Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion örn utvidgning av frikretsarna för landsbygdens telefonstationer, m. m.

1944-03-02 · 9 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 5 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1944:1, Utlåtande i anledning av väckt motion örn utvidgning av frikretsarna för landsbygdens telefonstationer, m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 1

Nr 1.

\

Ankom till riksdagens kansli den 9 mars 1944 kl. 12 ni.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande i anledning

av väckt motion örn utvidgning av frikretsarna för landsbygdens

telefonstationer, m. m.

I en inom första kammaren vackt och till dess andra tillfälliga utskott hänvisad

motion, nr 262, har herr Mannerskantz m. fl. föreslagit att riksdagen

måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa dels om åtgärder för

utvidgning av frikretsarna runt varje telefonstation till ett område med fyra

kilometers radie och dels om en utvidgning av taxeområdena for fria samtal

till att omfatta områden av ungefär länens storlek.

Inom andra kammaren har väckts en likalydande motion nr 423.

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen 1:262.

över motionen II: 423, som av andra kammaren hänvisats till dess tredje

tillfälliga utskott, har nämnda utskott inhämtat yttrande från telegrafstyrelsen.

Yttrandet finns som bilaga fogat vid detta utlåtande. Vidare har svenska landskommunernas

förbund beretts tillfälle yttra sig över motionen. Förbundet har

i avgivet yttrande tillstyrkt motionen.

Motioner med i huvudsak samma syfte hava inom andra kammaren väckts

vid 1941 års riksdag (II: 164) och vid 1943 års riksdag (II: 223). Andra karn- 1943

marens tredje tillfälliga utskott, dit sistnämnda motioner hänvisades, hemställde

i avgivna utlåtanden (nr 6 år 1941 och nr 4 år 1943), att motionerna

icke måtte föranleda någon andra kammarens åtgärd. Andra kammaren biföll

vid båda tillfällena vad dess tredje tillfälliga utskott sålunda hemställt.

Såsom motionärerna framhållit intager ofta landsbygdens befolkning i fråga Utskottet.

örn telefonkostnaderna en i jämförelse med stadsbefolkningen mindre gynnsam

ställning. En av orsakerna härtill är, att abonnent, som ar bosatt på längre

avstånd från telefonstation, har att vidkännas särskild kostnad for den del av

ledningen till stationen, som sträcker sig utanför den s. k. frikretsen. En annan

omständighet, som bidrager till fördyring av telefonkostnaderna för landsbefolkningens

del, är den, att det på landsbygden mera ofta an i staderna

föreligger behov av att utväxla samtal med orter utanför det egna taxeomradet.

I likhet med motionärerna anser utskottet det, önskvärt, att en utjämning

mellan stad och landsbygd uti ifrågavarande hänseenden såvitt möjligt kunde

komma till stånd, och utskottet anser därför motionen vard beaktande.

Vad först angår den av motionärerna väckta frågan örn en utvidgning av

Bihang lill riksdagens protokoll 1944. 12 sami. 2 avd. Nr 1

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 1.

frikretsarna, framgår av telegrafstyrelsens yttrande, att styrelsen sedan långtid

malmedvetet stravat efter att och även lyckats nedbringa telefonkostnaderna

tor landsbygdens telefonabonnenter. Sedan beslut år 1935 fattats om inrättande

av 2 kilometers frikrets vid samtliga telefonstationer, bär arbetet härmed, trots

svårigheter till följd av vissa med tidsomständigheterna sammanhängande orsaker

såsom brist på material och arbetskraft, fortskridit så långt, att för närvarande

endast återstår ett fåtal stationer med en frikrets mindre än 2 kilometer.

Från slutet av år 1934 till slutet av år 1943 har längden av de ledningar,

för vilka abonnenterna hava att vidkännas särskilda kostnader, trots den

samtidigt inträffade stora ökningen av abonnenter, sjunkit från 26 % till endast

9 % av den totala längden abonnentledningar. Telegrafstyrelsen har vidare

uttalat, att målet för styrelsens strävanden är att åstadkomma en såvitt möjligt

fullständig utjämning av förhållandena i telefonhänseende mellan stad oell

landsbygd samt att styrelsen finner önskligt, att telegrafverket övertager och

bekostar anläggning och underhåll av telefonledningarna även utanför de nuvarande

frikretsarnas område. Frågan härom är föremål för utredning inom

telegrafstyrelsen. Med hänsyn härtill och då såsom telegrafstyrelsen framhållit

arbetet med införande av ytterligare frikretsförmåner icke kan påbörjas förrän

laget i avseende på tillgång till material och arbetskraft blivit gynnsammare,

anser utskottet anledning saknas för riksdagen att till Kungl. Majit nu göra

någon framställning i förevarande hänseende.

