Sök i Ratio Lex

Bankoutskottets utlåtande nr 9

1944-02-22 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1944:9, Bankoutskottets utlåtande nr 9

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande nr 9.

Nr 9.

Ankom till riksdagens kansli den 22 februari 1944 kl. 3 eili.

Utlåtande i anledning au Kungl. Maj:ts proposition angående pensionsrätt

för innehavare av professurerna i idé- och

lärdomshistoria samt i biokemi vid universitetet i Uppsala.

I en den 8 januari 1944 dagtecknad proposition, nr 34, som hänvisats till

bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Majit, under åberopande

av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att innehavare av Emilia

och Gustaf Carlbergs professur i idé- och lärdomshistoria samt Karin och

Herbert Jacobssons professur i biokemi vid universitetet i Uppsala må erhålla

pensionsrätt i överensstämmelse med i propositionen angivna grunder.

I fråga om motiveringen för ifrågavarande förslag får utskottet, i den mån

icke redogörelse härför lämnas i det följande, hänvisa till propositionen.

Vid inrättande genom donationsmedel år 1933, respektive år 1938 av professurerna

i idé- och lärdomshistoria samt i biokemi vid universitetet i Uppsala

blev frågan om pensionsrätt åt innehavare av professurerna icke föremål

för närmare övervägande.

Genom beslut den 15 november 1940 förordnade Kungl. Majit med stöd av

2 § 1 mom. c) civila tjänstepensionsreglementet, att detta icke skulle äga tilllämpning

å, bland andra, innehavarna av de nu berörda båda professurerna.

Sedermera har Kungl. Majit genom beslut den 30 juni 1942 förordnat, att ej

heller allmänna tjänstepensionsreglementet skall äga tillämpning å dem.

Större akademiska konsistoriet har anfört bl. a. följande:

Med statskontoret är konsistoriet ense därom, att någon juridisk förpliktelse

för statsverket att bereda innehavarna av dessa professurer pensionsrätt icke

finnes. Konsistoriets framställning vilar på billighetshänsyn. Dessa professurer

omfatta ämnen, som äga en stor och självständig vetenskaplig betydelse.

Den omständigheten, att dessa vetenskapsgrenars företrädande vid ett svenskt

universitet beror på enskild frikostighet, synes icke böra utesluta, att statsverket

på det sättet träder emellan, att innehavarna av professurerna beredas

den trygghet, som pensionsrätt innebär. Det är också skäligt, att de erhålla

denna pensionsrätt redan innan frågan om de nuvarande innehavarnas avgång

blir aktuell. Detta förutsättes redan av den känsla av trygghet, som pensionsrätten

vill skapa. Det är också ur praktisk synpunkt av betydelse, enär dessa

professorer eljest måhända skulle känna sig föranlåtna att söka på andra vägar

bereda sig det uppehälle under ålderdomen, som pensionen avser att giva.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr li
-

ll

Konsistoriel vill tillägga, att donationsbreven till de nu ifrågavarande professurerna

icke gärna, såsom statskontoret förmenar, kunna anses giva vid

handen, att blivande tjänstepensioner avsetts skola utgå av avkastningen av

de donerade medlen. Häremot talar redan den för båda professurerna gällane

regeln, att innehavarna skola av sina årliga avlöningsförmåner avstå

den för professor bestämda pensionsavgiften för egen pension, vilken avgift

avsättes och bokföres särskilt.

Kanslern för rikets universitet har framhållit, att för innehavaren av professuren

i idé- och lärdomshistoria icke stadgats skyldighet att avgå vid 65

års ålder. Därest pension i ei‘forderlig utsträckning ej kunde beredas honom

från uppnådda 65 år, syntes konsekvensen böra bliva, att han kvarstode i

tjänst utöver denna ålder. I fråga om innehavaren av den andra befattningen

hade Kungl. Maj:t föreskrivit, att han skulle vara skyldig att avgå vid 65 års

ålder. Emellertid syntes man även beträffande honom få utgå ifrån att förutsättningen

vore, att hans pensionsfråga ordnats. Skulle så ej vara fallet,

borde han tydligen medgivas rätt att kvarstå i tjänsten även efter uppnådda

65 år. I utlåtandet anföres vidare.

