensionstagare denna gång komma i åtnjutande av pensionsförbättring,

men då pensionerna utgå med i förhållande till respektive hela pensioner

starkt reducerade belopp, skulle pensionsförhöjningen i motsvarande

mån nedsättas. Ett upprivande av de tillämpade pensionsberäkningsgrunderna

finner utskottet främst av praktiska skäl icke böra ifrågakomma. Däremot

synas lämpligen nu gällande tillgodoräkningsbestämmelser kunna tilllämpas

vid beräkningen av förbättringen. Utskottet vill fördenskull förorda,

att förbättringen i dessa fall i princip nedsättes, i den mån antalet

tjänstår understigit 30.

I likalydande motionerna 1:95 och 11:152 har hemställts, att viss lotspersonal

samt vissa lokeldare och lokförare, för vilka tjänstepensionsunderlagen

enligt allmänna tjänstepensionsreglementet höjts en eller två enheter

över den i lönehänseende och tidigare jämväl i pensionshänseende gällande

lönegraden, skulle komma i åtnjutande av förbättrad pension efter den

högre lönegraden. Denna hemställan har gjorts under förutsättning att riksdagen

skulle besluta en omreglering av nyare och äldre pensioner efter Cortslönerna.

Då med den ståndpunkt utskottet intagit i fråga om pensionsförbättringen

denna förutsättning ej är för handen, torde ifrågavarande motioner

ej böra föranleda någon riksdagens åtgärd. I motionerna berörda befattningshavare

skulle emellertid komma i åtnjutande av den av utskottet

förordade pensionsförbättringen.

Kostnaderna för genomförande av en pensionsförbättring i enlighet

med vad utskottet förordat ha, såsom ovan nämnts, beräknats till omkring

1,9 miljoner kronor för år. Fördelningen av kostnaderna å f. d. befattningshavare

och f. d. arbetare samt å nyare och äldre pensioner framgår av

nedanstående sammanställning, som jämväl utvisar antalet av pensionsregleringen

berörda pensionärer.

Nyare pensioner

Äldre pensioner

Samtliga

pensioner

antal

belopp kr.

antal

belopp kr.

antal

belopp kr.

F. d. befattningshavare . .

6 900

1 000 000

5 500

775 000

12 400

1 775 000

F. d. arbetare............

1 400

25 000

500

100 000

1 900

125 000

Summa

8 300

1 025 000

6 000

875 000

14 300

1 900 000

Pensionsförbättringen skulle således tillkomma sammanlagt 14 300 pensionärer

eller dubbelt så många som blevo delaktiga av 1943 års reglering.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 66.

15

Det ytterligare antal pensionärer, som nu skulle erhålla pensionsförbättring

genom den övre gränsens höjning från lönegraden A 6 till lönegraden

A 12, uppgår alltså till mer än 7 000.

Den av 1943 års riksdag beslutade pensionsregleringen trädde i kraft

den 1 juli 1943. Genomförandet av regleringen, vilken såsom ovan nämnts

omfattade omkring 7 000 pensionärer, var mycket tidskrävande och medförde

vissa tekniska svårigheter, varigenom utbetalandet av de nya pensionsbeloppen

försenades, i vissa fall närmare ett halvt år. Då omläggningen

vid den av utskottet nu förordade pensionsregleringen blir än mer

omfattande, i det nya pensionsbelopp skola beräknas för över 14 000 pensionstagare,

torde pensionsregleringen böra träda i kraft den 1 januari

1 9 4 5, vid vilken tidpunkt vederbörande myndigheter torde lia

medhunnit de erforderliga beräkningarna och i övrigt kunnat genomföra

den av regleringen påkallade tekniska omläggningen. Genom att bestämma

ikraftträdandetiden på angivet sätt skulle de ur flera synpunkter mindre

lämpliga retroaktiva pensionsutbetalningarna kunna undgås.