V ldkommande härefter frågan om landets indelning i taxeområden kan utskottet

icke välja sig för intrycket, att abonnenterna på landsbygden i en del

fall ~ såsom när den närmaste huvudorten ligger inom annat taxeområde —

Wiva betungade med samtalsavgifter i högre grad än vad sorn'' synes skäligt.

A andra sidan har det icke förbigått utskottet, att indelningen i taxeområden

ar ett svårlöst problem och att det icke torde vara möjligt att komma fram

till en indelning, som helt tillfredsställer alla skilda önskemål. Ett tillmötesgående

av motionärernas förslag om utvidgning av taxeområdena till att omfatta

områden av länens storlek skulle, såsom telegrafstyrelsen framhållit, medfora

betydande kostnader för nyinvesteringar ävensom nödvändiggöra en avsevärd

höjning av abonnemangsavgifterna för att motverka inkomstminskningen

av periodavgifter för rikssamtal. En så genomgripande omreglering av taxeområdena,

som motionärerna föreslagit, synes utskottet därför icke för närvarande

kunna ifrågasättas. Att märka är vidare, att liela frågan örn taxeområdesindelningen

numera till följd av den påbörjade automatiseringen även av

mellanortstrafiken kommit i ett helt nytt läge. Sålunda torde efter en mera

allmänt genomförd automatisering tillfälle yppa sig att tillämpa en väsentligt

förmånligare avgiftsberäkning för den kortväga rikstrafiken än vad som nu är

fallet. På grund härav anser utskottet motionen ej heller i förevarande del

påkalla någon åtgärd från riksdagens sida. Utskottet vill dockeramhålla angelägenheten

av att uppmärksamhet städse ägnas åt att åstadkomma en indelning

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 1.

3

i taxeområden, som så smidigt som möjligt anpassar sig efter de olika bygdernas

behov av förbindelser med respektive huvudorter. Särskilt vill utskottet

understryka önskvärdheten av att jämkningar snarast möjligt vidtagas i den

nuvarande indelningen i taxeområden uti sådana fall, där denna mera uppenbart

missgynnar viss landsdel.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att ifrågavarande motion ej måtte till någon första kammarens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 2 mars 1944.

På utskottets vägnar:

IVAR EKSTRÖMER.

Närvarande: herrar Ekströmer, Heuman, Franzon, Albert Andersson, Nils Elowsson, Carl

Eric Ericsson och Emil Petersson saint fru Sjöström-BBngtsson.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 1.

Bilaga.

Till Riksdagens andra kammares tredje tillfälliga utskott.

I skrivelse till telegrafstyrelsen den 28 januari 1944 har Kungl. Maj :t anbefallt

styrelsen att till riksdagens andra kammares tredje tillfälliga utskott överlämna

begärt yttrande över en inom andra kammaren av herr Janson i Frändesta

m. fl. väckt motion, nr 423, angående reglering av vissa taxor för telefonabonnemang

m. m.

I ifrågavarande motion hemställes »att riksdagen måtte besluta att i skrivelse

till Kungl. Maj :t hemställa dels om åtgärder för utvidgning av frikretsarna

runt varje telefonstation till ett område med fyra kilometers radie och

dels örn en utvidgning av taxeområdena för fria samtal till att omfatta områden

av ungefär länens storlek.»

Med anledning av vad motionärerna sålunda anfört får telegrafstyrelsen

först erinra om, att en motion av liknande innebörd väcktes vid 1943 års riksdag,

nr 223. Över denna motion avgav styrelsen den 5 mars 1943 infordrat

yttrande, vilket finnes återgivet i bilagan till andra kammarens tredje tillfälliga

utskotts utlåtande nr 4.

En abonnent på landsbygden, som är bosatt på längre avstånd från telefonstationen,

har — såsom motionärerna framhålla — att vidkännas särskild

kostnad för den del av ledningen till stationen, som sträcker sig utanför den

s. k. frikretsen. Storleken av den kostnad, som i förevarande hänseende uppstår

för abonnenten, är i huvudsak beroende av tre faktorer, nämligen hur tätt

telefonstationerna äro belägna, frikretsens utsträckning samt hur höga avgifterna

äro för ledning utanför frikretsgransen.