Såtillvida kan det med visst fog sägas, att en reglering av pensionsrätten ej

är särskilt brådskande. Å andra sidan torde det vara tydligt, att donationsmedlen

ej förslå såväl till avlöning av tjänstgörande professor — en sådan bör

enligt donatorernas mening alltid finnas — som till pensionering av en hans

företrädare. Vidare tillkommer den omständigheten, att innehavarna av dessa

båda lärostolar äro i en sämre ställning än övriga universitetsprofessorer med

hänsyn till pensioneringen av de efterlevande i händelse av dödsfall, emedan

de såsom ej pensionsberättigade enligt civila tjänstepensionsreglementet icke

kommit i åtnjutande av den förbättring i fråga om familjepensioneringen, som

tillförsäkrats övriga professorer i samband med statens övertagande av universitetens

familjepensionskassor.

Föredragande departementschefen har anfört i huvudsak följande:

Vad beträffar ifrågavarande två professurer anser jag skäl tala för att

spörsmålet om pensionsrätt för innehavarna tages under omprövning. Med

hänsyn till de kostnader, som skulle föranledas av att befattningarna förenas

med pensionsrätt, torde frågan härom böra underställas riksdagens

prövning. Det må härvid framhållas, att professurerna äro avsedda att äga

bestånd för framtiden samt omfatta ämnen av stor betydelse. I betraktande

härav förefaller det rimligt, att innehavarna genom statsmakternas försorg

komma i åtnjutande av pension enligt allmänna tjänstepensionsreglementet på

samma sätt som professorer i allmänhet. Såsom universitetskanslern framhållit

skulle man för övrigt svårligen kunna kräva, att de skulle avgå vid den

vanliga pensionsåldern, om ej pensionsrätt då bereddes dem. Att på sätt i

ärendet ifrågasatts uppskjuta pensionsfrågan till den tidpunkt, då spörsmålet

örn de nuvarande innehavarnas avgång ur tjänst blir aktuellt, synes icke

lämpligt med hänsyn till den därmed förenade otryggheten för befattningshavarna.

Därest tjänstepensionsfrågan ordnas på nu angivet sätt, komma befattningshavarna

att i familjepensionshänseende bliva underkastade bestämmel
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande nr 9.

Viskottet.

serna i allmänna familjepensionsreglementet. Det synes emellertid därvid

skäligt att låta professurernas nuvarande innehavare — som vid statens övertagande

år 1939 av universitetets pensionsinrättning för tjänstemäns änkor

och barn voro delägare i inrättningen -— erhålla samma ställning i familjepensionshänseende

som de övriga delägare i inrättningen, för vilka allmänna

familjepensionsreglementet blivit tillämpligt. Detta innebär, bland annat, att

befattningshavarna bibehållas vid de lägre familjepensionsavgifter, som de

haft att vidkännas enligt bestämmelserna för pensionsinrättningen.

Hos universitetet fonderade tjänstepensionsavgifter, som de nuvarande

innehavarna av professurerna haft att erlägga, torde böra tillgodoföras universitetets

avlöningsänslag.

De nu föreslagna åtgärderna synas böra genomföras förslagsvis från och

med den 1 juli 1944. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att, sedan riksdagen

fattat sitt beslut i ärendet, utfärda de närmare föreskrifter, som må

befinnas påkallade.

Med hänsyn till vad i ärendet förekommit har utskottet funnit sig böra

tillstyrka bifall till Kungl. Maj :ts förevarande framställning.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majlis ifrågavarande proposition.

Stockholm den 22 februari 1944.

På bankoutskottets vägnar:

GUST. SVEDMAN.

Närvarande: se ;inteckning å utlåtande nr 8.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1944:68 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maurts proposition angående pensionsrätt för innehavare av professurerna i idé- och lärdomshistoria samt i biokemi a1 i texten