Det torde böra ankomma på Kungl. Majit att utfärda bestämmelser för

pensionsregleringens genomförande i huvudsaklig överensstämmelse med nu

förordade grunder. Kungl. Majit torde härvid ha att förordna om de undantag

från vad generellt skulle gälla i fråga örn pensionsregleringen, vilka

kunna befinnas erforderliga, samt att eljest meddela de särbestämmelser,

som med hänsyn till vissa pensionstagare eller grupper av pensionstagare

kunna visa sig påkallade.

Vad slutligen angår de för pensionsregleringen erforderliga anslagsmedlen

må framhållas, att av det sammanlagda kostnadsbeloppet, 1,9

miljoner kronor, 0,9 miljoner kronor torde falla på de affärsdrivande verken

och alltså komma att bestridas av driftsmedel. Den övriga delen av

kostnadsbeloppet, 1 miljon kronor, skulle belasta ett flertal anslag under

tolfte huvudtiteln, nämligen anslagen till Pensioner åt f. d. befattningshavare

i statens tjänst, Pensioner enligt tjänstepensionsreglementet för arbetare m. m.,

Dyrtidstillägg m. m. å äldre pensioner vid det statliga pensionsväsendet, Kristilkigg

å pensioner vid det statliga pensionsväsendet, Reglering av äldre

tjänste- och familjepensioner vid det statsunderstödda pensionsväsendet, Dyrtidstillägg

m. m. å pensioner vid det statsunderstödda pensionsväsendet samt

Kristillägg å pensioner vid det statsunderstödda pensionsväsendet. Ifrågavarande

anslag äro för budgetåret 1944/45 redan fastställda av riksdagen.

Anslagen äro emellertid förslagsanslag och torde under nämnda budgetår

kunna belastas med de merutgifter å sammanlagt omkring 0,5 miljoner kronor,

som skulle bli en följd av pensionsförbättringarna, utan att för ändamålet

förstärkningsanslag behöva anvisas.

Den av utskottet ovan förordade pensionsregleringen avser uteslutande

tjänstepensioner. I motionerna 1:94 och 11:151 bar framhållits önskvärd
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande nr 66.

heten av att även äldre famil jepensioner — d. v. s. samtliga

familjepensioner, vilka icke bestämts enligt 1941 års allmänna familjepensionsreglemente,

folkskolans familjepensionsreglemente'' eller 1942 års familjepensionsreglemente

för arbetare — måtte bli föremål för en omreglering

i syfte att utjämna skillnaden i förhållande till de pensioner, som utgå

enligt nyssnämnda reglementen. Utskottet vill erinra, att ifrågavarande äldre

familjepensioner genom beslut av 1939 års lagtima riksdag (prop. nr 296),

i den mån desamma understego 70 procent av jämförlig änkepension enligt

1936 års allmänna familjepensionsreglemente, förbättrades intill sistnämnda

procenttal. Vidare vill utskottet erinra, att familjepensionernas nivå vid

senaste pensionsregleringen år 1941 icke undergick någon förhöjning. På

gnmd härav ligga de nyare och de nyaste familjepensionerna på i stort sett

samma nivå. Huruvida och i vad mån förutsättningar för en reglering av de

äldre familjepensionerna ändock må anses föreligga, är en fråga, som utskottet

i detta sammanhang icke ansett sig böra ingå på, då denna frågas

bedömande i första hand torde böra ankomma på Kungl. Maj:t.

Under åberopande av vad i det föregående anförts får utskottet hemställa,

1) att riksdagen må bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig

överensstämmelse med vad ovan förordats meddela

bestämmelser angående omreglering av vissa äldre tjänstepensioner;

samt

2) att förevarande motioner I: 94 och II: 151, II: 155, I: 95

och 11:152, 1:68 och 11:96 samt 11:388, i den mån de ej

kunna anses besvarade med vad utskottet ovan anfört, icke

må till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 14 juni 1944.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Åkerberg, Nordenson, Sundvik, Friggeråker,

Leander, Johansson i Fårekulla, Löjgren och Sundelin;

från andra kammaren: herrar Svedman, Paulsen, Andersson i Munkaljungby,

Eriksson i Sandby*, Barnekow, Sundberg, Nilsson i Landskrona och Persson i

Norrby.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 66.