I syfte att ernå en utjämning av förefintliga olikheter i fråga om kostnaderna

för anskaffande av telefon i stad och på landsbygd har telegrafstyrelsen

vid upprepade tillfällen under de senaste 15—20 åren vidtagit åtgärder för att

underlätta utbredningen av telefonen på landsbygden. Som ett led i denna

strävan får betraktas styrelsens på sin tid fattade beslut rörande uppmjukning

av de villkor, på vilka nya stationer få anläggas. För ny växelstation erfordras

enligt dessa villkor således i regel att endast 5 nya abonnenter anmäla sig för

telefonabonnemang att gälla under minst 5 år i följd och att den nya stationen

kan anläggas på plats vars avstånd från närmast befintliga station uppgår

till minst 5 kilometer. I glest befolkade trakter, exempelvis i den norrländska

obygden, anlägger telegrafstyrelsen dessutom s. k. fristående samtalsstationer,

vid vilka det icke erfordras någon abonnent utan endast uppsättes en apparat

för allmänhetens bruk. Vid dylika stationer mottagas också abonnenter, vilka

i så fall få samma förmåner som abonnenter vid vanliga växelstationer.

Ovan återgivna villkor för anläggande av nya växelstationer, vilka — i stort

sett oförändrade — tillämpats sedan år 1929, ha haft till följd ett mycket stoij

antal nya stationer. Antalet växelstationer har sålunda från 1929 års utgång

till slutet av år 1943 ökats från 4 000 till 6 T00 eller med cirka 67 %.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts ustlåtande nr 1. 5

Frikrets, d. v. s. det område kring en station, inom vilket telegrafverket

anlägger oell underhåller abonnentledning som regel utan särskild kostnad för

abonnenten, förekom icke tidigare vid sådana stationer, dar det åligger abonnenterna

att svara för kostnaderna för lokal oell betjäning, d. v. s. vid manuella

stationer med under 35 abonnenter (före år 1930 under 50 abonnenter). Vid

de stationer, där telegrafverket svarar for dessa kostnader, var frikretsens storlek

jämförelsevis liten. Densamma omfattade nämligen vid flertalet stationer

en cirkelyta med endast 0-5 kilometers radie. En successiv utökning av inkretsförmånerna

bär emellertid ägt rum från och med år 1930. Enligt det sista,

år 1935 fattade beslutet inrättas frik*rets vid alla stationer, oavsett stationens

storlek, och frikretsen omfattar en cirkelyta med som regel minst 2 kilometers

radie. Det härmed förknippade arbetet beräknades draga en kostnad av omkring

13-5 miljoner kronor samt komma att öka telegrafverkets driftkostnader

och minska dess inkomster med tillsammans över 2 miljoner kronor per ar.

Rörande den takt, i vilken arbetena med anordnande av 2 kilometers frikrets

bedrivits, torde följande upplysningar få lämnas.

Sedan beslut år 1935 fattats örn inrättande vid alla telefonstationer av - kilometers frikrets, kunde omedelbart de stationer, vid vilka alla abonnentledningar

inom det blivande frikretsområdet tidigare förhyrdes och dar fördenskull

ombyggnadsarbeten av abonnenter tillhöriga ledningar icke behövde

företagas, sammanlagt 1200 stycken, erhålla dylik flärets. Ställningen den 1

januari 1936 och arbetets fortskridande under de darpa följande atta åren

framgå av nedanstående tablå.

Antal central- och växelstationer

med frikrets

om minst 2 km

med frikrets

om 1—1.5 km

utan

• frikrets

summa

Ställningen den 1/1 1936 ........

. 1233

1162

2 485

4 880

ökning eller minskning:

Sr 1936 ................

985

— 180

— 490

315

. 1048

— 148

— 614

286

» 1938 ...............

. 1 015

— 158

— 559

298

» 1939 ..............

771

— 143

— 342

286

» 1940 .............

388

— 109

— 132

147

» 1941 ..............

422

— 126

— 131

165

v, 1942 ............

469

— 171

— 122

176

* iQ43 ............

301

— 114

— 69

118

Ställningen den 1/1 1944 ........

. 6 632

13

26

6 671

Telegrafstyrelsen hade ursprungligen beräknat, att arbetet nied inrättande

av 2 kilometers frikrets skulle vara helt genomfort redan ar 1941 Till följd

av de under kriget inträdda förhållandena, som tvingat styrelsen liksom alla

andra företag att iakttaga den största sparsamhet med materiel och arbetskraft,

har det emellertid varit nödvändigt att minska omfattningen av frikretsarbetena,

vilket helt naturligt försenat arbetsprogrammets slutförande. Trots detta

har emellertid antalet stationer med en frikrets mindre an 2 kilometer nu nedo-ått

till omkring 1 % av antalet den 1 januari 1936 och styrelsen räknar med

att återstående stationer berörande arbeten skola kunna slutloras inom den nar
m

Vad ^angår ledning till telefonapparat, som är uppsatt utanför frikrets,

opaginerad Kontrollera mot PDF

G

Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr

därför fas sUi t ^lla“lde de]el1 av ledningen antingen förhyras mot

Wti n. t t ,1 mtrades- och abonnemangsavgift eller också anläggas och unförhyrls

** ab°nnenten sjalv- Vld automatstationer måste dock ledning alltid

abonnentledningar reducerades avsevärt under år

J 50"k i i g?° ! J tlU fh med år 1941 med en inträdesavgift av

jv . Pei 100 meter ledning, örn denna kunde uppläggas på befintlig steinof

®.ny stolphe uppfördes för minst 5 ny! abonnenter oel f övriga

tall med 7:50 kr. per 100 meter ledning samt med en abonnemangsavgift*1

bada fallen av 35 ore per 100 meter ledning och kvartal. Sedan det visat sig

nodvandigt att i möjligaste män begränsa telegrafverkets an
J

ril+ V- I f r afbetIraft oeh materiel> höjdes inträdesavgifterna provisonskt

forst från och med den 1 januari 1942 till 7 kronor 50 öre respektive

lo kronor och därefter i augusti månad samma år till 15 respektive 25 kronor

A agon höjning av abonnemangsavgiften har däremot icke vidtagits

Vidare ma framhållas, att styrelsen i syfte att förbilliga ledningskostnaderna

slrflir abonnenter, som bo utanför närmaste stations frikrets, trots de

svala tidsförhållandena sedan år 1939 tillhandahållit en anordning med anknvtngsvaxel

av i huvudsak samma typ som användes för telegrafverkets automatiska

vaxa stationer. Till sådan växel kunna högst 10 abonnenter ansluta!

axeln anslutes medelst en for alla abonnenterna gemensam ledning, till närliiaste

station och abonnenterna behöva icke erlägga någon avgift för nämnda

a is u nmgs e ning . under förutsättning att den blir gemensam för minst 4

"“f f'' Den 1 Januan 4944 469 dylika växlar uppsatta i telefonnätet,

tcv- desamma voro anslutna sammanlagt 2 840 abonnenter

horenamnda höjningar av inträdesavgifterna för förhyrda ledningar ha vidtagfts

av orsaker, som ligga helt utanför telegrafverkets kontroll. Bortser man

mv! IT ^axehojningar, lia ovan berörda åtgärder givit till resultat, att ett

mycket stolt antal abonnenter befriats från särskilda kostnader för sin telefonledmng

och att de abonnenter som bo på så långt avstånd från telefonstationen,

att de fortfarande måste ikläda sig särskilda ledningskostnader, fått dessa betydligt

reducerade.

För att ytterligare åskådliggöra den utveckling i förevarande hänseende, som

agt rum får styrelsen hänvisa till efterföljande tablå, i vilken lämnas uppgift

or senaste 10-årsperiod rörande langdell av fritt upplåtna ledningar inom frikrets

samt av abonnenter tillhöriga och förhyrda ledningar utanför frikrets.

Längd av abonnentledningar i kilometer

Vid slutet av år

1934 ..

1935 ..

1936 ..

1937 . .

1938 ..

1939 ...

1940 . ..

1941 ...

1942 . ..

1943 ...

Inom frikrets Utanför frikrets

absolut i % absolut i % Summa

482 000

74

165

527 000

78

151

595 000

80

145

678 000

84

131

771 000

86

122

853 000

88

112

918 000

89

110

1 011 000

90

113

1 081 000

91

110

1 145 000

91

lil

000

26

647 000

000

22

678 000

000

20

740 000

000

16

809 000

000

14

893 000

000

12

865 000

000

11

1 028 000

000

10

1 124 000

000

9

1191 000

000

9

1 256 000

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 1.