17

Reservationer

1) av herrar Nordenson och Svedman, vilka ansett, att utskottets utlåtande

bort hava följande innehåll:

»Tjänstepensionerna kunna---(s. 5—8 i utskottets utlåtande) —

-- väckta yrkandena.

Utskottet har därför--— till 3,3 miljoner kronor. Alternativt med

detta förslag har inom utskottet diskuterats en lösning, enligt vilken pensionsförbättringsbeloppen

skulle tillkomma allenast pensionärer i högst

lönegraden A 12. Därigenom skulle emellertid någon lösning på längre

sikt icke vinnas. Rättvisa och billighet tala för att pensionsregleringen

får omfatta samtliga de pensionärer, som avgått före den 1 juli 1939 och

sålunda befinna sig i en missgynnad ställning i förhållande till senare pensionerade

anställning shav are. Såsom erfarenheten från 1943 års pensionsreglering

visat, blir en avgränsning av pensionsregleringen vid ett visst

belopp å pensionsskalan mer eller mindre godtycklig. Den verkar särskilt

otillfredsställande i gränslägena och väcker besvikelse bland de pensionärer,

som ställas utanför. Den merutgift, som här avsedda allmänna

pensionsförbättring skulle medföra i jämförelse med en till högst lönegraden

A 12 begränsad reglering, uppgår för första tillämpningsåret till

1,4 miljoner kronor men minskas sedan efter hand under årens lopp för

att slutligen helt försvinna. Genom den sålunda förordade lösningen skulle

pensionsförbättring kunna beredas ytterligare bortåt 6 000 pensionärer,

som enligt den begränsade regleringen skulle uteslutas från förbättringen.

Från angivna utgångspunkter har utskottet stannat vid att föreslå, att

förbättringen skall utgå med i princip 200 kronor å nyare och 300 kronor

å äldre pensioner. Denna lösning innebär tekniskt sett, att grundbeloppen

för pensionerna höjas med ett belopp, som jämte rörliga tilläggsförmåner

vid nuvarande indexläge i det närmaste motsvarar nyss angivna förbättring.

Vid en omreglering —--(s. 9 näst sista stycket)---nyare

pension.

I de fall----(s. 11)---och marinsoldater.

Enligt utskottets mening---(s. 11 sista stycket — s. 12)--—

pensionsreglering.

Vid 1943 ---(s. 12)---framlagda förslaget. Då enligt ut
skottets

förslag pensionsregleringen skulle bli generell, bör denna jämväl

omfatta ifrågavarande pensionerade lärare.

I fråga---(s. 12)--— tili övervägande.

Beträffande vissa —--(s. 13) —--tjänstgöring.

Beträffande ytterligare---(s. 13—14) — — — förenämnda maxi
mibelopp.

Genom att enligt utskottets förslag pensionsregleringen skulle

gälla samtliga pensioner, skulle visserligen nu avsedda pensionstagare

---understigit 30.

Bihang till riksdagens protokoll 19H. 8 sami. Nr 66. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande nr 66.

I likalydande---(s. 14) ----förordade pensionsförbättringen.

Kostnaderna för genomförande av en pensionsförbättring i enlighet

med vad utskottet förordat ha, såsom ovan nämnts, för första tillämpningsåret

beräknats till omkring 3,3 miljoner kronor för år. Fördelningen av

kostnaderna å f. d. befattningshavare och f. d. arbetare samt å nyare och

äldre pensioner framgår av nedanstående sammanställning, som jämväl

utvisar antalet av pensionsregleringen berörda pensionärer.

Nyare pensioner

Äldre pensioner

Samtliga pensioner

antal

belopp kr.

antal

belopp kr.

antal

belopp kr.