7

Såsom framgår av ovanstående tablå, har längden av de ledningar, för vilka

abonnenterna ha att vidkännas särskilda kostnader, trots den samtidigt inträffade

stora ökningen av antalet abonnenter, under dessa år sjunkit från 165 000

till lil 000 kilometer eller från 26 % till endast 9 % av den totala längden

abonnentledningar. Av de vid 1943 års slut utanför frikrets befintliga ledningarna

voro 81 000 kilometer förhyrda (år 1934 68 000 kilometer), medan 30 000

kilometer (år 1934 97 000 kilometer) tillhörde abonnenterna.

Av vad ovan blivit anfört framgår, att styrelsen sedan lång tid målmedvetet

strävat efter att oell även lyckats nedbringa telefonkostnaderna för landsbygdens

telefonabonnenter, och målet för styrelsens strävanden är att — såsom

tidigare vid upprepade tillfällen framhållits -— åstadkomma en, såvitt möjliigt

— fullständig utjämning av förhållandena i telefonhänseende mellan stad

och landsbygd. Styrelsen finner det därför vara ömkligt att telegrafverket

övertager och bekostar anläggning och underhåll av telefonledningarna även

utanför de nuvarande frikretsamas områden.

Frågan örn utvidgning av frikretsarna eller införande av obegränsade frikretsförmåner

är också för närvarande under utredning inom telegrafstyrelsen,

och styrelsen har också helt nyligen avgivit förslag till investeringsutredningen

örn anslag bland annat till förbättring av landsbygdens telefonförhållanden.

För att minska ledningskostnaderna för telegrafverket vid införande av ytterligare

frikretsförmåner torde det dock bliva nödvändigt att föreskriva vissa

restriktioner, t. ex. att telegrafverket skall äga bestämma till vilken station

abonnentledning skall anslutas samt att flera abonnenter skola intagas på samma

ledning.

Arbetet med införande av ytterligare frikretsförmåner, vilket självfallet

måste fördelas på flera år, kan icke påbörjas förrän läget i avseende å tillgång

på material och arbetskraft blivit gynnsammare. Styrelsen är icke i tillfälle

att nu lämna någon utredning rörande kostnaderna för ifrågavarande arbeten,

men så mycket kan sägas, att engångskostnaden kommer att uppgå till ganska

stora belopp — 10 å 15 000 000 kronor — varjämte verkets driftkostnader

komma att ökas och inkomsterna att minskas.

Eftersom utökningen emellertid — i likhet med utvidgningen av frikretsarna

till 2 kilometer — måste genomföras successivt, komma dessa kostnadsökningar

respektive inkomstminskningar icke på en gång utan komma att fördelas på

flera år. Lika litet som den tidigare genomförda frikretsutvidgningen torde

därför den nu ifrågasatta komma att på något märkbart sätt spåras genom

minskning av telegrafverkets överskott.

Vad slutligen angår det i motionen framställda önskemålet örn utvidgning

av taxeområdcna för fria samtal lill att omfatta områden av ungefär länens

storlek får telegrafstyrelsen anföra följande.

Landets indelning i taxeområden, inom vilka abonnenterna äga rätt att

utväxla mellanortssamtal utan särskild periodavgift, är av naturliga skäl en

mycket svårlöst fråga, örn man skall söka tillfredsställa alla skilda önskemål.

En mängd gränsfall måste alltid uppstå, som äro svåra att tillfredsställande

reglera, och över huvud taget kunna nästan på varje punkt skäl anföras både

för och emot en annan indelning än den fastställda. Motionärerna anföra som

exempel, att abonnenterna på Öland måste erlägga periodavgift för samtal

med residensstaden Kalmar. Att avgiftsfria samtal icke införts mellan Öland

och Kalmar sammanhänger bland annat med kostnaden för erforderlig sjökabel.

Den taxeområdesindelning, som första gången genomfördes år 1916, har

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första kammurens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 1.

sedermera vid flera tillfällen undergått förändringar, syftande till att uppmjuka

densamma. Detta Ilar skett dels genom att minska antalet taxeområden,

d. v. s. genom att slå tillsammans närbelägna områden med varandra, dels genom

att flytta över stationer från ett taxeområde till ett annat, dels slutligen

genom att medgiva avgiftsfria samtal (buffertsamtal) mellan vissa bestämda

stationer, belägna å ömse sidor örn en taxeområdesgräns. Det kan nämnas, att

antalet taxeområden successivt bär nedbringats från 274 till 235.