F. d. befattningshavare ..

F. d. arbetare............

8 900

1 400

1 400 000

25 000

9 200

500

1 775 000

100 000

18 100

1 900

3 175 000

125 000

Summa

10 300

1 425 000

9 700

1 875 000

20 000

3 300 000

Den av utskottet förordade pensionsregleringen torde böra träda i kraft

den 1 januari 1945. Kostnaderna torde, i den mån de ej utgå av affärsdrivande

verks medel, böra bestridas av vederbörliga förslagsanslag under

tolfte huvudtiteln.

Det torde--— (s. 15)---visa sig påkallade.

Den av — --(s. 15—16) ---Kungl. Majit.

Under åberopande av vad i det föregående anförts får utskottet hemställa,

1) att riksdagen må bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig

överensstämmelse med vad ovan förordats meddela

bestämmelser angående omreglering av de äldre tjänstepensionerna;

samt

2) att förevarande motioner I: 94 och II: 151, II: 155, I: 95

och II: 152, 1:68 och 11:96 samt 11:388, i den mån de ej

kunna anses besvarade med vad utskottet ovan anfört, icke

piå till någon riksdagens åtgärd föranleda.»;

2) av herr Paulsen, vilken yrkat, att utskottet —- i syfte att i möjligaste

mån tillgodose de pensionärsgrupper, inom vilka behovet av en förbättring

gör sig starkast gällande — bort förorda en pensionsförbättring, medförande

en kostnad av 2 miljoner kronor och utformad enligt följande

grunder:

»Nyare pensionerna i lönegraderna Al—6, Mbl och 2 samt vad

angår arbetare i båda pensionsgrupperna uppbringas så, att de uppgå till

samma pensionsbelopp, som numera utgår i dessa lönegrader resp. pensionsgrupper,

med den jämkningen dock att pensioner till f. d. manliga arbetare

liksom tidigare beräknas efter lönegraderna A 3 (grupp I) och A 5 (grupp II).

Omregleringen innebär, att den nya förbättrade pensionen i lönegraden

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 66. 19

A 6 blir 2 987 kronor. I lönegraderna A 7—9 höjas pensionerna till samma

belopp. I övriga lönegrader sker ingen förhöjning.

Förbättringen av de nyare pensionerna framgår av följande tablå.

Lönegrad resp.

pensionsgrupp

Befattningshavare.

Ek 6..............

Eo 1..............

A 1..............

A 2..............

A 3..............

A 4..............

A 5..............

A 6..............

Nuvarande

pension jämte

tillägg (inkl.

1943 års pen- sionsförbättring)

Kr.

. . 2 040

2 147

. . 2 270

. . 2 394

2 477

.. 2 545

.. 2 627

.. 2 627

Föreslagen

pension jämte

tillägg

Kr.

2 081

2 201

2 327

2 468

2 594

2 720

2 861

2 987

Förbättring

Kr,

41

54

57

74

117

175

234

360

A 7..............

.. 2 654

2 987

333

A 8..............

2 792

2 987

195

A 9..............

.. 2 969

2 987

18

A 10..............

.. 3146

3 146

—

Beställningshavare.

Mb 1..............

■| 2 627

2 955

328

Mb 2..............

2 987

360

Arbetare.

I kv.............

.. 1 956

1 965

9

IX kv.............

.. 2147

2 201

54

I man............

.. 2 477

2 594

117

II man............

2 627

2 861

234

Pensionärer med äldre pensioner erhålla samma förhöjning som

enligt ovanstående tabell tillkommer pensionärer med nyare pension i motsvarande

löneställning.»; samt

3) av herr Johansson i Fårekulla.

Särskilt uttalande

av herrar Barnekow och Sundelin, vilka ansett, att till utskottets motivering

bort fogas följande:

»Utskottet betraktar sitt här framlagda förslag som en på behovsprincipen

byggd provisorisk lösning och uttalar den förhoppningen, att Kungl. Majit

måtte, då förhållandena det medgiva, taga frågan i sin helhet under omprövning

och därvid även undersöka möjligheten att låta pensionstagare i

andra lönegrader än nu berörda komma i åtnjutande av skälig pensionsförbättring

samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill denna prövning

må föranleda.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1944:468 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner om förbättring av vissa äldre tjänstepensioner. a1 i texten