Hela frågan örn taxeområdesindelningen bär emellertid numera till följd

av den påbörjade automatiseringen även av mellanortstrafiken kommit i ett

belt nytt läge. Efter genomförd automatisering även av den kortväga rikstrafiken

erhåller man nämligen möjlighet till ett betydligt smidigare förfaringssätt

än som kan tillämpas vid manuell expedition av dessa samtal. Genom införande

av automatisk tidräkning och markering av samtalen i fråga på abonnenternas

samtalsräknare möjliggöres nämligen en differentiering av taxorna

med hänsyn till den använda tiden för samtalet och till avståndet mellan abonnenterna

på ett helt annat sätt än som kan ske vid manuell expedition av samtalen.

Till följd av att kostnaderna för den manuella betjäningen bortfalla,

kan man också samtidigt hålla lägre taxor mellan närbelägna taxeområden.

Den stora skillnaden emellan »avgiftsfria» samtal och rikssamtal med

en periodavgift av 20 öre (provisoriskt höjd till 25 öre från och med den 1

januari 1942) kan härvid avsevärt reduceras.

För närvarande tillämpas bär ovan skisserade nya taxesystem på försök

inom ett fullständigt automatiserat område omkring Borås. Å distanser där för

närvarande i övriga delar av riket en avgift av 20 öre (25 öre) för 3 minuters

samtalstid utgår, är avgiften vid pågående försöksdrift 3 å 4 öre för ett samtal

av samma längd. Det har dock visat sig, att denna ersättning till telegrafverket

är väl låg, varför det är troligt att någon höjning av taxan måste ske,

vilket i så fall på grund av den speciella taxekonstruktionen måste ske genom

avkortning av samtalsperiodens längd. I mån av automatiseringsarbetets fortgång

beräknas samma system även komma att införas i andra delar av landet.

Med bibehållen manuell expedition är det däremot icke med ekonomisk drift

möjligt att nedsätta eller helt befria abonnenterna från nu utgående periodavgifter.

Telegrafstyrelsen anser sig i detta sammanhang böra påpeka, ätt den av

motionärerna ifrågasatta betydande utvidgningen av de fria samtalsområdena

skulle på grund av den därigenom framkallade trafikökningen kräva en mycket

omfattande nybyggnad av mellanortsledningar samt även utvidgningar och

ändringar av stationerna. Ett tillmötesgående av motionärernas ''krav skulle

därför framtvinga en betydande nyinvestering av kapital i telegrafverket. Även

frånsett att en dylik utvidgning av telegrafverkets anläggningsarbeten under

nu rådande förhållanden med brist på arbetskraft och material icke kan åstadkommas

skulle detta leda till sådan ökning av telegrafverkets utgifter för underhåll

samt för förräntning och amortering, att den tillsammans med det samtidiga

bortfallandet av verkets inkomster av periodavgifter för rikssamtalen

inom länen skulle nödvändiggöra en så avsevärd höjning av abonnemangsavgifterna,

att detta enligt telegrafstyrelsens uppfattning måste leda till ett hämmande

av utvecklingen på telefonområdet, icke minst i fråga om telefonens

utbredning på landsbygden. Upplysningsvis vill telegrafstyrelsen, även meddela,

att man i vårt land redan nu genom medgivandet av fria samtal inom

taxeområdena gått vida längre än i andra länder, där man antingen icke alls

medger några fria samtal utan tar ut periodavgift så snart ett samtal utväxlas

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 1.

9

mellan olika stationer eller också har inskränkt avgiftsfriheten till mycket kortare

avstånd än hos oss.

Såsom av det ovan anförda framgår kommer telegrafstyrelsen att vidtaga

åtgärder i överensstämmelse med önskemålet i första punkten av motionen,

medan styrelsen måste bestämt avstyrka det i motionens andra punkt framförda

önskemålet. Styrelsen får därför hemställa, att motionen icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 22 februari 1944.

Kungl, telegrafstyrelsen

HÅKAN STERKY.

H. HEIMBURGER.

/ T. Nygren.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.